lördag 31 oktober 2009

Julrosor och diskborstar


Det var kallt ute imorse när jag kom ut med hunden. Frosten låg vit över det mesta. En tunn isskorpa låg som ett lock över dammens vatten med näckrosblad inbäddade. Solen sken men den orkade inte riktigt smälta det frusdna åtminstone inte så tidigt på dagen. I krukan på trappan kämpade julrosen tappert mot kylan. Det är tåliga blommor som klarar flera minusgrader. jag har flera olika sorter som brukar titta fram ur snön och blomma efter nyår. Jag brukar börja dagen med att gå ut en runda. Det är så skönt att komma in i värmen igen och äta frukost, när man tagit en rejäl promenad först. Sedan kan man ägna sig åt andra saker.


Vi hade körövning idag igen. Det var andra gången vi övade tillsammans. Det ska bli riktigt roligt att sjunga på julkonserterna om drygt en månad. Många av sångerna har man hört många gånger förut, men vi sjunger dem i lite annorlunda arrangemang. Några sånger är nya och det blir mycket gospelgung i år. Det är så kul att vi kan får ihop så proffsig kör även på mindre orter. Det är inte bara i de större städerna det händer något. Jag hörde att biljetterna redan är efterfrågade fast vi inte har tryckt dem än. Det är roligt att folk vill komma och lyssna. Men det viktigaste med julkonserterna är ändå att förmedla julens budskap om fred och frihet. "The king is born to save our world", som vi sjunger i en av låtarna.


Ikväll tittade vi på körslaget. När det nu finns ett körprogram måste man ju titta. Man måste beundra deras entusiasm även om stämmor och arr inte alltid höll måttet. Jag höll tummarna för Amy Diamond, men det hjälpte inte. Det kanske hade varit bättre att ringa och rösta, men jag brukar av princip inte ringa och betala en massa för att få rösta. Man kan bli lite trött på alla program med telefonnummer längst ner i rutan. Det känns som om de bara vill klå oss på pengar. Ett samtal kostar väl inte så mycket, men de tjänar bra på att det är många som ringer. Det är väl så med det mesta. Om många bidrar, blir det varken dyrt eller betungande. Om några få ska dra lasset, kostar det på. jag drar gärna mitt strå till stacken. men jag väljen till vilken stack jag ska bidra. Därför valde jag att hellre att köpa något av två elever som kom med WWF:s julkatalog och knackade på.


Allt är inte vad man tror att det är. För många år sedan fick jag ett skott av en krukväxt från min mamma. En Clivia trodde jag. Det dröjde ett tag innan den blommade. När den väl blommade ut, förstod jag att det var något helt annat. Jag vet inte vad den här arten heter. jag kallar den diskborstblomma för det är så blomman ser ut. Jag har haft den i flera år och delat på den när den vuxit. Just nu är det flera exemplar som blommar med sina ljusa diskborstar.


Varje gång diskborstarna blommar tänker jag på att det är lätt att missbedöma människor man möter. Vi tror att de är på ett visst sätt, men när man tar sig tid att prata med dem visar det sig att de är helt annorlunda. Det kan bli både positiva och negativa aha-upplevelser. Den vi trodde var tuff och självsäker visar sig vara både blyg och otrygg, medan den tysta och blyga kan vara fantastiskt duktig t ex på att sjunga och framträda. Det kanske bara är i vissa situationer vi är på ett visst sätt. I andra situationer visar vi andra sidor. Alla människor har många sidor och är värda att lära känna. Även de tråkiga, de gnälliga och de besvärliga har sina ljusa och vackra sidor. Det får mig att tänka på en av föreläsningar på IT-mässan. "Här inne är jag vacker" var titeln. Det är ett citat av en tjej som i datorspelens virtuella värld kunde vara det hon ite såg hos sig själv i den verkliga världen. Vi har väl alla behov av att bli sedda som vackra och duktiga, men vi är dåliga på att se varandra. Vi har ofta fullt upp med att se oss själva.


Jag önskar att jag var bättre på att se andra människor och deras behov. Min stora förebild här är Jesus som alltid såg de små människorna och deras behov ibland innan de själva visste vad de ville. När vi säger att Gud ser dig, kan det uppfattas på olika sätt. En del uppfattar det negativt. Gud blir någon som utövar kontroll och avslöjar alla våra fel och brister. Andra ser det som något positivt och tryggt. Gud ser mig och mina behov. Han vill hjälpa mig att förverkliga mina drömmar. Han ser inte bara vad jag är utan också vad jag kan bli. Det är det som är så befriande.
Foto: Inga M Johansson, Is på dammen, Julrosor och Diskborstblomma

onsdag 28 oktober 2009

Ljus i höstmörkret


Morgonluften var kylig och gräset täckt av frost, när hunden och jag tog vår lilla morgonpromenad. Eftersom vi var lediga blev det den lite längre rundan. Annars blir det mest en kortversion. Solen lyste på träden med de gulfärgade löven. Det prasslade om fötterna när vi gick på den lövtäckta stigen. Det var en underbar morgon. men det var skönt att komma in i värmen för att äta frukost innan vi skulle åka.


Sönerna och jag hade bestämt oss för att göa en dagsutflykt till Skövde av alla ställen. jag hade sett på nätet att det skulle vara en IT-mässa på högskolan där. Samtidens klassrum var temat. Det lät ganska intressant. Yngste sonen hade pratat om att han var intresserad av en utbildning som fanns där. Han tänkte eventuellt söka den efter gymnsiet, alltså till våren. Då kunde det vara kul att se högskolan. Den andre sonen är ju snart klar med sin utbildning i Lund. Han fick också följa med eftersom han var hemma hos oss några dagar.

På vägen mellan Rannäs och Skövde kunde vi njuta av de vackra höstfärgerna. Jag tycker att den här hösten uppvisar hela spektrat av gula färger på löven. De olika trädslagen har sin nyans av gult. Asparna har sin lite mr gulgröna ton. Björkarna lyste riktigt guldgula. Samma gula färg som ortsnamnsskyltarna längs vägen, tyckte sonen. Vi saknade bara de röda kanterna. Men rött kunde vi se på rönnarna. Löven är borta, men bären hänger kvar på de kala grenarna. På ett ställte såg vi många lärkträd med alldeles gula barr. Andra träd som ekarna hade bruna löv. Bland alla färgpalettens röda, gula och bruna toner fanns också granarnas och tallarnas mörkt gröna. Det var en underbar mosaik av färger att njuta av så länge de varar. Idag såg jag medan jag åt frukost att lönnarna släppte många av de löv som suttit kvar tills nu.

Det var ingen stor mässa vi besökte. Man passerade utställningarna ganska snabbt. Det fanns en del intressanta projekt som presenterades. Företag visade sina produkter. Interaktiva skrivtavlor demonstrerades. Nu har jag ju redan fått en sådan installerad i mitt klassrum. Jag väntar bara på en bärbar dator och programvaran till tavlan. Sedan ska jag sätta igång. Det är lite frustrerande att inte ha alla bitar som behövs. Jag hoppas de finns på plats efter lovet.

Det intressantaste var nog ändå seminarierna. Vi gick på två olika. Båda handlade om spel, men de var helt olika. Det första hette "Serious games - spel och lärande". Vi fick höra om forskning kring olika typer av spel och lärande. Det andra hade rubriken "Här inne är jag vacker - om datorspelens gränsöverskridande potential". En dataspelsforskare berättade bl a om sin forskning och avlivade några myter kring dataspel. Nu tror jag att de flesta åhörarna redan var "frälsta". Annars kunde han vara lite provocerande samtidigt som han presenterade det med humor. Det fanns andra seminarier att gå på, men som ni förstår var det sonen som valde efter sitt intresse.


Det blev lite bråttom hem sedan. Sista seminariet drog över tiden lite. Vi fick skynda oss hem eftersom vi skulle få besök. Det var vår gemenskapsgrupp i kyrkan som skulle komma. De förväntade sig lite fika och framför allt att vi var hemma när de kom. Det blev till att engagera alla i familjen för olika uppdrag som att duka, tända lyktorna, lägga upp pålägg och bröd, brygga kaffe m.m.


Gemenskapsgruppen är alltid trevlig att träffa. Vi fikar tillsammans och pratar om allt möjligt. Sedan samtalar vi kring ett kapitel i en bok som vi läser. Alla har inte alltid läst kapitlet, men vi brukar få en intessant diskussion ändå. Den här gången handlade det om dopet. Det finns mycket att säga om dopet, men det kan vara ett känsligt ämne och det gäller att respektera varandras uppfattningar. För många är dopet bara ett sätt att ge barnet ett namn. Men ser man till dopet i bibeln handlar det om något helt annat. För mig är dopet en bekännelse av min kristna tro och en överlåtelse åt Gud. Det betyder inte att jag är bättre än den som inte är döpt. Med dopet visar jag vilken kurs jag har slagit in på och vart jag är på väg. Nästa gång ska vi prata om nattvarden.

Det var kallt ute, när vi var ute och släckte lyktorna. Några med värmeljus i fick brinna ut av sig själva. Det är mysigt och välkomnande med flammande lågor i höstmörkret. jag tänder stearinljus på bordet varje dag. Nu väntar jag på att få plocka fram ljusslingorna och sätta upp dem i träden. Det är en hel månad till advent, men jag längtar redan efter adventsljusen. Nu kommer november, den gråaste och mörkaste månaden på hela året. Det gäller bara att se framåt och härda ut.
Foto: Inga M Johansson, Morgonfrost i gräset, Ljus i mörkret

söndag 25 oktober 2009

Fortsättning Afrika


Förra lördagen inledde vi en som det nu visade sig afrikansk vecka. Hela veckan har CD:n från konserten spelats i köket. Man blir glad av den musiken.


Men det var inte nog med det. Vi inledde FN-veckan i skolan med att titta på bilder och filmer från Uganda. Några lärare och skolledare var där i våras. En av dem berättade om resan och om de människor som de mötte för våra elever. Vi fick se bilder från skolor. Det var spännande och nyttigt att se hur andra har det.


Den här helgen har också gått i afrikaanda. I vår församling underhåller vi ett missionärspar som arbetar i Mocambique. Just nu är de hemma i Sverige och den här helgen besökte de oss för att berätta om sitt arbete. De var med på tonår i fredags kväll. Idag firade vi gudstjänst då de fick visa bilder och berätta för alla om vad de gör. De arbetar med alfabetiseringsprojekt, bibelöversättning och en hel del praktisk och administrativt arbete. De använder datorerna mycket i sitt arbete när det finns ström tillgängligt. Det är alltid roligt att träffa de människor som man annars bara hör berättas om eller möjligtvis får ett brev uppläst från.

Efter gudstjänsten åt vi lunch ihop alla som ville stanna. Det serverades äkta afrikansk majsgröt med en kryddig tomatsås till alla som ville prova. Annars var huvudrätten Kyckling Africana. Jag lagade denna maträtt till en Alpha-grupp förra året. Den blev populär och nu passade den bra. Receptet finns här. Vi lagade några karotter var och tog med oss. Det brukar funka bra och det gjorde det idag också.

Annars har jag haft fullt upp den här veckan. Mycket att planera i skolan och många möten. Det känns skönt att ha ledigt en hel vecka nu. En del aktiviteter har jag förstås planerat in. Det är oundvikligt. En del saker måste man boka tid för. Men resten kan man ju välja när man ska göra och om man ska göra det just nu.


Våra katter har helt rätt inställning till livet. Ibland är det fullt ös. Ibland total avslappning. De varvar arbete (jaga möss och släpa in på köksgolvet) med nöje (leka med bollar och varandra) och vila (sova på kökssoffan, i en korg eller t o m på fönsterbrädan, i skogshuggarhjälmen eller handfatet). En lagom blandning av allt skulle nog vara bra för oss människor också. I vårt jobb är det ibland svårt att avgöra när man jobbar och när man är ledig. Jag försöker lära mig att göra en sak i taget. Nu tänker jag ringa sonen i Malmö och höra när han kommer hem. Det räknar jag till nöjena.


Foto: Inga M Johansson, Katter

söndag 18 oktober 2009

Touch of Africa och lite julstämning


Igår var vi på en fantastisk konsert i Gnosjö Missionskyrka. Triple &Touch och Star Choir från Sydafrika och Namibia fick oss att gunga hela kvällen. Afrikansk musik har en sådan underbar rytm och känsla i sig. Vi skulle behöva lite mer av sådant i vår musik. Turnén samlar in pengar till organisationen Star for life, som arbetar med ungdomar i södra Afrika. Ett litet smaprov kan ni få från konserten tidigare i Värnamo. Det finns på Youtube.
http://www.youtube.com/watch?v=0Vu-nW3cdX4

Efter en sådan konsert blir man inspirerad att sjunga själv. Då var det ju tur att vi började körövningarna inför vår julkonsert idag. Vi har arrangerat en julkonsert i två år tidigare. Innan dess satte vi upp en julmusikal i två år i rad. Det blir alltså femte året som vi gör en stor satsning i Forsheda Missionskyrka inför julen. Fler och fler forshedabor kommer och lyssnar. Det börjar bli en tradition. En del vill t o m beställa biljetter till nästa års konsert innan de går hem från årets.
I år har vi lyckats få med en del körsångare från Kärda och vi har en ny körledare, som i lånat in. Annars brukar vi klara oss med lokala förmågor. Det är härligt att sjunga julsånger i kör. När man står mitt inne i sin körstämma och hör alla andra stämmor kan man få rysningar. Det låter redan bra efter första övningen. Vi planerar för tre föreställningar 4-5 december. Alla som vill lyssna är välkomna då. Våra biljetter är billiga och pengarna går till barnhem i Rumänien. Den största anledningen till att vi ordnar konserterna är inte att samla in pengar. Det är att vi vill förmedla julens budskap till människor i vår omgivning.

Tidigare idag var vi på julmässa på Åminne bruk utanför Värnamo. Den riktiga julstämningen ville väl inte infinna sig, men lite uppvärmning inför körövningen kunde besöket där fungera som. Vi handlade lutfisk, honung, glögg och lite annat smått och gott. Det fanns mycket att provsmaka.

Även om vi redan börjat öva julsånger, vill man inte ha jul riktigt än. I varje fall vill jag inte se affärerna fyllas av julsaker innan min födelsedag har passerat. Jag vill inte ta ut julen i förskott. Det är fortfarande höst och jag vill njuta av den. Tids nog kommer snön och kylan, advent och jul. Därför avslutar vi det här inlägget med en liten höstfilm.

video

Foto: Inga M Johansson, Touch of Africa, Julmässa i Åminne

lördag 17 oktober 2009

Carpe diem på Cleverboard

Skönt att det är helg nu. Man varvar ner. Även om det finns en hel del att göra även på helgen, är det på ett annat sätt än mitt i veckan. Den här veckan har jag haft fullt upp med lektioner, kvällskonferens, skriftliga omdömen, klassgenomgångar med elevhälsan och datakurs.


Idag fick jag gå ifrån mina lektioner ett par timmar för att lära mig om Cleverboarden som vi äntligen ska kunna börja använda. Det ser jag fram emot även om det säkert kommer att ta mycket tid att lära sig att använda den. Vi fick se många fantastiska möjligheter att göra roliga lektioner med den. Det fanns många saker i matte som säkert kan inspirera både mig och mina elever att lära mer. Vi ska jobba med människokroppen framöver. Vilka fina bilder det fanns att använda. Nu väntar jag bara på att få datorn och programvaran. Allt annat är på plats.


Igår hade jag matte med några tjejer som behöver träna på multiplikationstabellerna. Vi har ritat bilder av multiplikationerna och klippt ut dem. Nu visade jag dem ett roligt datorspel som man kan ladda ner en gratisversion av. Det funkar som ett vanligt spel som många ungdomar spelar idag. Man tar sig fram genom gångarna i djupa fängelsehålor där man ska öppna portar och slåss mot monster. Skillnaden är att man samtidigt får en förståelse av och nöter in tabellerna. Tjejerna tyckte att det var jätteroligt att spela och skulle ladda hem spelet så fort de kom hem. En av tjejerna sa att det här spelet skulle X och Y spela. Det skulle de gilla. Hon menade två killar i klassen som kanske också behöver öva mer på tabellerna. Kul att hon tänkte på dem. Spelet heter Timez Attack. Testa det om ni gillar att spela.



För dem som är intresserade av vårt kök och hur det blev hittar ni några bilder här. Som alltid vid renoveringar är det några detaljer som tar tid. ännu fattas socklarna till skåpen, men vi har i alla fall bestämt oss för vad vi ska ha. De blir svarta och i plåt. Några bilder visar röran vid renoveringen.


Jag har en del saker kvar ute vid mitt arbetsbord i trädgården som jag borde försöka få in inför vintern. Det är trädgårdsredskap och krukor, verktyg för betonggjutning och plastbyttor, korgar och lite smått och gott. Det låter som om det regnar ute nu. Kanske kan det hålla uppe någon stund imorgon så man kan vara ute och jobba ett tag med invintringen.


I veckan kom det ett stort fågelsträck som flög över oss och skränade. Det var väl gässen som flyttar mot varmare trakter. jag skulle gärna följa med om jag slapp flaxa själv. När jag ser dem, tänker jag på att ibland är det uppbrottstider i livet. Vi bryter upp och flyttar vidare till nya faser i livet. Det kan vara till en ny bostad eller ett nytt jobb. Men vart vi än flyttar har vi alltid oss själva med oss. Jag tänker på Magnus, Brasse och Eva i Fem myror är fler än fyra elefater (denna underbara barnproduktion). De sjöng i en låt: "Här är här där man är, där är där man inte är, och här har man alltid med sig." Det stämmer. Här och nu har vi alltid med oss. Det är bara här och nu vi kan leva även om Internet ger oss stora möjligheter att utvidga vårt här. Carpe diem - fånga dagen!

tisdag 13 oktober 2009

Flow ger tankarna fötter



Hurra! Äntligen kan jag ha vanliga skor på mig igen. Idag var jag på återbesök på ortopeden. Det var skönt att få av bandaget med alla tejpar som skulle hålla tån i rätt läge. Nu har de gjort sitt. Men det var ingen vacker tass som kom fram ur bandaget. Den var skrynklig och full med hudflagor som såg ut som fiskfjäll. Det blir till att ägna sig åt lite pedikyr. Och tänk att kunna duscha utan att behöva plasta in foten. Härligt! Det var lite trångt men jag kunde klämma ner foten i en vanlig sko, när jag gick hem. Visst känns det fortfarande lite och jag ska nog undvika att stöta i tån ett bra tag framåt.



Innan man får problem med fötterna kanske man inte tänker så mycket på hur viktiga de är. De bär oss runt till olika platser hela dagarna. Att inte kunna använda sina fötter är ett stort handikapp. Man blir stillasittande och isolerad. Ännu värre var det nog förr när man inte hade bil, telefon och internet. Jag har i alla fall kunnat ta mig ut och vara aktiv, visserligen ibland med hjälp av andra. jag kunnat ringa, mejla och blogga. Idag kan man lättare ha ett aktivt socialt liv utan att gå hemifrån. Att chatta, blogga, twittra etc är inte samma sak som att träffas i verkliga livet. Det kan inte ersätta fysiska kontakter - en kram är alltid en kram - men väl tillföra andra former av kontakter som kan berika våra liv.

Just nu läser jag den senaste boken av Bodil Jönsson, Tio tankar om tid - 10 år senare. Det är alltid lika intressant att lyssna på henne eller läsa hennes tankar. Hon skriver att "vi är på väg att vänja oss vid att våra olika jag inte bara finns tillgängliga på foton utan också i långt mer utvecklade former i våra olika nätverk med andra männskor och i våra filer (musik, film, text) i datorer eller mobiltelefoner. Den vanan gör att många inte upplever sig som hela men väl berövade stora delar av sin identitet när de är AFK, Away From Keyboard." Vidare skriver hon om detta fenomens vinnare och förlorare. Vinnare är de som klarar av att hålla samman alla jagen till en och samma identitet. Då berikas man av de mångfasetterade sätten att uttrycka sig och distribuera sig. Förlorare är de som splittras och inte kan få ihop sina jag. De upplever inte sig själva som en helhet. Detta kan skapa problem i framtiden.


Bodil Jönsson har också intressanta tankar om "flow". Flow är när man blir så koncentrerad att man går in i ett tidslöst tillstånd. Det visar sig t ex i barnens lek eller i forskningens besatthet, skriver hon. Idag pendlar vi mellan ökad ytlighet och denna fördjupade koncentration. "Datorn-i-vardagen har resulterat i ökat "flow" för många, inte bara medan man spelar datorspel utan också då man upptäcker nya spännande samband och får så många aha-upplevelser att man blir hög av det."


Detta påverkar oss i skolans värld. Det innebär en stor utmaning för oss lärare eftersom barn idag har en större flow på sin fritid. Bodil Jönsson beskriver på pricken den verklighet vi upplever i skolan idag. "Skolan är inte sällan den plats där barnen inte förmår koncentrera sig eftersom de där inte upplever särskilt mycket flow. I stället är de trötta efter fritidens flow. Ett omvänt förhållande hade varit rimlgare och skulle ha kunnat ge fantastiska inlärningseffekter eftersom flow-tillståndet, det där man använder hela sitt jag, ger oöverträffade förutsättningar för lärande."


Hur ska vi möta denna utmaning? Jag tror inte att vi blir hjälpta av att klaga på barnens datoranvändning och deras föräldrars bristande gränssättning eller på utvecklingen i dagens "multisamhälle". Utvecklingen finns här och vi kan inte gå tillbaka. Vi kan bara gå framåt och använda oss av den. Det är inte alltid så lätt eftersom många både pedagoger och föräldrar inte vill att skolan ska förändras. Alla vågar inte kasta sig ut i det okända. Det känns säkrare med gammalt beprövat. Jag tror att många pedagoger undervisar utifrån sina egna upplevelser av flow. Men det som en gång i tiden gav mig flow kanske inte ger samma flow åt dagens elever. Världen har förändrats och så även vår syn på den.


"Tio år senare" är väl värd att läsas. Jag har inte läst hela boken än, men jag kommer säkert att sträckläsa den. Hon fortsätter bl a att skriva om rulltrappekunskaper och jag väntar med spänning på vad hon ska skriva om ställtider, ett uttryck som hon lyfte fram i sina föra bok och som blivit ett internationellt begrepp, "set-up time".


Ibland när man skriver upplever man verkligen flow. Orden bara rinner ut i fingrarna. Det är inte alltid det är så. Ibland måste man värka fram orden. Men när det händer, ger "flow" tankarna fötter. Då springer de snabbt och utan ansträngning.


Foto: Inga M Johansson, Höst i Rannäs, Foten

lördag 10 oktober 2009

Vitt är vackert

Nu är jag trött på att linka runt med min "klumpfot". I snart 6 veckor har jag haft specialskon på foten. Igår började jag plötsligt få skoskav av den. Så dags nu när jag börjat räkna ner. På tisdag ska jag på återbesök. Då ryker bandaget som kliar och skaver. Sen ska benen i foten fotograferas, ja, med röntgenkamera förstås. Till slut ska ortopeddoktorn meddela domen. Vi får se om det blir jubeltoner eller klagovisor. Resten av dagen tar jag ledigt. Förhoppningsvis kan jag fira.


Jag tycker att det går riktigt bra nu. Jag promenerar i skogen med hunden som vanligt. Det tar kanske lite längre tid och oftast sätter jag mig och vilar efteråt. Men jag har som tur är sällan riktigt ont i foten. När vi går förbi grannens fårahage, kommer alla fåren skuttande. De är så fruktansvärt nyfikna på oss. Jag gillar de vita ulliga djuren. Jag upptäckte att jag gillar vita djur speciellt. Hunden är ju mest vit. En av mina favoriter bland årets kattungar är mest vit. Han heter Vitus och idag klättrade han upp i den stora idegranen utanför fönstret. Han älskar att klättra. Tyvärr klättrar han gärna inomhus också. Ibland finns det saker i vägen, blomkrukor och sånt. jag älskar vita blommor också. De vita orkidéerna lyser i fönstret och de vita liljorna som jag hittade i affären igår doftar förföriskt. Vitt är vackert.


Förra veckan började jag jobba på halvtid, denna veckan har jag återvänt till heltidsjobbet. Det var en del att ta tag i. Det kändes lite som att starta upp terminen på nytt. En hel del att planera, skriftliga omdömen att skriva, utvecklingssamtal att bjuda in till m.m. Samtidigt är det roligt att träffa elever och kollegor igen. Livet i skolan rullar på och nu är jag med på rullbandet igen.



Idag har jag plockat in krukor från trädgården, grävt upp mina begonior, dahlior och gladioler, demonterat miniväxthuset, kort sagt höststädat. Den allra sista gladiolen räddade jag och satte i en vas på mitt skrivbord. Jag brukar inte gräva och dona så mycket på hösten. Det hinner jag aldrig och inte är det roligt heller. På hösten vill man helst kura ihop sig i soffan med en bra bok och en stor kopp te. Annat är det till våren. Då längtar man ut. Fast lite måste man förbereda redan nu. Lökarna ska ner i jorden. I år har jag inte satt en enda lök. Vi får hoppas att de gamla som redan finns där nere och sover djupt under jorden kommer upp när våren väl är här. Jag satte trots allt ganska många nya förra året.
Det börjar bli sent och jag tror att jag också behöver min vila, inte den under jorden, men väl under täcket. Imorgon är det vilodagen. Jag ska försöka ta fasta på det.


Foto: Inga M Johansson, Den sista gladiolen, Rickards får, Vitus och Takko

söndag 4 oktober 2009

Champions of Rock

Vi hade en fantastisk kväll igår. Redan vid middagstid satte vi oss i bilen och ställde kosan mot Göteborg. Det hade varit roligare att ta motorcykeln, men det var inte så lockande i regn och blåst. I alla väderprognoser har de pratat om stark blåst och mycket regn. Dessutom brukar det bli ganska kallt framåt natten nu. Det var när vi var lite yngre vi åkte motorcykel ända in i november. Vi stannade på vägen och åt en god kyckling black and white på en taverna precis innan Borås. Sedan fortsatte vi till Göteborg och var framme i mycket god tid. Vi kunde hämta ut våra biljetter och sedan göra stan. Men med min värkande fot och regnet som stundom öste ner förkastade vi tanken på längre promenader. Vi höll oss i närheten av Liseberg.



Det blev en liten titt in i shopen på Universeum för att se om de hade några roliga saker. Det blev inget handlat men visst fanns det både roliga och kluriga saker. Lite längre bort ligger Världskulturmuséet. De hade flera utställningar på gång som det var gratis att gå på. Det passar en smålänning. Vi besökte både en som handlade om Bollywood och en om fantastiska bildvävnader från Peru. En stulen värld kallades utställningen eftersom det var plundrat gravgods som visades.




Så småningom drog vi oss in på Liseberg. Konserten var i Lisebergshallen. Vi gick omkring lite, men varken maken eller jag är särskilt intresserade av åkattraktionerna. De är inte attraktiva för dem som blir åksjuka av en vanlig gunga eller av att titta på. När jag har varit på Liseberg med klasser, brukar jag mest sitta på något ställe och läsa. Så kul är jag. Å andra sidan vet eleverna var de ska hitta mig om det skulle vara något de vill. Nästan alltid stöter man på någon bekant på Liseberg. Så blev det igår också. Plötsligt mötte vi min brorson som var där med sin tonårsgrupp.

Till slut öppnade de grindarna till Lisebergshallen och vi kunde leta reda på våra platser. Vi hade platser som var helt OK. Konserten var mer än OK. Peter Johansson är enormt duktig och har en helt fantastisk röst. Med sig hade han Nina Söderquist, som är en lika fantastisk musikalartist. Den tredje artisten var en engelsk tjej som heter Kerry Ellis. Hon sjöng också jättebra.


Champions of Rock handlar helt och hållet om Queens musik. Vi fick höra alla favoriterna, tror jag, 25 låtar + två extranummer. Dessutom berättade de en del om Queen och visade några inslag på skärmen med Brian May. Musikerna kom från England och var mycket duktiga även om gitarristerna hade svårt att komma upp i Brian Mays klass. Men så är han ju i en klass för sig själv.


-
Inledningen på konserten var stark med många underbara låtar. Första delen avslutades med Bohemian Rhapsody. Det är inte ofta man får höra den live. Den är ju riktigt svår att sjunga, men de gjorde det mycket bra. Vilka fantastiska körstämmor det är och kören skötte sig fint. Andra delen var också bra. Slutnumren var förstås We will rock you och We are the champions. Publiken var exalterad och klappade och sjöng med. I sista numet viftades med tändare och lysande mobiltelefoner. Som extranummer fick vi Show must go on och I want it all. Vi gick därifrån mycket nöjda med kvällen. Sedan hade vi en bra stund i bilen innan vi var hemma, men det var helt klart värt priset att åka dit. De fortsätter att turnera på flera platser. Vi kan rekommendera alla som gillar Queen att skaffa biljetter.
-
Dagen efter en kanonkväll brukar kunna bli lite avslagen. Det blev en innesittardag med regnet skvalande utanför fönsterrutorna. Jag var ute en liten runda med hunden. Det hann komma två skurar på den korta stunden. Däremellan sken solen. Det är ju faktiskt så livet är, ömsom sol - ömsom regn, en dag fest - den andra vardag, ibland vin - ibland vatten.
-
Jag läste i min andaktsbok om hur Jesus förvandlade vatten till vin. Bröllopsfesten höll på att ta slut i förtid när vinet tog slut. Jag citerar Niklas Piensoho: "Berättelsen om Jesus är egentligen skriven för att uppmuntra dig att våga göra precis som Maria och tjänarna. Våga bära dina bekymmer till Jesus. Bestäm dig för att göra det du vet att han vill att du ska göra. Be att Gud gör vatten till vin i ditt liv!"
-
Foto: Inga M Johansson, Regn i Göteborg, Bollywood, Periansk bildävnad och Champions of Rock

fredag 2 oktober 2009

Frostblommor

Det var kallt ute i morse, när vi tog vår lilla morgonpromenad hunden och jag. Frosten låg länge som band på gräsmattan där solen inte kommit åt. Mina ömtåliga blommor har säckat ihop och blivit svarta. Det är dags att städa bort dem i helgen.

Fortfarande finns det blommor kvar som tål en hel del minusgrader. Jag hörde att det ska bli rejält kallt i natt så jag hoppas att några av dem finns kvar i morgon. Även om det är kallt på nätterna, så brukar dagarna vara underbara så här års. Det är högt i luften och solen skiner på de färgsprakande löven. Kameran fångade några astrar som var halvt täckta av frost och halvt tinade av solen.


Jag var ledig idag och kunde ta det lugnt. Hela skolan var ute på Skoljoggen och det kunde jag inte vara med på. Att gå 6-7 km är fortfarande lite för jobbigt. Förra året klarade jag rundan på under en timme. Men eftersom rundan går här förbi på andra sidan kullen, så gick jag dit och hejade på eleverna. Sedan kunde jag gå hem och äta morotssoppa med räkor, en superenkel och kanongod soppa för kalla höstdagar. Receptet hittar ni här . Den smakade underbart med ett gott bröd till.
Nu duggar det tätt mellan rapporter och utspel om skolan. Lärarna ska kanske få anmälningsplikt typ Lex Sarah och kanske blir det legitimation. Samtidigt kan lärarna inte kursplanemålen och alla är inte ens behöriga. Friskolorna är bra mot segregering tycker en debattör, men enligt Skolverkets rapport leder de till sämre kunskaper. Det här är bara några av rubrikerna som möter oss i media just nu. Ja, så har Lomma blivit årets skolkommun för tredje gången. När blir Värnamo det?
Ibland blir man bara så trött på alla utspel om skolan. Alla har vi ju gått i skolan. Så därför vet ju alla hur det är eller hur det borde vara. Men åren inom skolan har lärt mig att min erfarenhet inte är allas erfarenhet. Vi har alla olika upplevelser både bra och dåliga. Rapporter och skolplaner kommer och ersätts av nya. För det mesta hamnar de i en pärm. Det är inte så ofta som de leder till förbättringar. Om man vill uppnå något räcker det inte med papper med bokstäver och ord på. Då krävs det sedlar med siffror på. Och det ska vara stora tal och många sedlar. Om inte orden åtföljs av pengar, har man inte satsat på riktigt.
När jag rotade i bokhyllan hemma hittade jag ett litet häfte med dikter skrivna av Daniel Kviberg. Här är en tänkvärd dikt på tal om pärmar.
REGISTRERING
Det är viktigt med pärmar
alla lösa blad
all oro
bringas till ro i pärmen
Ärendet registreras -
är under utredning-
det viktigaste är att veta var det finns.
Pärmfäst
blir individen ett ärende
ett fall för utredning och åtgärd
Korsfäst
blir människosonen ett rättsfall
ett fall för jurister, filosofer och teologer
Se hålen efter hålslaget!
Se människan!
Imorgon åker vi till Göteborg på konsert. Vi ska gå på Champions of Rock med bl a Peter Johansson. Det blir många härliga Queenlåtar att se fram emot.
Foto: Inga M Johansson, Frost på taybärsblad, Malva i frost och Frostig aster