onsdag 30 juni 2010

Bröderna Johansson

Nu har jag sett dem igen. Det var ett kärt återseende. Jag har varit och hälsat på bröderna Johansson i deras hem. För ett år sedan flyttade de från oss. Nu har jag sett att de har fått ett bra hem och att de verkligen har blivit så stora som rapporterna om dem har påstått. Kanske kände de igen mig. De flydde inte när jag gosade med dem i alla fall.

Jag träffade förstås deras nuvarande mattar också. Det var trevligt att träffas igen och god fika blev jag bjuden på. Vi satt ute på verandan med den underbara snickarglädjen trots att det var lite kyligare idag. Dessutom fick jag se deras lekkamrater hunden Simron och siamesen Kattja. 

Här satt vi och fikade
När jag åkte hem igen kom jag på att jag aldrig tog några bilder på bröderna som i förnamn heter IXUS och XP. Jag hoppas att det är OK att jag lånade bilden på IXUS och mig från mattes blogg.

IXUS idag - Foto: Macthilda
 De hade verkligen vuxit de små liven. När jag letat ett tag hittade jag bilderna på bröderna som små kattungar. IXUS hade blivit störst, men XP kom inte långt efter. De är båda trevliga katter och det märks att de är släkt med våra. IXUS och Stig är väldigt lika både till utseende och sätt. 

IXUS och XP för ett år sedan
För övrigt hann jag med att plocka de första kantarellerna idag. Jag stekte dem till lunchen. Det blev en matsked ungefär när de krympt färdigt i pannan, men goda var de. Om det kommer lite mer regn varvat med sol och värme, tror jag att det kan bli gott om kantareller inom en snar framtid.
Vit luktpion
Pionerna, som började öppna sig under gårdagen, har fortsatt att spricka upp idag. Nu var det många knoppar som visade färg och några som öppnat sig och släppt ut kronbladen. De vita har kommit längre än de rosa. Snart kommer de tunga blommorna lysa som vita bollar mot den gröna bakgrunden långt efter att mörkret fallit.
Herrestadsbegonia
Herrestadsbegonian, som jag fick förra året av min kollega, har också släppt ut sina blommor.Den kommer säkert att blomma alldeles överdådigt. Jag glömde ju berätta att min kollega också var med och fikade idag. Vi var ju hos hennes syster. Det är trevligt att ses även på sommarlovet.

Dammen
Dammplanteringarna börjar också arta sig och är inte längre lika övervuxna av ogräs. Vattnet är dock lite smutsbrunt i år. Det verkar inte rätta till sig. Näckrosen lever trots allt. Det finns gott om blad, men jag har inte sett några knoppar än. Grodorna trivs där i alla fall. Jag tror inte att de förvandlats till prinsar än. Ingen prinsessa har varit här och kysst dem.

Härliga regn

Borstnejlikorna börjar visa färg
För en stund sedan hörde jag regnet komma. Det har jag längtat efter de senaste dagarna och växterna också.  Jag har fått vattna några kvällar nu. Det gjorde jag ikväll också innan regnet kom. Det var riktigt torrt i marken. Nu fyller regnet på vattenmagasinen. Vi behöver vatten både växter, djur och människor. "Som hjorten längtar till bäckens vatten, så längtar jag till dig, o Gud.", står det i Ps 42:2. Det är en annan längtan, ett annat behov, som vi också har inom oss. Vi längtar till det rena och klara, det uppfriskande och nödvändiga. Vi har gott om rent vatten i Sverige. Vi behöver egentligen inte köpa vatten på flaska importerat från andra länder. Vi hittar vatten överallt, men hittar vi den Gud vi längtar efter?

Jag är ju ingen vän av tropisk hetta. När termometern börjar krypa över 25 grader, vill jag helst sitta i skuggan. Det får gärna fläkta lite också. Den torra, kvalmiga värmen gillar jag inte. Flugorna
blir så efterhängsna och ettriga. De förföljde oss när vi gick hundrundan. Det brukar de göra innan åskvädret bryter ut. Nu har jag inte hört någon åska eller sett några blixtar, men det har regnat åtminstone. Det brukar rensa luften.

Min edelweiss växer bland stenarna vid dammen
Den finaste delen av sommaren har nog passerat nu. Jag gillar försommaren med sin grönska. Nu kommer högsommaren med hetta och torka. En del av det gröna går över i gult och brunt. De många nyanserna av grönt försvinner. Det gröna blir mer enhetligt grönt.

Luktpionernas knoppar sväller
I trädgården börjar fler och fler blommor slå ut. Den första rosen slog ut idag. Borstnejlikorna lyser i olika röda, vita och rosa färger. Kantnepetan, som alla katter älskar att rulla sig i, lyser blått. Jag måste sätta en trådkorg över den som skydd för katterna. Annars skulle de förstöra den helt. Luktpionerna har stora knoppar nu, rosa och vita. Myrorna kryper omkring på dem. Jag fotograferade dem på förmiddagen. På eftermiddagen hade de nästan slagit ut. 

Imorgon ska jag åka och hälsa på våra gamla katter, bröderna Johansson. De flyttade för ett år sedan ungefär. Det ska bli kul att se om de är så stora som rapporterna gör gällande.
Takko leker gärna med årets kattungar. De är fyra stycken och alla har olika färger. En är grå och vit, en svart och vit, en trefärgad och så är det Oliver som är blekt gul och vit. De är så härliga när de rusar runt och leker med varandra. Tyvärr kan vi inte behålla alla. Om någon vill ha en katt, är de klara för leverans.
Katterna är som jag, nattaktiva. Men även nattdjur behöver sova. Det är dags nu.

måndag 28 juni 2010

Midsommarmöte

Violer och daggkåpa - blått och lime
 Så är den här helgen också slut.De går så fort dagarna på sommaren. Det är tur att ledigheten varar ett tag till. Jag kan sitta i min gunga många gånger än och gå mina hundpromenader minst två gånger om dagen. Fast promenerar gör jag ju varje dag året om hurdant vädret än är.

Midsommarvädret har ju varit underbart. När var det så sist en midsommar? Än har jag inte badat i en sjö, men det kanske är dags nu även för en badkruka som mig. Vår sjö i byn är ju tyvärr inte någon badsjö. Den passar bäst för fiske och paddling med sin dybotten. Vi får åka några kilometer ner till Bolmen. Där kan man bada och långgrunt är det.

Helgen avslutades med en samling på sommarhemmet i Fänestad. Det var vår värdgrupp som tjänstgjorde den här veckan. Jag kom lindrigt undan som bara behövde plocka blommor och läsa ett bibelord. Buketterna på bilderna prydde sommarhemmet ikväll. Sedan fick de följa med hem igen. Jag gillar kombinationen av blått och lime i vilerna och daggkåpan. Prästkragar, rödklöver och blåklockor är ju också en oslagbar kombination. De plockade jag längs vägkanten.

Krister Lilja var på besök på sommarhemmet och han predikade om Paulus besök i Aten. Han jämförde dåtidens Aten med Sverige idag och mycket är sig likt. Det fanns ett stort intresse för andlighet då och det gör det idag också i vårt sekulariserade land. Som han sa, det är många som söker, men om man säger att man funnit, blir man betraktad som lite suspekt.  Han menade också att alla människor är på väg mot Gud. Det är få som helt tar avstånd från Gud. Men vi har alla kommit olika långt på vår väg. Det är möten med människor och de erfarenheter vi gör som kan föra oss närmare. En dag kanske vi kommer till en punkt då vi kan säga att vi har funnit en tro. Det betyder inte att vi är färdiga. Det är bara början på vägen tillsammans med Gud.

Jag kan känna igen mig i hans beskrivning. Även om man är uppvuxen i ett frikyrkligt hem, behöver man göra ett eget medvetet val. man kommer till en punkt när man måste välja mellan att fortsätta vandringen med Gud eller att lämna den gemenskapen. En del blir tidigt medvetna om detta. För andra tar det längre tid. Jag gjorde mitt val i tolvårsåldern och varje dag får jag bekräfta det valet. Varje morgon får jag vakna och säga till Gud:  "God morgon, Gud, får jag fortsätta vandra med dig?" Och Gud svarar varje morgon: "Det är klart du får, jag är här vid din sida vad som än händer." Så kan man lugnt möta den dagen.

Rödklöver, blåklockor och prästkragar

söndag 27 juni 2010

Ännu en underbar dag

Stjärnflocka vid dammen
 Ännu en underbar sommardag är till ända. Man behöver inte säga så mycket. Bilderna talar för sig själva. Det finns så mycket vackert att titta på både i trädgården och i naturen.

Takko och tusenskönorna
Vi började förstås dagen med vår hundpromenad. Det blev en till lite senare på dagen. Det doftade sommar i skogen. Kärringtänderna lyste vid vägkanten liksom blåklockorna. På den barriga skogsstigen hade de första sommarkantarellerna pressat upp sina gula små hattar. Tänk, snart kan vi börja plocka dem.

Sommarkantarellerna sticker upp
Framåt eftermiddagen åkte jag till en kompis och tillika chef som hade öppet hus. Både hon och hennes man hade fyllt 60 år för ett tag sedan. Vi blev bjudna på underbart god mat i deras trädgård. De bor i en idyll och vädret var kalasfint. Schettisarna gick och betade vid dammen. Min present var en betongljusstake som jag gjutit för några dagar sedan. jag skriver mer om den på min pysselblogg. 


Hemma igen var jag tvungen att vattna i grönsakslandet trots att knotten höll på att äta upp mig. Sol och vind torkar ur. Det jag sådde för bara några dagar sedan hade grott och måste hållas fuktigt.


Toppklockor och jättedaggkåpa blir underbara buketter

lördag 26 juni 2010

Midsommarblomster

Lupiner vid vägkanten
Nu är sommaren härlig. Jag älskar att sitta i min gunga på verandan och njuta av sommaren. De senaste dagarna har varit ljuvliga. Man behöver inte göra så mycket, bara smågunga lite och titta på utsikten med hunden liggande nedanför. Om man vill, kan man läsa lite, lösa korsord eller virka. Ibland hoppar hunden upp i knäet på mig. Egentligen är han väl lite stor för att vara knähund men han gillar att ligga nära både här och i soffan.
Blåklockor
 Jag vet att en del tycker att det är kallt för att vara sommar. Jag tycker det är perfekt. Det är lagom varmt med omväxlande sol och mulet. Ibland kan det dra lite om axlarna, men då sveper man en pläd om sig och fortsätter att gunga. Soldyrkarna klagar väl, men jag har aldrig varit någon bikinimänniska. 

Det är lagom varmt att jobba, om man nu skulle vilja det. Det finns fortfarande ogräs kvar att rensa. Lite mer betong har jag tänkt att blanda till och gjuta alster av. Sedan har jag ju några UFO liggande, UnFinished Objects. De väntar på att jag ska göra dem klara. 

Nyponros
Midsommar handlar mycket om blommor för mig. Vi plockar blommor till majstången, till buketter, till kransar. Förr skulle man plocka ett visst antal och lägga under kudden, sju eller nio beroende på vem man frågar. Nu plockar jag oftast en stor bukett och sätter på bordet. Jag brukar räkna hur många olika sorter jag fått ihop. Det slutar ofta på ett femtontal, smörblommor, blåklockor, prästkragar, rödklöver, ängssyra, kråkvicker, mandelblom, käringtand, teveronika, styvmorsviol, gökärt, hundkäx och några olika gräs som timotej. I år band jag ingen krans av levande blommor. Jag virkade en i stället. Den vissnar inte och passar lika bra på bordet.
Blomsterkrans till midsommar
Midsommar kan ju vara ganska stökig runtom i landet. Här hos oss på landet är det lugnt, väldigt lugnt. Många är borta och firar på annat håll. Vi har inga traditioner att åka till något firande eller till kusten. Det är så skönt här. Midsommar påminner om att nu vänder det och blir mörkare igen. Nu gäller det att ta vara på alla ljusa kvällar och njuta av livet som det är just nu. När det blir november är det detta vi längtar efter. 

Nu när jag är ledig, hinner jag pröva en massa olika spel och sidor, som jag hittar på Internet. Jag hittade en sida där man kan designa en South Park-karaktär. Så här blev mitt försök:
My South Park Me
Här finns sidan om någon skulle vilja leka lite: http://www.sp-studio.de

Glad midsommar, alla vänner!

tisdag 22 juni 2010

Njutning med gjutning

... och, om man vill, gjutning med njutning. Det har varit en underbar sommardag som jag tillbringat i sällskap med goda vänner som jag träffat på olika sätt. En av dem har jag träffat genom jobbet. De andra två mötte jag i bloggvärlden. Men alla är vi lärare, som njuter av vår semester efter ytterligare ett läsår.

Vi träffades i förmiddags här hemma hos mig. Min kollega hade med en underbart god rabarberpaj som vi avnjöt till kaffet. Sedan satte vi igång med en av dagens aktiviteter, betonggjutning. Jag har ju pysslat lite med det förut så jag fick agera instruktör. Vi preparerade våra gjutformar och rörde ihop betongblandningen till lagom konsistens. Det blev många olika alster som jag hoppas kommer att  visas upp med bilder på bloggarna framöver. 
Betonggjutning
Innan lunch hann vi också med att promenera min hundrunda och njuta av det sköna vädret och allt det vackra i naturen. Det blev också en hel del gott prat och utbyte av erfarenheter från skolans värld.

Hundrundan avverkas
Vi hann också prata en hel del medan grillspetten tillagades på glöden. Det tog sin tid, men den bästa kryddan är ju hungern sägs det. Till grillspett och pastasallad drack vi en god lemonad som jag hittade receptet på i en tidning. Här kommer beskrivningen till er som vill njuta en gång till. Koka upp 1 dl socker och 2 dl vatten och rör om tills sockret löst sig. Låt sockerlagen sedan svalna. Pressa 3 limefrukter och skiva en lime i tunna skivor. Mixa en halv galiamelon. Blanda alla ingredienser tillsammans med 4 dl vatten och ställ in i kylen så att det blir kallt. Innan servering tillsätter man isbitar. Om man vill kan man garnera med myntakvistar. Det glömde jag. Men de är ju ändå mest dekoration. Supergott och läskande i sommarvärmen.

Torskinge kyrka
Efter lunchen var Bobo tvungen att åka hem, men vi andra fortsatte på en liten sightseeing i trakterna. Först besökte vi Torskinge lilla mysiga kyrka, en pärla bland kyrkor. Vilken tur att torskingeborna protesterade så att man inte rev den och ersatte den med en modernare skapelse som man gjorde på många andra håll.

Slättö sand = Smålands Sahara
Efter ytterligare några kilometer kom vi till Slättö sand som också är en riktig pärla. Det är inte så många som känner till den. Nu håller man dessutom på att restaurera det stora flygsandsfältet som är så unikt, ett litet ökenlandskap mitt i Småland. Vi har varit där med skolklasser och till nästa läsår måste vi nog upprepa besöket. Det är verkligen en spännande plats.

Tack alla goda vänner för en underbar dag. Det är tur att ni inte bara finns i cybervärlden utan också IRL. Njut nu vidare av sommaren. Gjut lite mera. Jag ser redan fram emot nästa gång vi ska träffas.

PS. Fler bilder finns hos Femfemman som hann före mig med sitt inlägg om dagen. DS
PS. Bobo har också fina bilder. DS

måndag 21 juni 2010

Gräsligt vackert


Gräs kan vara otroligt vackert. Vägkantens olika sorters gräs visar på stor variation. Jag går förbi dem varje dag. Hunden pinkar på dem. Jag hittar ständigt nya varianter på gräs. De böljande gräsfälten vajar i vinden. Idag mejades ett av fälten. Det är dags att skörda höet. Då doftar det något alldeles speciellt - nyslaget hö. Jag vet att en del inte tål detta, men för mig är det lukten av min barndoms somrar. Då kommer minnena tillbaka.

Ett sommarminne är när jag fick sitta och styra traktorn som sakta stånkade sig fram på åkern. Under tiden gick mamma och pappa och lastade upp höbalarna i vagnen. Ibland hoppade pappa upp i farten och hjälpte mig att ta de besvärligaste svängarna. Annars var det bara att hålla rak kurs.

Ett annat minne är hissen i ladugården. Det var oftast min uppgift att köra den. Det fanns tre spakar vill jag minnas - en som flyttade klon som greppade höet i sidled, en som ändrade riktning höger eller vänster, en som höjde eller sänkte klon. Själva klon kunde utlösas med ett rep, när jag placerat lasset där vi ville att det skulle hamna på höskullen. Det hände att vi körde hissen utan hölass också. Det var roligt att åka med den själv. Det var roligt att leka i höet och hoppa från bjälkarna. Det kan man inte göra idag när det mesta av höet lagras på annat sätt. Det kanske är kul att klättra på de vita plastbalarna, men det kan inte vara lika roligt som att hoppa på höskullen eller åka hölass för den delen.



Hemma igen tittade jag i en trädgårdstidning och hittade en artikel om prydnadsgräs. Jag har mycket gräs i mina rabatter, men det är mest ogräs och inte till prydnad. Jag rensar bort mycket kvickrot och andra grässorter som gärna frösår sig in i mina rabatter. Det kanske är gräs jag ska satsa på i stället. De ska visst vara lättodlade och svåra att misslyckas med. "Unna dig lyxen att plantera prydnadsgräs", stod det i artikeln. Några sorter har jag planterat. bambu är väl ett slags gräs och den älskar jag. Jag kanske ska satsa på lite fler.

Det är nu gräset är grönt och skönt. När högsommaren kommer, kan det bli brunt av solen och torkan. Vi vattnar och klipper våra gräsmattor för att behålla grönskan, men ibland blir gräset bränt ändå. Skulle det ta eld brinner det torra gräset bra. Än vet vi inte hur sommaren ska bli. Blir den regnig eller solig, blöt eller torr, kall eller het. Jag hoppas på lagom mycket sol och lagom mycket regn, lagom värme så man slipper både darra av kölden och flämta av hettan. Jag är nog en lagommänniska. Lagom är bäst. Men knott finns det aldrig lagom många. De är alltid otrevligt många. De höll på att äta upp mig när jag sådde mina grönsaksfröer.


"Allt kött är hö. Allt flyktar här, och snart förvissna gräsen", sjunger vi en omtyckt psalm. Oftast sjunger vi kanske bara de två första versarna som handlar mera om allt det vackra i naturen. Då missar vi de raderna. "Människans dagar är som gräset " står det i Psaltaren. Gräset spirar, det grönskar för att sedan vissna och torka bort. Gräset liknas ofta vid det förgängliga. Det är inget som varar. Det sommarpsalmen vill uppmärksamma oss på är ändå inte det förgängliga i första hand utan det oförgängliga. "Allt kött är hö, och blomstren dö, och tiden allt fördriver, blott Herrens ord förbliver."

fredag 18 juni 2010

Bond(s)pion

Bondpion
Någon James Bond är jag inte, jag spionerar inte. Jag bara råkar sitta här och då hör jag ju ett och annat. Sonen har grillfest, men nu har de flyttat in i vårt stora rum. Tio grabbar i 19-årsåldern hörs rätt bra. Så jag hör dem, men jag lyssnar inte. Det är så eleverna gör ibland. De hör vad vi säger, men de lyssnar inte uppmärksamt. Därför kommer de inte ihåg vad vi sagt och måste fråga. Min kollega brukar säga att vi får säga samma sak sju gånger innan det fastnar. Kan nog stämma. Sen finns det förstås de som hör vad de vill.

Jag har nu ätit lite rester från grillningen och druckit lite kaffe på maten. Sonen fixade maten själv. Något har vi lärt honom. Det känns bra eftersom han förmodligen flyttar till hösten. Han gjorde hemlagad potatissallad, mitt recept, och tzatziki till grillbitarna och kycklingspetten. Det var gott även om vi fick de svartaste bitarna.

Bondpion har jag. De blommar nu med sina vackra men tunga blommor. De har en härlig röd färg. Jag gillar pioner. Smörblommorna lyser fortfarande fast några börjar tappa sina  kronblad. De har invaderat en av mina rabatter nu när jag inte har varit så flitig med handkrattan. Det blev i alla fall en vacker bukett till köksbänken.

Smörblommor
Jag har några chilipepparplantor i mitt fönster. De växer för varje dag. Det är tre olika sorter, en röd, en gul och en brunsvart. Den sistnämnda har jag tagit frön ifrån så vi får väl se vad det blir för sort. Det kom knoppar på dem för ett tag sedan, men jag läste att man skulle plocka bort de första knopparna så skulle skörden bli större. Det gjorde jag även om det skar i hjärtat. Nu kommer ännu fler knoppar och den första blomman har slagit ut. Jag tycker det är spännande med chiliplantor.

Chilipepparn blommar
Ogräsrensningsarbetet fortsätter. Egentligen tar det aldrig slut. När man gått över hela trädgården är det dags att börja om. Vid den här tiden brukar jag vara inne på min andra runda, men i år är jag inte klar med den första. Det blir som det blir. Idag rensade jag i luktpionrabatten. Jag har pilkorgar utan botten runt buskarna. Annars lägger de sig gärna ner, särskilt när blommorna kommer. Det var gott om trädgårdssnäckor bland ogräset. Några satt och gosade på pilkorgen.

Snigelkärlek?
Igår gjorde jag den första jordgubbstårtan för den här sommaren. Det är den enda tårta som alla gillar hemma hos oss. Den enda goda tårtan enligt maken. Jag tycker att det finns fler. Det lär bli fler tårtor med gubbar på. Det är både gott och enkelt att göra.

Sommarens första jordgubbstårta
En sak till hann jag med idag. Jag tillverkade en krans till dörren. Om ni vill se den, kan ni titta in på min pysselblogg. Annars får ni komma hit och knacka på.

torsdag 17 juni 2010

"Skolan är slut - vi rusar ut"

Sista dan på jobbet är till ända. Vi städade det sista, justerade det sista på schemat, skrev en sammanfattning av kvalitetsredovisningen. Kort sagt avslutade en hel massa. Men vi tittade också framåt. Vi spånade kring vårt matteprojekt, funderade på vad vi ska göra, hur vi ska kunna utveckla matematikundervisningen på skolan.  Det finns trots allt en fortsättning efter sommaren.

Till skolavslutningen skrev vi några rader till en sommardikt som några grabbar läste i kyrkan. Dikten slutade så här: "Sommarlov - skolan är slut, vi rusar ut." Det var så det kändes när jag gick från skolan idag. Inte så att jag rusade bokstavligt. Men inombords rusade jag ut i friheten.

Det ska bli skönt med semester. Den här våren har varit tung och jobbig. Nu lägger vi den bakom oss. Sommaren är ett orört kapitel i livets bok. Vi har inte planerat en massa. Om jag vill kan jag ta varje dag som den kommer.  Visst finns det saker att göra. Trädgården väntar. Det är både roligt och ett påhäng men mest det förstnämnda. Men allt måste inte ske idag. Imorgon är en annan dag.

Jag har en sak inbokad. På tisdag kommer mina bloggkompisar hit. Det ska bli kul att träffas igen. Vi ska fika och prata, men vi ska också gjuta i betong enligt önskemål och promenera vår hundrunda också enligt önskemål.  Kan man få önska sig soligt väder den dagen?

Det var längesen jag gjorde en liten film. Jag har inte hunnit sitta med det pysslet på ett bra tag. Det är väl dags för en sådan nu. Här kommer ett nedslag i Rannäs i juni. Det har visst smugit sig in någon bild tagen utanför byn, men inte så långt borta. Det är vackert i juni.

video

måndag 14 juni 2010

Livskvalitet

Stensötan klarar att växa mellan stenarna i stenmuren
Imorgon ska vi jobba med vår kvalitetsredovisning. Det betyder att vi ska se om vi levt upp till de mål vi satt upp för vår verksamhet. I eftermiddags satt jag och förberedde dokumentet som vi ska jobba med. jag klippte och klistrade in målen så att vi lättare kan utvärdera imorgon. Det fick mig att fundera på vad kvalitet är. Vad är det som gör att vi upplever att något har större kvalitet än något annat?

Tillsammans är vi starkare
Ibland talar vi om livskvalitet. Vad är livskvalitet? När jag sökte på ordet hittade jag olika påståenden om livskvalitet. "Livskvalitet är det som ger ditt liv kvalitet." Kanske lite av en cirkeldefinition, men eftersom det handlar om upplevelser så kan det vara olika för var och en av oss. Vilket svar man får beror på vem man frågar.

Så här definierar man livskvalitet i Wikipedia: "Livskvalitet är den upplevda känslan av att leva ett gott liv, där man oftast avser andra faktorer än sådana av ekonomisk natur eller av överlevnadsnatur." Livskvalitet är alltså det som höjer oss över livets nödtorft. Ibland kallar vi det kanske livets guldkant.

Här finns det livskraft - väntar bara på vinden
Vad är det då som ger mitt liv kvalitet? Vad är livets guldkant för mig? Jag vet inte om jag helt håller med Wikipedia att det inte handlar om överlevnadsfaktorer. Det beror väl på vad man lägger i det begreppet. jag kopplar nog ihop det med våra grundläggande behov. Ett vet jag, det handlar inte om överflöd och lyx, men kanske om trygghet och kärlek, om ren luft och rent vatten, om mat och sömn, om hopp och tro. Man kanske kan uppleva livskvalitet utan att ha allt. Men det  måste finnas något som ger livet mening. 

Lika men ändå olika
Det som ger mitt liv kvalitet är också min kristna tro. Den ger mig en trygghet i livet och ett hopp om en framtid. I bibeln talas det om att leva i Guds välsignelse. Oftast är det inte de som har det gott ställt rent materiellt sett, som är välsignade. Man behöver inte vara rik och frisk för att vara välsignad. Det är den som litar på Gud, som är välsignad. Kanske är det samma sak som att ha livskvalitet. 

Tänk om man skulle kvalitetsredovisa sitt liv. Har jag uppnått det jag vill? Är jag på rätt väg? Det är en fråga som bara jag själv kan besvara och nyttig att ställa sig ibland. Det kanske finns saker i våra liv som vi behöver ta tag i och förändra. Vi blir ju aldrig färdiga. Vi kan alltid utvecklas. Så är det med alla verksamheter som ska kvalitetsredovisas också. De blir aldrig färdiga. Det finns alltid saker att förbättra, nya mål att sätta upp. Och kvalitetsredovisningen återkommer varje år. Och varje år suckar vi, när det är dags.

söndag 13 juni 2010

Lila drivor

Takko vadar i lila drivor av syrenblommor
Jag sitter och tittar ut genom fönstret över åkrarna nedanför trädgården. Snart kommer säkert kossorna att beta där, men är det bara rådjuren som leker och skuttar i det höga gräset. Nyss kom två stycken rödbruna rådjur som jagade varann tvärsöver åkern. Det ser så roligt ut. De har säkert kul. Åkern förändras ständigt. För några veckor sedan var det maskrosorna som bredde ut sig och målade fältet gult. Sedan kom maskrosbollarna som ulliga klot och fick åkern att lysa i vitt. Nu är det ängssyran som börjar färga åtminstone kanten mot trädgården i rött. Naturen förändras ständigt. Det gör vi också. Vi är inte riktigt samma människor som vi var igår.
Stigen är öppen igen
Nu är stigen öppen igen och vi kan ta oss ut till vägen mot skogen utan omväg. Grinden är öppnad. Det gäller bara att se upp för komockorna. Fast det var inte så många den här gången. Det har regnat så mycket den sista tiden att kanalen svämmat över. Så någon dag kunde vi inte ta oss över i vanliga skor. Vi fick vända. Men idag kunde vi gå den riktiga hundrundan utan problem.
Hundkäx i hagen
Vi passerade hagen där hundkäxen reser sig över gräset med sina skira blomflockar. Det är också vackert. De lyser vitt även i skymningen. Rönnarna och lingonen  blommar för fullt. Alla blommorna till midsommarbuketten börjar visa sig vid vägkanterna. Vi närmar oss årets längsta dagar.

Mormors glasögon vid vägkanten
Den här helgen har det verkligen blåst en hel del. Syrenerna tappade alla sina små blommor i blåsten. De hamnade som drivor under buskaget. Blomprakten går fort över. Men de rosa rhododendronbuskar som jag fick av syrran är översållade med stora blomklasar.

Rosa rhododendron
Vi hade ekumensik friluftsgudstjänst i parken idag. Jag trodde nästan att vi skulle flytta samlingen eftersom det blåste och var kallt. Men det regnade inte så gudstjänsten var faktiskt utomhus. Dagens texter handlade om när Jesus kallade lärjungar. Det var en bra predikan som uppmanade oss att komma och se själva. Det var ju så Jesus sa till lärjungarna när de frågade honom var han bodde. Som Dan sa så kunde han lika gärna ha berättat var han bodde. I stället bjöd han dem att följa med hem. Lärjungarna var nyfikna på vem Jesus var. De ville veta mer om honom. Johannes som pekade ut Jesus för dem kunde förstås ha berättat mer om honom. Men då hade de inte lärt känna vem han verkligen är. Det gör man bäst genom att umgås med den man vill lära känna inte genom andrahandsinformation. Det är så för oss också. Vi lär känna andra människor bäst genom att umgås med dem. Jesus lär vi känna genom att möta honom i ordet och bönen.

lördag 12 juni 2010

Ut i friheten

"Minirosor" hos hagtornen
Det har varit tyst på bloggen några dagar av flera orsaker. Dels har Internet krånglat på sena kvällar när jag brukar skriva. Ibland har jag bara kunnat läsa blogginlägg men inte kommentera. Ibland har jag inte kommit in på bloggen alls. Nu verkar det funka bättre i alla fall.

Flaggan hissas på skolgården
En annan orsak till tystnaden är att det varit mycket på jobbet den här veckan. I terminens slutspurt är det mycket som ska ske. När man kommer hem orkar man inte så mycket. Vi hade skolavslutning i kyrkan som vanligt i torsdags. Jag vet att man på många håll avstår från att gå till kyrkan. Det har inte vi gjort. Det var ett bra program i år. Stor variation med elever som sjöng eller spelade, dansade eller läste dikter. Vi lärare sjöng också. Det har vi gjort ibland även om det nu var flera år sedan. Vi sjöng "Det gåtfulla folket". Nytt för i år var att vi sa hejdå till alla utanför kyrkan och inte gick tillbaka till skolan efteråt. Vi träffades i stället innan i skolan och fikade tillsammans. Som traditionen bjuder samlades vi runt flaggstången för att hissa flaggan och sjunga nationalsången innan vi tågade till kyrkan. Vi sjöng också för alla som har sin födelsedag på sommarlovet. Efter avslutningen åt personalen smörgåstårta. Sen kunde vi kompa ut eftermiddagen. Det var skönt att åka hem.

Hela familjen gratulerar den nybakade studenten.
En tredje anledning till min tystnad är att sonen tagit studenten. Nu har alla som firat honom åkt hem och jag kan pusta ut. Alla förberedelser för firandet har krävt både tid och ork. För att inte tala om pengar. Det är mat som ska inhandlas och lagas, hus som ska städas och pyntas, presenter och blommor som ska fixas m.m. Det mesta är roligt men lite tröttande. Just nu värker mina fötter av allt springande och stående.

Sonen rusade ut från John Bauer-gymnasiet kl. 2 och möttes av familjen och andra släktingar som trängdes i regnet utanför skolan. Det har verkligen regnat de senaste dagarna. Tömde regnmätaren på 50 mm i torsdags. När jag tittade tidigare ikväll var den redan uppe i 25 mm till. Studenterna kom ut i alla fall, men vi stannade inte så länge. Vi hämtade några tårtor innan vi åkte hem och ägnade kvällen åt att fira, äta mat och ta emot ännu fler gratulanter. Tack alla som kom och firade sonen!

På efterrättsbordet serverades kaffe, tårta, glassmaränger och frukt.
Det var många som lämnade skolan idag. Ut i friheten, som prästen sa på vår skolavslutning. Vår präst har alltid något roligt och bra att säga och det är lika spännande varje gång när vi får lyssna till honom. Den här gången fick hela kyrkan göra vågen. Han ordnade en tävling mellan den högra och den vänstra sidan i kyrkan. Vår sida vann. Annars pratade han om befrielse. För många är nog sommarlovet en befrielse. Det kan väl även vi lärare känna ibland. Vi kommer ut i friheten som ystra kalvar på grönbete.

Ungdjur ute i det fria
Grannen har flyttat sina ungdjur till hagen där jag och hunden brukar passera på väg till skogen. Det begränsar ju vår frihet lite grann, men ungdjuren verkar trivas bland det gröna gräset och hundkäxen. De brukar inte vara där mycket mer än en vecka, så det får man stå ut med och ta en annan väg vid promenaderna. Snart kan vi återuppta vår vanliga runda. Fast då gäller det att undvika alla komockor på stigen.