Festligt på sommarhemmet

Klätterträd

 Nu duggar avslutningsfesterna tätt. Ikväll var det sexornas klassföräldrar som ordnat en fest för elever, lärare och familjer. Vi höll till på sommarhemmet där vi kunde sitta ute. Dagen har ju varit varm, nästan kvalmig, och kvällen var ljum, men det blev lite kallare efter ett tag. Myggen har kommit dessutom.

Sexorna har vuxit till sig sedan vi först träffade dem i trean. Men så stora är de inte utan att de kan undersöka ett bra klätterträd eller köra lite dunkgömme med småsyskonen.

Finns på Gotland?

 Först stod det tävlingar på programmet. Smartare än en sjätteklassare. Vi tävlade klassen mot föräldrarna. Diverse ämnen kom upp. I svenska gällde det att bilda ord med tre bokstäver.

Jag det var det!

 Sedan blev det fika. Korv med bröd och glass med kaffe. Kollegan och jag fick varsin korg med ett innehåll som passar till lata sommarlovsdagar. Det var bara böckerna som fattades och de har vi själva. Vi fick tacka alla för fyra härliga år tillsammans med de härliga barnen som nu blivit ungdomar.

Present för lata sommarlovsdagar

Än slutar vi inte. Det är ju några dagar kvar på terminen. Men det är mycket som ska hända av utflykter, skolresor, brännbollsdag och bad. Friluftsbadet öppnade i helgen. Vanliga lektioner är sällsynta framöver. Nu gäller det att avsluta och knyta ihop alla lösa ändar.

Den här arbetsveckan är snart slut. Det är bara imorgon också. Sedan har vi långledigt i fem dagar. Det ser vi fram emot.

#1 Jag - en geocachare

 Så var jag då igång. Idag fann jag min första geocache. Det var både spännande och kul och gav genast blodad tand. Här ska letas fler geocacher, men inte idag.

Vad är då geocaching? Man skulle kunna kalla det för en modern skattjakt. Man letar efter gömda geocacher, som kan finnas både som här på landet och i stan. I geocachen finns en loggbok eller en pappersremsa att notera sitt fynd på. Idag fick jag skriva mitt alias på en sådan remsa. Man använder GPS för att hitta till platsen. Sedan gäller det att leta utifrån de ledtrådar man får av cachens beskrivning.

Än så länge har jag ingen dyr GPS-apparat. Jag laddade ner en app till min mobil. Med hjälp av den kan jag söka efter cacherna. Jag märkte att den inte var så tillförlitlig. Mitt första försök att hitta en cache misslyckades. Det finns en i Forsheda hembygdspark. När jag gick från UV-scouternas avslutning, som jag berättat om i mitt förra inlägg, gick jag till hembygdsparken för att leta. Trots att jag var ganska säker på var den fanns, hittade jag inte den. Jag får göra ett nytt försök en annan gång. Då ska jag ha med mig lite utrustning som ficklampa.

När jag gick runt och letade dä, stötte jag på en igelkott, som sprang över gräset. Han blev lite misstänksam mot mig, men fortsatte att nosa sig runt efter maskar och andra godsaker för igelkottar.

Resestenen vid den gamla landsvägen mellan Forsheda och Bredaryd

 Så lätt kunde jag ju inte ge upp. Därför fortsatte jag till en annan geocache som jag visste om. Båda cacherna var av microtyp och därför ganska små. Det var kanske därför den var så svår att hitta. Men den andra var inte svår att hitta. Jag gick direkt på den. Den heter Resestenen i Bredaryd och fanns i närheten av denna runsten.

Vi har cyklat förbi runstenen med våra elever, senast i höstas med klass 4 och 5. Tänk att det fanns en cache som jag inte visste om där redan då. Det roliga med geocacherna är att man får lära sig en hel del om platsen där den finns.

Så här kan en geocache se ut

Hur ser då en cache ut? Den här var ett rör med en liten pappersremsa och en blyertspenna i. Man skriver sitt namn och datum på lappen och lägger tillbaka den där den var så att nästa geocachare kan hitta den. Det här var en microcache, men det finns större också. Det kan vara en plastlåda typ lunchbox. Den innehåller oftast en liten loggbok, en penna och kanske några föremål. Man får ta ett föremål om man lägger dit ett annat av samma värde.

Om man vill börja geocacha, går man till www.geocaching.com och blir medlem. Det är gratis om man väljer basmedlemskap. Där kan man läsa mer om geocaching. Det fkinns också filmer och bloggar som beskriver på ett bra sätt hur man gör.

Här är en annan webbsida - Geocaching - en lärande lek  Här finns flera filmer och beskrivningar av hur man kan jobba med förskolebarn och geocaching.  Det funkar säkert lika bra för skolbarnen.

Öpedagogen har också flera inlägg om geocaching på sin blogg.

Geocaching har mycket som tilltalar mig. Jag hoppas kunna syssla en hel del med det i sommar. Man kan leta cacher överallt. På semestern kan man jaga cacher dit man kommer. Det finns många cacher även i städerna, men jag ska nog börja med de som finns här runtomkring. Det kan bli en bra motionsform som komplement till hundpromenaderna. Ja, hunden kan ju följa med på jakten. Jag antar att jag så småningom vill ha en riktig GPS. Det kan ju bli en lämplig present. Jag lär återkomma i ämnet.

Barnens oas

Chokladhjulet lockade till spel

 Ikväll var det en annorlunda avslutning på UV-scoutterminen. Vi har ju scoutlägret kvar men på hemmaplan är scoutmöten över för den här terminen. I år blev det en ekumenisk satsning tillsammans med Svenska Kyrkan, skolan och Tjernobylbarnens Oas.

Den enarmade banditen

 Vi träffades vid församlingshemmet. Alla bidrog med något och gamla och unga kunde vara med. Man kunde spela på chokladhjulet och den enarmade banditen som visade upp skedar, gafflar och knivar. Eller så kunde man pröva lyckan i chokladbollskatapulten. Ansiktsmålning fanns för hugade. De som ville kunde rida på två hästar. En av dem heter Allan och tillhör en av mina sexor. Det bjöds på försäljning av olika alster som eleverna gjort i syslöjden och på hemkunskapen. Det fanns också ett lotteri. Om man var hungrig, kunde man köpa fika eller korv, popcorn eller sockervadd. Ett bra utbud alltså.

Chokladbollskatapulten

Initiativet till kvällens aktiviteter togs av några lärare och elever som ville jobba med att samla in pengar till Tjernobylbarnens oas. Sedan frågade de oss andra om vi ville vara med. En busslast med barn från Tjernobyl var också med så det pratades både ryska, engelska och svenska. De är just nu i Åsenhöga.

Allan fick bära många

 Många av mina elever var förstås där och prövade de olika attraktionerna. Det blir alltid roligare när man är lite fler. Jag hoppas att de fick in mycket pengar till Tjernobylbarnens Oas. Det var ett fint initiativ av kollegorna och deras elever.

Uppfräschat Sommarhem

Igår var det gudstjänst på sommarhemmet i Fänestad. Vår värdgrupp tjänstgjorde. Sommarhemmet har sett likadant ut i alla år som jag bott i Forsheda. Jag kom hit för 27 år sedan. Färgerna var mer åt det brunmurriga och gardinerna definitivt gamla. Under vintern och våren har elitpatrullen i UV-scout fräschat upp inredningen. De hade valt en helt annat och modernare färgsättning. Resultatet blev verkligen bra. Det blev ett helt nytt sommarhem. Ungdomar kan bara de får chansen. Vi kunde ha hindrat dem när de kom med sin förfrågan om de fick göra det. Det var bra att vi inte gjorde det. Nu kan vi åka till ett nytt sommarhem och fira gudstjänst.

Plantfrossa

 Lördag morgon och regnet hänger i luften. Jag som hade hoppas på uppehåll så att de gröna fingrarna hade kunnat jobba. Jag begär inte sol bara inte regn och helst inte blåst. Jag begärde tydligen för mycket för regn och blåst har jag fått. Dessutom fick jag ett sms igår om att vår värdgrupp tjänstgör den här helgen. Så det blev städning på sommarhemmet på förmiddagen. Sedan plockade vi blommor Takko och jag. Hagtornen utanför fönstret håller på att veckla ut sina små näpna rosor. Vi gick längs vägkanten och plocka vilda blommor. Det blev skogsviol, styvmorsviol, teveronika, mandelblom, hundkäx, smörblomma och rödklöver. Alla de här blommorna brukar jag räkna med att plocka till midsommarbuketten. Allt kommer så tidigt i år. Det började regna så vi fick vänta med liljekonvaljerna, men de har vi ju precis utanför knuten.

 Medan regnet strilade utanför fönstret fikade vi i lugn och ro. Maken jobbar i helgen så hunden och jag fick fika själva. Men han säger inte nej till en bulle. Därefter åkte jag till stan för diverse inköp. Det blev lite kryddväxter som ska komplettera örtagården, men jag var inte så imponerad av utbudet. Då kom jag att tänka på ett tips som jag fick i torsdags kväll på tjejträffen. Mina goda vänner rekommenderade Skinnarnas handelsträdgård i Ljungby. Jag hade ju inget särskilt för mig så jag drog dit. Där fanns det ett helt annat utbud. Där kunde man frossa i plantor.

 Först gick jag runt utomhus. Där fanns alla vanliga trädgårdsväxter, massor av rosor och buskar, vattenväxter till dammen och även lite mera exklusiva växter. Först tog jag ingen kärra med mig. Jag gick bara omkring och njöt. Sedan hämtade jag en kärra för några plantor måste få följa med hem.

 Inomhus fanns det ännu fler växter. Det blev några sorters gräs, sommardahlior, tagetes, margueriter och några till. Jag kunde ha fyllt en kärra till men man måste ju ha tid att plantera växterna också. Där fanns även utemöbler och massor av läckra krukor, lyktor och andra presentartiklar. Man kunde köpa snittblommor och arrangemang. Dessutom var personalen trevlig, så besöket blev lyckat. Hit kommer jag nog att återvända. Det är trots allt inte så långt till Ljungby. Det ligger på andra sidan länsgränsen och därför tänker man inte alltid på att kolla åt det hållet. Tänk vad gränser kan hindra oss även i tanken.

Hemåt åkte jag förstås de mindre vägarna över Lagan, Vittaryd och Dannäs. Det senaste året har vi inte behövt åka den vägen så ofta. Sedan sonen flyttade till Karlskrona, behöver inte föräldrataxin rulla däråt. Jag hoppas han kommer hem nästa vecka för då är kurserna avslutade. De slutar ju lite tidigare än vi andra. Vi går ovanligt länge i år. Vår skolavslutning är inte förrän 16 juni. Sedan jobbar vi till den 22 juni och därefter är det midsommar. Så fort allt går.

På tal om snabba ryck: Om ni vill se en hund växa från valp till vuxen på 40 sekunder kan ni göra det här.

Här har man alltid med sig

 Då var det fredag igen. Efter en innehållsrik vecka känns det riktigt skönt att sjunka ner i soffan och bara slappa ett tag. Jag hann gå ut med hunden en skogsrunda innan regnet tog i på allvar. Vi hann också fotografera den första pionen som öppnat upp sin stora knopp. Visst är de vackra de pråliga pionerna med små vattendroppar i vecken.

 För några dagar sedan planterade jag om en del taklökar i ett stort blått fat. Jag gillar taklökarna och hoppas att de ska fylla hela fatet ganska fort. Maken var ledig idag, men han jobbar hela helgen. Fredagskvällar  är han aldrig hemma. Då är han på Tonår. Ikväll var det grillafton. Jag fick nöja mig med en enkel macka i sällskap med hunden och Så ska det låta.

Fredagar är min vaktdag. Det har råkat bli så att jag både rastvaktar, matvaktar och bussvaktar samma dag. Ibland blir det väldigt mycket vaktande i skolan. Någon måste vara ute om det finns elever som är ute på rast eller som väntar på bussen. Jag tror aldrig att någon vaktade oss när jag gick i skolan. Tiderna förändras. Idag har nästan alla barn en egen mobiltelefon. Det ger helt andra möjligheter att nå varandra och därmed ha viss koll på varandra. Jag märker att barn idag ofta ringer sina föräldrar och frågar om allt möjligt. De kan inte vänta tills de kommer hem. Kollegornas telefoner ringer titt som tätt och jag hör att de pratar med sina barn.  Då är jag tacksam för att mina barn inte stör mig på jobbet med småsaker. De är visserligen vuxna nu, men de har aldrig varit sådana ens när de var små.

All den här tillgängligheten är på gott och ont. När vi låter oss vara tillgängliga 24 timmar om dygnet, splittrar vi samtidigt oss själva. Det går inte att hålla fokus på mötet vi deltar i om det hela tiden ringer telefoner och folk går åt sidan för att svara. Jag kan tycka att det är irriterande. Det finns möjlighet att sätta telefonen på tyst läge eller stänga av den korta stund som ett möte pågår. Sedan kan jag ringa upp de personer som sökt mig. Jag tror att det är lätt att bli "fartblind" när det gäller tillgänglighet också. Mobilerna ger oss möjligheten att omedelbart kontakta de vi vill nå. Vi kan vara på många ställen samtidigt, men då gör vi oss mindre närvarande där vi är rent fysiskt. Över huvudtaget är våra fysiska möten dag mer splittrade och ibland kan jag uppfatta det som respektlöst. De människor vi möter förtjänar vår uppmärksamhet. Vi kräver den respekten av våra elever. Vi vill att de ska vara uppmärksamma och närvarande. Men hur är det med oss själva?

Det här får mig att tänka ett avsnitt av Fem myror är fler än fyra elefanter. Där finns en sång om här och där. "Här är här där man är. Där är där man inte är. Och här har man alltid med sig." Vi kanske borde tänka mer på att det är här vi är just nu.

I fiskens tecken

Allium

 Ny underbar dag att vakna upp till. Skolans årliga fiskedag brukar innebära underbart väder. Det fick vi också, lagom mycket sol och moln och inget regn, inte förrän ikväll. På väg ut till bilen på morgonen upptäckte jag att mina Allium har slagit ut till lila bollar som reser sig högt över markplantorna påå sina smala stänglar. De är uppstickare ur den gröna bladmassan hos höstastrarna. En uppstickare skulle jag vilja vara lite oftare.

 Varje år ordnar vi en fiskedag för fyran, femman och sexan. När vi räknade efter, kom vi fram till att det borde vara åttonde eller nionde året som vi cyklar en mil ner längs Storån till Slättö kvarn för att fiska. Tyvärr är det några barn varje år som upptäcker att de inte orkar hänga med sina kompisar. De rör alldeles för lite på sig. En nyttig tankeställare för en del.

 Framme vid målet delar vi upp oss. Sexorna håller alltid till vid kvarnen, femmorna en bit längre ner vid åkröken och fyrorna längst ner vid gångbron. I år cyklade jag inte utan åkte bil. Jag hade med mig eldtunnan och stekfatet så att vi kunde fixa korven. Det brukar vara min uppgift.

 Eleverna spred ut sig längs ån och satte maskarna på krokarna. En hel del föräldrar, speciellt pappor, brukar ta ledigt och följa med den här dagen. Det underlättar för de pedagoger som gärna avstår från att agna metkrokarna eller ta hand om den fisk som eventuellt dras upp. Det blev någon gädda, lite abborrar och mörtar, men ingen gös i år.

 Alla gillar ju inte att fiska, men det finns ju kompisar att umgås med, fika att inta, stränder att utforska eller spännande böcker att ligga i gräset och läsa. Tiden rusar iväg och snart är det dags att plocka fram korv och bröd till alla. Femmorna och sexorna dras sig ner till grillplatsen hos fyrorna. Sedan återgår alla till fisket.

 En och annan kan ju bli lite blöt, men det hör väl till. Fiskedagen vill ingen missa. Det är en kanondag som vi aldrig vill ställa in. Men två dagar i rad utomhus göt att man blir ganska trött. Det kändes i kroppen, när jag åkte tillbaka till skolan. Alla kom välbehållna tillbaka nöjda med dagens upplevelser. Själv fortsatte jag till medarbetarsamtal med chefen, klädd i kängor och skogskläder med en doft av grillrök och fisk. Därefter hade vi bokat in utvecklingssamtal med ett par elever. Jag kom inte hem förrän framåt halv sex.

Det blev en snabb dusch innan jag gav mig iväg igen. Det var dags för terminens sista tjejträff. Som vanligt fick vi god mat och gott prat. Det är trevligt att utbyta erfarenheter och nyheter med kollegor från andra skolor. Vi har träffats i 25 år nu. Någon är pensionär numera, några närmar sig pensionen, men vi har fortfarande mycket skola att prata om.

Jag kommer säkert att sova gott inatt. För trots att det kan vara rogivande att sitta bakom ett flöte, så vilar man ändå bäst i horisontalläge i sin egen säng.

Nova Vallis revisited

 Denna veckan var det dags för de årliga medeltidsdagarna i Nydala. Alla fyror i kommunen får som avslutning på årets arbete om medeltiden tillbringa en dag vid Nydala kloster eller Nova Vallis som det hette på latin. Årets upplaga blev blåsig med lite regnskurar, men som vanligt uppskattad av eleverna. Det känns lite som om man förflyttas till en annan tid. Alla är klädda i koltar som sytts på slöjdlektionerna under året. På träslöjden har de tillverkat svärd och sköldar. När vi kommer in på området ljuder medeltidsmusiken med flöjter och trummor.

 Sedan delar vi upp oss i grupper som går runt på olika stationer. Min grupp började i Scriptorium. Vi fick lära oss om Bernhard och cisterciensermunkarna. I kyrkan fick vi titta på modellen av hur klostret sett ut på medeltiden. Klostrets historia innehåller ju inte bara fromma munkar utan också en del våldsamheter som kan kittla elevernas fantasi. Vi fick också höra om brott och straff. Den som ville fick pröva på att sitta i stupstocken.

 På en annan del av området pågår hantverk som även förekom på medeltiden. Eleverna får vara med om att smida ett järnkors, som ska hålla trollen borta.

Alla får göra slyngade band som används till en pung som alla får tillverka. Två och två hjälps de åt att göra snoddarna.

 De får också karda ull och se hur man spinner ullgarn. De som vill får ta med kardfloret hem.

 Det är inte bara olika arbeten de får pröva på. I ett hörn fick alla prova att skjuta med pilbåge. Det gällde att undvika prinsessan och i stället träffa draken, minotauren eller väktarna. En tjej lyckades döda draken och fick en pil som belöning.

 Herre på täppan tycker de flesta är bland det roligaste under dagen. Det är inte lätt att hålla sig kvar på den hala stången.

 Svärden användes flitigt under dagen. Det var mycket vi hann med. Det var fullt upp hela tiden och ändå var det inte allför stressigt. Utöver det nämnda fick vi smaksätta smör med honung och färskost med örter och vitlök. Det smakade gott på en bit bröd. Mitt på dagen serverades varm grönsakssoppa till alla. De var gott att få lite varm mat i det kyliga vädret.

Dagen avslutades med en gycklarföreställning med trolleri och dansande björn. Eleverna blir alltid lika imponerade av gycklarna. Det är tredje året som de är med och de tillför verkligen en hel del. Första året var de inte med. Jag har varit med alla fyra åren som medeltidsdagarna har varit. Eftersom jag jobbar i olika klasser har det blivit så.

Det är ett bra koncept som börjar sätta sig. Roligast är det om vädret är fint, men det kan vi ju aldrig garantera.  TV4 Jönköping var där och filmade. Tyvärr kan jag inte se dem här hemma och TV4Play är inte alls lika bra på att visa sina inslag som SVT. Där fanns bara gamla inslag. Å andra sidan vet jag inte om det kom med ågot. Eleverna hade i alla fall stora förväntningar.

Nu är det dags att varva ner och styra mot sängen. Det blir en utedag imorgon också. Då ska vi fiska hela dagen.

Jag gräver och jorden går under

Syrenerna kommer mer och mer

 Det var idag jordens skulle gå under. Ryktet om jordens undergång gick i alla fall på Twitter.  Jag har inte märkt av det. Det har varit en härlig dag ute i Guds härliga natur. Nu tycker jag att allt prat om jordens undergång, den yttersta tiden och andra apokalyptiska historier är ganska ointressanta. Det finns förstås dem som studerar ämnet ingående och gärna lyssnar på predikanter och föreläsare som talar om vad som ska hända. Jag delar inte det intresset. Det blir för det mesta rena spekulationerna. Om Gud hade velat att vi skulle veta allt om vår framtid, hade han låtit bibelns författare vara lite tydligare. Men det är säkert avsiktligt. Han vill kittla vår nyfikenhet, men att veta för mycket är nog inte bra. 

Smörbollarna blommar länge i år

Jag föredrar att leva i nuet. I det här fallet är Luther min förebild. Han anklagas för mycket negativt, men han sa bra saker också. "Om jorden gick under imorgon, skulle jag plantera ett äppelträd idag". Jag glömde sätta ett igår, men jag har ju redan några stycken. De kanske räknas. Det handlar förstås om att leva i nuet och inte i framtiden. "Carpe diem", på lutherska. Nu är verkligen rätta tiden att "fånga dagen". Naturen visar sin allra bästa sida och det händer mycket varje dag. Ett annat uttryck som jag gillar är "Crea diem", skapa dagen. Varje dag får vi ta emot som en gåva och skapa något vackert av. Den blir vad vi gör den till.

Isbergssalladen tar sig

 Idag har jag varit riktigt flitig i trädgården. En del fröer och plantor, som jag satt tidigare, har växt till sig så jag kunde plantera ut dem eller skola om dem i större krukor. Fler odlingslådor har blivit besådda och massor av ogräs har rensats bort. Ändå har jag hunnit njuta av solen och de underbara dofterna från liljekonvaljer och syrener. Svalorna har kommit. För några dagar sedan såg jag en svala, men "en svala gör ju ingen sommar". Idag satt flera stycken på telefonledningarna och tittade på mig när jag jobbade. Så då har väl sommaren kommit då.

Skogsarbetarna njuter årets första sill och nypotatis

Vi njöt i alla fall av sommarmat idag. Maken och svärfar var ute i skogen och hämtade hem ved. När de kom tillbaka bjöd jag på nypotatis och sill. Det är ingen av dem som tackar nej till sådant. Vi satt ute i vår soliga hörna på trädäcket. Våra egna potatisar har precis kommit i jorden. Så det lär dröja innan vi kan gå ut till landet och gräva från egna nypotatisar. Men vi får se fram emot det, om nu inte jorden har gått under innan dess.

Djurparken på Hanahöj

Ormen i paradiset?

 Igår blev hela skolan invaderad av all världens djur. De var kvar i morse när vi kom dit. Överallt fanns det olika sorters djur. I konferensrummet hade ormarna sin ormgrop. I biblioteket huserade det fåglar och i den långa korridoren kunde man studera fiskar och andra vattenlevande djur. Det fanns säkert ännu mer djur på andra håll i skolan, men jag hann inte gå runt och kolla idag. Torsdagar är min mest hektiska dag med lektioner som avlöser varandra.

Djungelns papegojor

 Djurens skapare var eleverna i arbetslag F-3. De har haft ett Zootema som de jobbat med under en längre tid. Nu avslutade de med att bjuda in föräldrar, syskon och andra intresserade släktingar till vernissage. Det var fullt med folk i djurparken igår kväll.

¯Fiskarna i havet¯

 Torsdagar är det mest matte för min del, men jag har en NO-lektion med sexorna. Det var den näst sista. Förra veckan var jag borta så det var spännande att se hur långt de kommit med sin teknikutmaning. De har fått i uppdrag att designa eller konstruera om någon sorts klämma eller kanske hitta ett nytt användningsområde för en befintlig modell. Fyra grupper hade kommit så långt att de kunde redovisa sina arbeten idag. En del hade tillverkat prototyper. Andra berättade och visade ritningar eller skisser. Vi fick se en pappersklämma med magneter, en pennhållare med diverse finesser, en klämma som samlade ihop spretiga blommor och en pacmanklämma. Dessutom finns det många roliga idéer hos de andra som inte var klara idag. De får redovisa nästa gång. Det blev ett lyckat projekt, mycket bättre än jag trodde. Jag måste nog ta med kameran och föreviga några idéer.

Vit akleja

Klematis

Rhododendron

Syrener

 Nu börjar försommarblommorna att slå ut i trädgården. På södersidan har en tidig akleja börjat blomma. Klematisen klänger i portalen och in bland syrenerna, som också börjat visa sina så lila blommor. Den röda rhododendronen vecklar ut sina stora blommor bredvid den vita, som blommat ett tag.

Liljekonvaljer

Styvmorsvioler

Blåsuga

Men de blommor, som trots att de är så små och vita, dominerar landskapet i Rannäs just nu är liljekonvaljerna. Nu är de fullt utslagna och sprider sin väldoft vida omkring. Jag plockar stora buketter och sätter in i alla rum. Det är tur att ingen är doftallergiker hos oss. Styvmorsviolerna och andra violer lyfter sina söta små ansikten mot solen. I gräsmattan växer blåsugor, som låter sina små blå blommor titta fram mellan de tjocka ludna bladen.

Nu är det en härlig tid att leva. Det har varit lite regn eller fukt luft, men mest uppehåll trots allt. Vinden har inte varit varm, men nu hoppas vi att det vänder igen. Till helgen vill vi ha varmt och soligt.