Gemenskap i Hjortsberga

Den här helgen åkte vår församling på gemenskapshelg till Hjortsbergagården. Ett sjuttiotal personer var med. Vi följde med från starten klockan nio vid missionskyrkan, men vi stannade inte hela helgen. När vi kom fram till gården, fick vi fika innan det var dags för undervisning och samtal i smågrupper. Det blev bra samtal som berörde. De handlade om hur vi bemöter varandra. Vi behöver

• godta varandra, acceptera varandra, Rom 15:7, 2 Kor 6:11-13
• trösta varandra, visa omsorg, ge både nåd och sanning, Apg 9:31, Ps 69:21, Joh 1:14
• prioritera varandra, se inte bara våra egna behov utan också andras, Rom 15:1-2, Fil 2:3-11
• tjäna varandra, då tjänar vi Herren, Rom 15:8, 2 Kor 9:12-15
• leva i ljuset, leva äkta, leva sant och rätt, 2 Mos 10:21, 1 Joh 1:7

Efter undervisningen varvade med samtalen var det dags för middag. Vi fick kasslergryta, potatis och sallad. Det smakade gott med mat.

Vädret var skönt även om det inte var så varmt och soligt. Man kunde ju klä på sig och gå ut en runda.

Gården ligger vid Sjöatorpssjön, som är en grund och stenig sjö. Bredvid gården fanns en badplats men det var ingen som badade vid den här tiden och bryggorna var uppdragna på land.

Takko var med men han tillbringade den större delen av tiden i bilen. jag tog ut honom på en runda då och då mellan programpunkterna.

Vi gick en liten runda nere längs sjön. Vi mötte en pappa och hans lille son som varit och fiskat, men de hade inte fått nån fisk. Han sa att sjön var för grund. Jag hittade en skylt som beskrev sjön. Där fanns en hel del olika fiskarter, men djupet var bara 1,5 m i genomsnitt och störta djupet 4 m. Man skulle alltså bottna på de flesta ställena.

Nere vid sjöstranden hittade vi också en hajkplats med vindskydd, bord och kåtor. Här skulle man kunna ha en hajk med scouterna.

På eftermiddagen fanns det olika aktiviteter att vara med på. En del gick en tipspromenad med kluriga frågor både för barn och vuxna.

Andra valde att spela volley-boll ute på planen...

eller kubb på gräsmattan. Här gällde et att vara koncentrerad.

Maken gav sig ut på en paddeltur tillsammans med en kompis. De försvann ut på sjön innan jag hann se vart de tog vägen. Det fanns fler som ville paddla kanot, både små och stora. Papporna gav sig ut med sina barn.

Mellan passen bjöds det på ytterligare fika. Det blev mycket mat och kaffe och samtidigt goda samtal och gemenskap. helgen var öppen för alla som ville följa med, inte bara församlingsmedlemmar. Det fanns några som följde med för att uppleva gemenskapen med oss.

Sällskapsspel fanns det också att spela. Här håller maken och en kompis på att knäcka färgkoden i mastermind. På eftermiddagen åkte maken och jag hem. Jag hade inte orkat vara med hela tiden. Vi missade kvällens Minns du sången-samling och nattvardsfirandet. På hemvägen åkte vi och hälsade på min mamma. Vi körde genom Rydaholm och där kunde jag passa på att logga en rätt ny geocache av Sandolf. Home Sweet home fanns utanför hans hus. Sen satt vi hemma hos mamma och pratade med henne en stund innan vi åkte hem.

Idag var gudstjänsten på Hjortsbergagården, men vi åkte inte dit. Vi tog det lugnt på förmiddagen. Maken skulle hämta sin far och ta med honom till Vandalorum efter lunch. Själv gav jag mig ut på en geocachingtur neråt Dörarp. Det kom en ny gömma där fredags kväll, Cliff Burton Memorial. Han var basist i Metallica och omkom vid en olycka med turnebussen vid Gyllene Rasten 1986. Det har funnits en annan gömma där, men den är numera arkiverad. Minnesstenen är tydligen flyttad från Gyllene Rasten lite längre norrut till en rastplats vid gamla riksettan. Jag passade också på att lägga ut några egna burkar, men de kommer inte att publiceras alla än. En kommer snart, men de andra får vänta lite tills jag hinner leta upp bilder och information.

 Ikväll var det bön i kyrkan som vanligt och det var min tur att ansvara för den stunden. Solen gick ner i väster när jag åkte iväg och färgade molnens undersidor rosa. Det blev en vacker men lite dramatisk himmel. Vi började bönestunden med att be själva en stund. Vi tog med oss var sitt ljus och satte oss tysta på olika ställen. Sen samlades vi och bad för varandra och för vårt samhälle och våra missionärer. En timme går ganska fort. Sen skildes vi åt. Helgen var slut, en ny arbetsvecka väntar.

After Work i Gränna

Fredagar slutar jag ju lite tidigare. Så i fredags bestämde jag mig för att göra en liten utflykt. Tanken på denna utflykt har funnits en tid, men dels måste tid finnas och dels var det ju en bit att åka. Jag hade inte bestämt mig på morgonen om resan skulle bli av. Efter jobbet åkte jag hem och rastade hunden. Sen satte jag mig i bilen och åkte norrut. Solen sken och bilen rullade på förbi vägarbetena och de höstfärgade skogarna längs vägen.

Efter en och en halv timma var jag framme vid målet. Örnen, S.A. Andrés luftballong, hälsade mig välkommen vid infarten och då förstår ni att jag hamnat i Gränna.

Det fanns två anledning för mig att åka till Gränna. Den ena hade med geocaching att göra. I Gränna finns en speciell cachetyp som jag inte har loggat förut. Det är en webcamcache och sådana finns det inte så många kvar av. Man får inte längre lägga ut den typen av cacher. Här finns den kvar i alla fall. Uppe vid Grennaskolan sitter en webbkamera och tar bilder varje minut. Man kan hitta dem på en webbsida och se sig själv stående på torget utanför.

Geocachen ska loggas genom att man sparar webbkamerans bild och laddar upp den i loggen som bildbevis. Nu vet jag inte om det är så mycket till bevis. Den inringade grå figuren på bilden är jag. Det skulle kunna vara vem som helst men ni får väl lita på mitt ord att det är jag. Cachen är i alla fall loggad nu.
WebCam Gränna

Den andra anledningen till grännabesöket var den här butiken. Den heter Countryline och säljer kläder i linne. De finns på nätet och ska snart öppna en nätbutik, men jag ville så gärna besöka butiken på plats för att kunna prova kläderna. Det visade sig vara ett klokt beslut då storlekarna varierade väldigt.

Det var en fantastisk butik med underbara kläder. Jag provade många modeller och hade svårt att välja. Till slut fastnade jag för en klänning åt det vinröda hållet med lite smock och två fickor. Dessutom blev det en ärmlös blus i beige med svarta prickar och över den ska jag ha en svart stickad kofta i lingarn. Hit måste jag åka fler gånger. Det var trots allt inte så dyrt. Rabatt fick jag också. Bensinpengar kallade damen i butiken det. Det kunde behövas ett bidrag för jag hade ju åkt långt.

Efter provandet var jag hungrig och tittade efter något matställe som var öppet. Jag hittade Fiket och gick in där. Då hamnade jag i en helt annan tid. Fiket var inrett med femtiotalsprylar. Musiken som spelades var femtiotalsmusik. Det var ett riktigt häftigt ställe.

Maten var också god. Det blev en Grillis med ost och skinka, hembakat bröd som grillades och serverades med en sallad. Det var ingen vanlig toast det. Sen tog jag en nötkongress. Det var längesen jag bakade sådana.

Efter kafébesöket tog jag en promenad i Gränna centrum för att se om jag kunde hitta några fler gömmor. Amalia, polkagriskokerskan, stod staty på ett ställe och där skulle det finnas en gömma under en liten bro, men den hittade jag inte.

Jag gick tillbaka mot torget där bilen stod. Utsikten i gränderna är fantastisk. Solen sken på hus och växter som lyste av färger i rött, gult och grönt. Där nere låg Vättern och en bit utanför syntes Visingsö.

Vildvinet täckte husväggarna och fladdrade i viden för det blåste lite mellan husknutarna. Gränna är en vacker stad med en härlig småstadsatmosfär.

Gatorna och hela torget är täckta av kullerstenar. Torget sluttar rejält och det är ganska knaggligt att gå där. Det gula huset är det berömda riksinternatet Grennaskolan.

Jag satte mig i bilen igen och körde vidare norrut till Brahehus, greve Pers gamla borg. Där har man en fantastisk utsikt mot Visingsö. Solen höll på att gå ner över Vättern och Visingsö och det gjorde inte vyerna sämre.

Det finns en gångtunnel under motorvägen över till ruinen. Den gick jag genom och upp till stenborgen. Här blåste det rejält men mössan var redan på. jag fick sällskap av en annan fotograf. jag funderade på om han också var geocachare, men han försvann ganska snabbt. Så jag fick leta upp gömman själv.

Jag gick på klipporna runt hela borgen för att komma till den. Det hade varit enklare att gå åt andra hållet, men det vet man inte förrän efteråt. Jag lämnade två resekryp i burken och tog med ett annat.

Det fanns tre gömmor vid Brahehus. Jag hittade alla tre utan problem.
Ruin with a View
View over the ruin
Brahehus rastplats

Sen vände jag hemåt igen. Nu hade solen gått ner och det började bli riktigt mörkt. Ficklampan fick komma fram. Jag stannade till på några platser till för att leta efter burkar. Den ena fanns vid en bensinmack men där var för mycket folk så jag kunde inte leta ostört. Då fortsatte jag till en staty som hette Löparna, men där var det för mörkt att leta. Det blev i alla fall två rastplatser till som jag kunde logga i mörkret.
Rastplats Gyllene Uttern
Gunneryds rastplats

Sen åkte jag Sveriges vackraste landsväg söderut utan att stanna någon gång. Snart var jag hemma igen. Det var en härlig kombinerad shopping- och geocachingtur. Ibland får man göra sådana här utflykter på egen hand. Det kostade förstås en del, men det kanske det var värt.

Från jord till bord

Vissa skoldagar blir annorlunda. I tisdags var det en sådan. Då följde jag med klass 5 till Segerstad. Det var Naturbruksgymnasiet och Hushållningssällskapet som inbjöd oss till en dag på Segerstad. Vi åkte från skolan vid klockan åtta. Föräldrarna ställde upp med bilar så vi kom dit och hem igen. Några föräldrar var med hela dagen.

dagens tema var "Från jord till bord". Vi fick träffa en del djur och lära oss mycket om. En av de fyra stationerna handlade om Kon. Där fick vi veta en hel om kons magar, om kalvar och kvigor. Vi fick göra smör och ett mellanmål på smoothie.

En annan station hette Djur och maskiner. Där blev det mer om kor och kalvar, men först kastade vi hästskor. Sen fick vi träffa kalvarna och klappa dem.

Vi fick också provsitta några av traktorerna. Det fanns ganska många traktorer i olika modeller. En av skördetröskorna fick också provsittas. Sen fick vi lunch i matsalen. Det var potatis- och broccolisoppa, som var jättegod.

Efter lunch var det ytterligare två stationer. Vi lärde oss om sädesslagen och sen bakade vi tunnbröd som stektes på en häll. Där fick vi också besök av lärare från England som var på studiebesök på Segerstad den dagen.

Vår sista station handlade om Fåren. Där fick vi karda ull och tvinna snören. Några elever fick laga till en wok med lammkött och grönsaker. Sen provsmakade vi den goda woken.

Fåren brukar gå ute, men den här dagen var några av dem intagna så att vi kunde träffa dem. När alla eleverna kom, klämde de ihop sig i ett hörn. Får är verkligen flockdjur.

Det var en mycket trevlig dag som uppskattades av eleverna. De fick gå lite längre den dagen, men i torsdags fick de i gengäld sluta tidigare. Jag tror de var ganska trötta, när föräldrarna hämtade dem. det är många intryck man får en sådan dag.

Lite senare framåt kvällen återvände jag åt det hållet. Jag gav mig ut på en liten geocachingtur till Smålandsstenar. Först besökte jag en ny gömma i närheten av Tre Björkar. Öppna din dörr var namnet. Solen sken när jag promenerade från parkeringen och över ett nyslaget fält.

Det var en lite annorlunda gömma med en annorlunda loggbok. Storleken var Large och några besökare hade gömman fått före mig. Den är värd fler besökare. Sen åkte jag en kort sträcka till en av AU13-gömmorna som jag inte loggat. Jag anade vad som väntade mig vid Scoutstigen. Här gällde det att vara klurig och fingerfärdig för att få tag på loggboken. Den här typen av gömma är Katrins specialitet. Det är hon som har löst den när vi hittat den modellen tidigare. men den här gången var jag själv och fick lösa den på egen hand. Det gick ju det med innan tålamodet tröt.

Kvällens sista cache fanns vid ett vindskydd eller rättare sagt under. Jag letade ett tag utan lycka. När jag låg där och krälade hörde jag röster som närmade sig. Så dök det upp två tjejer i högstadieåldern. De undrade förstås vad jag gjorde. Jag berätta om geocachingen och det hade de aldrig hört talas om tidigare. Från ett annat håll kom en hel scoutpatrull med ledare. En av ledarna förstod vad jag gjorde där och visste också var burken fanns. Så jag fick lite hjälp att hitta den och logga den. Jag lämnade scouterna, som skulle lära sig göra upp eld, och gick tillbaka ut mot vägen.

Vindskyddet låg vid ett gammalt torpställe. Jag såg gamla stenmurar och torpväxter, men inget fanns kvar av bebyggelsen. Det fanns en skylt som visade var det hade funnits. Det var en intressant och vacker plats.

Solen gick ner och målade himlen i varma färger, när jag promenerade tillbaka till bilen, som jag ställt vid vägen. Det var dags att åka hemåt igen och avsluta den innehållsrika dagen med en kopp te.

Förra veckan och idag

Man hittar så många roliga och spännande platser när man är ute och geocachar. Det här inlägget tänker jag visa och berätta om några av mina upplevelser förra veckan. Det blir lite bilder från olika platser jag besökt och några häftiga gömmor jag hittat. Jag börjar med ett intressant träd. Det är en silverpil med en riktigt häftig stam. Var hittar man denna? Jo, i Tyngel och den dolde en liten gömma.

En annan dag tog jag en tur neråt östra sidan av Bolmen. Där hittade denna långa rad av postlådor. Det var ett sommarstugeområde i Hölminge. Här fanns 47 postlådor i en enda lång rad. Det gäller att hitta rätt låda bland alla likadana vita.

På samma resa hittade jag en riktig Ammobox mitt ute i skogen. Det är alltid trevligt att hitta stora rejäla lådor. Här fick vi en trevlig skogspromenad, hunden och jag.

Det finns gott om sjöar i vårt avlånga land. Det har jag kunnat konstatera många gånger på mina turer. Detta är södra änden av sjön Flåren. Norra änden är ända uppe i Bor. Här hittade jag en cache med namnet Gökungen. Den uppmärksamme kanske kan se den på bilden.

På många turer besöker jag kyrkor som har förärats en egen gömma. Här var det i stället ett gammalt missionshus i Borsna. Egentligen känner jag mig nog mer hemma med missionshus på landet än stora tegnerlador.

Broar brukar också begåvas med cacher. Denna fanns i Lagan och var inte alltför svår. En del brocacher går ut på att man ska krypa under eller balansera på balkar. Jag har väl tagit några sådana också. Men här var var det betydligt enklare.

En FTF blev det också förra veckan vid en mobilmast i Värnamo. Den gömman kom på kvällen men den hittades inte av de som var först att besöka platsen. Nästa dag efter jobbet åkte jag till stan för att handla lite till tjejträffen. Då passade jag på att besöka gömman. Jag letade ett bra tag på egen hand innan mina teamkompisar dök upp och hjälpte till. Sen kom till och med cacheägaren cyklande för att titta till gömman. Den kunde ju varit mugglad, men han bekräftade att den fanns där. En stund efter att han åkt iväg hittade vi den och loggboken var tom.

En efteriddag tog jag med mig hunden och gjorde ett återbesök vid Trollskogen i Stenstorp. Förra gången vi var där hittade vi inte burken. Den var nog borta. Den här gången gick det lättare. Här finns en massa stora flyttblock som ger platsen en trolsk stämning.

På väg dit gick vi förbi detta gryt. Det var stora öppningar och vi såg minst två ingångar till lyan. Det kanske var en räv som bodde där eller grävlingar. Hunden nosade intresserat. Han är ju faktiskt en grythund avlad för att jaga ut rävar ur gryt. Men han fick inte chansen att testa. Vi åkte vidare i stället.

Då hamnade vi vid en källa intill en sjö. Den källan var nog övervuxen och uttorkad efter sommaren torra väderlek. jag hittade cachen men inte vattenkällan. Annars är det också lite magiskt att gräva upp en vattenkälla och se hur vattnet sipprar fram ur marken. Det har jag varit med om att göra en gång för längesen.

Fredagar brukar det kunna bli lite längre rundor. i fredags åkte Takko och jag till Svenljunga för att gå en liten runda med nio gömmor i ett område som kallades Moga. Det var en riktigt trevlig runda, trevliga gömmor och lagom lång och lagom svår.

De flesta gömmorna bestod av petrör gömda på lite olika sätt. Här var det ett klassiskt ställe med klassiskt täck material.

Det fanns några annorlunda som den här grodan som innehöll en lite nanobehållare och loggremsa.

Under en gran hittade vi en skäggig varelse fångad i en glasbur. Sådana här gömmor tilltalar väl barnen och detta var en bra runda för barn.

I början på rundan duggregnade det lite, men sen klarnade det upp. En magnifik regnbåge syntes, ja, vi såg till och med två. Den största av dem markerade en skarp gräns mellan de mörka regnmolnet och de ljusare till vänster.

Det sägs ju att det finns en skatt vid foten av regnbågen. Vi hittade aldrig den gömman, men vi hittade alla de andra. regnbågen gick före oss hela vägen hemåt.

En av gömmorna på rundan fanns vi ett gammalt torp. Jag gillar ju sådana ställen. man kunde ana att här funnits odlade åkrar och betade hagar. 

Skylten med torpets namn stod gömd under en stor gran. Den uppmärksamme hittar nog gömman som fanns här.

Efter Mogarundan vände vi tillbaka mot Tranemo. Där hittade vi denna spännande konstruktion. Den innehöll en gömma och efter lite trixande så hittade jag loggboken. den var rolig och lite utmanade för hjärnan.

Det blev några fler gömmor på hemvägen. Först var det ter gömmor längs Rosenlundsvägen mellan Tranemo och Limmared. Den första var en multicache. Första steget var lagom klurigt. Slutgömman var en enkel burk i en gran. Jag kan väl säga att lösningen inte fanns bakom luckan. det var lite svårare än så.

De andra båda var vanliga traddar men med en liten twist som gjorde dem roliga att hitta och logga. 

Takko fick ibland stanna i bilen och ibland följa med ut och leta. Här är han vid den tredje gömman längs vägen.

Den sista cachen jag hittade på den turen var en kyrkcache vid Mossebo kyrka. Även detta var en multi och här fick jag leta upp information på en tavla och en gravsten. Den senare tog ett tag att hitta. Vid slutgömman höll en dam på att träna sin häst. Hon undrade vad jag letade efter så jag förklarade. Hon blev nog lite intresserad. Kanske en blivande geocachare.

Lördagens aktiviteter har jag redan berättat om i ett tidigare inlägg, men söndagskvällens runda har jag inte så mycket att säga om. Den gick till Vaggeryd och där brukar cachebeskrivningarna låta ungefär så: "Det finns inte mycket att säga om denna plats/cache." Min fundering blir då om det egentligen finns någon anledning att lägga en cache där då om det inte finns något att berätta. Vaggeryd har många fina och roliga gömmor, men tyvärr håller inte alla samma kvalitet. Jag hittade elva burkar, men det blev också fem ohittade. Kanske mest för att jag tyckte att det var tråkigt och gav upp. Det blev inte heller en enda bild tagen från den rundan. Det säger också lite om den upplevelsen.

Då var dagens enda fynd mycket trevligare även om det var en stenmurscache. jag tog en liten tur till Gnosjö och letade upp Kinesiska muren. Det var visst en 12-årig flicka som lagt ut den. Vi kan nog förvänta oss mycket av denna tjej. Det var allt för den här gången. Än har inte streaken brutits. Jag är nu uppe i 55 dagar i rad. det går så länge det går.