söndag 30 mars 2014

Fåglar, grillat och en gömma


Då var denna underbara helg också nästan slut. Den gick fort men så blev vi ju också bestulna på en timme i natt. Vi vaknade till en underbar, solig vårsöndag.


Maken tyckte att vi skulle ta fika med oss och åka antingen till Draven eller till Bestorpasjön. Den sistnämnda ansåg vi vara bättre att besöka i vitsippstid så det fick bli Draven. Vi packade ryggan med kaffe och bullar, kopplade hunden och gav oss av västerut. Först åkte vi till fågeltornet vid Fridsnäs, men där var alla fikabord upptagna av fågelskådare och andra familjer. Så då åkte vi runt till andra sidan och gick ner till Kinnaberg.


När vi kom fram möttes vi av något på marken som först såg ut som ull. Vid närmare studier kom vi fram till att det var frön. Jag vet att jag sett blommande tistlar på platsen. Det kanske kan vara fröbollar från dem. Det såg i alla fall märkligt ut.


Det stod en bil uppe vid parkeringen, men vi såg inga andra besökare när vi kom fram till vindskydden. Vi hade platsen för oss själva.


Skrattmåsarna skränade ute på sjön. Vi såg gässen, men eftersom vi glömde kikaren i bilen kunde vi inte studera fågellivet i detalj. Tranorna passerade vi på vägen. Vi såg flera par som spatserade ute på åkrarna längs vägen.


Myrorna hade etablerat sin motorväg på sittbänkarna så vi valde att sätta oss på vedkubbarna vid vindskyddets gaveln för att fika. Nu smakade det gott med kaffe och en bulle. Det kom flera sällskap som vandrade förbi och hejade på oss. De gick på vallen och fortsatte norrut.


Vi satt kvar en bra stund i solen och bara njöt av det underbara vädret och konserten från sjön. Det är nu man vill sakta in tiden. Även om våren börjat tidigt, det är fortfarande mars månad, så kommer det kännas som om våren springer iväg och snart är det sommar.


Det finns förstås en gömma vid Kinnaberg. För längesen letade jag efter den utan resultat. Idag gick jag rakt på den. Lite har man väl lärt sig genom åren. Man får blick för gömmorna. Så idag kunde jag logga även denna klurigt gömda burk.


Maken tog med sig hunden och gick en bit bort på vallen. Han ville kyla av fötterna. Idag haltade han inte lika mycket som igår, men han kände av den svullna foten och ville kyla ner den.


Precis när vi tänkte packa ihop och dra hemåt, kom det några fler besökare som verkade bekanta. Det visade sig vara min kompis Lena från Anderstorp och hennes man Lars tillsammans med ett annat par som kom för att besöka Kinnaberg. Vi pratade lite innan de fortsatte över vallen och vi tog vägen tillbaka till bilen för att köra hem.


Det var inte bara vi människor som njöt av solen och värmen. Katterna gillade också att sola intill buskarna.



En sådan här dag passar det bra att inleda grillsäsongen. Vi grillade en bit entrecote och åt en grekisk sallad till. Vi hade tänkt potatisgratäng också, men den behövde lite mer tid på grillen och vi var hungriga. Så den fick vi spara tills imorgon. Det behövs mat då också.


När jag tittade efter, såg jag att forsythian hade slagit ut. Grenarna började lysa i gult av alla blommor som vecklade ut sina kronblad.


Påskliljorna slår ut sina lysande gula klockor. Vi såg en hel del längs vägarna idag och även här hemma. De är så vackra tycker jag. Man blir glad av dem.


Framåt kvällen tog vi en tur in till stan för att lämna tillbaka kärran vi lånat när vi köpte diskmaskinen. Den gamla kunde vi lämna i kärran hade de sagt. Den nya har fått börja tjänstgöra  köket. Solen gick ner i väster när vi åkte hem och då var helgen nästan över. Det är bara en natt mellan oss och morgondagen, men den här natten får vi i alla fall behålla alla timmarna.

lördag 29 mars 2014

I vårsolens och stearinsljusens sken


Vilka härliga dagar vi haft! Solen har kommit med ljus och inte minst värme. Det kändes i luften redan på fredagsmorgonen, när jag var ute med hunden. Då tänkte jag att idag blir det varmt och skönt. Det blev det också. Sista lektionen gick vi ut med sexorna och spelade en trevlig brännbollsmatch. Det var de värda efter en hel förmiddag med nationella prov i matematik.


Idag var det nog ännu varmare i luften. Maken kollade termometern utanför köksfönstret vid kvart över tio och konstaterade att det var sommartemperaturer. Visserligen låg solen på, men ändå.


Igår, när jag kom hem från skolan, plockade jag fram cykeln. Egentligen var det några trädgårdsmöbler jag ville ha tag på, men cykeln stod ytterst när jag öppnade ladugårdsdörren. Det blev ingen lång runda men det var en skön känsla att trampa på pedalerna. Jag hittade ett bord och en bänk som jag tog fram och ställde på den lilla altanen/trädäcket utanför köksdörren.


Sen satte jag på kaffet och plockade fram bullar och lite glass. Jag hade nämligen skickat ett SMS till Katrin och Fredrik tidigare på dagen och frågat om de ville komma ut och fika. Det ville de gärna och de ville sitta ute. Det blev en härlig fikastund i solgasset. Den lilla altanen är så bra på eftermiddagarna för då kommer solen dit men buskarna på sidorna skyddar från den kalla vinden.


Efter fikat åkte vi till Gummarp/Torskinge. Där fick Tess springa fritt. Hemma hos oss var hon lite irriterad på Takko för han var för närgången. Hon hoppade hellre in i bilen. Takko fick stanna hemma. Vi letade upp den gömman som jag tog i torsdags när jag fyllde hela kalendern. Sen blev det en liten dans runt granen, som CO uppmanade till i beskrivningen.


Egentligen hade vi tänkt åka ner till Malmö den här helgen och hälsa på sonen, men så blev det inte. Igår morse snubblade maken i trappan och sedan dess haltar han fram med en svullen fot. Jag dras ju med min hosta och hade lite ont i halsen i morse, men det gick som tur var över. Vi åkte till stan och inhandlade en ny diskmaskin i stället. Den gamla gick sönder innan jul och sedan dess är det maken som agerat diskmaskin. ikväll har han installerat och provkört den nya apparaten.


Idag åt vi ute. Det blev ugnsbakat falukorv med potatismos, en gammal klassiker. Takko gillade den också för han länsade fatet.


Det var lika skönt att sitta på altanen idag som det var igår. Jag tror solen gav lite färg åt vinterbleka kinder. Solglasögonen var ett måste om man inte vill ha migrän. Vårsolen är verkligen skarp.


Medan maken mixtrade med diskmaskinen förberedde Takko och jag oss för kvällens Earth Hour. Vi plockade fram stearinljusen och värmeljusen. Ibland ropade maken på oss och ville ha lite handräckning.


De var inte så lätt att sticka i stearinljusens sken, men det gick bra att göra annat den timmen. i veckan pratade vi i fyran om Earth Hour. Det passade väldigt bra då vi håller på med Kretsar kring el, ett NTA-tema om elektricitet, på NO-lektionerna. Vi funderade bl a på varför man ordnar Earth Hour. Några tyckte att det var för att spara ström, men vi kunde konstatera att så mycket sparade vi väl inte på en timme. Vi kom fram till att det viktigaste var att visa att vi bryr oss om klimatfrågorna och miljöfrågorna. det är snarare en manifestation än en besparing.Så här på landet är det svårt att se om det blev mörkare i stugorna. Det är ganska mörkt i vanliga fall också, när man inte har gatljus som man har i stan. Här hos oss var det i alla fall mörkare än vanligt.

onsdag 26 mars 2014

Friska vindar vid Rosenlunds bankar


Det finns mycket roligt man kan göra med olika appar. Jag hittade en rolig app för några dagar sedan, som jag lekt en del med sedan dess. Den heter PIP Camera. PIP står för picture in picture. Man tar ett foto eller väljer en bild i galleriet. Sen väljer man olika utföranden. Här valde jag en flaska för min blåsippsbild. Visst blir den fin.


Den här bilden finns med i mitt förra inlägg, men här har jag gjort om den till en teckning och gett den en speciell ram. Den blev riktigt häftig.

Idag var det en hel del på programmet. Det började illa då Takko smet under vår morgonrunda. Hans halsband har gått sönder så jag använde en sele, men den lyckades han slingra sig ur och stack iväg. Jag hittade inte honom någonstans. Jag letade ens stund och ringde skolan för att förvarna dem om att jag kunde bli lite sen. Jag gick ut till vägen för han stack däråt. Ingen hund i sikte. När jag tittar uppåt skogen ser jag grannen komma joggande med sin hund. Hon har två, en ljus och en mörk, men nu tyckte jag det såg ut som två ljusa hundar. Kunde den ena vara Takko? Jo men visst, så var det. Han kom glatt skuttande efter de andra och blev infångad. Jag hann till skolan i tid tills första lektionen började.


Direkt efter skolan åkte jag till Jönköping på återbesök hos homeopaten. Det blåste bra så min lilla bil kastades lite hit och dit, men jag är ju en van bilförare och klarade resan utan problem. Jag fick lite nya piller av homeopaten som förhoppningsvis ska hjälpa mot slemhostan. Sen åkte jag upp till A6 och fikade innan det blev en snabbvisit på IKEA. För en gångs skull kom jag därifrån utan en enda pinal inhandlad. Det jag ville ha fanns inte inne. Det blev ett billigt besök.

Jag brukar ju nästan alltid besöka några burkar också vid mina jönköpingsbesök. Idag åkte jag själv. Det blev Rosenlund som valdes ut som cachingområde. Det har kommit lite nya cacher vid Rosenlunds bankar sedan jag var där sist. Det var innan jul då yngste sonen och jag gick en liten runda där. Idag parkerade jag på den stora parkeringsplatsen och gick en runda på ca 4 km i blåsten från Vättern.


Första gömman hette Rasrisk. Därifrån hade man utsikt mot redan rasade massor. Det syns inte på bilden, men nere bland rasmassorna blommande mattor av gula tussilago. Vackert!


Jag fortsatte min vandring längs cykel- och gångvägen mellan rasbranterna och fotbollsplanerna. Jag var inte ensam även om det var få andra människor ute. På andra sidan staketet kunde jag studera Rosenlunds djurliv. Några fasaner och en hare, eller var det en kanin, höll till bland buskarna.


Utsikten är vacker, men vädret var inte välkomnande den här dagen. Det blåste rejält så jag nästan flög söderut. Fåglarna seglande i de friska vindarna.


Nästa gömma var A bench with a view. Den lilla burken hittades enkelt och jag kunde sitta ner och logga, men det var ingen dag man satt här länge och fikade till exempel. Jag skyndade vidare österut.


Rosenlunds bankar #2 var en liten trevlig gömma på randen av bankarna. Det var ännu en lätthittad cache. Liksom de andra jag hittade den här dagen var den utlagd av Kicken, en av jömköpingscacharna som jag träffat ett antal gånger och pratat med.


Så långt hade jag promenerat förut. Nu kom jag till mindre kända delar av Rosenlundsbankarna. Jag närmade mig Udden vid Rosenlunds bankar. Här var inte bankarna så höga och stigen sluttade nedför. Vattnet skummade och fräste. Det dånade och vinden ven.


Idag fick jag klä på mig lite varmare kläder och dra upp huvan för att skydda mig från blåsten. Jag frös trots allt inte, men så höll jag ångan uppe med en rask promenad.


Ute på udden var det inte många meter ner till vattnet. Här hittade jag den fjärde kickengömman trevligt maskerad. Sen fortsatte jag en liten bit till på GC-vägen till Rosenlunds bankar. Vid den sista gömman fick jag klättra ner lite bland träden, men jag hittade den lilla burken snabbt på första stället jag letade på.


Nu var det dags att vända hemåt. Jag fick gå tillbaka en liten bit för att sedan promenera genom arenaområdet. Här finns ju Elmia men också en mängd olika arenor. Jag såg curlingklubbens banor, racketcentrum, bowlingarenan och så förstås Kinnarps arena. Enda nackdelen med alla dessa är väl att de spärrar av möjligheterna att ta sig ner mot bankarna från flera olika håll. Det blev till att runda hela området.

Nu började det komma lite regnstänk som kylde ordentligt. Jag hann sätta mig i säkerhet inne i bilen innan regnet kom på allvar. På färden söderut på E4:an ökade regnet mer och mer, men hemma hade maken eldat i pannan så hela huset var varmt och skönt. Dessutom passade det bra med en mugg te att hålla händerna kring. Det var min dag och den blev riktigt bra till slut.

måndag 24 mars 2014

Fullt i kalendern


Fullt i kalendern är det ibland. Möten av olika slag samlar sig och fyller dagarna. Idag var det dessutom fullt på schemat. Det började med nationellt prov i matematik för sexorna hela förmiddagen bara med avbrott för rast mellan de två delproven. Jag satt och rättade matteläxor medan de svettades över uppgifterna. Sen missade jag min lunchrast på ordinarie tid. Jag hann bara äta en liten yoghurt innan det vardags för matte i femman, rastvakt, engelska i fyran och till sist bussvakt. Måndagsschemat är lite tight.


När den sista skolbussen åkt iväg hoppade jag in i bilen. Nu tänkte jag ta min rast och åka hem och äta innan jag tog ut hunden på en kortrunda. Sedan skulle jag tillbaka på personalkonferensen i skolan. Men först skulle jag logga dagens cache. På förmiddagen kom det en ny gömma i Torskinge. Det var 1000sjöar som släppte en "teaser" inför en kommande runda längs Blå stigen. Jag hade lagt en watch på den för att ha koll på om den loggades innan jag hann åka. Det blev några nervpirrande timmar medan jag satt fast på jobbet. Dessutom kom det några loggar på egna cacher från ett danskt team som var i trakterna. Kanske skulle de försöka logga en FTF.


Bilen rullade snabbt mot känt mål. Jag visste ungefär vart jag skulle och GPS:en guidade mig till en P-plats i närheten av gömman. Sen traskade jag stigen med den blå markeringen målad på träden. Solen sken, fåglarna kvittrade i buskarna, magen kurrade och migränen aviserade sin ankomst. Inte alls bra, när man vill leta plastburk.


GPS:en ville inte stabilisera sig utan skickade mig runt på platsen. Egentligen var väl inte gömman så svår om man bara läser ordentligt och följer anvisningarna. Jag letade en stund utan att hitta något. Till slut skickade jag ett meddelande till CO och fick bekräftat att min första tanke inte var helt rätt, men den andra var okej. Ändå fick jag leta och leta. Katrin skickade ett peppande meddelande som hjälpte mig att fokusera ännu mer.


Det var när jag lyfte blicken mot himlen, kanske kom hjälpen från ovan, som blicken föll på burken. Där var den ju! Så glad jag blev. Jag halade in den och kunde skriva den första signaturen i loggboken. Det kändes förstås lite speciellt eftersom detta blev den logg som fyllde hela min årskalender. Nu är alla de 366 dagarna ifyllda med åtminstone en logg per dag. Målet som jag satte upp för ungefär ett år sedan är uppnått.


1000sjöar föreslog i cachebeskrivningen att jag skulle fira med att dansa ett varv runt granen. Det fanns ett antal små granar i lämplig julgransstorlek så jag tog ett varv runt en av dem och tjoade lite. Så här ser kalendern ut numera:

Sen fick jag skynda mig hem för att ta ut hunden en liten, liten runda. Vi gick över blåsippskullen som nu lyser i blått här och där. Trollhasseln utanför dörren har stora feta hängen. Det händer mycket bara solen kommer fram och värmer lite.


Meningen var ju att jag skulle tillbaka till jobbet, men när jag försökt äta lite, slog migränen till med full kraft. Jag hade lite känningar tidigare, men nu klubbade den till rejält. Då är det bra en sak att göra. Jag skickade ett SMS till en kollega så att de inte skulle undra vart jag tagit vägen. Sedan blev det några timmar under täcket. Nu känns det lite bättre men efterdyningarna sitter kvar ett tag till tror jag. Imorgon är jag säkert på benen igen. Det blev inte mycket firande den här dagen, men det går ju fira andra dagar också.

söndag 23 mars 2014

Från frukostfil till kvällsfinal


Lördagen började med en riktig brakfrukost bara för kvinnor. Klockan 9 strömmade det in kvinnor i olika åldrar i missionskyrkan för att äta frukost tillsammans. I köket stod fyra herrar och försåg oss med allt möjligt.


Serveringsbordet var fullt av godsaker. Där fanns både gröt och fil/yoghurt, ägg, bröd och många olika pålägg, sylt och frukt. Kaffe, te och juice kunde vi också ta med oss till bordet där vi satt.


När vi ätit oss mätta, blev det annan spis.Vi fick lyssna till några sånger av en trio. Sedan var det dags för dagens gästtalare, Mimmi Botica från Alingsås (till vänster på bilden). Hon berättade med inlevelse om sitt liv och arbetet bland missbrukare i Portugal. Vi satt alla och lyssnade andäktigt så intressant var hon. Temat för samlingen var "När det omöjliga blir möjligt" och det handlade det verkligen om. Vi fick höra om hur Gud förvandlade livet för tunga sprutnarkomaner och knarkkurirer i Lissabons kåkstäder. Sedan tre år tillbaka bor hon i Alingsås med sin familj, men under 23 år arbetade hon i Portugal. Efter det intressanta föredraget fick vi kaffe och en kaka innan vi bröt upp.


Jag hade bjudit in Katrin till kvinnofrukosten och efteråt tänkte vi ge oss ut på en geocachingtur. Vi plockade upp Fredrik och Tess i stan. På gatan stod det tre polisbilar, inne på gården ytterligare en, och i trapphuset väntade två poliser. Det hade hänt något där förstod vi men de ville inte berätta vad. Senare listade vi ut via media att ett par som bodde i huset hade blivit misshandlat av tre män. Vi stannade inte länge i huset utan åkte snabbt vidare. Det blev ett litet stopp vid en bro i Vrigstad så att Tess fick ut ock röra på sig lite. Fredrik loggade en till vid ostkaksbageriet, men den hade vi andra redan loggat. Vi fortsatte därefter mot Sävsjö som var dagens mål, men vi vek av mot Komstad och loggade några gömmor först. Den första av dem var också en brocache.


Den fanns vid en gammal kvarnmiljö. När Fredrik plockade fram burken saknade den lock, men Katrin fick syn på locket nere bland stenarna intill det forsande vattnet. Jag klättrade ned och hämtade det så det kan man ju kalla samarbete. Tess övervakade operation så som en teamledare ska göra. V kallar ju oss för Team Tess när vi är ute så här på turné.


Det fanns flera gamla fia hus i Komstad. Det vita huset hade vackra fönster. På en informationstavla kunde man läsa mera om den intressanta kvarnmiljön. Vi fortsatte mot nya spännande platser.


Nästa gömma fanns vid en väldigt intressant historisk plats vid Sävsjön. Den hette Efter Gunne och namnet Gunne fanns med på den runsten som var rest vid gravfältet här. Det fanns flera resta stenar och den stora runstenen visade sig stå kvar på sin ursprungliga plats.


"Vråe satte denna sten efter Gunne, sin broder. Han dog i England." Det var texten på stenen. Vråe och Gunne hörde till en framstående ätt och hade tjänst hos kungen Håkon Eriksson. Vråe hade visst en egen sten rest efter sig i Komstad, men den finns det bara kvar fragment av. Sådana här platser gillar vi för de har både något att berätta och något att logga. Dessutom är det oftast på en stämningsfylld och vacker plats.


Nu var det dags att e sig in i staden Sävsjö och logga burkarna där. Det hade ganska nyligen kommit en serie cacher kallad Barnvänliga Sävsjö. Först hamnade vi vid den första i serien. Det var förstår vid Bodaborg. Det var en multi och Fredrik hittade första steget, men Katrin och jag hade redskapet som behövdes för att kunna tyda det. Vi tog oss snabbt till finalen men där fick vi leta en stund innan Katrin såg burken och jag kunde plocka fram den. Det fanns en hel del besökare på platsen, men vi fortsatte mot nya burkar i stället.


Tre multicacher blev det loggade under dagen. Ibland hoppar vi över dem för att de oftast tar lite längre tid. De består ju av flera steg, men här var det bara tvåstegsmultisar. Nästa gömma var också en sådan. Sockerklaras lekpark kallades den. Det fanns en butik med namnet Socker-Klas också, men parken fanns bakom den.


Här fick vi räkna lite bland de rustika lekredskapen och snart hade vi räknat ut finalkoordinaterna. Burken var inte så långt borta och snart var det också hittad och loggad. De andra letade sedan upp nån gömma som jag redan tagit innan vi åkte till gulfmacken och åt en korv med mos. Nu behövde vi lite energipåfyllning och kanske ett toabesök.


På andra sidan vetlandavägen låg badhuset. Där fanns också en barnvänlig gömma. Här letade vi ganska länge efter en liten burk, men till slut hittade jag en filmburk. En sådan brukar vi rubricera som micro. jag såg just nu att storleken var ändrad, kanske efter våra påpekanden i loggarna. Här fanns också besökare, som kunde se oss genom fönstren. Vi kände oss lite som fönstertittare och drog vidare.


Vi försökte oss på en multi till. Första steget gick bra att lösa trots att vi inte var helt säkra på siffrorna, men de visade sig stämma väl. Jag hittade andra steget, men där tog det stopp. Vi orkade inte klura ut det som krävdes trots att vi satt en stund i bilen och googlade lite. Dessutom visste vi att den här utläggaren inte alltid hade så solklara lösningar eller exakta koordinater. Så vi lade klurigheterna åt sidan och åkte till en annan gömma i stället för att ödsla tid på en cache som vi kanske aldrig skulle hitta.


På väg till nästa intressanta plats loggade vi några möhippegömmor. Hannas möhippa nr 3 blev den första enkla gömman. Vid Hannas möhippa nr 2 letade vi en stund. ja, först fick vi vänta ut flera gäng med ungdomar och andra som promenerade förbi. När vi letat ett tag efter denna 1/1:a hittade ajg en pennstump och sedan lite papper inne bland buskarna. Det visade sig vara loggboken. Locket låg på trottoaren men själva burken var borta. Jag donerade en plastpåse med zip så att den skulle klara sig lite längre. Sedan åkte vi till nästa gravfält. Vid Uppåkra gravfält fanns både en multi och en trad. Vi började med multin. Där fick vi räkna lite vid informationstavlans bild och sedan kunde vi enkelt logga slutgömman.


Katrin hittade den på ett klassiskt ställe. Som sagt tidigare, så gillar vi gamla gravfält och andra historiska platser. Detta blev den tredje multin för dagen. Ett av mina mål för dagen var just att försöka logga tre multicacher så att jag skulle kunna få en ny badge i statistiken.


Tradden låg lite längre bort på andra sidan men vi tog bilen ända fram. Katrin kunde sträcka sig efter burken och jag loggade snabbt. Vi kom inte längre på den vägen så vi vände tillbaka in mot stan igen.


Den tredje gömman av de barnvänliga fanns vid något ställe so kallades mejeriet. Där kände vi oss iakttagna av grannarna i trädgården på andra sidan gatan. Dessutom fanns det en kamera uppsatt precis där vi trodde gömman fanns. När vi inte hittade den direkt, drog vi vidare. Den var säkert ganska enkel, men det är inte alla gömmor som känns helt okej att leta efter. I stället åkte vi till den fjärde och sista barnvänliga gömman vid ett hus med skjutbanor. Den hittade vi också.


Nu tog vi en liten tur runt en av de många små sjöarna i trakten. Norr om staden låg Skrapstadsjön. Först loggade vi Gammal och bortglömd? Den fanns i närheten av en bro. Här verkade finnas fina cykel- och promenadstråk för sävsjöborna. Vi fortsatte till cachen med samma namn som sjön, Skrapstadsjön. Här kunde man sitta ner bakom en enbuske och studera fågellivet i sjön eller bra njuta en stund, men vi drog raskt vidare efter loggningen. På andra sidan sjön hittade vi en burk vid norra infarten till staden, Välkommen till Sävsjö N. Sen var vi tillbaka i stan efter vår tur runt sjön.


Vi började bli ganska trötta och nöjda med dagen, men det fanns även en myst som vi hade löst och tänkt logga. En av de äldsta var namnet. Vi hamnade vid några gamla byggnader, alltså ännu en intressant plats för Team Tess.


Siffrorna hittade vi i ett sudoku och burken fann Katrin ca 15 m från nollan. På kartan kunde vi tydligt se vilken sida av huset den skulle vara placerad vid, men vi fick gå runt hörnet för att hitta den på andra sidan. Informationen om den tidigare nämnde utläggaren verkade bekräftad. Koordinaterna var inte alltid så exakta. Vi reflekterade lite över varför det blir så och varför en del inte hittar ganska enkla cacher. Vi trodde att kunde bero på otålighet. En del människor är lite otåligare och kan inte vänta. Det behöver man ibland göra när man ska ta ut koordinaterna. GPS:en behöver ligga ett tag på plats och väga signalerna mot varandra, men det kanske de inte har tid med. Likaså kanske en del DNF.er från vana cachare kan bero på en viss otålighet hon den personen. Alla kan vi väl drabbas av otålighet ibland, men som ordstävet säger, trägen vinner. Det har i också varit med om.

Nu var vi nöjda och vände hemåt. Jag hade loggat 15 burkar, de andra hade tagit lite fler. Fredrik hade precis passerat #2000. Vi firade med att låta honom logga ytterligare en i Vrigstad på hemvägen. jag körde ända fram till gömman så det skulle bli en park & grab. Vi andra visste ju var den fanns.


Under eftermiddagen hade det kommit en ny gömma i bredarydstrakten. Det var en ny utläggare, som kallt sin första gömma Med mitt mått mätt.. Vi hade lagt en watch på den så vi visste att den inte blivit loggad. När vi närmade oss hemstaden undrade Fredrik om vi inte skulle göra ett försök att logga den. Vi andra hakade på. Han fick hämta deras bil i stan. Nu såg vi inga poliser på gården. Det verkade lugnt. I kortege for vi sedan västerut och stannade ca 50 m från gömman. Fredrik och jag tog oss genom den täta granskogen medan Katrin och Tess gick stigen runt . Där hittade jag snart en finfin låda med intressant innehåll, men var kunde loggboken finnas. En del saker i lådan var nog bara dimridåer. Jag började studera ett av föremålen lite noggrannare och snart såg jag en bit av ett papper. Efter ytterligare lite pillande kunde jag dra fram loggremsan, men den lyste gult. Alltså var vi inte först. 1000sjöar hade rean varit där med sin gula överstrykningspenna och det hade även hasparna varit. Medan vi stod där kom mejlet med om loggningen. men vi blev i alla fall STF. Det kan ju kännas surt att bli två, men vi var nöjda med dagens skörd i alla fall. Vi är väl inte lika tävlingsinriktade som tjejen som tävlade i Smartare än en femteklassare senare på kvällen. För henne var en tvåa inte något man blev utan något man bor i.


Efter gårdagens cachingtur med 16 loggade cacher har jag bara en tom dag kvar i kalendern. Det är på måndag och då har jag förstås tänkt att täppa till det hålet också. Ett mål som jag satte upp för ett år sedan är snart uppfyllt. Då är det väl dags att tänka ut ett nytt mål. Färdig blir man aldrig.