Mötesplatser, regn och goda vänner

Söndagen hade vi fullt program, maken och jag. Det var tur att sonen var hemma och tog hand om hunden. Det började med gudstjänst i Missionskyrkan. Jag skulle leda mötet och vi hade en gästande talare. Det kom ganska många till gudstjänsten trots att en hel del var på UV-scoutlägrets avslutning och andra var på semester. Sen blev det mingelfika innan vi åkte hem en liten runda.

Vi var bortbjudna till Anderstorp på middag. Det var min kompis Lena och hennes man Lars som bjudit in oss. Vi fick en god lax med potatis och kall örtsås. Till dessert blev det Gino med vaniljglass. Vi satt i uterummet, men vi fick flytta in när det började regna. Det smattrade så på taket att vi inte hörde vad de andra sade. Vattnet forsade på gatan utanför.

Idag var det Öppen trädgård och jag missade min grannes fina trädgårdsvisning. I gengäld fick jag uppleva ett annat ställe där det varit visning tidigare på dagen. Vi åkte med våra vänner till Björnhyltan utanför Ambjörnarp. Jag har hört talas om stället, men aldrig varit där förut.

Hönorna välkomnade oss till Björnhyltan. Här bor Peder och Lotta som odlar ekologiskt. Det var redan en hel del bilar utanför växthuset, när vi kom. Vi parkerade och gav oss ut på en liten vandring.

det fanns en kulturstig på 1,5 km som man kunde följa runt gårdens ägor. Den startade vid hönshuset.Den följde vi på de klippta grässtigarna upp på höjden ovanför gården.

Här uppifrån hade man en fin utsikt. Man såg långt härifrån. Det fanns många fina stenmurar runt gården. På andra sidan muren här uppe fanns ett gravfält med järnåldersgravar.

De andra fortsatte längs stigen, men jag klättrade över stenmuren in i skogen för att leta upp geocachen som skulle finnas vid järnåldersgraven. Den hittade jag enkelt och kunde logga snabbt för att återvända till mitt sällskap.

Längs stigen fanns intressanta informationsskyltar. De berättade både om naturen och om platsens historia. Vi läste gärna och förkovrade oss.

Sen fortsatte vi nedför slätten på andra sidan det stora fältet. Ormbunkarna växte höga och kantade stigen där vi gick. Vi hade tur med vädret. medan vi var där regnade det inte på oss.

Vid gården hade det funnits fyra torp. nu fanns det bara skyltar kvar efter dem. Gården var inte så stor, men förr behövdes det mer arbetskraft på gårdarna än vad det behövs idag.

Vandringen fortsatte genom fårhagen. Fåren tittade nyfiket på oss, när vi kom vandrande förbi dem. De såg ut att ha det bra där i hagen.

Det fanns fina grindar mellan hagarna. De var lätta att öppna och ta sig igenom, men djuren kunde inte ta sig ut. Jag önskar att det hade funnits fler sådana i våra marker så man slapp krypa under taggtråd eller klättra över stenmurar.

Vi kom ut på den smala grusvägen som ledde fram till gården. Björnhyltan ligger mitt i skogen och grusvägen som leder dit är smal och kurvig. Vi gick förbi odlingarna där vi kände igen många av växterna men inte alla. det fanns potatis, morötter, bönor, kål, lök, mangold och mycket annat.

Hästarna betade i sin hage intill den vackra stenmuren. I skogsbrynet ovanför ser man stigen och skyltarna vid den. Det var uppe i den skogen som järnåldersgraven med gömman fanns.

Nu var vi snart tillbaka vid växthuset. Där hade fler samlats för att fika innan det var dags för berättarandakt. Vi tänkte också vara med på den.

Först kikade vi in i det stora växthuset på alla plantor som de drev upp där. Tomaterna var stora. Det fanns flera olika sorters basilika och mycket annat.

I andra änden av växthuset fanns blommor i mängd. Där växte också persikor och vindruvor. Det doftade ljuvligt från liljor och andra blommor.

Vi hann inte fika innan andakten för den skulle snart börja. Så vi satte oss i de anvisade fåtöljerna. Peder och Lotta ledde oss i en psalm.

Sen var det dags för Kjell Larsson att berätta om sitt liv. Han är missionsföreståndare för Svenska Alliansmissionen. Det är det samfund som vår kyrka tillhör. Det var intressant att höra honom berätta.

I taket ovanför oss växte vinrankorna och där fanns många, många klasar med vindruvor. De var inte mogna än. I augusti och september mognar de, berättade Lotta för oss.

Efter andakten fick vi vårt fika. Vi hade med oss en liten macka, men de bjöd på kaffe och te. En hel del dröjde kvar en stund och pratade.

När vi skulle ge oss av, började det komma några regnstänk. Det var inte så mycket regn som kom medan vi befann oss i Västergötland, men  när vi kom in i Småland regnade det mer.

Vår bil stod kvar i Anderstorp. När vi kom tillbaka dit, tackade vi våra vänner för allt och gav oss av hemåt. Det var mörka moln på himlen framför oss hela tiden.

Hemma regnade det. när vi skyndade oss in från bilen. En stund senare slutade regnet, men molnen var fortfarande mörka på en del håll. Vi har nog inte sett det sista regnet för den här sommaren.

Tordön och gubbmos

Det var mörka moln på himlen idag också. Lite muller hördes dessutom ett tag, men det blev inte så mycket av det. Strax efteråt kom det däremot ett skyfall. Regnet vräkte ner och då var det skönt att sitta inomhus i stället. Jag kollade regnmätaren efter regnet och den var full, men den tömdes inte igår så det måste vara på minst två dagar.

Hunden ville förstås ut och nosa på omgivningarna en stund. Nosade gjorde han verkligen. Han gick nästan hela tiden med nosen nere i marken. Uppe i skogen mötte vi en av grannarna med deras hund. Det var nog den hundens spår han nosade sig fram i. Annars var det skönt i skogen efter regnet.

Sonen och jag var i stan mitt på dan för att proviantera och fixa lite utrustning. Det är dags att placera ut lite nya gömmor inför det kommande eventet. Då kan man behöva lite prylar. Vi får se hur många jag hinner få ut. Det finns många spännande platser att visa upp. Jag har rekat en del, andra är på tur. Men jag skriver inte så mycket om det här för att inte avslöja för mycket. Det finns ju vissa FTF-jägare som läser detta.

En låda jordgubbar fick följa med hem. Det var 15 fina liter som blir goda att ha till vintern. Ja, några åt vi förstås direkt. Maken rensade och jag mixade och fryste in. Det luktade jordgubbar i hela köket.

Nu tillbaka till gårdagens äventyr. På vägen hem från Tranemo kom lite regnstänk, men i Gislaved sken solen. Så då bestämde jag mig för att kolla in några gömmor längs Gislavedsleden. Jag var lite tveksam på var leden började, men jag hittade rätt direkt.

Bilen ställde jag på parkeringen bredvid och sen gav jag mig av längs leden. Den första gömman, Skog och natur,  var bara ca 70 m bort och hittades enkelt. Sen var det några hundra meter till nästa. Jag följde leden västerut.

Jag passerade en liten göl med näckrosor. Det mullrade från himlen och mot norr var molnen riktigt mörkt blågrå. Jag hoppades att de inte skulle driva åt mitt håll för jag hade inga regnkläder med mig.

Man hittar konstiga saker i skogen ibland. Vid gömma nummer två fanns delar av en gammal moped. Jag har hittat en cache vid en moped i skogen förut, men den mopeden var i betydligt bättre skick än denna. Cachen var däremot i gott skick. Moped cache var namnet.

Den tredje och sista gömman var den äldsta av dem jag tänkt ge mig på. Den befann sig på andra sidan Nissastigen. Leden förde mig till en tunnel under den hårt trafikerade vägen.

Sen var det bara att fortsätta längs leden en bra bit in i skogen för att komma till gömman med namnet Gislavedsleden. Jag har inte gått den här leden nån gång, men maken gick delar av den för många år sedan. Det var i alla fall lätt att hitta de orange markeringarna. Gömman var också lätt att hitta. Det var en fin gömma som jag inte vill visa på bild.

På vägen tillbaka hittade jag några mogna blåbär. De var inte så många, men de fanns. Jag provsmakade några på hundpromenaden uppe i vår skog idag. Där var inte heller så många, men det fanns lite här och där. De är inte riktigt mogna än, men om några dagar kan man börja plocka.

Snabbt förflyttade jag mig österut mot bilparkeringen. Tunneln passerades åt andra hållet medan bilarna susade förbi ovanför mig.

Leden var spångad på de blöta ställena. Plankorna kan ju bli hala när det regnat. Här fanns nät fastspikat så man inte skulle halka. Det funkar bra. Fast det var inte halt när jag gick. Vid kanterna blommade det för fullt. De små vita blommorna är grässtjärnblommor, De ser så små och spröda ut, men de blommar rikligt och de syns som vita små stjärnor i gräset, som bär upp dem. Är man spröd och skör, får man ta stöd av omgivningen.

Jag klarade mig från regn och åska, men hela vägen hemåt hade jag de mörkgrå molnen till vänster om mig. Där borta måste det regnat rejält så mörk som den grå gardinen var.Det kom en liten skur hemmavid lite senare på kvällen. Jag fick ju också veta att det regnat och mullrat hela dagen. Det hade jag ju inte märkt för jag var på annat håll.

Fritsla för en dag

Torsdagen var vikt åt en geocachingtur tillsammans med Anna-Lena. Hon föreslg en runda i Fritsla och det tyckte jag lät bra. Jag har inte så bra koll på de trakterna men jag såg att det var inte långt från Kinna. Där har jag varit och loggat en del bra cacher. Vi möttes vid ICA i Tranemo för att proviantera och sedan fortsätta i hennes bil. Det måste ha varit min lyckodag för äntligen hittade jag en Coke med mitt namn på.

Vi åkte uppåt Fritsla på för mig okända vägar. Det blev ett litet stopp på vägen för att logga en burk vid en vacker sjö. Rock hette den och den låg intill en klippa. På andra sidan viken höll en grabb på att fiska, men han brydde sig nog inte om tanterna som kravlade runt bland stenarna.

Sen åkte vi vidare till starten på Smeatorpsrundan. Den började vid en klubbstuga där det lämpligt nog fanns ett par picknickbord. Vi inledde med att fika och fylla på energidepåerna. Den kunde vi komma igång med geocachandet på allvar. Jag ska inte berätta om alla 21 burkarna i serien, men rundan är ändå värd några omnämnanden. Bilderna på mig har jag stulit/lånat från Anna-Lena. Det gjorde jag faktiskt med gott samvete för hon lånade några av mig.

Vid den andra gömman i serien fanns en stor gräsäng varifrån alla motionsspåren utgick. Där fanns också en fin grillplats. Här letade vi en liten stund innan poletten föll ner i skallen på mig. Sen kunde Anna-Lena snabbt plocka fram den lilla burken. Vi skulle gå 6 kmsspåret, men med alla avstickare och lite andra extraturer kanske det snarare blev 8 km för oss.

Terrängen var väldigt kuperad och i början var det mest bara uppför. Det fanns gott om stenbumlingar och klipphyllor där cacher kunde gömmas.

Vi hittade alla gömmorna. många av dem var inlindade i svarta plastpåsar som var lätt fuktiga. De är väl bra för att kamouflera burkarna, men de stänger inne vätan. Burkarna mår bäst utan plastomlag.

I en del burkar fanns det en lapp med några av siffrorna till bonusgömmans koordinater. I början var det glest med dem och vi blev lite oroliga att vi missat några siffror. Det ordnade sig till slut för efter att vi loggat den tjugonde burken så hade vi alla siffror vi behövde.

De flesta gömmorna bestod av petrör eller medicinrör. Några av dem var små plastburkar. Det var tur att Anna-Lena är lång så hon kunde nå de som satt lite högre upp. Ner kan man oftast få dem, men sen ska man ju placera tillbaka dem också.

Vi hade verkligen tur med vädret. Här hemma hade det åskat och regnat hela dagen, sa sonen när jag kom hem. Vi hade för det mesta solsken, men ibland gick solen i moln och det var ganska skönt. Lite fläktade det också. Annars hade det varit väldigt svettigt ute på spåret.

För det mesta gick vi på smala skogsstigar, men en liten bit vandrade vi på en traktorkörväg. Det var lätt att gå och skönt att slippa den hårda asfalten. Här fjädrade det mjukt under fötterna. Vi såg några andra motionärer i spåret. Någon rastade hunden, nån annan cyklade spåret. Men ingen annan geocachade vad vi märkte i alla fall.

Gömmorna var egentligen inte så märkvärdiga. Det fanns några som var lite speciella. Här loggar Anna-lena den som jag tyckte var elegantast, men jag spanade in den direkt. Ser ni den?

Mitt i skogen fanns en gammal stenbro som förärats en cache. Här red man förr i tiden. Idag vandrade vi över den, när vi loggat klart cachen.

Lite omväxling var det i naturen. På de blötare stigarna fanns det broar eller en spång. Vid den här växte björnmossan med sina stjärntoppar och sporkapslarna på skaft. En vacker grön färg har den.

Här och där kom berget i dagern. Räfflorna i stenarna bildade vackra mönster. Jag trodde först att det var isräfflor, men sen insåg jag att de här vindlingarna nog tillkommit betydligt tidigare när berggrunden här formades.

Vid den här stenbumlingen var utsikten bedårande. Mitt foto gör den inte rättvisa. Vi fick ta oss ner i en svacka för att komma till bumlingen.

Där nere fick vi böja oss och peta fram den lilla burken med en pinne. Vi hörde ljudet av plastburk innan vi såg den. Ibland kan det vara lite skrämmande att rota i mörka hålor. Man vet inte vad som döljer sig där. Sen fick vi ta oss uppför slänten igen.

En annan vacker plats var Abborrasjön, som vi kom fram till på slutet av rundan. Många rundor går runt sjöar, men den här gjorde inte det. Vi uppskattade att det fanns en sjö längs vägen i alla fall. Det fanns också en litengrillplats. Kanske någon hade badat där för vi hittade en kvarglömd handduk och ett par badbyxor. De passade inte oss så det blev inget bad.

Naturen skapar ofta spännande konstverk. Det gäller bara att upptäcka dem längs vägen. De här svamparna på björkstammen var väldigt vackra med sina gröna och grå ränder.

Vi råkade gå för långt på traktorvägen och fick ta en annan stig en bit tillbaka för att inte missa en gömma. den stigen var smal och solen gassade på oss när vi traskade uppåt. Framme vid gömman hittade vi V-tecknet. Vi vann kampen. Sen kunde vi gå nerför stigen och fortsätta den rätta rundan.

Vi missade också skylten som pekade ut stigen till kvarnstenen. Det berodde på att den satt så att den inte syntes från det hållet vi kom. Vi hittade en egen väg genom skogen i stället. men vi tog den rätta stigen på vägen tillbaka.

Kvarnstenen låg där mitt i skogen och berättade om platsen för kvarnstenstillverkningen förr. Tänk vad man fick slita förr för sitt dagliga bröd. idag går vi till affären och köper våra limpor eller färdigmalet mjöl om vi ska baka själva.

Det blommade längs stigen, men inte alltid så rikligt. Här i skuggan vid stigen hittade vi vänderoten. Den reste sig högt över gräset och konkurrerade med nässlorna. Andra blommor är små. Jag såg den lilla vackra ögontrösten på flera ställen.

Till slut var vi tillbaka vid Smeatorpet och kunde pusta ut en stund. Bonuscachen tog vi bilen till på vägen ut därifrån. nöjda kunde vi konstatera att vi klarat av hela rundan på 21 cacher. Det tog oss nog 3,5 timmar och det gav oss rejält med motion.

På hemvägen loggade vi några andra ströburkar också. Plåtad? fanns vid en nedlagd fotoaffär. Huset höll på att förfalla, men ringklockan vid bakdörren fungerade fortfarande när Anna-Lena provade den. Kändes lite läbbigt att höra den i det förfallna huset.

Vi fortsatte färden mot nya cacher, men när vi passerade ett gatukök, insåg jag att en korv med mos skulle sitta fint. Vi stannade och gjorde en beställning. Det var ett fint och fräscht gatukök. Korven smakade bra för de hungriga tanterna.

I Fritsla fanns många vackra gamla hus kvar. De flesta var välskötta och fint renoverade. De påminde om Fritslas historia med många företag inom textilnäringen. det fanns flera cacher i en serie om Gårdfariehandlaren. Vi loggade två av dem.

Här hemma fanns det också sådana här hus från förra sekelskiftet och strax efter, men de är alla borta. Tyvärr har de ersatts av modernare tråkigare byggnader.

En gömma var speciellt rolig för oss gamla lärarinnor. Den hette Tribute to Teachers revenge. Det fanns tidigare en övergiven skola i trakterna. I den fanns en mysteriegömma som jag börjat försöka lösa men inte blivit klar med. En del var man tvungen att hitta på plats också. För ett tag sedan revs hela byggnaden och den gömman fick arkiveras. Cacheägaren lade då ut den här burken på den arkiverade gömmans finalplats. Det var väl inte så märkvärdig, varken platsen eller burken, men namnet på gömman tilltalade oss i alla fall.

En myst blev det i alla fall på den här turen. Det var en rolig knorr på finalen som vi hittade längs vår färdväg. För att inte avslöja för mycket så länkar jag inte till den.

Varje runda bör ju ha en kyrkcache och den fann vi den här gången vid Roasjö kyrka. Det var en vacker träkyrka.

över ingången fanns en vacker bård med utsnidade blommor. Vi hittade enkelt gömman och kunde logga den innan vi fortsatte till ytterligare en gömma i Roasjö. 

Den sista gömman vi hittade tillsammans fanns vid Roasjö bygdegård. Det var en ganska nybyggd bygdegård. Gömman krävde ett litet verktyg och det hade jag i väskan. Sen åkte vi över Svenljunga tillbaka till Tranemo. Där skildes vi åt efter en härlig dag tillsammans. Jag åkte hemåt, men det blev faktiskt några gömmor till innan jag var hemma. Det berättar jag om en annan gång.