Trötta tanten travar på

Den här tiden på året önskar jag att jag hade lite mer ork i kroppen. Det finns så mycket att göra och att uppleva just nu, men den här tanten är så trött ibland att inget blir gjort. Korta promenader med hunden måste jag i alla fall ta. Annars protesterar han.

Ibland kan man känna sig lite tilltufsad. Livet ger oss törnar och vi knuffas framåt av en hårdhänt hand. Det är inte alltid så smidigt att ta en promenad med hunden. Framför allt inte när vi möter andra aggressiva hanhundar. Det brukar gå bra för det mesta, men igår hamnade jag emellan två uppretade hanhundar. Den ena var min, men det var den andre som gjorde ett utfall mot oss. Ingen av hundarna blev skadad för jag lyckades hålla dem ifrån varandra, men jag fick ett bett i vaden som blödde rätt bra. Nu är jag bara lite stel och har ett stort blåmärke mitt på vaden. Det är inte det man önskar sig när säsongen för bara ben närmar sig.

På lördagseftermiddagen anordnades ett familjerally av några i missionskyrkan. Maken var utplacerad på en kontroll längs vägen. Jag valde att åka direkt till målet vid sommarhemmet i Fänestad. Där serverades hamburgare och kaffe.

Det hela avslutades med en rallygudstjänst. Vi sjöng några sånger ackompanjerade på gitarr. Solen kom fram lite bakom molnen men skymdes av lövverket så det var lite kyligt i luften.

Vi fick hålla värmen genom att göra rörelser till sångerna. Vi satt ute på verandran på sommarhemmet.

Plötsligt kommer det en bil och sladdar fram i full fart på den lilla grusvägen till sommarhemmet. Det var en äkta rallyförare från Skillingaryd som gästade oss. Pastorn intervjuade honom och flätade in intervjun i sin rallypredikan. De pratade om skyddsutrustningen, om den smala vägen och om ljuset på vägen. Det finns många jämförelser att dra med olika bibelord.

Samlingen avslutades sen med prisutdelning. Alla deltagare fick dela på priserna, men vi som inte varit med blev förstås utan. Sen åkte vi hem till värmen i huset. Trots att vi nu går in i sommarmånaderna kan man väl knappast kalla detta för sommar. Medeltemperaturen är knappast över tio grader än.

På söndagen, mors dag, vilade jag ännu mer. Maken fixade middag, stekt torsk med potatismos. Hunden drog ut mig på en promenad, men mer blev det inte gjort.

Längs vägkanten blommar smörblommorna...

...och hundkäxen.

Uppe skogen blåser det inte lika mycket som på de öppna fälten.

Blåbärsriset har blommor...

...och lingonriset likaså.

Tiden går fort och det är mindre än två veckor till skolavslutningen i kyrkan. Först har vi en hel vecka på oss att avsluta alla projekt och alla arbetsområden. Sista veckan brukar det mest bli städning och lite annat trevligt innan vi önskar varandra glad sommar. Jag hoppas bara att vi vet lite mer om hur höstterminen ska se ut innan vi skiljs åt. Vi vet att några kollegor inte kommer tillbaka, men det kommer några nya i stället.

Livet går vidare. Vi möter förändringar och nya utmaningar varje dag. Nu gäller det bara att samla kraft nästa veckas utmaningar.

Grön glädje och svartvit sorg

En kylig arbetsvecka är till ända. Det känns som om sommaren glömt oss. I vanliga fall har vi så här års plockat fram de lite kortare byxorna och sandalerna, men i år är det fortfarande fleecetröja och vantar.

Det är bara på kullen som vi ser att våren övergår i sommar. Sakta men säkert öppnar sig liljekonvaljerna och sprider sin försommardoft och vi njuter trtos att det är kyligt i luften och småduggar mest hela tiden.

På andra sidan stigen har några förvildade fänrikshjärtan börjat blomma bland allt det gröna. De har väl kommit dit med kompostmaterialet från trädgården.

Hunden och jag tar våra dagliga promenader i ur och skur. Den där regnjackan jag investerade i var ett bra köp. Mellan regnskurarna skiner solen. Idag var det verkligen växelväder. Vi hade friidrottsdag på skolan. Precis när uppvärmningen var klar och tävlingarna skulle starta, började det regna, men eleverna genomförde grenarna ändå. Jag hade tur för min uppgift den här dagen var att bemanna sekretariatet och hålla koll på alla resultat. Det kunde jag utföra inomhus.

Egentligen skulle skulle vi varit i Hånger, men för nån vecka sedan kom en lastbil och tippade av jord över deras löparbanor. Förskolan behövde en större utegård. Kommunikationen mellan de olika förvaltningarna i kommunen verkar ju inte fungera särskilt bra. Nåväl, hos oss fanns det fortfarande möjlighet att genomföra friidrottstävlingar. Vi blev lite oroliga när det kom en grävskopa och grävde upp längdhoppsgropen, men det visade sig att de fyllde på nytt material i stället.

Eleverna var i alla fall glada under dagen och gjorde sitt bästa Alla kan ju inte vinna, men de kan göra så gott de kan. De bästa i varje gren och årskurs får diplom, men det är också en tävling mellan skolorna. I år var inte Kärda med så det var bara Hånger och Forsheda som möttes. Alla resultat räknas då vi räknar ut ett medelvärde och jämför resultaten i varje gren. Tävlingarna avslutas med att vi avslöjar vilken skola som tagit hem vandringspokalen det här året. Det blev Hanahöjskolan i Forsheda som får behålla pokalen ett år till.

Jag åkte hem och gick en runda med hunden innan jag åkte till stan för att köpa nya gympaskor och ett par lätta finskor. Sen åkte jag hem igen för lite fredagsmys.

Idag förmörkades himlen inte bara av regnmolnen utan också av sorg. Min kompis har mist sin kära vän. GeoTess finns inte längre ibland oss. Hon blev 15 år 3 månder och 3 dagar och det blir ett tomrum efter henne. Hon har varit med oss på många geocachingturer. Vi kommer att sakna henne länge.

Fina Tess!

Det finns en rondellmyst i Värnamo som jag tillägnade Tess. Den får nu vara en minnescache, In memory of Tess.

Vardagshjältar och pingstgömmor

Det har inte riktigt känts som att det varit pingsthelg det här veckoslutet. Det är lite för kallt och blåsigt. Vid pingst brukar det väl vara varmt. Våren blir förstås lite längre när värmen dröjer, men nu får den gärna komma åtminstone lite mer.

Efter en lat lördag slog vi oss ned i sofforna för att slötitta på det europeiska utbudet från EBU. Eurovision Song Contest skulle ju gå av stapeln och det svenska bidraget toppade bettinglistorna. När vi lyssnat på inledningen, plingade det till i min mobil. Jag kollade förstås och det var en ny gömma bara 8 km österut. Nu vet jag ju förstås att det blir betydligt längre eftersom det finns sjöar som måste rundas. Man är ju ingen fågel precis. Jag frågade maken om han tyckte jag skulle åka på den och det tyckte han. Han kanske ville bli av med mig en stund så han kunde zappa över till något annat att titta på. Han tyckte också att jag skulle ta med hunden. Så vi greppade cachingväskan och GPS:en och drog iväg.

Vi tog de mindre vägarna över Åreved och Gamla Åminne till Gräsmarksplatsen, ett järnåldersgravfält i Vallerstad. Det fanns gott om djur ute så där när skymningen närmade sig. Rådjur, harar och koltrastar korsade vägen framför oss. Strax innan Gamla Åminne sprang en ganska stor flock hjortar över vägen och försvann in i skogen på andra sidan. Så småningom kom vi fram till gräsmarksplatsen och stannade bilen i en liten ficka vid vägkanten.

Här hade jag varit förut och läst på skylten om gravfältet. Vallerstad är ett gammalt namn som betyder just gräsmarksplatsen. Gömman fanns på andra sidan vägen för att inte störa gravarna. Hunden fick vänta i bilen och det gillade han inte. Jag hittade burken rätt fort men den satt lite högt och jag är ju inte så lång så ett redskap kunde behövas.

Teleskopstegen brukar ligga i skuffen så det var ju bara att hämta den, tänkte jag, men så enkelt var det inte. Centrallåset på GeoFabian trilskas ibland. Det har varit lugnt i vinter, men nu kärvar det igen. Bagageluckan ville inte öppna sig. Jag fick lirka ett tag innan den till slut gav med sig. Sen var det bara att greppa stegen och plocka ner den lilla burken.

Jag var nästan säker på att jag var först på plats. Det syntes inga spår efter några andra. Loggremsan var tom, men det är den inte längre. Senare såg jag på fotot att jag hittat gömman två dagar innan den placerades ut. Det tror jag inte så mycket på för den fanns ju där när jag hittade den.

Solen hade gått ner och färgade kvällshimlen rosa när vi vände bilen för att åka hemåt igen. Det blev en annan väg tillbaka. Vi tog den belagda vägen över Kärda.

Precis när jag satte mig i bilen och vred om nyckeln i tändningslåset startade radion och vi hörde: "We are the heroes of our time." Vi fick höra det svenska bidraget medan vi åkte hemåt. Texten handlar om alla vardagshjältar som finns lite här och där. En hjälte är någon man ser upp till. Alla kan vi vara hjältar för någon annan. Det är i vardagens bekymmer vi behöver varandra och kan lyfta varandra.

Vi kom hem och kunde återvända till slötittandet i TV-sofforna. Många av låtarna satte väl inga djupa spår i minnet. Vi bryr oss inte heller om att rösta. Det får bli som det blir. Vi ka ju ändå inte rösta på det svenska bidraget. Poängredovisningen blev ju rätt spännande åtminstone för alla i Sverige, Ryssland och Italien. På slutet drog Sverige ifrån och det stod klart att Måns Zelmerlöws låt Heroes vann ganska överlägset. Det är en bra och medryckande låt så den var väl en värdig vinnare.

Pingstdagen började med sol. Maken åkte till gudstjänsten medan jag och hunden stannade hemma och vilade. Vi gick en liten runda och plockade lite liljekonvaljer som nu börjat visa sina klockor.

I trädgården lyser den japanska spirean i sina häftiga färger. Bakom den blommar den vita rhododendronbusken. Den kommer alltid tidigast. De andra färgerna är senare.

De sena tulpanerna lyste i de negligerade rabatterna. Jag har inte orkat rensa rabatterna eller plantera något i år. Jag köpte ju lite växter i torsdags men de står fortfarande kvar på verandan.

Den svarta tulpanen trodde jag hade försvunnit, men nu blommar den igen. Den har en häftig färg med dragning åt purpursvart.

Klematisens blå knoppar hade öppnat sig där den klänger i portalen. De är vackra och lika fina är fröställningarna när de kommer.

Under de gamla rhododendronbuskarna intill verandan växer storramsen. Plantorna fick jag för längesen av mamma och de återkommer varje år.

På eftermiddagen tog jag hunden med mig och åkte en runda hem till min mamma. Det var ett bra tag sedan jag var hemma hos henne. Hon verkade må bra och vi satt och pratade en stund. Liljekonvaljerna, som vi plockade tidigare, gav vi till henne. Det är ju inte mors dag förrän nästa söndag, men man kan njuta länge av dessa vackra blommor och deras underbara doft.

Efter ett tag fortsatte hunden och jag vår lilla runda. Vi åkte ner till Tokö där jag har en gömma som rapporterats blöt. Det är bäst att kolla upp sina gömmor och hålla dem loggbara.

Jag anade att det kanske var den gamla lådan som de senaste loggarna hittat. Den försvann under en stor GROT-hög så jag blev tvungen att lägga ut en ny burk på en annan plats. Nu hade den stora GROT-högen försvunnit och burken blivit synlig igen. Den var mycket riktigt alldeles blöt så den fick följa med hem.

Den nya burken finns en liten bit ifrån den gamla så jag tänkte det var bäst att kolla den också. Den fanns där den skulle och var torr och fin. Den fick en ny zipppåse runt loggboken. Intill gömman finns det nog ett gryt. Takko var väldigt intresserad och ville krypa in i gångarna, men det fick han inte. Det är väl inte jakttid nu. Han tillhör ju en hundras som är grythundar så det kan förklara intresset. Jag såg inga tecken på att det var bebott just nu, men det har funnits både räv och grävling i området tidigare.

När uppdraget var avklarat, fortsatte vi uppåt Gällarydshållet. Det kom en ny gömma i Hult för ett tag sedan. Några danskar har en sommarstuga där och hade lagt ut en gömma vid den.

Vi ställde bilen vid vägen och gick den korta sträckan fram. Inga danskar syntes till. Det var tomt på tomten. Koltrastarna sjöng i buskarna och hoppade på gräsmattan, men inga andra tvåbenta varelser syntes till.

Gömman var enkel att hitta. Den stod där fullt synlig. Det var en ammobox och de är inte så vanliga i de här trakterna. Gömmans namn var Hoffieness, samma som stod på huset.

Lådan var full av trevliga bytessaker, men vi bytte inget mer än att vi tog två resekryp som fanns där och lämnade två andra. Sen loggade vi boken och lämnade tillbaka lådan på samma plats. Sen åkte vi hemåt över Gällaryd och Värnamo. Vi handlade lite mat på hemvägen och lagade en sen men enkel middag, när vi kom hem.

Abborrar och blommor

Det verkar vara varannandagsväder nu. Igår regnade det en hel del. Idag höll det mest uppe, bara lite regn. Det var bra för idag genomförde vi årets upplaga av fiskedagen med skolan.

Men först blir det lite fina blombilder. Liljekonvaljerna är på vippen att slå ut nu, men det finns ju så många andra fina blommor både i trädgården och ute i den vilda naturen. Jag tog en liten runda i trädgården och hittade klematis som också var på gång att slå ut. Vid sydöstra husknuten blommar smörbollarna.

En av mina favoriter trots det lite konstiga utseendet är blåsugan. Den växer både i gräsmattan, där den ofta blir skalperad, och ute på ängen.

Våra gullvivor är inte lika många eller lika frodiga som de vi såg på Öland, men de finns kvar och kommer tillbaka varje vår.

Det var många blå blomster den här gången. Violer och teveronika får avsluta sekvensen med blomsterfoton.

Idag var som sagt skolans årliga fiskedag. För tredje året i rad höll vi till vid Rannäsasjön. Vi brukar kunna ha tur med vädret och så även i år. Det blåste lite från sjön så det var inte så varmt i luften. Fåglarna sjöng i kör. Lövsångarnas melodi ljöd i buskagen.

Medan klasserna cyklade en extra runda via Torskinge för motionens skull, fraktade vaktmästaren ut packningen och fiskespöna till sjön. Jag hade som vanligt ansvar för elden och grillningen. Dessutom var det två grabbar i sexan som fick åka bil med mig. En hade skadat sig och kunde inte cykla. Den andre fick ena däcket punkterat precis innan starten.

Vi kom fram en god stund innan cyklisterna, men snart var alla framme och fisket kunde börja. Alla fiskar inte, men alla har en härlig utedag vid sjön. Det var god stämning bland alla fyror, femmor och sexor som var med. En del satt och pratade, andra sprang runt och lekte.

Vi i arbetslaget började förstås med att plocka fram kaffet. Vi behöver oftast inte göra så mycket för alla sköter sig själva. Ibland får man hjälpa någon att reda ut lite trassel på metrevarna eller ta hand om en fångad fisk.

Skolans kök bidrar med korv och dricka, men vi får laga till korven själva. Det går smidigt med stekpannorna som jag lånar från scoutförrådet i kyrkan. Då går det fort att grilla eller snarare steka 250 korvar.

Många föräldrar tycker att det är roligt att följa med den här dagen. Vi hade nog ett tjugotal föräldrar med oss i år. Även mor-och farföräldrar ställer upp för sina barnbarn. Det är en anledning till att allt går så smidigt. Det är många som hjälps åt.

Fisk blev det också. Vi fångade många små abborrar. Det är roligt för dem att det blir lite fisk, men vi lär dem förstås att ta hand om fisken själva.

Tiden går rätt fort och snart var det dags att cykla tillbaka till skolan. Då började det regna lite, men det blev inte så mycket av det. Det var en kort skur. Alla kom tillbaka till skolan och prickades av på listorna innan de cyklade hem.

Jag åkte också hem. Maken ville att jag skulle sätta till en bulldeg som han kunde baka ut när han kom hem. Så ikväll blev det nybakade bullar. Hunden fick sin promenad uppåt skogen. Solen sken och vi plockade några liljekonvaljer. Sista kilometerna regnade det på oss. Det kom en riktig skur igen, men vi tog oss hem och sen var det skönt med en varm dusch. Då blev vi både varma igen och blev av med röklukten och sotet under naglarna.