Regn i Rannäs

Regnet skvalar utanför fönstret i Rannäs. Ja, det gör det nog på andra håll också. Det har varit en regnig dag och det var ett tag sedan det regnade en hel dag. Jag sov länge och tog igen mig. Man blir lite slö och lat när det regnar ute. Trots regnet så grillade ute på verandan, men vi åt inomhus. Yngste sonen kom hem igår så nu är vi alla på plats.

I en paus i regnandet gick hunden och jag vår dagliga skogspromenad. På förmiddagen ville han inte ut och då propsade inte jag heller på det. Men på eftermiddagen tog jag på mig regnkläder och stövlar och så gav vi oss ut.

Det var blött i gräs, ris och buskar. Byxbenen blev lite duschade då och då. Men det var inte värre än att man stod ut.

Odonriset blänkte av alla stora vattendroppar som klamrade sig fast på de små grå bladen.

Det hängde droppar från tallbarren också.

Granen ville väl inte vara sämre utan samlade en stora droppar längst ut på kvistarna.

Vi gick hela skogsrundan i rask takt för ingen ville väl vara ute för länge i det blöta och lite kyliga vädret. Takko blev både blöt och grusig om tassarna så när vi kom hem fick han gå direkt ut i duschen. Jag passade på att duscha av honom och sen tog jag mig en egen varm dusch för att tina upp lite.

Tallarna skimrade i grågröna toner, men det var bara den yttersta delen på kvistnarna som var lite ljusare. De inre delarna var mörgröna som de brukar vara.

Det är väl de nya årsskotten som har en annan färg. De blir nog snart mörkare som de andra.

När vi kom uppför liden efter kanalen, såg vi en råbock och en råget beta på åkern. Rågeten försvann in i skogen, men bocken stod en stund och tittade på oss där vi stannat på vägen.

Han insåg väl att vi inte var så farliga så efter ett tag började han mumsa på gräset igen.

Vi gick sakta uppåt på vägen. Han hade koll på oss och plötsligt satte han av över åkern och smet in i skogen på samma ställe som geten försvunnit. Det brukar vara rådjur på den åkern eller på den andra sidan om vägen. Det är rätt gott om dem nu.

Ungdjuren hade lagt sig ner i det våta gräset när vi kom tillbaka. De låg där och idisslade som de brukar göra. Vi gick hem och värmde oss i stugan. Så mycket mer har jag inte gjort idag mer än att jag förberett en del inför nästa vecka. Jag har lagt upp maskor till en ny stickning så jag har något i händerna att göra om det blir långtråkigt framöver.

En rolig sak upptäckte jag redan igår. Det dråsar ner favvopoäng på mina gömmor varje dag nu. Det är väl en hel del geocachare ute och loggar och då blir det en del favvopoäng som delas ut. Det är särskilt mina gömmor på Store Mosse som får loggar. Många tyskar och andra semesterfirare som letar upp dem. Igår var jag och bytte loggremsa vid Kittlakull. Den gamla var full och blöt. 500 favvopoäng har jag fått på mina gömmor nu. Det gav mig den högsta nivån på badgen, Diamond. Jag får väl fira det på något sätt lite senare.

Nostagitripp upp på berget

Nästa etapp på geocachingturen till Rörvik inleddes med en lite äldre gömma från 2010 som handlar om Tågolyckan i Rörvik. Denna olycka skedde 1954 och jag kan inte ha några minnen från den tiden, men det har nog pratats om denna hemska olycka så att jag har hört det. Den här gången skedde ingen olycka även om det hann passera ett par tåg medan jag loggade.

Sen tänkte jag försöka rensa Rörvik på cacher och nästa blev ett TB-hotell. Jag körde åt Allgunnen till och parkerade vid Börjes Tnkcenter. Där stod de stora grabbarnas bilar eller om det var grabbarnas stora bilar i stället. Där stog i alla fall några stora lastbilar parkerade, men jag strosade över gatan ner mot sjön.

Här där ån mellan Allgunnen och Hillen rinner fanns TB Hotell Pipelinebay. Det var lätt hittat och en liten TB fick följa med mig ut och resa.

Fin utsikt hade jag över sjön Allgunnen. Jag såg några båtar som var ute på sjön. Det var säkert fiskare.

Bilen fick stå kvar medan jag promenerade till nästa gömma vid den tredje infarten till samhället. Här fanns Välkommen till Rörvik #2.

Lite längre bort fanns ett hus som såg lite övergivet ut. Det var nog fint en gång i tiden, men nu höll det på att förfalla.

Nästa gömma fanns vid trädgårdstippen. Järnvägen delar samhället. Förr kunde man köra in så man kom förbi mina morföräldrars gamla hus, men nu är det en återvändsgata. Jag tog den och fortsatta förbi huset längs stranden av sjön Hillen. Här fanns en nästan dold undergång under järnvägen men inte för bilar.

Gömman tillägnades Team A och kärleken till varandra och geocachingen. Hoppas inte kärleken blir lika stickig som granen där gömman fanns. Det var inte lätt att hitta en kamouflerad pet i detta barrelände. Men det gick.

Jag vände och körde tillbaka längs sjön. Här fanns också en förfallen byggnad. Där stannade jag för att ta kort på utsikten över sjön.

Man tänker inte alltid på hur stor sjön Hillen egentligen är. Inne i viken ser man inte hela sjön för klippön skymmer utsikten.

Jag körde förbi huset en gång till och lyckades fånga det på bild genom bilrutan. Här bodde mina morföräldrar. jag brukade sova i rummet med fönstret till vänster om verandan. På nätterna hörde man tågen som gick på stambanan i en ständig ström.

Nu var det dags för den cache som legat länge på min att göra-lista. Den finns uppe på ett berg eller snarare en kulle eftersom det inte överstiger 300 m ö h. Grönskulle heter både gömman och berget. Jag parkerade nere vid en gård på den gamla vägen mellan Rörvik och Lammhult. Sedan gick jag vägen upp. Det syns förstås inte hir brant det var. Det blev brantare och brantare ju högre upp man kom. Jag fick stanna några gånger och pusta.

Då kunde jag vända mig om och titta på utsikten. Den skymtade mellan träden som vuxit upp. Man såg riktigt långt bort.

Uppe på toppen fanns en mast men också ett gammalt fäste för en flaggstång. Det vittnar nog om att det har varit något här uppe. Jag har svaga minnenav att jsaag var här men morfar och mormor när jag var barn. Jag vet inte om det stämmer, men jag har fått för mig att det var på ett friluftsmöte.

Kullen är ett sägenompunnet trollberg med grottor och gryt sägs det. Det finns en offerkälla på kullens norra kant, men inga grottor har hittats vid undersökning. Häxornas skulle ha besökt berget. När det ryker om berget efter regn, sägs det att trollkärringenbakar stenkakor. Det är spännande med gamla berättelser och traditioner.

Gömman är en multi som kan lösas på flera sätt bl a genom att ta ut bäring. Det kan man göra hemma i datorn. Så jag hade löst uppgiften och fått fram nya koordinater till gömman. De ledde mig en bit nedför berget på andra sidan. Det fanns väldigt gott om röda söta smultron här. Jag plockade flera nävar och åt som efterrätt.

Det fanns en spoilerbild om man ville titta, men gömman låg helt öppet på marken. Kanske något djur hade dragit fram den. Jag signerade loggen och lade tillbaka den där den borde ligga. Sen placerade jag stenen framför. Förhoppningsvis får den ligga i fred i fortsättningen.

Sen var det dags att ta sig ned från berget. Det var samma väg ned som upp. Nu gick det förstås lite lättare. Skogen har vuxit upp och utsikten har försvunnit. Om det hade funnits ett utsiktstorn här, hade man sett milsvitt omkring.

Det fanns en liten glänta mellan träden åt ett håll- Jag gick nedför en liten väg som gjorde en avstickare och kunde se åt nordväst borde det bli. Där såg man långt bort. Ned kom jag och bilenfanns kvar. Jag fortsatte sedan köra den lilla vägen mot Lammhult för att sedan åka hemåt.

Jag kommer ihåg att vi ibland körde över Rydaholm, Moheda och Lammhult när vi åkte till mormor och morfar. Då kom vi den här vägen. Annars åkte vi över Ohs bruk och Sandvik till Nya Hjälmsryd. Nu finns här en bredare och större undergång under järnvägen, men då var det en smal liten tunnel. Den kommer jag väl ihåg. När ajg stod vid den kom ett långt godståg och passerade däruppe.

Bakom mig hade jag sjön med en liten båtplats. Där skulled et finnas en gömma som hette Crowded. Jag krälade omkring lite på fel ställe först. Det var en del DNF:er och det kan jag förstå för GPS:en ville nolla där.

I den lilla dungen under träden stod ett annat transportmedel som kanske använts på isen mend et var nog längesen.

Harsyran såg ut som fyrklöverblad ochdet janske var de som gav mig tur. Jag utökade sökområdet en del och då spanade jag in något avvikande.

Där satt den lilla gömman och precis som det stod i beskrivning tror jag den hade varit enklare att hitta med ficklampans hjälp.

Vägen fortsatte längs en av de många sjöarna i trakten. Här vid sjökanten fanns ytterligare en gömma kallad Värmen. Det var inte överdrivet varmt den här dagen men inte heller kallt. Jag fann gömman rätt fort.

Sista stoppet blev innan jag kom in i Lammhult. Där fanns en lite klurig gömma vid Lammhults norra infart. Till slut hittade jag den precis framför nosen på mig. jag glömde skriva av ledtråden till en bonus, men det kanske kan kvitta. Jag har ju inte loggat de andra delarna.

 I gräset höll jag på att stampa på denna fuling och hans kompis. De skrämde iväg mig sp jag hoppade i bilen igen och vände hemåt. Nu var jag trött och ville komma hem. Lammhults andra burkar får jag logga en annan gång. Totalt hittade jag 27 gömmor den här dagen och stannade på 3800 hittade, en liten milstolpe alltså.

Nostalgitripp med motion i Rörvik

Efter introduktionskursen i geocaching med min kollega Marita fortsatte min geocaching i Rörvik på egen hand. Elljusspåret stod på tur. Den rundan kom för några dagar sedan och har elva gömmor plus en bonusgömma. Man ska samla siffror i de andra cacherna för att få koordinaterna till bonusen.

Jag gav mig av ut i spåret som ledde söderut. Den första gömman hette naturligt nog ELS Starten och den råkade vara borta på kartan. Den fanns inte i min GPS. Som tur är har man ju mobilappen att ta till. Där kunde jag få fram koordinaterna och ledtråden.

Vid starten fanns ett litet hus men också minst två trädkojor. Den ena satt lite högt upp och stegen verkade inte riktigt tillförlitlig. Den lägre kojan hade jag kanske kunnat besöka men inte den där uppe.

Jag irrade runt lite först innan jag hittade det lilla kamoutejpade petröret. Alla gömmorna längs spåret var liknande rör och de är int alltid så lätta att upptäcka i all grönska.

Vid nästa gömma, ELS Timber, fanns en hel matta av smultronblad. Det fanns inte så många smultron här men jag hittade betydligt fler senare under dagen. Gömman hittade jag. När jag gått en liten bit, kom jag på att jag glömt skriva av siffrorna till bonusen. Ajdå, det blev till att vända, men jag sparade den första gömman till senare. Jag kunde nog ta den siffran på slutet av rundan så slapp jag gå hela vägen tillbaka.

Stenmurar fanns det gott om i skogen runt elljusspåret. Ibland var stenarna stora, ibland lite mindre. Ibland var murarna täckta av grön, mjuk mossa, ibland var de kala.

På ett ställe blommade den gula praktlysingen. Den finns ju vild i Sverige men ibland kan det vara förvildade exemplar som rymt från trädgårdarna. Denna såg vild ut. De förädlade är ofta tätare med fler blommor intill varandra.

Här var det raka spåret som gällde. Det var här jag skulle gå.

Sen fanns det krokiga spåret. Det var en avstickare som jag inte skulle följa.

Naturen var lite omväxlande. Jag kom in i en granskog. De täta kronorna ger inte mycket ljus till marken. Där växte inte så mycket. Jag betade av den ena gömmanefter den andra.
ELS Oak
ELS Stormgata

När den raka vägen svängde åt höger stötte jag på en trevlig kille med en kratta i handen. Han krattade de nyutlagda gruset på spåret. Jag stannade och pratade med honom. Det blir fin i spåret, tyckte jag och det tyckte han att rörviksborna var värda. Han kände inte igen mig så han undrade vem jag var. Jag sa att jag inte var från Rörvik men jag hade rötter här i alla fall. Han önskade mig en trevlig tur och så sa vi hejdå och jag gick vidare runt nästa hörn.

I gruset fanns plötsligt ett hål. Undrar vem som kan bo där? Runt hörnet fanns nästa gömma, ELS Näver. Den fann jag enkelt och gick vidare.

Skogen genomkorsades bitvis av stenmurar. Tänk så mycket arbete det ligger bakom dessa stenmurar.

Mitt på enstenmur låg tre stora stenblock som Tripp, Trapp, Trull. Nu följde några gömmor som jag fann efter lite spaning. Oftast gick jag lite för långt och fick vända mig om för min GPS hanninte riktigt med. När jag stannade och vände mig om, kunde jag oftast spana in burken som hängde i ett träd. Då kom jag från rätt håll.
ELS Genvägen

Spåret fortsatte uppför en långsträckt backe. Vi närmade oss Grönskulle, som jag ska berätta mer om i nästa inlägg. Spåret följde bara elbelysningen, men det gjorde inte jag. Jag gjorde mina avstickare till de olika gömmorna.
ELS Höjden

En av avstickarna var en gräsbevuxen körväg där det blommade för fullt. Rödklinten hade besök av många olika insekter. En pärlemorfjäril verkar gilla den.

Johannesörten blommade också här. Den ser ut att vara alldeles översållad av ståndare. Knopparna är nästan tigerrandiga med svarta små streck på det gula.

Fibblorna var höga och storblommiga. Det finns så många olika sorters fibblir så de brukar jag inte bry mig om att ta reda på vilka det är. En bit nedför avstickaren hittade ELS Genvägen #2. Sen vände jag tillbaka till det rätta spåret.

Här fanns också sommarblommor längs vägkanten. Nysörte har fått besök av en randig krabat med långa antenner och långa ben. Nu gick spåret norrut igen och här fanns ett par gömmor.
ELS Skogen
ELS Busken

Den sista gömman i serien hette ELS Granen och låg nästan ute vid Grönskullevägen. Under granen var det ett helt hav av fräken, rävarumpor. De växte tätt här.

När jag kom gående längs vägen fram till gömman, stannade en cyklande familj i korsningen. Den lilla grabben pekade neråt mitt håll. Jag funderade på om de också var geocachare. De försvann längs vägen och jag kunde logga gömman.

Sen gick jag samma väg som cyklisterna och vid infartens välkomstskylt stod de. Där fanns förstås också en gömma. De pratade tyska hörde jag. När jag kom fram fraågade jag: "Geocaching?" De nickade och cyklade iväg. jag vet inte om de var geocachare eller om de bara var artiga. De hade inte loggat gömman i alla fall, Välkommen till Rörvik #3.

Jag fortsatte promenaden på gatorna ner till bilen. Bonusen fick vänta lite men jag gjorde ett återbesök vid Starten för att kolla siffran. Nu var jag hungrig, men jag körde förbi den svåra gömman som Marita och jag kollade in tidigare. Den fanns vid en återvinningsstation och hette The Force. katrin hade loggat den så jag kontaktade henne, men fick bara en liten hint som bekräftade vad jag trodde. När jag kom fram till stationen, kom en dam med rullator från andra hållet för att slänga tidningar. Jag satt kvar i bilen och väntade ut henne. Under tiden ringde jag till Katrin och ställde frågor om jag var inne på rätt spår. Hon bekräftade min aningar. När tanten försvunnit började jag leta och samtidigt som jag pratade med Katrin hade jag plötsligt gömman i handen. Jag har den, sa jag till henne. Det var en sådan som jag trodde. Det gällde bara att hitta den.

Det finns en pizzeria i Rörvik. Den fick mitt besök och jag beställde en kebabsallad som jag avnjöt utanför. Medan jag väntade på maten räknade jag ut och knappade in koordinaterna till bonusen. Ut i skogen skulle jag när maten var slukad. Lite osäkert var det eftersom jag glömt skriva av den sista siffran. Det var väl cyklisterna som förvirrade mig. Men den sista siffran i en koordinat är int så betydelsefull. Man kan utöka sökområdet lite och hitta det man söker ändå. Jag trodde jag visste vilken siffra det var, men jag var inte helt säker.

Jag hittade ett ställe att parkera och sen gav jag mig av rakt in i skogen. Här fanns det gott om blåbärsris och mossa att vandra på.

Jag hittade även något som kunde lämnas till återvinningsstationen. Den här grytan lär ingen laga mat i längre.

Ekorren hade nog sin matplats här. Den hade lämnat spår efter sig.

Träden hade underliga utväxter. Här ser jag ett troll med krokig näsa, men det finns säkert andra tolkningar. Det är fritt för fantasin. Vad ser ni?

Många olika sorters mossor fanns det. Här är det sidenmossan som breder ut sina ljusa revor.

Det fanns många täd att spana in i skogen, men bara ett hade det lilla petröret med logglistan. Jag fick utöka sökområdet lite men till slut fanns jag gömman.

Sen tog jag mig samma väg genom skogen tillbaka till bilen. Geocachingturen var inte slut i och med det, men den här runda var avklarad. Resten kommer senare.