Storfot och Jätten Glufs

De riktigt varma dagarna har avlösts av i mitt tycke lite mer behagliga. Nu kan man njuta i stället för att bara flämta och pusta. Luktärtorna har äntligen börjat visa färg. Jag köpte dem som små plantor i början på sommaren och tryckte ner dem i en betongkruka. Nu kan vi få njuta av både doft och färg.

Igår skulle vi ha firat i familjen var det tänkt. Maken fyller snart sextio och sonen fyller trettio om en månad, men då är familjen inte samlad. Yngste sonen beger sig till Stockholm nu till helgen. Så gårdagen var sista chansen att fira med alla. Nu blev det inte riktigt som planerat. Det började med att maken mådde lite illa på förmiddagen. Som tur var gick det över framåt lunchtid. Vi valde då att åka iväg till Smålandsstenar för att äta på stekhuset som brukar ha god mat enligt maken.

Maten var hyfsad, men det brukar väl vara rödbetor i Biff a la Lindström i stället för kapris. Nåväl, det smakade inte helt fel i alla fall.

Vi hade lite andra ärenden till makens jobb. Det var en anan anledning till att vi drog västerut. Det var lite folk jobbet trtos att det är semestertider. Ärendet uträttades och vi kunde dra hemåt igen. Vi hade egentligen tänkt fira med någon annan aktivitet, men det fick räcka med restautrangbesöket.

Redan när vi skulle åka iväg, upptäckte jag att mina fotleder var svullna. Så storfotad brukar jag inte vara. Jag hade inte särskilt ont, men senare när vi kom hem kändes det att jag gått lite för då ömmade de en del. När jag är inne på undersökningarna brukar de kolla så att jag inte har svullna anklar så jag tänkte det var bäst att ringa in till dagssjukvården och prata med dem. Jag fick åka in och visa upp mina fötter, men läkaren tyckte inte det var så farligt. Jag fick en tablett som skulle vara vattendrivande och rådet att lägga upp fötterna högt. Det har jag gjort och idag ser det betydligt bättre ut.

Gårdagen avslutades med en jordgubbstårta som maken och sönerna fixat till. Maken fick en present även om det dröjer några veckor till rätta dagen. Vi kommer båda ihåg Illustrerade Klassiker från vår ungdom. Nu har de kommit faksimilupplaga fyra nummer i samma bok. Det första numret gavs ut samma år som maken föddes. Det blev en riktig nostagipresent.

Det blev en tur till stan idag också. Men den var planerad. Först besiktigade vi släpkärran. Sen var det min tur att bli uppkollad. Jag skulle ta prover på vårdcentralen. Det gick rätt snabbt. Sen var det dags för lunch. Maken hade varit och klippt sig medan sonen och jag var på vårdcentralen. Så nu är han riktigt skalad. Jag behövde också kapa lite på stråna. Jag lyckades få en tid lite senare efter lunch.

Det blev husmanskost idag också. Den här gången var det på Lagagyllen. Det var evigheter sen jag var där. Vi valde lasagne allihopa. Den var inte så dum, men godast var nog salladsbordet. Nu har vi glufsat i oss mat på restaurang flera dagar i rad så imorgon får det bli hemlagat.

Vi hann med ytterligare ett ärende på stan. Sonen förbereder sin flytt till huvudstadsregionen och behövde lite komplement till möblemanget. Under tiden passade jag på att kolla in vad de hade på Elgiganten. Han hade tittat där innan. Jag var nämligen på jakt efter en ny laptop. Det fanns några på sommarrean, men jag låter förstås sonen kolla in dem innan jag bestämmer mig för någon. Det blev en Lenovo. Så nu inviger jag min nya apparat genom att knappa in detta inlägg. Hittills funkar det ju bra.

Värmebölja i Linköping

I söndags morse var vi uppe tidigt allihopa. Vi hade planerat avfärden mot Linköping till klockan sju. Jag skulle vara på plats för inskrivning klockan tio. Sönerna fick övningsköra så jag kunde sitta i baksätet och slumra hela vägen. Maken satt där fram men han kunde inte slumra. Han var ju ansvarig körlärare. Resan gick bra. Vi stannade till vid Östgötaporten för lite vätskepåfyllning. En halv bulle slank också ned utan problem. Sen fortsatte vi den sista biten och hittade ganska enkelt till rätt ingång i det stora universitetssjukhuskomplexet.

På avdelningen blev jag väl mottagen och anvisad ett rum där jag skulle sova. Jag kunde installera mig och packa upp lite. Packningen var inte så stor för jag skulle ju inte stanna så länge var det tänkt. Lite får man gardera sig för man vet aldrig vad som händer. Sen blev det provtagning, men det klarades snabbt av. Resten av familjen gav sig av hemåt och jag kunde gå till matsalen och äta lunch. Det serverades plommonspäckad fläskkarré med potatis, gräddsås och äppelmos. Det smakade jättegott så jag åt upp hela portionen.

Resten av dagen hade jag i stort sett fritt. Det var varmt ute förstod jag, men inne på sjukhuset var det faktiskt ganska svalt om man drog ner persiennerna. Jag vilade en stund och stickade lite på mina trasmattesockar. Tiden gick lite sakta. Det fanns inte heller så många på avdelningen som syntes till i alla fall. Jag bestämde mig för att rymma en liten stund.

Med gåstavar, GPS och solglasögon gav jag mig av på en tur i omgivningarna. Jag hade visst ingen PQ nedladdad den här gången men jag hittade en lämplig gömma en bit bort när jag kollade appen i min ipad. De flesta gömmorna i närheten var mystar eller multisar. Annars hade de hög D/T. Jag ville satsa på en enkel tradd. Då fick jag ta mig lite längre bort. Lejonen vaktade utgången men jag lyckades smita förbi dem. Värmen slog emot mig när jag stapplade fram längs trottoaren.

Det var verkligen värmebölja i stan. Kring trettio grader konstaterades senare. Jag gillar ju verkligen inte denna hetta, men samtidigt är jag grymt envis ibland. Hade jag bestämt mig för en geotur, så skulle jag ge mig ut på en sådan. De byggde om lite varstans på området så det var staket uppsatta överallt. De spärrade av en del vägar så jag fick ta en liten längre omväg för att inte riskera att få gå tillbaka. Parkeringen är jättestor och där stekte solen. Jag hittade lite skugga under några träd där jag kunde pusta ut lite innan jag fortsatte.

Så småningom kom jag in på lite skönare vägar med skuggande träd. Här fanns en fin allé som ledde fram mot gömstället jag letade efter.

Gömman hette Fåglarna #2 och fanns intill Ankdammen. Den här dagen simmade bara en gräsandshona och en skrattmås i dammen. Det fanns visst ytterligare en liten damm på andra sidan.

Jag satte mig på en stenbänk intill dammen och vilade benen och knoppen en stund. Det var ganska påfrestande att gå så långt i den här värmen. Men jag bevisade i alla fall att jag kan klara det. Det blev nog nästan 2 km till slut.

På andra sidan vägen låg Ryttargårdskyrkan. Jag kände igen namnet. I vår gemenskapsgrupp har vi läst böcker tillsammans som skrivits av pastorn i församlingen, Emmanuel Bäckryd. Församlingen tillhör EFK, Evangeliska Frikyrkan. Det verkar vara en församling som jag skulle kunna känna mig hemma i. Jag hade gärna besökt en gudstjänst eller deras café, men nu hade jag varken tid eller ork till detta. Det var nog dags att försöka leta upp gömman och sedan återvända till sjukhuset.

Gömman fanns vid ett soldattorp med gamla byggnader. När jag närmade mig det inhägnade området, såg jag att det satt en person i skuggan under träden. Det visade sig vara en dam i min ålder. Hon hade cyklat dit med sin ihopfällda stol på pakethållaren. Jag började prata med henne och satte mig på en gammal trädgårdssoffa som fanns där bredvid. Hon tyckte det var för varmt att vara inomhus den här dagen. Dessutom berättade hon lite om byggnaderna. De skulle visst flyttas till Gamla Linköping. Man hade redan börjat genom att ta bort växtligheten på taken.

Vi fick en trevlig pratstund tillsammans. Sen tyckte jag det var dags att avslöja mitt ärende. Så jag berättade om geocaching och hon blev jättenyfiken. Jag letade upp burken som fanns undet ett av husen 12 meter ifrån platsen där vi suttit. Hon frågade en hel del och tyckte det var riktigt häftigt. Sen lade jag tillbaka burken. Hon visade mig därefter en lite kortare väg tillbaka till sjukhuset. På ett ställe cyklade hon i förväg och rekade så att vägarna inte var spärrade av staketen. Sen skiljdes vi åt. Hon cyklade åt sitt håll och jag gick mot mitt.

Det var en bra bit att gå ändå och jag stannade flera gånger för att vila och pusta lite i värmen. På det sista stället höll det på att gå illa. Jag satt en stund på den murade kanten vid gång- och cykelvägen inte alls långt från sjukhusingången dit jag skulle. När jag reste mig, märkte jag inte att min GPS hade lossnat från fästet. Men jag upptäckte det när jag var halvvägs till ingången. Jag visste att jag haft den, när jag satt där, så det var ju inte så lång sträcka att gå tillbaka och undersöka. Jag hade mött tre yngre personer och nu såg jag att de stannade där jag hade suttit. De stod där en kort stund och sen fortsatte de. Jag skyndade mig dit och såg att GPS:en låg på kanten. De hade nog hittat den på marken och lagt upp den där. Det var trots allt ärliga människor och allt slutade gott. Jag fick bara en lite längre promenad.

Äventyret hade tagit på min krafter så sen fick jag vila en stund utsträckt på sängen. Det blev dags för middag, men jag orkade knappt äta någonting. Det blev bara lite av laxen. Efterrätten slank däremot ner. Det är inte så ofta jag äter Creme Brulé eftersom ingen annan gillar det här hemma. Sen var det skönt att ta en svalkande dusch innan nattningen.

På natten sov jag gott och vaknade bara ett par gånger, men jag kunde snabbt somna om. På morgonen var det som vanligt provtagning. De sticker en i armarna många gånger. Det blev ytterligare en gång efter frukosten för de hade glömt skriva ut alla provlapparna. Jag tyckte väl att det var lite få rör, men vad vet jag om sådant. Det viktigaste provet hade i alla fall tagits tidigt. När de kollat så att det fanns tillräckligt med stamceller att skörda, skulle jag ner till "skördeavdelningen". Vid tiotiden var det dags.

Det blev en lång promenad i kulvertarna. Det var i alla fall svalt och skönt här nere i källarregionerna. Där blev jag väl mottagen och tilldelad en säng där jag skulle få ligga under skörden som tar några timmar att genomföra. I min högra arm skulle man plocka ut blodet. Mina armar är ganska sönderstuckna nu efter alla provtagningar och alla nålar med dropp som suttit i dem. De hittade ett litet kärl, men det gick inte så bra utan det gick sönder. De fick kalla på en narkosläkare som kom för sätta en nål i en artär i stället. Han kom ganska snabbt och lokalbedövade området vid handleden. Sen satte han snabbt och skickligt en nål och så var det klart. Den här armen var jag tvungen att hålla stilla under skörden för apparaten var lite lägeskänslig. Jag kunde röra lite på armen och fingrarna trots allt, men apparaten protesterade lite ibland.

I vänstra handen fick jag en vanlig nål. Där fick jag tillbaka mitt blod och dropp som jag också behövde. Däremellan låg jag och kunde inte göra så mycket mer. Jag kunde inte gå på toaletten på flera timmar men det gick bra att hålla sig. Alla var så vänliga och trevliga och pysslade om mig.

Apparaten stod bredvid sängen. Därigenom passerade mitt blod ett antal gånger. En del av blodkropparna centrifugerades bort och samlades i en påse. Det var vita blodkroppar. Stamcellerna var de som hade en markör med namnet CD34. Det var sådana vi ville få tag på och samla i den där påsen.

Under tiden behöver man ju ha något att aktivera sig med. De hade filmer man kunde titta på eller så kunde man se på TV. Jag valde att titta på ett fantastiskt program som hette När orkestern kom till byn. Det handlade om en konsert i Kvam i Norge. En programledare fick i uppdrag att ordna en konsert. Han skulle med hjälp av lokala förmågor hitta en plats, ordna scenen och marknadsföra konserten till befolkningen. Orkestern var Norges motsvarighet till Radiofilharmonikerna i Sverige, Kringkastningsorkestret, KORK förkortat. Dessutom skulle tre lokala talanger spela tillsammans med dem. Vi fick följa dem under en vecka då de övade tillsammans med en mentor från orkestern. De var otroligt duktiga. Jag blev helt uppslukad av programmet och tiden gick fort. Som avslutning på programmet fick vi höra och se när de uppträdde för publiken i Kvam. Det var fantastiskt. Länken går till SVT Play där man kan se programmet under en liten tid till. Detta var visst det femte och sista programmet i serien. Jag kanske ska försöka hinna se de andra medan de finns kvar.

Efter konserten var jag hungrig och då packade de upp min matsäck som jag fått med mig från avdelningen. Jag missade lunchen men jag fick en smultronyoggi, pärondricka och en dubbelmacka med ost. Det funkade bra som lunch det med. Vid tretiden var apparaten klar och jag kunde kopplas loss. Påsen togs omhand av en sköterska som skulle räkna stamcellerna och se om det var tillräckligt många. Annars var jag tvungen att stanna och skörda en gång till dagen efter. Det blev till att nervöst vänta en stund på beskedet. Jag fick komma upp till avdelningen under tiden och då kunde jag börja packa ner lite i väskan. Eftersom jag hade lite låga blodvärden på morgonen, ville de dessutom ge mig en påse blod innan jag kunde åka hem. Det blev middag också innan beskedet äntligen kom. Jag fick åka hem. Taxi var beställd.

Vid halvåttatiden kunde jag sätta mig i taxin från Jönköping som skulle köra mig ända hem till dörren. Det var en lång, kraftig, mörk man som hette Muhammed som skulle köra mig hem. På hemvägen lyssnade vi både på svensk radio och något arabiskt radioprogram. Det senare förstod jag inte mycket av. Det blev en lång resa men vid tio var jag hemma och välkomnades av hela familjen. Sonen hade precis kommit hem från jobbet. Det var skönt att äntligen vara hemma igen. Den här resan gick också mycket lättare än den förra.

Utflykter i lördagshettan

Nävorna verkar gilla det varma vädret vi haft de senaste dagarna. Det gör ju inte jag egentligen. Det är tur att vädret växlar så att får det de vill ha nån gång. När det är som varmast, är jag glad att vi har luftvärmepumpen installerad. Den som gav som värme i vintras, kan nu kyla ner huset i stället. Det är inte helt fel.

Vi har tagit det lite lugnt den här veckan hemma i Rannäs. Alla har varit hemma, men sonen har jobbat en hel del. I onsdags var han ledig och då passade vi på att åka till stan för att uträtta en del ärenden. Dessutom testade vi den nya restaurangen vid Bredasten, Rosegarden. Asiatisk buffé är det ingen i vår familj som säger nej till.

Det var i stort sett vad de hade, men det räckte. Jag hade velat ha lite mer smak på rätterna men det kanske berodde på att mina smaklökar är lite avtrubbade av alla cellgifter. Som vanligt räcker det med små portioner för mig. Jag behöver äta lite i omgångar för att få i mig allt.

I onsdags började jag också ta mina sprutor. Det har gått bra även om det var lite läskigt första gången jag skulle injicera mig själv. Ryggsmärtorna har ökat successivt och det var jag förberedd på att de kunde göra. Jag hoppas de avtar igen när sprutorna är klara. Det har inneburit att jag inte kunnat minska smärtlindringen. Jag har fått återgå till de höga doserna och till och med ta lite extra snabbverkande. Men hellre det än att må riktigt dåligt. Ibland har jag inte sovit så bra på natten så då har jag behövt ta en powernap då och då.

Idag är det lördag. Vi skickade iväg maken på en mc-tur. Min bror bjöd in till en dagstur neråt Skåne och Blekinge. Det blir nog inte så många tillfällen den här sommaren, tänkte jag. Så därför tyckte jag att han skulle hänga på. I veckan fixade han lite reparationer på hojen och besiktigade den, så den var redo. Det blev en varm, härlig tur, som han kom hem från alldeles nyss.

Vi andra tog också en liten tur men bara in  till stan. Först tog vi lite lunch på Espresso House. Det blev de kalla varianterna av kaffe idag och en bagel med kyckling.

Dessutom valde vi en levain med kyckling och mozzarella som hade god smak av pesto. Vi delade på dessa båda bröd och det var fullt tillräckligt för oss.

Det var varmt ute så vi satte oss därinne i stället. Espresso House är ju också relativt nyöppnat, men här har vi varit tidigare och smakat på utbudet. Kaffe smakar mig inte riktigt just nu så jag brukar avstå. I den här värmen är det bättre med något kallt.

Efter lunchen gick vi uppåt Storgatsbacken. Sonen ville besöka ett PokemonGoGym vid Örnen  på väggen ovanför Harrys. Sen var vi inne en runda på Åhléns innan vi fortsatte färden.

Nästa hållplats var Vandalorum. Jag har inte besökt någon av utställningarna i år. Det har jag inte orkat med, men nu passade vi på. I den första ladan fanns verk av Sievert Lindblom. Det var mest skulpturer.

De flesta var svarvade och ganska häftiga. I de här montrarna fanns också lite andra udda varelser.

Många av de svarvade och utskurna skulpturerna var rik,tigt häftiga. När man stod på rätt ställe , såg man människor i profil.

Det fanns figurer både i helfigur och bara i huvudform. Det var lite spännande att kika runt och upptäcka vad konstnären ville visa oss.

I nästa lada var det två konstnärer som ställde ut, Cecilia Kraitz och Mikael Bertmar. Deras konstverk utgick från temat Det omöjliga och byggde på dikter av Göran Sonnevi.

Det fanns bilder ihopsatta av keramiska plattor. Den här tyckte jag nästan liknade maneter. Färgerna var häftiga.

Andra bilder var fotografier. Det fanns också rörliga bilder och musik i en liten salongskub. Vi satte oss i de tre biografstolarna och tittade en stund.

Sen fortsatte vi till Galleriet där det mer handlade om snickerier och design av möbler. Gustav Persson hette utställaren. Där fanns också en låda med trästavar som man kunde använda och bygga något eget. Sonen gav sig genast i kast med att sätt ihop ett verk av trästavarna och gummiband.

Vi andra tittade hur hans alster växte fram och snart var det klart. Efter ett litet besök i museishopen och i mataffären åkte vi sedan hemåt. Det var nästan kvävande hett på eftermiddagen. Jag satt en stund på verandan och stickade lite på ett par sockar, mend det var rätt jobbigt med ullgarn och svettiga händer.

Lite senare tände sönerna grillen och fixade till lite tillbehör. Det blev grillade kotletter med vitlökssmör, grillad ananas, potatissallad och tomat- och purjolökssallad. Allt smakade jättegott. Jag var nästan lite besviken för att jag inte orkade mer än jag gjorde. Nu är det dags att packa väskan inför morgondagens resa till Linköping. Det blir tidig avfärd eftersom jag ska vara där kl. 10. Förhoppningsvis är jag hemma igen på måndag kväll, men man vet ju aldrig vad som händer.

Sommardagar i Rannäs

Det var skönt att komma hem lagom tills sommaren började igen. Solen skiner men det finns ju lite moln på himlen som döljer den ibland fast de är inte mörka. Det är ingen riktig värme än, men det är jag egentligen tacksamt för. På morgonen tog Takko och jag en minirunda i det daggvåta gräset. Nu har andra höskörden börjat. Maskinerna hörs lite då och då. Det är inte alltid tyst på landet.

Det finns inte så mycket blommor i trädgården just nu. Många har blommat över. Det är mest i krukorna som det blommar. Här är det den rödbladiga basilikan som har fina blomvippor.

Malvan finns ju i alla fall. Den frösår sig lite här och där har jag sett. Plantorna härstammar från Ven. Jag fick frön av min hyresvärd i stan, när vi flyttade in i Forsheda. Sen tog jag med mig den vidare till Rannäs.

Mårbackapelargonerna har slagit ut igen. De blommade för ett tag sedan. Sen var det bara gröna blad, men nu har det kommit nya blommor. De anda pelargonerna dröjer visst.

Det är gott om fjärilar av olika arter och andra insekter. Oreganon har fått påhälsning. Den sprider sig i gräset där vi inte slår.

Studentnejlikorna har också fått besök. De höga intensivt röda blommorna lyser vid stugknuten och älskas av fjärilarna.

På gårdsplanen har de vilda blommorna brett ut sig. Nu är det röllekan som syns tillsammans med mjölkörten. För det mesta är röllekan vit men vi brukar få en del rosa exemplar. Så också iår.

Hallonen är mogna. Vi har alltid haft gott om hallon runt gården. Bakom vår ladugård blir de stora som trädgårdshallon men de smakar som skogshallon. Jag har brukat plocka många burkar och frysa in för kommande behov. Nu har sonen blivit biten på att plocka hallon. Skönt att någon tar över.

När jag kom hem visade det sig att han kokat hallonsylt. Igår kokade han en marmelad med hallon- och lakritssmak. Det ska bli spännande att smaka.

Jag mår nu lite bättre och bättre. Ikväll ska jag starta spruttagningen. Då får vi se vad som händer och de påverkar mig. Man kan få värk i ryggen. Det är ett kroppeget ämne men sprutan ökar ju koncentrationen och då kan det ge värk. Benmärgen ska stimuleras att producera fler vita blodkroppar och stamceller. Men nu njuter vi av sommaren så länge vi har den.