Sista dagen sonen är hemma för den här gången. Imorgon åker han tillbaka till Malmö. Idag åkte vi till Jönköping, han och jag. Vi gav oss av efter frukost och kaffe. Först tog vi en promenad längs Vätterstranden. Här gick jag ofta när jag bodde i staden för många, många år sedan. Totalt bodde jag där i 9 år med ett litet avbrott på 2 år för utlandsvistelse.
Solen sken och det fanns en del soldyrkare som låg i sanden. Några tappra barn trotsade det kyliga vattnet och gav sig i. Det blåste lite och vågorna skvalpade mot stranden. Det var en skön promenad.
Vi tänkte logga någon cache. Det finns en hel del längs strandpromenaden, men jag hade tagit de närmaste så vi fick traska en bra bit för att nå den första ologgade. På vägen fångade jag några Munzees. Det är en annan sorts skattjakt som består av QR-koder. De sitter oftast på skyltar eller stolpar. Här fanns ett pärlband av dem. Lyckades scanna tolv stycken och hoppade upp två steg till Level 7. Det är inte lika roligt som geocaching, men ibland kan det vara lättare att hitta en Munzee, särskilt i städer. Det skulle kunna bli roligare om användarna lade ut dem på roligare ställen och skrev lite mer i beskrivning och i loggar. Nu föredrar jag geocaching.
Vi kom fram till en geocache, som var lite knepig att hitta. Det var en trea i svårighet.
Drivved kallades den och den fanns vid ett dött träd. Vi letade en stund innan sonen hittade den. Sen hann vi inte leta upp fler för tiden rann iväg och vi skulle till homeopaten kl 13.00. Så vi fick vandra tillbaka samma väg och snällt ka vidare.
Efter besöket på Gräshagen och införskaffandet av lite nya piller, var vi hungriga. Vi åkte på lite kringelikrokar till McDonalds vid Jordbron. Det var vägarbeten som gjorde krokarna, men vi kom fram och fick vår mat. Så här i fotbollstider såg till och med hamburgerbröden ut som fotbollar.
När vi var mätta, fortsatte vi till dagens stora vandringsmål. Vi tänkte vandra på Dumme Mosse, som ligger i närheten av flygplatsen. Där var jag också mycket under min tid i staden. Jag har länge tänkt att återvända för att se om det har förändrats mycket. Jag mindes mosssen som en speciell och vacker plats. Detta blev en liten nostalgirunda för mig.
Vi parkerade vid anslagstavlan och fick en bra bit att gå fram till ledens startpunkt. Man kunde nog ha kört längre fram och ställt bilen vid kanten även om det inte fanns någon parkeringsplats där. Nu gick vi och det gick bra det med. I skogen började spången.
Vid första skiljet skulle vi egentligen gå åt höger ut på mossen, men det var inte långt till den närmsta cachen så vi gick först rakt fram.
Den gömman hittade lätt med hjälp av en tydlig hint. Den var uppkallad efter en trollslända som heter
Calopteryx Virgo Virgo, men vi såg inga sådana av den arten.
Sen vände vi tillbaka och då fick sonen syn på lite gula prickar längs stigen. Han har verkligen blick för kantareller. De var små och knubbiga och inte så många.
Vi svängde vänster och följde den upptrampade stigen mot mossen. Det fanns gott om rötter och stenar på stigen så man fick se sig för. En del av leden ska vara handikappanpassad, men det kan inte vara denna delen.
Så småningom närmade vi oss mossen. Då såg vi den spikraka spången framför oss och skogen glesnade.
Det blommade fint på mossen. Skvattramen hade vita fina blommor som insekterna tydligen gillade. Skvattram luktar speciellt. jag lärde mig idag att skvattram heter Labrador Tea på engelska.
Dvärgbjörken är verkligen liten. Bladen är runda med naggade kanter. Vi såg den här och där.
På tuvorna låg revorna med tranbärsblommor. Vi såg några bär också men de är ju inte mogna än. Blommorna är små och lyser som ljusa prickar bland vitmossan.
På de röda vitmossetuvorna trivdes tydligen sileshåret. Det blommade inte men det fanns knoppar på stänglarna så snart slår de ut.
Vi kom fram till några bänkar där vi kunde vila oss en stund och fylla på vätska. På mossen finns även en
earthcache som en tysk geocachare skapat. Vi hittade den information vi behövde på anslagstavlan, men här skulle man ta kort på sig själv och sin GPS framför den lilla tjärnen.
Det var ingen stor sjö. Den låg som ett öga i mossen och speglade himlen. Det är vackert här. Sonen tog kort på mig som jag kunde använda i min logg.
Sen fortsatte vi ut på den öppna och ödsliga mossen. Här växer det inte mycket träd och buskar. Bara några små tallar.
Det såg nästan ut som om mossen var en stor gräsmatta. Nu var det inte gräs som täckte markytan. Det var tuvsäv som också blommade med pyttesmå blommor i gult.
Vi hörde och såg en hel del fåglar. Här blev vi iakttagna av en ljungpipare. Den pep sitt entoniga läte för oss. Först hörde vi den bara. Sen fick vi syn på den en bit bort. den kom närmare och närmare och följde oss längs spången.
Till slut hoppade den upp på spången framför oss. Den var nog mindre än tio meter framför oss. När vi närmade oss hoppade över på andra sidan. Efter ett tag flög den lite längre bort. Det var ett spännande möte.
Sonen fick syn på ett annat spännande djur. Det var en grönskimrande snok som ringlade fram över tuvorna med tuvsäv. Jag hann bara fånga stjärten på bild så snabb var den. Sen var den plötsligt borta.
Vi fortsatte också framåt. Mitt ute på mossplanet fanns en gömma. Det fanns inte mycket att gömma cacher vid men denna fanns vid
Tvillingtallen. jag såg burken skymta även om den var kamouflerad. En del av kamouflaget hade ramlat av så limmet syntes. Men vi kunde logga i alla fall.
Nästa hållplats hette
Reveln. Här fanns en multicache. Vi fick räkna lite olika saker vid den här rast- och grillplatsen. Här fanns gott om grillplatser och bort där man kunde rasta och ha picknick. Vi fick ihop lit nya siffror och knappade in dem i GPS:erna.
Platsen låg vid den gamla banvallen till Ulrichamnsbanan. Åt båda hållen fortsatte raka spåret, men vi tog en annan väg för att logga multin. Det blev en liten avstickare från banan.
Vi hittade burken på anvisad plats och kunde logga även denna gömma som funnen. Intill gömman fanns en liten tjärn som var alldeles illgrön.
Vi återvände sedan till banvallen och fortsatte åt jönköpingshållet fram till
Britas källa. Sådana här gamla platser med källor är spännande att besöka. Vilken tur att det fanns en gömma här så vi kunde gå dit.
Vi hittade både källan och gömman. Loggen var lite fuktig i sin burk. Det var en gammal gömma dessutom. Det är roligt att hitta gamla geocacher som varit med länge.
Källan har nog funnits länge den också. Här har man nog offrat pengar och annat. Kanske det som låg på stubben var ett nutida offer. Vi provade inte vattnet utan drack vårt medhavda.
Nu vände vi tillbaka mot flygplatsen. Stigen gick genom skogen. Vi kom fram till ett fornminne men det fanns inte någon information om vad det var.
Därefter gick vi genom ett lite fuktigare område. Till vänster om stigen bredde kärret ut sig. Här fanns det öppet vatten och de gula näckrosorna blommade. Vi satte oss på bänken bredvid och pustade lite. Nu började vi bli trötta.
Här blommade också missnen med sina klubbor till blommor och ett enda vitt högblad. det är lustiga och spännande växter som finns på mossar och i kärr.
Intill missnelokalen fanns dagen sista gömma. Det skulle vara en klurig cache vid
rotvältan. Det fanns flera rotvältor och många hade letat såg vi. Vi letade rätt länge och till slut kollade jag loggar och bilder. Då upptäckte jag att vi letat mest vid fel rotvälta. Sonen hade kollat vid den rätta men tydligen inte tillräckligt noggrant. När jag gick dit, hittade jag den lilla burken till slut. Det var skönt att kunna logga den med.
Sen traskade vi på i rask takt för nu ville vi tillbaka till bilen och åka hemåt. Vi hörde röster bakom oss. Det var en mansröst som pratade hela tiden. Till slut förstod jag att han pratade i telefon för jag hörde bara en röst. Inte förrän han avslutade samtalet hördes ytterligare en mansröst. Vi släppte förbi dem efter ett tag så vi slapp bli jagade.
När vi hade den lilla bäcken porlande till höger om oss, visste vi att vi närmade oss utgångspunkten för vår vandring. Snart skulle vi komma ut ur skogen igen. Det var oerhört vackert vid bäcken.
Till slut kom vi tillbaka till flygplatsen. Vi fick traska runt ena änden av den för att komma till parkeringen. lupinerna blommade men snart har de blommat över.
Det fanns många andra växter som blommade vid vägkanten. Här var det en helt annan natur än på mossen. Här var det mer ljunghed och lite torrare. Insekterna surrade och lärkorna drillade i skyn. Solen gassade och vi blev varma. Vi hade tur med vädret. När vi gav oss av, hängde stora mörka moln en bit bort över mossen, men de drog iväg åt ett annat håll. Vi slapp regnet.
Till sist skymtade vi bilen och trötta kunde vi vända hemåt. Vi stannade vid Torsvik och köpte varsin glas. Det kunde vi vara värda som vandrat över en mil den här dagen. Det kändes både i benen, ryggen och huden som hettade lite av solens strålar. Det var skönt att komma hem. Maken och den andre sonen var redan hemma från sina resor. Maken hade ju jobbat som vanligt och sonen hade varit i Karlskrona med kompisarna och städat ur lägenheten som de nu lämnat. Han stannar nu hemma en månad, men malmösonen återvänder till sitt redan imorgon bitti. Det var trevligt att ha dem hemma ett tag båda två.
