lördag 28 februari 2015

Studie(fre)dag med Afterwork(burk)runda


De tidiga krokusarna har tittat upp ur gräset och lyser ljust lila över stora delar av gräsmattan. Visst är det fantastiskt roligt att se dem.Jag blir alltid så glad av dessa tidiga budbärare om vårens ankomst.


Solen sken i morse, när hunden och jag gick en liten kylig runda. Det var frostigt på marken innan solen nådde dit. Men det märks att solen orkar allt högre på himlen för varje dag. Vi går ju rundan nästan samma tid varje dag åtminstone under vardagarna och idag stod den redan högt när vi gick ut.

Det var studiedag och vi skulle ägna oss åt kvalitetsarbetet. Det är väl inget vi ropar yippee över men vi brukar vara ganska effektiva och klara av uppdraget inom tiden som är avsatt. Sen fick vi ha samplanering och enskild planeringstid. Jag tog ingen lunch utan jobbade på med lite kopiering och laminering så jag kunde åka hem till hunden strax efter klockan ett.

Jag åt lunch hemma och sen blev det en runda till med hunden. Sen lämnade jag hunden hemma för att åka på en cachingtur.



Katrin ville också hänga med så hon tog bussen ut till Forsheda. Där hämtade jag henne vid stationen och så fortsatte vi med geobilen mot Smålandsstenar. Jag hade äntligen löst en myst som blivit liggande olöst ett bra tag. Den ville jag logga. Den hette VaRäRlÅdAn?


När vi kom fram till skogen i Fållinge, mötte oss en hemsk syn på platsen där burken skulle finnas. Skogsmaskinerna hade gjort stora sår i marken och längs vägen låg massaveden i travar. Det såg ut att ha skett ganska nyligen. Vi undrade förstås om gömman skulle finnas kvar i den här röran.


När våra GPS:er stabiliserats sig på platsen, började vi söka efter burken. Vi hade ju en bra hint och med den som hjälp spanade jag snart in burken. Den låg ganska synligt eftersom skogsmaskinen nog hade skadat det omgivande skyddet. Burken var hel och fin i alla fall och vi kunde logga cachen innan vi fortsatte vår färd.


Vi lämnade Fållinge och fortsatte vägen söderut. Snart var vi nere i Skeppshult och sökte oss ut mot Nissastigen. Där skulle det finnas en Petroleum Tango-cache som vi inte loggat. Bilen rullade in och parkerade sig några meter från gömman. Vi spanade runt lite men det var inte ögonen utan fingrarna som hittade gömman.


Lite norr om Skeppshult ligger Svenshult. Där skulle det finnas en klurig gömma alldeles vid vägen. Först körde jag förbi så jag fick vända och köra tillbaka. Vi hittade en liten väg in på en åker där vi kunde ställa bilen.


Gömman var inte svårhittad men det svåra var att ta sig in i den. Jag avslöjade första steget ganska snabbt. Sen kom Katrin på nästa, men sen krävdes det en långfingrad person med starka nypor. Som tur var hade Katrin med sig sitt starka redskap så till slut kunde vi lägga vantarna på loggboken ochrista in våra nick. Det var förstås en riktig favvogömma.


Nu tog vi oss tillbaka en liten bit söderut och hittade en skogsväg som  förde oss närmare nästa mål. Vi lämnade bilen och tog en promenad ner mot Nissan.


Längs ån går Nissanleden och här fanns även en cache med det namnet. Vi spanade runt omkring nollan som flyttade runt lite. Sen gick jag rakt på ett misstänkt ställe och där fanns gömman.


Sen fortsatte vi lite längre söderut längs leden för att leta upp ett vackert fikaställe. Vi tog oss ned till strandkanten. Ån flöt förbi och vi skymtade kraftverket lite längre ned.


Här passade det bra med lite kaffe och ett wienerbröd. Vi hittade en stam i vågrätt läge som kunde agera bord men vi stod och fikade. Styrkta av pausen traskade vi tillbaka längs elljusspåret och hittade bilen igen.


Det fanns en gömma till lite längre norrut vid ett vindskydd. Först hade vi inte tänkt ta oss till den då den var en bit ifrån vägen, men Katrin guidade mig in på grusvägen som ledde mot gömman och hoppade ur bilen för att öppna bommen så jag kunde köra igenom. När hon satte sig i bilen igen, kom hon på att vi tänkt skippa denna gömma, men jag sa att nu var vi ju på väg mot den och då är det väl lika bra att fortsätta. Grusvägen förde oss förbi en skjutbana ner till en vändplan. Därifrån fick vi gå ett par hundra meter.


Vi hittade en gammal körväg och följde den nästan ända fram. Vi skyntade vindskyddet bakom buskar och träd. Det hade ett rejält grönt tak men det var inte kopparplåt. För övrigt hade det nog behövt lite underhåll. Jag hittade den lilla burken där jag förväntade mig det.


Bakom vindskyddet porlade det i bäcken. Det är ett härligt vårljud när det porlar. Fåglarna kvittrade lite i träd och buskar men de är nog mer aktiva på morgonsidan.


När vi loggat, var det dags att vandra samma väg tillbaka. Bilen var vänd åt rätt håll och vi körde grusvägen ut mot Nissastigen igen. Innanför bommen hade vi passerat järnvägen mellan Nässjö och Halmstad. Vi hade hört ett tåg tuta när det passerade. Det var säkert tåget från Halmstad som maken åkte med från jobbet i Smålandsstenar hem till Forsheda. När vi sakta närmade oss övergången, såg vi lyktorna på tåget som gick i andra riktningen mot Halmstad. Jag stannade och rullade sakta bakåt så att tågföraren kunde se att vi inte tänkte köra ut på spåret. Han tutade när han passerade. Sen gasade vi på och tog oss över helt oskadda. Vi passerade bommen och fortsatte ut på Nissastigen igen.


I Smålandsstenar finns en hel del gömmor med lite högre terrängfaktor, men dem lämnade vi kvar ologgade. Vi tänkte ta oss utåt Åtterås, men först stannade vi till i Fägerhult så att Katrin kunde leta upp och logga en gömma som jag redan tagit.


Vi åkte förbi en gömma som jag också letat upp förut. Den fanns vid en jaktstuga och man fick gå en bit genom skogen för att nå den. Det började skymma lite så vi avstod från den promenaden och åkte vidare till Milstenen. Jag måste erkänna att jag aldrig såg själva stenen. Jag hittade den fina välkamouflerade gömman och sen fortsatte vi efter loggningen. Milstenen skulle finnas på andra sidan vägen fast någon hade kört ner den så den raserats. Jag har ju sett många andra så jag kan föreställa mig hur den sett ut i alla fall.


Dagens sista gömma hade jag redan varit vid men det hade inte Katrin. Hon hade löst gåtan och jag körde henne till platsen för AtoyotA. Det är en rolig gömma. Takko var med mig när jag loggade den. Nu var vi nöjda med dagens runda och vände hemåt igen. Bussen hade redan gått från Forsheda så jag körde hela vägen in till stan och lämnade av Katrin utanför porten efter en härlig Afterworkrunda.


På vägen hem passerade jag sjukhuset och då åkte jag fram dit. Min mamma har blivit inlagd idag så jag hälsade på henne en stund. Hon verkade trots allt må ganska bra, men det är skönt att proffsen tar hand om henne några dagar. På hemvägen handlade jag lite på Citygross till fredagsmyset men På spåret är ju slut så jag kollade på Medaljutdelningen i Falun i stället. Sen loggade jag mina fynd på nätet och nu har jag berättat om dem även här.

torsdag 26 februari 2015

Utematte och sköna rundor med hunden


Är det möjligen våren som kommit nu? Idag sken solen på oss. En liten stund kunde man gå med jackan uppknäppt. Det känns att solen värmer, men i skuggan är det kallt.


Snödropparna blommar i ala fall för fullt i västerläget. Det är härligt att se deras vita blommor lysa under buskarna. Det är om något början på våren.


Igår var vädret lite omväxlande. På eftermiddagen gav vi oss ut med våra mattegrupper på Elevens val. Då föll snöblandat regn meellan stunderna av uppehåll.

Den här persioden har vi haft två mattegrupper, en basgrupp som tränat baskunskaper och en fördjupningsgrupp som jobbat med lite klurigare saker. Detta var sista gången vi träffades och då slog vi ihop oss och gjorde tre stationer.


Vi gick upp till Hanahöjspåret jobbade lite praktiskt med matteuppgifter. Vid en station fick de stega längder och mäta trädhöjder. På en annan station handlade det om omkrets och area. Vid min station var det tiden i fokus. De fick försöka avgöra hur lång en minut är. Vi gjorde som på TV. När de trodde att en minut hade gått, skulle de kliva in i en ring bestående av ett utlagt rep. Vid första försöket gick det inte så bra. Alla hamnade någonstans mellan 26-40 sekunder. Men efter lite taktiksnack förbättrades resultaten och då hamnade de mellan 40-75 sekunder. Resten av tiden spelade de ett spel med tidsbegrepp.

Tiden gick fort och snart var det dags att sluta för dagen. Jag åkte direkt hem eftersom jag hade bilen med mig ut till skogen. Efter hundrundan och lite fika blev jag så trött att jag var tvungen att vila en stund. Vissa dagar slår vårtröttheten till.


Idag kände jag mig lite piggare när vi gick hundrundan. Jag hade en släng av magknip men som tur var höll det inte i. Snön är nästan borta längs vägen och hunden skuttade glatt iväg för att nosa överallt.


Min kompis Katrins hund, Tess, fyller 15 år idag. Det är en akningsvärd ålder för en hunddam. Det firades bl a men en ny mysteriegömma vid Stadsbiblioteket inne i stan. Jag såg att den hade kommit redan på morgonen, men jag skulle ju jobba och hann inte lösa mystar. Först var jag på vårdcentralen och tog prover inför nästa veckans läkarbesök. Sen var det lektioner hela förmiddagen, men på eftermiddagen kunde jag ta en liten paus och kolla upp klurigheterna. Skolans nätverk var supersegt den här dagen. Filmen som femmorna tittade på bara hackade. Men jag lyckades lösa gåtan med hjälp av Mr Google.


Det blev ingen tur idag in till stan för att logga gömman. Den sparar jag till Pi-dagen. Då ska man tydligen få en ny digital souvenir om man loggar en myst. Dessutom får man en annan souvenir om man deltar i ett event. Event har jag ju redan ordnat ett som går av stapeln den dagen på Pizzeria Chaplin och mystar kommer jag att släppa, men själv behöver jag ju också en myst att logga. Jag kan ju inte logga mina egna.


Hunden och jag njöt av rundan i skogen. Vi tog det ganska lugnt och blev passerade av både flanörer och motionärer som även de var ute på en runda i det fina vädret. Nöjda kunde vi återvända till hemmet för att titta lite på TV från Falun. Det gick ju bra för de svenska skidlöparna även idag.


Värre gick det för en geocachare som förolyckades just i Falun för några dagar sedan. Det stod en hel del om det på sociala medier idag och även i andra medier. Han kom från Halmstad och vi kanske har träffat honom på något event där. Det är tragiskt när det händer. Ingen vet egentligen vad som hände. Den gömma som fanns i närheten var en enkel T1:a. Annars kunde man tro att det var en T5:a, men en olycka kan hända var som helst och när som helst och drabba vem som helst. Det gäller bara att ta det lugnt och inte ta onödiga risker. Det är därför jag avstår vissa gömmor.

Vi får se om vädret är lika fint imorgon. Det skulle passa mig bra. Jag har lite lösa planer på att åka en liten runda och logga några burkar. Men det kan man göra även om det regnar lite. Man behöver inte ge sig på de värsta ställena.

söndag 22 februari 2015

Snöslask, solsken och en liten handväskprotest


När vi vaknade i morse var det vitt överallt, men under dagen har mycket av snön som föll igår smält bort. Kramsnön övergår ganska fort till slask när temperaturen är på plussidan.


Vi gjorde oss i ordning för att åka till kyrkan på gudstjänst. Maken skulle hjälpa till med ljudet så han åkte lite före. Jag tog ut hunden en runda och sen skulle jag åka efter. Lite sen var jag, men jag kunde ju alltid smita in i sidosalen och sjunka ner på en bänk.

När jag åkt en bit, observerade jag ett smattrande ljud som ökade när jag gasade på. Det lät oroväckande så jag stannade på rakan nedanför backen och kollade runt bilen. Jag kunde inte upptäcka någon orsak till ljudet. Jag fortsatte i sakta mak, men ljudet var kvar så jag vågade inte köra vidare. Därför vände jag och åkte sakta hemåt. Sen kikade jag en gång till under bilen och fick se en kabel som hängde ganska lågt ner. Den kanske hade något med saken att göra.

Hunden och jag fick ha vår egen gudstjänst här hemma. När maken kom hem, kollade han under bilen. Det var kabeln som satt löst och fladdrade när jag körde. Maken satte fast den och provkörde bilen. Ljudet var borta.


Vi tog en provrunda till med bilen och åkte till Bredaryd. Söndagsmiddagen åt vi på Bambu. Det var ett bra tag sedan vi var där. Vi hoppade över buffén och tog fyra små rätter i stället.


Friterade räkor och friterad fläskfilé med sötsur sås är aldrig fel. Biffen var också god. Fast jag föredrar egentligen biff med purjolök före bambuskott och svamp. Starkast var kycklingen. Efteråt blev det efterrättsbuffén som ingick i priset. Det fanns friterad banan, hallonpaj, kokoslimepannacotta, praliner och mycket mer. Lite mjukglass till bananen var inte heller dumt. Sen var vi proppmätta och stapplade ut till bilen.


PÅ hemvägen stannade vi till vid affären i Forsheda och kompletterade kylskåpets innehåll. Sen åkte vi hem till hunden och soffan. Jag tittar gärna på skid-VM, men maklen  är inte så intresserad. Kul med några medaljer till Sverige i alla fall. Solen tittade fram och belyste kullen med sina strålar. Vad ljust och vackert det blir då.


Det är härligt när solen besöker oss även om det oftast är korta stunder. Men vi vet att det blir allt längre dagar och snart är våren här. Jag såg på TV att delar av Götaland har metereologisk vår nu, men här är det nog lite för kallt på nätterna än.


Alla har nog sett inslagen på TV om statyn av Danuta med handväskan som Växjö stad inte ville sätta upp. Jag tycker det är lite kul med alla handväskor som nu sprider sig bland landets statyer som en reaktion på beslutet. Det är väl så korkade beslut ska uppmärksammas. Undrar om jag har någon gammal handväska att hänga på Gårdfarihandlarn vid Forsheda station. Fast han har ju redan en massa väskor hängande på sig.

Det finns en tendens bland beslutsfattare och kommunala tjänstemän i Sverige, tycker jag, att inte riktigt våga bemöta olämpligt beteende. Det är väl det statyn av damen med handväskan handlar om. Den uppmanar inte till våldsamheter utan till att våga stå emot. Vi kan se samma tendenser i skolans värld. Vi ska ju rapportera alla kränkningar på blanketter, även om det inte händer så mycket mer sen. Det är väl OK att dokumentera om en elev kränker någon annan antingen fysiskt eller verbalt, men det senaste vi hörde var att vi också skulle ta reda på om "förövaren" också hade känt sig kränkt och därför reagerade på det sätt som skedde. I så fall skulle det också rapporteras.

Har det inte gått lite till överdrift då? En del känner ju sig kränkta bara man säger åt dem att sätta sig ner på sin plats. Ska jag rapportera det då? Är inte det här också ett sätt att ta bort allt obehagligt? Men om man beter sig felaktigt, ska man inte då känna av att detta inte är acceptabelt? Hur ska vi annars kunna korrigera olämpligt beteende?


Nu har jag kommit en liten bit på min tröja i tunt mullbärssilke. Det är stickor 2,25 och 380 maskor per varv så det tar lite tid att sticka. Men det är rogivande att sätta sig med stickningen och rensa tankarna från dagens upplevelser. Färgen på bilden ger inte garnet rättvisa. Det är inte så blekt som det ser ut.

Nu är det dags att låta hjärnan rensa och sortera dagens intryck medan jag sussar gott i min säng. Imorgon börjar en ny arbetsvecka som förhoppningsvis blir lite lugnare än den gångna.

lördag 21 februari 2015

Snöfestivalen


Om jag tyckte det var ruskigt med snön igår, när jag skulle hämta bilen, så var det ingenting jämfört med kvällens snöväder. Det började falla stora snöflingor och snart var marken åter täckt av det vita fluffet. Det var inte längesen det var barmark. På förmiddagens hundrunda upp till skogen var det mest geggigt under fötterna. När vi kom hem hade maken lagat mat som vi åt. Sen var det ingen som orkade göra så myckt mer. Jag tog faktiskt en liten lur på eftermiddagen. Det brukar jag aldrig göra. Men sen kunde jag lösa några kluriga mysteriecacher som jag gått bet på tidigare. Förhoppningsvis kan jag logga dem någon gång i framtiden när snön tinat bort igen.


Framåt kvällen ökade så snöandet. TV:n ville inte visa alla kanaler, bara sådana jag inte ville titta på. Parabolen var förstås översnöad. Det händer ofta vid ruskväder att signalerna från satelliterna inte går fram. Då får man sätta sig vid datorn och titta på Play i stället. Efter ett tag, när snöandet mattats av något, gick maken ut med långborsten förlängd med ytterligare ett skaft och borstade av huvudet på parabolen. Sen kunde vi se vidare på Melodifestivalen åtminstone en stund tills det var dags igen att borsta bort snö.


Ikväll var det ingen låt som riktigt fastnade hos oss. Om vi hade varit tvungna att rösta, så hade vi lagt våra röster på den jojkande colombiasamen. Många av låtarna uppfattade vi mest som kopior av gamla vinnarlåtar. Vi behövde bara lyssna en liten kort stund, sen kunde säga till varandra att det där var Loreen. Sen kom Carola och Sarah Dawn Finer. Något dansband var också med på ett hörn. Jag lyckades i alla fall pricka in vilka som skulle gå direkt vidare till finalen.


Efter att ha suttit i TV-soffan en bra stund var det skönt att komma ut även om det fortsatte att snöa. Hunden ville gärna ut och leka i snön. Jag pulsade fram längs vår lilla väg. Om det fortsätter så här, får maken ta fram traktorn i morgon och ploga vägen.


Nere hos grannarna var björkarna  tyngda av den blöta snön. Det hade säkert kommit 3-4 cm blötsnö och grenarna på alla träd och buskar hängde ner av tyngden. Man fick nästan julstämning.


Postlådorna hade fått en rejäl mössa av snö. Vi fortsatte ut till vägen innan vi vände och gick samma väg tillbaka. Jag hade glömt ta med ficklampan så vi ville inte gå rundan över kullen i mörkret. Vi får väl se imorgon bitti hur läget är där.

Kommunikationsproblem


Då var det fredag igen och denna fullmatade arbetsvecka är avklarad. Både planeringskalendern och den privata almanackan var fulltecknade. Det var nog tur att vi hade lov förra veckan så jag hann ladda batterierna då.

I måndags startade vi med en förlängd arbetsdag. Det var arbetsplatsträff på kvällstid med alla personal från skola och fritids. Som vanligt en del information och lite diskussion. Vi har fått ett förslag som vi skulle ta ställning till om vi ville gå vidare med det. I så fall skulle vi vara med som pilotskola i ett projekt i kommunen. Projektet skulle innebära att det blir två lärare knutna till varje klass. Vi har redan ganska många pedagoger knutna till våra klasser eftersom vi har stora grupper, ofta mellan 25 och 32 elever, men alla är inte utbildade lärare. Det sätts in en resursperson när vi går på knäna. Utifrån det perspektivet skulle det vara ett bra förslag att redan från början höja bemanningen med behörig personal. De farhågor vi har är att vi inte hittar behöriga lärare eftersom det redan nu är svårt att få tag på sådana.

För min personliga del skulle det vara jättebra att bara jobba med en klass eftersom jag då skulle träffa färre individer per dag. Med mitt nedsatta immunförsvar vore det positivt. Jag har i flera år önskat få slippa jobba i tre klasser, men den önskan har det inte tagits hänsyn till. Kanske blir det så nu också att att jag som har mest behov av detta inte får del av det medan flera av mina kollegor som inte har samma behov får det. Orsaken brukar vara att det inte finns någon annan som kan undervisa i engelska, men det kanske är dags att anställa ytterligare en med den kompetensen. Jag tänker inte jobba i all evighet, men framförhållning är väl inte kommunala förvaltningars bästa sida.


I måndags hade vi fått NTA-lådan om Rörelse och konstruktion. Eleverna i femman var riktigt sugna på att börja bygga sina fordon. Förra året var de kass på att samarbeta när vi jobbade med Kemiförsök, men nu var de jättebra på att jobba ihop. De har faktiskt mognat en del på ett år. Uppdraget var att bygga ett fordon som kunde rulla minst 1 meter. Det har alla klarat av. Fordonen ser verkligen personliga ut. Vi har bara NO på måndagar och tisdagar så nu står skapelserna på bänken och väntar tills det blir måndag igen. Jag tror eleverna också väntar lite otåligt.


Det fanns aktiviteter inskrivna i min lilla svarta kalender på kvällstid både tisdag och onsdag, men jobbet måste gå före och den här veckan var det även kvällsmöte på torsdagen. Då var det dags för vårterminens föräldramöte i både femman och sexan. Jag klarar inte av att ha så många aktiviteter på kvällstid under en och samma vecka så jag var tvungen att avstå både från styrelsens samling, då vi skulle diskutera en läst bok, och gemenskapsgruppen. Ibland får jag prioritera hårt för att att orka med. Det är många på skolan som varit sjuka hela veckan, men jag har faktiskt klarat mig ganska bra. Jag hade mitt för ett tag sedan.


På sexans föräldramöte blev det förstås en hel del prat om nationella prov och betyg. Jag pratade om matten eftersom det är det ämne jag har i klassen. Det kan vara svårt att förklara för föräldrarna hur vi jobbar för de känner inte alltid igen sig. I matten har kraven ökat och många föräldrar känner sig otillräckliga när de ska hjälpa sina barn med läxorna. Själva lärde de sig på ett annat sätt eller så är det en enkel ursäkt att ta till för att man inte tar sig tid för läxhjälp.

Femmans föräldrar diskuterade digitala media och tipsade varandra om förhållningssätt till dessa. Det kom fram flera bra exempel. Vi visade lite hur vi bedömmer elevernas resultat i förhållande till kursplanernas kunskapskrav. Det är inte helt lätt att förstå tänket för föräldrar som gått i en skola med helt annat betygssystem.

Det var skönt när mötena var över och vi kunde åka hem och slänga oss i soffan. Så mycket mer orkade jag inte den dagen.


Inte nog med att arbetsdagarna varit förlängda på slutet. Tre dagar den här veckan har jag fått stiga upp extra tidigt och skjutsa maken till tåget. Min bil har varit på verkstaden så vi hade bara hans bil att tillgå. Reparationerna skulle egentligen klarats av på en dag, med det fanns inte delar hemma och sedan upptäckte de att bromstrummorna var helt utslitna och behövde bytas. Alltså har jag fått agera taxi och både lämna och hämta maken vid stationen.

I morse blev det extra dramatiskt. Jag lämnade av honom vid stationen i Forsheda. Sedan åkte jag hem för att äta frukost, gå ut med hunden och göra mig i ordning för sista skoldagen den här arbetsveckan. Efter 40 minuter ringde maken och sa att tåget var inställt och det hade inte kommit någon ersättningsbuss som det brukar. Jag var inte riktigt klar så han väntade ett tag till. Efter en timmas väntan gav han upp. Jag var precis på väg när han ringde och sa att han stod på skolans parkering. Jag fick lämna över bilen till honom så han kunde ta den till jobbet i Smålandsstenar.

Efter lunch kom äntligen ett SMS från verkstan att min bil var klar. Efter lektionerna promenerade jag ner till stationen för att ta bussen in till stan. Jag fick vänta lite i busskuren tillsammans med en gammal elev och en nuvarande som också skulle in till stan.


Bussen kom och jag betalade biljetten. Sen kunde jag åka med på den slingriga färden. Bussen åkte fram till sjukhuset och sen in mot centrum. Jag fick hoppa av på Lagastigen och gå tillbaka upp till Jönköpingsvägen. Sen följde jag den till undergången och fortsatte längs Kävsjövägen till verkstan. Det snöade hela tiden. Små flingor yrde i luften, men när de träffade marken smälte de till väta.

Bilen var klar och jag kunde lösa ut den och få nycklarna i min hand igen. Det blev ett dyrt kalas, 7200 kr, men det är bara att bita i det sura äpplet och betala. Bilen behövs ju. Livet blir mycket krångligare utan den för oss som bor på landet. Det märkte vi ju den här veckan.


Innan jag åkte hade jag några småärenden inne i stadens mitt. Jag blev väldigt sugen på fika och klev in på Snipen. Fredagar äter jag min medhavda lunchlåda strax efter halv elva så jag var ganska hungrig. En latte och en semla slank ner utan problem. Semlan var både luftig och saftig med lagom mycket grädde.


När jag kom hem, väntade en överlycklig jycke. Idag fick han vara hemma själv ovanligt länge. Jag kunde ju inte åka hem och ta ut honom tidigare. Vi tog en promenad direkt och jag kompenserade honom med långa rundan. Så när vi var hemma igen, kände jag mig ganska så trött.


Det blev lite pyttipanna när maken kom hem. Sen gjorde jag inte så mycket mer än stickade och tittade på TV. På spåret-finalen var ganska spännande och rätt lag vann, tycker jag.

Nu är det helg. Den här helgen ska jag inte göra alltför mycket. Efter en sådan här hektisk vecka kan man behöva ta det lite lugnare. Jag läste på Facebook idag att om det finns dammtussar så betyder det att någon har gjort något roligare. Det stämmer kanske inte alltid. Någon kan ha jobbat lite för mycket också. Jag ska nog försöka avlägsna några dammtussar, men sen blir det något roligare förhoppningsvis.