söndag 31 mars 2013

En om dan


Det var inga problem att vakna i morse tros att vi förlorade en timme i natt. Jag vaknade ganska tidigt. Hur tidigt blir man lite osäker på. Min klocka visade en tid och mobilen en annan. För att vara på den säkra sidan gick jag på den som visade en timma före den andra, vilket var rätt taktik. Vi kom iväg i rätt tid till gudstjänsten även om vi var bland de sista att anlända. Barnen stod beredda med påskliljor i händer för att bära in dem och sätta dem i vasen längst fram i kyrkan.Det var mycket folk både från Forsheda, Kärda och Ås. Vi sjöng förstås glada sånger om livets seger över döden. Det är ju det påskdagens budskap handlar om. Efteråt var det kyrkkaffe med påskbakelse i församlingsvåningen en trappa ner. Sen åkte vi hem till pojkarna som var kvar hemma. Den ena som som en stock, när jag försökte väcka dem, och den andre var lite krasslig. Han hade ont i halsen och stannar nog nån dag till, vilket jag tycker bara är trevligt. Karlskronasonen måste i alla fall återvända dit imorgon.


Hunden blev förstås glad när jag sade det magiska ordet "UT". Vi gick långa skogsrundan. Det var ganska skönt och soligt, men det blir förstås geggigt på vägen när is och snö smälter. När vi gick stigen över kullen, fick vi syn på en av ekorrarna, som brukar hålla till där. Han satt uppe i en ek och bevakade oss. De är ganska skygga, men det kan jag förstå. Det finns många fiender att hålla utkik efter, inte minst våra katter. Men det är vackra djur i sin rödbruna päls och med sin yviga svans.


Vi åt middag lite senare idag så att gulaschgrytan fick tid på sig att puttra på spisen. Den var inte så tokig. Efteråt satte jag mig vid datorn för att ladda in lite GPX-filer i GPS:en inför morgondagen. Det är då vi ska åka till Kinna och geocacha med hela Team Silver. Då måste GPS:en vara fullmatad. Samtidigt hade jag koll på mejlen. Idag har många varit ute och cachat för det kom en del loggar på mina gömmor. Plötsligt kom det en ny cache bara knappt en mil härifrån. Fågelvägen, förstås! Med bil blev det väl det dubbla. Jag laddade in koordinaterna och ropade på hunden. Sen åkte vi mot Hånger. Det var där Benneman lagt ut sin andra gömma, Blåsjö.

Vi var ju tvungna att ta vägen över Hjälmaryd och Dannäs eftersom fågelvägen går tvärs över skogar och sjöar. Vi är inte så bra på att flyga som svanarna jag såg ikväll. men bilen rullade snällt mot Hånger. Vid vägkrysset i Vägadal körde rakt över in på en mindre väg som jag aldrig kört förut. Den var smal och isig, men vi slapp möte. Vi körde förbi en man med en pudel. Då blev Takko intresserad men vi stannade inte. Vi parkerade vid vägkanten och jag anade direkt var gömman fanns. Mycket riktigt. Burken var snabbt framplockad och loggboken var tom och fin. Medan jag skrev min signatur och klockslaget hörde jag en bil som närmade sig. Den bromsade in bakom min bil och ur den hoppade en annan geocachare. Det var Umekringel som var ute på en introduktionsrunda med sina mugglarkusiner. I vanliga fall hör han hemma i Umeå, men nu var han på besök i Småland. Jag hade sett hans alias i loggen till en av mina gömmor idigare under dagen. Det är alltid trevligt att stöta andra geocachare och prata lite. Men än en gång hade jag tur som kom först på plats.

De senaste fyra dagarna har det blivit en cache om dagen varav tre FTF:er. morgon hoppas jag på betydligt fler loggar, när vi drar till Västra Götaland.

lördag 30 mars 2013

GLAD PÅSK!


Påskliljor hör verkligen till påsken. De gula blommorna med sina gula trumpeter gör mig alltid så glad. Jag köpte en balja med lökar som bara hade knoppar. Egentligen var nog tanken att de skulle stå ute, men kylan förhindrar detta. I stället fick de stå i köket ett tag. Idag hade knopparna slagit ut och visat sin soliga sida.


I år har vi verkligen tagit det lugnt hela helgen, i varje fall hittills. Jag var inte med vid vår traditionella ekumeniska Getsemanesamling på skärtorsdagen. Jag hämtade pojkarna i stan och sen lagade vi lite mat. Så det blev inte av att vi åkte. Igår var det två samlingar, en i Ås och en i Kärda. Vid påskhelgen brukar vi ha gemensamma gudstjänster, en på varje plats. Jag var inte på någon av dem, men imorgon är det i vår kyrka. Då får jag väl försöka gå. Påskdagen vill jag inte missa. Det är ju kristendomens viktigaste dag.


Jag var i Ås igår även om jag inte var på gudstjänsten. På morgonen fick jag ett mejl om en ny cache som hette Ås kyrka. Våra danska vänner hade varit i farten igen. Jag slängde in koordinaterna i GPS:en, kopplade hunden och så rusade vi ut till bilen. Vi drog iväg på småvägarna till Ås. Det är inte så långt dit, men jag vet ju att Team Fridhem bor närmare och 1000sjöar har inte så långt från sitt håll ut till Ås. Kyrkan i ås har varit stängd ett bratag p g a mögel. Den såg stängd ut, när jag anlände och parkerade på andra sidan vägen. Där var också tomt och öde. Hunden fick stanna i bilen medan jag snabbt letade upp burken och plockade fram loggboken. Skulle den vara blank? Ja, det var den. Jag signerade och lade tillbaka burken. När jag kom tillbaka till bilen, såg jag en bekant bil närma sig från bredarydshållet. 1000sjöar anlände 4 minuter efter mig. Marginalerna är små. Det kunde lika gärna varit tvärtom. Vi pratades vid en stund innan vi åkte vidare åt varsitt håll. Hunden och jag åkte hem för att fika med familjen.


Vart 1000sjöar åkte förstod jag idag. Mitt i natten publicerades en ny cache inte långt från Ås kyrka. Den hade fått namnet Långfredag 2013 men det hann bli påskafton innan jag fick syn på den. Då hade redan Team Fridhem hittat den, så jag tog det lugnt. Jag fortsatte att röja här hemma och plockade fram lite påskpynt, med betoning på lite. Men framåt kvällen tog vi en ny tur till Ås, hunden och jag. Solen höll på att sänka sig och bländade oss innan den gick ner bakom trädtopparna. Framme vid gömman parkerade vi och steg ur. GPS:en irrade lite innan vi kom rätt. Där var den lilla burken och den innehöll inte bara penna och loggbok. Där fanns också några påskägg i choklad. Jag tog ett och lämnade resten till nästa loggare. Takko nosade på det, men han fick inte smaka på det. Han fick hundgodis i stället.


Sen åkte vi hem till familjen. Jag fixade lite påskaftonsvickning. Det blev ägghalvor, smördegspaj med spenat och fetaost och till den lite knaperstekt bacon. Det blev en mysig hemmakväll med hela familjen. Det är ju inte så ofta det blir så nuförtiden.


Ibland hittar man roliga saker på Internet. Igår satt jag och lekte lite med något som heter GraffitiCreator. Jag gjorde några varianter på en tag med mitt cachingalias "forjoi". Sånt kan man leka med när man har tid. På tal om tid, i natt ändrar vi ju från soltid till sommartid. Dags att ställa fram klockorna så man inte kommer försent till gudstjänsten imorgon.

torsdag 28 mars 2013

Påsk kommer med hönor, ägg och geocacher


Äntligen kom Hönan tillbaka på besök i skolan. Det var flera år sedan hon var hos oss. Hon kommer bara när vi har påsklov efter påsk som i år. Det är förstås en av mina trevliga kollegor som klär ut sig och besöker alla klasserna. Det är roligt med traditioner, särskilt om man kan glädja många genom att hålla fast vid dem.


Jag fick träffa Hönan två gånger. Först kom hon till sexan när vi hade mattelektion. Efter den förflyttar jag mig ner till femman för att ha NO. Då satt hon där i klassrummet och väntade oss. Eleverna droppade in från idrottslektionen och alla blev lite fnittriga.


Det kändes skönt att gå hem idag och veta att nu har vi tio lediga dagar framför oss. Den senaste tiden har varit hektisk. Så nu förtjänar vi ett avkopplande lov. För några dagar sedan hörde jag någon som intervjuades i ett nyhetsprogram säga det vi känner dagligen. Arbetslivet har blivit mycket mer krävande. Det är därför som sjukfrånvaron ökar. Människor mår dåligt av alla krav och av det snabba tempot. Jag tror det är så sant som det är sagt. Vi är inte gjorda för dagens tempo. Vi förväntas vara supermänniskor som klarar vilka påfrestningar som helst. Men t  o m Stålmannen har sina svagheter. Idag finns det inte utrymme för svagheter eller olikheter.


I eftermiddag skulle pojkarna anlända ungefär samtidigt från Karlskrona och Malmö. Vad bra att de kommer båda på en gång, tänkte jag. Men den ene messade att de åkt lite tidigare så han kom en och en halv timme före den andre. Vi hann både fika och handla innan brodern anlände. På Blomsterlandet hittade vi en trevlig kruka för två örtkryddor. Det blev timjan och oregano vi valde. Kruka ska få en plats i köksfönstret.


Lite nya vårblommor ville också följa med  oss hem. Gula blommor ser så glada ut. De strålar som solar. Det blev några påskliljor också som kan få flytta ut på trappan om vädret tillåter. Fast det ska visst komma snö igen har jag hört ryktas. Det är inget vi ser fram emot. Nu räcker det.


Hemma igen fortsatte jag städningen som jag påbörjade innan resan till staden. Andra har ju påskstädat redan förra helgen, men jag är lite senfärdigt när det gäller städning. Jag gillar resultatet men inte själva jobbet. Dessutom fanns det hur mycket som helst att plocka undan. Maken alla kassar har parkerat lite här och där. Nu är det dags att ta tag i sortering och besluta vad som ska vara var någonstans. Men det blir påsk även om huset inte är tipptopp och jag har ju en hel vecka på mig att göra klart.


När jag kom hem från jobbet i eftermiddags, såg jag att det kom en ny mysteriecache ute i Svanaholm. Våra danska vänner har varit här hela veckan. Det har vi sett i loggarna. Nu placerade de ut en egen myst igen. Den heter Stereogram. Jag insåg att jag inte skulle hinna lösa och logga den. Jag var ju tvungen att åka till stan. Sen tänkte jag inte så mycket mer på den. Ikväll ringde telefonen och jag hann inte svara. jag såg att det var katrin och ringde upp. Då var de på väg häråt. De hade löst mysten och fått tag på koordinaterna. De undrade om jag ville med. Det är klart, sa jag, så de tog vägen härom och hämtade upp mig. Sedan drog vi till Svanaholm. Min insats blev ganska blygsam. Det brukar annars vara jag som löser mystarna. Men jag fick i alla fall vara den som hittade burken.


På hemvägen åkte vi fram till en annan gömma nere vid Bolmen, som jag redan hade besökt men inte de andra. Där fick Tess springa lite fritt medan vi letade upp burken. Det var mörkt men vi hörde gässen och andra sjöfåglar i närheten.


Sen studerade vi Skiljestenen som gett cachen dess namn. Den var daterad 28 augusti 1663. Sen vände vi hemåt igen. När vi åkte på småvägarna, hoppade det fram en hare på vägen. Vem vet, vi kanske räddade påskharens liv. Katrin fick syn på en stor uggla som flög bredvid bilen. Den kanske var ute efter haren.

När jag kom hem, hade pojkarna fixat Flygande Jakob åt oss. Det smakade riktigt gott med en bit mat. Nu ska jag bara röja lite lite mer så jag kan gå och lägga mig.

tisdag 26 mars 2013

Nostalgisk tripp norrut

Norra Ishavet? Nej, Vättern!
 Ibland blir det snabba ryck. Hastigt och lustigt gav jag mig av på en liten nostalgisk tripp norrut. Det blev en snabbrunda hem efter jobbet för att ta ut hunden på en liten runda. Sen satte jag mig i bilen för att åka till Jönköping. Jag hade några ärenden att uträtta där. Först blev det en fika för jag var ganska hungrig. Sen fick jag för mig att åka ner till Vätterstranden. Jag ville se om det fanns nån häftig is i år. Det var en hyfsat varm och solig dag, men när jag kom till strandpromenaden liknade utsikten mest Norra Ishavet.
Vätterstranden i sepiabrunt
 När jag för drygt 30 år sedan bodde i staden, brukade jag ofta ta en promenad längs stranden. Ibland lade sig Vättern och man kunde gå på isen längs Rosenlundsbankarna. Där fanns det fantastiska isformationer i träden och buskarna. Idag blev det ett antal fina bilder på utsikten. Fast jag råkade visst komma åt en knapp på kameran så många av bilderna fick en sepiabrun ton. Det ser ut som om bilderna är hundra år gamla, men de är tagna idag på eftermiddagen.
Mäktigt istäcke
 När jag befinner mig i staden, brukar jag också försöka leta upp några gömmor. Jag hade några inlagda i GPS:en men de var tydligen inte uppdaterade särskilt nyligen. Den första jag försökte hitta var avaktiverad. Det såg jag när jag kollade i mobilens app. Jag tror jag hittade platsen. Jag lyfte på en sten och där var en alldeles fyrkantig håla som om en plastburk legat där, men det gjorde den inte längre. Jag fortsatte till nästa gömma. Där hade jag bättre tur. Den hittade jag enkelt. Sen återvände jag till bilen och körde in mot centrum.
Glad påsk! på Hovrättstorget
 Jag parkerade på Östra Torget och gick mot Östra Storgatan. Då passerade jag Hovrättstorget med ett fantastiskt påskris mitt i brunnskaret på torget. Det skulle finnas en gömma där också, men de höll på att gräva i gatan och delar av platsen var avspärrad. Dessutom var det gott om folk så jag avstod från att leta. Jag fortsate till affären som var mitt huvudmål. Jag brukar handla från deras webbutik, men ibland vill man se sakerna först och kanske prova. Jag hittade precis vad jag ville ha, men sen började eländet. Affärens kassaterminal låste sig. Trots telefonkontakt med IT-supporten och många omstarter så lyckades de inte få igång kortterminalen heller. Så det blev inga varor med hem. Men jag har noterat alla uppgifter om dem så att jag lätt kan beställa dem på nätet. Så kan det gå när man har oflyt.
Två kyrkor på Öster
 Det blev en snabbtitt inne på Indiska också. Där brukar jag ofta hitta något som vill följa med mig hem. Så också idag. Sen gick jag tillbaka till torget och bilen. I de här trakterna bodde jag under ganska många år. Alla år då jag pluggade på Lärarhögskolan hade jag min hemvist på Odengatan. Området har förändrats en hel del sedan dess. Flera stora byggnader har vuxit upp och jag saknade utsikten lite.
Tornrummet
 På andra sidan torget finns Allianskyrkan. Dit brukade jag gå. Jag sjöng i ungdomskören och spelade althorn i musikkåren. Dessutom var jag scoutledare. Den mesta tiden var jag på Ekhagen, men sen flyttade jag över till scoutkåren i centrum. Uppe i tornrummet hade vi scoutmöten.
Nostalgi på Östra Torget
 Vid torget fanns förstås en annan cache. När jag skulle söka reda på den, kom ett helt gäng ungdomar och gick förbi. Det satt en dam i en bil och åt en hamburgare. Många hämtade sina parkerade bilar eller promenerade förbi. Till slut kunde jag lätt plocka fram den lilla burken och logga. Jag tror inte någon uppfattade vad jag gjorde. Jag körde sen tillbaka söderut över Norrahammar. Där fanns en mysteriecache som jag hade lösningen till. Nu kunde jag logga burken utan problem innan jag fortsatte hemåt.
Jättens jättesten
 I Vaggeryd stannade jag till och letade upp några fler gömmor. Nu var det mörkt men inte så kallt trots fullmånen. Det var fina gömmor allesamman.
GC4874A Gnägg
GC4589V Trolleri?
GC3TGV9 TC12 - Högåsajättens sten
GC40CN4 Formgivare # 2
GC4589H Hydda

Ful gnagare vaktade en av skatterna
Sen tyckte jag att det kunde räcka för idag. Jag började bli hungrig och hemmet lockade och drog. Det finns många gömmor kvar i Vaggerydstrakterna. När jag kom hem upptäckte jag att det hade släppts tre nya gömmor lite öster om Vaggeryd strax efter att jag lämnat orten. Har man oflyt så har man det oftast hela dagen. Men jag kom tryggt hem i alla fall. Snart är det lov igen och då kanske det blir mer tid för burksök.

måndag 25 mars 2013

Kvällsrunda i skogen

Solen går ner bakom träden
 Efter dagens arbete åkte jag hem och tog ut hunden på en promenad. Det var riktigt skönt väder och inte alls kallt. Precis när vi kommit hem, ser jag en bil komma körande på vår lilla väg. Det var inte makens bil kunde jag se. Jag upptäckte att snart det var mina cachingkompisar klokare och pjf70. De hade tänkt loggga en av mina gömmor, men jag övertalade dem att åka till Slättö och leta.
Månen gömmer sig bakom molnen
 Vi drog iväg till Slättö och parkerade bilen vid vägkanten. Jag och Takko hade ju varit i trakterna tidigare. Nu promenerade vi längs skogsvägen för att försöka hitta första steget i en ny multicache. Några lokala geocachare som bor bara några hundratal meter ifrån hade försökt, men inte kommit längre än första steget.
Kvällspromenad med hundarna
 Hundarna sprang glatt omkring och nosade i alla snår. Vi följde fotspåren som verkade färska. Någon hade gått här tidigare under dagen. Men vi kunde se att samma personer också gått tillbaka. Så vi räknade inte med att möta dem.
Vad är detta?
 Första steget var inga problem att hitta. Det fanns ungefär där jag trodde och färska fotspår avslöjade att någon annan också hittat det. Jag satte igång att försöka lösa problemet och snart hade jag ett antal troliga siffror på pränt. Dessa knappades in i GPS:en som visade oss ca 250 meter i vidare in i skogen.
Takko undrar var gömman är
 När vi återställt första steget, gav vi oss av genom skogen. Vi hittade platsen och förstod genast att vi var rätt ute. Där fanns också färska spår efter andra geocachare. Det var nu det blev svårt. Cacheägaren hade ju avrått oss från att leta så länge snön låg kvar. Vi chansade och letade ändå en bra stund innan vi nödgades ge upp. Vi får återkomma när snön smält bort.
Ljussken i skogen
 Nu hade solen gått ner och mörkrets svart täcke lade sig över skogen. Ficklamporna fick lysa oss vidare. Mindre än tvåhundra meter från platsen vi befann oss på fanns ytterligare en gömma. Den hade jag redan besökt men det hade inte mina vänner. Så vi fortsatte genom skogen. Det hade de andra sökarna också gjort så vi kunde följa deras spår.
Tillbaka vid flyttblocken
 Både Takko och jag kände förstås igen oss när vi kom fram till de stora flyttblocken. Här fick de andra leta själva i mörkret. Till slut var det Tess som hittade burken och plockade fram den till sin matte. Det visade sig att det var våra danska vänner som besökt platsen tidigare samma dag. De kasnke har påsklov i Danmark den här veckan. Burken saknade lock. Vi försökte åtgärda problemet på bästa sätt innan vi vände tillbaka i våra egna fotspår.
Tess hittade burken åt matte
Det blev ingen cache loggad för mig idag, men vi fick ju tag på koordinaterna i alla fall genom att lösa gåtan. Mina kompisar fick en burk loggad. Min gömma sparade de till en annan gång. De åkte direkt hem när de lämnat av mig hemmavid. Lite te och en macka satt fint efter kvällsutflykten. Vi promenerade nog ca 3 km genom skogen. jag hade inte räknat med att ge mig ut på burkjakt den här dagen, men det är alltid trevligt med överraskningar.

söndag 24 mars 2013

Frukostmöte, städning och Earth Hour

Idel kvinnor
Det blev inte den vanliga frukosten i morse. Oftast äter man ju samma sak varje morgon. För min del är det youghurt och eventuellt flingor eller musli. Det är det som jag lärt mig äta. Förr kunde jag knappt få ner något i magen tidigt på morgonen. Mamma tvingade nästan i mg en kopp te och en liten macka innan jag åkte till skolan. Men sen blev jag också hungrig efter en stund. Jag lärde mig att ta med något att äta på tåget. Senare i livet har jag fått lära mig att äta frukost och nu kan jag inte vara utan den. Idag åt jag frukost med drygt trettio andra kvinnor i Missionskyrkan i Forsheda.

Frukostbord med hotellstandard
På frukostbordet fanns allt man kunde önska sig. Det var läckert uppdukat också. Vi äter ju inte bara med munnen utan också med ögonen. När allt är upplagt i vackra skålar och bordet dekorerat med blommor och tända ljus, ser det ännu godare ut.

Servicepersonalen
Vid kvinnofrukosten var det två män som serverade och diskade. Ibland är det skönt att bara sätta sig vid ett dukat bord och inte behöva tänka på något annat än att äta, prata och umgås. Männen fick givetvis äta de också.

Camilla Bergius berättar
Efter maten fick vi lyssna till Camilla Bergius från Värnamo som talade över ämnet "Skuld, skam och nåd" med underrubriken "När livet är skört". Hon berättade öppenhjärtigt från sitt liv och sina erfarenheter. Jag tror vi alla kunde känna igen oss i det hon berättade.

Idel öron
Många vill ta bort all skuld som vi bär på, men Camilla menade att det finns verklig skuld. Skuld handlar om vad man gör. Om vi handlar fel, är vi skyldiga. Då behöver vi nåd. Vi behöver be om förlåtelse och få nåd. Skam handlar inte om det man gör utan om vem man är. Den som känner skam, tror att hon är fel, är värdelös och inte värd att älska. Så är det inte. Vi är alla värdefulla skapelser och behöver inte känna skam. Det var ett positivt budskap Camilla förmedlade till oss. Till sist bad hon välsignelsen över oss. Hon poängterade särskilt orden "Herren vänder sitt ansikte till oss". Människor kan vända sig bort ifrån oss, men Gud vänder alltid sitt ansikte mot oss "och ger oss frid". Efter det sjöng Nettan några underbara sånger på samma tema.

Tulpanvinst
 Sen fick vi kaffe och en kaka innan vi skildes åt. Kakan fanns i en aluminiumform. När jag vände på den, såg jag att det fanns en liten guldstjärna under formen. Först tänkte jag vilket jobb de lagt ner på detta att klistra guldstjärnor under kakformarna. Kanske för att påminna oss om att vi alla är stjärnor. Sen förstod jag att det inte var så. Ingela, som höll i kvinnofrukosten, berättade att det fanns en kaka med en stjärna under och den råkade jag få. I och med det vann jag en bukett tulpaner att ta med hem. Det var oväntat och roligt. Jag blev jätteglad.

Här har en hund promenerat
 När jag kom hem, ville förstås hunden ut en runda. Vi tog långa promenaden. Det var inte så kallt längre. Värre var det på morgonen. Men så här års värmer solen en hel del. Det var rätt skönt att ut och röra på sig. Andra djur hade också varit ute och rört på sig. En älg hade passerat över vägen tidigare, kanske tidigt på morgonen. Det är inte så ofta vi ser älgar även om vi märker att de finns i vårt område. Rådjuren syns oftare.

En älg har gått här
 Det blev Teriyakilax till middag serverad med ris och grönsaksröra med räkor. Det smakade också gott och två matlådor blev det också. Även om vi bara är två här hemma nuförtiden så brukar jag laga fyra portioner på helgerna. Då får vi matlådor att ta med till jobbet i veckorna.

Solen smälter det vita
 Efter maten satte vi igång med dagens stora uppgift. Vi började plocka i ordning och städa uppe i det rum som vi använder som arbets- och pysselrum och som pojkarna bor i när de är hemma. Hela huset skulle behöva en rejäl sanering känns det som. Städning är en syssla som varit lite eftersatt i det här huset ett bra tag. Det är mycket som tar på krafterna, både jobb och sjukdom. jag känner mig ofta helt slut på kvällarna och helgerna. Maken har haft fullt upp med att tömma sitt föräldrahem. Idag påbörjade vi i alla fall verket som lär ta flera dagar i anspråk. Det är ju snart påsk och då vill vi ju ha det lite fint. Dessutom kommer nog sönerna hem en vända då.
Sammy
 Till slut tröttnade vi på det dammiga värvet och tog kväll. Det blir förhoppningsvis fler dagar för städning och skulle det inte bli det så kvittar det ju. Takko "hjälpte" förstås till hela dagen utom när han smet ut och inte kom in på en liten stund. Men katterna höll sig mest inomhus. De låg på kökssoffan och njöt av stugvärmen. Sammy, den gamla hankatten, brukar mest bara komma in och äta lite för att sen ge sig av igen. Idag stannade han inne hela dagen.
Earth Hour

Ikväll var det dags igen att släcka alla lampor och tända stearinljusen. Det var Earth Hour mellan 20.30 och 21.30. Det gjorde vi också, men TV:n fick vara på liksom datorn. Earth Hour är en världsvid manifestation för miljön. Den startade i Australien 2007. Förra året deltog 152 länder. Det kanske är ännu fler i år vem vet. På många håll ordnas event under Earth Hour. Vi hade funderingar på att åka till ett geocachingevent i Halmstad, men det var lite för långt tyckte vi och inte riktigt försvarbart ur miljösynpunkt. Nästa år kanske vi kan ordna ett eget event. Det skulle nog vara häftigt att samlas på en utsiktsplats och se när alla ljus slocknar, om de nu gör det. Alla deltar ju inte även om det förra året var 55% i Sverige. Vi får se hur många det blev i år.

Nu är det dags att säga Go´natt så vi orkar upp imorgon. Då är det en annan dag. fast egentligen har den ju redan börjat. jag är som vanligt sent ute.

torsdag 21 mars 2013

Vårdagjämning i Småland

Drivor på vägen
 Vem kan tro att vi passerat vårdagjämningen? Här är ju fortfarande full vinter. Flera minusgrader och kalla isvindar. Det lockar inte precis till långa promenader. Inte ens hunden ville gå på långpromenad idag. När jag stannade till, vände han och skuttade hemåt. Han gillar nog inte yrsnön heller. Den driver igen vägarna och stigarna försvinner så man får spåra nytt varje gång.

Var är Takko?
 Idag hade vi studiedag. För en gångs skull fick vi syssla med något som vi önskat få prata om. Många gånger känns studiedagsprogram som utfyllnad. Det gäller att fylla vår tid, inte att använda tiden till något vettigt. Idag fick vi prata om viktiga saker som berörde oss. Då går dagen fort.

 Igår var jag ledig. Egentligen hade jag tid avsatt för rättning av nationella prov, men det arbetet hade jag redan klarat av. Det mesta rättade jag i helgen. Det sista delprovet gjorde jag färdigt i tisdags kväll. Därför kunde jag ägna gårdagen åt annat. Jag kunde sova lite längre, äta frukost i lugn och ro, titta på ett TV-program jag missat, gå ut med hunden och fika. TV-programmet var När livet vänder med Anja Kontor. Avsnittet handlade om Tomas Sjödin och hans familj. Han tillhör mina favoritföreläsare. Det är en så klok man. Han hade så många bra saker att säga. Titta gärna på det. Det finns på Svtplay ett tag till.

Årån
Vid halv tolv gav jag mig av mot stan. Hunden fick stanna hemma. Jag skulle plocka upp Katrin och sen skulle vi åka utåt mina hemtrakter och logga lite burkar som vi hade kvar. Vi tänkte också hälsa på min mamma och fika där. Därför stannade jag först till vid Stigs bageri och inhandlade lite fikabröd. När jag satte mig i bilen igen, hörde jag plinget i mobilen. Det var en ny cache som släpptes och jag befann mig bara 428 meter ifrån den. Jag kollade snabbt in var, startade bilen och drog iväg. Bilen parkerade jag vid en mack och sen småsprang jag mot gömman. Jag fick syn på burken med en gång och plockade fram den. När jag vände mig om, fick jag se en kille komma lubbande mot mig. Jag förstod genast att det var Virrepinnen. Han har legat lågt med geocachingen i vinter och mest jagat vilda djur. Nu hade han lunchrast och då åker han ju förbi här. Han bor alldeles i närheten. Han undrade förstås vad jag gjorde i stan en vanlig onsdag. Givetvis delade jag kamratligt FTF:en med honom. Vi småpratade lite på vägen tillbaka till bilarna. Sen skildes vi och jag drog mot Katrins "place". Jag mötte henne och Tess på vägen.

Knipänder i Årån
 Geohunden Tess fick inte heller följa med. Den här dagen åkte vi själva. Vi körde väg 27 söderut. jag stannade till vid Årån för att titta till min gömma där. Loggboken skulle vara fuktig hade den senaste loggaren skrivit. Lite fuktig var den, men jag har sett betydligt värre. Det var lika bra att byta ut både den och pennan mot bättre grejor. Dessutom satte jag dit ett par små magneter så att den skulle hålla sig på plats. Jag gick fram till bron över ån och kollade vattenflödet. Det var mycket vatten i forsen. Några knipor simmade i det kalla vattnet.

Klokare loggar
Inne i Horda stannade vi först och letade efter en gömma som jag fått grönt ljus på i geocheckern, men hur vi än sökte ville den inte krypa fram. Vi fick ge upp. Det kanske går bättre när snön försvinner. Den andra gömman fanns i hembygdsparken. Vi var där i somras tillsammans med malmösonen.  Då löste vi första steget, men slutgömman hittade vi inte. Nu gick jag till samma ställe och hittade den omedelbart. Den kan inte ha varit där förra gången. Då skulle vi ha sett den. Det var i alla fall skönt att hitta den i snålblåsten.

Horda hembygdspark
Sen åkte vi upp till Kolvarp och fikade hemma hos mamma. Där var det varmt och skönt i stugan.  Det var ett tag sedan vi sågs. Vinterkräksjukan och mycket jobb har hindrat besök tidigare. Man vill ju inte smitta ner henne. Hon satt i köket och virkade när vi kom. Vi stannade och pratade en stund med henne innan vi fortsatte dagens utflykt.

Bistert vid Rikas hörna
Nästa ort vi stannade på var Rydaholm. Katrin letade upp en cache som jag redan tagit. Den fanns vid örtagården i Rikas hörna.

Snöfall vid Frikyrkan
Vid Frikyrkan i Rydaholm har jag stannat till ett par gånger och letat. Den gömman ska vara en 1/1:a, alltså väldigt lätt. Problemet är bara att det finns så många mugglare där, alltså icke-geocachare. Medan vi letade passerade många ungdomer förbi. De kom säkert från tåget. Andra promenerade åt andra hållet. Det var ovanligt många ute i busvädret. Till från snöade det under hela dagen.

Kyrkcachen loggad
En man skyndade förbi och undrade vad vi letade efter. Vi tänkte att det var bäst att säga som det var. Vi var ju precis utanför Guds hus. Så vi berättade att vi letade efter en geocache. Aha, sa han, och önskade oss lycka till innan han rusade vidare. Strax efter hittade Katrin den lilla burken och vi kunde logga även denna.

Cachen befriad från pinnarna
Bilen rullade vidare söderut. Inte blev det varmare för det, men vi fortsate leta burkar. I Hjortsberga åkte vi fram till lägergården där jag var på konfirmationsläger en sommar på 60-talet. jag har varit där och letat efter gömman en gång förut utan resultat. Den här gången upptäckte jag en hög med pinnar som så misstänkt ut. Jag lyfte på alla pinnarna och där var burken. Den kan inte ha varit där förra gången. Då letade jag överallt runt omkring.

Den fastfrusna cachen lossas
Burken var lokaliserad, men ett problem kvarstod.  Den var fastfrusen. Vi fick gräva lite runtom. Alla störe verktyg fanns i ryggsäcken i bilen och vi orkade inte gå tillbaka och hämta dem. Min användbara pincett fick tjänstgöra. Till slut började burken röra på sig och jag kunde rycka loss den. Fastfrusna burkar är ett av problemen man kan stöta på vid vintercaching.
Fiffiga gömman smälter väl in
Nästa metropol var Alvesta. Här hade vi ganska många gömmor kvar. Vi kom precis när alla slutade jobbet, så den första gömman valde vi att avstå från och kanske återkomma till. Vi hittade några andra i stället. Slakteriet kommer jag ihåg att pappa brukade skicka djur till på 60-talet. Nu är det nedlagt. Det var viss Alvedoor också eller åtminstone kursat. Båda gömmorna smälte väl in i omgivningarna, men vi lyckades hitta dem. På det senare stället tog vi med burken in i bilen för att logga i skydd undan blåst och snö. När vi skulle sätta tillbaka den, hade en bil stannat i närheten så vi kunde inte göra det direkt. Burken fick följa med till nästa gömma. Sen åkte vi tillbaka och placerade den på samma ställe som vi hittade den. Då var det fritt fram.

Ruiner vid Klosters röstskola
 Nästa ställe var ett häftigt sådant. Det var en ruin vid sjön Salens strand. Där hade funnits en röstskola, men den hade brunnit ner. Nu var där bara rester av husen. Men de låg vackert. Det gick en vandringsled förbi rakt igenom ruinerna.

Lite UE Light
Burken fanns inuti ett gammalt hus. Det blev lite Urban Exploration Light av letandet. Det är spännande att leta på övergivna platser. Naturen håller på att ta tillbaka området. Vi hittade gömman där ledtråden sagt den skulle vara.

Ödsligt vid knutpunkten
Nu var vi hungriga och åkte till ett gatukök där det skulle finnas en annan gömma. Vi kikade runt lite innan vi gick in och förstod att den fanns rätt högt upp. Många hade antytt i loggarna att de använt ett redskap. Stegen fanns med i bagaget om vi ville försöka. Först behövde vi lite mat. Det fick vi också, när vi satt oss inne i lokalen. Efteråt bestämde vi oss för att avstå klättrandet. Det var kallt och det fanns fler gömmor att leta upp.

Alvesta station
Den sista gömman vi hittade fanns vid stationen i Alvesta. Det är en stor station men den var helt öde när vi tog trappan upp, gick gången över spåren och åkte rulltrappan ner ut på perrongen. Vi hittade den lilla burken enkelt och kunde snart återvända samma väg. Vi gjorde ett försök till, men den gömman var nog borta. Det var fler som misslyckats där. Nu var vi ganska nöjda med dagen och lät bilen rulla norrut igen tillbaka till hemlänet.

Jag släppte av Katrin i Värnamo och fortsatte hemåt. Fast det dröjde ett tag till innan jag var hemma. Det var dags för vår gemenskapsgrupp att träffas så jag åkte direkt dit. Vi börjar alltid med lite fika. Det var gott med en macka och te. Sen samtalar vi en stund om livet. Nu hade vi kommit till bekymmerslöshetspärlan i Martin Lönnebos Frälsarkrans. Det fanns mycket att prata om. Alla har vi våra egna bekymmer. Vi gör oss alldeles för ofta för mycket bekymmer. Småsaker kan bli stora berg, men det går att ta sig förbi bergen också. Vi får dela våra bekymmer med varandra. Vi pratade också om det program jag tittade på tidigare på dagen. För Tomas Sjödin var bönen en viktig ventil när bekymren hopade sig. Så är det nog för mig också. Ibland kan man undra varför man ska be till Gud. Han vet ju redan allt. Men bönen är nog viktig för oss. Där får vi lämna en del av det som tynger oss och hämta ny kraft att orka gå vidare.