fredag 28 april 2017

Isande regn och brännande feber



Efter i stort sett en vecka med trötthet var jag lite piggare i måndags. Det var tur det eftersom vi skulle träffas på förmiddagen och urnsätta mamma på Rydaholms kyrkogård. Jag ville inte köra hela vägen dit ut själv, så jag bestämde med min bror att samåka från stan. Maken hade feber och var rejält förkyld så han var hemma. Han erbjöd sig att skjutsa in mig så jag slapp köra alls.


Vädret uppvisade isande kallt regnande hela vägen. Då är det inte så skönt att stå ute på en blåsig kyrkogård. Vi samlades i vapenhuset och höll det mesta av vår lilla samling där. Vi sjöng en av de psalmer mamma valt till begravningsgudstjänsten. Pastor Göran läste några bibelord och bad.


Sen gick vi ut i regnet och samlades runt graven där urnan sänktes ned. Vi sjöng en sång till och bad välsignelsen innan vi tog avsked med att lämna påskliljor i vaserna. Sen var vi alldeles nedkylda och ville helst in i värmen. Det blev inga bilder utifrån graven. Fingrarna var som isbitar trots att jag hade vantar.


Efteråt åkte vi alla till Rydaholms värdshus för att äta lunch tillsammans. De serverade oxbringa med potatis och pepparrotssås. Det var gott men jag orkade ju förstås bara en bråkdel av portionen.


Vi satt kvar en bra stund och pratade. Det är ju trevligt att träffa sina syskon med respektive även om det inte alltid blir så ofta. Vi bestämde lite om när vi ska träffas och ta hand om mammas saker. Vi är tacksamma att hon delat ut så mycket redan som presenter. Vi har ju redan alla fullt i våra hus.


I veckan har vi haft besök hemma i Rannäs. Fyra älgar passerade över åkrar och ängar med stora kliv en kväll. Maken rusade in efter min kamera. Igårkväll var det fyra andra älgar bland annat en liten kalv som maken stötte på när han och hunden var ute. De var visst var i morse också.


Själv har jag missat alla besök av skogens konung. I onsdags var det dags för provtagning igen efter första nya behandlingen. Maken följde med och kunde skjutsa upp mig i en rullstol. Jag var fortfarande matt och trött. Det visade sig att jag hade feber och väldigt låga blodvärden till följd av cellgifterna. Nedgången var väl förväntad men feber gjorde att de ville kolla upp mig. Så jag fick ta prover och röntga lungorna innan de lade in mig på avdelningen.


Det har ju varit lite dåligt med aptiten på sistone, men här kan man beställa vad man vill ha. Och det är all inclusive. Någon pannkaka lyckades jag klämma ner. Maten är god och kommer ofta. Jag får ofta soppa till förrätt och det är gott. Gradvis har jag kunnat äta mer och mer. Idag åt jag hela lunchportionen modell liten.


Maken har börjat jobba igen men han har kommit på kvällarna. Takko har fått besök på dagarna av Sakari som gått ut med honom. Igår kom Katrin på besök och lämnade en liten kompis kvar på rummet. Han lyser och blinkar i mörkret. Det är trevligt med lite besök då och då. Igår fick jag blodtransfusioner och sprutor för att stimulera produktionen av vita blodkroppar. Jag kanske ska få trombozyter också. Men känner jag mig mycket bättre. Jag orkar mer, men jag får stanna över helgen tills de vita blodkroppar börjat stiga i antal. Jag är förstås infektionskänslig. Det blir säkert lite segt och tråkigt.


I morse var det grått och regnigt utanför fönstret. Den lilla hemliga trädgården nedanför mitt fönster blir säkert blöt idag. Jag hoppas att värmen kommer tillbaka. Det är ju snart valborgsmässoafton, men då kan det vara jättekallt ibland. Jag lär missa året upplaga. Men jag kanske kommer hem till första maj eller i alla fall den andra.

fredag 21 april 2017

Ny match inledd med tur till Jönköping


Nu börjar det äntligen lysa lite vitt i våra hagar också. Vitsipporna stannade upp när det blev lite kallare. Idag var det blåsigt men trots allt lite sol och det är det som räknas. Det blev en liten bukett plockad efter hundrundan mitt på dagen.


Igår tog maken ledigt för att följa med mig på första behandlingen i Jönköping. Man kan väl säga att cancern vann den förra matchen. Cancercellerna hittade väl ett sätt att skydda sig mot de cellgifter som ingick i kurerna. Nästa match är inledd och första ronden har kommit igång.

Vi anlände strax före tio och blev insläppta på ett eget rum av en sköterska som skulle ta hand om behandlingen. Sen skickade hon meddelande till apoteket att de kunde blanda till cellgiftet som jag skulle få som dropp. Det har väldigt kort hållbarhet så därför måste det ges snabbt efter blandningen. Men först fick jag ett läkemedel mot illamående i droppet. Sen var det dags för cellgiftet. Till sist spolade de igenom mina blodkärl med en påse koksaltlösning. Sen var vi klara förutom en tablett kortison och en ny tid inbokad om fyra veckor.

Jag kände mig ganska pigg igår i jämförelse med tidigare i veckan. Kanske hjälpte koksaltslösningen till att förbättra vätskebalansen i kroppen. jag misstänker att jag varit lite uttorkad. Jag har inte orkat hälla i mig så mycket vätska som egentligen behövs.

Efteråt hade maken några ärenden till Jula, men jag satt kvar i bilen. Vi åt lunch på IKEA, men det var verkligen ingen höjdare. Det brukar faktiskt vara rätt så gott, men inte den här gången. Det blev en mindre positiv recension av dagens lunch. Sen satte jag mig i en fåtölj och väntade medan maken rusade runt efter lite kompletteringar till kökslådornas innehåll. Inga stora inköp men ibland räcker det lilla. Ingen idé att köpa på sig saker i onödan. Vi vände hemåt och gjorde matinköpen hemma i Forsheda.

Resten av dagen och kvällen mådde jag riktigt bra och var rätt så pigg, när jag väl vilat en stund efter att vi kommit hem. Som vanligt gick det inte att sova på natten. Det är kortisonets fel. Men nu ska jag bara ta en tablett i veckan i alla fall.


På förmiddagen idag var jag lite ttrött efter en sömnlös natt, men jag ägnade mig åt lite spaupplevelser på hemmaplan. Först drack jag en frukostsmoothie gjord på banan, kiwi, spirulina, kefir och lite apelsinjuice. Sen blev det fotvård och lite annan kroppsvård innan jag klädde på mig dagens outfit. Takko och jag tog en liten fika innan det var dags för dagens promenad.

När vi går stigen över kullen och snart är ute vid grusvägen mot skogen, finns en stor sten med en lodrät sida som har så vackra lavar. Lavar kan verkligen utgöra konstverk på stenar. Det finns så många olika sorter. Alla bidrar till helheten. Ibland liknar de kartor över länder och områden. Tillsammans blir det vackert.


Hunden och jag gick vidare och idag orkade vi gå ända till raststugan. Jag satte mig och vilade en stund medan hunden nosade runt bland dofterna i gruset och gräset utanför.


Det var skönt att sitta därinne och slippa blåsten därute. I skogen är det mera lä men ute på de öppna fälten var riktigt blåsigt. I natt blåste det också bra. Det vajar fortfarande i träden utanför huset.


Myrorna var i full fart i solskenet vid vägkanten. Mitt bland myrornas stickor och barr stack det upp några gröna spjut. Det såg ut som liljekonvaljeblad, men det måste vara alldeles för tidigt för dem. Vi får vänta länge innan blommorna kommer. Myrorna hade i alla fall bråttom på sitt vanliga sätt. Vi skyndade oss hemåt till dagens lunch som blev potatis- och purjolökssoppa.


Eftermiddagen tog jag det lugnt. Ögonen ville gärna ramla ihop lite. Det berodde nog på den dåliga sömnen men i natt ska jag sova som en stock. Nu ska det bli en macka med lite äggröra på.

måndag 17 april 2017

Stillsam påskhelg


Stilla veckan brukar man ju kalla veckan mellan palmsöndagen och påsken. För mig har påskhelgen verkligen varit stillsam. Jag hade tänkt att gå på gudstjänsten i kyrkan på långfredagens kväll, men så blev det inte. Maken hade hand om ljuden och kalmarsonen skulle anlända samma tid till stationen i stan. Det blev alltså jag som fick åka och hämta honom.


Vid stationen hade magnoliaträden börjat slå ut som blommor. Än är de inte översållade men det fanns några utslagna exemplar. De är så vackra.


Nr vi kom hem, fixade vi fram lite påskmat. Det blev inte så märkvärdigt. Ägg, sill och omelett bland annat. Tyvärr klarade inte min mage av påskmaten. Det blev nog en för konstig blandning som den inte var van vid. Resten av helgen har jag fått ta det lugnt. Orken har inte velat infinna sig. Det var tråkigt nu när sonen ar hemma.


Han åkte tillbaka till Kalmar i söndags kväll. Vi andra har vilat och tittat lite ppå TV emellanåt. Så mycket mer har jag inte orkat. Dessutom har jag insett att jag nog måste ställa in nästa helgs resa. Vi hade bokat boende vid Kinnekulle för att vara med på Läckö-Kinnekulleeventen, men det blir nog svårt eftersom jag ska till Jönköping på torsdag för behandling. Jättetråkigt, men man måste inse sin begränsning. Imorgon blir det provtagning i stan. Sen hoppas jag att jag piggnar till och orkar lite mera den här veckan.

fredag 14 april 2017

Påskfika i Rannässkogen


Skärtorsdagen började i lathetens tecken. Jag tog det lugnt hela förmiddagen. Ute regnade det för att lite senare övergå till snöblandat regn. Efter en stund tog det slut. Då gav vi oss ut på en liten promenad, hunden och jag. Påskliljorna blommar intill stigen. Vi har lite lökar här och där på gården. Det är alltid lika roligt när de tittar upp och slår ut. Det lyser upp tillvaron.


På eftermiddagen packade jag ihop alla saker som skulle med till mitt lilla event Påskfika vid raststugan uppe i skogen. Jag lastade bilen och i god tid gav jag mig av till eventsplatsen. Det kom några stänk regn när jag gick ut till bilen, men uppe i skogen var det uppehåll, till att börja med i alla fall. En cyklist var först att anlända. Det var 1000sjöar. Sen rullade det in bil efter bil.


Det var tur vi hade tak att gå in under för senare började det dugga alltmer, men det blev inga större mängder vatten som droppade ned på oss. Marken behöver betydligt mer. Det kan nog bli allvarliga problem med vattenbrist framöver, om inte regnet kommer i lite större mängder.


Fika brukar sitta bra när man är ute i skogen. Mina påskbakelser var uppskattade. Katrin kom lite senare ch hade med sig supergoda kolasnittar. Sen fanns det förstås lite påskgodis också.


De yngre geocacharna satte sig utomhus. De hade gott om spring i benen och ville hitta flera gömmor som fanns i området. Den närmsta fanns bakom knuten och fick ett antal loggar den här dagen.


Zack hade roligt. Det fanns ju många som kunde kasta bollen åt honom. Han flög runt i terrängen och fångade lyror. Så småningom droppade fler och fler av. Det var dags att packa ihop eventet och åka hem och fira påsk. Vi var nog ett tjugotal som besökte eventet. Det var inte dåligt mitt ute i skogen.


Det blev några bakelser över som jag kunde ta hem till maken. Dagens förmiddagsfika innehöll både bullar och bakelser. Vi visste inte om och när sönerna tänkte dyka upp, men det blev inte igår. Kalmarsonen anländer ikväll, men Stockholmssonen stannar däruppe.


Dagens event gav en ny digital souvenir till samlingen. Det var väl en av anledningarna till att många ville åka på event. Sen är det ju så trevligt att träffas också. Dönerstag är en företeelse bland tyska geocachare. Döner är ett namn för kebab. Torsdag heter Donnerstag på tyska och torsdagar har blivit kebabdagen. Då samlas man vid ett kebabställe. Jag tyckte det var lite svårt att hitta ett bra kebabställe i närheten så det fick bli Påskfika i stället. Men det dög lika bra.


I samband med Dönerstag släpptes också en ny landssouvenir för hela Tyskland. Tidigare har det funnits en souvenir för varje förbundsstat. Jag fick Mecklenburg-Vorpommern för två år sedan då vi loggade ett par cacher där i samband med Polenresan. Därför fick jag också Tysklandssouveniren. Belöningar är ju alltid trevligt att få.

tisdag 11 april 2017

Våren går framåt med stormsteg


Det är härligt när man kan ge sig ut i solen och upptäcka nya vårtecken. Våren kommer ju mer och mer. Efter en jobbig vecka, den förra, var det skönt att kroppen rättade till sig någorlunda och vi kunde ge oss ut på lite längre promenader. Fast någon värme är det inte i luften. Det har blåst en hel del och då kan det bli isande kallt. Takko har varit nöjd med de korta rundorna.


Vid husknuten står min magnoliabuske. Förra veckan började de knubbiga knopparna visa lite vitt. Om solen värmer den i hörnan, kan den då slå ut ganska fort.


Idag hade en av knopparna börjat veckla ut sig. Lite bruna frostskador fanns det men jag ser fram emot att få lukta på de underbara blommorna.


Nu har jag också kommit igång med min islandströja. Jag köpte ju garn förra veckan, men det tog några dagar innan jag började. Egentligen ville jag sticka uppifrån och ner, men mönstret var traditionellt nedifrån och upp. Jag funderade på att försöka vända på det, men sen valde jag att köra som det står. Jag började med en ärm. Då är det inte så många maskor att repa upp om det skulle bli något fel. Sen ser man om mönstret fungerar. Det går ganska fort att sticka på och det är roligt.


Idag var det dags för ett stadsbesök igen. Läkaren tog emot och berättade läget på sjukfronten. Sen fick jag dropp för att stärka skelettet innan jag kunde gå därifrån. Då var jag ganska hungrig, så det blev en hamburgare så jag skulle orka inköpsrundan i affären också.


Läkarens besked var inte så positivt. Nu är jag rätt van vid att få negativa besked så jag är beredd. Jag trodde förstås att en ny cellgiftskur skulle börja på måndag. Den här veckan är det uppehåll. Men proverna visade att mina värden var skyhöga igen. Alltså verkar inte kurerna bita längre. Läkaren hade pratat med läkaren i Linköping, som föreslog en annan behandling. Det är samma cellgift som jag fick i samband med stamcellstransplantationen. Då fick jag en kraftig dos som skulle radera mitt immunförsvar. Nu är meningen att jag ska få en svagare dos en gång i månaden. Det ges som dropp. Tyvärr kan de inte ge det i Värnamo. Det är väldigt kort hållbarhet på det. Men Jönköping kan förhoppningsvis ordna det. Jag ska få mer besked från min läkare när hon vet lite mer.


På ett sätt kan det vara skönt att slippa sprutorna och kapslarna som tagit, men det finns ju biverkningar med alla cellgifter. Det viktigaste är ändå att det fungerar och kan hålla cancercellerna i schack. Jag vet att jag inte blir av med dem, men de får gärna vara så få som möjligt. Samtidigt vill jag kunna fungera och må hyfsat bra. Det är inte alltid så lätt med cellgifter i kroppen. Förhoppningsvis går det att hitta en bra balans.


Jag var trött och lite ledsen när jag åkte hemåt från stan. Då fick jag syn på de häftiga molnen på himlen. De såg nästan lite sommarlika ut och fick mig på lite bättre humör. Solen sken dessutom. Jag kom hem med mina kassar och kunde packa upp dem. Sen fick jag vila en stund. Jag var ganska så trött efter dagens utflykt.


Imorgon har jag tänkt att baka. På torsdag har jag lovat att bjuda ett gäng geocachare på påskfika. Då ska det bli ett enkelt event här uppe i skogen. Det blir inga sju sorters kakor, men något ska jag väl kunna knåpa ihop. Sen kanske jag kan förbereda lite inför påskhelgen också. Förhoppningsvis kommer sönerna hem till oss. För övrigt tänker jag ta det lugnt.

fredag 7 april 2017

Dystert och ofattbart


Den här dagen slutade inte precis som vi önskade. Vi är nog många varit klistrade vid nyhetsrapporteringen och sociala medier. På förmiddagen såg det ljusare ut. Solen sken och hunden och jag tog en lång promenad. På hemvägen hittade jag den första utslagna vitsippan. Den lyste som en stjärna bland gräset.


Vi gick hela hundrundan på 55 minuter. Annat var det förr. Då gick det betydligt fortare, men man får vara glad att man orkar överhuvudtaget. Veckan har annars inte varit så bra, men idag hade jag bestämt mig för att utmana mig med hundrundan. Jag vilade några minuter i Skogsbiblioteket innan vi fortsatte hela vägen hem.


Så på eftermiddagen hände det förfärliga. Vi blev nog alla bestörta när vi fick veta att ett misstänkt terrordåd utförts i Stockholm. Sen har vi följt händelserna hela kvällen. Vi som har anhöriga i området blev förstås oroliga, men ganska snart kunde vi se att sonen var i alla fall i säkerhet. Under kvällen hade jag kontakt med honom. Han var kvar på jobbet eftersom inga kommunikationer funkade. Han har ju en bit att åka ut till Salem. Vid halv tio meddelade han att han satt på ett tåg på väg hem. Andra släktingar i Stockholm var också i säkerhet, men visst förändrades livet helt plötsligt. Det som värmer är all omtanke som stockholmarna visar varandra i denna svåra situation. Det är det vi alla får göra.


Den här veckan har, som sagt, varit lite tuff. Helgens magproblem har påverkat mig även under veckan. Ändå har jag lyckats genomföra en del roliga aktiviteter.


I onsdag ville min kollega fika tillsammans med mig när hon skulle stan och handla garn. Det är ju alltid trevligt. Vi träffades och pratade i en och en halv timme. Sen tog vi oss till Tine i garnaffären och handlade lite garn. Jag har länge velat sticka en islandströja och nu köpte jag isländskt ullgarn till en sådan. Det ska bli roligt att sätta i gång.


Dagen efter var det dags att ta prover på sjukhuset. Sen köpte jag lite fika och åkte hem till Zack och hans matte och husse. Det var ju ett tag sedan vi sågs. Vi har varit i Rom och sen har de varit Spanien. Zack hade också varit på semester i Halmstad. Det var kul att ses igen.

Nu är det dags att gå och lägga sig. Tankarna rör sig förstås i huvudet, men vi får hoppas att det blir en lugn natt. Nu är det helg. Det kommer nog att bli en annorlunda helg. Vi ber för alla som drabbats så grymt. Vi ber för Sverige.

lördag 1 april 2017

Frälsarkransen: Vem är jag egentligen?


Det blir visst lite långt mellan inläggen om Frälsarkransen. Tankarna och funderingarna finns hela tiden, men ibland är det svårt att samla dem och få ner dem på pränt. Efter Gudspärlan och den första tystnadspärlan kommer två vita pärlor. Den första är lite mindre än den andra. Det kallas Jagpärlan. Den är nog mindre för att Gud är så mycket större än vi. Vi kan inte mäta oss med honom. Men vem är jag egentligen?

Vi har många olika roller. Jag är mamma, fru, kompis, lärare, bloggare m.m. Men är vi bara våra roller? Jag tror att många kan känna sig låsta i roller som de blivit tilldelade av andra. Ibland låser vi kanske dessutom in oss själva.

Den bild vi visar utåt är inte heller alltid den sanna bilden av oss. Den kanske visar mer om våra attityder än om vår personlighet. Attityder kan vara ett skal, ett skydd mot omvärlden. Vår personlighet är det som skymtar igenom sprickorna i vårt skal.


Som kristen tror jag att vi har vårt ursprung hos Gud. Det är han som har skapat mig. Det var han som ville mitt liv. Mina föräldrar ville också ha mig. Det är inte alla som får uppleva det, men alla är önskade och älskade av Gud. Det är så bibeln berättar om Gud och människan. Men den berättar också om att människan valde bort Gud. För Gud gav oss inte bara livet. Han gav oss också en egen vilja och han respekterar oss så mycket att han accepterar våra val.

Allt sedan den dagen har vi sökt efter oss själva. För när vi valde bort vårt ursprung förlorade vi också en del av vår egen identitet. Många letar på olika håll. Vi söker i religioner och tankesystem, i äventyr och spänning, i naturen eller i droger för att inte tala om i oss själva. Men vi verkar ha svårt att hitta det vi söker.


Min kristna tro har alltid varit en trygghet och en grund i mitt liv. Jag växte upp i en kristen familj, men det betydde inte att jag inte hade frågor och tvivel. Under resans gång fann jag ändå svar på en del av de frågor jag hade. Andra frågor var inte längre så viktiga. För till slut kom jag fram till att det handlade inte om trossatser och dogmer. Min tro handlar om en relation. Det är det som skiljer kristendomen från andra religioner. Det handlar om vår relation till vår skapare, vår frälsare och den helige ande. När jag förstod det, var det ett enkelt val att välja relationen med Gud. Det var som att komma hem.

Det är också i våra relationer med andra som vi utvecklas. Gud ser stor potential i oss, men han tränger sig inte på. Han ger oss hintar och antyder i vilken riktning vi bör gå. Valet är hela tiden vårt. Skulle vi trots allt välja ett mindre bra alternativ, ger han oss nya chanser. Det är generöst. Det är kärlek.

Så vem är jag egentligen? Jag är en unik individ, älskad av Gud och omsluten av hans omsorg. Det är där jag hör hemma.

Rond Fyra


Nu är jag mitt inne i den fjärde kuren med cellgifter eller som jag brukar kalla den mitt i rond fyra. Den andra veckan är alltid den jobbigaste. Det kanske är för att jag har som mest cellgifter i kroppen då med både sprutor och kapslar. Nästa vecka slipper jag sprutorna och då lättar det. Men bästa veckan är den sista för då har jag en paus med cellgifterna. Sen börjar nästa rond.


Det har också varit ganska jobbigt ett tag sedan de senaste beskeden. Det är en sak att förstå och acceptera det man hör med huvudet, men det är svårare att ta in det och låta det landa i hjärtat. Det är många känslor som behöver bearbetas. Jag vet ju att detta förmodligen är min sista match och att det är en kamp jag inte kan vinna. Gradvis ramlar det väl ner. De flesta vill ju inte dö, inte jag heller. För att fortsätta på temat med ord på bokstaven H, min håg står till livet. Därför kämpar jag på. Därför hittar jag på olika saker och försöker aktivera mig även om jag har dagar då jag sedan måste vila. Jag tror det är viktigt även för huvudet, hjärtat och hågen att handen är med så att det händer något. Om ingen annan gör något, får man handla själv. Idag fick jag ett nytt geocachingevent publicerat. Det är kul att träffa lite andra geocachare då och då och det blir ett enkelt fikaevent här i Rannässkogarna.


Den här veckan var det förmiddagskaffe i Missionskyrkan. Det brukar vara det en gång i månaden. Jag har inte varit på det för tidigare. Förut jobbade jag ju på onsdagsförmiddagarna. Nu har jag oftast inte orkat, men den här gången åkte jag dit.


Det var riktigt många som samlats i festvåningen. Personalen från äldreboendena tar med sig de som bor där. De får lite hjälp av församlingsmedlemmar med alla rullstolar. Sen kommer det pensionärer och daglediga från trakterna runtomkring. Det var trevligt att se att det var uppskattat.


Vår pastor Ingela inledde med en andakt och sjöng några sånger innan det var dags för kaffet. Goda hembakade kakor och bullar fick vi. Jag ser fram emot lite hembakade bullar idag också. Maken har satt till en bulldeg.


Dagens gäst var Bernt Antonsson från Jönköping som berättade om sitt liv. Han har också varit med om mycket i livet och det är intressant att lyssna till människor med livserfarenhet. Det blir en sån kontrast till all ytlighet som visas på TV. Programmet behöver varieras, men ibland blir det lite väl mycket trams.

Den här veckan var det dessutom tjejträff i Rydaholm. Till slut bestämde jag mig för att åka. Det är alltid så roligt att träffas, prata en stund med de andra och äta något tillsammans. Vi blev bjudna på en god kycklingrätt med pressad potatis. Efteråt fick vi en pecannötpaj som var ljuvligt god. Detblev en trevlig kväll, men jag var rejält trött dagen efter. Jag måste alltid planera in vilodagar när jag gör något, en ett besök på sjukhuset var inbokat för sista sprutan i den här kuren. Så jag fick vila sen.


Här hemma försöker jag pyssla lite och plocka i ordning. Det är inte klokt hur mycket som samlar sig när man inte håller efter det. Det går sådär lagom bra med plockandet för mig men lite då och då så händer det. Jag försöker också laga mat så gott som varje dag. Ibland blir det en matlåda med rester, men de ska också ätas upp. När man är hemma kan man ju satsa på långkok och husmanskost från grunden om man vill. En dag gjorde jag köttsoppa som fick koka länge så att köttet blev riktigt mört. Det blev chokladmousse till efterrätt. Det är inte så ofta jag gör desserter men man kan ju lyxa till det ibland.


En annan dag blev det lax med ost-och örttäcke. Den blev lite torr men ganska god ändå. Resterna hamnade på tallriken dagen efter tillsammans med couscous och romsås. Till det wokade jag lite grönsaker, purjo, squash och mungbönsgroddar med lite örtkryddor. Jag har fått en massa groddar av min svägerska som hon groddat åt mig. Hon tycker jag ska äta mycket sådant. Det är gott men jag får nog inte ner allt. Det var väldigt mycket och de håller inte så länge.


Tranorna kommer på besök varje dag. De samsas om utrymmet tillsammans med rådjuren. Det är roligt att titta på dem där de spatserar runt på sina långa ben och letar föda. Naturen vaknar till liv och det börjar faktiskt lysa lite grönt mellan allt det bruna fjolårsgräset. Det är en härlig tid som väntar framöver. Jag tänker njuta av den.