fredag 29 april 2016

Veckans stadsbesök


Denna arbetsvecka är över. Även om jag inte jobbat på mitt jobb, så känns det ändå som om jag slitit med jobbet, mitt nya jobb alltså, att bli frisk. Jag börjar väl se ett mönster att jag är lite tröttare och har lite mer ont i början på veckan. Sen blir det bättre och bättre. Den här veckan var en bra vecka.

På torsdagen var det dags för sjukhusbesök igen. Andra sprutan i den här pågående kuren skulle injiceras. Det skötte sjuksköterskan. Sen fick en läkare förnya nåt recept och så var vi klara. Det tog alltså inte så lång stund. Maken och sonen ville handla lite mat och jag klarade av att gå rundan genom Kvantum med min rollator. Sen var det gott att komma hem och vila i fåtöljen medan sonen lagade mat och maken fortsatte till jobbet. Men jag var uppe hela dagen och hoppade över vilostunden i sängen. Det var nog första dagen jag gjorde det. Därför sov jag rätt gott tills jag vaknade vid tretiden och inte kunde somna om. Det blev några korsord lösta innan jag släckte lampan igen.


Idag på fredagen hade jag bokat in ett besök hos frisören. Jag kände mig verkligen långhårig fast det kanske inte andra skulle tycka. Jag har ju alltid haft kort hår. Det är framför allt i nacken som det spretar åt alla håll när det växer ut för långt. Problemet var att komma in till stan. Men klippan Katrin ställde upp och kom ut och hämtade mig. Hon körde mig till frisören innan hon åkte för att äta födelsedagstårta hos sin svärfar. Jag fick håret kortat rejält. Det är lika bra att vänja sig. Det kommer att bli ännu mindre senare. Ja, jag kommer nog att tappa allt under en period av min behandling. Men då borde det vara sommar.

Efter klippningen stapplade jag med kryckornas hjälp över gatan och in på Café 18 för att ta en fika medan jag väntade på hemtransporten. I dörren in mötte jag några av mina elever i femman. Inne på fiket satt några andra kvar. De hade varit inne och shoppat. När vi sen åkte hem såg jag att det nog skulle bli disco på skolan så det var nog anledningen. De verkade bli glada över att se mig och jag pratade lite med dem och hälsade till alla i klassen. Sen tog jag min fika bestående av en höjdare som var en slags sockerbulle i form och sedan en favorit, macaron med lakrits och citronfyllning, tror jag det var. En stund senare dök maken upp för att hämta mig. Det var gott att komma hem igen lite lättare om huvudet.


På gården bakom Café 18 blommade det så fint i träden. Jag tror det måste vara någon sorts prydnadskörsbär. Det kändes nästan som om jag förflyttats till Japan. Här kommer lite vackra bilder på de översållade träden att njuta av en stund.






Hemma igen kunde jag ju bara sätta mig i fåtöljen och vänta på att middag skulle serveras. Jag har börjat att sticka på en sommartopp, ett gammalt mönster som jag gjort som väst i ullgarn, men nu stickar jag i lin och bomull. Det blir en liten annan model tror jag men grundmönstret var bra. Några varv då och då orkar jag med och då har jag lite större variation på mina dagliga aktiviteter.


Sonen och maken fixade maten och det blev laxsnurror med kokt potatis, kallt örtsås och gröna ärtor. Det var riktigt smarrigt. Rena hotellservicen här hemma nu. Matsedeln kan jag inte klaga på. Sen tittade vi lite på tv. Mord i Paradiset brukar vara lite lagom småtrevligt även om det alltid handlar om mord. Men de löser ju gåtan varje gång.


Resultatet av dagens kapning kanske ni vill se. Det blev lite kvar uppe på skallen. Det känns skönt att ha klarat av dagens utflykt. Kanske kan jag orka en liten utflykt på söndag också. Ikväll ringde en kompis som jag umgicks mycket med förr, framför allt när jag bodde i Jönköping. På senare år har vi inte träffats så ofta. Hon och hennes man skulle åka här neråt på söndag. Vi kanske ska ses och ta en pizza tillsammans. Det är roligt att återknyta kontakterna även om det blir med längre mellanrum. Om jag inte orkar ge mig ut, så får de komma hit, men då blir det ingen pizza.

Nu tar vi helg. Imorgon blir det nog inte så mycket valborgsfirande för mig i alla fall. Det kanske blir en liten brasa med skräp på gården, menj ag ska nog vila mest. Det är vårstädning på sommarhemmet, men den hoppar jag över. Maken ska förhoppningsvis sätta upp ledstänger i vår trappa som han tillverkat på jobbet. De tillverkar ju trappor där. Det är det han ritar och konstruerar. Lackerade metallrör är väl inte inredningsmässigt så kul men bara det funkar så får man leva med det. Då kanske det blir lite lättare för mig att ta mig uppför och nedför trappan. Ikväll får jag krypa på alla fyra som vanligt. Det är enklaste sättet även om jag kan gå upprätt också. Fast det tar lite längre tid och gör lite mer ont i ryggen. God natt och sov gott, alla vänner!

lördag 23 april 2016

Vårens favoriter


Trodde nog att jag skulle har mer ont i ryggen efter gårdagens geotur än vad jag hade när jag vaknade. Det kändes faktiskt riktigt bra. Jag kunde stiga upp utan problem och det höll i sig hela förmiddagen. Det blev en kaffetår också. Jag dricker inte mycket kaffe numera men på helgerna kan det bli en kopp. All medicin gör nog så att det mesta smakar lite annorlunda och framför allt blir lite smaklöst.

Sen kom värken tillbaka med kraft. Det var inte bra. Jag lyckades i alla fall ta mig till duschen med lite assistans. Vi har ju lite nivåskillnad på vägen till duschrummet och en hög tröskel in i duschutrymmet som är lite knepig att forcera. Men det gick och sen var det gott att sitta på en pall och låta de varma vattenstrålarna skölja över kroppen. Maken hade rensat filtren och rören så det var bra tryck i munstycket för en gångs skull. Vi har järnrikt vatten så det gleggar igen ibland trots filter.


När jag tagit mina mitt på dagen-tabletter, gav jag mig ut med mina assistenter maken och hunden för att äntligen plocka lite läckra blad från min nässelodling. Det var ganska knepigt med ryggvärken att hitta en bra ställning som inte gjorde alltför ont. Men solen kom fram och värmde upp ryggen lite.


Vi hämtade ut pallen från duschrummet så jag kunde sitta på den och plocka de goda vårprimörerna. Det är egentligen bara jag som gillar dessa läckerheter. Jo, kalmarsonen gör det också, men han var ju inte hemma den här helgen. Maken vill inte inte smaka. Jag fick ihop en rejäl påse som nog skulle räcka till några portioner.


Jag fick pausa en liten stund innan jag kunde ge mig på matlagningen. Sonen assisterade mig eftersom jag hade svårt att röra mig. Vi kokade ägg, förvällde nässlorna och mixade dem. Sen fyllde vi på med buljong, grädde och goda kryddor. Maken skickades ut att klippa lite gräslök på landet. Sen var det dags att provsmaka. Det var underbart gott och så nyttigt också. Hemmasonen smakade på en liten portion i alla fall.


Sonen stod för huvudrätten den här dagen. Det blev pulled pork med vitlöksbröd och grönsaker. Det var också gott och lite lagom mycket efter den goda förrätten. Sen kunde vi sitta en stund och njuta av smakerna på tungan. efter maten var jag trött både i rygg och huvud så jag tog mig upp till sängen för att vila en stund. Värken ville inte släppa så jag fick ta till några extra värktabletter som jag har för smärtgenombrott som det står på förpackningen. Inte ens det hjälpte riktigt. Men innan jag lägger mig ska jag ta de starkaste doningarna så jag hoppas jag kan sova gott i natt i alla fall.

Igår somnade jag gott efter dagens strapatser. Jag skickade ju in min aprilgömma, men när den publicerades kring 00.40 sov jag nog redan. När jag vaknade kunde jag läsa den första loggen. Det var förstås 1000sjöar som varit morgonpigg. Vackra bilder från morgonen vid Källundasjön kunde jag också studera. Någon gång under nattens eller morgonens timmar hade jag fått en ny idé om andra gömmor vid sjön. Jag fick en alternativ idé till det andra gömstället som hade sett ut eventuellt för majmysten, men jag får väl fundera lite vidare på dessa idéer. Det kanske kommer lite mer framöver, om jag orkar.


När jag gick förbi magnolian på vägen in efter nässelskörden, upptäckte jag att den nu öppnat upp lite på knopparna och visat färg. Snart kommer blommorna att slå ut och den sköna doften att sprida sig. Det väntar jag på just nu. Snart är det väl dags för doftolvonet att sprida sin vällukt. Det finns mycket att se fram emot nu när vi så sakta närmar oss maj månad. Men idag haglade det en stund innan solen kom tillbaka. Det kan vi gärna vara utan. Jag tar hellre lite regn men mest vill jag ha sol.

fredag 22 april 2016

Äntligen på geotur med Katrin


Visserligen firade jag de positiva beskeden igår redan då med familjen, men visst kan man fira i flera dagar. Idag fortsatte firandet med en geotur med Katrin. Solen sken fast det blåste lite kallt. Jag har lngtat efter att få ut och leta efter gömmor i nästan två månader då jag varit tvungen att göra ett uppehåll. Nu kunde det bli av. Lite ont hade vi väl båda två men Katrin var piggast så hon fick köra. Hon kom ut på eftermiddagen och sen tog vi min bil på rundan.

Vi började med att åka till Källundasjön och leta efter en lämplig plats att lägga ut aprils månadsmyst i serien Årshjulet. Jag tänker fortsätta att lägga ut en myst varje månad så länge jag orkar. Men det är tur att man har trevliga och hjälpsamma cachingkompisar. Annars hade det blivit svårt. Vi passerade hjorthägnet innan Gamla Åminne gård. Där låg en flock hjortar och hade det skönt i solskenet.


Vid vägkanten blommade vitssipporna i drivor. Det är en härlig tid. VI brukar i familjen nästan varje år åka på picknick till Bestorpasjön som ligger inte långt härifrån om man svänger höger vid skylten. Men i år blir det nog inte någon utflykt hit. Det blir en för lång runda för och min värkande rygg.


GeoKian sköter sig bra. Katrin rattade den med bravur och jag kunde bara sitta bredvid och mysa. Det var så skönt och roligt att komma ut på en runda. Vi stannade vid en plats som verkade rätt lämplig för en finalburk. Jodå, det fanns ett riktigt bra gömställe, men burken vi hade med oss passade inte riktigt in här så vi sparade det stället till en annan gömma. I stället fortsatte vi längs den vackra vägen.


Solen glittrade på vågorna, men det blåste kallt från sjön. Gamla Åminne är en spännande plats med ruiner från 1800-talet masugn, stångjärnshammare och gjuteri. Vid sekelskiftet flyttades hela bruket till Åminne vid Vidöstern därför att där fanns en station vid järnvägen. Längre bort till höger finns Gamla Åminne Gård. Nu är verksamheten mer inriktad mot jakt.


Under hela resan kunde jag konstatera att det är sälgens tid nu. Sälgar av olika sorter blommade längs vägarna. Här var det videkissar på gång.


Hittade vi någon lämplig plats för aprilgömman? Jodå, vi spanade in ett ställe, men det var lite oländigt för mig att ta mig dit med kryckorna. Så Katrin tog med sig tre GPS:er och burken för att fixa det på egen hand. Under tiden kunde jag sitta i bilen och njuta av naturen och den härliga dagen.


Vitsipporna blommade för fullt i vägkanten och även lupinernas blad hade tittat upp. Blommorna efterträder varandra längs denna vackra landsväg.


På en del ställen lyste vägkanterna gula av tussilago. Deras små lysande solar piggar alltid upp. Här fanns det gott om dem.


Dagens geotur blev även en riktig safaritur. Vi såg flera arter av rovfåglar. En ormvråk flög och satte sig i ett dött träd en bit från vägen. Vi spanade ett tag på den. Sen såg vi en glada som flög över åkern in mot skogen. Senare på en annan plats såg vi en rovfågel som vi inte lyckades artbestämma på det långa avståndet, men kanske var det en fiskgjuse. En och annan trana spatserade på nån åker vi åkte förbi. Skogens alla småfåglar kvittrade öronbedövande. Vilken härlig tid det är!


Även andra djur var ute och luftade sig. En fälthare skuttade över vägen och trodde den gömde sig för oss bland buskarna, men vi såg den allt. Ett rådjur sprang också över vägen framför oss. Det var bara vildsvinen som höll sig lugna i sina legor.


Efter utplaceringen av gömman var det dags att logga en och annan gömma också. Vi åkte förbi Värnamo och fortsatte till Nydala. Vid klostret i Nydala har det kommit en ny gömma som vi spanat in. Den skulle loggas först på dagens tur.


Det fanns gott om information vid GZ men vi behövde inte söka bland den. Katrin spanade in den lilla burken redan från bilen, men så hade hon parkerat 2 m ifrån.


Med gemensamma ansträngningar kunde vi logga denna gömma. Jag fick användning för mina kryckor som geotools när jag plockade ned burken åt Katrin som fick signera loggen och återplacera burken.


Detta var dagens första logg och det efter ett nästan två månader långt uppehåll i geocachandet. Lite servicearbete vid datorn har jag ju kunnat utföra, men ingen cachingtur ut i naturen. Det var så kul att äntligen kunna komma ut och logga något.

I Nydala har jag varit många gånger. Hit åker vi med fyrorna varje år på medeltidsdagarna. Vi har tittat på krönikespelet Det rika Nova Vallis med familjen. Sen har vi stannat till här på våra turer bara för att det är så vackert här. Pilgrimsleden passerar och den har jag vandrat på flera gånger. Dock inte idag.


För ett tag sedan såg jag att det publicerats en kyrkcache i Hagshult av en okänd utläggare. Ska vi åka dit? frågade jag Katrin. Hon var inte sen att svänga av mot Hagshult och snart var vi framme vid den lilla vackra kyrkan som jag nog åkt förbi ett antal gånger tidigare.


Här fick Katrin sköta loggandet medan jag satt kvar i bilen. Jag listade i alla fall ut var burken fanns. Det var precis där jag sa att den skulle vara. På andra sidan vägen var några mugglare ute men de brydde sig inte om vad tanterna gjorde.

Sen åkte vi på lite krokiga vägar tillbaka mot Värnamo. Det blev en riktigt härlig tur på de mindre vägarna i trakterna. Så småningom anlände vi till marknadsstaden. Här hade det också kommit ett par nya gömmor med ny utläggare. Först stannade vi vid den som Katrin inte hade loggat än, men där var det mugglare ute så hon ville inte leta vidare utan sparade den till en sen hundrunda längre fram.


Den andra gömman hade hon loggat FTF på i måndags när hon kom med tåget från Linköping. Men hon var så snäll och stannade så att även jag kunde få logga Bruno Mathsson. Hon hämtade till och med burken när jag sett var den fanns. Det var en känd konstruktion men trevlig. Det blev till och med ett favvopoäng från mig för att gömman uppmärksammade en värnamokändis som gjorde fantastiskt vackra möbler. Man ska uppmuntra de nya utläggarna tycker jag.

Sen var vi båda ganska trötta men mest jag. Det blev raka vägen hem till Rannäs. Det utlovade kvällsregnet mötte oss på vägen. Vi hade sett de lokala regnskurarna framför oss redan när vi åkte från Hagshult, men i backen upp mot sjukhuset släppte det loss över oss. Det blev bara en kort skur och sen var det över. Hemma väntade maken och sonen och inte minst Takko. Katrin ville hem direkt och jag tackade henne för en underbar geotur. Det får vi snart göra om.

Sonen lagade mat till oss. Jag trodde det var röding han sa, men det var visst regnbågsforell och den var helt fantastiskt god tillsammans med potatismos och en örtsås. Han kan verkligen laga mat den grabben. Får han inte jobb som spelutvecklare kan han alltid bli kock. Men det är nog ingen större risk. Mätt och glad kunde jag ta helg efter att ha nätloggat de tre gömmorna och skickat in aprilmysten till granskning. Nu är det dags för nattning av tanten. Jag kommer nog att sova riktigt gott i natt. Förra natten spökade fullmånen och då var det svårare att somna.

torsdag 21 april 2016

Vårblommor och positiva besked


Det var ett tag sedan jag berättade något från min vardag. Helgen och början på veckan var jag ganska trött och hade lite mer ont än förra veckan. Jag fick gå tillbaka till en högre dos värktabletter för att orka vara uppe åtminstone större delen av dagen. För det mesta satt jag inomhus och tittade ut på regnet. Det lockade inte till utepromenader, men igår kväll fick maken ta med mig ut på en liten rastningsrunda i trädgården. Scillan hade brett ut sin matta under syrenbuskaget och påskliljorna som förvildats blommade för fullt liksom vitsipporna.


En morgon hittade jag en bukett påskliljor på bordet. Det var maken som plockat in några åt mig. Det är ju inte riktigt hans stil annars, men han kan han också.


Idag var det så dags att träffa läkaren igen. Vi har ju en date på sjukhuset varje torsdag så gott som. Ibland är det sköterskorna jag träffar, men idag var det överläkaren som har hand om mig. Förra veckans prover visade att jag svarar bra på behandlingen. Både blodvärden och njurvärden är normala. Jag har inga infektioner i kroppen. Det ser lovande ut, men jag måste dricka mer. Det är lte svårt att få i sig tillräckligt med vätska, men jag får smutta lite hela tiden.


Efter sjukhusbesöket åkte vi och provianterade. Sen firade vi med att köpa med oss lite från buffén på Söderport. Det blev en rågad bytta med mat som räckte både till lunch och middag. Nu fortsätter behandlingen med kur nummer tre direkt. Jag fick en spruta och cortison. Nu kör vi på två veckor till med tabletter och en spruta nästa torsdag. Förmodligen blir det en fjärde kur också innan det är dags att förbereda sig för stamcellstransplantationen. Denna kommer nog att ske redan i juni som det nu verkar. Den nuvarande behandlingen är tuff, men den kommande blir ännu tuffare. Jag kan inte säga att jag ser fram emot den, men jag ser fram emot resultatet.


Ikväll kom ett blomsterbud från Idas blomsterhandel. Det var Ida själv som kom med en jättefin bukett från mina kollegor och min chef. Det är klart jag blev jätteglad för den. Jag saknar förstås skolan även om jag varken har tid eller ork att tänka så mycket på dem som är kvar där och sliter. Det är faktiskt fullt upp att bara försöka bli frisk.


Imorgon kanske jag kan försöka komma ut på en liten runda. Jag brukar vara lite piggare medan jag tar cortison och då får man passa på. Vi får se vad som händer.


fredag 15 april 2016

Koltrasten sjunger


Det är sant att det kommer bättre dagar. Ibland är dagarna tunga och jobbiga och jag orkar inte så mycket. Sen blir det bättre och då kan jag göra lite mera. Det går upp och ner.


Igår var det dags för den fjärde sprutan. Maken körde in mig till dagsjukvården på sjukhuset där sköterskorna tog hand om mig. Först tog de prover som ska analyseras. Sen fick jag min cellgiftsspruta.


Eftersom jag har haft svårt att få i mig tillräckligt med vätska och få behålla maten, bestämde läkaren att jag skulle få vätskedropp. Det tog några timmar då jag bara låg och vilade på en sång. maken hann uträtta lite ärenden på stan och hämta ut medicin åt mig. Ännu fler läkemedel. Nu mot klåda.


Det är många piller som ska ner under dagen. I morse var det dessa fem tabletter. Sen kom jag på att jag skulle ta en cortisontablett också. Så det blev sex till slut. Förhoppningsvis gör alla pillren nytta. Droppet gjorde nog det för idag är jag lite alertare och har kunnat äta lite mer.


Det har regnat nästan hela dagen till och från.Men iikväll höll det uppe. Då passade jag på att gå ut en liten runda i trädgården. När jag kom ut på trappan möttes jag av en kör av fåglar som kvittrade överallt. Högst upp i asken satt solisten och sjöng sin aria. Det var förstås min favoritfågel koltrasten. Vilken underbar sångare det är.


Forsythian har slagit ut sina gula klockor på de kala grenarna. Det lyser så vackert gult mot kullen, när man tittar ut genom köksfönstret. Det var kyligt i luften och i9ngen sol så blåsipporna hade fällt ihop sina blommor. När jag vände mig om kom två svanar, som flög på låg höjd över åkrarna ner mot sjön. De var vackra och flög tyst med kraftiga vingslag. I morse hörde tranorna men jag såg dem inte.


Nu ska vi äntligen få hålet borrat till bergvärmen. Idag kom mannen med den stora borren och placerade ut maskinerna. Sen var det visst dags att åka hem för honom. Han ville kanske också ha lite fredagsmys med familjen. Äldste sonen kommer hem från Falun senare ikväll. Då är vi alla samlade igen för några dagar.

tisdag 12 april 2016

Vårtrötthet


Vårsolen har lyst över Rannäs i flera dagar nu. Det är härligt med sol och värme, men jag har inte kunnat njuta så mycket av den. Igår var jag så trött, så trött, så jag orkade knappt hålla ögonlocken öppna. Jag låg mest hela dagen och vilade. Det kanske är vårtröttheten som satt in en stöt. Det kan också bero på att jag fått fler mediciner som jag ska ta förebyggande. Idag var jag också trött, men jag tvingade mig själv att vara uppe lite mer. Jag gick till och med ut en lite runda runt huset. Då hittade jag de första vitsipporna. Det fyndet piggade upp lite. Takko ville också ut i solen. Han blir lite orolig ibland när jag inte orkar engagera mig, men sonen och maken får aktivera honom.


I söndags kväll var jag i Missionskyrkan på gudstjänst. Det var längesen sist och jag ville verkligen försöka ta mig dit. Jag vilade tidigare på dagen så jag skulle orka och det gick bra. Men jag var trött efter en knapp timme och vi åkte hem när vi sagt hej till alla vännerna. Det kanske tog mer på krafterna än jag trodde och bidrog till tröttheten den här veckan. Men jag ångrar ändå inte att jag åkte dit. Det är roligt att vara med och träffa de andra i kyrkan.

Helgens texter handlade om den gode herden. Pastorn predikade över Jesus som den gode herden. Förra veckan läste jag en artikel på nätet som jämförde nu och då. I andra delar av världen finns det fortfarande herdar. Förr hade vi också herdar som vallade våra djur. Idag har vi stängsel och murar i stället som ska hålla fåren på plats, men dessa kan inte skydda från alla faror.  En herde har en personlig relation till fåren och de lyssnar på hans röst.

Vi är alla som vilsegågna får, står det. Vi sätter upp lagar och regler i samhället för att hålla ordning och reda på alla. Men det verkar inte funka så bra alltid. En del hittar kryphål där de tar sig ut förbi lagen. Andra verkar tycka att lagar är till för att överträdas, om man kan. En bra herde däremot kan samla fåren och leda dem rätt. Kanske har vi för få bra ledare i vårt samhälle idag. När ledarna, som ska gå före och visa vägen, själva irrar runt och går vilse, är det inte lätt för gemene man att hitta rätt. Men så blir det när var och en tänker mest på sig själv och inte på andra.


lördag 9 april 2016

Solig lördag med utflykt och funderingar


Det är riktigt skönt när solen kommer fram och man kan sitta på en bänk och njuta en stund. Maken hade ett ärende till Biltema och medan han var därinne kunde jag lapa lite sol utanför. Det gär bättre och bättre att ta sig fram, men ryggen blir trött om jag står eller går för mycket. Det är i alla fall kul att jag kan göra lite mer än bara sitta i en fåtölj, titta på tv, läsa eller lösa korsord. Jag hade tänkt börja sticka lite, men inspirationen har inte velat komma fram riktigt än. Igår gjorde jag en efterrätt till middagen. Det blev mjökchokladpannacotta med marinerade apelsinklyftor. Det blev riktigt gott och pannacottan var precis perfekt krämig.


Efter Biltema fortsatte vi ut till Kolvarp och hälsade på mamma en stund. Vi stannade inte så länge för vi var lite trötta allihopa. Imorgon är det barnvälsignelse för min systerdotters son, men vi har efter noggrant funderande bestämt oss för att inte utsätta oss för risken att smittas av infektioner. Det blir säkert mycket folk och jag vill inte få lunginflammation eller något annat igen. Jag är ju lite känslig för tillfället. Så vi lämnade vår present hemma hos mamma.


På mammas trappa blommade penséerna och små påskliljor. Än har jag inte fått tag på några att plantera här hemma. Man kan väl säga att intresset kanske inte är så stort hos de i familjen som skulle kunna ordna några plantor. Vi får väl se när jag kan ta mig ut på egen hand. Snart kanske jag kan sätta mig i bilen på förarsidan i stället för på passargerarsidan. Vi såg vitsippor som blommade på vägslänterna, men här hemma har de inte tittat upp än. De brukar faktiskt vara lite sena här. Jag gick en runda över kullen med stöd av rollatorn, men ingen vitsippa ville visa sig för mig. Vi får nöja oss med blåsipporna och alla lökväxterna som poppar upp i gräsmattan och i de ingenvuxna rabatterna.


Ni undrar kanske hur jag kan hålla humöret uppe, när jag plötsligt drabbats av en så här allvarlig sjukdom. Jag har fått några frågor om det och jag förstår att det kan bekymra vänner och bekanta. Nu är jag ju en ganska positiv person som inte gärna vill hänga upp mig på negativa tankar, men visst var det något av en chock. Även om jag vetat om i nästan fem års tid att detta skulle kunna hända, så är man aldrig helt förberedd, när beskedet kommer. Det kommer alltid plötsligt trots att man haft tid till förberedelse.

Vissa dagar, fast de har varit få, har förstås varit jobbiga. Det var mest när värken var som svårast och första dagen uppe i Linköping. Det var kanske då det landade när jag hamnade där. Men det är en fråga som jag egentligen aldrig har ställt. Varför drabbar detta just mig? Jag tycker att varför är en så meningslös fråga i detta sammanhang. Det finns inget svar på den. I varje fall inget meningsfullt svar. Livet är inte rättvist på något sätt så att svåra sjukdomar bara drabbar elaka människor. Det hade ju varit bekvämt. Jag tror att elakhet kan straffa sig själv på det sättet att man utestänger sig själv från så mycket gott genom att vara elak, men det finns ingen automatik i detta. När det gäller många svårigheter i livet så handlar det mer om att livet är ett lotteri. Man kan säkert förvärra sina chanser genom ett osunt leverne, men att drabbas av cancer är ren otur. Man har tur om man håller sig frisk.

Som jag sa, är jag i grund och botten en väldigt positiv människa. Jag letar hellre efter det vackra och det goda i livet än gräver ner mig i svårigheterna. Jag tycker att det finns så mycket att vara tacksam över. jag kan glädja mig över de små framstegen, de små blommorna, stunderna med sol och lite värme. Det anske man missar annars. Jag är tacksam för min familj och det stöd jag har här hemma. Det hade aldrig gått att bo hemma, om jag inte hade haft maken och sonen. Jag har upptäckt att det finns så många som bryr sig om mig, som ber för mig och skickar hälsningar på olika sätt. Det känns gott, men jag önskar att de inte ska oroa för mycket för min skull. Jag är tacksam till den Gud jag tror på, för hans omsorg och att tron bär mig genom det svåra.

Jag hinner fundera en del, när jag inte orkar göra så mycket mer. För det mesta slutar det med att jag ändå är tacksam för det jag har. Detta är en kamp att ta sig igenom, men man kan också se det som ett äventyr. Vi ser inte slutet på det, men hur det än blir så är det detta livet handlar om. Livet handlar om att leva varje dag en dag i taget och ta vara på den.