fredag 30 mars 2012

Sagan om ringarna

 Jag fortsätter väl på mitt filmtema. Idag handlar det om mina ringar. Som ni kanske kommer ihåg blev de tvungna att såga av dem på sjukhuset när de skulle fixa min brutna arm. Sedan dess har de legat i min plånbok utan åtgärd. Visserligen har jag länge tänkt att lämna in dem för reparation, men det har inte blivit av. Vi pratade lite om smycken och guldsmeder på jobbet och då blev jag påmind om att jag borde göra något åt problemet. Efter jobbet var det dags.
 Först var jag tvungen att avsluta arbetsveckan. Det var blandat matte och folklig dans på schemat idag. Jag hade en tjej som var sjuk igår och fick göra sitt nationella prov idag. En gång om året kommer det ett gäng folkdansare och lär eleverna dansa folkdanser från olika håll. Jag tror det är tredje gången de är här. Först gick jag med sexorna till gympasalen. De är 11 tjejer och 11 killar så det var ju enkelt att dela in dem i par. De kom ihåg en del danser och var jätte duktiga. Till sist fick de prova på en slags steg som är en förenklad form av riverdance. Efter lunch var det treornas tur. Där är det inte lika jämt könsfördelat, 7 flickor och 21 pojkar. Vi var två lärare och två damer från dansarna som fick hoppa in och vara med. Det var riktigt svettigt att skutta runt men roligt.
 Skoldagen avslutades med fika hos femmorna som skulle titta på film. Efter skolan åkte jag hem för att hämta hunden, byta om och packa ryggsäcken för en liten tur till Reftele. Där finns en guldsmed som är både billig och bra. Det är ett gammalt par som har Björkmans Ur och Guld. Där lämnade jag in mina ringar. Han skulle laga dem och se till så att de blev lite vidare. Dessutom ville jag att de skulle sätta dit en liten diamant på min vigselring. Jag har fått en pytteliten sådan efter min svärmor som köpte den i Amsterdam. Det kunde de inte göra själva utan skickar iväg den till någon annan som fixar det. Det ska bli spännande att se resultatet.
 Mina ringar har ju inga magiska krafter, inte som jag har märkt i alla fall. Ringfingret ser fortfarande lite naket ut och man kan se märkena efter ringarna trots att det är åtta månader sedan de togs av. Jag har min mormors vigselring, men den sitter på andra handens långfinger. Jag borde nog flytta över den till ringfingret innan medan den fortfarande går att ta av. Det kommer väl att ta några veckor innan jag får tillbaka mina ringar. I augusti vill jag kunna använda dem för då är vi bjudna på bröllop. Vår fosterson Isak ska gifta sig i Stockholm. Det är klart att vi vill vara med då. Han bodde ju fem år hos oss när han kom som flykting från Eritrea. Den resan har vi att se fram emot.
 Det var en härlig vårdag även om vinden var lite kall. Jag visste inte att Reftele hade ett sådant imponerande vattentorn. Hunden och jag stannade bilen nedanför backen och promenerade sedan upp till tornet. Vi hittade massor av tussilago på marken. Jag trodde nog att utsikten skulle vara lika imponerande men det var den inte riktigt. Men vi hittade cachen som var gömd i närheten.
 Strax utanför samhället fanns en golfbana. Jag har aldrig lyckats förstå tjusningen med golf, eller andra bollsporter för den delen, trots att flera kollegor pratat sig varma för golfen. Det är bara volleyboll som jag gillat. Nuförtiden har jag varken ork eller smidighet nog för detta spel. Vid golfbanan var det en hel del som var ute på en fredagsrunda. De hade väl slutat tidigt på jobbet precis som vi. De golfade, vi geocachade.

 Det fanns en gammal grå lada vid vägkanten där man kunde sitta och grilla om man ville. Det ville vi inte idag och vi hade inget med oss. Men vi ville leta reda på cachen och det gjorde vi också. Den var inte så svår när vi nosat klart på marken och höjt ribban lite. Alla cacher sitter ju inte i marknivå.
 När vi ändå var ute fortsatte vi vägen mot Anderstorp fram till ett vindskydd med en superenkel gömma. Det var ett mysigt lite vindskydd med en grillplats framför. Cacher var ju nästan en "park n´grab".
 Vi såg varken människor eller djur vid vindskyddet, men det fanns spår efter en del. Undrar vem som lämnat de här efter sig? Jag har en spårbok någonstans men just nu kan jag inte hitta den. Jag får väl göra lite efterforskningar.
 Sista stället vi besökte var Trollskogen i Stenstorp. Vi följde stigen en bit in i skogen. Där fanns det många stora stenblock, en riktig trollskogsmiljö. Än en gång en plats som man aldrig kunde ana att den fanns. Här letade vi länge efter burken och GPS:en skickade oss lite fram och tillbaka. Vi följde ledtråden och kollade gamla loggar, men inte hjälpte det. Till slut fick vi ge upp. Det var trots allt ett tag sedan någon loggat den. Så den kan ju vara borta. Vi får väl återkomma vid ett senare tillfälle.
Efter detta äventyr var vi hungriga. När vi passerade Bredaryd på vägen hem, stannade vi till och tog med lite hämtmat från Bambu. Det blev biff med purjolök, en av mina favoriter bland kinamaten. Maken åkte direkt från jobbet till tonårs hajk så vi fick ha fredagsmys på egen hand.

Imorgon bär det av till Halmstad och ett geocachingevent. Det ska bli riktigt kul att träffa andra geocachare, grilla lite korv, leta lite burkar och bara mingla ett tag. Vi får se hur många cacher det kan bli då. Idag blev det tre.

torsdag 29 mars 2012

Indiana Johansson och jakten på cachen

Hängbron
 Nu kan jag kalla mig för Indiana Johansson. Idag besökte jag en riktigt spännande bro på jakten efter geocacherna. Det var en bro av Indian Jones-typ. Den gungade och knarrade betänkligt när jag gick ut på den. Egentligen behövde jag inte det för jag hade redan hittat cachen. Men det är klart man måste utmana sina no-no-känslor. Det var med viss bävan jag sakta prövade varje planka. En planka hade brustit och hängde på ena sidan.
Indiana Johansson på bron
 Bron höll även för en tant snart 60 år gammal. Namnet på cachen var "Over. Friveckolördag" och bara det inbjöd till cachejakt. Den bara måste jag logga eftersom jag föddes en friveckolördag. Jag kanske skulle ha väntat till en friveckolördag, men det är ju så långt dit och jag var ändå i trakterna.
Tillbaka på fast mark
 Detta var egentligen den sista av dagens tre loggade burkar, men det var nog den som jag var mest nöjd med att ha erövrat. Jag är dock oerhört tacksam att jag slapp bli jagad av några skumma typer med farliga vapen. Jag såg inte en människa på hela vandringen fram till bron och tillbaka till bilen.
Lagan meandrar
 Stigen fram till cachen gick bitvis genom ett surhål men annars var den helt okej. Det var en skön promenad genom skogen fram till Lagans meandrar. Ån slingrar sig verkligen fram. Hit hade jag nog aldrig begett mig om det inte hade funnits någon cachegömma här.
Mittemellan E4:an norrgående och södergående
 Dettavar inte den enda bron jag besökte den här dagen. Den första hittade jag vid Hörle rastplats. Jag körde E4:an norrut från Värnamo och stannade på första rastplatsen. Därifrån fick jag gå en stig ner till Lagan och in under broarna. Det var under den västra bon jag hittade burken och kunde logga den ganska enkelt.
Rastplats Hörle
 Vägen dit var stenig och jag var glad att vi har haft torrt väder ett tag nu. Jag vet vad som kan hända om man halkar på hala stenar. Terrängrankingen borde nog höjas från 1,5. Upptäckte när jag kom hem och loggade på nätet att denna cache var utlagd redan 2003, alltså en gammal gömma.
Vårens soliga
 bland stenarna hittade jag tussilago som lyste som vårsolar i allt det grå. Annars kan rastplatser vara rätt sunkiga med en massa skräp överallt. Detta var ändå inte den sunkigaste gömman jag hittat. Det var inte heller den mysigaste.
Karlsfors
 Mellan de andra båda cacherna finns det ytterligare en vid Karlsfors. Jag körde fram till denna och hittade gömman rätt fort. Jag har för mig att jag varit i trakterna förr, men jag kommer inte ihåg att det såg ut så som det gjorde här. Jag kanske kom från ett annat håll. Vi paddlade kanot både i Lagan och i Härån för många år sedan.
Uppströms
 Det var gott om sten här. Norr om fördämningen var det gott om vattnen, men medströms var det torrlagda fåror. Jag stannade inte så länge på stället utan fortsatte tillbaka mot stan den gamla riksettan för att hinna besöka Indiana Jones-bron.
Nedströms
När jag kollade klockan insåg jag att det fick räcka med tre fynd för dagen. Det var dags att åka hem. På lördag hoppas jag på fler fynd. Då åker jag till ett event i Halmstad. Maken ska på hajk med tonåringarna. Hunden får vara hemma och vakta huset. Jag har hittat en hundvakt som kan gå ut med honom på dagen. Han gillar annars att geocacha, men ibland är han bara i vägen.

Påskvandring

Röda backsippor
 Nu är det bara en dag kvar till lovet. Nästa vecka har vi nämligen påsklov. Av den anledningen hade vi idag besök på skolan. Det var kyrkorna på orten som bjöd in oss till påskvandring.
 Vi samlades på skolgården och fick sedan gå en runda och stanna till vid olika stationer. Hela tiden hade eleverna ögonbindlar på sig. När vi gick fick vi hålla varann i händerna och ledas till nästa station.
 Det var svårt för en del att inte kunna se, men också en nyttig övning. När man inte ser, får man koncentrera sig på de andra sinnena. Vi fick lyssna till berättelsen om påsken i Jerusalem för 2000 år sedan.
 Vid den första stationen mötte vi kyrkoherden som berättade om den sista måltiden för Jesus och lärjungarna, om nattvardens instiftande och Judas, förrädaren. Här fick vi använda smaksinnet. Alla fick ett mariekex att smaka på.
 I Getsemane träffade vi missionspastorn som berättade om bönekampen, om lärjungarna som sov och om Judas som förrådde Jesus. Alla fick känna en judaskyss på kinden. Egentligen var det bara en fuktig svamp, men om man hör ett kyssläte samtidigt, kan man nog tro att man får en puss på kinden.
 Hos Pontius Pilatus fick vi höra hur han ville frikänna Jesus, men att folket ropade att han skulle korsfästa Jesus och släppa Barabbas fri. Pilatus tvådde sina händer och det fick vi också göra.
På Golgata kände vi på spikarna och hörde hammarslagen när de drevs in i Jesu händer. Vi fick höra om rövarna på de andra korsen och att det blev mörkt som på natten och ett jordskalv, när Jesus dog.
 Vid den sista stationen hörde vi berättelsen om påskdagens morgon, då kvinnorna hittade graven tom, hur Jesus mötte sina lärjungar och om Tomas som inte kunde tro förrän han fick känna sårmärken i Jesu händer. Vi fick också känna på hålen i Jesu händer.
Påskens lilja
Påsken är det viktigaste kristna högtiden. Den varar dessutom flera dagar och man får följa händelserna dag för dag och leva sig in i dem. Varje påsk blir jag i alla fall starkt berörd av budskapet. Påskliljorna vid skolbyggnadens vägg har börjat slå ut. De påminner mig också om påskens budskap. För mig handlar det framför allt om soluppgången på påskdagen. Jag hade gärna varit med bland kvinnorna vid graven. Påskliljornas gula färg påminner mig om soluppgången. Påskliljans form får mig att tänka på klockorna som ringer ut budskapet om att Jesus har uppstått.

Hela förmiddagen tillbringade jag ute på skolgården. Först gick jag påskvandringen med treorna. Sedan var jag rastvakt. Jag hann få en kopp kaffe innan det var dags att följa med femmorna på deras vandring. Under vandringen kom mattransporten med vår lunch. Vi får ju maten från Finnvedsskolan nu när vårt skolkök renoveras. När mannen som kom med maten skulle lasta av den stora vagnen med kantinerna, hände en olycka. Han råkade trycka på fel knapp. På något sätt tappade han fotfästet och ramlade ner från lastbryggan bak på lastbilen och landade på ryggen. Efter honom kom matvagnen. Som tur var blev han inte skadad, men maten var förstörd. De fick ordna ny mat inifrån stan. Så vi fick vänta ett tag på den. Det var nog tur att alla eleverna hade ögonen förbundna så att de inte såg det som hände.

Efter lunch var det nationellt prov i matematik för år 6. Sedan åkte jag hem för att rasta hunden. Då fick jag se att de röda backsipporna vid husknuten redan slagit ut sina blommor i solskenet. De är så vackra. Tillbaka till skolan för planering med kollegorna och sedan direkt till frissan i stan. Äntligen hade jag fått till en tid för klippning och kunde bli av med alla långa testar. Efter det blev det andra äventyr, men det skriver jag om i nästa inlägg.

onsdag 28 mars 2012

Besök i Kålgården

Taberg
 Då var det dags för återbesök hos homeopaten i Jönköping. Jag åkte direkt efter jobbet och kom iväg extra tidigt. Som vanligt hade jag ju tänkt leta lite efter geocacher. Nu när jag hade gott om tid, passade jag på att ta vägen över Taberg och logga en earthcache vid gruvan. Det är ett imponerande berg.
Jag och berget - välj själv vem som är vem
 Jag har länge tänkt åka hit men har oftast haft tidsbrist på ditvägen och på hemvägen har det varit för mörkt. Jag ville gärna besöka platsen i dagsljus. Idag kunde jag det. För att logga en earthcache måste man svara på vissa frågor och skicka svaren till cacheägaren. Här var det tre frågor, två kunde googlas fram, en måste besvaras på platsen. Jag skulle gärna vilja återvända och besöka gruvan på insidan och inte bara som idag på utsidan. Det är en spännande plats.

Besöket på Hälsokliniken gick bra och jag verkar må allt bättre. De små pillren och örtdropparna gör vist nytta. Det kan nog stämma för jag har inte blivit förkyld på sistone fast smittan funnits i min omgivning. Bättre ork har jag också. Fast det kanske kan tillskrivas geocaching också. Jag tror att det är bra att vara ute i friska naturen och röra på sig. Det gör jag ännu mer nu sedan jag börjat geocacha. Som det stod i min visdomskalender för ett tag sedan: "Sunda matvanor, sund motion, sund vila och sund livsföring håller i stort sett vem som helst frisk."
Kulturhuset Spira
 Efter hälsobesöket åkte jag upp till A6 och tog en räkmacka och lite kaffe. Det gällde att samla energi inför cachingrundan. Jag loggade en mysteriecache där uppe också. Den fanns där gamla Tropikhuset var en gång i tiden. Sedan åkte jag ned till Kålgårdsområdet och parkerade. Därifrån utgick sedan min stadspromenad.
Munksjöbron
 Första gömman fanns vid det nya kulturhuset Spira. Munksjön låg spegelblank och huset och bron på andra sidan speglade sig i vattnet så man såg dubbelt. Gömman var inte så svår att hitta bara man litade på GPS:en. Det svåra var att inte avslöja den. Det var otroligt många människor ute och promenerade idag. På hela rundan stötte jag på hur många flanörer, hundrastare, joggare, cyklister och andra motionärer som helst.  Det kanske inte var så konstigt eftersom det var nästan sommarvärme i luften. Jag såg joggare klädda i shorts och T-shirt.
Tredje huset från vänster bodde jag i för 35 år sedan
 Kålgården var det område jag valt ut för dagens cachingrunda. När jag bodde i staden, vår detta ett område med slitna träkåkar. Här bodde en av mina kursare på lärarhögskolan i en kall och dragig men förmodligen billig lägenhet. Själv bodde jag på andra sidan Odengatan. Idag är Kålgården totalt förändrad. Här är nybyggda bostadshus. I folkmun kallas området Rynkeby därför att medelåldern är lite högre här. Jag såg dock ett antal yngre invånare på min promenad genom kvarteren.Givetvis hittade jag ett antal cacher på vägen.
Rocksjön rockar
 Öster om Kålgården kommer man till Rocksjöområdet. Man kan knappt tro att det finns ett sådant område mitt i staden. Området mellan Rocksjön och Munksjön var nog förrett sumpigt och svårtillgängligt område. Nu fanns här trevliga promenadstråk. Jag följde dem söderut. Det var många frisbeespelare som kastade sina frisbees i korgarna.
Vildmarksliv mitt i stan
 Stigarna gick genom det som kallas John Bauer-parken. Det var inte precis någon trollskog bara lite vildvuxen skog med nedfallna träd och stora buskage. Det fanns till och med ett vindskydd där det såg ut som om det var några scouter som höll på med något. Grillplatser fanns det flera att välja på.
Spegelblankt
 Längs stränderna fanns det flera bryggor där man kunde fiska eller studera fåglar. Det fanns också en hundrastgård som jag passerade. Där blev jag rejält utskälld när jag letade efter cachen. Tyvärr hittade jag aldrig den, men det var jag inte ensam om.
Store Mosse-känsla
 Längre söderöver blev det sumpigare och här fick man gå på spångade leder. Jag fick en känsla av handikappleden på Store Mosse. Många promenerade här både med kompisar och med barnvagnar. Några cyklade på spången.
Cykelled
 Det fanns flera cacher längs leden. På ett ställe fick jag lämna spången och ge mig ut i träsket för att hitta en av gömmorna. Vilken tur att jag bytte ut skorna mot kängorna innan jag startade promenaden. På ett ställe låg cachen under spången. Där var det tur att det inte kom någon, när jag kröp ner på knä och rotade under brädorna.
Fågeltorn
 En del av området är naturresrvat och fågelskyddsområde. Jag hörde en hel del fåglar men jag såg inte så många, mest änder och gråsparvar. Det är fantastiskt att det kan finnas ett sådant område mitt i stan. Fast det var skönt att gå här nu innan myggor och knott förökats sig till stora svärmar. Jag gissar att de kan bli besvärliga längre fram.
Gåsmarsch?
 Tiden bara rusar iväg när man har roligt och plötsligt börjar det skymma. Då vänder jag västerut igen och hittar några roliga gömmor längs vägen. De är fyndiga geocacharna i den här staden. Dessutom vet jag att de är snabba när det släpps nya cacher.
Kväll i rondell
 Snart var jag tillbaka vid Kålgårdsrondellen där bilen stod parkerad. Vid bron över mot TV4-huset hittade jag den sista gömman. Rolig, men lite läskig. Klockan var mycket och det var hög tid att anträda hemfärden. Maken jobbade kvällsskiftet och hunden ville säkert ut. Bilen vändes söderut och den rullade snabbt hemåt. Jag lyckades visst pricka in tiden när alla långtradare körde iväg. Dessutom skulle alla köra om alla i backarna upp från staden. Men min lilla Fabia är trots allt ganska pigg och snart var vi hemma igen.
Kvällsljus i staden
Jag har inte nämnt så mycket om  de kreativa gömmorna jag hittade idag, men här kommer  ett antal spoilerbilder som ni kan studera. Ni får själva lista ut vilka cacher till hör till.


Uppdatering 2012-03-30:
Ojdå! Det var inte min mening att någon skulle må dåligt av mina spoilerbilder. Själv har jag inga problem med den typen av bilder så länge man inte avslöjar namnet och GC-koden på cachen eller publicerar bilden direkt på loggen, men vi tänker och tycker kanske inte lika. Jag kan bli inspirerad till egna kreativagömmor när jag tittar på andras. Eftersom jag inte vet vilken av bilderna som borde tas bort, väljer jag att plocka bort alla bilderna. 
Det här var dock ingen cachegömma och får vara kvar

måndag 26 mars 2012

Måndagscaching med polisbeskydd

 Då var det måndag igen. Visst märktes det att vi flyttat fram klockan en timme. Jag, som är ganska beroende av morgonljuset för att vakna, märkte i alla fall att det var lite mörkare än vanligt när klockan ringde. Gårdagens cachingrunda kanske också kändes av både i benen och huvudet. Men jobbet kallar en vecka till och då får jag ge mig iväg.
 Efter lunch fick i alla fall vara ute tillsammans med femmorna. Först kollade i datorn efter två geocacher som tänkte leta reda på. De hade två olika rundor att välja på, men båda teamen valde samma runda. Vi hade planerat att geocacha med två team idag och de andra två teamen efter påsklovet. Vi kollade kartan och ledtrådarna innan vi satte igång våra GPS:er och gav oss av.
 Först gick vi till hembygdsparken och letade. Den ligger inte så långt från skolan. Här har vi varit ibland och lekt tillsammans på temadagar. Där finns några gamla stugor som flyttats dit. En av dem har varit skomakeri. Cachen var en liten filmburk som en av grabbarna hittade med hjälp av ledtråden. När vi geocachar stöter vi på en del nya ord. För att förstå hinten måste vi ta reda på vad orden betyder. Det är inte alltid självklart att tolvåringar förstår. När de väl fått förklaringen, var det inte svårt att hitta rätt ställe att leta på.
 Den andra cachen fanns nere vid ån. Där har funnits en gammal bro med ett sågverk på var sida om ån, fick vi veta i cachebeskrivningen. Det är ganska mycket vatten i Storån och som vanligt är det strömt här. Vi höll och som väl var på land.
 
 När det första teamet kom fram, rullade en polisbil ner på cykel- och gångvägen vid ån. Den stannade och poliserna rullade ner rutan för att prata med eleverna. Vi fick lite förmaningar om att ta det försiktigt så att vi inte ramlade i ån. De ville inte gärna hoppa i och rädda oss. Vi lovade att ta det lugnt. Så de kunde fortsätta sin patrullering.
Cachen hittades ganska fort med hjälp av ledtråden. Andra teamet hade hjälp av vår praoelev från åttan. Det var han som hittade gömman. Han blev riktigt intresserad av geocaching och det skulle nog passa honom. Sedan stannade vi vid åkanten där en av tjejerna för ett tag sedan räddade en annan tjej från att drunkna. Hon drog upp henne när hon ramlat i vattnet för att hon hade tappat något. Det är duktiga elever vi har. Allt som allt tog det ungefär en timme per team att hitta två geocache mitt i samhället.
Vi har gjort en liten planering för vårt geocachande och skrivit ett utkast till en LPP. Det är faktiskt många mål vi kan jobba med, när vi är ute och geocachar. Än så länge har vi bara nosat lite på det hela. Det ska bli kul att fortsätta äventyret med de fyra teamen.