söndag 27 november 2016

Första Advent


Äntligen fick vi tända det första ljuset i adventsljusstaken. Saffransbrödet var ju klart sedan ett par veckor och pepparkakorna var inhandlade så vi kunde fika samtidigt som vi tittade på skidor på TV. Det blev ingen tyvärr adventsgudstjänst för mig idag. Jag vågade inte gå för det brukar vara mycket folk. Det var tråkigt att missa adventssångerna och budskapet om att herren kommer. Men det blev ett annat traditionellt besök senare.


Under den gångna veckan har jag försökt städa lite och göra fint inför Advent åtminstone i vårt stora rum. Jag får fortfarande vara lite försiktig med städningen, men man vill ju ha det lite fint den här helgen. Jag bytte gardiner och duk på stora bordet. Några julstjärnor och en liten hyacint införskaffades. Riktigt klar blev jag ju inte, men det finns ju fler dagar. Jag får ta lite i taget.


Igår hjälptes maken och jag åt att göra fint på verandan. Han fick bära bort saker och skräp medan jag plockade och sopade. En vissen krysantemum kasserades och ersattes av en julros. Lite mossa hämtade jag på en sten uppe på kullen. Sen slängde vi alla gamla ljusslingor som hängt under taket på verandan. Vi köpte en ny ljusslinga tidigare i veckan. Den har ledlampor som ser ut som gamla glödlampor. Det blev ljust och fint när vi satte i kontakten.


Solen sken på förmiddagen idag och maken tog med hunden på en promenad ned till sjön. Det var lite långt för mig att gå. Jag tog en egen promenad på hundrundan utan hund. Hunden och jag har ju gått ett par gånger varje dag. Ibland följde  katten också med.

Det blåste lite motvind men i skogen läade det bättre. Solskenet silades mellan trädstammarna och jag lyckades gå ända bort till krysset. En etapp längre än tidigare. Det kändes bra att kunna utöka promenerandet. Under tiden hade maken satt igång att fixa mat. Idag blev det kåldolmar.


På eftermiddagen var det dags för en annan adventstradition, julmarknad i hembygdsparken. Maken tog cykeln dit, men jag åkte bil. Det var lite kyligt men vädret var bättre än andra år. Ibland har det både regnat och snöat. Det fanns lite eldkorgar att värma sig vid.


Missionskyrkans hundralotteri brukar dra många deltagare. Det är nämligen vinst på varje lott, men de kostar lite mer.


Inne i en av stugorna sålde vi hemmagjorda saker. Det fanns lingonsylt, äppelmos, geléer, marmelader, honung, godispåsar, granola, örtsalt, kakor , lussebullar och frallor. Dessutom kunde man köpa grillbriketter. Själv bidrog jag med några sockar och mössor.


Det var många som tittade in och handlade. I de andra stugorna och bodarna hade andra föreningar lotterier och försäljning. Även några skolklasser sålde hemmagjorda kakor och godis. Efter ett par timmar troppade publiken av och vi kunde packa ihop. Jag trodde inte att jag skulle orka vara med hela tiden, men det gick bra.


Vi fick med oss lite hem vi också. Grilla kan man göra året om så en påse briketter hamnade på verandan där den lilla grillen står. precis innan vi plockade ihop allt som var kvar, kom grannen på att hon glömt en sak hemma. Hon skulle sälja påsar med ägg, men de stod kvar hemma på hennes veranda. Jag köpte rubbet och hämtade dem på hemvägen. Lussebullarna har vi smakat på till teet som vi värmde oss med när vi kom hem, men krusbärsmarmeladen, lingonsylten och granolan sparade vi för senare bruk.

Det gamla åttakantiga bordet har traditionsenligt fått en adventsduk. Det var min svärmor som broderat den till oss. Varje år lägger jag på den vid första Advent. De fyra hörnen har olika motiv. Jag vänder på den allt eftersom så att det aktuella syns. Nästa motiv är en Lucia.


Det blev en bra dag trots allt. Det var mörkt när vi kom hem. Idag var det ingen eldröd himmel vid solnedgången eller så missade jag den. Tidigare i veckan var det ett fantastiskt skådespel när solen skulle sänka sig bakom horisonten. Det blev några fina bilder att njuta av.


Nu hoppas vi på en fin Adventstid. Lite roligheter än inplanerade, om jag orkar vara med. Jag berättar mer senare. Om några veckor är det dags för läkarbesöket med uppföljning av behandlingen. Sen är det snart jul. Tiden går fort så här års. Det är nog tur att jag inte jobbar än så jag hinner njuta av Advent.

tisdag 22 november 2016

Öster om Rusken


Igår bestämde Katrin och jag att om det inte ösregnar idag så skulle vi ge oss ut på en geocachingtur. Inget regn var i sikte när hunden och jag tog en promenad på förmiddagen. Jag gav mig av mot stan för att plocka upp Katrin. Sen fortsatte vi med henne vid ratten och Zack i baksätet mot Nydala. Där svängde vi in på vägen som går på östra sidan om Rusken. Där fanns ett antal gömmor som vi inte hade loggat. De släpptes i samband med ett event i Ohs i slutet av augusti då det var Rusken Runt-dagarna. Då loggade vi västra sidan och sparade dessa. På flera ställen har man vacker utsikt över sjön.


Vägen är ju en gammal pilgrimsled. Det finns många pilgrimsleder som går kors och tvärs genom landet. Jag har vandrat delar av några. Nu vandrar jag inte så långa sträckor som jag gjorde förr. Idag var det bilen som gällde för transporten. Här stannade vi bilen och promenerade fram till gömman Pilgrimsled. Vi förstod att den måste finnas där men var. Sen skymtade jag gömstället och Katrin kunde pilla fram den och logga åt oss. Idag loggade vi som Team Zack.


Nästa gömma hette Anslagstavlan. Där fanns en hel del information av olika slag. Vi hittade en plats att backa in bilen på mitt i krysset. Sen var det nära till tavlan. Burken hittade jag snabbt. Alla har vi väl minnen av Anslagstavlan på TV. Många kan nog fortfarande gnola på vinjetten. Vi gnolade vidare mot nästa gömma.


Nu hamnade vi vid en Fördämning som ganska ny ut. Jag har sett den när jag passerat förut. Här kunde vi köra ända fram till avspärrningen med stenar. Där kunde vi vända bilen och hoppa ur för att leta efter gömman.


Zack fick också slippa ut ur bilen och skuttade runt. Han ville nog att vi skulle ta en liten promenad på vallen, men det ville inte vi.


Det var mycket spring i de fyra benen, men ibland stod han still och tittade. Han höll full koll på oss andra i alla fall.


Det var vackert nere vid vattnet även om dagen var lite gråmulen. Solen lyckades inte tränga igenom molntäcket, men än höll det uppe.


Vid kanten fann vi en annorlunda fågelholk. Det var en ihålig stolpe med en sten som tak. Det syntes rester efter ett fågelbo inuti. Fåglarna hittar bon på de konstigaste ställena.


Vi fortsatte söderut längs vägen och kom fram till kraftstationen. Det fanns en hel del vatten ovanför bron, men det var mest stenar nedanför.


Vi kunde parkera alldeles intill räcket och gömman Kraft fanns alldeles intill. Jag såg burken från vägen och Katrin kunde enkelt logga den innan vi fortsatte.


Vid utsiktsplatsen finns en gammal gömma som vi loggat för längesen. Idag stannade vi inte för att logga utan för att fika. Här uppe har man en fantastisk utsikt över sjön. Idag var det grått och lite kyligt när det blåste.


Vi delade på en macka, några lussekatter och lite pärondricka. Det var inte helt fel att fylla på lite energi igen. Sen kunde vi orka leta efter lite fler gömmor.


Zack fick lite hundgodis och strövade sen runt på platsen för att nosa och undersöka. Som tur var kom det ingen trafik på vägen.


Det fick bli en liten selfie innan vi åkte därifrån. Det är härligt med vänner som hänger med på äventyr ibland.


trots att jag åkt den här sträckan många gånger, har jag inte observerat den här gamla linden. Det var ett magnifikt träd. Här intill fanns nästa gömma som hette just Lind.


Vi förstod var burken fanns och jag tyckte att jag skymtade locket på den, men vi hade inte riktigt längden inne. Det fattades några centimetrar. Katrin fick hämta en pall i bilens bagage. Sen var det inga problem.


Den sjätte och sista gömman på östra sidan av Rusken hette Linbastu vid Ruskens strand. I många byar finns det en gammal linbasta. Så finns det även här i vår by. Båda är nog i ungefär samma skick. Vi stannade förstås på platsen och eftersom vi är historieintresserade kollade vi in linbastan.


Zack rusade före oss ner till stranden. Han tog till och med ett dopp fast det stod på en skylt att hundbad var förbjudet. Fast det fanns ingen där som kunde protestera. Det var nog bara han som ville bada idag.


Jag skymtade burken i dess gömställe. Vi kallade på Zack och lät honom leta upp den. Han är ju en riktig geohund och börjar bli duktig på att hitta burkar.


Ute i sjön fanns det en del fåglar. Alla har inte flyttat söderut. På en sten stod ett gäng skarvar och viftade med vingarna. En flock sjöfåglar lyfte och flög en sväng över sjön. Kvar satt en ensam mås på en sten.


Rusken är en stenig sjö, men det var vackert vid sjökanten. Vi drog oss så småningom tillbaka mot bilen för att fortsätta färden hemåt. Vid Kalvsjön fanns en gömma som jag inte loggat, men som Katrin hittat. Vi stannade till vid Fiskelycka så att jag kunde leta upp burken och logga också.


I Ohs fanns ytterligare en gömma från eventssläppet i augusti. Den kallades GC-bro. GC kan ju stå för GeoCaching men det kan också betyda Gång- och Cykelbro. Våra GPS:er nollade vid skylten men det kändes inte som om det skulle stämma med beskrivningen. Vi utvidgade sökområdet åt olika håll. Katrin gick en bit bort och lyste med sin ficklampa. Då fick hon syn på burken och ropade att den fanns vid min ena sko. Det var precis där jag trodde att den kunde vara. Jag kunde plocka fram den och logga utan problem. Samarbete är bra.


Det var inte så mycket vatten i ån trots att det regnat en del. Åbottnen är stenig. Det vet jag för vi har paddlat här för ett antal år sedan. nu började det bli lite skummare så vi drog vidare hemåt.


Vid Ulåsvägen stannade för att kolla in en av Fobigömmorna, Mykofobi. Vi letade en stund utan att hitta den välgömda gömman. Kanske låg den under allt granris och sly som fanns på marken. Det hade skett avverkning på platsen. Vi gav upp och åkte hem i stället. Vi hade ju hittat en hel del gömmor trots allt. Det blev en riktigt bra geocachingtur i trevligt sällskap.

När jag kom hem ville förstås hunden ut. Vi gick en runda och då kom regnet. Som tur var blev det inget ösregn men det strilade ner på oss så vi blev lite blöta. Det var skönt att komma in i värmen och torka upp. Jag var hungrig så det fick bli lite stekt falukorv med rotfruktsgratäng.

måndag 21 november 2016

Ut bland folk igen



Hittills har jag varit lite försiktigt med att ge mig ut bland större folksamlingar. Det finns ju en större risk att bli smittad ju fler man möter. Just nu är det dessutom influensatider och vinterkräksjukan har visst också kommit. Men ibland får man chansa lite.

Igår följde jag med maken in till stan när han skulle handla. Först åkte vi till Jysk och köpte nya kuddar. Där var det näsan tomt på folk så jag klarade mig bra. Biltema och Kvantum fick maken besöka på egen hand. Jag väntade i bilen. När jag går mycket utan stavarna, får jag ont i ryggen. Jag tror jag sjunker ihop mer då. Sista stoppet blev på Kapp-Ahl precis innan stängningsdags. Jag hann nätt och jämt plocka till mig det jag behövde. Prova fick jag göra hemma.


Idag blev det också en utflykt till stan. Vi hämtade våra grannar, Eva och Micke, och tog med dem till Hotell Vidöstern för att äta lunch där. Det var första restaurangbesöket för mig efter min stamcellstransplantation. Jag har bara fikat ute en gång tidigare. Det var trevligt, men jag orkade inte äta upp hela portionen med Wallenbergare.


Oftast brukar jag inte orka med mer än en aktivitet per dag, men idag blev det två. På eftermiddagen åkte jag till Missionskyrkan på Bön- och lovsångsgudstjänst. Det var roligt att vara med igen efter ungefär två månaders frånvaro. Jag har saknat gudstjänsterna och gemenskapen. Nu hoppas jag att kunna vara med lite mer.


Nästa helg är det redan Första Advent. Till veckan får jag kanske ge mig på att plocka i ordning och pynta lite. Jag ska ju egentligen inte städa, men ibland måste man bara ge sig på det. Annars har jag mest stickat den här veckan. Jag tröttnade lite på att sticka sockar och gav mig på mössor i stället. Jag hittade ett bra mönster på en modell som sitter väldigt bra på knoppen. Nu är jag snart klar med den fjärde mössan så det går undan också. Men ibland får jag ont i vänstra handen och handleden om jag stickar för mycket. Då får jag vila. Nu är det dags att vila hela kroppen. Det börjar bli natt.

onsdag 16 november 2016

Smaskigt mammabesök


Nu är snön borta. Det har regnat i ett par dagar, men vi har lyckats ta oss ut på korta rundor när det var uppehåll. Idag var det visserligen dimmigt och fuktigt i luften, men det regnade inte. Det droppade bara lite från träden. Hunden och jag gick ända ner till kanalen och hem igen. Det går mycket lättare att gå med mina gåstavar än utan. Om jag glömmer dem, får jag ont i ryggen. Lite mer träning för ryggen skulle nog vara bra. Det var i alla fall en skön promenad vi fick.


Dagens uppgift var annars att åka och hälsa på min mamma. Det blev ett litet stopp på vägen vid Biltema, där jag hittade lite användbara saker men inte de jag hade tänkt. Så kan det vara. Sen fortsatte jag till Rydaholm. Vid Sjöholmen hade det kommit en ny cache för ett tag sedan. Det var en myst med namnet Lekande lätt! Jag löste den några dagar senare och nu kunde det ju passa att försöka logga den också. Det var längesen jag var ute på en geocachingtur på egen hand, men det har ju sina orsaker. Nu är det dags att försöka komma igen.


Jag svängde av från RV27 vid Sjöholmen och passerade välkända platser. Här har jag varit på scoutläger många gånger. Nu såg det öde och kallt ut. Sjön låg blank som en spegel där den grå himlen speglade sig.


Vid sjökanten låg några uppdragna båtar och en kanot, som behövde ösas innan man sjösatte den. Det har nog regnat en hel del med tanke på allt vatten i den.


När jag kollade i min GPS, upptäckte jag att gömman saknades trots att jag laddat ned en ny PQ. Mycket konstigt! Det var tur att jag memorerat platsen, men det gjorde sökandet lite svårare. För att inte behöva tillbringa för lång tid där satte jag mig i bilen och plockade fram den i mobilen. Det tog en stund men sen kunde jag knappa in de korrigerade koordinaterna i min GPS. Då gick det genast lättare. När jag närmade mig GZ, gissade jag rätt på var burken fanns. Det var en fin liten burk. Loggremsan var lite fuktig men det gick bra att skriva ändå. Äntligen en hittat burk! Det var riktigt längesen.


Efter den lyckade loggningen fortsatte jag in till Rydaholms samhälle. Jag stannade vid Café & Bageri Små Drömmar för att inhandla lite fikabröd. Jag kom ut med två stora bitar smörgåstårta och ett par sockerbullar med vaniljkräm.


Mamma blev riktigt glad när jag dök upp utan anmälan. Vi satte på lite tevatten och högg in på smörgåstårtan. Den var riktigt god, men ingen av oss orkade hela biten. Vi fick spara lite till ett senare tillfälle.


Efter en trevlig pratstund med mamma var det sen dags att vända hemåt innan det blev för mörkt. Hunden väntade hemma dessutom. Han ville ut på en kort runda och det fick han, men den blev mycket kort. Det är tur att han inte protesterar.

lördag 12 november 2016

Rimfrost, saffransbröd och garnvärme


I morse vaknade vi upp till en vit värld. Alla träd och buskar var täckta av rimfrost. Det var vackert och rofyllt, när hunden och jag tog vår promenad.


Himlen var gråmulen. Det var nästan disigt över ängarna. Men alla grenar på buskarna hade fått vit päls.


Takko kunde ju inte se så mycket av allt det vackra, men han skuttade glatt omkring och nosade på allt.


Det såg ut som om hasselbusken fått isnålar instuckna i grenarna och hängena. Riktigt häftigt med dessa långa iskristaller.


På körsbärsträdet var till och med stammen täckt av isnålar. Annars har vi inte fått så mycket mer snö. Till veckan ska ju dessutom snön försvinna. Då ska det börja regna säger de som vet.


Solen hade stora problem med att tränga igenom allt det grå. Det ser nästan ut som månen, men det är faktiskt solen som försöker lysa på oss.


Ikväll blev jag klar med mitt långa projekt, en två meter lång zigzaghalsduk. Nu behöver jag inte frysa om kylan skulle sätta in värsta stöten. Den var riktigt varm och skön.


I förrgår var vädret annorlunda när vi tog vår hundpromenad. Det var nog några plusgrader till och med. Rönnbären lyste vackert mot de mörka stammarna och den vita snön på marken.


Det var is i dikena längs vägen. Myrorna har nog flyttat ner en våning och har inte så stor nytta av sin sjöutsikt.


Vi gick ända ner till kanalen. Fjärde etappen av hundrundan är därmed avklarad. Det kändes bra att gå dessutom. Vi vände vid kanalen och gick hem igen. Promenaden tog lite på krafterna. Än är jag ingen superwoman.


På eftermiddagen åkte jag in till vårdcentralen och vaccinerade mig mot influensan. Eftersom jag tillhör riskgrupperna var det bäst att lyda doktorns råd.



En av dagens uppgifter var att baka årets första saffransbröd. Maken ville ha med sig till jobbet nästa vecka. Det är visst hans tur att bjuda på fredagsfikat. Så vi satte till en deg och med gemensamma ansträngningar bakade vi ut sex stycken runda saffransbröd. Ett av dem provsmakade vi ikväll, men resten får vila i frysen ett tag. Vi närmar oss Adventstiden och jag brukar baka de första saffransbröden till Första Advent. Det gör inget att jag startat lite tidigare i år. Det kanske kommer att ta lite längre tid för mig att förbereda inför Advent och jul än vad det brukar även om jag inte vanligtvis gör så mycket.