torsdag 30 september 2010

Hemma hos Bellman

Jag har fått träffa Bellman. Vi blev varmt välkomnade av honom när vi anlände ikväll. Det var förstås Bellmans matte som bjudit in oss till tjejträff. Snart har vi träffats då och då i hela 25 år vart lilla gäng med glada lärare. Vi har ätit många goda rätter - så också idag. Vi har pratat och diskuterat många olika ämnen och delat med oss av lite av varje som möter oss i livet. Tänk att vi har hållit på så länge. Men det var första gången Bellman var med.

Bellman
Bellman är en Lagottovalp som bor hemma hos en av mina vänner. Han var jättemysig, glad och uppspelt i början, men betydligt lugnare efter ett tag. Då låg han vid våra fötter under bordet. Lagotton är en trevlig hund. Nu är vi hundägare alla fem i vårt lilla gäng. Så det blir ju lite hundprat när vi träffas.

Nybakade bullar
När jag kom hem från vår träff, möttes jag av en underbar doft. Det luktade nybakade bullar. Det var maken som bakat medan jag varit borta. Synd bara att jag var så mätt. Nu är jag trött, men förmodligen dröjer det någon timma innan jag kan somna. Min hosta håller mig vaken ett bra tag. Samtidigt blig jag trött av att hosta upp slem hela tiden. Jag längtar till den dagen när allt slem är upphostat och kroppen har återhämtat sig. Förkylningar är inte roliga.

Igår var jag på planeringsrådets möte i vår kyrka. Vi hade ett trevligt och givande samtal och många idéer om framtiden. Det är spännande att planera. Man vet aldrig vad vi kommer på. Närmaste nyhet är ett virkcafé som vi planerar att ordna i oktober. Annars såg vi mest tillbaka och utvärderade vad vi gjort, samtidigt som vi bollade nya idéer för nästa år.

I morse var det is på vindrutan och vi måste skrapa. Det var riktigt kallt. Senare under dagen var det soligt och skönt, men då satt vi inne och jobbade. Det blev en liten runda med min egen hund innan jag gav mig iväg. Ikväll var det kallt igen och det blir säkert frost i natt också. Ömtåliga växter som jag inte hunnit plocka in fick ett värmande täcke av några lakan och handdukar. Hoppas de klarar sig tills jag hinner ta hand om dem.

Dagens guldkant var givetvis mötet med Bellman och gänget plus de nybakade bullarna.

lördag 25 september 2010

Härliga höst

Renfanan har svartnat
En underbar dag går mot sitt slut. Det var när jag åkte hem från Borås idag som jag kände att den härliga hösten verkligen är här. Det lyste gult längs vägen för nu har inte bara lönnarna börjat skifta färg. Alla björkar och aspar skitar från grönt till gult. Än har jag inte sett så många röda färger mer än på en och annan lönn. Vid vägkanten hade ormbunkarna antagit en rödbrun höstfärg.

Jag har sagt det tidigare. Jag säger det igen. Jag gillar hösten. Naturen höstar in sig, varvar ner efter sommarens ymnighet innan vintern karghet. Det är dags för oss också att hösta in. Dags att plocka in en del växter som stått ute i sommar. Dags att varva ner i soffan med en stickning eller en god bok och en kopp te. Jag sveper en pläd eller en sjal om mig och myser.

På tal om stickning så var jag i Borås idag. Det var syfestival där, men det fanns inte bara tyger och symaskiner. Minst lika mycket garn var uppdukat i montrarna om inte mer. En hel del pärlor och andra smycken också. Jag har inte varit på syfestival tidigare, men läste hos andra bloggare att de skulle dit. Jag såg inte så många där, men förmodligen gick vi förbi varann i alla fall. Jag vet ju inte alltid hur de ser ut. Vi möts i bloggvärlden och jämför våra fynd där. Jag träffade i alla fall Tant Kofta och deltog i hennes workshop. Hon visade hur man stickar en hitochditmössa. Sedan handlade jag några garnhärvor. Den som vill veta mer om dem, kan klicka på länken till min pysselblogg så finns det bilder där.

När man åker själv, behöver man inte ta hänsyn till andra utan man kan åka hem när man vill. Efter några timmar begav jag mig hemåt igen. Takko var ensam hemma för maken var nere i Halland för att riva mer på stugan. Takko blev som anligt jätteglad när jag kom hem. Vi gick skogsrundan och det var underbar skönt i luften. Det är sådana höstdagar man vill ha, inte de regniga och blåsiga. Men det hade nog regnat för det stod vatten på vägen i svackan nere vid kanalen. Det kanske var kvar sedan gårdagen då det kom ett rejält åskväder och drog förbi. Det smällde till i telefonen men den klarade sig. När vi kom hem efter skogspromenaden hade maken också återvänt till hemmets lugna vrå.
Guldkanten för dagen var givetvis utflykten till Borås och mötet med Tant Kofta. Annars är det guldfärgerna ute i naturen.

tisdag 21 september 2010

Gå i ide

Mina nallar hänger fortfarande med



Om ni inte har märkt av min existens på ett par dagar, beror det på att jag har gått i ide. Det verkar vara en god idé så här års. Jag kan förstå alla björnar och igelkottar som kryper in i sina hålor när vintern närmar sig. Idag skiner solen ute, men annars har det mest varit blött, blött, blött och blåsigt. Inget väder för oss.

Annars var helgen trevlig. Mest för att sonen var hemma på besök. Då kändes det lite som vanligt. I lördags var maken nere i Halland för att hjälpa sin syster att riva stugan. Hon ska bygga nytt på den gamla grunden. men först måste allt det gamla ner. Sonen och jag tog en tur till stan för att handla lite. Som vanligt blev det mest andra saker vi kom hem med än de vi hade tänkt inhandla. Listan reviderades så att säga i affären.

Söndagen, valdagen, blev till att börja med slapp. Jag var trött och förkylningen som jag känt av sedan i fredags blommade ut. På eftermiddagen lyckades jag i alla fall rycka upp mig med hjälp av en het dusch så att vi kunde åka och rösta innan gudstjänsten i Missionskyrkan. Det var diakonigudstjänst och en gammal bekant skulle komma och tala om en kyrka för alla. Han har erfarenhet av både fysisk och psykisk funktionsnedsättning i familjen. Det var roligt och inspirerande att möta honom igen och lyssna till hans erfarenheter. Han berömde oss för att vår kyrka är så lättillgänglig för människor med funktionshinder. Vi har hiss och dessutom ett lyftbord upp till estraden så att medverkande med funktionshinder kan komma upp dit. Kanske inte så vanligt. Men jag tror att tillgänglighet inte bara handlar om den fysiska miljön. Vi behöver också ha en tillgänglig atmosfär där olikheter inte bara är tillåtna utan också bejakas.


Så har svenska folket sagt sitt om hur Sverige ska styras under de närmaste fyra åren. Vi följde valvakan till och från via Internet. Det var inte roligt. Resultatet var väl det sämsta tänkbara. Nu får vi leva med det, om det inte brakar ihop och nyval utlyses. Björklund lär väl få fortsätta sitt korståg i skolans värld. Det tråkigaste efter resultatet var ändå den skadeglädje som man kunde höra hos våra grannar andra sidan Öresund. Det hade varit bättre om de beklagat sorgen i stället för att säga att det var rätt åt oss. Det som var bra var ändå att så många människor i Sverige genast protesterade och demonstrerade mot främligsfientlighet och den människosyn som ligger bakom.  Jag hoppas fler och fler ställer sig upp och säger ifrån. Det kan man göra här.

Idag har jag varit hemma för att kurera min förkylning som blir allt värre. Jag vaknade i morse med feber. Alltså inte läge att gå till jobbet. Förmiddagen vilade jag, men nu har jag varit uppe en liten stund och det känns lite bättre. Förkylningar går ju över om man tar hand om sig. Ett tag var jag rädd att jag fått lunginflammation som oroväckande många av våra elever haft den här terminen. Nu känns det inte så, men man vet aldrig. Takko har i alla fall hållit mig sällskap. Han vet att det inte är läge att propsa på en promenad. Vi kanske i alla fall ska passa på att ta en nypa frisk luft nu medan solen skiner. Om jag väntar, kommer väl regnet tillbaka.

lördag 18 september 2010

Stora fikadagen

Fredagen är till ända, det har hunnit bli lördag innan detta inlägg publiceras. Jag har ägnat lite tid ikväll att skriva ett inlägg på min pysselblogg. I ett svagt ögonblick anmälde jag mig till en pysselstafett. Det började i måndags och håller på i ca tre veckor. Mitt bidrag skulle publiceras idag lördag. Så blev det också. Till höger hittar ni länken till pysselbloggen om ni vill veta vad jag skrev.

Nu är arbetsveckan slut. Vi avslutade den på ett mycket trevligt sätt. Ja, hela dagen har varit trevlig. Efter första lektionen samlades vi på skolgården för att inviga skolan. Själva skolan har nog blivit invigt flera gånger, senast vid renoveringen för några år sedan. Men nu var det namnet som stod i fokus. Skolan har nämligen bytt namn i sommar från Forsheda skola till Hanahöjskolan. Det var det vi firade. Rektorn höll tal. Skolans yngsta elev och skolans äldsta elev klippte gemensamt av ett rött band. Därefter tågade alla igenom en banderoll med skolans nya namn som eleverna gjort på slöjden. Alla samlades runt den hissade flaggan och hurrade för vår skola. Sedan släppte vi våra ballonger som steg mot skyn och försvann norrut. Varje ballong hade ett litet brev fastsatt under sig. Det ska bli spännande att se om vi får några svar från de som hittar ballongerna. När ballongerna försvunnit fick alla elever glass och extra lång rast. Personalen och inbjudna gäster fick kaffe och tårta. Det var det första fikatillfället idag. De inbjudna gästerna var bl a förvaltningschefen som hade med sig en vacker blomsteruppsättning, och våra rastvärdar, pensionärer som kommer och leker med eleverna på rasterna. Det var en lyckad invigning tror jag alla tyckte.
Ballonger i taket

Rektorn höll tal

Eleverna klippte bandet

...tågade genom banderollen

...hurrade och släppte sina ballonger.
På eftermiddagen genomförde vi ett skolval. Det var sexorna som fick ta hand om det. Röstade gjorde alla elever från trean till sexan. På måndag ska vi räkna rösterna och avslöja resultatet. Eleverna har fått arbeta med demokratifrågor och valet de senaste veckorna. De har både tagit reda på vad befintliga partier tycker och vill och bildat egna partier. På söndag får vi andra gå och rösta. Det är klart att man ska delta. Annars kan man ju inte klaga på resultatet.

Samtidigt som alla politiker valkampanjat har en annan kampanj pågått. Den kampanjen heter Ditt viktigaste val. I valrörelsen handlar mycket om vår välfärd. Det gör den här också, men kanske om en annan välfärd. Bakom kampanjen står ett antal kristna församlingar so vill uppmärksamma det som vi tror är vårt viktigaste val. Vår församling fick erbjudandet att ara med, men vi avstod för vi tyckte att det var för kort tid att förbereda kampanjen innan valet. Men det betyder inte att vi tar avstånd från innehållet.

Vi gör många val varje dag. Att inte välja är ju också ett val. Vissa forskare påstår att vi gör ca 5000 val om dagen. Alla val är väl inte så viktiga. Men att välja vad man tror på, vad man bygger sitt liv på, vem man ska följa måste vara det viktigaste valet. Det valet påverkar hela mitt liv. Det tur att det aldrig är försent att välja om. På söndag kväll går tiden ut för oss som ska rösta i valet 2010. Nästa chans kommer inte förrän 2014. Men fram till dess kommer vi säkert att göra många andra livsavgörande val. En del kommer vi att ångra, andra håller vi fast vid. För min del har jag aldrig ångrat att jag valt att följa Jesus, att vara en kristen.

Dagens guldkant, förutom ballongsläppet, var att yngste sonen kom hem från Karlskrona över helgen. Efter skolan åkte jag till stan tillsammans med en kollega. Vi tittade in i en affär och var och fikade. Det var det andra fikatillfället idag. Sedan plockade jag upp sonen vid Burger King. Det var roligt att se honom igen. Sedan åkte vi hem och gjorde en äppelkaka med vaniljsås för att fira sonens hemkomst, fika nummer tre. Det kanske inte ska vara något fika imorgon. Men imorgon är det en ny dag.

torsdag 16 september 2010

Fuchsiafrossa

Min nya fuchsiadjungel
Ikväll hämtade vi hem en antal stora fuchsior som jag fått av min svägerska. Hon är en stor trädgårdsentusiast och fuchsiaälskare. Men nu säljer de sitt hus och flyttar till en lägenhet och till sommarstället i Halland. Då blev det en hel del fantastiska fuchsior som inte fick plats. De hämtade vi idag. Nu pryder de trädäcket utanför vår ingång ett tag innan det är dags för vinterförvaring.


Mina egna miniatyrer
Jag gillar också fuchsior och har några egna. Men mina liknar mest miniatyrer i jämförelse med hennes bautaexemplar. I vinter ska de alla få vila nere i min potatiskällare. Där brukar jag övervintra mina egna både fuchsior, dahlior och andra knölar och lökar. När våren kommer plockar vi fram dem. Fast i våras kom de fram väldigt sent. Jag kunde nämligen inte ta mig ner så tidigt på grund av all snö som skottats upp över luckan som täcker nedgången till potatiskällaren. Fast det har man ju nästan glömt nu hur det var.

De senaste dagarna har varit omväxlande. Igår haglade det medan vi var inne i matsalen och intog vår lunch. När vi stod i matkön. såg vi ut genom fönstren mot innergården. Där finns några träd och buskar som stod i en sjö med vattnet forsande ner från taket över dem. Under ett av träden såg det ut som en bubblande jacuzzi. Jag vet inte hur mycket regn det har kommit för jag slutade tömma regnmätaren för ett bra tag sedan. Men regnet slutade lika snabbt som det kom. Solen tittade fram och gladde oss när vi gick tillbaka från matsalen.

Just nu avlöser utvecklingssamtalen varandra. Det är trevligt att träffa elever och föräldrar på tu man hand. Snart har jag klarat av alla mina ansvarselever och den här veckan har jag själv varit på lönesamtal med chefen. Man får vara glad för det lilla i dessa tider.

Imorgon blir det fest på skolan med en del inbjudna gäster. Vår skola bytte namn mitt i sommaren när ingen var på plats. Därför har vi den stora invigningen av Hanahöjskolan nu när vi kommit på plats och hunnit bli varma i kläderna igen. Det blir festligt värre, men jag får väl återkomma och berätta om det i ett senare inlägg.

Dagens guldkant var förstås de stora fuchsiorna. Nu ska jag ordna en kopp te och sätta mig och koppla av med lite stickning. Min kofta kallar på mig.

söndag 12 september 2010

Oasen på Bergsgården

Höstlöven rodnar
Mitt i skogen ligger den - oasen där vi tillbringat helgen. Andra oaser hittar vi öknen, men för mig finns oasen i skogen.

Bergsgården
Vi har varit på församlingshelg med ett sjuttiotal andra från Forsheda Missionsförsamling. Alla åldrar var med. Vi åkte igår förmiddag och hamnade på Bergsgården i Åsenhöga där möttes vi av tonåringarna med ledare som börjat helgen en dag tidigare. Berggården är en riktig oas där man kan finna rastplats på livsresan. För er som inte känner till Bergsgården så är det dit tjernobylbarnen kommer när de är i Sverige. Tjernobylbarnens oas ligger bakom.

Björnbären mognar mot väggen
Helgen innebar både god mat och god gemenskap, lek och undervisning. Vi inkvarterade oss på olika rum och några i husvagnar. Sedan fanns det fika innan vi hade en samling med undervisning och samtal i grupper. Temat för samlingarna var Gudsbild. Vi fördjupade oss i olika gudsbilder som vi kan möta bland människor idag och frågade oss själva vilken gudsbild vi har. På eftermiddagen var det aktivitetspass och på kvällen andakt och nattvardsfirande. Idag mötes vi till gudstjänst. Några som inte kunde vara med igår mötte upp idag. Predikan fortsatte på temat Gudsbild. Nu handlade det om bibelns gudsbild. Nya testamentets gud är en god och kärleksfull gud, en generös och trofast gud som man kan lita på. Efter gudstjänsten fikade vi innan vi återvände hem igen.

Regnet vattnar astrarna
Vi har haft en trevlig helg tillsammans. Helgen har varit som en vilopaus på vandringen genom livet. Vi behöver stanna upp ibland och ta det lugnt, umgås med vänner och hämta ny inspiration. Det är också det församlingen är till för. Församlingen ska vara en oas där vi kan hämta ny kraft.

Solrosorna reser sig över alla
Det var en som blev glad när vi kom hem. Hunden har fått vara ensam hemma hela helgen. Svärfar har tittat till honom flera gånger och tagit ut honom på promenad men däremellan fick han vara ensam. Han brukar mest ligga i bädd och sova. Katterna blev också glada. De ville ha mat och bli klappade.

Vresrosorna har många stora nypon
Nu har hösten börjat på allvar. Löven byter färg från grönt till gult och rött. I helgen såg jag flera stora fågelsträck som satt kurs söderut. Naturen liksom lugnar ner sig efter sommarens intensiva växande. Även om jag tagit det ganska lugnt i sommaren, känns det skönt med hösten då livet lugnar sig. Alla är på sin plats i livet. Skolan har kommit igång. Pojkarna har landat där de ska vara. Nu rullar veckorna på i den vanliga lunken. Det är rätt skönt. Ibland får vi några välbehövliga avbrott i lunken, men sen vandrar vi vidare.
Näckrosorna i dammen blommar fortfarande
Imorgon är det vardag igen. Livet är inte alla dagar som gått. Livet är här och nu.

fredag 10 september 2010

Livsresan fortsätter

En vecka går så fort speciellt när man jobbar i skolan. Lektion läggs till lektion, varvat med rastvakter och konferenser, och så är dagen snart slut. Just nu har vi samtalsveckor. Vi försöker lägga in utvecklingssamtalen på vår ordinarie arbetstid så att vi inte får en massa komptid som aldrig går att ta ut. Hittills har det gått bra.

I måndags var jag på uv-scouterna för första gången den här terminen. Jag missade första gången eftersom sonen var hemma på besök och vi firade hans födelsedag. Men nu är vi igång igen. Vi hälsade på hemma hos en ledarkollega, lekte i trädgården och grillade korv.

Tisdagen inleddes med en cykelrunda tillsammans med fyrorna och femmorna. Jag prövade att cykla hemmavid, men det kändes inte helt bra i knäet. Min kur med inflammationshämmande tabletter avslutades samma dag. Visst har det blivit lite bättre. Jag har inte ont hela tiden numera, men det skadar inte att ta det lite försiktigt. Därför  körde jag följebilen i stället. Jag fick köra några omvägar när de andra tog cykelvägarna. Rundan gick till Kvarnagård och sedan grusvägen mot Bredaryd där det finns en runsten. Den stannade vi och tittade på. Eleverna försökte tyda skriften. En förklaring fanns på en skylt bredvid. Sedan fortsatte vi mot Åeke och tillbaka mot Forsheda. Vi stannade till vid en grusgrop som en del elever blev fascinerade av. De hade aldrig sett en sådan förut. Sista stoppet blev i en skogsdunge där vi letade efter svamp som vi sorterade på stora skynken.

På kvällen hade vi styrelsemöte i Missionskyrkan. Det är mycket ska diskuteras och planeras. Till helgen åker vi på församlingshelg. Det blir över 70 deltagare, som träffas och umgås på Bergsgården i Åsenhöga. Alla sover inte över, men det tänker vi göra. Maken har redan åkt tillsammans med tonårsgruppen som tjuvstartar med hajk. Det blir säkert trevligt och lärorikt. Även om vi träffas här hemma kanske varje vecka så blir det inte så intensivt som när man åker bort och umgås hela dagar.

Förra veckan var ju en intensiv resevecka, men den här veckan har varit lugnare på hemmaplan. Ändå känner jag mig ganska trött. Idag hade vi aktivitetsdag i skolan. Halva personalstyrkan var iväg på studiebesök i Göteborg, samma som vi gjorde förra veckan. Vi som var kvar fick ta hand om eleverna. Jag fick sexorna på min lott. Vi var ute och gick en runda och löste uppdrag med matteanknytning. Sedan läste vi en stund. Efter rasten blev det lekar. Dagen avslutades med bio för alla på skolan. Vi fick välja mellan några olika filmer som visades i olika "biosalonger". På fredagar är jag bussvakt och idag tog det ovanligt lång tid innan den sista skolbussen kom och hämtade upp eleverna. Till slut fick vi i alla fall åka hem.

Vi är med om en hel del på vår livsresa. Hur vi klarar av strapatserna på vägen beror på vilken trygghet vi känner i oss själva. Den fick vi med oss från uppväxten i ett tryggt hem med föräldrar och syskon. Alla har inte haft det så. På TV kunde man idag ta del en grönländsk kvinnas upplevelse då hon på femtiotalet togs från sin familj och förflyttades till Danmark som en del av ett experiment. Vilken hemsk upplevelse det måste ha varit. När hon kom tillbaka till sin mor kunde inte förstå varandra efterson hon då blivit danskspråkig och modern talade grönländska. Inga barn borde få vara med om detta.

Min grundtrygghet hänger också samman med min tro. En tro och tillit till Gud kan bära genom svårigheter på livsresan. Den lyfter och ställer oss på fast mark, när livet gungar ibland. Däremot känner jag mig helt främmande inför den fundamentalistiska tro som inte tillåter andra att utöva sin tro på ett annorlunda sätt. Jag tänker bl a på pastorn i USA som vill ordna ett bokbål med en massa exemplar av koranen för att försöka stoppa planerna på byggandet av en moské i närheten av Ground Zero. Kanske handlar det också om en stund i medias centrum. Situationen blir inte mindre känslig eftersom elfte september är imorgon och idag firar muslimerna att ramadan är över.

Samma fundamentalism som uttrycks därborta finns inte bara i religionen. Man kan nog hitta den på många ställen inte minst inom politiken. Den finns nog också inom kulturen eller idrottsrörelsen. Om man har en stark tro på något är det väldigt lätt att göra den till en norm för alla. Det som avviker från min norm känns främmande och ibland hotande. Då är det lätt att ropa på förbud eller åtminstone begränsningar. Men innan man gör det borde man försköka leva sig in i den andres situation och ställa sig frågan vad som skulle hända om de andra reste samma krav gentemot oss.

Dagen går mot sitt slut. Höstmörkret har sänkt sig över oss. Idag såg jag en lönn som börjat få höstfärger i starkt rött och gult. Det är vackert men samtidigt en påminnelse om att vintern närmar sig.

söndag 5 september 2010

Alla resor har ett slut

Solnedgång över Rannäs
Nu går solen ner för sista gången den här veckan, men imorgon är en annan vecka med andra solnedgångar. Den vackra röda himlen vid solnedgångarna var nog det som fascinerade vår fosterson när han kom till Sverige från Eritrea, och att de varade så länge. Jag förstår honom. Det är vackert när solen dalar.

Soluppgångar är också vackra. Jag är ju ingen morgontidig person som är uppe med tuppen. Det blir mest på vintern jag ser soluppgångarna då de kommer lite senare på dagen. Än så länge är det ljust när jag går ut med hunden på morgonpromenad. Vi går en runda på eftermiddagen också. Idag såg vi en duvhök som satt på en gärdsgårdsstör bara några meter ifrån oss. Den flög iväg när vi närmade oss. Synd att inte kameran var med.

Det blev trots allt en liten resa till den här veckan. Det var så soligt och fint i eftermiddags så vi klädde på oss mc-ställen och körde en liten runda. Det blev Norra Bolmenrundan. Vi tog västra sidan ner för en gångs skull.  En liten paus blev det i Sunnaryd där vi fick vänta en kvart på att färjan skulle lägga till. Vi träffade på ett tyskt pensionärspar som återupptagit mc-åkandet efter 40 år. De hade flyttat hit till Sverige nu och försökte prata lite svenska med oss medan färjan kablades över sundet till Bolmsö. Sedan fortsatte vi tvärs över Bolmsö och över på östra sidan. Det blev lite kallare när kvällen närmade sig men vi fortsatte genom skogarna på mindre vägar innan vi vände hemåt igen. Vi såg en dovhjort i ett hägn. Annars var det inte många djur ute. Man säger ju att det är farligast i skymningen för då rör de vilda djuren på sig. Det kanske är sant, men ikväll klarade vi oss.

Det blev mycket om resor den här veckan. Till och med på gudstjänsten idag handlade en av sångerna om att resa. Offe sjöng att livet är en resa och en dag tar vägen slut, men Gud finns alltid med oss var vi än är och vart vi än reser. Han hade skrivit låten själv till en begravning, men den passade lika bra på en vanlig gudstjänst. Livet är en resa med olika etapper och en dag är vi framme vid målet. Vi har kommit hem.

Det var vår värdvecka så jag fick läsa inledningsordet. Jag läste från Kolosserbrevet 3:12-17 om att vi ska visa tacksamhet och uppmuntra varandra. I fredags hade jag livskunskap med sexorna. Då fick de i uppdrag att tänka ut vem de skulle ge veckans ros till. Vi brukar ju ge blommor till människor som kanske gjort något för oss. Ibland ger vi blommor för att trösta eller uppmuntra någon som har det svårt. Vi firar födelsedagar och examina eller andra högtider med att ge blommor. Blommorna visar att vi bryr oss. För många av eleverna var det jättesvårt att komma på någon att ge veckans ros till. De tänkte länge. Till slut var det en kille som sa att han bara kom på dumma saker. Det kanske är lättare för oss att minnas det negativa vi varit med om, men de små positiva upplevelserna glömmer vi lätt. Ändå betyder de så mycket. När vi sedan gick laget runt var de nog över hälften som sa pass och inte ville dela ut någon ros. Det blir omläxa. Det här måste vi öva mera på. Jag tror att vi alla kan bli bättre på att se varandra och uppmuntra varandra.

Dagens guldkant var nog mc-turen, kanske en av de sista för säsongen. man vet aldrig hur länge den varar. En annan guldkant var att maken åkte till stan och köpte ett tangentbord till mig som jag kunde koppla till min laptop. Så nu slipper jag använda tangentbordet på skärmen när jag ska skriva T eller 1.

Resa nummer 3 - Karlskrona

Varannan dag den här veckan har jag varit på resande fot. Idag var det dags för den tredje resan. Maken och jag gav oss iväg på förmiddagen. Fast först var Takko och jag ute på en lång promenad. Han skulle ju vara ensam hemma ett bra tag. Sedan åkte vi till svärfar och bad honom åka ut till Takko och ta med honom på en promenad. Det brukar de gilla båda två.

Vi hittade namnen i trapphuset
Det tar ett par timmar att åka hemifrån och ner till blekingemetropolen. Vi stannade på vägen och åt medhavd fika. Det satt fint med lite elvakaffe. Jag hade ju inte sett lägenheten som sonen och hans två kompisar delar. Maken var med nere med flyttlasset men då jobbade jag. De hade fått till det bra med små medel. Vi hade med oss en byrå och sonens röstkort så att han kan förtidsrösta i Karlskrona. Han kommer ju inte hem till valdagen och det är första gången han får rösta.

I det här huset bor de
En cykel är bra att ha i stan. Då tar man sig fram. Därför åkte vi till Harald Lindborg och inhandlade en sådan till lagom pris. Vi bar upp kartongen i köket och monterade den där. Nu kan sonen cykla till högskolan tillsammans med de andra. Det fick bli en födelsedagspresent långt i förskott.

Vi väntar på maten
Sedan var vi hungriga och gav oss ut på stan. Vi hittade ett stekhus som hade god mat. En av kompisarna, A, följde med ut och åt. Den andre killen var också ute på stan fast med sina föräldrar och systrar som också kom på besök. När de kom tillbaka till lägenheten hade de med sig tårta. Det visade sig att A fyllde år idag. Så vi firade med tårta och sång. Vi tog den afrikanska varianten: "Happy birthday to you, you belong to the zoo, you look like a monkey and you smell like one too." Den har vi lärt oss av den sydafrikanska delen av släkten.

Solnedgången på vägen
Sedan begav vi oss hemåt igen, maken och jag. Solen gick ner över Åsnen. Det hann bli mörkt innan vi var hemma. Hunden blev förstås överlycklig att se oss och ville genast ut på en kvällsrunda i mörkret. Det är bara att vänja sig och plocka fram pannlampan igen.

Nu ska jag inte ut och resa mer den här veckan. Imorgon blir det gudstjänst. Det är vår värdvecka och jag har lovat att spela orgel till psalmerna eftersom han som skulle vara organist fått ryggskott.

Dagens guldkant förutom att träffa sonen och hans kompisar var att hitta en garnvinda hemma hos svärfar. Den ska jag använda när jag nystar upp mina garnhärvor.

fredag 3 september 2010

Resa nummer 2 - Göteborg

Vissa dagar blir man extra glad. Idag är en sådan dag. Jag ska berätta varför så småningom. För andra gången denna veckan gav jag mig iväg på en resa. Den här gången gick färden till Göteborg. Vi var åtta lärare som äntrade minivanen som vi hyrt för att ta oss till NCM där vi skulle titta på deras matteverkstad. Studiebesöket är ett led i vårt matteprojekt på skolan. Med oss hade vi också två lärare från de andra skolorna i rektorsområdet.

Kisse är intresserad av min nya tekanna
Vi fick en mycket trevlig dag tillsammans. Vi åkte från skolan strax efter åtta. Först ville de shoppa så vi åkte till Nordstan och spred ut oss där. Jag och några till började med att fika i femmanhuset. Vi strosade runt några timmar och klev in i de affärer som verkade intressanta. Det blev några böcker och en anteckningsbok. Vi tittade på kläder hos Gudrun Sjödén. Vi passerade en tebod och där stod den - tekannan som jag letat efter i flera år. Jag har sett den på nätet men inte i någon affär tidigare. Det var en japansk gjutjärnskanna med värmeställ till. Trots att den var ganska dyr, var jag tvungen att köpa den. Annars hade jag ångrat mig i flera år. Nu står den här hemma klar att använda till temyset när höstmörkret faller. Det fyndet var dagens guldkant.

Vi tittar på aktivitetslådorna i matteverkstan
Efter det stora fyndet gick vi och åt lunch. De andra tog en sallad, men jag valde att fortsätta på det japanska temat och tog sushi. Sedan samlades vi vid bilen för att åka till NCM. Där fick vi se en hel del intressant. På vår matteblogg finns mer om detta och fler bilder. Efter besöket åkte vi hemåt. Vi stannade utanför Borås och fikade. Jag tog en räkmacka som var god. Vi var hemma vid sjutiden glada och nöjda med dagen. Nästa vecka ska övriga kollegor göra samma resa.

Än är inte veckan slut och inte heller resandet. Det blir en riktig resevecka det här. På lördag planerar vi att åka ner till sonen i Karlskrona. Det finns saker han vill ha ner. Dessutom vill jag gärna se lägenheten där de bor.

onsdag 1 september 2010

Spännande resa utan spänning

Vackra blommor utanför KVA
Äntligen hemma igen efter en ganska jobbig dag. Med tanke på att jag bara fick sova 3 timmar i natt så tycker jag att jag presterat ett hyfsat jobb idag. Nu undrar ni förstås vad jag gjorde och det ska jag berätta.

Igår vaknade jag vid fyratiden och steg upp halv fem. Vi var fyra lärare från Värnamo som skulle åka till Stockholm och tåget gick 05.52 från stan. Vi skulle upp till KVA för att gå på en temautbildning i det nya NTA-temat Mönster och algebra. Det är det första mattetemat som NTA tagit fram tillsammans med NCM. Därför var det jättespännande att få gå den här utbildningen. Meningen är att vi ska pröva temalådan det här läsåret och det ser jag fram emot att få göra med mina fyror och femmor. Det verkar vara väldigt bra uppdrag att jobba med. Till våren är det tänkt att jag ska gå en fyradagarsutbildning så a jag kan utbilda andra lärare på temat.
Newton övervakade vår temapärm
Spännande material i temalådan
Vi undersöker trappor
Resan upp gick bra. Vi bytte från Krösatåg till X2000 i Alvesta och var uppe i Stockholm vid halv tio. Då gällde det att ta sig till T-cenralen och hoppa på tåget i till Universitet så snabbt som möjlig. Som vanligt kom vi en kvart försent och missade fikat med de andra deltagarna. Utbildningen var bra. Vår utbildare var Per Berggren som jag lyssnat på förut. Det är han som har tagit fram tema tillsammans med Lena Trygg på NCM. Henne ska jag träffa på NCM imorgon. Vi fick som vanligt god mat och dagens timmar försvann snabbt.

Vi hade gott om tid vårt tåg gick tillbaka mot Småland igen. Som det visade sig sen så var det tur att vi köpte mackor och dricka innan vi åkte. En av oss skulle ta tåget tillbaka till Alvesta, men vi andra skulle åka över Falköping och Jönköping. På det sättet sparade vi pengar åt kommunen. Återresan började bra. Vi satt och dåsade eller läste en bok. Strax innan Skövde blev det stopp. Vi stod still på spåret i flera timmar. Efter ett tag fick vi förklaringen. Ett annat tåg hade rivit ner kontaktledningen så det fanns ingen spänning i ledningarna. Vi kunde inte ta oss in till Skövde station förrän Trafikverkets personal fixat spänning åt oss. Göteborgståget stannade på spåret bredvid och genom fönstren kunde vi se några av de andra deltagarna. De blev också strandsatta mitt ute på västgötaslätten.


SJ har fått mycket kritik för att vara dåliga på information, men det kan vi inte klaga på. Vi fick rapporter om läget och förklaringar åtminstone en gång i kvarten. I varje fall så länge vi var kvar på tåget. Tydligen var det samma problem på två ställen till i landet. I Bankeryd var det en lastbil som rivit ner ledningarna. I Hässleholm hade de drabbats av samma fel. Jag funderade på om sonen satt fast på ett annat tåg nere i Skåne, men när jag ringde honom hade han kommit hem. De hade blivit omdirigerade och ungefär en timme försenade bara.


SJ informerar

Vi lyssnar och väntar
Efter tre och en halv timme kunde vi köra in på stationen i Skövde och kliva av tåget. Där skulle vi få kliva på bussar som skulle ta oss vidare åt olika håll. Fyra bussar kom, men innan alla hamnat på rätt buss rådde totalt kaos. Vår buss var den sista som anlände. Vid halv tolv gav vi oss av mot Jönköping via Mullsjö, Habo och Bankeryd. Klockan ett steg vi av vid stationen i Jönköping. Där skulle det stå en taxi och vänta på oss. Vi hoppades det, men vi trodde väl aldrig riktigt på det. Vi hade rätt. Ingen taxi var beställd. Vi fick ringa runt och fråga på taxibolagen. Hos SJ:s kundservice var telefonkön lång.  Till slut tröttnade vi och tog en taxi som stod inne. Han körde oss till Värnamo. Fem i två klev vi ur taxin och kunde sätta oss i våra bilar. Fyra immar och tjugo minuter efer utsatt tid. Strax innan halv tre kom jag hem.

Klockan ringde som vanligt vid sex och jobbet väntade. Det var bara att bita ihop och stiga upp. Lektioner i matte och engelska och därefter klasskonferens, utanför arbetstid dessutom. Imorgon ska jag också ut och resa. Men då ska jag inte resa med SJ. Vi åker hyrd minivan till Göteborg för att besöka NCM:s matteverkstad. Det ska också bli spännande och trevligt att göra en studieresa ihop med hälften av mina kollegor. Resten ska åka nästa vecka. Då är det vår tur att vara hemma och ta hand om eleverna. Jag hoppas bara att morgondagen inte blir lika spännande som gårdagen.

Om ni saknar ett och annat T så kan det bero på att mitt tangentbord saknar T och 1 just nu. Jag försöker sätt dit dem med hjälp av tangentbordet på skärmen, men det är lätt att missa ett och annat. Det är lite besvärligt när inte alla funktioner funkar och man har ett tangentbord med handikapp.