fredag 28 februari 2014

Draven by night

 I måndags kväll satt jag vid datorn och kollade efter en cache att logga som dagens cache. Än så länge har jag ju klarat av att logga något på alla tomma dagar i kalendern. Då plingade det till och en ny gömma var publicerad. Det var förstås 1000sjöar som varit i farten igen. Den här gången var det ute vid Draven.

Draven är en fågelsjö ca en mil fågelvägen hemifrån. Den ligger väster om Bredaryd på kommungränsen mellan Värnamo och Gislaved. Sjön har blivit restaurerad och är ett viktigt vattenområde för fåglarna som flyttar norrut. Det häckar också många arter vid den välbesökta sjön. Hit kommer inte bara fåglar utan också många friluftsintresserade. Man kan gå runt hela sjön, men vissa tider får man inte gå för nära strandkanterna utan längre upp i Hamra by. Jag har gått hela rundan en gång, men även gjort många kortare turer.

Runt sjön finns ett antal cacher utplacerade. Jag hade två kvar, men jag tänkte vänta med att leta upp dem till lite senare, när det blir varmare och skönare ute och när det finns fler fåglar att titta på.

Mer om platsen kan man läsa i Nedslag i Finnveden Folkland.

Jag bestämde mig i alla fall snabbt för att detta var dagens gömma. För att göra det lite enklare för mig så citerar jag min egen logg:
"Där satt jag vid datorn och funderade på vilken gömma som skulle bli dagens logg. Då plingade det till och beslutet blev lite enklare. Denna var ju inte så långt borta och i kända trakter. Vid Draven har jag varit många gånger. Fast oftast har det varit lite ljusare. Trots att gömman inte rekommenderades under den mörka delen av dygnet, laddade jag GPS:en med nya koo, hoppade i storstövlarna och greppade cachingväskan och bilnycklarna. Det blev en snabb färd västerut. När jag svängde av mot fågeltornet och Hamra, kom jag på att det kunde ju finnas en massa fåglar som kanske har sitt natthärbärge på vallen. Det vore inte så roligt att skrämma upp dem. Men jag fortsatte ändå mot målet. Inga andra bilar syntes till, bara en ensam cyklist men han svängde av åt annat håll. 

Framme på parkeringen vid fågeltornet, stannade jag och så nära grinden som möjligt. Jag satte på mig pannlampan och hivade upp väskan på axeln. Jag hann inte mer än låsa bilen så dök det upp ytterligare en bil i full fart. Det kunde ju inte vara någon annan än en annan geocachare. Det visade sig vara ena halvan av TeamSAH. Det var bara trevligt att få lite sällskap på promenaden ut på vallen. Det var lite blött här och där men fullt framkomligt. Vi såg inte så mycket i mörkret. En liten groda simmade vattnet. Men vi hörde fåglarna trumpeta en bit bort. 

Vi närmade oss GZ och hittade ett lämpligt föremål att granska i ficklampornas sken. Det var min medcachare som ganska snart kunde plocka fram burken. Loggboken var förstås tom. Jag hade varit väldigt förvånad om den varit loggad av någon annan. Nu finns våra nick på plats i alla fall. Vi kunde återställa gömman och promenera samma väg tillbaka till parkeringen. Det blev en skön kvällstur i hyfsat varmt väder. Våren är redan här. Vi tackade varandra för trevligt sällskap och körde sedan åt varsitt håll. "


Det blev ju en trevlig avslutning på måndagskvällen. Det är alltid trevligt att träffa på andra geocachare ute i fält. Team SAH har jag delat en FTF med förut men det var en kall vinterkväll i Bredaryd. Nu verkar ju våren verkligen vara här.


Resten av veckan har varit mindre trevlig. Grått och trist väder även om det inte varit varken kallt eller blåsigt. Igår hängde dimman över ängarna och suddade ut alla konturer. Jag har nog känt mig lite lagom suddig själv. Redan i måndags kände jag av att förkylning nog var på gång. Jag frös och var varm om vart annat under dagen. Men på tisdagsmorgonen slog febern till ordentligt. Jag var het så att huden brände för att strax efter skaka av kalla kårar. Huvudet värkte och bihålor och öron sprängde. Det var bara att meddela skolan att jag inte kom. Det kändes verkligen trist eftersom jag hade utvecklingssamtal inplanerade hela veckan och det är aldrig roligt att behöva flytta på sådana. Men man vill ju inte smitta ner andra och dessutom var jag inte i ett sådant skicka att jag hade klarat av att genomföra de.


Framåt eftermiddagen samma dag slog nästa elände till, vinterkräksjukan. Den ska man passa sig för och jag har försökt att hålla undan den genom att tvätta händerna ofta och använda handsprit, men det hjälpte inte. Jag är ju väldigt infektionskänslig så egentligen kunde man räknat ut att det skulle komma förr eller senare. Två dagar varade den, men magen är fortfarande i olag. Det tar tid att komma tillbaka. Matt blir man också. Krafterna har verkligen runnit ur mig och det enda jag kan göra då är att försöka vila och fylla på energi så gott det går.


Hunden vill ut även om matte är sjuk. Han är fantastiskt tålig och har legat jämte mig nästan hela tiden som jag bara känt mig som en påse för soptunnan. På eftermiddagarna har jag oftast känt mig lite piggare och då har vi gått en liten liten runda. Ibland har vi tagit bilen en tur och gått på ett annat ställe där han kunnat nosa på lite nya dofter. Han älskar ju att åka bil och sitter gärna och tittar ut genom fönstret intresserad av det som händer utanför.


Här var det en trana han spanade in. Den gick där ensam på fältet och spatserade. Det är alltid lika roligt att se den första tranan för året. Än har jag inte sett våra egna tranor här nere på ängarna, men de kommer. Maken såg tranor för nån vecka sedan men det var inte här.


På torsdagen kände jag mig lite bättre och jag började kunna äta lite mer. Då åkte vi en liten längre runda för att få röra på oss lite. Dessutom behövde vi handla både mat och hostmedicin. Det värsta just nu är nog all överproduktion av slem. Det sitter i näsan och i halsen och i lungorna. jag både snorar, nyser och hostar om vartannat. I morse fick jag hosta en hel timma i sträck för att få upp allt segt slem som samlats under natten.


Vi hittade några trevliga gömmor på vår resa. Det här stället var det mest spännande. Tidskapsel hette gömman. Det här fordonet hade väl sett sina bästa dagar för längesen, men det var ett intressant och oväntat fynd mitt ute i obygden.

 
Här följer min logg:
"Den här gömman lät riktigt spännande. Så trots att både hunden och jag var ganska trötta efter vår lilla tur i de här okända trakterna, åkte vi hit och stannade vid vägkanten. Hunden fick stanna i bilen. Det var nog säkrast så. På andra sidan viken var skogsmaskinerna igång, men här var det tyst och lugnt. Den här maskinen har nog inte varit igång på länge. Det saknades ju en hel del. Lite nervpirrande var det att krypa in under det taket. Det var tur att det inte blåste den här dagen. Som vanligt litar man alldeles för sällan på sin intuition. Hade jag gjort det, skulle burken hittats med en gång. Nu letade jag på en massa andra ställen först innan jag gick till det mest logiska. Där skulle jag också ha gömt burken för där låg den verkligen torrt och fint skyddad. Sen återvände jag till min egen bil och hunden och jag kunde åka hemåt nöjda och glada, men riktigt trötta. Tack för gömman!"


Kyrkcacher brukar vara ganska enkla så vi satsade på några sådana också, när vi ändå passerade, nästan i alla fall. Vid den här kyrkan hade vi en vidunderlig utsikt även om inte vädret var klart. Sen åkte vi hemåt rejält trötta både hund och jag tror jag. Han sov mest i bilen på hemvägen. Själv åt jag lite när jag kom hem innan jag lade mig en stund och vilade. Det var härligt att jag hade orkat med lite mer och kände mig på bättringsvägen.


Men i morse var febern tillbaka. Jag var åter kokhet och frös. Så idag blev det till att ta det lugnt här hemma förutom en liten hundrunda. Jag hoppas verkligen att den här infektionen går över snart. Jag är rejält trött på dessa återkommande plågor. Nu vill jag bli frisk och få orken tillbaka. Imorgon har vi en trevlig missionsdag i kyrkan som jag gärna ville vara med på, men det får nog bli högst ett av passen. Maken får representera oss båda i värdgruppen. Det var ju vår tur att städa, servera och diska. Det är tur att vi är flera som kan hjälpas åt. På söndag kväll avslutar vi också våra 40 dagar i församlingen. Förhoppningsvis kan denna hemska vecka sluta på ett trevligt sätt.

torsdag 27 februari 2014

Grimsåssöndag


I söndags eftermiddag var det dags för en liten utflykt igen med tre damer. På förmiddagen var jag och maken först i kyrkan. Det började redan med frukost klockan 9 och sedan var det gudstjänst med barnvälsignelse. När vi kom hem, åt vi lite innan jag åkte för att möta Katrin och Tess i Forsheda. Vi tänkte oss åt Grimsåshållet den här dagen. Där finns många fina gömmor att leta upp. Vi startade med en vid en sjö, som hette Spångasjön. Isen låg fortfarande, men nu smälter den mer och mer på våra sjöar.


Nästa logg blev Out of bounds. Det var en trevlig liten gömma i skogen utanför Grimsås. Vädret var ändå hyfsat den här dagen även om himlen var mest grå.


Vi hittade flera trevliga burkar på vår runda. Det här var en av dem. Det är kul med lite annorlunda cacher, gärna sådana som är lite arbete med. De ger ofta favvopoäng till cacheägaren.


En av rundorna som vår vän Anna-Lena lagt ut med sina elever heter Skolrundan. Det finns fyra gömmor i den. Jag hade redan tagit den första men de andra hade vi båda kvar. Vi började med nummer tre uppe på höjden.


Utsikten uppe i Fiås är magnifik. Här ser man långt åt alla håll. Vi såg ända hem till Småland och kunde skymta slalombacken i Isaberg.


Sen fortsatte vi mot nummer fyra. Där letade vi länge och kontaktade till slut Anna-Lena, som var ute på en promenad på egen hand. Hon ville inte heller titta på ishockeyn. Men gömman hittade vi aldrig så vi fortsatte mot nästa.


Nummer 2 fanns i närheten av Skolskogen. Det var en trevlig skog att göra utflykter med eleverna till. Gömman var och fint maskerad, men vi lät oss inte luras. Sen gick jag samma väg tillbaka till bilen medan de andra fortsatte till nummer 1 som jag redan hittat. Jag körde runt och plockade upp dem efter lyckad loggning. Tre av fyra var inte så dåligt.
Skolrundan #1 Stubbo
Skolrundan #2 Skolskogen
Skolrundan #3 Utsikten vid Fiås
Skolrundan #4 På väg mot Stubb-bo


Därefter fortsatte vi in mot samhället för att leta några gömmor där. Vi började med Grimsås-höjden. Det var en av de yngre förmågorna i Grimsås och en gammal elev till Anna-Lena som lagt ut denna. Det var hans första gömma. Tess fick äran att plocka fram burken vilket hon stolt gjorde.


På väg tillbaka mot bilen kommer det en kille i full fart på cykel. Han stannar till och säger att han känner igen mig. Det är cacheägaren själv, PHHA. Det var trevligt att träffa på honom och prata en stund. Han var på väg att lägga ut en ny gömma. Ryggsäcken var full med hemligheter, men när den kom var vi redan hemma. Det blev 1000sjöar som tog den först nästa morgon.


Vi fortsatte sedan till några av hans andra klurigheter. Nu var det min tur att logga en som Katrin redan hittat, Grimsås Drive in. Jag letade en stund. Sen kom en dam promenerande och undrade om det var geocaching. Javisst, sa vi. Jag vet var den är, sa hon och gav ett litet tips. Då hittade jag den med en gång. Stendött kunde vi förmodligen letat länge vid, men Katrin hade fått lite tips och hittade den raskt bland alla stenarna.


Vi gjorde ett litet försök på Kluring 1, men nu var vi kaffesugna. Anna-Lena hade bjudit in oss på kaffe och goda mackor. Så vi gav väl upp rätt snabbt. Den får vi återkomma till en annan gång. Nu har vi dessutom lite mer tips på var vi ska leta. Ibland är det bra att få hjälp med att ringa in sökområdet lite. Vi åkte hem till Anna-Lena och fick hembakade mackor och kaffe. Det satt fint. Vi hade kanske kunnat fortsätta lite till sen, men nu var vi nöjda med dagens runda och åkte hemåt i stället.

söndag 23 februari 2014

Tankstället 5 år


Tänk att det har gått 5 år sedan jag skrev det första inlägget här på bloggen. Egentligen var det i onsdags som jubileet var, men då hann jag inte skriva något. 

Mitt första inlägg kom 19 februari 2009. Från början hade jag inga bilder och jag skrev mest om tankar och funderingar. Jag har märkt att det har blivit mindre av det på senare år. Det kanske inte innebär att jag tänker mindre, men jag har kanske mindre tid och ork att klä tankarna i ord och bokstäver. I det första inlägget angav jag mina intentioner med bloggen. Det började så här:

"Du har kommit till mitt tankställe. Åtminstone hoppas jag att det ska få vara det. Jag tänker mig ett tankställe som en plats där man kan få fylla på sina tankar. Mina tankar om olika saker och händelser kanske kan få bli bränsle för dina tankar och ta dig ett steg längre. Jag lovar inte att skriva varje dag. Det löftet tror jag inte att jag kan hålla. Men jag vill skriva så ofta jag kan om tankar, händelser, bibelord eller andra citat, som satt igång mina tankar och funderingar."

Lyktan på Anna-Lenas trappa
Det tog ett tag innan jag fick respons från någon. Det var den 7 mars som den första kommentaren kom. Det var femfemman som nyligen börjat blogga på sitt håll. Så småningom lärde vi känna varandra även IRL. Fortfarande är det nästan bara hon som skriver kommentarer. Det är annars något som jag uppskattar och önskar inför fortsättningen att fler skulle vilja och våga skriva en liten kommentar. Så här skrev hon då:

"Hej! Satt här och surfade och kollade på lärare som bloggar... jag började ganska nyss... och märker att det är bra för hjärnan.
Kul att läsa om hur man har det i Forsheda, det ligger ju inte långt ifrån Grimsås där jag bor.... men i på andra sidan smålandgränsen... lovar att läsa igen!"

Vi har träffats ett antal gånger sedan dess. Idag blev det ett spontanbesök hemma hos henne när jag och Katrin var ute på en geocachingtur i Grimsås. 

Takko får ofta vara med på bilderna
Det gick nästan ett par månader innan jag lärde mig att infoga bilder. Då blev det genast mycket roligare. Fotografering är ju något jag tycker om. En bild kan ju säga mer än tusen ord, sägs det. Sedan dess har jag lagt ut många bilder. I början var de små. Numera gillar jag de stora bilderna bäst. 

Rannäs just nu
Jag skriver om det jag upplever. Ibland handlar det om kyrkan, ibland om skolan. Det blev tråkigare att skriva om skolan när jag inte längre fick lägga ut bilder från skoldagen. Det var ett beslut som fattades i kommunen att de bilder vi tar i skolan stannar där. Det handlar förstås om integritet. Så numera blir det sparsamt med både bilder och texter om min arbetsplats. De bilder jag lägger ut är jag noga med att de inte visar några elever utom möjligen någon kroppsdel som inte kan identifieras. 


Det har blivit mer och mer om mitt senaste intresse, geocaching. Det kan bero på att det är lätt att skriva om och oftast har jag bra bilder att illustrera med. Det kommer säkert många fler rapporter från mina utflykter till burkarna. Jag har ju träffat många nya vänner och bekanta genom geocachingen. Dessutom kommer jag ut och rör på mig. Senast idag var jag och Katrin ute. Så det kommer väl en ny berättelse vilken dag som helst.


Ibland berättar jag väl också om andra intressen. Stickning har det blivit en hel del den här vintern. Men mycket av det lägger jag på min andra blogg, Ingapyssel. Det är en renodlad pysselblogg, men jag vill inte att den här bloggen ska specialisera sig. jag vill fortsätta att skriva om lite av varje som faller mig in. 


Från början skrev jag mer om mina tankar och funderingar om kristen tro. Då och då kommer det väl fortfarande sådana inlägg. Jag hoppas att det kan bli lite fler framöver, men ibland räcker inte tid och ork till. Tankar tar tid, som Bodil Jönsson skrev, och tid är ofta en bristvara. 


Fem år har gått. De har gått fort. Ändå har mycket hänt och mycket har förändrats. Om fem år hoppas jag att bloggen fortfarande finns kvar. Då kanske jag har mer tid för då lär jag vara pensionär. Den som lever får se. 

Tack, alla som valt att läsa mina tankar! Tack för all respons! Jag hoppas ni fortsätter att följa mina funderingar om livet i smått och stort.


måndag 17 februari 2014

Allvädershelgen


Allvädersstövlar har man ju hört talas om. Men de senaste dagarna kan man nog tala om att ha varit med om alla väder. Det kom lite snö, men sen regnade det och blåste. I lördags åskade det. Det mullrade rejält. Det är inte vad man förväntar sig i februari. Igår regnade det igen. Det är bara solen som lyst med sin frånvaro. Fast jag har fått rapporter om var den befinner sig fån bloggvännen Anna-Lena. Hon såg den på Teneriffa. Lite sol och värme hade inte varit så dumt det här lovet. Men nu är det över och skolan är igång igen. Vi började med studiedag idag. Så eleverna möter jag först imorgon.


I lördags vilade jag mig efter fredagens utflykt. Det blev bara en hundpromenad. För övrigt satt jag antingen i fåtöljen eller vid datorn. I fåtöljen stickade jag sockar och tittade på OS. Skidstafetten ville man ju inte missa. Vid datorn skrev jag på min predikan. Det händer ju då och då att jag predikar i vår kyrka. Igår var det dags igen. Ämnet var givet eftersom vi är mitt inne i vår satsning "40 dagar med Missionsbefallningen". Den kommande veckans tema är Bibeln - Guds Ord. Så det var också mitt ämne. En länk till predikan finns längst ner i detta inlägg (om den nu funkar som den ska).


Söndagen inleddes alltså med gudstjänst och efterföljande mingelfika. Efteråt åkte vi direkt till stan. Jag föreslog att vi skulle äta ute på restaurang. Jag hade ingen större lust att laga mat den här dagen. Först blev det ett besök på Biltema. Sen åt vi en god fläskytterfilé på hotellet vid Bredasten. Det var väl lite dyrare än snabbmatsrestaurangerna på samma ställe, men betydligt godare. Det är annars inte så ofta vi går ut och äter.


Efter maten åkte vi ner till småbåtshamnen vid Osudden. Där var det högt vattenstånd. All snö har ju smält i allt regnande den sista tiden. Så det kanske inte var så förvånande att vattnet stod högt i Lagan. Sen åkte vi tillbaka en liten bit och stannade vid den nya leden vid träsket.


Vi var ju här för en tid sedan och letade efter en geocache, Träskpaddan. Nu var det blötare vid sidan om spången. jag brydde mig inte om att leta upp den igen, men jag visade maken det häftiga området.


Nu verkar det som om hela sträckan var klar. Man har grusat upp stigarna förmodligen hela vägen upp mot riksettan och Vandalorum. Vi gick inte så långt. Det regnade en hel del så vi vände där spången tog slut. Sen åkte vi hem och eldade i pannan. Det blir alltid lite ruggigt när det blåser och regnar.


Predikan: Bibeln - Guds Ord

söndag 16 februari 2014

Kick off för Team CICK


Fredagen på lovet var vikt åt en cachingtur till Växjö. Det bestämde vi redan för ett tag sedan. Det var premiärturen för vårt nybildade team, Team CICK. Katrin och jag har ju varit ute många gånger ihop, men nu fick vi assistans från Carina och Camilla. jag plockade upp Camilla i Forsheda och Katrin i Värnamo. Carina möte upp vid Grand Samarkand i Växjö. Sen kunde vi ge oss på gömmorna där.



Först blev det en gömma i närheten som vi faktiskt letat efter en gång nån annan vinter. Det var snö och vi letade bland stenar vd'id Arenastaden. Då gav vi upp. Den här gången hittades burken, men jag tror den har flyttats sen sist. Sen åkte vi till en av cacherna i Alfabetsserien som gäckat Katrin och mig flera gånger. Alfabetsserien kom vid Luciaeventet 2011 och vi har loggat ganska många av dem vid tidigare besök i staden. Nu hade vi fått ett litet tips och ville göra ett nytt försök. Vi hittade burken, men den saknade lock så vi fick laga den lite provisoriskt och meddela cacheägaren.


Sen var vi uppvärmda och redo att ge oss på gömmorna i Fyllerydsskogen. Vi åkte till VAIS-torpet och parkerade där. Här fanns en runda med ett antal cacher som hette Fylleryd och ett nummer. Dessutom fanns Attributserien, som kom vid Luciaeventet 2012. Alla gömmor som släpps vid Luciaeventet är välgjorda och roliga att logga. Jag ger inga länkar den här gången för att inte avslöja för mycket, men det blir lite bilder från några av dem.




Vid många av gömmorna var det bra att vara ett team. Det blev enklare när man kunde hjälpas åt. Ibland behövdes tålamod, en stadig hand eller flinka fingrar. Ibland var det bra att vara lång.


Den här fredagen var det ju Alla hjärtans dag. Vi hittade en passande loggbok i en av burkarna. Den hade formen av ett hjärta och den blev vi glada av och skrev gärna teamnamnet däri.


Vi följde stigarna som ibland var breda och ibland lite smalare. Det gick rejält uppför ibland för att strax därpå luta nedåt igen. Här hittade vi en gammal spång med murkna och hala bräder. Det var tur att vi inte behövde gå så långt på den för den var både sned och vind.



En av gömmorna hade jag redan besökt i maj förra året. Det var den dagen jag loggade min tvåtusende cache. men den var rolig så jag hängde gärna med de andra dit en gång till. Denna var en letterbox och krävde lite klurande för att få tag på slutgömman och kunna logga i boken. Någon av gömmorna var en multicache, men de flesta var vanliga traddar ibland med finesser och tankeklur för att kunna komma åt loggboken. Sånt är kul, särskilt när man kan klura tillsammans.


Det var inte alltid lätt att hitta rätt väg till gömmorna. Vi följde för det mesta stigarna, men här ville vi gena och det gick inte så bra. Vi kom fram till stora diken som spärrade vidare framfart. Så vi fick gå tillbaka och runda det här svårframkomliga området.



Camilla lyckades logga sin hundrade gömma medan vi var ute och det ville hon föreviga. Vi var som synes flera som sparade det cachingminnet i bildformat. Sen återvände vi till VAIS-torpet där bilen var parkerad. Då hade vi gått 5,3 km och vi började bli lite hungriga. Vi tog bilen till snabbmatstället och beställde lite ny energi. Det var skönt att komma inomhus ett tag och sitta ner en stund och vila. Det var inte så kallt egentligen, men ibland kändes det i fingertopparna när man skulle logga.


Styrkta av maten kunde vi fortsätta att leta burkar ett tag till. Vi hamnade i närheten av ett stort sopberg. Här fanns flera roliga gömmor.


Vi fick klättra uppför den branta slänten för att komma upp på det som såg ut som en platå. Det fanns gott om fjolårsväxtlighet. Så det kanske var tur att vi kom vid den här tiden på året. När det grönskar kanske det blir svårare att ta sig fram bland de höga växterna. Det märktes att jorden innehöll sopor för de tittade upp här och var.



På nervägen igen tog vi oss fram genom ett buskage som påminde oss om medelhavsområdets olivlundar. men det var inget medelhavsklimat här och nu. Vi kom ner i granskogen och loggade den sista gömman i det här området. Sen återvände vi till bilen.


Innan vi åkte hemåt passade vi på att logga ett par mystar som vi löst hemmavid. Sen var vi nöjda med dagens fynd och bestämde oss för att avsluta den trevliga dagen. Vi lämnade av Carina vid hennes bil på parkeringen vid Grand Samarkand och vände hemåt. För min del blev det 15 cacher loggade den här dagen.


När jag kom hem hade maken åkt till tonårssamlingen i kyrkan. Men han hade lämnat kvar en bukett tulpaner som jag kunde njuta av medan jag tittade på På spåret. Han hade också fått en liten valentinpresent av mig. När vi åkte förbi stationen på morgonen, lämnade jag en ask med geléhjärtan i hans bil som står parkerad där. Han åker ju tåg till jobbet. Vi brukar inte fira Valentindagen så, men ibland är det kul att hitta på en överraskning.