söndag 30 juni 2013

En dag på ett berg i Berg


Tänk så mycket man hinner på en dag. Igår till exempel. Egentligen kommer jag inte ihåg vad jag gjorde på förmiddagen. Det var väl det gamla vanliga. Det regnade en hel del. Ibland går dagarna in i varandra. Den ena följer den andra och är den andra lik. Vårt liv består ju av så många dagar. Det kanske vore annorlunda om vi bara hade några få dagar på oss att leva, som dagliljan. Då kanske vi skulle ha lika bråttom som humlorna på fingerborgsblomman. 


Tillbaka till dagen igår. När maken skulle åka till stan för att köpa sig en ny motorcykelhjälm, hängde jag med. Inte för att jag behövde köpa något. Medan vi gick runt på Biltema ringde min telefon. Det var Katrin som undrade om jag ville hänga med på en tur. Det brukar jag inte säga nej till. Men först måste jag hem igen och byta till andra kläder, framför allt andra skor. 


Vi tretiden anlände jag till Katrins place. Vi åkte och plockade Fredrik och Tess som var hos honom. Sen åkte vi iväg i regnet. Färden gick via Bor, Gällaryd och Ohs mot Lammhult. Som vanligt blirdet lite stopp längs vägen. Doppebrunnen kallas en liten skogskälla längs vägen mellan Ohs och Lammhult. Förr doppade man barn i källan för att bota dem från sjukdomar. Det var säkert kallt och ruggigt.


Här har Stampis lagt ut sin första gömma. Det var en trevlig liten gömma, som visade en fin plats med en intressant historia. Det är precis så en gömma ska vara. Vi gick därifrån rikare på både kunskap och upplevelser och hade inte bara fått en pinne till i statistiken.


Ute vid vägen var det inte mycket som avslöjade den magiska välden som väntade några steg in i skogen. Den blå skylten satt på en raksträcka där säkert många bara gasar förbi. Vi stannade i alla fall.


Ute i skogen vid en sjö fanns ett gammalt torpställe. det kallades Sjöhemmet. Vi åkte på en slingrig skogsväg runt sjön. Sista biten fick vi gå. Nu hade regnet tagit i och regnkläderna fick komma på.


Den lilla forsande bäcken hade flera armar. Vi passerade på de hala broarna. Det fanns inget kvar av några hus som vi kunde se, men det var en spännande miljö även här. Till slut hittade vi gömman på ett klurigt ställe och kunde med vissa problem logga den.


Sen traskade vi tillbaka till bilen för att åka vidare. Målet var ju att komma till berg. I Möcklehult fanns en gömma som Katrin och jag loggade på vår allra första cachingtur tillsammans. Den här gången var det Fredriks tur att logga både den och någon till som vi redan tagit..


När vi närmade oss Lammhult, svängde vi av och besökte Betongmannen igen. Det var där jag mötte Jesus. Han stod på samma ställe som förra gången mitt bland rhododendronbuskarna. Burken fanns också kvar på samma plats.


Vi fortsatte resan som förde oss allt närmare Berg. Nästa stopp blev vid rastplatsen Fräjen. När jag klev ur bilen, såg jag en dam som med målmedvetna steg klev ut i terrängen. Det är nog en annan geocachare, tänke jag. Vi klev också ut på stigarna och tuvorna och jag lyckades ganska snabbt hitta burken. Tillsammans kunde vi signera loggboken, men det blev inte så mycket mer prat. Vi skildes åt och fortsatte åt olika håll.


Äntligen kom vi fram till Berg, som vardagens mål. I berg pågår Bergveckan. Igår var starten och den pågår till nästa söndag. Där händer en hel del aktiviteter under veckan. Det finns utställningar av konst och hantverk, musikarrangemang och dessutom skattjakt. Det var därför vi var där. Någon hade lagt ut fem vanliga traddar och en bonuscache. Vi visste att FTF:en var tagen, men gömmorna kunde ju vara intressanta ändå. Om man vill veta mera om Bergveckan finns information här.


Vi började med att leta upp Berg3013 #1, en första i serien. Den fanns vid bygdegården. Där var det också café. Vi hittade gömman enkelt, loggade och noterade siffrorna till slutgömmans koordinater. Sen gick vi in till Kafé Omtanke och drack en kopp kaffe. De serverade lite av varje och det fanns en del folk på plats. Det var en trevlig samlingsplats.


Vi fortsatte till gömma nummer två, Berg2013 #2, som fanns i närheten av kyrkan. Vi valde lite olika vägar mot cachen, men jag tog den den stig som ledde direkt fram utan att behöva kliva över taggtråd. Samma procedur här, logga och notera siffror. Sen raskt vidare.


Det var inte långt till nästa gömma, som hette Macken. Den ingick inte i den nya serien utan var en gammal gömma. macken var också gammal av märket Caltex. Katrin hade redan tagit denna på en utflykt med några andra kompisar. Hinten sade allt, så jag kunde gå rakt på, när väl alla mugglare passerat.


Därefter fortsatte vi norrut till de tre återstående gömmorna. Vi tog nummer fyra först för den var närmast, Berg2013 #4. Vi parkerade lite fult vid vägkanten och smög oss förbi några byggnader. Det hängde ett fint lapptäcke utanför på logdörren. Jag hade tänkt fotografera det på vägen tillbaka till bilen, men då var det borta. Vid ett gammalt träd stod en nästan lika gammal skylt och pekade uppåt, men vi trodde inte på att gömman skulle finnas däruppe.


GPS:en sade något annat och vi litade trots allt mer på den. Fredrik hittade burken och loggningsproceduren kunde klaras av.


Från gömman hade man en fin utsikt över sjön. Nu regnade det inte så mycket. Det bara stänkte lite då och då så regnkläderna behövdes inte lika mycket.


Berg2013 #3 fanns vid ett gammalt missionshus i Lädja. Vi följde stigen runt huset och jag spanade snabbt in var gömman fanns. Det låg en sten framför burken och den avslöjade mer än den dolde. Den passade inte riktigt in.


Gamla missionshus på landet har jag besökt många. Det är inte så många som fortfarande är i bruk. Många är sålda till sommarstugor eller förfaller. Här skulle det i alla fall vara någon verksamhet under veckans gång.


Densista i grundserien, Berg2013 #5, hittade vi vid ett ställe som hette Hindsekind. Ledtråden var "Under en rishög". Det lät inte så lockande, men man kunde ju tolka det på olika sätt. Vi trodde dock inte att bilen som var parkerad på platsen kunde hänföras till denna kategori. Vi följde cachingstigen och hittade en annan sorts rishög. jag tog ett varv runt och fick syn på burken. Så nu hade vi alla siffror vi behövde, men det var något som inte stämde. Vi fick inte ihop det. Av loggarna kunde vi förstå att de andra också haft problem. Det var ett antal om loggat de första fem burkarna, men det vara bara FTF:arna som hittat finalen. Vi vred och vände på det hela utan att få till det. Vi åkte tillbaka till de första två burkarna och kollade igen. Vi frågade på kaféet om den som lagt ut dem fanns där, men ingen kände till något. Vi ville ju inte ge upp, när vi kommit så långt.


Till slut bestämde vi oss för att försöka kontakta captiva, som FTF:at cachen. De bor i Växjö och vi har ju träffat dem vid några olika tillfällen och även haft mejlkontakt, men vi hade inget telefonnummer. Så vi ringde Ardbeg10, som kontaktade sin bror i Vxjö, som kunde ge oss ett mobilnummer till fru captiva. Katrin ringde upp och förklarade läget. Lena, som hon egentligen heter, var väldigt tillmötesgående och kunde hjälpa oss in på rätt spår med sitt tips. Sen var det bara att knappa lite i GPS:en så hade vi en mycket trolig finalplats. Vi drog förstås dit och visst var det rätt. Jag kunde lätt plocka fram slutburken. Vi blev faktiskt STF på Berg2013.


Det fanns lite lotter till de tio första loggarna. De skulle man visa upp på det här stället, Lädja skola, som väl inte längre fungerade som skola. Det verkade vara många konstnärer, slöjdare och hantverkare i trakten. Här höll nog en av dem till, i varje fall denna veckan. Problemet var att det var stängt. Det tog ju lite tid för oss.


Utanför huset vaktade en träfigur, men hon kunde inte berätta vad vi skulle göra med lotterna. Grannen på andra sidan vägen visste inte heller något, men han tipsade om att det var något på gång i smedjan en bit bort. Vi kom ihåg att det skulle vara någon konsert där. Vi åkte förbi och träffade på en trevlig man. När vi förklarade läget, lovade han att ta hand om våra lotter och se om det var någon vinst. Han fick mitt visitkort. Vi får se om han hör av sig.


Nu var vi taggade efter skattjakten, så vi fortsatte på vägen och kom till en parkeringsplats i skogn. Därifrån kunde man gå en stig uppför ett berg till utsikten vid Hultaklint. Klockan var väl närmare halv tio, men det var fortfarande ljust. Så vi gav oss av uppåt.


500 meter verkar inte så långt, men det kan det vara om stigen år uppför. Det blev ett bra motionspass för oss. Tess älskade förstås att springa i skogen. Hon sprang nog sträckan flera gånger om.


Vi fick belöningen när vi kom upp. Där hade vi en vidunderlig utsikt. Vi befann oss på 290 meters höjd och vid klart väder skulle man kunna se fem kyrktorn. jag såg faktiskt inte ett enda, men så tittade jag inte efter dem heller.


På toppen blommade björnbären. Det kanske kan bli lite bär framåt höstkanten. Där fanns bord och bänkar så att man skulle kunna rasta och fika där, men knotten hade hittat stället före oss. Så vi avstod.


Vi skrev i loggboken på platsen och sen letade vi upp Hultaklints geocache och skrev i den loggboken också.


Stigen fortsatte på andra sidan berget fram till en grotta som kallades Singoallas grotta. den boken av Viktor Rydberg tvingades man ju läsa i skolan. Han jobbade visst som informator på Bergs herrgård och fick inspirationen till boken härifrån.


Stigen gick genom skogen och nerför berget till Klintsjön, som låg därnere spegelblank och trolsk. Sista biten fanns det räcken uppsatta men det var många stenar att kliva på ner till avsatserna.


Den allra sista biten var en brant trappa med höga trappsteg. Fredrik var den ende som tog sig ner hela vägen och hittade in i Singoallas grotta. En annan dag då stenarna inte hade varit så hala kunde jag försökt. Nu fick vi andra åka lite snålskjuts. Han hittade gömman och signerade loggen.


Tess tittade oroligt efter honom och var glad när han dök upp i trappan igen. Räckena var nog säkra, men de satt inte fast som berget.


Älvorna började dansa över den lilla skogssjön. Det blev gradvis kyligare och mörkare även om det är ljust länge så här års.


Vi tog oss i alla fall helskinnade tillbaka till bilen. Det var ett äventyr som heter duga. Det var två spännande platser som jag kan rekommendera alla att besöka.


Nu var vi trötta och ville åka hemåt. Vi fortsatte vägen norrut och passerade en cache vid en badplats. Det skulle vara en 1/1:a så den borde vi nog klara. Jag hoppade ut och hittade den direkt. När jag öppnade filmburken, fanns jag en svartmöglig loggremsebunt. Den var ganska äcklig. Vi lät den gå hädan och jag begravde den under stenar och barr. Fredrik hade en ny remsa som han donerade och loggade. Sen åkte vi direkt hem. Jag var hemma vid midnatt. Då var det gott med en kopp te att värma sig med.


Idag har det inte blivit mycket gjort. Det hände desto mer igår. Det har förstås regnat en del, men solen har också lyst med sin närvaro. Jag tog en runda till rosorna och dagliljorna. Flammentanz ger lite fägring i år även om vinter var svår. Många knoppar fanns det. Nu ska jag packa ner lite inför morgondagens resa och varva ner inför nattens vila.

lördag 29 juni 2013

Blå stigen och lite shopping


För några dagar sedan kom sonen och frågade om vi kunde åka till nåt ställe där de sålde billiga kläder. Han behövde nya byxor. Det sista paret långbyxor hade fått en stor reva på knäet. Ullared kändes inte så lockande så här i semestertider när alla fått lön. Men så föreslog nån Lager 157 i Gällstad. Så idag tog vi en tur till detta ställe. Hunden fick stanna hemma den här gången. Det var bara sonen och jag. Vi hittade lite både han och jag. Snygga märkeskläder till hyfsade summor, oftast under halva priset.


Ingen av oss är några supershoppare så vi var snart klara. Eller så är det supershoppare vi är. Vi vet vad vi vill ha, hittar det och så är vi klara. Det är de där veliga typerna som shoppar i all oändlighet. Vi var nog inne där mindre än en timme och kom ut med varsin kasse och ett antal kronor fattigare. Nu var vi hungriga och plockade fram fikakorgen. Det fanns inget ställe att sitta och fika utom i bilen. Så det fick bli så innan vi åkte vidare. Vi var ju inte klara än.


Man kan inte åka på en utflykt utan att åtminstone ta några cacher. Från Gällstad är det inte så långt till Ulricehamn. Där hade det kommit en lämplig runda ganska nyligen. Den följde en vandringsled som hette Blå stigen. Den verkade vara lagom lång och lagom klurig. Så dit åkte vi.



Vi parkerade vid Lassalyckan, som är ett stort friluftsområde med fotbollsplaner, golbana och tennisplaner. Dessutom fanns en massa olika slingor att gå, jogga, springa. Det var bara att välja. Vi valde att gå den blå slingan. Den var markerad med blåmålade pilar eller stolpar med blå toppar.


Första gömman fanns vid fotbollsplanerna. Vi genade mellan några planer och hittade den blåmarkerade stigen. Gömman var en hörna och det passade ju bra här.


Sen kom vi in i skogen. Där var det riktigt lummigt och grönt bland lövträd och ormbunkar. Solen sken och det var lagom varmt.


På andra sidan skogen hittade vi tennisplanerna. Bollsporter har väl aldrig varit något för mig. Det enda jag egentligen gillat är volleyboll. Men sonen har ju spelat tennis när han var lite yngre och jag fick skjutsa honom in till tennisklubben i stan.


Det fanns mycket olika lövträd i skogen. Här och där hade man avverkat och då fanns det stubbar kvar. Här är det väl en al som blivit fälld. Det ser nästan ut som om stubben blöder.


Det fanns några andra cacher i området också. Vi gjorde en liten avstickare och letade upp en som hette Mulleskogen. Då passerade några berghällar med isräfflor.


En del träd växer verkligen konstigt. Här hittade vi en konstig gran. Men det är de där avvikande individerna som man lägger märke till och kommer ihåg. Det är väl så med människor också. Det är de som sticker ut man minns.


På ett ställe fanns en groddamm. Nu såg vi inga grodor, men det hade säkert funnits fullt med grodyngel i dammen tidigare i våras. De små grodorna hade väl blivit vuxna och flyttat hemifrån. Det är så barnen gör när de blir stora. Vi fick leta lite efter gömman, men sen hittade sonen den.


Från skogsstigarna kom vi ut till ängar och hagar. Det bar uppför i en svag sluttning. Vi hade en utsikt ner mot staden.


I hagen växte det gott om hassel. Det påminde om våra hagar här hemma. Här fanns en riktigt fin gömma. Det är med gömmor som med människor och andra. Det är de udda man kommer ihåg. Den här var speciell.


Det var också den som fanns i det här trädet jag poserar framför. Sonen fotograferade. Det var också han som spanade in gömman ända från stigen. Jag tittade på andra saker.



Det var varmt ibland när solen låg på. Dessutom kämpade vi på uppför den svaga sluttningen. Därför blev vi glada när vi närmade oss en gömma som hette Rastplats. Där fanns ett bord och bänkar att sitta på. Vi skyndade fram till dem och slog oss ned för att pausa. Vi delade på resterna av en kexchoklad och lite vatten. När vi vilat klart, letade vi upp gömman. Jag hittade den, men sonen var längre och fick plocka ner den till mig.


Granskogen vi kom in i därefter var annorlunda mot de lummiga lövskogarna vi gått genom tidigare. Hela rundan var omväxlande. För det mesta var den lättvandrad. På vissa ställen var det lite fuktigt. Annars var den mycket trevlig att gå.


Till sist kom vi fram till golfbanan. Där fanns några golfare som spelade på de välfriserade gräsmattorna. Så snaggade är inte våra gräsmattor här hemma. De är rätt vildvuxna och skulle behöva lite ansning.


Det fanns många andra spår med andra färgmarkeringar. Här verkade de sammanstråla. Då blev vägvisaren väldigt färgglad.


Den enda av Blå stigens gömmor som vi inte hittade var den vid golfbanan. Där letade vi länge bland träden. Både GPS:en och c:geo var snurriga. Hinten var inte till någon större hjälp. Den var säkert väldigt fyndig, men den var av den typen som man bara förstår och uppskattar när man hittat gömman. Om ni undrar hur en golfboll är konstruerad, kan vi avslöja det. Sonen hittade nämligen en golfboll stadd i sönderfall. Det yttre skalet hade ramlat av och avslöjade att inuti fanns en lång hoprullad gummisnodd. Den var nystad till ett klot. Så var det med det. Till slut fick vi göra som många före oss, ge upp. Det började regna så smått och vi ville fortsätta till bilen. Det var ju inte så långt kvar. Så tyvärr blev det en DNF här.


Gömmorna var lika omväxlande som naturen. Ibland var det en vanlig liten lock&lock med en röd loggbok. Dessa burkar innehöll oftast flera fina bytesvaror.


Ibland var det mindre behållare och små loggremsor att signera. En del satt i träd, andra låg i marknivå.


Så fanns det de fiffiga välkonstruerade gömmorna. Sådana uppskattas. Här var lite jobb nedlagt för att fixa till en annorlunda cache.


Till slut kom vi tillbaka till Lassalyckan igen. Då var vi rätt nöjda även om vi fått en DNF. De skulle bli nån mer. Det fanns två andra cacher i närheten. Den ena försökte jag hitta, men fick ge upp sökandet för det regnade mer och mer och jag blev riktigt blöt. Den andra var en barngömma och betydligt enklare. Där blev jag blöt om byxbenen för det långa gräset var vått. Men den hittade jag.


Efter denna runda var vi förstås hungriga. Jag visste att det fanns en kinarestaurang för där åt Anna-Lena och jag när vi var här och geocachade. Det passade oss bra idag också. De hade japanska rätter och det gillar vi. Jag tog kycklingspett Yakitori och sonen tog andra kycklingspett. Det var jättegott och rikligt med mat. Vi kunde till och med ta hem resterna så maken fick smaka.


Sen åkte vi till Folkets Hus i Ulricehamn. Det är en rosa byggnad och klassad som Sveriges vackraste Folkets hus. Där hade jag en gammal DNF som jag ville hitta. När vi var här sist, hittade vi den inte. Den skulle vara så lätt, men hur vi än sökte fanns vi den inte. Den var nämligen mugglad. idag fanns den på plats och den var verkligen lätthittad.

Medan vi var ute på rundan kom det en ny gömma på andra sidan sjön Åsunden så där 11,2 km bort. Då tänkte jag att det säkert finns en massa lokala FTF-jägare som rusar iväg så vi har ingen chans. När vi hade ätit och var klara att åka hemåt, var den fortfarande inte hittad. Så vi valde att ta en lite längre väg hemåt. När vi kom fram till GZ, fanns där redan två bilar parkerade och tre personer som letade efter gömman. De hade letat ett bra tag. Vi gjorde ett litet försök, men vi insåg nog alla att koordinaterna inte var de rätta. Vi åkte därifrån. När jag kom hem, såg jag att CO hade lagt ut nya koordinater och att en av dem som vi träffade hade FTF:at. Så vi fick ingen FTF, men det hade vi ju inte räknat med heller. I stället fick vi träffa några trevliga geocachare och prata en stund med dem.

Vi kom hem strax efter kl 20 med våra fynd. Både shoppingfynden och cachingfynden var vi nöjda med. Det blev en trevlig dag på alla sätt tillsammans med sonen. Här hemma väntade maken och hunden. Maken hade köpt tårta som vi kunde mumsa i oss medan han åt rester från vårt restaurangbesök. Det var så att tjejen som skulle fixat fikat på hans jobb blivit sjuk. Så igår kväll fick han ett sms med en förfrågan om han kunde ta fikat. Det löste han genom att köpa en tårta på vägen till jobbet. Det blev en halv tårta över, som vi fick smaka.