Det är rätt gott med en tredje dag i helgen. I vanliga fall brukar det vara en annandag på måndagen, men midsommarhelgen börjar ju en dag tidigare redan på fredagen. Då blir annandagen på söndagen liksom. Vi är nog många som saknar annandag pingst. Pingsthelgen blir lite rumphuggen och det är oftast som vackrast då. Att jobba på annandag pingst känns inte så lockande även om vi får 6 juni ledigt.
Idag kom svärfar ut till oss för att sillalunch. Maken hämtade honom på Soläng. Pojkarna är ju inte så glada över att få äta sill och potatis två dagar. Så därför gjorde jag en förrätt också. Det blev smördegspiroger med ost och skinka som fyllning. Sen fick de köttbullar till potatisen. Maken hade gjort rabarberkräm på morgonen. Den använde vi som efterrätt antingen med mjölk eller med lite glass och crunchies. Det var valfritt. Jag tog alternativ 2 och det var riktigt smarrigt.
Hunden blev förstås glad över att få träffa sina gamla promenadkompis. Förr när svärfar körde bil, brukade han gå ut med Takko de dagar jag jobbade länge. Idag var det jag som fick ta promenaden med honom. Vi gick långa skogsrundan. Darrgräset vajade vid vägkanten.
Jag hittade nyponrosor lite här och där. De fanns till och med bland granarna. Det höll uppe medan vi gick vår runda som tur var. Annars kom det lite regnskurar då och då.
De gula sommarkantarellerna lyste i gruset på vägkanterna. De är små och knubbiga men så goda. Sonen plockade ju de första för några dagar sedan. jag hade glömt stoppa ner en påse att ta dem i, men det ordnade. Innan jag kom fram till förstastället, kände jag att det var något knöligt i ena byxbenet. När jag skakade på det kom det fram en hopknölad socka. Den hade nog hamnat där i tvättmaskinen eller tumlaren och så märkte jag inte det när jag tog på mig byxorna. Sockan blev en utmärkt påse för kantarellerna.
På ett ställe vid vägen hade någon satt upp en ny skylt. Där stod det kyrkbygge och en pil in i skogen till vänster. Jag anade vad det handlade om. Det är inte så att någon tänker bygga en ny kyrka mitt i skogen. Men för längesen hade man planer på att slå ihop Forsheda församling och Torskinge församling och bygga en gemensam kyrka mittemellan byarna. Då hamnade man i Rannäs. Nu blev det inte så för torskingebönderna blev rasande. Någon av dem gick hela vägen till kungen i Stockholm för att protestera. Han lyckades upphäva beslutet. Så ända tills idag har det varit två församlingar. Men nu har de gått ihop med alla de andra församlingarna i pastoratet och bildat en stor församling. Vad jag vet var det ingen som protesterade hos kungen. Tiderna förändras och vi med dem.
På vägen tillbaka mötte hunden och jag min bil. Det var maken som skulle köra hem svärfar. De tog vägen om skogen för att se om det skulle bli några blåbär i år. Nyplockade blåbär är svärfars favorit. Tyvärr hittade de inga blåbär alls. Vårfrostnätterna hade väl tagit alla blommorna och även en del av riset. Men det kommer mycket nytt ris. Så nästa år kan det bli mycket bär om bara inte frosten kommer då också.
Framåt källen åkte maken och jag till sommarhemmet i Fänestad. Det var vår värdgrupp som ansvarade för servering och det praktiska kring gudstjänsten. Predikade gjorde Ann-Marie Erixon, som vuxit upp i byn. Predikan handlade om sommaren och hur vi kan se spåren av Gud i naturen. Där kan vi se hans makt, hans trofasthet och hans omsorg. Men hon uppmanade oss att inte nöja oss bara med spåren utan gå vidare till källan. Vi kan få uppleva mer av Gud genom hans son, Jesus Kristus.
Vi sjöng förstås sommarpsalmer tillsammans. Ann-Marie och hennes syster Eva Andersson sjöng med och för oss sånger som många kommer ihåg. De berättade också minnen från sin uppväxt i Fänestad och människor som de mött här.
Det var många som kom till gudstjänsten trots att det var midsommarhelg. Då brukar många vara bortresta. Scoutledarna var inte hemma. De var på lägerplatsen och satte upp militärtälten inför kommande veckas scoutläger. Vi var nog i alla fall ett sextiotal personer samlade. Efteråt serverade vi kaffe och lite enkelt dopp. Vi satt inne på sommarhemmet för efter regnet hade knotten kommit fram så det gick inte sitta ute.
Då var midsommarhelgen avslutad. Den blev lugn och avslappnad tillsammans med familjen. Maken ska jobba två veckor till, men jag har ju semester. Det känns så bra att inte behöva åka till jobbet imorgon. Det dröjer många veckor tills det är dags.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar