torsdag 29 maj 2014

Vida vyer, urskog och vattenfall

Taybärsbusken blommar
 Ännu en härlig försommardag med sol, fågelsång och blomdoft. Dessutom var det en ledig dag. jag kunde sova ut och tog en slow start breakfast. Det blev förmiddagskaffe nästan direkt. Som vanligt tar det ett tag innan jag kommer igång och kan utföra dagens aktiviteter som kräver lite mer energi.

Skira aklejor 
Det blev grillat idag också. Den nya grillen måste ju utnyttjas. Idag tog vi grillspett. Vi satt ute på altanen med utsikt över dammen och ladugårdstunet. Plötsligt hör jag en koltrast sjunga alldeles intill oss. Jag älskar den sången. När jag tittar bortåt dammen sitter han där.

Fantastiska detaljer hos trädgårdsklinten
Ibland rusar man runt och gör lite här och lite där och får ändå inget gjort. Det spretar åt alla håll. Men idag fick jag en del gjort i alla fall. Vi hann städa av det värsta. Jag rensade skrivbordet. Sen planterade jag några växter som jag köpt men inte fått ner i krukorna. Då upptäckte jag att jag hade två dahlior till. Jag trodde inte de levde när jag plockade upp krukorna från potatiskällaren och satte dem därför åt sidan. Nu hade de gröna blad som skjutit upp ur jorden.

Aklejorna korsar sig hej vilt
Hunden hjälpte mig att plantera och vattna. Det var torrt i amplarna. Nu när det blåser ganska mycket, torkar det också ut. Sen tog vi en liten promenad.


Planerna var att försöka hinna med en liten tur på motorcykeln framåt eftermiddagen. Jag har berättat för maken om en del spännande platser jag besökt på mina geocachingturer. Ibland blir han nyfiken på dem. Först åkte vi till Anderstorp för där ville han se den gamla ångsågen ute i skogen. När jag var där var den helt omringad av växtligheten, men nu syns den från vägen för de har huggit ner så mycket. Det blev inga bilder därifrån den här gången för vi satt kvar på motorcykeln och tittade från vägen. Sen fortsatte vi till ett annat spännande sälle, Nennesmo urskog.


Här har jag inte varit förut även om planer har funnits på ett besök. Jag har väl nämnt det för maken så det var han som föreslog att vi kulle åka hit. Nennesmo urskog är ett kyrkoreservat som sköts av stiftet. Vi åkte nästan 2 km ut i skogen. Sen parkerade vi hojen och gick ca 150 m till fots.


Ängån rinner här och vi var tvungna att ta oss över på hängbron över den. Den gungade rejält, men den höll trots att några av brädorna var brutna. Vi valde ändå att ta oss över en i taget.


På andra sidan fick skogen sköta sig själv. Det låg en del träd som fick förmultna på egen hand. Här fanns inte så många gamla träd som det brukar finnas i urskogar, men det kanske kommer att bli så småningom, om vi har tålamod.


I en liten glänta fanns cachen vi letade efter. Den hittade vi enkelt och jag kunde logga utan några som helst problem.


Markerna var fuktiga så här trivdes växter som gillar fuktig mark. Skogsstjärnorna  och violerna blommade. En gök gol för allt vad han var värd. Han var verkligen högljudd.


Sen tog vi oss tillbaka samma väg. Hängbron passerade åt andra hållet. Vi var nog båda lite lättade när vi kom över.Sen kunde vi läsa om reservatet på infotavlan innan vi åkte vidare.


Det var riktigt skönt att åka motorcykel. Lagom varmt och härliga vägar gör upplevelsen bara bättre. Det ska bli en tur imorgon också. Då åker vi lite längre, men det berättar jag väl mer om senare.


När vi sedan åkte vidare, kände jag igen mig. Den här vägen hade jag åkt förut. Jag pekade ut ett utsiktstorn för maken och sa att där har man en fantastisk utsikt. Sen fick jag visa vägen dit.


Förra gången letade jag bara upp gömman som finns vid en källa en liten bit bort. Jag klättrade upp i tornet då för det började regna så jag åkte vidare. Idag tog vi oss upp och spanade åt alla håll för att se om vi kunde se några landmärken. Vi såg förstås vindsnurror, master, berg och en massa skog.


Det är vackert i Småland. Vi vred på huvudet och kisade åt alla håll för att ta in allt det vackra. Det blåste lite på toppen. Vi var uppe på 188 meters höjd över havet. På avstånd hörde vi några ungars glada skratt. Då är livet härligt.


Det var dags att dra hemåt, men jag råkade berätta för maken att det fanns ett vattenfall lite längre bort. Det visade sig vara bara 1,3 km bort. Han blev genast intresserad. Där fanns förstås också en spännande gömma, Vä:s vattenfall. Vi tog os dit och letade en bra stund. Jag klättrade runt bland stenarna och var till och med ute och plaskade i vattenrännan. När jag kom från rätt håll, såg jag burken tydligt. Sen blev det lite pyssel för att komma åt loggboken. Till och med maken var imponerad och frågade om man satte betyg på gömmor. Jag berättade då att jag kunde ge favvopoäng, men just nu är de slut så jag måste logga ihop något till denna gömman.


Här hade det funnits en såg från 1865 till 1939. Vi såg skylten när vi gick tillbaka till vägen och motorcykeln för att åka hem. Det blev en trevlig runda och två loggade cacher som båda funnits på min attgöralista länge. Det känns alltid skönt att klara av det man länge tänkt göra. Det blev lite kyligare när solen dalade bakom trädtopparna och det blev kväll. Vi var hemma vid åttatiden och kunde värma oss med en kopp te.

onsdag 28 maj 2014

Dubbelgrillning




Sista dagen innan det blir fyra dagars ledighet kan man gärna fira sommaren lite. På eftermiddagen har jag i normala fall NO med fyrorna, men idag gav vi oss av till skogs. De promenerade tillsammans med min kollega längs elljusspåret i Forsheda medan jag tog bilen runt till grillplatsen längst bort. Där fixade jag en glödbädd tills de anlände för att grilla marshmallows. Det hade de själva önskat att få göra. 


Vi trädde upp skumbitarna på färska pinnar som vi skalat och höll dem över glöden tills de smälte och blev lite ljusbruna. Vi ville inte ha svarta bitar. I höstas jobbade vi med Kemiförsök och då eldade vi strösocker så de kom faktiskt ihåg att det smälte och blev gult, sedan brunt innan det blev kolsvart. När skumbiten blivit lagom smält, lade vi den mellan två mariekex och klämde ihop den lite innan vi drog ut pinnen. Sen var det bara att avnjuta verket. Alla verkade njuta av "bakelsen" och de tyckte allt att det var mysigt att sitta runt elden och grilla. Tiden gick fort och det blev dags för dem att sluta. De skulle få gå hem tidigare idag eftersom de fått gå längre en annan dag när de var på medeltidsdagen i Nydala. Själv skulle jag egentligen ha engelska i sexan, men de tittade på film och hade mysigt i klassrummet. Så jag hann göra en hel del annat i stället. Sen var det dags för mig att ta ledigt och åka hem till hunden.


Efter en liten runda med hunden då vi plockade en liljekonvaljbukett att sätta in på bordet, kanske den sista innan de blommar över, åkte jag in till stan för att beta av en inköpslista. Bilen hade tjutit när jag svängde i rondellen och oljelampan lyste en stund, så det var nog dags att byta olja och filter. Dessa inköptes på Biltema. Andra saker på listan kunde handlas på Kvantum, men vissa saker fick jag inte tag på. En liten bordsgrill kom i alla fall med hem och den invigdes sedan den skruvats ihop ikväll.


Vi lade en korvkringla med brasiliansk kryddning på gallret när glöden infunnit sig. Jag har aldrig grillat någon korvkringla förut och inte ätit någon brasiliansk korv, men den blev mycket god. Tillbehören var sisådär men de gick ner de också.

Tekniken har strulat lite här hemma så vi har inte kunnat titta på TV på flera dagar mer än i datorn. Idag kom någon liten detalj som ett brev på posten och nu är ordningen återställd. Trodde först när jag kom hem att det skulle bli en både TV- och datorfri kväll. Datorn kunde inte få kontakt med nätet, men maken fixade det när han kom hem. Det var en liten ruta man skulle kryssa bort. Det behövs inte så mycket för att teknik ska strula.

Ibland behövs det inte mycket för att det ska strula i relationerna heller. I en av klasserna idag var det lite turbulent efter rasten. Två grabbar satt ute i korridoren och tjurade för att de inte accepterade dagens fotbollsdomares beslut, som visserligen kanske var felaktigt, men alla har kommit överens om att det är domarens beslut som gäller. Jag sa att de kunde sitta där och tjura, men då var de ju inte med på lektionen utan att ha bett om lov, så då skulle jag ju få anmäla ogiltig frånvaro i Dexter. Sen gick jag in till de andra och då masade de sig in i klassrummet. En stund senare var det en av tjejerna som försvann ut med tårarna rinnande längs kinderna därför att någon sagt något mindre lämpligt. Det handlade inte ens om skolan eller rasten utan om en lisebergsresa de skulle göra i helgen och vem som skulle gå med vem. I den här klassen finns många omogna elever som har fullt upp med sina relationsproblem och då finns det inte mycket utrymme i hjärnan för att lära sig engelska eller matte. Vi pratade en del om det här och att man måste lära sig att lämna rastens problem utanför klassrummet och fokusera på att försöka lära sig nya saker i stället. Nu är det inte så många dagar kvar att lära sig på, men vi jobbar in i det sista.


Ikväll njöt jag av mina rhododendronbuskar som just nu blommar med stora, maffiga blommor i olika färger. Då är de riktigt vackra. Jag har buskar i åtminstone fyra olika färger. Jag gick en runda i trädgården med kameran och försökte spara blomprakten i minnet.


De stora trädgårdsirisarna börjar också slå ut. De påminner lite om fjärilar med sina teckningar på kronbladen.


Ormbunkarna vid dammen börjar bli riktigt stora nu. De lyser i klargrönt bakom vattenspegeln. När man kikar ner i struten, ser man de nya bladen rulla upp sig mot ljuset.


På ängen vid parkeringen blommar mina frösådda lupiner. Jag plockade frön på en resa för ett antal år sdan och slängde ut dem här. De tog inte sig så bra, men jag sådde också några i krukor som fick stå över vintern i en drivbänk. Sedan planterade jag ut dem på våren. Det var nog de plantorna som klarade sig bäst och som nu blommar. De förökar sig för varje år.


Smultronen blommar också. Tyvärr brukar det inte bli så många smultron av de här plantorna för de växer lite för skuggigt, tror jag. Men på andra ställen kan man snart få plocka söta goda bär. Just nu njuter vi av den sköna försommaren på vårt eget smultronställe i Rannäs. De senaste dagarna har varit lite kyliga även om det har varit soligt. Vindarna har varit kalla. Nu hoppas vi på lite mera värme.

tisdag 27 maj 2014

Gubbar, gömmor och mystiska försök


Det blev jordgubbar till kvällsmat idag. Det var svenska gubbar och nu börjar de smaka lite mer. Jag var inne i stan i några ärenden och snubblade över burkarna i kvantums entré. Kunde inte låta bli att köpa en burk. Vi uppskattar dessa gubbar både maken och jag. Fast jag kan inte äta för många för då får jag ont i magen. Konstigt nog har jag inga problem med frysta gubbar.


När jag ändå var i stan passade jag på att besöka en nypublicerad geocache. Jag hade inga förhoppningar om att vara först och det var jag inte heller. Men jag fick en fin promenad fram till Lagan och mindes en annan loggning i de här trakterna. Det var då mitt alter ego föddes vid hängbron lite längre bort. Denna gömman heter No beaver och jag såg ingen bäver heller. Jag hittade en finfin gömma och två välkända signaturer. Kanske var där ett tassavtryck också. Damen ifråga hade säkert badat någonstans längs vägen. Det fanns gott om tillfällen för det i varje fall för en hunddam.


På vägen hem åkte jag fram till Sörsjö. Där fanns också en ologgad cache invid koloniområdet, De fyra elementen. Jag tog en stig ner till en liten sjö och där hittade jag också en fin gömma utlagd av en ny utläggare. Jag gissade alldeles rätt på vilken modell det skulle vara. Jag loggade den nog inte som det var tänkt, men alla sätt är väl bra utom de dåliga. Huvudsaken är att signaturen hamnar i loggboken. Modellen hade behövts sättas fast i träd eller något annat för att funka som den var tänkt. Det kanske är upp till var och en hur man vill logga.


Det växte gott om alar nere vid sjön. De hade fått nya embryon till kottar som satt blandat med de gamla kottarna. Myggen var förstås framme och inade, men idag hade jag myggsprayen med mig.


Solen sken över vattnet. Det låg några måsar och guppade ute på sjön. Småfåglarna kvittrade i vassen. Tidigare hörde jag göken gala. Det är en härlig tid just nu. När jag var ute på rastvakt idag, stod jag en stund och studerade en liten pilfink som satte uppe på gympahusets tak. Det kanske var en unge som inte vågade flyga. Det är snart examen i flygskolan för dem också och inte bara för våra grundskoleelever.


Idag fick fyrorna gå ut på NO-lektionen och utföra ett försök. Tyvärr funkade det inte idag, men så är det ibland. Det är inte alltid det funkar som man tänkt. Vi tänker göra ett nytt försök en annan solig dag. Då återkommer jag. Mer tänker jag inte avslöja om detta.

måndag 26 maj 2014

Tretusen och lite till


Igår var det många dagar i en. Det var mors dag. Mina pojkar var inte hemma men jag fick ett SMS från den yngste och pratade med den äldste. Så var det valdag. Vi var förstås och röstade. Nu blev det som det blev, men alla röster räknas, även min. Jag gjorde vad jag kunde. Det kanske inte var lika många som uppmärksammade att det var handduksdagen igår. Sonen påpekade det i sitt SMS som löd: "Glad mors/val/handduksdag." För er som inte vet vad det sistnämnda handlar om, hänvisar jag hit.


Jag tog inte med mig någon handduk, när jag åkte på eftermiddagen. Vi hade stämt träff i Hillerstorp, Anna-Lena och jag, för att åka till Norrahammar och geocacha. Där finns en ganska ny runda som kallas Barnasinnerundan. Den tänkte vi gå.


VI parkerade i närheten av den första gömman i serien, Barnasinne #1 Uti vår hage. Här fanns hela bondgården och nånstans ibland bondgårdsdjuren fanns en burk med loggremsa.


Ingen av gömmorna var svår. Det kanske inte är en runda för de som gillar knepiga gömmor utan mer för barnfamiljer och cachare med barnasinnet kvar. Gömmorna bestod mest av leksaker utplacerade i skogen. Vi undrade om cacheägarens barn verkligen släppt till alla dessa dyrgripar. De kanske vuxit ifrån dem.


Vandringen gick längs ellljusspåret och det var till att börja med inga backar. Det fanns några på slutet, men det var ett enkelt spår att följa. Naturen kanske inte var så vacker med alla spår efter skogsavverkning, men rundan var lagom lång.


Det fanns även lite mer originella loggböcker och inte bara pappersremsor. Den här var stor och fin. Baksidan var ett riktigt konstverk.


Vi hittade alla gömmor utom en, men den tror jag någon hade tagit med sig. Leksakerna låg ju ofta ganska öppet så någon kunde ha hittat den utan att vara geocachare. Om ni vill se fler bilder på gömmorna, kan ni kolla hos min kollega på hennes blogg.


Den tredje gömman på rundan hette Tvillingbygge och blev min tretusende hittade cache, om man räknar med de två labbcacherna jag tog vid FAD2014. Det var ett av mina mål att försöka logga 3000 cacher innan treårsdagen av mitt första fynd. Det klarade jag med fem dagar till godo.


Det blev lite fler cacher under dagen så numera står räknaren på 3014.


Vid en av gömmorna växte det skvattram som blommade. Jag trodde den växte på myrar och andra fuktiga ställen. Här var det ganska torrt i skogen. Det visade sig att den norrut och växer på torra hedar. Då lärde man sig något nytt.


Efter rundan åkte vi på slingriga vägar uppför västra sidan av tabergsdalen. Jag hade löst en myst som vi passade på att logga. Den hette Lurig kluring och det luriga var nog mest att komma på hur man skulle lösa den. Själva burken var inte svår att hitta. Sen letade vi efter ett ställe att fika på och vi fann Martinsgården. Det såg ut som en hembygdsgård, men när jag kollade var det visst en föreningsgård för Logen Plogen inom IOGT-NTO.


Det fanns flera bord att sitta vid i trädgården och även vid en grillplats med utsikt över en liten sjö. Där satt redan ett sällskap som firade mors dag med blommor och tårta. De sa att det var en tradition i deras släkt att åka hit och fira mors dag. Det var en trevlig tradition. På slänten mot sjön blommade midsommarblomster i mängder. Vi närmar oss midsommar med stormsteg även om det är några veckor kvar dit.


Vi satte oss vid ett av borden i trädgården och plockade fram kaffet och en liten bulle, som jag hade med mig. Som vanligt smakar kaffet gott ute i naturen. Sen packade vi ihop och åkte vidare.


Vi åkte till Taberg och körde fram till gruvan. Där parkerade vi under det stora svarta bergets skugga. Det är ett imponerande berg. Anna-Lena har varit inne i gruvan på en guidad visning. Det har inte jag, men skulle gärna vilja.


Vi klättrade uppför en brant sluttning till ett fint vindskydd. Därvid fanns dagens snyggaste gömma, Gruvfogdens liggare. Jag hittade den ganska snabbt och förstod genast varför den fått ganska många favvopoäng.


Sen skulle vi nerför den branta stigen igen. Då var det skönt att det fanns ett rep att hålla i. Sen fortsatte vi leden bortåt Bergatemplet. Först var det brant uppför, men sen var det bara skönt att gå i skuggan under träden vid bergets fot. Vi kom fram till en korsning där olika stigar möttes och hittade en gammal gömma.


Här växte det humleblomster. De påminner mig alltid om min barndoms somrar. Det fanns gott om humleblomster hemma i byn.


Där fick vi vända och gå tillbaka mot gruvan och bilen. Det var så vackert och riktigt skönt att promenera här.


I stället för att sätta oss i bilen direkt, tog vi stigen längs Tabergsån åt andra hållet, uppströms. Ån forsade under bron som vi passerade över för att komma tillbaka till bilen..


En bit bort vid ån fanns ett kraftverk och en gammal kvarn. Där fanns också en gömma som skulle vara lite svårare, men det var inga problem att hitta den.


Dagens sista gömma hittade vi vid en liten sjö med utsikt mot berget. Best view in Taberg? var namnet. Först hittade vi inte  stigen ner till sjön mellan alla hustomter, men när vi vänt var den där. Efter den gömman var vi nöjda med alla våra fynd och fortsatte hemåt igen.


Det blev ett litet stopp vid macken i Torsvik för att fira mina 3000 fynd med en glass. Det var svalkande och gott i värmen. Sen åkte vi tillbaka till Hillerstorp där min bil stod parkerad. Vi skildes åt efter en härlig utflykt. Tack, Anna-lena, för att du ville följa med på jubileumsturen! Tack för glassen!