onsdag 7 maj 2014

Oslo - Mega 2014


Det norska äventyret fortsätter här. När man loggar en cache i ett nytt land, kan det hända att man får en ny souvenir för det landet. Det fick jag när jag loggade min första cache i Norge. Så nu har jag loggat i tre länder. Tidigare har jag förstås Sverige och så två loggar i Danmark.


Vi tog det väldigt lugnt på lördagens förmiddag och laddade för resten av dagen. Fredagen hade vi åkt tåg i flera timmar, men vi var också ute och gick i flera timmar. Totalt blev det över 10 km så vi vilade lite längre än vanligt. När vi blev klara att ge oss av, tog vi oss ner till Rådhusplatsen och Akers brygga.


Där nere hölls ett uppvärmningsevent inför Megaeventet senare på dagen. Vi kom nog i sista minuten innan eventet avslutades, men vi hann både prata med en del geocachare och signera loggboken.


På de flesta event finns det en låda där man kan lägga resekryp som vill resa vidare till andra event eller cacher. Man kan också ta med sig några spårbara resekryp. Många geocachare har spårbara namnbrickor eller ryggsäckar och kläder med en kod på. Dem kan man logga att man sett om man vill. Många skriver upp koderna eller tar kort på dem. Själv har jag en namnbricka som jag använder på event, en tröja från FAD med kod, en badge med kod på min ryggsäck och en kod på min bil. Alla var inte med till Oslo förstås.


Efter eventet köpte vi oss några goda mackor innan vi tog T-banan upp till Frognerparken. Vi gick genom en stor kyrkogård och kom ut vid Skøyen skole. Här hittade vi dagens första traditionella cache. Sen gick vi in i parken. Det fanns många spännande skulpturer där och mycket folk som rörde sig i området. Den här statyn hette Livshjulet. 


Vi hittade en bänk att slå oss ned på för att äta vår matsäck. Nu började vi bli hungriga så det smakade gott. Mycket folk gick förbi. En del rastade hundar eller joggade. Andra var ute och strosade med familjen. Det fanns en hel del geocachare också, som liksom vi väntade på att Megaeventet skulle börja.


Det fanns ytterligare en geocache i närheten, Frogner Park. The far side. Det var nästan kö fram till cachen, men vi kunde logga den. Det var roligt att se en riktig burk i en stadspark och inte bara dessa mikroburkar. Sen lämnade vi över den till nästa loggare.


Nu började folk samla ihop sig på eventsplatsen. Det var närmare sexhundra anmälda så det blev ett megaevent med råge. Annars är ju femhundra gränsen som man måste passera för att få kalla det för mega.


Megaeventet kallades Meet the lackey and Reviewers 2014. Tidigare på dagen hade alla reviewers i Norden och Baltikum träffats tillsammans med några från Headquarters i Seattle. De som jobbar på Groundspeak i Seattle kallas lackeys. Vi träffade en av dem, Cathy, som delade ut en TB till oss var.


Vid det här Megaeventet var det inget särskilt program eller något cachesläpp. Det gick bara ut på att träffa andra geocachare och umgås med dem en stund. Vi pratade med en hel del från olika länder. Vi hörde många språk.


Det fanns ingen loggbok att signera eftersom de inte tyckte att vi skulle behöva stå i kö för att skriva . Det var bättre att ägna tiden åt att umgås. Vi tyckte det var bäst att ha bildbevis på att vi var där. Så här är en selfie med eventet i bakgrunden.


Megaevent brukar också kunna ge souvenirer. Så var det även här. När jag loggat mitt deltagande, fick jag denna souvenir som minne av ett trevligt megaevent. Vi stannade inte flera timmar utan gav oss av efter en stund. Det fanns fler cacher att logga i stan och dessutom ville vi träffa Helena innan hon började jobba igen.


Vi gick genom Vigelands skulpturpark ner mot centrum av staden. Man kunde inte undgå att se den stora monoliten, den stora stenpelaren som reste sig mot skyn.


Vi tog trapporna upp till den för att försöka hitta svaren på frågorna till en Earthcache med namnet Iddefjordsgranitt i monolitten. Earthcacher är lite speciella då de inte har någon burk med loggbok. I stället ska man lära sig lite om geologi och svara på frågor som man skickar in till cacheägaren. Jag har inte fått svar än om vi svarat rätt, men det hoppas vi.


Monoliten var full av skulpturerade kroppar. De var uthuggna ur iddefjordsgranit som är en grå granit av samma typ som bohusgranit. Högst upp på toppen stod en mås och spanade. Fåglarna verkade gilla att landa på statyernas högsta punkt.


På andra sidan monoliten fanns trappor att ta sig nedför till den engelska parken. Nu fanns det inte så många blommande växter, men det blir säkert ännu vackrare här till sommaren.


Längst ner fanns en bro kantad av en massa statyer. Oslo var verkligen en skulpturstad. Många människor var ute i parken och tittade på statyerna. Det var säkert både turister och oslobor här.


En berömd och ganska rolig staty hette The angry boy. Det var många som ville fotografera honom, ibland med de egna barnen framför den arga pojken. Bakom honom fanns en damm där fåglarna simmade runt. Nere vid dammkanten hittade jag en gömma till, Birds behind the angry boy.


Vi drog oss mot utgången men stannade för att lyssna på några unga tjejer som spelade fiol. De var fantastiskt duktiga och lekte fram musiken samtidigt som deras kompisar byggde en levande pyramid bakom dem. När vi kom spelade de passande nog Vivaldis Våren.


Vid utgången letade vi upp Hanging from the gates. Den var inte svår att hitta med en väldigt tydlig ledtråd. Sen lämnade vi Frognerparken bakom oss.


Vi satte oss på trikken och åkte inåt centrum igen. Under vistelsen i Oslo prövade jag på att åka både T-banan, spårvagnarna och bussarna. Det blev en hel del kollektivt åkande.


Nere i stan blommade det i träden. Det var fantastiskt vackert med alla rosa träd, översållade med blommor.



Nu var det dags för lite kaffe och Helena bjöd oss. Hon befann sig på Waynes Coffee med några kompisar innan de skulle börja jobba igen. Så vi gick dit och drack en kopp tillsammans med dem.


När vi skildes åt fortsatte vi till några andra gömmor. Katrin hittade några små favoriter bland skyltfönstren. Det var små söta figurer som tagna ur Beatrice Potters värld.


Vid Oslo Rådhus hittade vi en gömma, när vi letat ett tag. Det är inte så lätt alltid med GPS-signalerna mellan de höga husen i staden. Ibland skickas man hit och dit, men då är det bra med tydliga ledtrådar eller spoilerbilder.


Det blommade vackert i planteringarna bredvid. Är det möjligtvis en Fibonaccispiral av blå penséer? Matteläraren i mig uppskattade den. Det fanns fyra sådana bredvid varandra.


Nere vid bryggan fanns ytterligare en cache som hörde till en serie kallad Geopol, säkert en anspelning på Monopol. Den här hette Rådhusplassen. Katrin hittade den och loggade åt oss.


Vi fortsatte vår promenad genom centrala Oslo och beundrade de vackra planteringarna med tulpaner i olika färger.


Här fanns ännu fler skulpturer med fåglar på toppen.


Vid konserthuset hittade vi Norges bästa cache, enligt de geocachare som vi träffade på där. Nu har den över 700 favvopoäng. När vi kom dit, var där redan fyra andra som just hade loggat den. De stannade kvar för att se på när vi letade. Som tur var, tog det inte så lång stund att lokalisera den fint kamouflerade gömman. Den var värd sina poäng, men vi har många liknande välkamouflerade gömmor här hemma i Småland. För att vara en stadsgömma var den väldigt bra och trevlig att hitta.

Helena hade bjudit oss på middag på sitt jobb på Amundsen. De var generöst av henne. Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna tacka henne för allt jag fick den här helgen. Vi avslutade därför kvällsrundan med att äta där. Jag tog fish and chips, som var jättegoda. Vi hade promenerade över 10 km även den här dagen. Katrin hade ont i ett knä och ville gå tillbaka till lägenheten för att vila. Det kunde räcka med gömmor tyckte hon. Jag fortsatte på en egen utflykt, men det berättar jag om en annan gång. Fortsättning följer...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar