söndag 30 september 2012

Toppar och torp

 Igår kväll lyste fullmånen över gården. Skyarna drog snabbt förbi den klart lysande månskivan. Ikvll verkar det vara mulet och becksvart utanför fönstret. Skönt att stanna inne i värmen under en filt och smutta på te. Den mörka årstiden närmar sig. Hösten är bara början.
 Men dagen började med sol. Vi åkte till gudstjänsten i Missionskyrkan. Där fick vi lyssna på lennart Henricsson och Youngsters från Oasrörelsen. Han har varit hos oss förut och är mycket duktig på att levandegöra bibelberättelserna. Idag handlade det om den lame mannen och hans kompisar som sänkte ner honom genom taket till Jesus.
 Efter gudstjänsten var mingelfika för alla. Sen åkte vi hem och tog det lite lugnt innan jag började tillaga lunchsoppan. Det blev morotssoppa med räkor, ett säkert kort. Det är gott med soppor på hösten. De värmer och man blir så där lagom mätt, tycker jag.
 På eftermiddagen smet Takko ut och jagade katter. Han hade roligt, men katterna blev nog lite stressade av att ha en hund efter sig. Jag behövde också komma ut och solen sken. Så jag klädde på mig och greppade ryggsäcken och hundkopplet. Takko skuttade glatt in i bilen. Tydligen är en utflykt roligare än katterna.
 Vi åkte till en ny gömma av 1000sjöar utanför Bredaryd. Det är en multicache vilket innebär att det finns flera steg på den. Vi hittade snabbt den första burken. När jag öppnade den blev jag riktigt konfunderad. Det är lika bra att ni får läsa min logg efter lyckad cachejakt:
Efter en god sopplunch var det dags att rasta hunden. Då passar det bra med en torpmulti på lagom avstånd från hemmet. Vi anlände till steg ett och hittar burken enkelt, öppnar den och tittar på innehållet. Jag förstår ingenting. Antingen så är det paltkoma, men jag åt ju bara soppa till lunch, eller så har hjärnan korkat igen. Jag känner mig som ett nöt, men här hjälper det inte att sitta och muttra. Det går åt lite fjädrar anamma. I ett sådant läge är det tur att det finns klokare personer än undertecknad. Jag halar fram mobilen och anropar en livlina, som med några enkla frågor fick mig in på rätt spår. Man behövde inte vara vinkännare för att klara denna cache. Djupt lättad antecknar jag siffrorna och knappar in dem i GPS:en. På väg till steg två får jag nästan en deja-vu-känsla. Platsen påminner starkt om ett gammalt torp som fanns på gården där jag växte upp. Med en så klockren ledtråd hittades steg två efter bara en kort stunds letande. Nästa pussel var inte svårt och snart var vi på väg till slutgömman, som verkligen var en kanongömma. Måste nog logga några skyltcacher till så att jag kan skrapa ihop till lite fler favvopoäng att dela ut. De tar slut alldeles för fort. Både hunden och jag kunde nöjda återvända till bilen. TFG
 Det var detta jag hittade i första steget. Det är tur att det finns vänner som kan knuffa en åt rätt håll. Jag blev helt låst, när jag såg alla vinkorkarna. Nu var det ju inte så svårt.
 Det var ett fint ställe mitt i skogen. Det påminde mig både om Tokö och Norrefåll, två ställen hemma på gården där jag växte upp. Runt den lilla åkern i skogen växte det aspar, som lyste knallgula i solskenet. Mitt på åkern stod ett jakttorn. Där hade man säkert både fin utsikt och fri sikt.
 Yalund hette det gamla torpet, som funnits på platsen. Idag syntes bara stenrösena kvar. Ingen torpargrund syntes till, men det fanns en skylt som Hembygdsföreningen satt upp. Det är bra att inte alla gamla torp glöms bort. Att placera ut en geocache vid dem är också en bra idé.
 Efter torpcachen fortsatte vi till Lanna. Jaf hade två cacher kvar där. Den ena fanns på Lannaberget ovanför fotbollsplanen, också en torpcache som kallas Liljans Berg. Det pågick en fotbollsmatch på planen så vi smög oss runt i skogen tills vi hittade stigen. Förra gången vi var här och letade blev vi nästan uppätna av mygg och knott. Idag var det inga problem med dessa rovdjur. Däremot hade vi fortfarande problem med att hitta gömman. Trots att jag har mina aningar om vad jag ska titta efter, ville den inte uppenbara sig. GPS:en hoppade runt medan Takko satt tåligt och väntade på mig. Till slut gav vi upp och gick tillbaka. Vi passerade precis bakom publikläktaren men jag tror inte det var någon som såg oss. De var helt fokuserade på vad som hände på planen. För min del har jag aldrig fattat något av det so sker på en fotbollsplan. Det är en obegriplig värld för mig. Jag lämnade den gärna bakom mig.
 I stället åkte vi till den andra gömman. Vi parkerade där Katrin visat att vi kunde ställa bilen. Sen gick vi på skogsvägarna mot Fälletoppen. Vi har varit i trakterna en gång tidigare och loggat några andra cacher. Då hade vi sällskap av Katrin och Tess. Idag var det bara vi.
 Det växte gott om svamp på skogsvägarna. Kremlorna lyste röda. Jag hittade några gula kantareller också. Takko travade på för glatta livet. Fram och tillbaka var det nog 2,5 km, åtminstone fågelvägen. Vi följde stigarna och hittade en pil som ledde oss uppför en kulle.
 Där fanns en liten stuga och några bänkar att vila sig på. Men vi vilade inte utan började leta efter cachen. Den hittades snabbt och kunde loggas som #1219. Takko ville inte stanna på toppen, så vi travade iväg nedför backen.
 Det började så smått att skymma. Än var det dagsljus, men snart skulle mörkret komma smygande över oss. Vi gick i rask takt tillbaka till bilen. Det kom lite duggregn, men det slutade snart igen. Nu var vi trötta och ville hem. Takko kröp ihop i baksätet medan jag rattade hemåt.
Takko var tydligen alldeles utmattad av promenaden för han har sovit i fåtöljen hela kvällen. Jag börjar också känna mig lite sömnig. Helgen går mot sitt slut och en ny arbetsvecka närmar sig.

lördag 29 september 2012

Nya planer

Draken under stenen
Den här lilla söta draken hittade jag idag under en sten i de mörka småländska skogarna. Det regnade och skvalade i dikena längs grusvägen, men jag hoppade över och hittade drakens håla. 
Utsikt från Drakahall
 Draken hade en vidsträckt utsikt även om det hängde tunga skyar över oss. Cachen som han vaktade var en av gömmorna som släpptes under Vaggerydseventet för någon månad sedan. Egentligen hade jag inte tänkt åka dit alls. Det bara blev så.
Flyttblock och kalhygge i regn
 Egentligen hade jag tänkt åka till en nostalgiträff i Jönköping. På den tiden det begav sig var jag med i en kör i staden. Nu skulle det bli en återträff för alla som varit med. Jag var väldigt sugen på att åka, träffa gamla vänner och sjunga lite gamla låtar tillsammans. Men orken är inte helt tillbaka efter magsjukan förra veckan. Så i morse bestämde jag mig för att lämna återbud trots allt.
Ombyggnad pågår på Store Mosse
 I stället tog jag tag i en annan sak, som börjar bli aktuell. Om några veckor fyller jag år. Ingen big deal, tycker jag, men det tycker andra. Det har muttrats lite om fest och sånt. Jag är verkligen ingen partytjej, så om jag ska ordna en fest då får det bli på mina villkor. Det var därför jag åkte till Store Mosse idag i regnet. Jag kunde förstås ha ringt, men det kändes bättre att åka dit och prata med dem.
Festlokalen
Vi kommer att fira min födelsedag på Naturum vid Store Mosse. Där finns allt vi behöver, fullt utrustat kök, festlokal med fantastisk utsikt över mossen, guider som kan visa oss utställningen. Det är bara gästerna som fattas. Ikväll skickade jag ut inbjudan via Facebook, men alla finns inte där. Så det får bli lite andra vägar också, både snigelpost och en digitala varianten. 
Linslusen Takko
 Efter besöket på Naturum åkte jag förbi Kävsjö kyrka. Som vanligt stannade jag till för att leta eftercachen där. Den har gäckat mig många gånger. Ibland har det varit för blött, ibland har det varit för mycket nässlor, ibland har jag bara inte lyckats hitta den trots idoga försök. Idag var det inga problem. Jag gick nästan rakt på gömman. Det är helt otroligt så enkelt det kan vara när man har turen med sig. Det var efter det fyndet som jag av ren glädje åkte en extra runda och loggade draken också.
Höstträd
 Hemma igen fick jag gå en runda med hunden. Det blev den korta rundan i byn. Lönnarna vid grannens stenmur sprakar i gula, orange och röda färger nu. Det är riktigt vackert när lönnlöven lyser. Annars är det mest grått.
Färgglatt

Hungrig var jag efter min utflykt. Riskokaren fick tjänstgöra och till det blev det lax i citronsås. Lax är bra, både gott och enkelt. Till efterrätt stekte jag äpplen. Jag förenklade det lite och körde dem i mikron. Det går faktiskt lika bra. Jag tar ut kärnhuset med en hålpipa och fyller med lite smått och gott. Det kan vara mandelmassa eller socker, kanel och nötter. Jag värmer en sås av en smörklick, lite socker och honung, gärna nötter eller mandel. Den häller jag över äpplena och mikrar dem tills de blir mjuka. Serveras med vaniljsås. Mumsigt!
 Dagen avslutades i lugn och ro framför Körslaget på TV och med regnet smattrande på fönsterrutorna. Det är de tända ljusens tid som är här, brasornas och tekannornas tid. Tyvärr har vi ingenstans att tända någon brasa utom ute i pannrummet. Där vill man inte sitta och mysa. Det får duga med stearinljusen i stället.

Huset inramat av löv

fredag 28 september 2012

Fredagsförmågor

 Då var det fredag igen, men ingen vanlig fredag. Även om dagen började som vanligt, fortsatte den inte så. Det blev bara engelska med sexorna. Sedan bytte vi ut schemat mot andra aktiviteter. Men på engelskan pratade vi förmågor.

Vi håller på med vår "världsturné" fortfarande. Den startade förra läsåret och nu "befinner" vi oss i Sydafrika. Snart ska vi avsluta resan och bege oss hem. Men först måste vi redovisa. Det var inför den som vi påminde varandra om vad kursplanerna säger att alla ska kunna. Det var den sista punkten i syftestexten vi läste tillsammans. Eleverna ska ges möjlighet att utveckla förmågan att  "reflektera över livsvillkor, samhällsförhållanden och kulturella företeelser i olika sammanhang och delar av världen där engelska används". De olika teamen har jobbat med livsvillkor både för människor och djur. Vi har tittat på filmer om hur barn lever i Sydafrika idag. Vi har skrivit fakta om "the big five", alltså djuren, inte förmågorna. Vi har jämfört samhällsförhållanden för svarta och vita, förr och nu, här och där. Apartheid och Nelson Mandela är ämnen som de har studerat. De kulturella företeelserna kommer med i form av traditionella danser och olika folkgruppers konst och musik. Teamen har läst, lyssnat, sökt fakta, letat foton, skrivit texter och målat bilder till sin scrapbooks. Vi verkade ha fått med allt. Det var bara det där första ordet i citatet som fattades, sa jag till den. Det viktiga ordet "reflektera". Det är förmågan att reflektera jag kommer att bedöma den här gången.  Så hur ska de visa att de kan reflektera och vad innebär det att reflektera? 

Det blev en riktigt bra diskussion. Det är inte så lätt att förklara vad det innebär att reflektera. Vi kom fram till att det betydde att det inte räckte med att presentera fakta och visa upp bilder på det de skrivit om. De måste också på något sätt berätta om sina tankar om detta. Vi tittade också på kunskapskraven i betygskriterierna och konstaterade att det inte var någon skillnad på E-nivån och C-nivån. Det var bara i A-nivån som kraven ökade ett snäpp. Det ska bli spännande att ta del av deras redovisningar nästa måndag.

Sedan serverade vi korv med bröd till alla för kl 11 var det dags för årets upplaga av Skoljoggen. jag stannade kvar på skolan när de andra gav sig ut på en sexkilometersrunda. Några killar i sexan sprang den långa tolvkilometersrundan. jag plockade i ordning efter korvutdelningen, tog en kopp kaffe och väntade på att de första skulle komma tillbaka efter ca en halvtimme. Sen droppade de in i en strid ström. I år var eleverna jätteduktiga. Kanske har vårt tjat om att röra mera på sig gett resultat.
 När skolan var slut för dagen, åkte jag hem för att röra lite på mig själv och låta hunden komma ut. Vi gick en kort runda och mötte Herr Padda på stigen. Det var tur att jag inte trampade på honom. Sen lämnade jag hunden hemma och åkte till Hånger. Min kollega köpte ett hus där i början av sommaren och har flyttat tillbaka till sin barndoms trakter. Vi var bjudna till henne på lite fika. Hon bodde nere vid Vidösterns västra strand med vacker utsikt. Det var ett trevligt hus som hon renoverat smakfullt hela sommaren. Vi fick också träffa hennes mamma och deras lilla valp Lisa, en trevlig bekantskap. Jag kom inte på att jag skulle plocka fram kameran förrän det var dags att åka hem. Så det blir inte så många bilder från hennes ställe.

Det blir inte heller några bilder från skolan. Vi får inte längre använda bilder tagna i skolan utanför skolan. Alla bilder tagna i skolan ska stanna i skolan. Detta beror på att vi inväntar resultatet av en rättegång som kan bli prejudicerande i denna fråga. Vi får inte ens skicka hem bilderna till elever och föräldrar. Det är lite tråkigt, men det är bara att bita i det sura äpplet och acceptera situationen. Tyvärr är det inte bara i den här situationen som någras missbruk påverkar allas möjligheter. Jag tycker det blir fler och fler sådana situationer där några missbrukar våra möjligheter och kränker andra vilket innebär att alla andras möjligheter också blir begränsade. Fler och fler förbud, alltså. Fler och fler inskränkningar. Därför att några visar dåligt omdöme. Därför att några går över gränsen. Ibland undrar jag varför vi allt oftare måste ta till så drastiska åtgärder som förbud. Kan vi hålla oss inom rimliga gränser utan förbud? Var finns vanligt sunt förnuft idag?

Gränssättning verkar vara svårt för många idag. I morse berättade en kollega för oss andra att hon blivit uppringd av en förälder som hade synpunkter på den frivilliga fika som eleverna får ta med sig när vi är på utflykt. Föräldern ville att vi skulle göra en lista på vad de fick ta med sig. Det finns förstås vissa saker vi inte vill att de ska ta med som godis, läsk eller sportdryck. Vi ser hellre att de har med en frukt och vatten, men en bulle eller en smörgås kan väl också gå an. Kommunen har en viss policy när det gäller söta saker. Då fick vi kommentaren tillbaka att en stor bulle väl innehåller lika mycket socker som en läsk. Vad handlar det här egentligen om? Jag tror inte det egentligen handlar om bullens vara eller inte vara. Det handlar nog mest om att inte alla vuxna är vuxna nog att sätta gränser. De klarar inte av att säga nej till sina barn som tjatar och säger att alla andra får. Då är det enklare att be någon annan sätta gränserna och alla om vad som är tillåtet. Vad gjorde vi åt det här? Vi skickade frågan vidare till rektorn och skolsköterskan. Vi har inte tid att skriva listor på tillåtna matvaror. Vi har nog med att skriva lokala pedagogiska planeringar, skriftliga omdömen och individuella utvecklingsplaner för alla elever.
 Efter en trevlig stund vid fikabordet, åkte jag hemåt igen. Det blev inte raka vägen för jag hade en ologgad cache att leta reda på i Hånger. Den fanns vid ett konstverk invid Hånger kyrka.
 Jag stannade bilen och hoppade ur för att leta. Jag visste att det var en liten nano och det kunde ta tid att hitta en sådan. I loggarna kunde jag läsa att en del tyckte att de hade för stora nävar för att plocka fram cachen ur gömman. Därför anade jag var den var. Jag hade med ficklampan, men trots det kunde jag inte se den. Jag kände med fingrarna och där var den. Den var svart och svår att upptäcka, men nu är den loggad.
 När jag ändå var ute och hade lyckan med mig, tänkte jag fortsätta till en annan gömma åt bredarydshållet. Den fanns vid en gammal motocross- och stockcarbana. När den kom, var vi där och tittade en kväll, maken och jag. Men vi såg inget i skumrasket och maken är ju inte så intresserad så vi åkte hem. Nu var det fullt dagsljus och lättare att granska omgivningarna.
 Jag nollade vid en gammal byggnad med en hel del graffiti på väggarna. Ficklampan kom väl till pass när jag studerade byggnaden både inuti och utanpå. Det blev något varv runt huset. Plötsligt föll min blick på något som inte borde vara där. Det var det redskap som utlovats i beskrivningen. Snart kunde jag lägga vantarna på cachebehållaren och skriva min signatur i loggen. Därefter återställde jag gömman som den ar. Det var en finfin gömma, som jag gärna gett ett favoritpoäng om jag hade haft några kvar.
Sen fortsatte jag till Smålänningen i Bredaryd, men där hade jag ingen lycka. Det jag ville ha tag på, fanns inte eller så passade det inte. Man kan inte ha framgång jämt. Jag återvände till hemmets lugna vrå.
På fredagar är maken på Tonår i Missionskyrkan. Det var han som hade hand om programmet ikväll. Han kom nyss hem och sa att det varit succé. Jag har nämligen hjälpt honom att hitta på en liten annorlunda runda.  maken fick hitta på frågor där svaret var en siffra. Sedan fixade jag QR-koder, skrev ut och laminerade dem. När man skannade koden fick man fram frågan. Det fanns tio koder att skanna. Om man hittade rätt siffror, fick man fram ett mobilnummer att ringa eller sms:a. Det var i alla fall några som klarade det. Min mobiltelefon ringde några gånger ikväll. Sen skickade jag namnet vidare till maken, som väl delade ut priser till de som lyckades. Tänk vad lie teknik kan tillföra.

Nu är det helg igen. Jag har inte bestämt mig för om jag ska åka iväg imorgon eller om jag ska stanna hemma. Vi får väl se. Det räcker om jag bestämmer mig imorgon förmiddag. Mer säger jag inte idag.

torsdag 27 september 2012

Studier och mera studier

 Trött och lite tung i huvudet kom jag hem efter två dagar med förkovring. Hela gårdagen satt jag själv på skolbänken, eller åtminstone i kyrkbänken. Förmiddagen var vi nämligen i Arken i Värnamo och lyssnade till en föreläsning om bedömning. Föreläsaren hette Åsa Hirsch och är doktorand. Hon jobbar vid Högskolan i Jönköping. Jag tycker det var en bra föreläsning, som gav en hel det att tänka på. Jag fick många tankar bekräftade och kanske satta i sitt sammanhang.  Hon berättade också om korta kurser som man kan läsa på distans i egen takt för att förkovra sig inom olika områden. Bedömning var ett område, utomhuspedagogik i matematik ett annat intressant. Det ska komma fler kurser. Alla är på 2,5 hp vilket kan kännas överkomligt.
 Eftermiddagen skulle vi egentligen diskutera frågor utifrån det vi hört i två grupper på skolan. Båda grupper valde en annan plats. I min grupp åt vi först på bowlingmagasinet. Sedan åkte vi hem till Katarina och diskuterade. Det kändes bra att kunna sitt i en annan miljö och prata. När man sitter på skolan, finns det så mycket att göra så man blir stressad och splittrad. Nu kunde vi ägna oss åt en uppgift.
 Idag var det dags för nästa utbildning, men den var det jag som höll i. Jag var tjänstledig och hade en vikarie som jag givetvis fick planera för. Sen fick jag dessutom planera min kurs i Rörelse & Konstruktion. Det är ett av de tema jag utbildar lärare i inom NTA. Det var ungefär 18 lärare som bygde fordon och testade dem på olika sätt.
 Man blir lite trött även man fått vara i ett klassrum hela dagen och bara haft hand om 18 personer. I vanliga fall flänger jag ju runt i olika klassrum, dessutom på två plan, och träffa ca 80 elever i tre klasser. När jag kom hem gick jag först en promenad med hunden, som fått vara hemma själv alldeles för länge, men han var lika glad för det. Sen bryggde jag lite kaffe och fikade i lugn och ro. Jag lade upp fötterna och vilade en stund på soffan med en sovande hund bredvid mig. Det är mysigt det.
Annars har man ju hela dagen fått höra hur arga alla lärare är. Jag tänker förstås på vårt nya löneavtal, som inte blev någon succé den här gången heller. Jag har aldrig trott att vi skulle få 10 000 på ett bräde, men 1100 kr mer i månaden känns inte som någon hit. Det som oroar mig mest är den dåliga rekryteringen av nya lärare som ska ta över efter oss när vi går i pension. Detta avtal får nog inte fler att söka till lärarutbildningen. Uppgraderingen av läraryrket kommer att bli ett långvarigt projekt och jag har inga förhoppningar om att få se några stora lönepåslag under de fem år jag har kvar att jobba i yrket.

Imorgon blir det det vanliga igen. Tillbaka till skolan och mina elever. Men lite annorlunda blir dagen ändå. Vi har bara lektioner på förmiddagen. Sedan är det Skoljoggen, men jag ska ha jouren på skolan och ta emot de som kommer tillbaka efter sin joggingrunda på 6 km. Det kan vara riktigt mysigt att prata med dem då.

tisdag 25 september 2012

Indiana Johansson rensar rent

Tagetes och astrar
 Det började som en vanlig tisdag i skolan. Förmiddagen innehåller engelska i femman. Sedan rast och därefter lunch med femmorna. Idag bjöds det på Tikka Marsala, riktigt gott. Jag börjar återfå matlusten och även en fungerande mage. På eftermiddagen har jag först NO/Teknik med femmorna innan sexorna anländer från sina lektioner på högstadiet.
Astrar i olika färger
 Tisdagar är kortdagar, så jag kan gå hem kvart över två. Hunden blir glad när jag kommer. Han viftar på svansen som en galning och vill ut på promenad. Så får det bli. Han måste få rör på sig lite efter en dag i fåtöljen och det kan jag också behöva.
Reportage i Värnamo Nyheter
 Vi prenumererar inte på Värnamo Nyheter, men igår fanns den på personalrummet igen efter några års frånvaro. Där kunde man läsa om helgens event. Loggar fortsätter att strömma in.
Vykortsloggar so far i min nya letterbox
 I eftermiddag tänkte jag besöka några av mina cacher som behövde lite underhåll. Det slutade med att jag plockade in den ena. Jag kanske måste flytta den en bit. Det var kul att komma till letterboxen och hitta alla vykort. Det var två som inte fattat, eller inte brytt sig om, att de skulle lägga vykortet på brevlådan när de stämplat och skrivit det. Så jag fick agera skickebud. Det fanns också några vykort som tagits med hemifrån.  Det ska bli kul att se hur många som har med sig egna vykort i framtiden.
Höstfärgerna börjar komma
 Jag passade också på att rensa bland eventscacherna och logga alla som jag hade kvar. Det märks att hösten är här för lönnarna börjar skifta i höstfärger. Det är vackert men lite vemodigt. Det höll i alla fall uppe idag även om det var mycket vatten på marken.
Skräddar´ns vid Alaberg/Törnestorp
 Det fanns inte så mycket information vid Virrepinnens torpgömma så jag togreda på lite i hembygdsföreningens böcker. Ur min logg:
Lite om torpets historia:
Kallades förr Alaberg, senare Törnestorp. Har omväxlande kallats stuga, torp och backstuga. 
1820 bodde Jonas Svensson och han fru Elin här.
1837 var det Sven Eriksson och hans fru Ingrid Jönsdotter som bodde på torpet.
1848 flyttade Johannes Törn från Värnamo hit med sin fru Katrina och en dotter. Törn dog 1879 och då flyttade frun till fattigstugan. 
Det vardå som skräddaren Anders J Nilsson och hans fru Karolina flyttade in i Törns torp. De bodde där till 1925.
Färgglad svamp
 Vid Katrins ena gömma hittade vikingarnas droghandel. Där växte intensivt röda flugsvampar, inget att leka med. Vikingarna lär ju ha använt flugsvamp för att droga sig vilket resulterade i bärsärkagång. Jag kunde behövt lite extra vikingakrafter idag, men jag avstod från att dopa mig.
Blöta vägar
 Vägarna i skogarna i norra Fänestad var mycket blöta idag. På vissa vägar traskade jag iväg, på andra tog jag bilen. Gömmorna var torra och fina. De flesta hade jag ju redan hittat en gång även om jag inte loggat dem förrän idag. Vi var ju ute innan eventet och kollade alla koordinater. Då var hundarna med och sprang runt i skogen. Idag var det bara jag.
Ännu blötare vägar
 Den sista vägen med de sista gömmorna chansade jag lite och körde så långt jag kunde. men till slut fick jag stanna och gå. Så här skrev jag i loggen på den näst sista gömman:
Indiana Johansson av sig ut på en kombinerad underhålls- och rensaeventcacherunda. Den stolte springaren Fabian förde henne längs gräsbevuxna grusvägar fulla med leriga vattenfyllda hålor. Ibland fick han ta sats för att föra sin passagerare över till andra sidan utan att fastna. Till slut blev det för svårt även för denne tappre trotjänare. Han parkerades vid vägkanten och Indiana Johansson fick fortsätta på egen hand till fots. Den trogna vapendragaren Takko var inte med på detta äventyr. Den fina välgömda skatten hittades omgående och kunde loggas som nummer tolv för dagen och som den näst sista av eventets cacher. TFG
Målet i sikte
Den allra sista gömman kallades Vändplats. Det blev det ju också för mig.
Detta blev vändplatsen även för mig. Den sista av alla eventscacherna är härmed loggad. Jag tog den torra vägen hit. Nu kan jag traska tillbaka till bilen och förhoppningsvis ta mig ut till bebodda trakter igen. Här var det ju ingen hemma, men jag klev på och loggade remsan i alla fall. TFG
Sedan fick jag traska tillbaka till bilen och försöka vända den utan att hamna i vattenhålorna. Jag är ingen fena på att backa så det gäller att hålla tungan rätt i mun.
Bra gula gubbar och stjärnor i Fänestad

Nu har jag rensat kartan i Fänestad på cacher. När jag kom hem åkte maken och jag tillbaka till sommarhemmet och rensade det sista efter eventet. Vi körde tillbaka borden till kyrkan. Där ska bli förmiddagskaffe för alla daglediga imorgon så borden behövs där. Sopsäckarna hamnade i soptunnan. Det var skönt att rensa det rent. Nu är det bara lite underhållsarbete kvar.

Imorgon blir det studiedag, först en föreläsning i Arken i Värnamo, sedan gruppsamtal på skolan. På torsdag ska jag hålla en NTA-kurs i Rörelse & Konstruktion. Det blir vikarie för mig. Så jag ser inga elever förrän på fredag och sen är det helg igen.

måndag 24 september 2012

Måndag med mönster och mums


Mönsterbygge
 Då var det vardag igen efter en riktigt rolig helg. Dags att stiga upp och gå till skolan. Tur att jag har hål första timmen så jag hann kolla upp vad som hänt förra veckan när jag var sjuk. Jag fick leta lite efter mina korgar med böcker och annat undervisningsmateriel.
Dokumentation
 Några NO/TK-lektioner och lite engelska med sexans grabbar, sedan var det dags för matte med sexorna. Idag byggde vi mönster med färgade stickor och markörer i olika färger. Efter lite introduktion satt alla och byggde både enkla och avancerade mönster.
Avancerat mönster
  För en del tog det ett litet tag att fatta vad vi menade med ett mönster i matematiken. Det var inte självklart att det skulle upprepa sig. Vi försökte hitta mönsterbitarna som hela mönstret var uppbyggt av.
Hur långt räcker stickorna?
 Även de som först inte var så engagerade fångades till slut av uppgiften. Andra visade stor uthållighet vid byggandet. Som finaluppdrag skulle de konstruera ett mönster att trycka på nyckelband. Det ska bli spännande att se de olika slutprodukterna.
Puh, äntligen klar!
 Jag missade konferensen i eftermiddag eftersom jag hade en tid på vårdcentralen. Där blev jag bl a vaccinerad med två sprutor. Den ena behöver jag inte ta gen förrän om 20 år. På hemvägen räknade jag ut att då är jag 80 år. Frågan är om jag behöver den då. Den andra var andra dosen av TBE-vaccin. När man är ute mycket i skogen och ibland vistas i fästingrika områden, kan det vara bra att skydda sig mot den här typen av smitta. Själv har jag inte fått så många fästingar i år, men jag plockade en från hunden igår. Det är tur att han är vit så man ser de små svarta rackarna i pälsen.
Scoutlekar
 På hemvägen handlade jag lite till kvällens patrullmöte med uvscouterna. Vi tingade köket i kyrkan och hjälptes åt att baka en äppelkaka och vispa ihop vaniljsås. Det gick snabbt när nio scouter samarbetade.
Godisjakten
 Medan äppelkakan gräddades i ugnen spelade vi spel. En tärning gick runt och när någon fick en sexa, fick den ta på sig solglasögon och försöka plocka upp godis med ätpinnar. Det var inte helt enkelt så efter ett tag bytte vi ut pinnarna mot en minigaffel. Det kunde gå vilt till när någon fick en sexa och slet glasögon av en annan. Det lät i alla fall som om de hade kul.
Äppelkaka och vaniljsås
 Sen smakade vi på äppelkakan. Den föll dem tydligen i smaken, men så hade de sockrat rejält också. Jag tror några av dem fick en riktig sockerkick. De blev lite forcerade, men å andra sidan brukar de kanske vara lite hyperaktiva även i vanliga fall. Sen var det bara disken kvar. Innan jag låste kyrkan och åkte hem, fick jag gå runt och släcka överallt. De andra hade tydligen lite bråttom hem.
Mums eller mms?
Det är rolig läsning i mailboxen och på Facebook även idag. Det är många loggar som ramlar in från eventscacherna och även från mina andra cacher. Några av gömmorna får jag nog titta till lite när jag hinner. Det kan behövas lite underhåll. Gårdagens sena FTF-jakt resulterade faktiskt i att jag loggade min 1200:e cache. Idag upptäckte jag dessutom att det var min 30:e FTF. Det går framåt även i statistiken. Men framöver får jag nog ta det lite lugnare. Nu stundar tider med skriftliga omdömen och utvecklingssamtal, för att inte tala om LPP och åtgärdsprogram. Det är ingen ände på dokumentationen. Men jag gör väl som vanligt - tar en sak i taget.