söndag 30 september 2012

Toppar och torp

 Igår kväll lyste fullmånen över gården. Skyarna drog snabbt förbi den klart lysande månskivan. Ikvll verkar det vara mulet och becksvart utanför fönstret. Skönt att stanna inne i värmen under en filt och smutta på te. Den mörka årstiden närmar sig. Hösten är bara början.
 Men dagen började med sol. Vi åkte till gudstjänsten i Missionskyrkan. Där fick vi lyssna på lennart Henricsson och Youngsters från Oasrörelsen. Han har varit hos oss förut och är mycket duktig på att levandegöra bibelberättelserna. Idag handlade det om den lame mannen och hans kompisar som sänkte ner honom genom taket till Jesus.
 Efter gudstjänsten var mingelfika för alla. Sen åkte vi hem och tog det lite lugnt innan jag började tillaga lunchsoppan. Det blev morotssoppa med räkor, ett säkert kort. Det är gott med soppor på hösten. De värmer och man blir så där lagom mätt, tycker jag.
 På eftermiddagen smet Takko ut och jagade katter. Han hade roligt, men katterna blev nog lite stressade av att ha en hund efter sig. Jag behövde också komma ut och solen sken. Så jag klädde på mig och greppade ryggsäcken och hundkopplet. Takko skuttade glatt in i bilen. Tydligen är en utflykt roligare än katterna.
 Vi åkte till en ny gömma av 1000sjöar utanför Bredaryd. Det är en multicache vilket innebär att det finns flera steg på den. Vi hittade snabbt den första burken. När jag öppnade den blev jag riktigt konfunderad. Det är lika bra att ni får läsa min logg efter lyckad cachejakt:
Efter en god sopplunch var det dags att rasta hunden. Då passar det bra med en torpmulti på lagom avstånd från hemmet. Vi anlände till steg ett och hittar burken enkelt, öppnar den och tittar på innehållet. Jag förstår ingenting. Antingen så är det paltkoma, men jag åt ju bara soppa till lunch, eller så har hjärnan korkat igen. Jag känner mig som ett nöt, men här hjälper det inte att sitta och muttra. Det går åt lite fjädrar anamma. I ett sådant läge är det tur att det finns klokare personer än undertecknad. Jag halar fram mobilen och anropar en livlina, som med några enkla frågor fick mig in på rätt spår. Man behövde inte vara vinkännare för att klara denna cache. Djupt lättad antecknar jag siffrorna och knappar in dem i GPS:en. På väg till steg två får jag nästan en deja-vu-känsla. Platsen påminner starkt om ett gammalt torp som fanns på gården där jag växte upp. Med en så klockren ledtråd hittades steg två efter bara en kort stunds letande. Nästa pussel var inte svårt och snart var vi på väg till slutgömman, som verkligen var en kanongömma. Måste nog logga några skyltcacher till så att jag kan skrapa ihop till lite fler favvopoäng att dela ut. De tar slut alldeles för fort. Både hunden och jag kunde nöjda återvända till bilen. TFG
 Det var detta jag hittade i första steget. Det är tur att det finns vänner som kan knuffa en åt rätt håll. Jag blev helt låst, när jag såg alla vinkorkarna. Nu var det ju inte så svårt.
 Det var ett fint ställe mitt i skogen. Det påminde mig både om Tokö och Norrefåll, två ställen hemma på gården där jag växte upp. Runt den lilla åkern i skogen växte det aspar, som lyste knallgula i solskenet. Mitt på åkern stod ett jakttorn. Där hade man säkert både fin utsikt och fri sikt.
 Yalund hette det gamla torpet, som funnits på platsen. Idag syntes bara stenrösena kvar. Ingen torpargrund syntes till, men det fanns en skylt som Hembygdsföreningen satt upp. Det är bra att inte alla gamla torp glöms bort. Att placera ut en geocache vid dem är också en bra idé.
 Efter torpcachen fortsatte vi till Lanna. Jaf hade två cacher kvar där. Den ena fanns på Lannaberget ovanför fotbollsplanen, också en torpcache som kallas Liljans Berg. Det pågick en fotbollsmatch på planen så vi smög oss runt i skogen tills vi hittade stigen. Förra gången vi var här och letade blev vi nästan uppätna av mygg och knott. Idag var det inga problem med dessa rovdjur. Däremot hade vi fortfarande problem med att hitta gömman. Trots att jag har mina aningar om vad jag ska titta efter, ville den inte uppenbara sig. GPS:en hoppade runt medan Takko satt tåligt och väntade på mig. Till slut gav vi upp och gick tillbaka. Vi passerade precis bakom publikläktaren men jag tror inte det var någon som såg oss. De var helt fokuserade på vad som hände på planen. För min del har jag aldrig fattat något av det so sker på en fotbollsplan. Det är en obegriplig värld för mig. Jag lämnade den gärna bakom mig.
 I stället åkte vi till den andra gömman. Vi parkerade där Katrin visat att vi kunde ställa bilen. Sen gick vi på skogsvägarna mot Fälletoppen. Vi har varit i trakterna en gång tidigare och loggat några andra cacher. Då hade vi sällskap av Katrin och Tess. Idag var det bara vi.
 Det växte gott om svamp på skogsvägarna. Kremlorna lyste röda. Jag hittade några gula kantareller också. Takko travade på för glatta livet. Fram och tillbaka var det nog 2,5 km, åtminstone fågelvägen. Vi följde stigarna och hittade en pil som ledde oss uppför en kulle.
 Där fanns en liten stuga och några bänkar att vila sig på. Men vi vilade inte utan började leta efter cachen. Den hittades snabbt och kunde loggas som #1219. Takko ville inte stanna på toppen, så vi travade iväg nedför backen.
 Det började så smått att skymma. Än var det dagsljus, men snart skulle mörkret komma smygande över oss. Vi gick i rask takt tillbaka till bilen. Det kom lite duggregn, men det slutade snart igen. Nu var vi trötta och ville hem. Takko kröp ihop i baksätet medan jag rattade hemåt.
Takko var tydligen alldeles utmattad av promenaden för han har sovit i fåtöljen hela kvällen. Jag börjar också känna mig lite sömnig. Helgen går mot sitt slut och en ny arbetsvecka närmar sig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar