tisdag 31 mars 2015

Stilla veckan - Svartvita tisdag


Vita tisdag blev regnig och kall, men jag ville så gärna försöka hitta en liten vitsippa, om de hade kommit. Hunden och jag tog en snabbrunda i duggregnet. På vägen tillbaka ser jag den där den hukar i fjolårsgräset intill en stor sten. Den är bara en liten knopp som precis visat färg. Äntligen är de på väg.


När man hittat en, ser man lättare nummer två. Bladen lyser vårgröna. Knopparna har knappt börjat skifta i vitt. Några fler kunde jag inte hitta, men det är ju alltid något. Fler lär det bli så småningom. Man får glädjas åt det lilla.


Vita tisdag kallas visst ibland svarta tisdag. Egentligen är det fettisdagen som är vita tisdag, men namnet har också kommit att beteckna tisdagen i Stilla veckan.

Om nu vitsipporna fick stå för det vita, så fanns det annat som kunde hänföras till det svarta. Arbetsdagen avslutades med ett stormöte på skolan. Det kallas så när både fritidspersonalen och skolans personal träffas. Mötet skulle handla om vår kommande organisation och lokalanvändning. Det positiva var väl att vissa lokaler kommer att byggas om så att vi får fler mindre utrymmen för elever med särskilda behov.

Det dystra, svarta, var väl att det som lät nästan för bra, när vi träffades på studiedagen i januari, visade sig vara just det - för bra för att vara sant. Det som skulle bli ett pilotprojekt med tvålärarsystem "bidde bara en tummetott". Jag tror att vi alla som jobbar på skolan gick hem både arga och besvikna. Vi jobbar och sliter tills vi nästan stupar. Då känns det väl inte särskilt bra att få höra att vi behöver bli effektivare och mer flexibla. Dessutom ska vi vara tacksamma för att vi får behålla de resurser vi har just nu fast vi egentligen har "för mycket" resurser. Det talades om för oss att vi inte kunde "äta oxfilé" hela tiden, men om vi snålar kanske vi kan har det ibland. Vi kände mest att någon oxfilé har vi inte sett till på år och då. Det är nog mest "blodpudding" på menyn. Men vi får väl fortsätta att trolla med knäna till vi går in i väggen en efter en.


Allt i livet är ju inte svart eller vitt, som tur är. Ibland är lite grått och det behöver inte vara trist. I morse var det två tranpar nere på åkrarna. Ett par på varje åker med en stenmur emellan. De tävlade med varandra om vem som trumpetade bäst och högst. När jag kom hem på eftermiddagen, såg jag bara det ena paret, som spatserade i åkerkanten. Hackspetten lät på sitt sätt. Den trummade så det ekade över nejden. Våren kryper sakta framåt och vi närmar oss påsk.

måndag 30 mars 2015

Stilla veckan - Blå måndag


Vi är bu inne i den s k Stilla veckan. Det veckan före påsk som kallas så. Den börjar egentligen med Palmsöndagen, som vi firar till minne av hur Jesus red in i Jerusalem på en åsna. Då var det fest och hyllningar från folket. Bara några dagar senare lät det hel annorlunda.

Det är väl ofta så det är i livet. Ena dagen är det fest, nästa dag är det vardag eller kanske till och med sorg och smärta. Ibland är det uppåt, ibland neråt. Livet växlar.


Alla dagar i Stilla veckan har olika namn. Varför och vad de betyder kan man läsa här. Måndagen är blå. Den kallas alltså Blå måndag precis som måndagen före fettisdagen, den första måndagen i fastlagstiden. Fastlagens sista vecka börjar nu. Den blå färgen anses vara lugn och stilla. Man klädde ofta kyrkorummet i blått.

Blått är mångas favoritfärg. Det är en av mina favoritfärger också. Den påminner oss om himlen och vattnet. Den lyfter och bär. Den får oss att tänka efter. Men den kan också uppfattas som melankolisk och sorgsen. Det är väl därför som bluesen kallas just så. Den innehåller "blå" toner.

För mig har den här dagen varit lugn och stilla. Den började med migrän så det var inte att tänka på att åka till jobbet. Det var bara att vila. Förkylningen håller i sig även om jag inte är febrig. En annan bidragande orsak är säkert sommartidens inträde. Jag har aldrig varken gillat eller förstått vitsen med sommartid. Mycket talat för att omställningen påverkar oss negativt. Jag tycker att vi kunde avskaffa den och fortsätta med normaltid hela året. Det är ju ändå ljust på kvällarna under sommarhalvåret.

lördag 28 mars 2015

MC-mässan i Halmstad


Denna helgen var det MC-mässa i Halmstad. Förr brukade vi alltid åka till MC-mässan i Stockholm eller Göteborg. Nu blev det Halmstad i stället. Den här mässan är inte lika stor som de vi åkte till på 80-talet, men det fanns en del att titta på i alla fall.


Vi åkte hemifrån på förmiddagen när hunden blivit rastad och vi ätit frukost. Parkeringsplatser fanns det och vi ställde oss i kön in.


Därinne träffade vi min bror som åkt hit från Växjö. Annars träffade vi inte på några bekanta ansikten.


Halmstad Arena var platsen. Golvet var fyllt av montrar med motorcyklar och annat motorrelaterat. Det var inte så trångt ändå som det brukar kunna vara på en mässa.


Vi gick runt lite. Det var inte större än att vi kunde hitta varandra igen. Jag tog en kopp kaffe i cafeterian. Det är trots allt så att de andra är lite mer intresserade än jag. Det är kul med motorcyklar men jag behöver inte studera alla detaljer och modeller.


Vi mötte en annan ful figur i Trafikskadeföreningens monter. En sådan vill man inte gärna möta ute på vägarna. Det räcker att de finns i skogarna. Nu var det längesen de var framme hos oss. Men man ser spåren efter dem här och där.


Det fanns förstås gott om olika motorcyklar. En del var stora och vräkiga.


Andra var lite retronostalgiska.


En del var bara konstiga.


Det här var några av alla utställda modeller.


Vi hittade lite nostalgiska affischer. Swedish TT på Anderstorp har vi ju minnen från. Maken var med tidigare än jag. 1984 kan jag tidigast ha varit med.


Andra halvan av 80-talet jobbade vi i presstältet vid de stora motorcykeltävlingarna. Det var Happiness MC-klubb som skötte servicen till journalisterna. Jag bredde många mackor och serverade otaliga koppar kaffe och massor av burkar med läsk.


Vi mötte en del legendariska motorjournalister från många olika länder. Japanerna var alltid så tacksamma för mackorna och servicen. Andra var lite otåliga och ryckte listorna med varvtider ur händerna på oss. I presstältet knattrade det på skrivmaskiner och luften fylldes av många olika språk.


Sen hamnade vi i en annan lokal med lite äldre modeller. En del kände vi igen att kompisar eller vi själva haft. Andra var betydligt äldre.


I en hörna fanns gamla mopeder från mopedfabriken Rex i Halmstad. Min bror påminde mig om att pappa köpte en röd Rex till mig när jag var 15 år. Jag åkte inte så mycket på den för inga av mina kompisar hade moped då. De cyklade i stället.


Det var nog mest pappa som åkte på min moped. Mina syskon åkte mer moped, men de hade andra modeller.


Jag blev rätt mätt på att gå runt i mässlokalen, men jag väntade ut maken och brodern. Till slut var även maken nöjd och vi träffades igen vid den stora besten med gaddarna. Det fanns även uppvisning i en lokal, men där var så fullt att vi inte kom in så vi kunde se något.


Nu var det dags för lite mat. Vi sa hejdå till brorsan och åkte för att leta upp någon restaurang. Det var inte så lätt. Till slut hamnade vi på en kinesisk restaurang på Östra stranden. Det var god mat och mycket på tallriken. Servitören var trevlig och vi blev mätta. Sen ville maken åka till Biltema och det fick han. Jag väntade i bilen medan han uträttade sina ärenden.


Inte långt därifrån hade det utkämpats ett slag på 1600-talet, Slaget vid Fyllebro. Maken kände till det och jag hade en svag aning om att jag läst om det i någon cachebeskrivning. Jag hittade cachen i GPS:en och läste beskrivningen högt för maken medan vi väntade på maten. Sen tyckte jag att vi kunde åka dit där minnesplatsen fanns. Den hade invigts av försvarsministern 2010. När vi kom dit, fanns fyra andra personer där. De höll på att hissa nya vimplar i flaggstängerna. Vi pratade en stund med dem och det visade sig att de hade varit med vid invigningen och visste en hel del om slagfältet. Sen åkte de och vi kunde leta efter burken, men den verkade vara borta. Kanske hade den funnits vid den gamla bänken, som nyligen ersatts med en ny. Det fick bli en DNF.


Vi åkte vidare hemåt, men jag lyckades få maken att stanna till flera gånger där det fanns cacher att logga. Vid den första stannade han i bilen. Jag fick själv traska rakt in i skogen och logga en gömma ur WCCH Julkalender 2014. Det stod en annan bil vid vägkanten med två personer med huvudena nere i motorrummet. De verkade ha lite problem.


Det var mycket skräp i skogen som det ofta blir vid de stora vägarna. Men jag behövde inte gå långt förrän jag såg burken ligga på några grenar i en gran. Den skulle ha hängt men så gjorde den inte. Loggad blev den i alla fall.


Vid Nissaström fanns flera cacher. Jag övertalade mannen att åka fram till naturreservatet. Där fanns rester från gamla tiders industrier som kunde intressera honom mer än burkletande. Ändå var det han som fann gömman. Ledtråden stämde dock inte längre.


Naturreservatet bredde ut sig på båda sidor om Nissan söderut från skylten. Där fanns spännande växtlighet och intressanta fåglar som strömstare och kungsfiskare.


När jag loggat gick vi en liten bit längs leden och kikade sen norrut mot dammen.Här nedanför var det nästan inget vatten som strömmade. Inga glada laxar lekte här.


Det såg nästan likadant ut nedströms. Det fanns ruiner efter gamla tiders dammar och broar. Det fanns visst bara ett hus kvar från det gamla bruket och det var smedjan.


Vi vände bilen och åkte tillbaka mot Nissastigen. På vägen in hade vi passerat en annan gömma vid kraftstationen. Min privatchaufför fick stanna så jag kunde logga den också. Här var det en ny, fin burk med en ny, torr loggremsa.


I Hylte fanns en nyare gömma bland kantarellerna mitt i rondellen.Trots rätt mycket trafik rusade jag över dit och letade. Maken parkerade bredvid trafikplatsen. Jag spanade intensivt men det kändes inte riktigt bekvämt att leta där så jag gav upp innan jag hittade någon burk. Jag får återvända en annan gång.

Vi stannade till i Smålandsstenar för att handla lite mat. Då märkte vi ett konstigt ljud ifrån bilen. Så innan vi fortsatte hemåt, blev det ett besök på macken. Lite mer olja så försvann ljudet från servostyrningen.


Därhemma väntade hunden ivrigt på att få komma ut på en liten kvällsrunda. Maken gjorde fruktsallad till oss, som vi avnjöt under Earth Hour. Jag måste nog erkänna att vi glömde släcka nån av lamporna, men de flesta var släckta. Jag gav mig inte ut för att logga 1000sjöars nya reflexgömma heller. Den får vänta tills jag blir helt frisk tror jag. Imorgon blir det vilodag.

fredag 27 mars 2015

Vårdagar med vårförkylning


Det har varit lite dåligt med vårsolen på sistone, men nu hoppas vi att den närmar sig igen inför påsken. Då vill vi ha sol och värme. Gärna veckan efter påsk också för då är jag ju ledig.


Den här veckan har varit ganska jobbig. Jag har kämpat med en envis förkylning. Som tur är har jag inte haft feber. Det brukar jag annars få. Nu har det bara varit värk i bihålor, snuva, lätt illamående, huvudvärk, ont i halsen och svullna körtlar. Dessutom har jag frusit och nyst titt som tätt.


I onsdags stannade jag hemma. Man vill ju inte smitta ner sina elever och kollegor. Dessutom hade jag inte orkat snörvla runt och nysa hela dagen i skolan. Det fick jag göra hemma. Jag vilade det mesta, men framåt eftermiddagen tog jag mig i kragen och vispade ihop lite våffelsmet. Det var ju våffeldagen. Vårfrudagen är det väl egentligen eller som jag läste nånstans Vårfrödagen. Det var något barn som kallat den så, men det stämde ju också, tyckte den som skrev, eftersom Gud sått ett frö i Marias mage. Det är ju på våren man sår frön. Jag har inte sått några frön än, men kanske det kan bli några nedpetade i jorden framöver.


Lite blommor har jag ändå att njuta av. I tisdags köpte jag en ny liten leksak, en kamera att ta med ut i fickan. Den är verkligen inte stor. Min gamla kompaktkamera håller på att ramla i bitar trots att jag tejpat ihop den. Den jag köpte förra året har inte blivit av med fuktskadorna den fick när jag tappade den i vattenbrynet. Nu hade jag tröttnat på eländet så jag investerade i en ny liten Sony.


Den nya kameran tar verkligen skarpa bilder. Den har en riktigt bra bländare för att vara en så liten digitalkamera. Den är också bra på att ställa in sig själv. Hittills har jag mest provat autopiloten och den är jag nöjd med. Jag är bara lite orolig för batteritiden. Den hade laddat ur idag, men den laddade snabbt på igen.


Igår kämpade jag mig till skolan trots förkylning. Det var andra dagen med nationella prov i matematik för sexorna och jag ville gärna vara med. Det gick bra och jag klarade även av en lektion i engelska med femmorna innan jag åkte hem. Egentligen skulle jag jobbat längre men jag orkade inte mer. Idag stannade jag hemma igen. Det är ingen idé att pressa sig för hårt. Det drar bara ut på eländet.


Det blev en vilodag för Takko och mig, men vi gick ut en runda på eftermiddagen. Koltrasten sjöng och nötväckan klättrade runt på trädstammarna. Gräslöken har börjat spira i krukan som står på verandatrappan. Det kanske kan bli några strån på påskmaten. De ludna magnoliaknopparna sväller och jag längtar tills de slår ut.


Det var skönt att vara ut en stund i trädgården. Takko gillade det också. Han spanade från trappan medan jag påskpyntade lite i trädgården.


Krokusarna har blommat över och vissnar bort. Nu får påskfjädrarna stå för färgprakten ett litet tag innan tulpaner och andra lökar tar över. De kalla nätterna hade gått illa åt tulpanbladen som kommit upp, men förhoppningsvis tar de sig. När vi kom in igen, hade luftvägarna vidgats och det gick lättare att andas igen. Än har inte förkylningen gett med sig, men det kommer den att göra. Inget elände varar för evigt som tur är.

tisdag 24 mars 2015

Stressigt schema och fartfylld färd


Äntligen kan jag pusta ut efter en superstressig dag med fullt schema. Den började förstås i skolans värld där allt är inrutat i ett schema. På dagens schema fanns först nationella prov i matematik med årskurs 6. Två pass på 60 resp. 80 minuter med en rast emellan. Då hann jag i alla fall dricka en kopp kaffe. Det var värre med lunchrasten. Den brann inne. Det finns elever som behöver lite längre tid för att genomföra proven och det har de rätt till. Så därför blev det ingen lunchrast för mig idag. Jag hann bara trycka i mig en powerbar, som råkade finnas i väskan, på de 6 minuter som var kvar tills jag skulle ha engelska med femmorna. Sen var det bara en femminuterspaus mellan engelskan och NO-lektionen. Femmorna redovisade sina konstruktioner och tester av månbilarna. Det var lite från det stressiga livet i skolans värld.


Dagen var inte slut och inte heller stressen. Jag rusade vidare mot personalrummet för att sätta igång diskmaskinen innan jag åkte hem på en snabbvisit för att rasta hunden. Tjugo minuter senare satt jag i bilen igen på väg norrut mot Jönköping för ett återbesök hos homeopaten. Jag hann precis upp i tid trots slöfockarna längs vägen. Besöket på Gräshagen gick fort och snart var jag ute igen med en ny påse medikamenter.


Den här gången hade jag inga bestämda inköpsplaner. Jag åkte upp en vända till A6, men jag tittade mest. Det blev inga stora påsar med hem. Jag hittade inte det jag ville ha. Solen sken och det var rätt skönt ute så jag gick en runda. De flesta cacher i området har jag tagit, men jag hittade några munzees i stället. Det är inte lika roligt och det var längesen jag scannade QR-koder.


Hungrig var jag så det fick bli lite Teryakikyckling på Soya Express innan jag drog vidare. Det är gott, går fort och är hyfsat billigt. Men kaffe hade de inte.


Det fick bli en liten latte på Espresso House också. Där satte jag mig en stund i en fåtölj vid de stora fönstren. Solen sken in och värmde gott. Där kunde jag pusta ut en stund innan bilen fick rulla söderut igen.


Varje gång jag åker till Jönköping brukar jag försöka logga åtminstone en burk. Förra gången var det ruggigt väder och Katrin och jag hade svårt att hitta någon gömma att logga. Då blev det en burk av det rejäla formatet i Vaggeryd. Jag fick en hälsning via Facebook från henne att det finns ju alltid Vaggeryd. Då var jag på väg ditåt. Först hade jag försök hitta en myst som jag löst men den ville inte bli hittad av mig. Jag körde gamla riksettan bredvid motorvägen och plötsligt såg jag en grön burk på kartan i min GPS. Jag körde rakt över den enligt spåret i GPS:en.


Jag backade lite och parkerade i en liten ficka bredvid gömman. Nu var det mörkt och ficklampan fick tas i bruk för att kunna se burken. Jag kände igen modellen för jag loggade en annan i samma serie för några år sedan. Detta var Muskelbil #3. Den andra var nog #2. Därmed hade jag en loggad gömma även den här gången.

Sen fortsatte jag söderut och passerade Vaggeryd. I Skillingaryd stannade jag vid macken och köpte en dricka. Jag var så törstig att hela munnen klibbade ihop. Dessutom är jag förkyld igen, men jag har som tur är ingen feber den här gången. Det är bara lite tjockt i de övre luftvägarna, bihålorna värker och näsan rinner. Jag fryser lite, men här i arbetsrummet är det varmt och skönt. Den nya luftvärmepumpen sköter sig bra. Nu hoppas jag att morgondagen blir lite lugnare.