onsdag 28 september 2016

Hobbyvrå och eget gym


Egentligen har man det riktigt bra. Jag har en hobbyhörna på rummet där jag kan läsa, lösa korsord, kolla på datorn och sticka. Så visst finns det lite att göra. Men ibland är det fort gjort.

Det är bra service också på stället. Ofta kommer de och frågar om jag vill ha lite glass eller något annat. Allt för att jag ska kunna pilla i mig så mycket som möjligt. Just nu fixade de fram nyponsoppa och glass till mig.


Ett eget gym har jag också fått. Ja, det är ju inte så stort. Det består av en motionscykel och ett gummiband, men det senare kan ju användas till det mesta. Det var en sjukgymnast fixade gymmet åt mig igår. Jag har inte hunnit pröva det än, men det ska bli snart.

Idag kom en dietist och hälsade på idag. Det gäller ju att försöka äta så bra det går, när magen krånglar och illamåendet kommer. Lite tips fick jag och hon kunde rekommendera lite lättare föda att äta. Äta ofta är också bra.


Vädret utanför har ju växlat en hel del. I natt regnade det och blåste mot fönstret. Resultatet syns på marken där gräsmattan täckts av fler gula löv. Dessutom har det glesnat i buskagen så man ser igenom dem här och där.


Den grå morgonen övergick i solsken, men nu regnar det visst igen samtidigt som solens strålar letar sig ner mot marken. Riktigt höstväder! Jag gillar ju hösten, men i år blir det att betrakta den från fönstret. Tur man har stora fönster och vid utsikt.


Mina värden är nu nere i botten, i alla fall de vita blodkropparna. Det är som det ska vara. De röda blodkropparna och trombocyterna är också på väg nedåt. Därför får jag idag blodtransfusioner. Två påsar blod får jag. Då brukar man också bli lite piggare och orka mer. Idag på förmiddagen vilade jag mest för då var jag ganska matt. Nu kan jag sitta uppe igen, men orken är inte så stor.

Nu väntar vi på att värdena ska börja stiga igen, men det kan ta ett tag innan det börjar hända något på den fronten. Stamcellerna ska hitta rätt och sätta igång sin produktion. Fram till dess gäller det bara att ha tålamod och hålla ut. Det är ju en riktig utmaning jag har att ta mig igenom.

måndag 26 september 2016

Vecka 2 - Isolering


Idag är det en vecka sedan jag blev inlagd på sjukhus. Jag mår lite bättre, men samtidigt håller mina värden på att sjunka precis som de ska. Idag är de så låga att jag är under isolering. Det betyder inte att jag inte får ta emot besökare, men bara några i taget och de får inte bära på smitta. Alla räknar med att jag kommer att få någon infektion, men det är dumt att få för många.

Eftersom jag haft svårt att behålla maten, fick jag under natten näring i droppform. Sen har jag klunkat i mig lite buljong utan problem och en isglass som efterrätt. Den var god för då slapp jag den torra och konstiga smaken i munnen ett tag. Vi får väl se vad det kan bli för något gott till kvällsmat.

Tiden går sakta både på natten och på dagtid. Det är tur att det finns lite fasta rutiner på ett sjukhus. Avbrotten för mat, kontroller och provtagning delar upp dagen i lite kortare pass. Det är bra. Annars brukar snuttifiering inte vara så bra, men här funkar det.


Dagens uppiggande besök stod Marita för, min väninna och f d kollega. Den glada pensionären hade ett ärende till staden och passade på att leta upp mig. Det var trevligt att prata bort en stund. Tack, Marita, för besöket och för tidningarna!

Det blåser lite utanför fönstret. Björkarna vajar. Solen sken tidigare men nu har molnen börjat samla ihop sig för att dölja den. Höstfärgerna skymtar bland buskar och träd. Jag får väl följa höstens gång här inifrån ett tag. Det händer inte så mycket. Några som promenerar förbi. Bilar som parkerar eller kör iväg. Igår studerade jag två skator och idag flög några kajor förbi.

Tack alla som skickat hälsningar på olika sätt! Det värmer. Ny rapport kommer när det finns något att berätta.

PS

Det blev risgrynsgröt till kvällsmat. Magen tackade och jag lyckades äta upp hela lilla portionen. Hoppas nu att magen är på bättringsvägen. Kram Inga

lördag 24 september 2016

Besök och lite pyssel



Här sitter jag nu. Idag har jag orkat göra lite mer. Jag har kunnat vara ute lite på nätet och kolla. Sen lade jag upp en ny stickning. Sockar igen, men det är det enklaste. Annars är det ganska tråkigt för det mesta. Ikväll försökte jag lyssna på en ljudbok. Det kanske kan bli något. Sen finns förstås TV:n om man orkar.


Idag fick jag besök. Bilden blev inte så bra, men ni ser en liten del av mitt rum. Maken kom upp på besök och hade med sig lite post och annat. Det var roligt att träffa någon och inte bara all personal. De är trevliga, men de växlat hela tiden. Nu börjar jag känna igen en del. Maken stannade en stund men sen fick han åka hem till Rannäs och hunden. Det verkar gå bra med Takko.


Den här veckan kom visst vår nya soffa och min fåtölj. Det missade jag, men jag får se dem när jag kommer hem. Maken och hunden har invigt dem.

Idag har jag mått lite bättre i varje fall på förmiddagen. Nu ikväll känner jag av lite illamående, men det finns ju medicin mot det. Jag har inte kunnat äta så mycket och har gått ner ännu mer i vikt. Jag får försöka ta igen det sen. Det är inte så lätt att motionera men några meter åt varje håll kan jag gå.

Nu sitter jag och ser ut över stan där ljusen har tänts. Jag ser bort mot ett av de områden jag bodde i för många år sedan. Jag har ju bott i den här staden i nio år sammanlagt. Mycket har förändrats också. Så är det. Allt förändrats med åren som går. Det gör vi också. Det är nog bra att det är så. Nu ser jag fram emot en positiv förändring. Jag hoppas att jag snart ska må bättre och kunna komma hem. Men ibland måste det bli sämre innan det blir bättre.

fredag 23 september 2016

Flyttad till Jönköping

Då har jag fått flytta över till hemregionen Jönköping. Jag befinner mig på Medicinavdelning A på Länssjukhuset i Ryhov. Här blir jag väl omhändertagen, men det är lite ensamt och tiden går rätt långsamt när man inte orkar göra så mycket.

Utsikt från mitt fönster

Hittills har allt gått enligt planerna. Jag fick cytostatikan i tisdags. Under tiden fick jag suga på isbitar för att skona slemhinnorna i munnen. Redan i onsdags fick jag sedan tillbaka mina stamceller, som skördades i juli. Fyra personer arbetade i en timme med detta. Det var två från labbet som tinade påsarna med de infrusna stamcellerna och förde över dem till sprutor. Sedan tog sköterskan från avdelningen över och injicerade samtidigt som en undersköterska höll koll på blodtryck och puls. Det var sex påsar och varje påse tog 10 minuter så det hela tog en timme. Även den här gången fick jag suga på något. Nu var det halstabletter för att slippa konstiga smaker i munnen som man kan få.

Sista natten i Linköping blev jag flyttad till ett annat rum. Jag fick dela det med en annan kvinna. Än så länge är jag inte så känslig. Det kommer senare. Det var svårt att sova. Igår förmiddag fick jag åka hit med taxi.

Mina blodvärden är fortfarande bra. Det är meningen att de ska sjunka, men det kan ta ett tag. Sedan dröjer det kanske innan stamcellerna har kommit igång med att bilda nytt immunförsvar. Det är då jag behöver vara isolerad för att inte bli smittad. Det blir jag säkert ändå, men man vill inte ha för mycket för kroppen att jobba med. Så här kommer jag nog att få vara ett bra tag.

Just nu orkar jag inte så mycket. Det blir mest att vila. Jag vet inte hur ofta jag orkar uppdatera bloggen, men jag ska försöka om jag har något att berätta.


måndag 19 september 2016

Framme i Linköping


I morse blev det tidig uppstigning efter en nästan sömnlös natt. Men det var bara att ställa sig i duschen och skrubba med Deskutan. De ville ju att jag skulle vara ren när jag anlände. Mediciner och frukost intogs och maken tog en runda med hunden innan vi kunde ge oss av. Hunden kommer nog att sakna mig, men han får träffa Eva i stället. Hon bor i byn och ska gå ut med honom på dagarna när Maken jobbar. Hon hälsade på igår kväll och de kom bra överens, hunden och hon.


Maken skjutsade in mig till Värnamo sjukhus. Vi satt och väntade på linken till Linköping i centralhallen. Kl 06:45 hade ingen buss kommit. Vi väntade nästan en kvart till. Sen ringde jag till beställningscentralen. Då kom bussen.


Vi hann upp i tid i alla fall. Det var bara jag som skulle åka med. Jag satt och slumrade nästan hela vägen. Jag hade med mig ett par mackor som jag åt uppåt Ödeshög nånstans.


Nu är jag installerad på Hematologen i Linköping. Samma avdelning som tidigare men lite annan utsikt. Dagen har sen gått åt till provtagning och så har jag fått en CVK inopererad. Nu slipper de sticka mig i armarna hela tiden. En CVK är en central venkateter. Den sitter i en ven under huden ungefär vid högra nyckelbenet. Operationen gick bra men det stramar lite.


Mat har jag fått. Till lunch var det kokt torsk och till middag fick jag rotmos med fläsklägg. Det var längesen jag åt rotmos och det smakade gott.


Resten av dagen får jag vila inför morgondagen. Då ska jag till tandläkaren. Sen ska ajg ju också få cytostatika. Det känns lite läskigt för jag vet ju att jag förmodligen inte kommer att må så bra efter det. Men det gäller bara att ta sig igenom en dag i taget.


Jag har börjat läsa lite mer nu när jag orkar. Nu har jag kommit en bit in i Tomas Sjödins Tusen olevda liv finns inom mig. Det är en bra bok som jag kan rekommendera. Men jag kommer nog inte orka så mycket de närmsta dagarna. jag kanske inte orkar blogga heller, men jag kommer väl igen senare.

lördag 17 september 2016

Firat med släkten


Eftersom jag egentligen skulle ha legat inlagd på sjukhus nu, trodde jag inte att jag skulle kunna vara med på Linas och Mikaels förlovningsfest. Nu blev det ju inte som det var tänkt. När min transplantation blev framflyttad, öppnade sig andra möjligheter.


Det är alltid trevligt att träffa släkten. Dessutom blev vi bjudna på goda pajer. Solen sken och vi kunde sitta ute om vi ville. Det ville vi.


Flera generationer samlades. Lille Noah var väl yngst i gänget. Tyvärr kunde inte mamma vara med. Hon orkade inte ta sig över till syrrans hus, men vi hälsade på henne innan vi åkte hem.


En del ser vi inte så ofta då de bor lite långt bort. Desto roligare att träffas när vi väl gör det. Nu dröjer det väl ett tag innan jag kan träffa släkt och vänner.


Förlovningsparet håller till i Lund vanligtvis, men det var tur för mig att festen var lite närmare. Det hade varit jobbigt att åka så långt. Jag var trött ändå, när vi kom hem. Det fick bli en stunds vila i sängen.


Till kaffet serverades tårta, frusen cheesecake och någon nötkrämskaka. Allt smakade gott för en gottegris. Imorgon får jag nog vila lite extra inför måndagens resa. Den startar tidigt. Lite packning får jag också ägna mig åt. Sen bär det av.

Äntligen höst


Efter flera svettiga dagar kom äntligen hösten. Det blev lagom svalt att ge sig ut på promenad med hunden. Jag gillar ju inte när det är för varmt dvs över 25 grader. Det är väl därför jag gillar hösten mer än sommaren.


De varmaste dagarna var det stundom t o m  för varmt att sitta på verandan. Annars är det en bra plats. Fikat brukar smaka extra gott där.


Takko gillar också verandan. Fast ibland lägger han sig ute på gräset och solar. Nu ser han inte så bra men förr satt han och spanade mot grannarnas håll. Nu får han titta lite närmare och ändå missar han en del. Katterna kan smita förbi honom utan att han märker det.


Katterna gillar ju solen, men de gillar också små trånga utrymmen. Dessutom föredrar de höga viloplatser. Där har de ju bättre koll på omgivningarna. Det vill ju vi också ha. Ibland tappar man kontrollen och vet inte riktigt vad som kommer att hända. Lite så känns det nu inför nästa veckas behandling. Men man får lita på att det finns andra som vet och sen ta en dag i taget.


Igår blev det en liten geocachingrunda tillsammans med Katrin och Fredrik. Det gäller att ta vara på de tillfällen som ges. Detta kanske var sista rundan innan Linköping. Min sista gömma i serien Gårdarna runt sjön publicerades också igår. Den handlar om Schedingsnäs. Det känns bra att ha fått ut alla fyra innan jag åker. Min septembergömma är också klar och godkänd av reviewern. Den kommer i mitten av nästa vecka.


Vi parkerade på den lilla angivna parkeringsplatsen, gick över vägen och in på naturreservatets område. Här är det ganska lättgången terräng vilket passar mig bra.


Det fanns gott om tvillingtallar i skogsdungen. Undrar varför det finns så många just här. Vi såg spåren efter branden för några år sedan. De stora tallarna klarade sig bra. De lär visst bli starkare av att bli lite svedda. Det är ju så med oss människor också. Lite motgångar härdar och gör oss starkare.


Vi kom ut på stenblocksområdet. Här ser man verkligen vad den stora isen lämnat efter sig. Vi kikade runt lite vid nollan och plötsligt hade Fredrik hittat gömman. Det är 1000sjöars senaste som heter Milstolpe. 20160910 9/12. Det är 15 år sedan han registrerade sig på geocaching.com. Verkligen något att fira! Vi firade att vi hittade gömman.


GeoZack var förstås med och han gillade att bestiga berg. Det här stora klippblocket hade häftiga mönster. Många av de andra stenblocken var spruckna. Platsen är verkligen magisk. Det är inte konstigt att detta är en av mina favoritplatser som jag gärna återvänder till.


Vi hade fin utsikt mot kullen med utkiken. Där finns ju fler gömmor men de har vi redan hittat. Vi tog i stället samma väg tillbaka till bilen för att fortsätta resan mot andra burkar.


Bakom den parkerade bilen upptäckte vi att någon hade dumpat en hel massa flak med tomma jordgubbskartonger. De hade säkert legat där ett tag. Flaken avslöjade att de kom från Belgien. Vi förstod att här hade någon flyttat över jordgubbarna till andra kartonger som troligen var märkta som svenska. Detta är riktigt tråkigt att hitta. Inte nog med att de skräpat ned i naturen. De har också fuskat och lurat oss konsumenter.


Nästa gömma vi besökte fanns neråt Svanaholm. Här var jag när den kom i januari men då var jag inte så rörlig och hade inte med mig verktyg så att jag kunde få tag på loggboken. Jag fick avbryta och åka vidare.


Den här gången var vi ju fler som kunde hjälpas åt. Fredrik fick plocka fram burken. Katrin, som är den fingerfärdigaste av oss och som har mest tålamod med pilliga saker, fick försöka lirka fram nyckeln till låset. Efter en stund kontaktade jag en livlina som kunde bekräfta att vi var helt rätt ute. Medan vi pratade lyckades Katrin med uppdraget. Sen krävdes det bara lite handkraft för att få upp locket och kunna logga Första 2016 = GC300. 1/12. Det var förstås ännu en 1000sjöargömma.


Zack hade sina egna gömmor att leta efter. Han sprang runt på åkern och nosade. På betesvallen bredvid betade kreaturen. De var väldigt nyfikna på oss och mest på Zack. Han var också intresserad av dem.


Nästa gömma hette Boulder och fanns vid en stor sten. Här var det Katrin och Zack som hade ögonen med sig. På vägen mot gömman passerade vi en annan gömma som vi loggat för längesen. Röret satt kvar men gömman är arkiverad.


Zack kommer nog att bli riktigt duktig på att leta geocacher. Den här gången fick han träna på att nosa efter plast, men gömman var fint kamouflerad, en riktigt passade gömma för platsen.


Dagens sista gömma fanns nere vid Hamnen i Bökkullen. Vi körde förbi boulebanan där jag loggat en gömma för några år sedan. De andra försökte hitta den, men den verkade vara borta. Så vi fortsatte ner till småbåtshamnen vid Bolmens norra ände.


Än en gång fick Fredrik göra grovjobbet och vi andra tittade på. Vi loggade som Team Zack, som vi brukar. Det var ingen stor aktivitet i hamnen. De som fanns där verkade inte bry sig om vad vi gjorde. De kanske visste om gömman.


Zack var mer intresserad av vattnet. Han plaskade lite i vattenbrynet. Ett litet bad lockade nog. När vi ville åka hemåt, hade han andra planer. Han bara tittade på oss och stod kvar i vattnet.


När han fått fånga en liten boll några gånger, gick det sen bra att hoppa in i bilen igen. Nu började vi bli trötta och kvällen närmade sig. Så vi vände hemåt igen.


På åkrarna mellan Slättö och Åby hade ett stort antal tranor samlats. Vi både såg dem flyga och hörde dem redan tidigare i Svanaholm. De kanske samlades här för gemensam avfärd söderut.


Ibland var det ett gäng som tog en lite flygtur och sen landade dem på åkern. Här verkade de kunna hitta lite att äta. De laddade väl för resan.


Vi åkte hem och laddade efter resan. De satt fint med lite te och en macka efter dagens utflykt. Lite senare fixade jag till en pizza åt oss. Då hade kalmarsonen anlänt till Rannäs för att fira helg med föräldrarna.