torsdag 25 augusti 2016

Nytt rekord och ny kur


Hunden och jag har börjat den här veckan med att träna upp oss på hundrundan. Oftast blir det först en kort tur ner till postlådan efter lunch. Sen tar vi en längre sträcka på hundrundan.


Takko är inte så pigg på att gå så långt. Han vänder gärna så fort vi stannar till. Men igår utvidgade vi träningen och gick hela vägen ner till kanalen. Det var längesen jag var där till fots i alla fall. Det kanske var i jultid senast.


Längs sluttningen ner mot kanalen växer det gott om rönnar. De har massor av bärklasar nu som lyser i rött. Det kanske blir en kall vinter. Det sägs ju att mycket rönnbär förebådar en kall vinter.


Rönnbären är i alla fall vackra att titta på. Jag trodde att asparna skulle ha tappat lite höstfärgade blad men jag såg inte så många på marken än. De brukar annars börja tidigt.


När vi kom in i skogen vid kanalen, blev det genast lite kyligare i luften och fuktigare. Här växer det kaveldun. Annars har vädret var underbart de här dagarna. Jag har kunnat sitta på verandan och njuta för fullt.


Vi vände här vid kanalen men rekordet på hundrundan hade vi slagit. Nästa etapp blir fram till krysset. Vi får se när vi kan ta oss dit.


I tisdags kväll började Takko skälla för fullt. Han var kopplad ute på verandan. Maken stack ut huvudet, vände sig sedan om och sa: "Det är en av dina". Det visade sig vara Hembygden som var ute på en geocachingtur och tänkte logga en del av mina geocacher här i byn. Jag hade ju angett gårdsplanen som parkeringskoordinat på den ena av gömmorna. Jag följde med honom en bit. Då fick hunden en liten kvällstur också. Vid den närmaste, Homemade in Rannäs, fanns det getingar i ett hål i trädet bredvid. Inte så bra för den som vill logga. Det blev några stick i nacken för Hembygden, men vi andra höll oss på behörigt avstånd. Vi fortsatte mot Rannäs kyrka, där vi stannade på vägen medan han loggade burken. Sen vände vi tillbaka och han fick fortsätta på egen hand. Det kom några trevliga loggar senare. Det är alltid trevligt att träffa på några andra geocachare. På lördag är det event igen i Ohs. Det har jag tänkt försöka hänga med till.


Igår var det så dags för ett läkarbesök på sjukhuset. Provsvaren visade att jag svarade väldigt bra på behandlingen. I fredags hade läkaren kontakt med Linköping som ska boka in en tid då de kan ta emot mig. Alla remisser är skickade men det kan dröja 3-4 veckor innan det blir dags att packa resväskan. Därför får jag en ny kur för att inte tappa den goda utvecklingen. Förhoppningsvis blir detta den sista.

Efter sjukhusbesöket och påfyllning av mediciner på apoteket, åkte jag ner till stan. Där pågår värnamodagarna så det var avstängt på vissa gator. Jag handlade lite pennor av den bästa sorten. Det går åt en del både till korsordslösningen och till geocachingen. Sen var det dags att fika på Espresso House. Det blev som vanligt en latte och den här gången provade jag en fylld croissant. Det var gott och precis lagom mycket för mig.



På kvällen åkte maken och jag in till värnamodagarna. Vi brukar ta en tur in för att äta lite god kvällsmat åtminstone en av dagarna. Vi kom på att maken hade fullt upp på kvällarna resten av veckan så det var bara onsdagen som vi kunde åka in. Det var rätt gott om folk. Det mesta var sig likt.


Maken bjöd på mat. I år blev det grekiska grillspett med tillbehör. Annars har vi oftast tagit indisk mat, men variation förnöjer och vi gillar verkligen grekiskt.


Köttet var lite segt men det var inget fel på kryddningen. Tsatsikin var jättegod till liksom salladen och pommes friten. Jag orkade inte med riktigt allt. Jag hade ju ätit soppa innan till lunch. Fast det var ett tag sedan.


Det var kul att komma ut lite. När vi gick tillbaka mot bilen, träffade jag på en kollega, som ibland har ersatt mig, när jag varit borta. Det var kul att ses och få en kram. Vi stannade inte länge på stan trots att det var Så ska det låta i det stora tältet. De höll på att släppa in publiken när vi gick förbi, men vi valde att åka hemåt i stället.


Det var en fullspäckad dag så idag har jag mest vilat och stickat lite. Nu ska jag ta mina piller och äta lite mera soppa innan jag sätter mig på verandan med stickningen.


Takko gillar att ligga i solskenet ute på gräsmattan. Eller så ligger han en stund i skuggan på verandan. Det är i skuggan jag håller till också. Jag bör inte sitta i solen. Vilken tur då att jag inte gillar att sola.


söndag 21 augusti 2016

Firat i dagarna tre


Den här veckan har vi firat i flera dagar. I tisdags inföll den rätta dagen att fira makens 60-årsdag. Han jobbade förstås men jag bakade en kaka och köpte lite jordgubbar så vi kunde fira när han kom hem. Mer blev det inte för vi firade ju lite i förskott tillsammans med pojkarna innan de åkte.


I torsdags skulle jag in till vårdcentralen och lämna lite prover som vanligt. Det går på rutin numera. Just nu är det paus i cellgiftsbehandlingen men nästa kur startar nog på onsdag då jag ska träffa läkaren igen.

Utmed RV27 mellan bron över Lagan och avfarten till sjukhuset hittar man detta fält med solrosor. Det är så vackert och jag har beundrat blommorna varje gång vi passerat. I år har jag inga solrosor i rabatterna. Jag hade en i en kruka men den har blommat över för längesen. Det finns en självplock av solrosor vid Voxtorps kyrka. Där borde man kunna plocka en bukett, om man passerar.


Efter provtagningen gick jag en runda på stan. Då gick jag förbi denna skylt vid en handikappruta på gatan utanför Espresso House. Man läser så många historier på nätet om lata människor som struntar i skyltarna och parkerar på handikapprutorna utan att ha tillstånd. Det måste väl bero å lathet och bristande respekt inte bara för regler utan också för andra människor och deras behov. Hoppas någon får sig en tankeställare av denna skylt.


Det blev en enkel lunchmacka på Espresso House. En levain med kyckling och mozarella och en liten latte räckte gott och väl att mätta mig. Sen tog jag mig stapplande bort till Kapp-Ahl för att komplettera garderoben med några nya byxor. De flesta av mina gamla byxor är för stora och päsiga numera. Det visade sig att jag gått ner två storlekar. Julia hjälpte mig att hitta tre nya par som satt perfekt.


Nu när hunden och jag är ensamma hemma på vardagarna, måste jag ta ut honom på lite promenader. Vi har faktiskt gått första etappen på hundrundan flera gånger. En dag tog vi oss till och med lite längre bort till nästa backkrön innan vi vände. Det funkar ganska bra att gå med stavarna. Förhoppningsvis kan jag träna upp rörligheten lite mer nu.


Säden mognar nu på åkrarna längs vägen. Det är ibland lite fuktigt i luften och inte lika varmt, speciellt inte på morgnar och kvällar. Men ibland är det riktigt varmt ute när solen kommer fram.


Den första tomaten har avsmakats. Den var väldigt söt och god. Jag hoppas de andra mognar snart för det gav mersmak.


Jag hittade en potatisplanta som satt sig själv intill syrenbuskaget. Jag undrar om det finns några små knölar i jorden. Vi får väl undersöka det senare.


Höstblommorna slår ut och låter oss njuta av deras prakt. Höstanemonerna är några av mina favoriter.


Två fuchsior har jag kvar i krukor på trappan. De kom ju ut från potatiskällaren lite sent, men nu har den ena slagit ut sina blodsdroppar och den andra är på gång. På kvällen doftar det av kaprifol när jag går ut på verandan. Hunden bryr sig nog inte om den söta doften. Han nosar efter andra lukter och gör sina behov innan det är dags att natta oss. Det är bra att ha lite rutiner även om man är ledig och bara går hemma och drar. Jag försöker stiga upp rätt tidigt, äta frukost och ta medicinerna. Sen kan jag vila en stund innan det är dags för fika. Förmiddagen kan bli ganska lång annars. Vi har tittat lite på OS även om det inte är mitt största intresse. Lite senare fixar vi mat. Tiden går lite fortare när jag stickar. Det har blivit några sockar och ett par vantar.


I lördags var det dags att fira igen. Då var det Internationella Geocachingdagen. Om man loggade antingen ett event eller en gömma, skulle man få en souvenir och jag har ju loggat alla de andra åren så det är klart att jag ville det. Jag valde att åka till Smålandsstenar på eftermiddagen och besöka ett event som några österrikiska geocachare ordnade där. Det var tredje året i rad som de samlade oss till event. Jag glömde förstås att ta kort fast kameran fanns i fickan. Jag lånar en bild av GSK-nisse som kom ihåg att ta fram kameran innan alla hade försvunnit. Vi var åtta deltagare som fick en trevlig pratstund. Jag hade träffat alla utom en förut. Det var kul att en nybörjare vågat sig dit.


Souveniren var bärgad när jag loggat eventsbesöket. När jag kom hem, åkte maken och jag till sommarhemmet i Fänestad. Det var avslutning på säsongen där. Kenneth Enberg, som är pastor i Smyrnakyrkani Värnamo, predikade. Efteråt serverades hamburgare så kvällsmaten var räddad. Det börjar bli tradition att avsluta sommaren med grillning på sommarhemmet.


Idag var det ingen gudstjänst i kyrkan så vi kunde ta lite sovmorgon. Maken hade fått ett presentkort på Alebo Pensionat i Unnaryd från sina jobbarkompisar. Vi bestämde oss för att ta söndagsmiddagen där.


Pensionatet ligger vackert med utsikt över sjön Unnen. Det finns en geocache där vid Alebo Hälsokälla, men när jag läste de senaste loggarna såg jag att den verkade vara borta. Annars kunde jag gjort ett försök på den.


Maken beställde Aleboschnitzel. Här serverades den med de rätta tillbehören, citron, kapris och ansjovis. Till det fick han stekt potatis och gröna ärter.


Jag valde en annan delikatess, gösfilé. Den var fiskad i Bolmen och smakade jättegott. Det är inte så ofta man får äta gös så då får man passa på när det finns på menyn.


Till dessert blev det en kula vaniljglass från SIA och kaffe. Sen var jag i alla fall rejält mätt. Det var en solig och fin söndag. Vi njöt av det vackra vädret när vi åkte tillbaka.


På hemvägens stannade vi till vid vårt skogslott i Stubbhult för att kolla om de gallrat där som de skulle. Det hade de, men de hade inte kört ihop det än.


Vi har en liten markbit där på andra sidan mossen som tillhör vår gård. Det har funnits ett torp på platsen. Senare bröt man torv ute på mossen och då fanns det torvlador där i närheten, men nu finns bara rester av grunden kvar.


Det blev en liten sväng hem till makens syster och svåger innan vi åkte hem till Rannäs. De bor ju numera i makens föräldrahem. Hon ville ha lite hjälp med att rita hur uterummet ska se ut när de bygger om det. Där frodades lite större tomatplantor än de vi har här hemma. Hon har verkligen gröna fingrar och ett stort trädgårdsintresse.

Då var denna veckan slut. Som vanligt kontaktade jag pojkarna för att få lite rapporter om hur de har det. De hade det bra på sina olika håll. Imorgon börjar en ny vecka.

tisdag 16 augusti 2016

Prat om mat och lite annat


Dags att berätta lite från tiden utan internet. Det strulade fortfarande idag men ikväll verkar det funka i alla fall hjälpligt. Då är det bäst att passa på.


Förra veckan hände det en hel del. Sonen var fortfarande hemma och var ledig. Det var bara maken som jobbade. På onsdagen åkte vi in till sjukhuset. Ännu en spruta väntade på mig. Sen åt vi libanesisk mat på Köket. Jag har föreslagit den restaurangen tidigare i sommar, men de andra har inte velat gå dit. Nu passade vi på att äta lunchbuffé. Man får välja fyra olika mezerätter plus två olika grillspett och ris eller bulgur. Det var jättegott. Jag förstår inte att de andra inte vill prova.


Man kan inte alltid äta ute på restaurang. Ibland får man laga mat själv. Sönerna är båda riktigt bra på att fixa god mat. Maken kan också fast han är lite mer begränsad. Sonen hade plockat lite kantareller när han var ute med hunden. En dag lagade vi renskavsgryta till pastan och serverade den med stekta kantareller. Det var också supergott


I lördags hade jag tänkt ta sonen till hjälp med att lägga ut lite nya burkar, men det ösregnade hela tiden så vi hoppade över det. Vi hade nog inte fått fram några bra koordinater ändå. Jag får fixa det en annan dag. I stället åkte vi hem till min mamma. Det var ett tag sedan vi var där.


Det visade sig att min syster och svåger var där på besök i helgen. Det var ju kul att träffa dem också. Det bli inte så ofta.


Sonen var förstås också med. På söndagen tänkte han återvända till Kalmar. Idag på tisdagen börjar den nya terminen och då måste han vara på plats.


Söndagsmiddagen bestod av älgfärsbiffar med potatismos och ärtor. Ännu en god hemlagad måltid. Efter maten skjutsade maken in sonen till tåget. Nu blir det tomt här hemma. Jag som har varit van vid att ha familjen omkring mig.


Medan de åkte till stationen blev jag upplockad av Katrin, Fredrik och Zack. Den här helgen var det en ny utmaning för oss geocachare. Den gick ut på att logga en multi. Den allra närmsta ologgade gömman var just en multi, men den har verkat lite knepig att få till så vi har undvikit den. Nu tänkte vi göra ett försök i alla fall.


Gömman fanns i skogen mellan Forsheda och Bredaryd, i Furukull. Vi parkerade bilen och gick mot första steget. Det tog ett tag för mig som inte kan gå så fort även om jag har stavarna med mig.


Katrin fick syn på den stora lådan. Vi öppnade den och förstod väl på ett ungefär vad vi skulle göra. Det var inte det enklaste uppdraget. Det berodde nog mest på att synen inte var helt perfekt. Vi prövade lite olika alternativ, men de var fel.


Vi klurade en bra stund och sen började det regna. Då ringde vi en livlina. Han råkade befinna sig vid Biltema när vi fick tag på honom. Han hade varit i Tånnö  och loggat Körkortsrundan. Han erbjöd sig att komma och hjälpa oss. Det tackade vi förstås inte nej till. Vi satte oss i bilen för att undkomma regnet.


En kort stund senare dök den vita springaren upp med räddaren i nöden. Sen löste vi uppgiften enkelt och kunde logga denna multin. Det kändes rätt gott att äntligen fått till en logg här. Dessutom fick vi ju en souvenir till samlingen.


Så här såg dagens souvenir ut. Det var den andra av årets tre utmaningar. Nästa kommer väl om två veckor. Fast redan på lördag är det dags igen. Då är det Internationella Geocachingdagen. Jag hoppas att jag kan åka på ett event då. Det finns visst ett i Smålandsstenar.


Igår och idag har hunden och jag fått klara oss själva. Det har varit soliga och fina dagar. Jag har försökt vara ute lite mer och gått lite längre. Idag gick jag första etappen på hundrundan. Förhoppningsvis ska jag klara av längre turer allt eftersom. Dagens lunch blev istervand med stuvade potatisar och morötter.


På förmiddagen kom det två killar och började gräva i trädgården. Vi har faktiskt väntat på dem sedan i januari. Äntligen ska vi få bergvärmen inkopplad. Det enda som fattades var den sista biten från borrhålet in till pannrummet. Nu har de lagt ner en kabel. Förhoppningsvis dröjer det inte lika länge innan allt kopplas ihop.


Det börjar komma lite höstkänslor ibland. Förra veckan hälsade jag på kollegorna i skolan när de startat det nya arbetsåret. På torsdag börjar eleverna. Det är bara jag som inte börjar igen. Men de senaste dagarna har varit riktigt somriga så jag hoppas det förblir så ett tag till. Jag har suttit ute på verandan och njutit av värmen. Man får ju passa på så länge det varar.