Bibeln - ett äventyr!

Igår var det dags igen. Mikael kom med sin stora röda bibellåda och trollband alla fyrorna. På en dag presenterade han hela Gamla testamentet genom att engagera eleverna i drama, trollerier, rappar och ramsor. Han har varit hos oss varje termin i flera år nu. På hösten berättar han om Gamla testamentet och på våren kommer han tillbaka med Nya testamentet. Alla vet numera vem han är. Femmorna och sexorna hälsar glatt på honom. Alla i perosnalen skiner upp över det trevliga besöket. Dessutom prickade han in rätt dag. Dagen då vår VFU-student bjöd på tårta.

Att känna till vad bibeln handlar om och kunna åtminstone några av berättelserna i den hör väl till allmänbildningen. Förr var det en obligatosrisk kunskap som kontrollerades vid husförhören. idag är det många som får höra berättelserna och därför kan ha svårt att första en hel del företeelser i vardagen. Det är ju trots allt så att bibeln har haft en sort betydelse på många områden i vår kultur. Inte minst i vårt språk finns det många ord , uttryck och liknelser som vi hämtat från bibelns värld. Genom Bibeläventyret kan dagens elever få del av detta.

Visst har det framförts kritik mot att som man säger bibeln prackas på eleverna. Man menar att religiösa organisationer inte borde få tillträde till skolan. Vi har haft Bibeläventyret hos oss under många år och jag har inte upplevt att eleverna blivit pådyvlade något. Det är inte det det går ut på. Instruktören pratar inte om sin tro. Bibeläventyret är helt enkelt ett sätt att presentera bibelns innehåll på ett sätt som eleverna förstår och kan ta till sig. Vi lärare kanske har en hel del att lära av dessa instruktörer. Tänk om vi kunde presentera andra ämnen på ett lika inspirernade sätt. Då kanske eleverna skulle komma ihåg mer av vad vi vill lära dem. Jag tror att alla hos oss har haft positiva upplevelser av den här dagen. det kanske fungerar annorlunda på en del håll. Jag kan tänka mig att instruktörerna är olika. Alla kanske inte är lika duktiga och proffsiga som Mikael.

Det som många har svårt för är kanske att Bibeläventyret på många håll sponsras av de lokala kyrkorna. Ett besök kostar några tusenlappar. Hos oss är det både Svenska kyrkan och Missionskyrkan som betalar kostnaderna. Skolan får erbjudandet. Vi kan acceptera eller förkasta. Det är kanske för att det är religiösa organisationer som man har svårt att acceptera ett gratiserbjudande. Men samma personer kan säkert glatt beställa gratis broschyrer, filmer och annat material från alla möjliga företag och organisation i det det stora gratisutbud som finns. Det finns ju en orsak till att dessa vill få in sitt material i skolan såväl som hemmen. De gör det inte för att vara snälla. Samtidigt etsar de in sina loggor på våra näthinnor genom dessa färgglada och attraktiva broschyrer.

Ska vi då förbjuda alla organisationer att besöka skolan? Jag tror inte på det. Tvärtom behöver vi både få in mer utifrån och själva gå utanför skolans väggar mera. Jag tror inte på stängda dörrar varken i skolan eller på andra ställen.Det är i det slutna som sekterna skapas. Det är i det slutna som intoleransen frodas. Jag tror inte att vår uppgift som lärare är att mota bort oönskade organisationer. Vår uppgift är väl att öppna elevernas ögon för vad som verkligen sägs och lära dem att kritiskt granska det. Öppenhet och tolerans betyder inte att svälja allt man möter. Vi skyddar inte våra barn genom att stänga in dem. Tvärtom gör vi dem då sårbara. Vi skyddar dem bäst genom att lära dem att möta verkligheten. Då ger vi dem redskap för livet.

Åter till några tankar om bibeln. Det är en bok som betytt mycket för så otroligt många människor. Det är en fantastisk bok om man bara tar sig tid att läsa den. Många människor tror att de vet vad som står där, men det är inte alltid de har läst den. Ibland är den svår att förstå. Då kan man behöva hjälp. Det finns många bra böcker eller varför inte lyssna på en bra predikan. jag vill inte vara utan min bibel en enda dag.

Amigurumi - ett mysigt höstpyssel

Hösten inbjuder mer än andra årstider till att pyssla. Visst pysslar vi andra årstider också. Vi pysslar i trädgården alla årstider. Men längtan efter det där mysiga pysslet med garn, tyg och papper tycker jag drabbar mig mer när höstmörkret lägrar sig och det inte är lika roligt att vara utomhus.

Jag tror det var ungefär ett halvår sedan kanske mer som jag stötte på amigurumi. Precis som de flesta som hittar en amigurumi drabbades jag av en oemotståndlig lust att börja tillverka sådana. Men då blev det inte tid att göra så mycket som jag ville. För några veckor sedan hittade jag tillbaka till några länkar om amigurumi. Lusten återkom.

Jag började rota i mina garnlådor och satte igång. Den första modellen jag gav mig på var små söta fiskar. Det blev fler och fler som samlades i mitt stim. Jag började leta efter andra mönster på nätet. Planerna växte fram på att göra en kaninflicka, en liten koala, en häst och en söt liten tomte till granen. Så kom min kollega med en hel bok om amigurumi. Där hittade vi fler modeller. Det fanns en gullig liten sköldpadda som bara måste överföras från bokvärlden till den verkliga världen. Jag var helt såld. Så fort jag hade en stund över eller om jag satt och tittade på TV, plockade jag fram mina garner och virknålar. Modellerna växte i antal. Nu har jag en liten samling som fortsätter att växa dag för dag.

Vad är då en amigurumi? Om ni inte förstått det redan så är det en liten virkad figur, oftast ett litet djur, men det kan också vara en frukt eller en tårta eller ett litet spöke eller... Ja, det är bara vår egen fantasi som sätter gränserna. Amigurumi kommer ursprungligen från Japan. Om man söker på nätet, får man mängder av träffar på ordet amigurumi. Det har blivit en riktig fluga att virka amigurumi.

Efter att ha besök ett oändligt antal pysselbloggar förstod jag att jag måste nog skapa en egen pysselblogg. Det är ju så roligt att pyssla. Blogga är också roligt. Det är klart jag måste ha en pysselblogg. Nu finns Ingas pysselblogg och det första inlägg är publicerat. Så småningom ska jag lägga ut fler bilder och berätta mer om mina pyssel. Jag har ju prövat en massa olika som betonggjutning, tovning, scrapping, smyckestillverkning och mycket mera. Bilderna i det här inlägget visar mina fiskar, sköldpaddan och kaninflickan. Fler bilder och länkar kommer snart att finnas på pysselbloggen.

Ibland kan det vara lite jobbigt att bestämma sig för vad man ska pyssla med. Det finns så mycket roligt att göra. jag är en sån där människa som gärna prövar olika saker. Jag kan många olika saker men är kanske inte riktigt bra på något. Ibland undrar jag om det hade varit bättre att specialisera sig på en sak och bli riktigt bra på den. men tänk om man aldrig blir riktigt bra. vad mycket roligt hade missat då. Jag fortsätter nog i min egen stil och testar allt som verkar intressant oavsett om jag är bra på det eller inte.

Kan lite om det mesta, det låter som en mellanstadielärare. Det är klart att det var det jag skulle bli. jag hade aldrig tänkt att bli lärare. Det var min mammas dröm inte min. Nu blev jag det ändå och snart har jag jobbat 30 år i skolans värld. Det har funnits stunder när jag velat göra annat, men vem vill ha en gammal mellanstadielärare. Jag lär nog bli kvar till pensionen. Även om jobbet kan dränera en på all ork så kan det också ge mycket inspiration och tillfredsställelse också. För det mesta så trivs jag ju så förträffligt bra både med eleverna och kollegorna. Vissa livsval behöver man inte ångra.

Ett annat livsval som jag inte har ångrat är beslutet att tro, att vara kristen. Det är ett val jag gör varje dag. Jag väljer att fortsätta på den inslagna vägen. Visst kan man bli ifrågasatt eller belagd med töntstämpel. Att bli ifrågasatt bekymrar mig inte. Jag tycker att jag har en grund för min tro som håller att stå på. Töntstämpeln kan vara jobbigare. Den är svårare att bemöta för det handlar oftast om människors förutfattade meningar. Det är ibland lättare att töntstämpla någon än att försöka förstå hur personen tänker. Då kan man ju riskera att själv bli kallad för tönt.

Det finns självklart människor vars åsikter och uppfattningar jag varken förstår eller delar. Men jag har ingen rätt att sätta mig över dem. Är det inte det man gör när man töntstämplar någon? Man sätter sig själv som norm och den andre som onormal. Jag har inga problem med dem som tycker och tror annorlunda än jag. Det är de, som inte vill låta mig få samma rätt som de att utöva min tro, som gör mig orolig. Det är det som är skillnaden mellan tolerans och intolerans. Alla har rätt till sina tankar och åsikter, alla har rätt att utöva sin tro (så länge den inte inkräktar på någon annans integritet). Ibland tycker jag att intoleransen ökar i samhället och det bekymar sig. Alla kräver sin rätt men vill inte ge andra samma rätt. Mott detta finns bara en sak att göra - att fortsätta peka på vad som förenar oss i stället på vad som skiljer oss åt. Vi är alla mer lika än olika.

Godnatt, dammen!

Redan igår kväll kunde man känna i luften att snön var på väg. I morse låg det snö på marken. Det var förstås dags för trädgården att somna och dra sitt vita täcke över sig. Flera månader framåt kommer det att vara kallt öch mörkt även om snön lyser upp en del. Sen vet vi att det vänder och trädgården vaknar upp igen. Den kastar av sig det vita täcket och kliver ut i solen. Men just nu kan vi bara längta dit.

Varje årstid har förstås sin tjusning. Det är både spännande och vackert att följa årets gång. Jag har länge tänkt att göra en liten film om vår damm. jag ville vänta tills snön kom så att jag kunde få med några bilder på den snötäckta dammen. Här är dammfilmen som börjar med våren och slutar i vinterskrud.

Jag var rastvakt på lunchrasten idag. Det kan vara skönt att komma ut ett tag på dagen. Fast igår och idag var det både kallt och blåsigt. Visst fick jag hjälpa till att reda ut konflikter, men jag slapp de värsta. De kom senare under dagen.

Den första snön brukar alltid innebära konflikter på skolgården. Den här gången var inget undantag. Det är alltid några som går lite för hårt fram med snöbollarna och inte tar hänsyn till de andras ålder och utsatthet. När man är äldst på skolan förväntas man kunna sätta sig in i de yngress situation. Man har ju själv varit där. Då är det inte bra om man trycker ner dem i marken och kastar hårda isbollar på dem fast de ligger ner. Sedan tvingar man dem att göra snöbollar åt sig. Detta är nackdelen med den första snön. Det förtar en hel del av glädjen med snön. Hos en del lockar den fram de mest primitiva beteendena. Då är det tur att det finns både inlevelse, empati och rättvisekänsla hos andra, och dessutom modet att våga säga ifrån.

Vi människor är varelser med en stor potential till både ondska och godhet. Den finns i oss alla. Det gäller bara att vara medveten om detta, att släppa fram det goda och hålla tillbaka det onda. Det kanske är detta som Paulus menar, när han skriver om att vi ska "kämpa trons goda kamp" (1 Tim 6:12). Den största kampen i livet är nog inte mot andra människor utan den inre kampen mot viljan att alltid bara se till sitt eget bästa. paulus uppmanar oss: "Tänk inte bara på ert eget bästa utan också på andras." (Fil 2:4) Visst kan det kännas skönt med egna fördelar, men det känns ännu skönare inombords när man gör något för någon annan.

Julrosor och diskborstar

Det var kallt ute imorse när jag kom ut med hunden. Frosten låg vit över det mesta. En tunn isskorpa låg som ett lock över dammens vatten med näckrosblad inbäddade. Solen sken men den orkade inte riktigt smälta det frusdna åtminstone inte så tidigt på dagen. I krukan på trappan kämpade julrosen tappert mot kylan. Det är tåliga blommor som klarar flera minusgrader. jag har flera olika sorter som brukar titta fram ur snön och blomma efter nyår. Jag brukar börja dagen med att gå ut en runda. Det är så skönt att komma in i värmen igen och äta frukost, när man tagit en rejäl promenad först. Sedan kan man ägna sig åt andra saker.

Vi hade körövning idag igen. Det var andra gången vi övade tillsammans. Det ska bli riktigt roligt att sjunga på julkonserterna om drygt en månad. Många av sångerna har man hört många gånger förut, men vi sjunger dem i lite annorlunda arrangemang. Några sånger är nya och det blir mycket gospelgung i år. Det är så kul att vi kan får ihop så proffsig kör även på mindre orter. Det är inte bara i de större städerna det händer något. Jag hörde att biljetterna redan är efterfrågade fast vi inte har tryckt dem än. Det är roligt att folk vill komma och lyssna. Men det viktigaste med julkonserterna är ändå att förmedla julens budskap om fred och frihet. "The king is born to save our world", som vi sjunger i en av låtarna.

Ikväll tittade vi på körslaget. När det nu finns ett körprogram måste man ju titta. Man måste beundra deras entusiasm även om stämmor och arr inte alltid höll måttet. Jag höll tummarna för Amy Diamond, men det hjälpte inte. Det kanske hade varit bättre att ringa och rösta, men jag brukar av princip inte ringa och betala en massa för att få rösta. Man kan bli lite trött på alla program med telefonnummer längst ner i rutan. Det känns som om de bara vill klå oss på pengar. Ett samtal kostar väl inte så mycket, men de tjänar bra på att det är många som ringer. Det är väl så med det mesta. Om många bidrar, blir det varken dyrt eller betungande. Om några få ska dra lasset, kostar det på. jag drar gärna mitt strå till stacken. men jag väljen till vilken stack jag ska bidra. Därför valde jag att hellre att köpa något av två elever som kom med WWF:s julkatalog och knackade på.

Allt är inte vad man tror att det är. För många år sedan fick jag ett skott av en krukväxt från min mamma. En Clivia trodde jag. Det dröjde ett tag innan den blommade. När den väl blommade ut, förstod jag att det var något helt annat. Jag vet inte vad den här arten heter. jag kallar den diskborstblomma för det är så blomman ser ut. Jag har haft den i flera år och delat på den när den vuxit. Just nu är det flera exemplar som blommar med sina ljusa diskborstar.

Varje gång diskborstarna blommar tänker jag på att det är lätt att missbedöma människor man möter. Vi tror att de är på ett visst sätt, men när man tar sig tid att prata med dem visar det sig att de är helt annorlunda. Det kan bli både positiva och negativa aha-upplevelser. Den vi trodde var tuff och självsäker visar sig vara både blyg och otrygg, medan den tysta och blyga kan vara fantastiskt duktig t ex på att sjunga och framträda. Det kanske bara är i vissa situationer vi är på ett visst sätt. I andra situationer visar vi andra sidor. Alla människor har många sidor och är värda att lära känna. Även de tråkiga, de gnälliga och de besvärliga har sina ljusa och vackra sidor. Det får mig att tänka på en av föreläsningar på IT-mässan. "Här inne är jag vacker" var titeln. Det är ett citat av en tjej som i datorspelens virtuella värld kunde vara det hon ite såg hos sig själv i den verkliga världen. Vi har väl alla behov av att bli sedda som vackra och duktiga, men vi är dåliga på att se varandra. Vi har ofta fullt upp med att se oss själva.

Jag önskar att jag var bättre på att se andra människor och deras behov. Min stora förebild här är Jesus som alltid såg de små människorna och deras behov ibland innan de själva visste vad de ville. När vi säger att Gud ser dig, kan det uppfattas på olika sätt. En del uppfattar det negativt. Gud blir någon som utövar kontroll och avslöjar alla våra fel och brister. Andra ser det som något positivt och tryggt. Gud ser mig och mina behov. Han vill hjälpa mig att förverkliga mina drömmar. Han ser inte bara vad jag är utan också vad jag kan bli. Det är det som är så befriande.

Foto: Inga M Johansson, Is på dammen, Julrosor och Diskborstblomma

Ljus i höstmörkret

Morgonluften var kylig och gräset täckt av frost, när hunden och jag tog vår lilla morgonpromenad. Eftersom vi var lediga blev det den lite längre rundan. Annars blir det mest en kortversion. Solen lyste på träden med de gulfärgade löven. Det prasslade om fötterna när vi gick på den lövtäckta stigen. Det var en underbar morgon. men det var skönt att komma in i värmen för att äta frukost innan vi skulle åka.

Sönerna och jag hade bestämt oss för att göa en dagsutflykt till Skövde av alla ställen. jag hade sett på nätet att det skulle vara en IT-mässa på högskolan där. Samtidens klassrum var temat. Det lät ganska intressant. Yngste sonen hade pratat om att han var intresserad av en utbildning som fanns där. Han tänkte eventuellt söka den efter gymnsiet, alltså till våren. Då kunde det vara kul att se högskolan. Den andre sonen är ju snart klar med sin utbildning i Lund. Han fick också följa med eftersom han var hemma hos oss några dagar.

På vägen mellan Rannäs och Skövde kunde vi njuta av de vackra höstfärgerna. Jag tycker att den här hösten uppvisar hela spektrat av gula färger på löven. De olika trädslagen har sin nyans av gult. Asparna har sin lite mr gulgröna ton. Björkarna lyste riktigt guldgula. Samma gula färg som ortsnamnsskyltarna längs vägen, tyckte sonen. Vi saknade bara de röda kanterna. Men rött kunde vi se på rönnarna. Löven är borta, men bären hänger kvar på de kala grenarna. På ett ställte såg vi många lärkträd med alldeles gula barr. Andra träd som ekarna hade bruna löv. Bland alla färgpalettens röda, gula och bruna toner fanns också granarnas och tallarnas mörkt gröna. Det var en underbar mosaik av färger att njuta av så länge de varar. Idag såg jag medan jag åt frukost att lönnarna släppte många av de löv som suttit kvar tills nu.

Det var ingen stor mässa vi besökte. Man passerade utställningarna ganska snabbt. Det fanns en del intressanta projekt som presenterades. Företag visade sina produkter. Interaktiva skrivtavlor demonstrerades. Nu har jag ju redan fått en sådan installerad i mitt klassrum. Jag väntar bara på en bärbar dator och programvaran till tavlan. Sedan ska jag sätta igång. Det är lite frustrerande att inte ha alla bitar som behövs. Jag hoppas de finns på plats efter lovet.

Det intressantaste var nog ändå seminarierna. Vi gick på två olika. Båda handlade om spel, men de var helt olika. Det första hette "Serious games - spel och lärande". Vi fick höra om forskning kring olika typer av spel och lärande. Det andra hade rubriken "Här inne är jag vacker - om datorspelens gränsöverskridande potential". En dataspelsforskare berättade bl a om sin forskning och avlivade några myter kring dataspel. Nu tror jag att de flesta åhörarna redan var "frälsta". Annars kunde han vara lite provocerande samtidigt som han presenterade det med humor. Det fanns andra seminarier att gå på, men som ni förstår var det sonen som valde efter sitt intresse.

Det blev lite bråttom hem sedan. Sista seminariet drog över tiden lite. Vi fick skynda oss hem eftersom vi skulle få besök. Det var vår gemenskapsgrupp i kyrkan som skulle komma. De förväntade sig lite fika och framför allt att vi var hemma när de kom. Det blev till att engagera alla i familjen för olika uppdrag som att duka, tända lyktorna, lägga upp pålägg och bröd, brygga kaffe m.m.

Gemenskapsgruppen är alltid trevlig att träffa. Vi fikar tillsammans och pratar om allt möjligt. Sedan samtalar vi kring ett kapitel i en bok som vi läser. Alla har inte alltid läst kapitlet, men vi brukar få en intessant diskussion ändå. Den här gången handlade det om dopet. Det finns mycket att säga om dopet, men det kan vara ett känsligt ämne och det gäller att respektera varandras uppfattningar. För många är dopet bara ett sätt att ge barnet ett namn. Men ser man till dopet i bibeln handlar det om något helt annat. För mig är dopet en bekännelse av min kristna tro och en överlåtelse åt Gud. Det betyder inte att jag är bättre än den som inte är döpt. Med dopet visar jag vilken kurs jag har slagit in på och vart jag är på väg. Nästa gång ska vi prata om nattvarden.

Det var kallt ute, när vi var ute och släckte lyktorna. Några med värmeljus i fick brinna ut av sig själva. Det är mysigt och välkomnande med flammande lågor i höstmörkret. jag tänder stearinljus på bordet varje dag. Nu väntar jag på att få plocka fram ljusslingorna och sätta upp dem i träden. Det är en hel månad till advent, men jag längtar redan efter adventsljusen. Nu kommer november, den gråaste och mörkaste månaden på hela året. Det gäller bara att se framåt och härda ut.

Foto: Inga M Johansson, Morgonfrost i gräset, Ljus i mörkret

Fortsättning Afrika

Förra lördagen inledde vi en som det nu visade sig afrikansk vecka. Hela veckan har CD:n från konserten spelats i köket. Man blir glad av den musiken.

Men det var inte nog med det. Vi inledde FN-veckan i skolan med att titta på bilder och filmer från Uganda. Några lärare och skolledare var där i våras. En av dem berättade om resan och om de människor som de mötte för våra elever. Vi fick se bilder från skolor. Det var spännande och nyttigt att se hur andra har det.

Den här helgen har också gått i afrikaanda. I vår församling underhåller vi ett missionärspar som arbetar i Mocambique. Just nu är de hemma i Sverige och den här helgen besökte de oss för att berätta om sitt arbete. De var med på tonår i fredags kväll. Idag firade vi gudstjänst då de fick visa bilder och berätta för alla om vad de gör. De arbetar med alfabetiseringsprojekt, bibelöversättning och en hel del praktisk och administrativt arbete. De använder datorerna mycket i sitt arbete när det finns ström tillgängligt. Det är alltid roligt att träffa de människor som man annars bara hör berättas om eller möjligtvis får ett brev uppläst från.

Efter gudstjänsten åt vi lunch ihop alla som ville stanna. Det serverades äkta afrikansk majsgröt med en kryddig tomatsås till alla som ville prova. Annars var huvudrätten Kyckling Africana. Jag lagade denna maträtt till en Alpha-grupp förra året. Den blev populär och nu passade den bra. Receptet finns här. Vi lagade några karotter var och tog med oss. Det brukar funka bra och det gjorde det idag också.

Annars har jag haft fullt upp den här veckan. Mycket att planera i skolan och många möten. Det känns skönt att ha ledigt en hel vecka nu. En del aktiviteter har jag förstås planerat in. Det är oundvikligt. En del saker måste man boka tid för. Men resten kan man ju välja när man ska göra och om man ska göra det just nu.

Våra katter har helt rätt inställning till livet. Ibland är det fullt ös. Ibland total avslappning. De varvar arbete (jaga möss och släpa in på köksgolvet) med nöje (leka med bollar och varandra) och vila (sova på kökssoffan, i en korg eller t o m på fönsterbrädan, i skogshuggarhjälmen eller handfatet). En lagom blandning av allt skulle nog vara bra för oss människor också. I vårt jobb är det ibland svårt att avgöra när man jobbar och när man är ledig. Jag försöker lära mig att göra en sak i taget. Nu tänker jag ringa sonen i Malmö och höra när han kommer hem. Det räknar jag till nöjena.

Foto: Inga M Johansson, Katter

Touch of Africa och lite julstämning

Igår var vi på en fantastisk konsert i Gnosjö Missionskyrka. Triple &Touch och Star Choir från Sydafrika och Namibia fick oss att gunga hela kvällen. Afrikansk musik har en sådan underbar rytm och känsla i sig. Vi skulle behöva lite mer av sådant i vår musik. Turnén samlar in pengar till organisationen Star for life, som arbetar med ungdomar i södra Afrika. Ett litet smaprov kan ni få från konserten tidigare i Värnamo. Det finns på Youtube.

http://www.youtube.com/watch?v=0Vu-nW3cdX4

http://www.youtube.com/watch?v=oYpHY6wuQDA

Efter en sådan konsert blir man inspirerad att sjunga själv. Då var det ju tur att vi började körövningarna inför vår julkonsert idag. Vi har arrangerat en julkonsert i två år tidigare. Innan dess satte vi upp en julmusikal i två år i rad. Det blir alltså femte året som vi gör en stor satsning i Forsheda Missionskyrka inför julen. Fler och fler forshedabor kommer och lyssnar. Det börjar bli en tradition. En del vill t o m beställa biljetter till nästa års konsert innan de går hem från årets.

I år har vi lyckats få med en del körsångare från Kärda och vi har en ny körledare, som i lånat in. Annars brukar vi klara oss med lokala förmågor. Det är härligt att sjunga julsånger i kör. När man står mitt inne i sin körstämma och hör alla andra stämmor kan man få rysningar. Det låter redan bra efter första övningen. Vi planerar för tre föreställningar 4-5 december. Alla som vill lyssna är välkomna då. Våra biljetter är billiga och pengarna går till barnhem i Rumänien. Den största anledningen till att vi ordnar konserterna är inte att samla in pengar. Det är att vi vill förmedla julens budskap till människor i vår omgivning.

Tidigare idag var vi på julmässa på Åminne bruk utanför Värnamo. Den riktiga julstämningen ville väl inte infinna sig, men lite uppvärmning inför körövningen kunde besöket där fungera som. Vi handlade lutfisk, honung, glögg och lite annat smått och gott. Det fanns mycket att provsmaka.

Även om vi redan börjat öva julsånger, vill man inte ha jul riktigt än. I varje fall vill jag inte se affärerna fyllas av julsaker innan min födelsedag har passerat. Jag vill inte ta ut julen i förskott. Det är fortfarande höst och jag vill njuta av den. Tids nog kommer snön och kylan, advent och jul. Därför avslutar vi det här inlägget med en liten höstfilm.

Foto: Inga M Johansson, Touch of Africa, Julmässa i Åminne