Brusa högt lilla å

Slättö kvarn idag

Solen sken fortfarande när jag kunde åka hem en timme tidigare än vanligt. Så mycket skönare att komma hem innan beräknat, när gårdagen slutade alldeles försent. Då var det utvecklingssamtal som förlängde arbetsdagen. Idag kunde jag kompensera mig eftersom min sista elev för dagen skulle titta på film med klassen. Jag har specialundervisning med några grabbar i femman i svenska och engelska. Tidigare på dagen jobbade jag tillsammans med den andre grabben. Han har varit lite ointresserad den senaste tiden. Men efter dagens lektion sa han att det var skitkul. Jag visade honom Storybird och vi skrev en liten berättelse i det programmet. Jag kan verkligen rekommendera alla som vill skriva berättelser med elever att testa det. Det blev så lyckat.

Slättö kvarn nyårsafton 2011

 Klocka ett kunde jag packa ihop min saker och dra hemåt. Det var så skönt ute att jag inte kunde sitta inne hela eftermiddagen. Det blev en enkel fika innan hunden och jag stack iväg för att logga lite burkar. I söndags var det någon loggat geocachen vid Slättö kvarn. Sist jag var där på nyårsafton fick jag ge upp. Då forsade vattnet fram och hade svämmat över hela strandkanten. Det gick inte komma fram till cachen. Idag hade vattnet sjunkit undan så jag kunde komma fram. Den var inte helt enkel att få fram. Jag fick lyfta ut tre stenar ur muren för att få ut burken. Ån brusade fortfarande högt, men det var, som sagt, mindre vatten i den.

Svanar och gäss på åkrarna

 Efter den lyckade loggningen fortsatte vi söderut längs östra sidan av Storån. Vi körde över bron vid Åby. På åkrarna var det gott om gäss och svanar. En hel flock svanar flög trumpetande iväg när vi kom. De kanske övervintrat här eller så mellanlandar de innan resan går vidare norrut.

Storån på väg ut i Bolmen

 På andra sidan ån fortsatte vi vår färd på den leriga grusvägen som slingrar sig längs meandrarna söderut. Här brusade inte ån utan flöt lugnt och stilla ut i Bolmen. Det är mycket sediment som ån fört med sig och deponerat här. Det bildar en lång udde ut i sjön med ån i mitten av den. Ån var så gott som isfri, men i Bolmen låg isen kvar.

Gäss och svanar i mängder på isen

 Ute på isen fanns mängder av gäss, svanar och andra sjöfåglar. Då och då lyfte en flock och flög en tur inåt land. De skränade och trumpetade högljutt. Ibland måste vi också våga lyfta vingarna och ge oss av från det gamla vanliga stället. Annars är det stor risk att vi fastnar. Fåglarna kanske kan frysa fast i isen om de inte flyttar på sig då och då. Vi kan också bli alltför rotade så att vi stelnar i våra former och inte vågar pröva något nytt.

Nu lyfter vi

 För mindre än ett år sedan vågade jag i alla fall pröva något nytt. Jag började geocacha de sista dagarna i maj. Så mycket har hänt sedan dess. Många roliga utflykter har det blivit och många trevliga cacher har jag loggat. Givetvis fanns det en där ute vid oset. Sonen och jag var där på jullovet, men då var det för blött, tyckte vi. Idag hittade hunden och jag enkelt den fina gömman. Det blev fynd nummer 388. Varje ny cache är en utmaning, men man kan utmana sig själv på andra sätt också. Jag hade som mål att ta 200 cacher förra året. Det klarade jag med råge. Nu siktar jag mot 500. Samtidigt närmar jag mig det 500:e inlägget här på bloggen. Om jag tajmar det riktigt väl, kan de både händelserna sammanfalla någon gång framöver. Det vore häftigt och väl värt att fira.

Flyg för livet

Ikväll var det dags för mars månads styrelsemöte. Många punkter fanns på dagordningen. Vi betar av punkt för punkt. Många intressanta diskussioner blir det på vägen. Mitt i fikar vi och fortsätter samtalen. Vi ser bakåt och utvärderar det som varit. Vi blickar framåt och planerar kommande aktiviteter och satsningar. Vi har mycket på gång och vi når många människor. Ibland kan det kännas jobbigt och betungande, men samtidigt är det roligt och inspirerande att vara en del av Guds gemenskap. Vi är väl som ån. Ibland brusar den högt och vattnet strömmar snabbt, ibland rinner den sakta fram tills den når sitt mål och går upp i det stora vattnet. Så är väl våra liv också. Ibland rusar livet på och gör mycket väsen. Ibland får vi ta det lugnt ett tag tills vi når vårt mål, den stora gemenskapen i himlen.

Klurigt söndagsäventyr

 Det var inte lika soligt idag. Även om solen skymtade bakom molnen, kändes dagen lite gråare. Vi började dagen med att besöka gudstjänsten i missionskyrkan. Den här veckan har vi haft besök av ett team från Fackelbärarnas skola i Holsby. I torsdags hälsade de på i skolan och höll en lektion på engelska för eleverna då de fick leka och prata engelska. Sedan har de varit med i kyrkans olika grupper. Idag medverkade de med sång och musik och livsberättelser. De var väldigt duktiga och spelade flera instrument.

 Efter gudstjänsten åkte vi direkt hem för vi hade ju bjudit mina geocachande vänner Katrin och Fredrik på fika. De kom och Takko blev glad när Tess var med. Vi hade bestämt att försöka ge oss på en klurigt och otillgänglig gömma uppåt Herrestad. Det är en sådan där gömma man inte vill leta själv efter. Platsen kallas Klintaberget. Maken var också nyfiken på platsen och bestämde sig för att följa med och leta geocacher. Vi körde till Herrestad och vek av in på en grusväg som ledde oss till Klintaberget. Nedanför berget rinner Lillån. Den är verkligen liten här. För många år sedan paddlade maken och jag här, men jag kom inte ihåg att den var så liten.

 Först fick vi gå uppför och sedan nedför för att hamna under klipporna. Stupet var brant och man fick klättra både över och under nedfallna träd och gamla rostiga taggtrådar. Vi letade länge utan att hitta burken. Vi hittade första delen av ledtråden, en hammare, men ingen burk. Den skulle vara välgömd, men vi var fyra personer och två hundar. Någon borde få syn på den. Vi letade i skrevorna längs bergväggen och vi letade ovanför klippväggen.

 Till slut ringde vi en annan cachare för att få en ledtråd. På så sätt kunde vi begränsa sökområdet. Ändå var det svårt, men vi kunde ju inte ge upp. Vi resonerade som så att gömman borde vara i närheten av hammaren. Fredrik fick offra sig och klättra upp några kliv för att leta i skrevorna och där var den. Nöjda med fyndet kunde vi snabbt logga cachen och lägga tillbaka burken.

 Det var en spännande plats. Hit kom nog inte solens strålar. Den hängde istappar här och var och stenarna var täckta av olika sorters mossor och lavar. Vi ville klara av denna gömma innan knott-och myggsäsongen börjar. De krypen vill vi inte slåss med. Vi såg spår efter en och annan älg.

 På marken och i en del skrevor växte det blåsippor. Där fanns gott om blad men inga blommor än även om det fanns en antydan till knoppar. Till våren kommer det säkert att vara vidunderligt vackert med alla blåsippor och vitsippor. Vi tog oss tillbaka till bilarna samma väg som vi kom. Maken hittade kameralocket som jag tappade på vägen. Sedan fortsatte vi till en annan klurig gömma.

 På leriga och spåriga grusvägar körde vi norrut genom skogarna i närheten av Store Mosse. Vi parkerade på en vändplan där vandringsleden mellan Andersberg och Lövö passerar. Sedan gick vi genom skogen på mosstäckta stigar fram till ett utsiktstorn. En gång i tiden hade det säkert varit en utsikt här. Nu såg man bara träd. Tess och Takko skuttade runt i skogen och nosade överallt. Idag fick de verkligen röra på sig.

 Vid tornet skulle det finnas en klurig gömma signerad 1000sjöar. Ledtråden skulle vara lite långsökt och vi förstod först inte vad han menade. Vi letade under tornet. Vi klättrade upp i tornet och letade, men ingenstans kunde vi se eller känna någon cache. Till slut började vi ana vad ledtråden syftade på. Plötsligt ropade Fredrik att han hittat den. Den var lika klurig som vi trodde och vi hade gissat rätt på ledtråden. Nu kunde vi logga cache nr 2 för dagen.

Vi delade på en kexchoklad som belöning. Givetvis fick hundarna sitt godis. Sedan traskade vi tillbaka till bilarna nöjda med dagens fynd. Det är inte dåligt att hitta två så kluriga gömmor på samma dag. Vi var hungriga och sa hejdå för att åka åt var sitt håll. Jag hade från början tänkt att servera söndagsstek, men nu ville vi ha något som inte tog så lång tid att tillaga. Så det fick bli spagetti och köttfärssås. Det var gott det med och stek kan vi äta en annan dag. Nu vill vi bara krypa ihop i soffan och titta på Så ska det låta. Det är lagom underhållning för trötta geocachare.

Sol och vår, hundra år

Vid Annebergssjön

 Månaden har börjat bra. Soliga härliga dagar som gjorda för utomhusaktiviteter. Hunden drog ut mig på en skogsrunda på förmiddagen fast jag egentligen inte hade lust. Huvudvärk och solsken går inte bra ihop. Men det är bara att sätta på sig solglasögonen och kängorna och ge sig ut. Väl ute var det riktigt skönt.

Fint ställe för en fika

 Efter fikat med maken och hunden åkte jag till Smålänningen för att handla lite garn. Då passade jag på att leta reda på en ny cache som kom ut i förrgår. Det är förstås 1000sjöar som lagt ut den vid norra änden av Annebergssjön. "Allan Karlsson, 100 år" heter den. Inspirationen till den kommer från boken om hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Det är en mycket rolig bok som jag läste med stor behållning och många skatt när den kom ut.

Härlig skog att vandra i

 Platsen var väldigt vacker och som gjord för utflykter med fika i ryggsäcken. Nu hade jag ju redan fikat hemma. Annars hade det passat bra att sitta på klipporna ovanför Annebergssjön och titta på utsikten och sola en stund. Det var fortfarande blänkande is och flera personer ute på den. När jag körde förbi badplatsen var där fullt med bilar på parkeringen. Ännu fler stod längs vägkanterna inklusive min egen. Jag förstår att många ville ut idag i den fina vädret.

Tvillingtall

 Jag gick genom skogen till gömman och följde inte stigarna utan den rosa linjen i min GPS. Gömman var inte så svår att hitta bara man kommer från rätt håll. I skogen var det lättgånget men nere i strandkanten var det branta klippor och nedfallna träd. Jag lyckades i alla fall hitta gömman och kunde skriva min signatur som nummer 3 i loggboken.

Blänkande is i solens sken

 Vi önskar väl alla att få ett långt liv men det är inte alla som blir hundra år. Jag har ju ändå vissa förutsättningar för det i mina gener. Min mormor levde till hundraett. Det enda man önskar för övrigt är i så fall att få vara frisk och rörlig både i kropp och knopp. Vem vet vi kanske ses där ute i skogen om fyrtio år med våra rollatorer letandes efter nysläppta geocacher. En anledning till att hålla på med geocaching är just att få komma ut och röra på sig samtidigt som huvudet får jobba lite. Sen blir det ju ännu bättre om man kan göra det tillsammans med andra. Geocaching har det mesta och jag blir mer och mer förtjust i det. Det är tur att det finns fler som är det. Efter gudtjänsten imorgon ska vi ge oss ut några stycken och leta efter fler gömmor har vi tänkt.

Härlig dag för en utflykt

 Medan jag fixade middagen på pestolax med ris, brände maken gräset utanför. Det är ett säkert vårtecken när det börjar ryka om betesvallarna. Han kom in och luktade rök. Men vi hade eld i pannan också och därmed fanns varmvatten i duschen. När jag hade gått en runda med dammsugarn, ställde jag mig också under de varma strålarna. Takko var inte lika förtjust när jag duschade av honom.

Fler snödroppar har slagit ut

 Kvällen ägnades åt lite TV-tittande. Vi tittade på andra chansen i melodifestivalen och gissade rätt på en av finalisterna, Torsten Flinck med revolutionsorkestern och "Jag reser mig igen". Det är ju det vi gör varje gång. Det brukar inte gå så bra i Eurovision, men vi reser oss igen och nästa år är vi tillbaka med en ny melodifestival och nya förhoppningar om att vinna det hela. Röstar däremot gör jag inte. Det överlåter jag åt andra för så intresserad är jag inte.

Fler krokusar lyser upp i gräsmattan

Nu är teet urdrucket, grönsaksdippen är slut. Kvällen går över i natt och sängen lockar. Jag får väl avsluta med visdomsåret kalendern jag fick av Bodil: "Det enda verkliga misslyckandet är att misslyckas med att dra lärdom av sina misstag." Fast jag tycker det är roligare att tänka tillbaka på det jag lyckats med under dagen och njuta av det. Det finns alltid något som man gjorde bra även om det bara är någon så liten trivial sak som att logga en geocache och duscha en motvillig hund.

Extra tid

Skottdagsevent med utsikt

 Hur många gånger har vi inte önskat oss lite mer tid för allt som är roligt i livet. Idag, eller rättare sagt igår eftersom vi passerat midnatt, fick vi ju ett helt dygn extra. Då gäller det förstås att utnyttja det på bästa sätt. Jag började förstås i skolan med att ha matte med sexorna, ett mycket viktigt uppdrag. Mattekunskaper är guld värda. Sedan hade jag planeringstid och då hann jag massor av uppgifter som lagt sig på hög. Jag hann prata lite med chefen också om vårt matteprojekt. Därefter blev det lunch tillsammans med sexorna. Skolan bjöd på spagetti och köttfärssås. På eftermiddagen brukar jag ha matte och NO i emman, men just idag hade mina trevliga kollegor bestämt att de skulle pyssla med eleverna och göra påskägg av papier maché. När jag kom, vinkade de iväg och sa åt mig att gå och göra något annat. Då hann jag ännu mer saker som tiden inte brukar räcka till för. Jag kunde förbereda nya teman både för trean och femman.

klokare vid en av de större gömmorna

 Så var det dags att ge sig av. Idag tänkte jag nämligen plocka ut lite tid och ge mig av till Jönköping för att vara med på ett Skottdagsevent. Geocaching är ju en perfekt sysselsättning när man har extra tid. Jag åkte över Lanna och plockade upp klokare som skulle följa med. Först åkte vi till A6 för jag hade lovat hämta ett paket till UV-scoutkåren. Klokare hade tappat sin mobil på stenplattorna och spräckt glaset. Så sen åkte vi till psXbutiken på Gröna gatan och de fixade nytt glas på nån timme. Det kan man kalla bra service. Under tiden som vi väntade loggade vi några cacher. Jag kunde äntligen logga den vid Junebäcksvallen. Den här gången var där inte en massa fotbollstokiga, bara en som nog undrade vad vi gjorde. Vi tog en annan som heter Skatteverket och två som jag redan loggat vid tidigare besök i staden.

Gott om plats för SWAG och TB

 Det började bli dags för eventet som skulle ske i Vattenledningsparken. Vi åkte dit och fick en bra parkeringsplats precis vid grillplatsen. Fler och fler samlades medan det blev allt mörkare så att man knappt kunde se varann i mörkret. Men det var kul att prata med en del andra geocachare som man bara kunna läsa om i loggarna. Nu fick vi ansikten till de nicknamn vi mött. Vi var ca 35 deltagare. Korv hade vi med oss och den fick var och en grilla själv. Det var gott med en och annan korv med bröd och senap.

Eventet är över...

 Så småningom droppade fler och fler iväg och eventet var slut. Vi passade på att logga några andra cacher i närheten. Det släpptes inga speciella cacher på eventet, men några av jönköpingsborna hade skickat in ett antal nya cacher. Så det plingade till i mobilerna lite då och då. Men vi gav oss inte ut på någon FTF-jakt. Där skulle vi inte ha en chans mot alla supersnabba lokala cachare. Vi tog den närmaste uppe vid en vattenreservoar. Vi letade först ett bra tag utan att finna den. Sedan kom några andra cachare och hjälpte till. Några av dem hade redan loggat den. Ändå tog det ett bra tag för oss innan någon ropade att där var den. Vi gick vidare till nästa, som vi aldrig lyckades lokalisera trots idogt letande. Vi gav upp och fortsatte till dagens största gömma. Vägen dit var lerig och hal på sina ställen. Parken är säkert vacker på dagtid, men vi såg inte mycket av den i mörkret. När vi sedan kom tillbaka till grillplatsen var alla andra borta. Vi satte oss i bilen och drog vidare.

...då börjar cachejakten

På hemvägen stannade vi till vid en av de nypublicerade cacherna på Lovisagatan. Det fanns redan 8-10 namn i loggboken. Vätterbygdens cachare är snabba. Det blev sista fyndet innan vi åkte hem efter ett lyckat äventyr och väl utnyttjad extratid. På hemmaplan hade flera nya cacher publicerats, men de får vi leta reda på en annan dag. Nu när våren verkar ha anlänt rekordtidigt kanske vi kan ge oss ut på cachejakt ännu lättare. Det var en härlig extradag med sol och värme som man inte förväntar sig så här års. Imorgon återgår vi till den ordinarie kalendern och då är vi inne i en ny månad. Tiden går så fort och nu dröjer det fura år tills nästa extradag.

En vanlig söndag

 Det blev en vanlig söndag den här veckan också. Solen sken fast det var lite kyligt på morgonen, när hunden och jag gick våran kortrunda. Vi hinner inte med mer innan det är dagsatt åka till gudstjänsten i missionskyrkan.

 Det var en vanlig gudstjänst med sång och predikan. Det som möjligtvis var annorlunda var att vi avslutade våra 40 dagar idag. De senaste åren har vi alltid haft en satsning på något tema under 40 dagar. I år var temat 40 dagar med Guds Ande. Tidigare år har vi också gjort en egen andaktsbok, men i år blev det bara en bibelläsningsplan. Det kan vara bra att göra det lite enklare något år. Det här året har jag inte varit så engagerad i detta. Idag predikade vår pastor över ämnet Andens gåvor. Vi har alla olika gåvor, både naturliga och andliga. Det är skillnad på Andens gåvor och Andens frukt, som det också står om i bibeln. Frukt tar lång tid på sig att mogna medan gåvor har man i samma sekund som de överlämnas. Gåvor och talanger måste förvaltas och användas på rätt sätt.

 Efter gudstjänsten var det mingelfika då vi kunde prata med varandra en stund innan vi åkte hem var och en till sitt. Vår vän Ambjörn följde med oss hem och hjälpte maken med lite sysslor. Det gick snabbt när de var två. Sedan lagade vi middag tillsammans. Det blev ugnsstekt falukorv med potatismos, kanske ingen vanlig söndagsmiddag. När vi var barn skulle det vara stek, sås och potatis på söndagarna. Nu äter vi det vi känner mest för eller vad som finns i frysen. Idag råkade det bli falukorv.

 Hunden och jag gick en lite längre runda i eftermiddagssolen. Vi tog vägen upp mot skogen. Nästan all snö och is är borta. Det var bara lite kvar uppe vid krysset, som vi kallar det. Det var skönt med en promenad, tyckte både hunden och jag. Solen sken så skönt på oss. Det var fler som var ute i trakterna idag. Vi såg inte till dem, men jag hade två besökare vid mina geocachegömmor här i byn. Det såg jag på mejlen som droppade in till min mejlbox. Elva stycken gömmor har jag i byn. De hittade väl nio av dem. Dessutom var det några andra geocachare som loggat några av mina andra gömmor på annat håll. Det var säkert många som var ute idag i det fina vädret. Jag väntar till på onsdag. Då är det skottdagen och då har jag tänkt åka till ett event i Jönköping och träffa andra geocachare. Jag ska plocka upp min cachingkompis klokare efter jobbet och sen får vi se hur många cacher vi hittar.

Ikväll läste jag på Twitter att man kunde se flera planeter på natthimlen. Vi gick ut och försökte studera stjärnhimlen. I väster i närheten av månen skulle man kunna se både Venus och Jupiter. Vi såg en av dem, men den andra var nog för långt ner mot horisonten och doldes därför av ladugårdstaket. Sedan tittade vi åt öster där Mars skulle vara synlig. Vi tror att det var den röda starkt lysande himlakroppen som vi såg där. Det är spännande att studera valvet över oss en sådan här stjärnklar kväll. Det är betydligt lättare här ute på landet än i stan. Nu är det dags att dra sig tillbaka och inta horisontalläget. Imorgon är det ju en vanlig måndag igen.

Ja, det är våren...

Snödroppar vid husknuten

 En riktigt härlig vårdag har det varit. Nu sänker sig solen ner bakom trädtopparna. Men tidigare idag spred den sina underbara strålar över vår natur. Hunden och jag tog vår vanliga skogspromenad och lyssnade på fåglarnas drillar. Hackspetten trummar sina virvlar och stöter ut sitt kly-kly-klyyy. Då är det gott att strosa runt i naturen. Även om det fortfarande är lite is kvar på grusvägen där solen inte kommer till så har det mesta av isen försvunnit och det går lätt att promenera.

Krokus i rabatten

 Anars har vi inte gjort så mycket idag. Det finns många "borden", men det gäller att inte lyssna för mycket på den rösten. Vi borde städa och tvätta. Nu när solen skiner, ser man att vi borde putsa fönstren. Vi borde ge oss ut och hämta hem ved till nästa vinters eldning. Förra året gick veden åt i förtid, men så var den vintern hård och lång. Den här vintern har varit betydligt snällare och, som det ser ut, kortare. Visst kan vi få bakslag, men någon vargavinter lär det inte bli.

Magnolian har knoppar

 När vi kom hem från skogen, fixade vi en liten fika. Det är klart man ska ha elvakaffe. Den här helgen är vi alla lediga, både maken, hunden och jag. Ja, hunden är ju alltid ledig, men vi andra. Den gångna veckan var lite lagom jobbig. Det mesta flöt på som vanligt utom att många varit sjuka. På fritids har nästan hela personalen varit borta. I torsdags hade jag bara lektioner fram till lunch. Sedan var det dags för sista delen av Mönster&Algebra-utbildningen som jag håller. Vi gick igenom de sista uppdragen, som är riktigt roliga. Det var kul att träffa alla deltagarna igen och kursen gick bra. Det enda jobbiga var att släpa med sig den stora lådan med allt material i. Dessutom blev dagen sen innan jag var hemma igen.

Missionshusabänken har flyttat ut

 I eftermiddag var vi ute i trädgården en stund. Det var så fint så vi hade gärna tagit en kopp kaffe utomhus, men det fanns ju inget att sitta på. Därför gick vi ut i ladugården och hämtade den gamla missionshusabänken som brukar stå på trädäcket utanför vår ingång. På våren är det härligt att sitta där på eftermiddagarna när solen skiner. Det är fortfarande tidigt på säsongen, men nu kan vi utnyttja tillfällena som kommer. Längre fram ska jag skrapa och måla om bänken. Något av benen behöver också stadgas upp.

Takko skuttar runt i vårsolen...

 Sedan gick vi en runda i trädgården. Snödropparna har blommat ett tag skyddade av buskarna. Idag hade de tidiga krokusarna slagit ut på andra sidan huset. Magnolian har knoppar, som jag hoppas ska slå ut i stora vita blommor längre fram. Maken satte vitlöksklyftor i marken i höstas. De verkar finnas kvar. Det ska bli spännande att se om de ger någon skörd. Han har dessutom för sig att han ska bygga vårt efterlängtade växthus den här säsongen. Han har i alla fall börjat planera för det. Idag tog vi med ett måttband och satte upp hörnmarkeringarna. Det blir ett stort växthus, som ska ha plats både för odlingar i bäddar och krukor och dessutom en plats där man kan sitta och fika. Vi har aldrig haft någonstans att fika på om det regnar ute. Vi har bara verandan och där får det inte plats några sittmöbler och fikabord. Det ska bli spännande att se vad det blir av detta. Jag tar inte ut något i förskott. Man vet aldrig vad som händer. Förra sommaren bröt jag armen och sen blev det inte mycket gjort. Jag bävar lite för arbetet med att rensa bort allt ogräs som hann sprida sig, när jag inte kunde hålla efter det. Men den dagen, den sorgen. Än är det för tidigt att börja vårbruket utomhus.

...men dammen är fortfarande frusen

Dammen är fortfarande helt frusen. Det brukar ta ett tag innan isen släpper sitt grepp. Vi får börja med odlingarna inomhus. Det är dags att så chilifröna som jag sparat från förra årets skörd. De behöver lång tid på sig. Växter är ju som vi människor. En del växer snabbt och mognar tidigt, andra tar lite längre tid på sig att mogna. En del är pråliga och färgstarka, andra lite mer diskreta. En del är yviga och nästan vulgära, andra mer eleganta och sofistikerade. En del är söta och goda, andra sura eller ger en bitter eftersmak. Det är tur att vi är olika både vi och växterna. Då finns det en chans för alla att hitta det vi föredrar. Jag gillar udda människor och udda växter vare sig de är fina eller fula, till prydnad eller till nytta, tillbakadragna eller platskrävande. Det är ju de udda man kommer ihåg. Därför tycker jag inte det är något bra mål att alla ska bli lika, kunna samma sak, göra på samma sätt, som det lätt kan bli både i skolans värld och på andra ställen. i stället borde vi bejaka det unika i varje människa och lyfta fram det. Annars finns det kompetenser och förmågor som kommer att gå förlorade. Det vill vi ju inte.

Anar vi våren?

Klurig uppgift

Efter gårdagens mastodontdag, en chockstart på veckan, var det skönt att sluta tidigt idag. Måndagar har vi konferensdag. I vanliga fall fram till så där kvart över fyra, men igår skulle fritids vara med och då var konferensen flyttad till mellan fem och sex. Det kom väl inte så många från fritids ändå för flera av dem var sjuka liksom ett antal lärare och elever. Man märker att vi har stora klasser när åtta är borta och det är tjugo kvar, men det blir mycket lugnare och tystare och mera luft i klassrummen. 

Efter konferensen åkte jag direkt till UV-scout i missionskyrkan. Det var dags för bibelkväll. Vi brukar inleda med ett litet drama ur livet. Det gjorde vi nu också. Många av ledarna var borta av olika anledningar. Därför blev det lite mer improviserat än vanligt. Vi drog med två scouter som fick agera i dramat. Det blev väldigt lyckat. Sedan fick patrullerna i uppdrag att öva ett kort drama utifrån en liknelse. Den gemensamma tråden var att det handlade om förlorat och återfunnet. Vår patrull spelade upp liknelsen om den förlorade sonen. Fast i vår version var det en förlorad dotter. När jag kom hem, var jag riktigt trött och sov som en stock hela natten.

I morse snö, på eftermiddagen bara fläckar kvar

 Idag var, som sagt, arbetsdagen lite kortare. Jag introducerade ett nytt tema på NO-lektionen i trean. Vi ska studera förändringar och började med att se vad som förändrades när vi släppte ner en brustablett i vatten. esten av dagen handlade mest om engelska. Jag har engelska i femman och vi håller just nu på att "besöka" Australien. Dessutom har jag enskild specialundervisning i engelska med ett par killar. Man vet aldrig hur de arbetspassen ska bli. De kan bli jättebra eller så kan de bli helt misslyckade. Det beror ofta på vad som har hänt under dagen eller vilket humör eleverna är på. Ibland är det helt kört. Då känner jag att jag inte har det tålamod som krävs för att vara speciallärare. Jag är inte speciallärare och kommer aldrig att bli. Däremot är jag en av de få på vår skola som är helt behörig i de ämnen jag undervisar. Det fick vi se på konferensen igår. Det känns gott att slippa komplettera sin utbildning som många av mina kollegor måste göra.

Väck med snö och isfläck

 När vi kom ut i morse, hunden och jag, var det en decimeter nysnö på marken. Den var våt och kall. När vi gick ut i eftermiddag, var det mesta borta på kullen. Lite mer var kvar på vägen, men plusgraderna tär hårt på drivorna. Det är gott. Nu vill vi bli av med snö och is.

Det porlar under isen

 Jag brukar säga att snö kan få ligga kvar tills sportlovet är över. Sedan kan den gärna försvinna. I år kanske det kan bli som jag vill. Gumman Tö besegrar Kung Bore. Visserligen kan vintern slå till igen några gånger, men våren kommer att segra till slut.

Det forsar på vägen hem

 Vägen fram till vår gård sluttar lite uppåt. Där brukar det forsa vatten i spåren i snösmältningstider. Det gjorde det idag, när jag körde hem. Jag fick tippa lite på några av mina krukor som står ute året om. Det stod vatten i dem och det gillar inte plantorna. Tre små snödroppar blommade under buskarna vid väggen.

 Fåglarna har börjat kvittra och sjunga ordentligt, när man kommer ut på morgonen. När vi var ute i helgen, hörde vi talgoxen sjunga sitt "tittify", duvorna kuttrade i skogen och när mörkret kom hoade en uggla. Idag var det mest kajorna som skränade. I samhället brukar det finnas gott om kajor. De sitter gärna på skolans stora tak. De fyller hela himlen med sin flock när alla lyfter samtidigt. Nu har en del av dem flyttat ut på landet verkar det som. Jag är inte så förtjust i dem. Det finns andra fåglar jag hellre vill se, men än är det väl för tidigt att längta till tranornas ankomst eller till den första tofsvipan eller sädesärlan med sin vippande stjärt. Vi har många sommargäster att se fram emot.

Snart kommer maken hem. Idag kan man säga att vi jobbar olika skift. Jag hade det tidiga och han den sena. Vi hann i alla fall träffas några minuter i farstun. Ibland möter vi varandra på vägen. För hundens del är det ju bra för han slipper vara ensam hemma. För oss är det tråkigare men så är livet just nu. Vi ser än så länge ingen ljusning på jobbfronten för hans del. Jag har fått lämna in önskemål inför nästa läsår. Det lär nog inte bli så stora förändring för min del. Jag har bara önskat få vara i så få klasser som möjligt med tanke på min känslighet för infektioner. För en gångs skull har jag varit någorlunda frisk hela lovet och känner mig ganska pigg. Vi får hoppas att det håller i sig.