fredag 27 april 2012

Sagan om ringarna 2

Som nya igen
 Äntligen är mina ringar tillbaka där de hör hemma - på mitt finger. När jag kom hem i eftermiddag, sa maken att guldsmeden ringt och meddelat att de var klara. Jag lämnade ju in dem för ett tag sedan för reparation. När jag bröt armen var de ju tvungna att såga upp dem på sjukhuset. Men nu är de lagade och som nya. Jag passade också på att låta dem sätta dit en liten diamant som jag ärvt. Så nu är vigselringen ännu finare. Makens bil var på verkstaden så först fick jag skjutsa honom in till stan när han skulle börja jobba sitt kvällspass. Sedan fortsatte jag till Reftele och guldsmeden för att hämta ut ringarna. Det var inte så dyrt som jag trodde det kunde bli, men de är aldrig dyra där.
Treorna tillverkar rörliga bilder
 De sista lektionerna på fredagarna har jag NO med treorna. Idag fick de tillverka enkla rörliga bilder. Det var lagom enkelt och de gillade resultatet. De klippte ut två cirklar ur kartong och ritade en bild på varje. Det blev många olika varianter. Jag brukar visa dem guldfisken och skålen. På ena sidan ritar jag en fisk, på den andra en skål med vatten.
Bra snurr på pennan
 Vi häftar ihop cirklarna och sätter dem på en penna eller en pinne. När vi snurrar pennan mellan handflatorna ser det ut som om fisken har hoppat in i skålen. En annan variant är att rita en flygande fågel på varje sidan. På ena sidan håller den vingarna uppåt, på den andra neråt. Om man snurrar pennan inte alltför fort, ser det ut som om fågeln flaxar med vingarna.
Fisken i skålen eller utanför
Det blev många varianter idag: hästar eller kaniner som hoppar över hinder, fångar bakom galler, fotboll i målet, fåglar i burar. Eleverna kan hitta på massor. Vi ska nog fortsätta med fler rörliga bilder nästa vecka, tror jag. 

I onsdags jobbade femmorna med Rörelse & Konstruktionstemat. Nu har vi börjat undersöka fordonens rörelse. Med hjälp av snören, gem och metallbrickor fick de fordonen att rulla över bordet. Ja, det var ju tyngdkraften som drev dem framåt. Det här temat är verkligen roligt. Nästa gång ska vi testa hur last påverkar rörelsen.
Femmorna testar sina fordon
 Det är ofta inspirerande att jobba med eleverna och samtidigt kan det vara frustrerande. Det finns ett ord som jag inte gillar i de nya kursplanerna. Det är ordet kunskapskrav. Det låter så tungt och jobbigt. För många kan det vara det också. Jag pratade med en mamma vid ett utvecklingssamtal den här veckan som suckade och sa att alla är olika och alla klarar inte samma sak. Varför måste alla ha samma krav även om de inte har förutsättningar att klara av dem. Jag kunde bara hålla med. Vi är alla olika och har olika förmågor, men det verkar som om skolans uppgift är att göra oss lika. Jag tycker att vi i stället borde utveckla våra olika förmågor. Det är då skolan kan bli en skola för alla.

Ibland pratar vi om att vi måste ha höga förväntningar på våra elever. Det tycker jag med, men det är inte samma sak som att ställa höga krav. Visst har jag höga förväntningar på mina elever, men utifrån deras förutsättningar. Krav tynger ner, men förväntningar kan lyfta, om de rätta förutsättningarna finns. Då menar jag både att eleven måste ha förmågan och att skolan måste ge de bästa förutsättningarna för eleven att lyckas i form av resurser. Det tycker jag inte att vi gör idag i varje fall inte i vår kommun. Vi satsar inte på eleverna. För några år sedan var visionen hos BUN att vi skulle ha ett resultat som var över rikssnittet. Jag vet inte om denna vision fortfarande gäller, men jag vet att detta inte är att ha höga förväntningar på eleverna eller på lärarna. Om vi förväntas prestera ett medelmåttigt resultat, så är det just det vi får. Jag förstår inte detta "lagommål". Enligt min mening borde vi sträva efter att bli bäst. Något annat borde vi inte nöja oss med. Om vi når dit är en helt annan sak. Lagom kan nog vara bra ibland, men inte om man vill ha ett bättre resultat än lagom. Detta är nog en av orsakerna till att jag tappar i engagemang. Jag känner det som att min arbetsgivare varken tror på mig eller vill satsa på mig och mina kollegor. Vem orkar engagera sig år ut och år in under de förutsättningarna?
Laboraskolan i Långaryd
 När ringarna var hämtade, fortsatte jag västerut mot Smålandsstenar. Det var en solig fredagseftermiddag och några cacher skulle jag väl kunna hitta. Men först fikade jag på Göstas café. De hade erbjudande om kaffe och bakelse till vårpriser. Det lät bra och gott var det också. När jag satt på caféet kollade jag i mobilen om den nya cachen vid Nissastigen var loggad. Den var fortfarande ologgad. Det var inte så långt dit så jag bestämde mig för att åka. Den fanns vid en rastplats och det tog inte så lång stund att lokalisera gömman. Det är alltid spännande att veckla upp loggremsan. Skulle det finnas någon gul logg eller inte? Nej, den var tom. Jag kunde signera en FTF.

På vägen tillbaka åkte jag fram till Långaryd. Där har jag aldrig varit förut, men jag har sett att det fanns ett antal cacher där. Jag körde förbi den omtalade Laboraskolan. Den drivs av Plymouthbröderna och har varit  ute i blåsväder många gånger. Nu var där lika fredagstomt som på alla andra skolor.
Erik Räfs stuga
 En bit utanför samhället fanns ett ställe som kallades Erik Räfs stuga. Någon stuga fanns där inte, men gott om stenar och klippblock och en och annan håla. En gömma fanns där också. Den kunde man inte missa. Den var stor och innehöll en mindre burk, som i sin tur innehöll en filmburk med loggremsan. Det behövdes kanske flera förpackningar för i den yttersta var det fullt med vatten. Ett spännande ställe var det i alla fall.
Vad hittade jag på hygget?
 På ett annat ställe hittade jag en vattenkälla på ett hygge. Det är hembygdsföreningen i Långaryd som lagt ut gömmorna på spännande ställen. Oftast fanns det en historia kring platsen. Här handlade det om en källa med vatten som ansågs bra för ögonen. Några drängar hade visst försökt spränga källan för att komma åt de mynt som de trodde fanns där. Det var i alla fall en plats jag aldrig skulle ha hittat till utan geocachingen.
Hyggets hemlighet
Den sista gömman låg vid ett ställe där man hade bränt tjära. Lådorna var enkla att hitta när man kom fram till platsen och de fungerade nog som loggbok även för andra besökare som tog sig dit. Sedan åkte jag hem till hunden. Han blev som vanligt överlycklig när jag kom och ville genast ut en liten runda.
Vitsippsstigen
 Så fick det bli. Även han behöver sina utflykter. Det var soligt och ganska varmt idag, men det blåste lite. När jag åkte runt i bygderna, njöt jag av vårens alla tecken. Om det blir varmare, kommer våren att explodera i hagarna och dungarna. Alla knoppar är beredda. Gräset har börjat grönska och snart får vi ta fram gräsklipparen.
Den vita mattan
 Fyra dagars ledighet ligger framför. Det känns bra särskilt som det verkar bli hyfsat väder. Ikväll ringde dessutom malmösonen och sa att han kommer hem imorgon eftermiddag. Det är alltid roligt när pojkarna kommer hem och hälsar på. Vi får väl se vad vi hittar på. Det lär väl finnas något valborgsfirande att bevista. Annars får vi ordna ett själva.
Prima Gullvivor

tisdag 24 april 2012

Det knoppas

Magnolior i stan
 På förmiddagen tog jag bilen in till stan. Jag hade fått en tid på vårdcentralen för igår vaknade jag med en fruktansvärd huvudvärk, lite feber och ont i halsen. Hela dagen kändes knoppen ett nummer för stor. Jag insåg att det var mina bihålor som spökade igen. Därför blev det ett litet läkarbesök idag. På vägen dit körde jag förbi stationen och såg att magnoliorna slagit ut. Så efter att doktorn tittat på mig och konstaterat att jag hade bihåleinflammation men inte av den variga sorten, gick jag först till apoteket och hämtade ut min medicin och sedan till stationen för att beskåda de vackra blommorna.
Min egen magnoliaknopp
 Det finns flera stora magnoliaträd vid stationen. De hade slagit ut men en del blommor hade nog fått en liten frostkyss för de hade bruna kanter. När jag kom hem måste jag kolla in min egen lilla magnolia för att se hur mina knoppar mådde. En liten knopp höll på att spricka ut. Den var alldeles vit och fin, men så står min magnolia i skyddat läge.
Körsbärsblom
 På väg till apoteket gick jag över innergården bakom Café 18. Där hade körsbärsblommorna börjat slå ut. Jag fick en känsla av Japan när jag gick förbi dem. Jag vet ju att de bara ger blommor och ingen frukt, men blommorna är fantastiska. De ger verkligen vårkänsla.
Plommonknoppar
 Vi satte ett litet vanligt körsbärsträd för några år sedan. Det blommar inte än, men knopparna sväller och snart slår de väl också ut. Plommonträden har också stora knoppar. Det händer mycket nu. Länge har vi klagat på kylan och de senaste dagarna på de ständiga regnandet, men idag sken solen och det blev tiktigt varmt.
Blåsippsbacken
 När jag kom hem, gick jag ut med hunden en liten runda. Vi tog vägen över blåsippskullen bakom vårt hus. Där lyser vissa partier i blått och vitt. Blåsipporna har blommat länge i år och än är inte blomstringstiden över för dem.  Nu delar de platsen med vitsipporna, som öppnat sig i solskenet.
Blåsippstuva
 För varje år blir blåsipporna fler och fler. Det är roligt att de trivs och ber ut sig. Det verkar tranorna också göra. De spatserar ofta omkring på åkern nedanför vårt hus. Ibland är de nästan framme vid huset. När jag stiger ur bilen, drar de sig lite längre ner och fortsätter att leta mat. Just nu går de där ute tillsammans med rådjuren som också trivs på ägorna. Fast när jag kommer ut med kameran, flyger de respektive skuttar de iväg. Dessutom var det lite för mörkt för fotografering. Så det blev ingen bra bild.
Vårtörel
 Jag gick en liten runda i trädgården också i eftermiddags. Det blommar lite här och där trots att jag inte börjat vårbruket än. Men nu är det väl hög tid att sätta igång. Jag måste rensa bort gammalt så att det nya kan komma fram.
Backsippor
 Backsipporna hör till mina favoriter och de verkar ha etablerat sig ordentligt nu. De rödlila är tidigare, men nu kommer de vanliga blå också.
Kungsängsliljor
 En annan favorit är kungsängsliljan. Den finns i en rutig och en vit variant. Båda blommade för fullt vid dammen. Jag blir så glad av att se deras vackra klockor. Men stänglarna är sköra och lätta att bryta av. Så här får jag vara försiktig när jag rensar. Det är oftast bättre att vänta tills de blommat över.
Vita varianten
 Allt har sin tid. Att vara sjuk har sin tid, men imorgon ska jag jobba igen. Jag mår mycket bättre ikväll och huvudet har krympt till naturlig storlek. Det är inte roligt att vara hemma och krasslig, när det finns så mycket att göra på jobbet. Men ibland är det nödvändigt.
Kaukasisk förgätmigej
Maken jobbar kvällspasset den här veckan. Så Takko och jag får roa oss själva. Han sover mest och jag vilar. Snart knoppar vi väl in så vi orkar med morgondagen.

söndag 22 april 2012

Igår i Fristad

Caching Event
 Framtid i Fristad heter ett event som tydligen återkommer varje år. Vi var där igår tillsammans med 100 andra geocachare. Vi hade en bra bit att åka, men geobilen Fabian plockade upp resten av teamet i Lanna och tog oss hela vägen till Fristad och hem igen. Vi avstod gömmorna längs vägen och stannade bara för en liten fikapaus vid Kroksjöns fiskecamp. Sedan åkte vi vidare.
Djurets föreläser om GSAK
 Framme i Fristad hittade vi förstås platsen snabbt. Vi hade ju koordinaterna dit och såg alla geobilar. När vi loggat vår närvaro i loggboken, kunde vi gå en liten tipsrunda. Så det gjorde vi och passade på att leta upp två gamla gömmor i närheten. Eventet höll till i Kyrkans Hus och där kunde man köpa billigt fika. Jag satsade på en våffla med kaffe. Det fanns också olika föreläsningar att lyssna på. Jag gick på en om GSAK men blev väl inte så imponerad. Det var sista föreläsningen och sedan blev det prisutdelning på tipsrundan och lottdragning. Det fanns många priser att vinna som sponsorer hade skänkt. De andra vann både det ena och det andra, men jag blev som vanligt utan. Det är sällan jag vinner något i lotterier.
Nya cacher att hitta
 När det var dags för cachesläpp, blev det full fart på somliga. Några stod beredda att hugga pappret med alla uppgifter om gömmorna samtidigt som deras chaufförer hade bilen startklar. Vi tog det lite lugnare och studerade kartan ett tag. Det var ju okända trakter för oss dessutom. Så bestämde vi oss för att satsa på en serie cacher i Bredared. Det var fler som gjorde det och det blev en liten karavan av bilar dit.
Många geocachare i skogen
 Vi startade på lite olika ställen och eftersom det var en runda kom vi tillbaka till samma ställe. För vår del insåg vi att någon FTF hade vi ingen chans på. Här och där i skogen stötte vi på andra geocachare. Ibland letade vi många på samma ställe.
Ibland blir det trångt
 Ibland blev det riktigt trångt på stigarna. Många letade i team och hjälptes åt. Alla åldrar var med. Några kände vi igen från andra event eller från grupper på Facebook. Det var kul att träffa dem man bara pratat med via nätet i verkligheten.
Halva teamet på väg
 Idag bestod vårt team av tre personer och en hund. Min hund fick vara hemma. Vi samarbetar bra och alla hjälps åt.
Tess badar gärna och ofta
 Geovovven Tess älskar att bada. Så fort hon ser ett vattenhål vill hon hoppa i. Men hon är också duktig på att hitta geocacher.
Nya gömmor på papper och i verkligheten
 Det fanns ett femtiotal nya gömmor utlagda till eventet. Vi fick koordinater och andra uppgifter på papper, men efter ett tag fanns de även på nätet så vi kunde komma åt dem i mobilen. Vi hittade 13 av eventcacherna. De var omväxlande och roliga. Lite nya idéer fick jag. Det är roligt att hitta nya lösningar och nya modeller.
Fler gömmor bland träden
Vi hade förstås laddat in en massa gamla gömmor i GPS:erna så vi fortsatte sedan att åka runt och leta upp några av dem. Vi hade som mål att hitta ett antal cacher så att vi passerade olika milstolpar, för min del 600. geocacher. Det gjorde vi med råge. Totalt blev dagens resultat 41 loggar inklusive eventet.
Välgömd burk
 I en ekhage mötte vi ett helt gäng som höll på att leta efter en burk. Efter ett tag gav det andra gänget upp, men vi fortsatte att leta ett tag till. Det varnades för fotvrickning och ormar i beskrivningen. Vi nollade vid ett  område med en massa stenar så det kunde stämma. Gömman var verkligen välgömd. Det var många som hade lyft på alla stenar som gick att lyfta på. Ändå var det det jag gjorde, när jag hittade den. jag lyfte på en sten och krafsade undan lite löv och jord och där var burken.
Vänga kyrka
 Det fanns flera vägar med cacher utplacerade på korta avstånd s k trailer. Vi följde en sådan och hittade åtminstone 16 gömmor. Dessutom tog vi några andra. Vi kom till två kyrkor, Bredareds kyrka och Vänga kyrka.
Loggning i lugn och ro
 Vädret var riktigt skönt. Ett tag i skogen blev vi varma och svettiga så att vi fick lätta på klädseln. Framåt kvällen blev det förstås svalare och då fick vi klä på oss igen. Men vi hade uppehållsväder hela dagen. Så var det inte hemma. Där hade det både regnat och åskat. Några av de sista gömmorna vi tog låg vid Vänga mosse. Det var ett fint naturreservat med vandringsled. Vi avstod från hela rundan och tog bara de som låg nära vägen, men det skulle vara trevligt att återvända och gå ut på mossen. Det var spångat och såg ut att vara i bra ordning.
Vänga mosse
Sedan var vi både trötta och hungriga. Därför drog vi oss hemåt och stannade till i Borås för en hamburgare vid Borås Arena. Vi letade förstås efter cachen som skulle finnas där, men den gäckade oss. Alla GPS:erna ville skicka in oss på arenan och dit kunde vi inte ta oss. Den kanske var borta. Vi var inte de enda som gick bet här. Men vi stannade till på ett ställe på hemvägen. Det finns en rondell med flaggor. I höstas loggade vi en cache där, men den hade blivit arkiverad. Nu fanns det en uppföljare, som vi passade på att ta på hemvägen. Det blev den sista för den dagen.

Vi var förstås trötta när vi kom hem. Det tog en stund att logga alla fynd på nätet. Sen sov jag gott hela natten. Idag var maken och jag på gudstjänst på förmiddagen. När vi åkte dit upptäckte jag att Tess koppel låg kvar i min bil. Det resulterade i att Takko och jag gjorde en liten utflykt till Lanna i eftermiddag. Det regnade men Katrin och jag tog en promenad med hundarna, som rusade runt och lekte. Vi gick till två av hennes gömmor, som jag kunde logga. De låg vid två gamla torpställen i Lanna. Det är intressant med gamla platser där människor bott förut. Nu ser man knappt spåren efter dem.

EARTH DAY 2010
Vi människor påverkar vår jord på många olika sätt. Idag är det Earth Day då uppmärksammas de globala miljöfrågorna på ett särskilt sätt. Det är väl därför som det har varit olika CITO-event den här helgen. Det event vi var på var inget CITO-event. CITO står för Cache In, Trash Out. Vid sådana event samlas man och plockar skräp någonstans. Vi såg andra föreningar som plockade skräp längs vägarna igår. Vi såg också ställen där det behövde plockas upp. Vi behöver vara rädda om jorden, vårt hem. Vi har inget annat hem. Gud gav oss skapelsen att vårda och förvalta, inte att bryta ner och förstöra.

fredag 20 april 2012

Livet är en hiss

NO-lektion i år 3
 Det kan vara riktigt roligt att jobba i skolan. Det är då både jag och eleverna går in för det vi ska göra på lektionerna med entusiasm. Tre gånger i veckan har jag NO/teknik med treorna. Nu har vi jobbat med NTA-temat Förändringar ett bra tag och de gillar det verkligen. Särskilt nu på slutet när det har bubblat och fräst då vi blandat bikarbonat med ättika. Igår gjorde vi gas i en påse. Lite vatten i en zippåse och ner med en brustablett och förslut. Det bubblar och fräser så det sprakar och efter ett tag blir påsen rund som en ballong. Vi har pratat en hel del om olika aggregationsformer och koldioxiden som bildas.
Russinhissen
 Så idag tyckte jag att vi kunde tjuvstarta fredagsmyset med russinhissen. Det brukar vara ett uppskattat experiment. Jag tog med lite russin hemifrån och åkte ner till affären på lunchen för att inhandla några flaskor fruktsoda. Några russin i botten på glaset och sedan lite fruktsoda. Sen kan de studera vad som händer med russinen. De åker upp och ner som i en hiss.
Vi skriver ner våra iakttagelser och slutsatser
 Så kan det vara i livet också. Det går upp och det går ner. Ibland är livet uppåt, ibland bär det utför, ibland står det still i källaren och man tror att någon håller dörren så att hissen står still. Men rätt vad det är så sätter den igång igen och livet lyfter. Fast ibland får man kämpa sig uppför trapporna i stället. Just nu kanske det känns som om hissen är överbelastad. Vi har för många bördor att bära med oss och hissen klarar inte allt. Livet rymmer inte heller allt och vi kan bli överbelastade. Om vi inte låter några väskor stå kvar, är det risk att vi hamnar i källaren och det kan gå fort. Så är det med livet också. Det kan gå fort utför om vi inte prioriterar utan försöker klara allt. Jag tror att vi kvinnor ofta försöker klara av allt. Lärare är också sådana. Kvinna och lärare borde i allra högsta grad vara i riskzonen. Men så kommer det något, kanske en lyckad lektion eller en kommentar från en elever, som lyfter hissen igen. Det är då vi orkar lite till.
Sen tar vi hand om restprodukterna på valfritt sätt
Eleverna fick givetvis dokumentera sina iakttagelser och sina slutsatser av experimentet med russinhissen. De ritade och skrev. Sedan fick de göra vad de ville med russin och fruktsoda. De flesta drack upp alltihop. Jag hade bara ett krav: glaset skulle skulle ställas på diskbänken rendiskat. Sen åkte vi hem och fortsatte fredagsmyset.

tisdag 17 april 2012

Letaburkdag med klassen

På väg mot den första gömman
 Igår var det dags för andra halvan av klass 5 att leta efter geocacher i närheten av skolan. Det var två team som skulle ge sig ut efter varandra så jag fick gå en rejäl runda eftersom jag var ute med båda teamen. Vi studerade kartan i datorn och läste på beskrivningar och ledtrådar till två cacher som vi tänkte besöka. Det fanns två alternativ och teamen valde olika. Det blev lite omväxlande för mig.
Var kan den vara?
 I hembygdsparken letade eleverna överallt. Till slut fick jag hjälpa dem att begränsa sökområdet med hjälp av GPS:erna som visade helt korrekta koordinater. Ändå hittade de inte gömman. När jag kände efter, hittade inte jag heller den trots att jag visste var den var. Jag kunde bara känna var den hade suttit. Den var alltså mugglad. Det var en nyttig erfarenhet för teamet men inte så rolig. Jag skrev en anteckning på cachens sida och nu har cacheägaren tagit de ur funktion. Vi får gå tillbaka när han fixat en ny burk.
Var det "rot" som var ledtråden?
Vi fortsatte ner till ån och det gamla brofundamentet i stället. Där hade vi bättre tur och nöjda kunde de logga denna cache. Sedan gick vi tillbaka till skolan.
Vem vill krypa in här och leta?
 Det andra gänget, som egentligen var dagens första, valde den andra rundan. Vi gick lilla ängarundan ner till åbron och letade efter gömman som finns där.
Vad fanns i lådan?
 Den hittades ganska snabbt av en av killarna. Det är alltid spännande att öppna en låda och se vad som finns i den. Det är alltid den som hittar den som får öppna men inte förrän alla är med.
Vilket datum var det nu?
 Vi skrev datum och teamnamnet i loggboken. När vi senare kom tillbaka till skolan fick eleverna logga den även på nätet. Det klarade de själva den här gången.
Vart ska vi nu?
 Nu gällde det att leta reda på nästa gömma i GPS:en. Vi fortsatte över järnvägen bort till stationen. En del sprang i förväg och letade på fel ställe. Då fick de andra påminna dem om vad som stod i beskrivningen.
Har ni hittat den?
 Med ledtråden i huvudet kunde de sedan plocka fram cachen ur sitt gömställe och logga den. På vägen tillbaka till skolan gick vi förbi huset som get cachen dess namn. Eleverna läste på skyltarna och kommenterade stavningen av QVINNOR och MEN. Ja, det var det gamla avträdet som avsågs. Det är ju inte i funktion längre och stationshuset är numera i privat ägo. Fast hållplats för tågen finns fortfarande på perrongen.
Vårlöksmattan ser inbjudande ut
Det tog knappt en timme för varje team att hitta två gömmor. Det är bra jobbat, tycker jag. Detta var det fjärde geocachinguppdraget för eleverna. Vi har planer på fler uppdrag, men alla hinner vi nog inte med den här terminen. Så här ser vår arbetsplan ut i stora drag:


Arbetsplan:
  • Introduktion: Presentation av geocaching och www.geocaching.com, skapande av teamkonton och profiler, introduktion av GPS:en
  • Första uppdraget: Hitta den första geocachen Kommissarien och discotjuven (letterbox) GC38TFP, använda karta och GPS, väderstrecken, följa instruktioner, uppskatta längd, stega avstånd, förflytta sig i grupp, skriva i loggbok, logga besök på www.geocaching.com
  • Andra uppdraget: Skapa en Travel Bug med beskrivning och syfte på svenska och engelska, foto
  • Tredje uppdraget: Placera ut teamets TB i Myggans TB-hotell GC30APG, förflytta sig i grupp till koordinaterna, logga besök på www.geocaching.com, följa TB:ns resa via webbsidan och skicka mejl till de som tar hand om den
  • Fjärde uppdraget: Studera kartan på www.geocaching.com och bestämma vilka två traditionella geocacher i Forsheda som ska besökas, planera och genomföra rutten, ladda in koordinaterna i GPS:en, dokumentera besöket med kamera, logga besök, berätta om uppdraget
  • Femte uppdraget: Träna på att använda GPS:en på egen hand och besöka waypoints på skolgården och fler geocacher i närmiljön
  • Sjätte uppdraget: Hitta de olika stegen i en multicache och logga den
  • Sjunde uppdraget: Lösa en mysteriecache och besöka gömman
  • Åttonde uppdraget: Planera en egen geocache
Det tar lite tid att genomföra alla uppdrag med de fyra teamen, men det ger många upplevelser och många lärdomar både när vi är ute och när vi förbereder oss i skolan och sedan efterarbetar. Här kan de få glänsa som inte alltid gör toppresultat annars. Dessutom får vi ut och röra på oss tillsammans i en mindre grupp. Det är inte alla elever som klarar av att vara i storgrupp hela tiden. För dem är teamet en lagom grupp. De andra, som inte är ute med mig, är kvar i skolan och jobbar med min kollega. 

För mig är den här veckan full av utvecklingssamtal och möten. Igår hade jag samtal. Idag var det möte på BUP om en elev som fått diagnoser. På torsdag var jag trippelbokad, men jag fick flytta på de samtal jag bokat in då. Jag måste gå på ett möte i Bredaryd med kollegor som också genomfört nationella prov i matematik för år 6. Vi ska sambedöma och diskutera tveksamma fall. Till det tredje mötet får jag skicka min kollega. Det är mycket möten nuförtiden. Frågan är om alla möten gagnar eleverna eller bara är till för att hålla oss lärare sysselsatta. Det finns väl fortfarande de som tror att lärarjobbet är ett halvtidsjobb.

Men imorgon ska jag koppla av och träffa tjejgänget igen. Helt kommer vi inte att kunna lämna skolans värld. De flesta av oss jobbar ju fortfarande där. Så det brukar kunna bli en del skolprat. Men det är också kul att höra vad de andra varit med om sen vi sågs sist. Se blir det lite god mat också.