fredag 31 december 2010

Gott nytt år!


♫•*¨*•.¸¸ Gott Nytt År!¸¸.•*¨*•♫


Årets sista dag är här. Nu väntar vi på den första dagen på det kommande året. Men än får vi njuta av vad det här året har att ge. Just nu går solen ner utanför mitt fönster. Himlen ovanför skogsbrynet är alldeles röd. Det har varit en underbart vacker dag. Det var så vackert när hunden och jag tog var dagliga runda att jag var tvungen att hämta kameran när vi kom tillbaka och knäppa några bilder.

Efter promenaden åkte jag för att handla lite mat. På nyårsafton brukar vi laga en trerätterssupé. Det är väl mest jag med hjälp av pojkarna som står vid spisen. Men maken städar köket innan och diskar efteråt. Pojkarna fick i uppdrag att dammsuga och plocka i ordning medan jag var iväg. Det hade de gjort när jag kom hem igen fullastad med matkassar. Men makens bil var borta. Det visade sig att han fått hoppa in och jobba idag. De hade ringt efter honom. Det var tydligen många som ville anlita färdtjänsten den här dagen. Vi vet inte när han kommer hem. Vi får väl se om det blir på denna sidan årsskiftet eller på den andra.


Ett nytt år innebär nya möjligheter. Många avger löften och har stora förväntningar på allt som ska ske. Jag har aldrig tänkt ut några nyårslöften. Visst finns det saker man vill ändra på. Men jag vet hur svårt det är att hålla fast vid dem. Jag beundrar dem som klarar av att leva upp till de föresatser man sätter upp. Men ett motto eller ett ord som ledstjärna det nya året kan vara bra att ha. Det får jag fundera på. Om jag kommer på ett bra ord, ska jag avslöja det imorgon, den första dagen på det nya året. 

Pojkarna och jag får väl fixa nyårssupén själva. Vi brukar dela upp den och göra lite annat mellan de olika rätterna. Vi kanske tittar på TV en stund, spelar något spel eller bara pratar. Vi får väl spara lite av varje till maken så att han får smaka när han kommer hem. menyn ser i år ut som följande:

Johanssons Nyårssupé
~*~
Thaisoppa med minivårrullar
~*~
Biff med hasselbackspotatis och bearnaisesås
~*~
Chokladfondue med olika bär och frukter eller marshmallows
~*~
Jag hoppas det ska smaka gott. Jag börjar redan bli hungrig. Hasselbackspotatisen är ett återkommande inslag. För övrigt varierar vi oss.

Innan det nya året börjar är det hög tid att summera det gamla. Ett år innehåller så mycket. Det är svårt att sammanfatta allt i några få ord. Årets guldkant måste ändå vara att maken fått ett jobb. Även om det inte är vad han brukar göra eller är särskilt bra betalt är det något i alla fall. En annan höjdare under året var mc-dagarna med Carlssons mc-klubb. Här är dag 1 och dag 2. En stor förändring har varit att båda pojkarna numera bor på annan ort. Den yngste sonen tog studenten och flyttade till Karlskrona. Det var några milstolpar under 2010. Det kommer säkert att hända mycket under 2011 också. Det får vi se fram emot.

♫•*¨*•.¸¸ Gott Nytt År!¸¸.•*¨*•♫
till er alla
önskar
Inga


onsdag 29 december 2010

Biografbesök och semlor

Det verkar ha varit en riktig biodag idag. Jag ser att många vänner varit och sett Änglagård 3 idag eller någon av de senaste dagarna. Vi var också på bio ikväll, men vi valde att titta på Harry Potter och dödsrelikerna del 1. Vi hör ju till Harry Potter-fantasterna, åtminstone pojkarna och jag. När böckerna kom, beställde vi dem redan när den engelska upplagan kom. Sedan slogs vi om att läsa dem. Oftast läste vi i skift.

Vår fantasy-fascination startade nog med de sju Narnia-böckerna, C. S. Lewis serie om landet Narnia. Den tredje filmen om Narnia, Prins Caspian och skeppet Gryning, gick också på bio nu, men det fanns inga platser kvar. Den hade nyligen premiär. Det blir nog nästa film vi ser. När pojkarna var små läste jag Narnia-böckerna för dem. Sedan läste de själva.

Efter Narnia kom Sagan om Ringen-trilogin. Vi slukade den både på svenska och engelska. Mina grabbar är rätt bra på engelska kanske tack vare alla fantasyböcker de läst. Vi älskade filmerna också. Medan vi väntade på att bli insläppta i salongen på Filmstaden läste jag i en tidning att det kommer två filmer om The Hobbit, också en bok av Tolkien. Då kan vi se fram emot dem.

Jag har läst en del andra fantasyböcker men inte riktigt fastnat lika mycket för dem. Pojkarna läser mer i den genren än vad jag gör. Det är inte alla som gillar genren. Vi har ju olika smak även när det gäller litteratur och film. Det är väl tur att vi inte alla är lika. Då blir det mer att välja bland. Egentligen är jag lite av en allätare när det gäller böcker framför allt. Jag läser gärna deckare, historiska romaner eller böcker om relationer. Det går lite i vågor. Just nu har det inte blivit så mycket läst alls, men sedan kan det komma en period när jag slukar den ena boken efter den andra. Allt har sin tid. Det gör livet så spännande.

Som många andra romaner handlar Harry Potter om kampen mellan de onda och det goda, inte minst om den kampen inom oss själva. Harry är inte bara en hjälte som kämpar på det godas sida. Han brottas en hel del med vem han är, vilket uppdrag han har och i den här filmen vem han kan lita på. Det är inte alltid så lätt att avslöja vem som är ond och vem som är god, som det kan vara i många andra filmer. Det är en av orsakerna till att jag gillar både böckerna och filmerna om honom. Så är det i verkliga livet också. Det är inte alltid den man tror som är ond eller god för den delen. Skenet kan bedra. Vi har alla både goda och dåliga sidor, men den som är riktigt ond gör ett val att bli det. Samma sak gäller för de riktigt goda. De väljer sida, men är medvetna om sina mörka drag. Ingen föds helt ond. Det är ett val man gör.

Vi åkte till Jönköping redan på förmiddagen. Hunden lämnade vi in hos en tjej som tagit hand om honom förut. Så slapp han vara ensam så länge. Även om någon kommer ut till oss och rastar honom, blir det många timmar för honom att vara själv. Nu hade han sällskap hela tiden. Han verkar ha haft det riktigt bra, men blev som vanligt jätteglad att se oss igen.

Vi åt lunch på ett matställe i Habo, som hade jättegod mat. Dagens var köttfärslimpa. Först fick vi förse oss med en krämig, god kycklingsoppa med curry. Sedan fanns det en salladsbar att plocka till sig ur. Det var riktigt bra. Habo åkte vi till för att yngste sonen ville kola synen hos svågern. Han har sin optikbutik där. Snart öppnar han en ny butik nere i Bjärred. Då blir det inte så långt att åka för honom.

Lite shopping hann vi med innan det var dags för biobesöket. Vi inhandlade bl a en bröllopspresent till kusinen och hennes blivande man som gifter sig om elva dagar. Tekniknördarna besökte en del andra affärer. Trots att vi fortfarande var mätta, var vi tvungna att stoppa i oss en semla på fiket. Det brukar finnas sådana där vid den här tiden. Semlor är makens absoluta favoritbakverk. Vi andra gillar dem också. De var goda med en rejäl bulle, mycket mandelmassefyllning och grädde. Det blev så att säga grädden på moset den här dagen.

måndag 27 december 2010

Jul-koman slår till

Tredjedag jul! Alla är hemma, ingen jobbar. En lat förmiddag, då alla sköter sig själva, fixar frukost när man vaknar och bara tar det väldigt lugnt. Vi äter Korv Stroganoff som omväxling till julmaten. Det blir inga långa turer med hunden. Alla vill bara vara inne och kura i värmen under en pläd. Det är möjligtvis hunden som vill leka. Jul-koman har slagit till.

Ser ni mig bakom cyklamen?
 Ute är det bistert. Minus 13, men känns som 20. Kylan bet till direkt om ben och kinder. Vi gick bara ner på vägen och vände, hunden och jag, efter att vi skjutsat yngste sonen till Forsheda. Han skulle träffa kompisar och titta på film hemma hos en av dem.
Sammy gillar köksvärmen
Katterna håller sig helst inne i köksvärmen. En mysig korg att krypa ihop i eller en köksbänk duger bra. Gulliver, som är både gul och gullig, därav namnet, gillar att leka med kulorna i granen. Han gillar speciellt de droppformade. Tre stycken har han lyckats pilla ner, varav en krossad, Man kan höra hans framfart när skärvorna rasslar över golvet.
Krossad juldröm?
Nägra krossade julkulor är väl inte hela världen. Det är värre med krossade juldrömmar. Varje jul är det säkert några som får sina drömmar krossade. Julen blev som de förväntade sig. Ibland får vi våra livsdrömmar krossade. Det kan vara ett hårt slag, som är svårt att repa sig från. Det är bra att ha drömmar och visioner. Men ibland tänker jag att vissa drömmar måste  krossas. De är alltför högtsvävande utan någon förankring i verkligheten. "Du kan bli precis vad du vill bara du kämpar tillräckligt mycket", kan vi höra ibland. Många romaner och filmer bygger på detta liksom den amerikanska drömmen. Det är inte sant. Vi lurar oss själva om vi går på detta. Livets krassa verklighet är att det inte räcker att göra sitt bästa. Det finns förutsättningar som vi inte råder över. Det många olika faktorer som måste samverka för att vi ska lyckas. Därför kan jag känna en viss sorgsenhet när jag mina elever berätta om sina drömmar. Vad händer den dag när drömmarna krossas?

Drömmar är bra att ha, men de måste finnas inom räckhåll, om vi ska lyckas nå dem. En annan egenskap som vi sällan uppmuntras till är förnöjsamhet, att vara nöjd med det man uppnått. Visst finns det mycket som vi kan vara nöjda över att vi klarat av. Vi behöver stanna upp och njuta av den känslan en stund innan vi jagar vidare mot nya mål. Det är snarare i den känslan vi finner lyckan. Att vara lyckad behöver inte innebära att vara lycklig. Så här i slutet av år 2010 kan vi se tillbaka och summera årets lyckliga stunder och kanske några lyckade med.

 Mina änglar har inte katterna lyckats komma åt. De har jag hängt så högt att de inte når dem. Änglar gör mig alltid glad. Därför får de hänga uppe hela året. De bär bud om en stor glädje står det i julevangeliet, en glädje för hela folket.
Imorgon hoppas jag jul-koman är över för då åker vi till Jönköping. Det blir förmodligen lite shopping och sedan bio. Det är vår julklapp till hela familjen.

söndag 26 december 2010

En annan dag med släkten


Annandag jul och alla pustar ut. Julen är över för många, men för mig varar julen till tjugondagknut. Först då plundrar vi granen och packar ner allt julpynt i lådan, som ställs undan tills nästa år. Jag kanske inte tröttnar på julen så fort därför att jag inte börjar långt i förväg. Dessutom har jag inte så mycket tomtar. Jag tycker bättre om änglar. Ljusstakarna vill jag ha kvar för det är ju fortfarande väldigt mörkt här ute på landet trots att det har vänt.

Vid julen brukar vi försöka träffas alla i min släkt någon av dagarna. Ibland blir det på julafton, men oftast är det någon familj som fattas eller någon som jobbar. I år var det Annandagen som passade. Det var bara en som måste jobba och det var min man. För övrigt var alla där, lilla mor, alla mina syskon med respektive och alla nio kusinerna i nästa generation. Vi hann äta av de olika knytispajerna och efterrätten innan en av kusinerna måste ta flyget till Stockholm. Från Malmö i söder till Stockholm i norr är de utspridda, men alla är trots allt i Sverige för tillfället. Nästa gång vi alla träffas blir om 13 dagar. Då ska den första kusinen gifta sig. För lite drygt ett år sedan gifte sig den sista i min generation och nu börjar redan nästa att bjuda till bröllop. Det ska bli roligt.

Kusinträff i trappan
Det blev bara korta promenader idag. När vi kom hem var det redan riktigt mörkt. Ingen måne som lyste upp stigen. Vi tog oss runt snubblande på snöklumpar och översnöade stenar. Det var inte så kallt i alla fall. Vi värmer oss med julklappsteet och pläden jag fick av chefen. Den var riktigt mjuk och skön.

lördag 25 december 2010

En fridfull juldag

Rannäs i solig vinterskrud
Det är det vi önskar varandra - en fridfull jul. Det är det vi fått, åtminstone idag. Vi har tagit det väldigt lugnt, vi som varit hemma vill säga. Maken har jobbat hela dagen. Det är väl en del som vill utnyttja färdtjänsten på juldagen och hälsa på släkten. men vi andra har varit hemma.

Från gårdagens jullunch här med svärfar
Pojkarna kanske tycker att det händer för lite här på landet. De är ju stadsbor numera. Men jag tycker det är skönt men lugnet på landet. Vi sov ganska länge. Sedan tog jag och hunden vår förmiddagspromenad. Solen sken och det var ett strålande vinterväder. Trötta med rosor på kinderna kom vi tillbaka till fikat med grabbarna. Resten av dagen gjorde jag ingenting. När det började kurra i magen plockade vi fram resterna från julbordet. Det var gott idag också. I vanliga fall äter vi lutfisk på juldagen, men det är makens absoluta favorit så den får vänta tills han är ledig. Ikväll var jag på julgudstjänst. Vi lyssnade till julevangeliet igen och sjöng julsångerna en gång till.

Snön driver igen

Både gran och tall har hängande grenar

Sol och snö i Rannäs
Juldagen var en fridfull dag när jag var liten också. Jag kommer ihåg att efter julottan gick vi kanske och vilade en stund. Det var mat och sällskapsspel. Ofta läste jag ut alla julklappsböckerna redan på juldagen. Jag slukade alla böcker jag kom åt. Numera väljer jag och vrakar lite mer. Å andra sidan finns det mycket mer att välja på idag. Jag har i alla fall en liten hög deckare som väntar och en annan hög med intressanta, mer uppbyggliga böcker.
Herr Stolpe i sin vita mössa
God fortsättning på julen önskar jag alla läsare! Här kommer julevangeliet i Legoversionen.

fredag 24 december 2010

Julens evangelium

Det är mycket som ska hända en dag som denna. Julaftonens program är digert.

  • Vi har ätit frukost i lugn och ro och gått en promenad med Takko.
  • Vi har sett på TV när Åbo proklamerar julfred i tjugo dagar och samtidigt fikat med alla julkakorna.
  • Vi doppat i grytan och ätit av vårt goda julbord tillsammans med svärfar här hemma i Rannäs.
  • Vi har tagit en kort promenad med Takko.
  • Vi har åkt till min mamma och ätit julbordsknytis med delar av släkten. Vi var inte så många i år, bara tretton personer.
  • Några julklappar blev det i alla fall, men inte så många och framför allt inte så dyra.
  • Vi har sjungit julsånger och läst julevangeliet.
Den sista punkten på programmet är en av de viktigaste. Det skulle vara konstigt att inte ha med julens evangelium. Här är en liten film om några barn som tolkar julevangeliet.



Nu är vi hemma igen. Vi kan ta det lugnt, nalla lite av gottebordet, virka en och annan julgransprydnad, titta på TV och umgås, klappa katterna och hunden och elda i pannan så att det är varmt och skönt i huset. Imorgon är det juldagen. Då ska maken jobba. Vi andra tar det ännu mera lugnt.

Johanssons julpiffande

Julgranen
Det har redan hunnit bli julafton innan jag blivit klar att sätta mig vid datorn. Det var en del småplock kvar plus att klä granen. Här i huset klär vi, läs jag, granen på kvällen innan julafton. Jag vet de som klär sin gran en vecka tidigare. Så är det inte här. När jag var liten, var det en syssla för julaftonsmorgonen. Det var ju ett sätt att sysselsätta oss barn medan tiden gick. Julafton kunde kännas så lång ibland när man var barn.

Julabad med fika
Vi fick till det i år igen - julabadet. Ända sedan pojkarna var små har vi åkt och badat dan före doppedan eller möjligen en dag tidigare. Då var det ett sätt att hinna handla julklappar och annat sistaminutenmåste i lugn och ro utan grabbarna. En av oss stannade i badhuset medan den andre handlade. När alla var samlade, plockade vi fram det medhavda fikat. Sedan var det den andres tur att gå på stan. Ett praktiskt arrangemang när man har småbarn. När sönerna blivit lite större, ville de också köpa julklappar. Dessutom ville de hellre åka till Rosenlundsbadet i Jönköping än simhallen i Värnamo. Men i år blev det simhallen, som ju byggts om sedan vi var där sist. Vi kom lite för tidigt för vi hade glömt kolla när de öppnade. Så vi fick kasta om planerna och handla det sista till julbordet innan badet. Fast först satte vi oss i entrén och fikade. Vi var kaffesugna. Till sist blev det bad med tvagning, bastu och simning. Jag simmade mina 200 m. Det gick riktigt bra trots att jag är så otränad. Jag simmade snabbt förbi både gubbar och tanter.

Josef och Maria
På stan hade Josef och Maria hunnit över Åbron. I tisdags hade de bara hunnit till Storgatsbacken. De vandrar varje år genom stan och kommer fram till kyrkan lagom till julafton. Vid stallet utanför kyrkan var herdarna redan samlade. Snart kommer vandrarna dit också och det blir dags för Jesus att födas. Mitt i julhandeln blir vi påminda om julens ursprung och budskap. "Idag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren".

Ikväll var vi på julsamlingen i missionskyrkan här hemma i Forsheda. Vi lyssnade till vacker sång av familjen Andersson och sjöng julsånger tillsammans. James Kenny berättade om julfirandet i Australien. Han och hans familj har bott i Forsheda ett halvår, men nu återvänder de till Australien igen. Han talade också om Jesus, honom hela julen handlar om. Efter samlingen var det glöggmingel.

Johanssons gottebord

Mozartkulor, knäck m.m.
Sedan åkte vi hem och piffade till det sista. Det var några dukar kvar att stryka och ett godisbord att duka fram. Så var allt klart för julfirandet. Både hemmet och vi var julpiffade.

tisdag 21 december 2010

Lyxig ledig dag

Vintersolen tittar fram
Istapparna bara växer
En ledig dag så här innan jul. Vilken lyx! Idag stannade jag hemma från skolan, eftertsom jag tack vare mina underbara kollegor kunde kompa ut några timmar. Det var sååå skönt att veta att när klockan ringde på morgonen kunde jag stanna kvar i sängen ett tag till. Jag tog det riktigt lugnt, åt frukost i lugn och ro, tog en lång promenad med Takko framåt förmiddagen. Kort sagt, kopplade av och ägnade inte en tanke åt skolan.


Jättetappen vid garaget når snart marken
Promenaden var skön fast kall. Temperaturen höll sig kring tio minusgrader. Det var lika vackert i skogen som det brukar vara. De vita snöflingorna dalade sakta ner mellan de snötyngda tallarna. Vi pulsade fram i den gnistrande pudersnön. Vägen var inte plogad. Efter ett tag tittade solen fram ur molnen och lyste upp snön med sina bleka strålar.


Trollhassel i vinterskrud
När pojkarna vaknat, åkte vi till stan för att handla julmat. Julklappar hoppar vi över i år. Det blir bara några småsaker, från min sida mest hemmagjort. Men mat måste man ha. Först blev det en tur till Blomsterlandet. Mina vita hyacinter börjar bli överblommade och behöver ersättas. Det blev två blå och en röd för jag hittade inga vita. Några andra småväxter och lite grus fick och följa med hem. Det skulle jag ha till julkrubban som börjar bli klar nu. Det är bara de tre vise männen som inte är ihopmonterade än.

Julkrubban
Sedan gick vi lite var för sig på stan innan vi fikade på Caf'e 18. Latte och saffranssemla till mig och varm choklad med semla eller wienerbröd till pojkarna. Lite mysigt måste man ju passa på att ha tillsammans nu när de är hemma. Sedan kunde klara av matinköpet. Det krävde sin man att styra den jättestora kundvagnen genom det enorma matvaruhuset. För att inte tala om snömodden på parkeringen. Man fick vi i alla fall med oss hem. Imorgon ska vi laga köttbullar och sillsallad och lite av varje. Alla har vi åra måsten på julbordet. För mig är det sillsalladen efter mammas recept. Den får absolut inte fattas.

Saffranssemla

Mums!

Det går lika bra med chokladwienerbröd
När vi kom hem hade det blivit lite kallare. I den rosa timmen hade temperaturen sjunkit till minus femton. Men det var fortfarande vackert. Vi lagade middag och sen städade jag av toaletten och hallen. Nu är det bara groventren kvar och den tar vi sen.

Rosa timmen
Månen lyste bakom de tunna molnen ikväll. Hunden och jag tog våra lilla runda. Det var bitande kallt om kinderna och termometern visade på drygt sjutton minusgrader. Efter bara tio minuter ute var kinderna riktigt rosiga. Det blir säkert riktigt kallt i natt. Men imorgon är det skolavslutning. Det blir säkert kallt att promenera till kyrkan och tillbaka till skolan. Eleverna åker hem vid elva och då ska lärarna mysa med något gott att äta och den traditionella julklappsleken. Sen tar vi jullov.

måndag 20 december 2010

Hemvändarna har anlänt

Pojkarna är hemma igen. De kom i fredags kväll. Med en timmes mellanrum. Först kom äldste sonen från Malmö. Hans tåg var en timma försenat och anslutningståget från Alvesta till Värnamo var inställt. Han var lite åksjuk när han kom fram efter att ha åkt ersättningsbuss. Det var inte lönt att åka hem innan den andre sonen anlänt så vi tog en hamburgare på Burger King medan vi väntade på honom. Hans tåg var bara drygt tio minuter försenat. Det var bistert att stå på perrongen och vänta i den isande blåsten. 

Det kanske inte är så många minusgrader, men de känns fast de är få. Mycket snö har det kommit i helgen. Inte så mycket på en gång, men om det dalar lite flingor hela tiden, blir det så småningom decimetrar av det. Dessutom yr flingorna i luften. De piskar i ansiktet när vi är ute på våra promenader. De driver ihop snön till djupa drivor så man får ta bra fart med bilen om man ska ta sig igenom utan att fastna. Det är tur att man har många års erfarenhet av bilkörning på landet. Fast det är inte så lätt att ta sig fram i stan heller. Speciellt inte på parkeringar som inte plogats. Där blir det moddigt och halt.

Sonen testar julens gotter
Lördagen ägnade vi åt köket. Det behövdes en hel dag för att städa det efter höstens bristande underhåll. Ingen av oss har orkat städa alltför noggrant. Då gror det igen, speciellt om man har både hund och katter som vi. En rejäl sanering behövdes. Det är skönt att få ordning igen. Sedan kan man få inspiration till andra aktiviteter. Diverse julgodis har tillverkats den här helgen. Knäck och snickersbitar gjorde jag tidigare i veckan. Nu blev det mozartkulor, tryfflar och praliner. Mozartkulorna är det bara jag som gillar, men de är ett måste. De påminner mig om min tid i Österrike. Jag bodde där två år på sjuttiotalet. Mozartkulor, Sachertårta och Eiskaffee hör till minnena därifrån. Käsesahnekuchen var en annan favorit.

Fjärde Advent är inne. Det betyder att det är mindre än en vecka till julens inträde. Maken och jag åkte till gudstjänsten i misionskyrkan. De andra orkade inte upp. Budskapet som vi möttes av var att Gud älskar oss alla så oändligt mycket. Det var därför han sände sin son till jorden. Det är det julen handlar om. Kärlek med stort K. Mötesledaren berättade om en flicka som fick om hur hon visste att Gud älskade henne. Hon svarade att det hörde hon på rösten. Ibland kan vi uppleva att Gud är tyst, men vid jul hör vi hans röst i det lilla barnets jollrande. Stallet med krubban, änglarna och herdarna, de vise männen, alla berättar de om Guds stora kärlek till oss. Visst hör vi på rösten att han älskar oss.

torsdag 16 december 2010

Julens planer smids

Idag har det varit bister ute. Jag frös om benen både när jag var ute på den korta morgonrundan och på eftermiddagsrundan med hunden. Man får kanske skylla sig själv om man glömmer ta på termobyxorna. På morgonen var det fortfarande ganska mörkt, men på eftermiddagen var himlen målad i otroliga färger. När vi gick stigen upp mot kullen, skimrade himlen i en intensivt gammelrosa ton. När vi vände blicken mot öster, började horisonten övergå i en underbar duvblå färg. Vi tog av mot väster i stället och mötes av gula och korallrosa stråk. Det är sällan man ser en sådan färgvariation bara genom att vända sig åt olika väderstreck. Jag glömde kameran och fick fota med mobilen. Det gick inte att få med de intensiva färger på bilden. Allt bleknade till jämngrått. Jag är inte bra på att tolka moln och färger. Någon kanske skulle kunna säga att imorgon blir snö bara genom att titta på himlen. jag får lita på SMHI som lovat mildare väder och snö redan imorgon. Ikväll var det fortfarande riktigt kallt med knarr under skorna när jag gick mellan vedboden och pannrummet. När det är så här måste man ju elda på.

Ikväll har jag äntligen tagit mig i kragen och kokat knäck. Min hemkokta knäck får inte fattas på godisbordet i jul. Mina andra planer grusades av brist på florsocker. Jag tog det sista till min hemlagade senap. Jag gjorde en laddning för några dagar sedan. Den smaksatte jag med apelsin och timjan. Dagens sats är grövre och innehåller mortlade bruna senapskorn och honung. Nu ska den få vila i kylskåpet några dagar innan jag tillsätter grädden. Imorgon måste jag inhandla florsocker så att jag kan fortsätta julförberedelserna. medan knäcken kokade skrev jag mina listor. Jag brukar skriva en lista på allt som jag vill ha med på julbordet och en lista att ta med till affären när jag handlar.

Planerna för julfirandet börjar klarna. Vi firar först hemma tillsammans med svärfar som vanligt. Sedan åker vi till min mamma. Där blir det knytkalas. Listan på julmat att ta med kom på mejlen idag. Julen närmar sig med stormsteg. Det ska bli skönt att få ta det lugnt och umgås med familj och släktingar. Alla är inte med på julafton, men jag hoppas att alla kan vara med på annandagens släktträff.

Betongljusstakarna, som eleverna göt i måndags, plockades ur formarna idag. Jag glömde givetvis att fotografera resultatet och nu har eleverna tagit hem dem. De allra flesta blev väldigt lyckade. Vi putsade av ovansidan med sandpapper. Några elever slog in sin ljusstake i julpapper. Det kanske blev en julklapp till mamma. Själv började jag på en ny julklappsvirkning. Raggsockorna är ju klara men en varm och skön mössa är inte fel. Den går ju snabbt att virka. Vi håller igen på julklapparna i år och satsar på gemenskap och upplevelser. Saker har vi ju gott om redan och hälsa kan vi inte ge. Men vi kan ge vår tid och vår omtanke.

måndag 13 december 2010

Pysselglädje

Som de flesta vet gillar jag ju att pyssla. Jag håller mig inte bara till ett pyssel utan prövar gärna nya saker när kreativiteten flödar. Idag har vi haft julpysseldag i skolan. Det är inspirerande att se eleverna pyssla. De har egna idéer och de får gärna utveckla dem. Jag gillar inte för styrda uppgifter som bara går att göra på ett sätt. Helst ska man kunna variera grejen och sätta sin egen touch på den.

Hos mig fick eleverna gjuta betongljusstakar. De fick själva ha med någon förpackning att gjuta i och det hade de flesta. Som vanligt är det några som glömmer, alltid samma elever varje gång. Därför hade jag samlat lite mjölkkartonger i reserv. Av 80 elever var det nog bara en som inte gjorde någon ljusstake. Hos en av mina kollegor fick de göra tomtar av pinnar från skogen. Hos en annan tillverkades det strutar av notpapper och sidor rivna ur en Gudrun Sjödén-katalog. Härliga pyssel!



Det roliga med pysseldagen är att se hur kreativa eleverna är och med vilken energi de går in för det. Jag tror inte vi hade någon som inte ville göra något. De sitter och småpratar med varandra. De hjälper varandra. Det var 20 elever i varje grupp från år 4-6. Jag tror de gillar att träffas i tvärgrupper. Trevliga hade vi i alla fall. Än en gång kan vi konstatera att vi har trevliga elever.

När jag kom hem fortsatte jag att pyssla lite. Jag virkade några julgransdekorationer till. Men ikväll har jag inte gjort ett smack. Jag känner mig lite trött och då är det skönt att bara ta det lugnt. När jag läser mina trevliga bloggkompisars inlägg inser jag att där ligger jag i lä. De hinner med hur mycket som helst på kvällarna. Det bakas i mängder och gympas. Jag har bakat lite saffransbröd och biscotti, mer har jag inte orkat än. Och gympa var det länge sedan jag var på. Det får räcka med hundpromenaderna. Man får acceptera att man inte har krafter till allt. Livet rymmer inte allt. Särskilt inte nu.

Nu räknar vi ner. Det är bara 7 arbetsdagar kvar på det här läsåret. Jag tittade på luciafirandet på TV i eftermiddags. De sjöng många vackra sånger, många stämmor och underbara toner. Humöret lyfter när man lyssnar. Man blir glad av musik likaväl som pyssel.

söndag 12 december 2010

Ärlighet, öppenhet och sanning

När jag lyfter blicken från tangentbordet och tittar ut genom fönstret ser jag halvmånen hänga på sned på den mörka himlen. Lite till vänster blickar satelliten ned på mig. Jag undrar vilka bilder den skulle ge av vår jord just nu. De bilder som sänds ut via media idag handlar om bomber och terrordåd. Större delen av alla nyhetssändningar under dagen har ägnats åt självmordsbombaren i Stockholm. Man kan undra vad som får en människa att döda sig själv på ett så fruktansvärt sätt och samtidigt skada andra. Förstå det lär jag aldrig göra. Och Sverige blir aldrig mer sig likt.

 Här är det bara kölden som är mördande. Isande kyla och blåst mötte oss på hundrundan även om solen spred sina bleka strålar över nejden. Himlen antog en vacker ljusblå ton. Snön på marken och de solbelysta molnen skimrade. Det var en vacker dag trots kylan.

När man varit ute i kölden är det skönt att komma in i värmen. Det är söndag med alla sina rutiner. Först besökte vi gudstjänsten och firade nattvard tillsammans med församlingen. Pastorn höll en bra predikan om frimodighet. Han berättade att det grekiska ordet för frimodighet också kan stå för öppenhet och offentlighet. Vi behöver alla aspekter av ordet. Jag tror på ärlighet, öppenhet och sanning och önskar att jag alltid frimodigt kan stå för det. Just nu känns det ännu viktigare än någonsin. "Ni skall lära känna sanningen och sanningen skall göra er fria," sa Jesus. (Joh 8:32) Om man bygger sitt liv på lögner, är man inte fri. Lögnen tål inte att öppenhet. Då blir den avslöjad. Men det är bara genom att avslöjas som den förlorar sin makt över oss. Det kan göra ont att bli avslöjad, men den smärtan går över. Att ständigt leva i rädsla för att avslöjas gör ont hela tiden. Sanningen lyfter bort smärtan men det kan göra fruktansvärt ont. Det är ungefär som att dra bort ett plåster som fastnat. En del drar långsamt och försiktigt. jag brukar dra snabbt. Det gör ont men då går det i alla fall fort över.

En annan söndagsrutin för mig är att ringa pojkarna och höra hur de har det. Dagens fråga handlade om när de kommer hem. Det verkar som att båda kommer hem framåt nästa helg. Det ser jag verkligen fram emot. Det är tomt och tyst efter dem. De har väl aldrig varit särskilt högljudda av sig. Men det bli trots allt mer liv här i huset när de kommer hem. Så kanske jag kan få lite hjälp med julförberedelserna också.

Söndagskvällen innebär annars att tänka igenom måndagens lektioner och kanske finputsa lite på dem. Imorgon har vi pysseldag. Vi får hoppas att det går bra med betonggjutningen. Den lär inte ta så lång tid. Det tar nog längre tid att städa upp efter. Vi har lite andra pysselsaker att göra också. Det är en rolig dag för oss som gillar att pyssla. De som inte är så pyssliga av sig ser nog inte fram emot dagen lika mycket. De kanske uppskattar filmstationen mer.

lördag 11 december 2010

Tjuvstart

Skolans luciatåg i kyrkan
På måndag är det luciadagen men vi tjuvstartade. På måndag ockuperar högstadiet kyrkan så vi valde att lägga vårt luciafirande redan idag. Det blir mer stämningsfullt att förlägga det till kyrkan i stället för gympasalen.
Stor och liten
Hos oss är det år 6 tillsammans med F-klassen som framför luciaprogrammet. Så har det varit de senaste åren och det har varit både lyckat och uppskattat. Det är så härligt att se sexorna ta hand om de små eleverna. Alla sexor hade ansvar för var sin sexåring som de skulle hjälpa med kläderna och andra attribut. När de tågade in i kyrkan höll de varann i handen.

Sångglada tärnor
Jag måste säga att årets luciatåg sjöng med stor glädje. Ibland är de så tagna av stundens allvar att de sjunger så tyst att man inte kan höra sången. Så var det inte idag. De klämde i för kung och fosterland. Nu var de många i jämförelse med förra årets sexor. Vi har 30 elever i år 6 och 24 i F-klassen. Det blev trångt framme i koret.

Staffansvisa med stjärngossarna
Det blev en lika fin dag idag som igår. Hunden och jag gick hela hundrundan upp till skogen och hem igen. Det var ett tag sedan sist. Fredagar brukar jag vara ute en hel del. Först är jag rastvakt på lunchrasten. Sedan är jag bussvakt till skolskjutsarna kommer och hämtar alla skolskjutseleverna. Ibland är det kallt och blåsigt att stå ute men inte idag. Eleverna har riktigt roligt i snön. Det är härligt att se alla som har skidor med sig och åker i spåren runt fotbollsplanen. Det var nog många som fick skidor förra vintern och som plockat fram dem igen. Mina gamla skidor finns tyvärr inte kvar. Annars hade jag nog spänt på dem och åkt en tur. Undrar om Takko skulle kunna vara draghund. Han drar rätt bra när man cyklar med honom.

Sockerbagaren i farten
Ikväll har jag tittat lite på  prisutdelningen och nobelfesten. Annars har jag mest hållit till i köket. Jag har äntligen bakat mina saffransbröd. Dessutom passade jag på att baka några saffransbiscotti medan bröden jäste på plåten. De var mycket goda att doppa i en kopp te. Maken har varit på tonårs julfest så jag var hemma själv med hunden och katterna. I morgon ska han på kurs. Jag får väl fortsätta mina julförberedselser på egen hand.  Jag ska bland annat leta reda på några pinnar till vårt julpyssel som går av stapeln på måndag.

Uttåg med Lucia i täten
Vi brukar ha en pysseldag varje år. Det är väl inte riktigt alla eelver eller lärare för den delen som gillar att pyssla. Men de flesta brukarse fram emot pysseldagen. Det blir tre pysselstationer och en filmstation. På min station ska vi gjuta ljusstakar i betong. Jag hoppas att alla har med sig någon gjutform, t ex en mjölkkartong eller yoghurtburk. Några extra har jag samlat på, men jag har inte formar till alla 80 eleverna i år 4-6.

Årets luciatåg är över
Tänk att det bara är en och en halv vecka kvar av höstterminen. Vart tog den vägen? Samtidigt är det skönt att räkna ner dagarna till ledigheten. Vi är rejält trötta och slitna nu. Det har hänt en hel del den här hösten. Ibland kan det bli lite väl mycket på en gång. Men här gäller samma regel som när man ska äta upp en elefant. Man tar en vit i taget. Till slut har hela elefanten gått åt.

"Gör er inga bekymmer, utan när ni åkallar och ber, tacka då Gud och låt honom få veta alla era önskningar. Då skall Guds frid, som är mera värd än allt vi tänker, ge era hjärtan och era tankar skydd i Kristus Jesus." (Fil 4:6-7)