fredag 25 januari 2013

Så vitt jag sett


Det var en riktigt kall morgon. Jag glömde kolla termometern utanför köksfönstret, men i bilen visade den -18,5 när jag åkte till jobbet. Inte ens hunden ville gå en långtur på morgonen. Eleverna var ute på lunchrasten i alla fall. Fast då hade väl temperaturen stigit en tio grader. De åkte skridskor och rullade runt på skolgården. Jag nöjde mig med att gå runt och kolla på mitt rastvaktspass.


Världen fortsatte att skifta i alla nyanser av vitt hela dagen. Rimfrosten klädde in alla träd och buskar i sin vita spets. Solen anades bara bakom skyarna på himlen, när jag så småningom kunde åka hem. Men nu ville hunden ut.



Snökristallerna växte stora på stenar och stolpar. Idag pratade vi om nederbörd på NO-lektionen i fyran. I onsdags tog vi in ett antal femlitershinkar med snö, några med lössnö, andra med packad snö. Sen satte vi lock på hinkarna. Idag skulle vi lyfta på locken och se vad som fanns kvar och hur mycket. De gissade ganska bra. Sen klippte vi ut papperssnöstjärnor och dekorerade våra väderordböcker med. Andra gruppen hann inte göra det för de var sena från gympan. Det sista jag gjorde innan jag åkte hem var att sätta in två muggar till brädden fyllda med vatten i frysen. På måndag ska vi kolla vad som hänt.


Hunden drog iväg med mig på den vanliga skogsrundan, men vi gick inte hela utan vände efter ett tag. Han frös nog om tassarna. Jag var påpälsad så jag klarade mig bra. Jag tycker världen blir vacker i sin vita skrud.



Hemma igen lämnade jag av hunden och satte mig i bilen för att åka till stan och handla. Vissa saker finns inte i närbutiken. Då och då får man ta en tur till stan. Först åkte jag till Biltema. Sen var det den stora mataffärens tur. Men på vägen ångrade jag mig och åkte förbi den.


Det var ju fortfarande ljust även om det var kallt. Jag hade inte tänkt att leta upp några burkar, men när jag ändå var i närheten, varför inte. Jag fortsatte förbi Prostsjön och norrut. Längs Lagans stränder har 1000sjöar lagt ut ett antal geocacher. Någon har jag hittat förut på andra sidan ån. Nu begav jag mig mot den första av två, Vattenväg Lagan~4~. Jag parkerade vid björnen, som fick agera parkeringsvakt den här dagen. Jag hade varit här tidigare så jag visste var jag skulle stanna. Då avbröt jag sökandet vid mörkrets inbrott.


Idag tog jag stigen ner mot Lagan. Det fanns gott om spår efter fyrfotingar men inga spår efter människor. I området fanns en jaktskyttebana, men som tur var, var det ingen där.


Jag kom ner till ån kantad av is, men i mittfåran strömmade fritt vatten. På sommaren skulle det vara fint att paddla här. Idag kändes det inte så lockande.


Gömman fanns nere vid ett vindskydd. Det var en riktigt fin rastplats som gjord för övernattning när man paddlar förbi. Här fanns torrdass och eldstad. Det hade varit skönt med en liten brasa, men det hoppade jag över den här gången.




Jag gick samma väg tillbaka upp till bilen. Då såg jag flera skyltar som pekade mot hajkplatsen. Detta var ännu en fin plats jag aldrig besökt tidigare och jag förmodligen aldrig skulle ha hittat till om det inte var för geocachingen.




Sedan fortsatte jag norrut så långt vägen räckte ända tills den spärrades av en vägbom. Där parkerade jag vid en ladugård och gick vidare. Jag följde en traktorväg en bit. Men den vek av mot Indiana Jones-bron som jag såg i höstas, när jag letade efter gömman på andra sidan ån.



Det fanns gott om rådjursspår och legor där de vilat. Det var inte särskilt svår terräng att gå i. Jag korsade en kraftledningsgata och var snart framme vid gömman, Vattenväg Lagan ~2~. Det var förstås ännu en fin gömma, men det brukar det vara när 1000sjöar är i farten. Detta blev cache #1441 för mig, en riktig palindromgömma.


Nu var det dags att åka hemåt, men först handla lite mat. Hemma igen blev jag välkomnad av både hund och katt. Jag fick gå ut och elda för maken skulle åka direkt till Tonår, hade han sagt. Men det gjorde han inte. Han kom hem lagom, när jag tänt i pannan för andra gången. Fläkten hade stannat, men jag fick igång den igen. Annars blev det en lugn hemmakväll. I helgen har vi årsmöte i kyrkan.

onsdag 23 januari 2013

Dagens skatter


Igår bestämde vi oss för att ta en geocachingtur idag. Det skulle bli soligt och fint. Solen sken också nästan hela dagen medan jag jobbade. Men när jag kom ut från skolan för att åka hem, kunde jag bara skymta solen bakom några moln. Det var i alla fall ljust. Det blev en snabbt tur hem till hunden. Dit vi tänkt oss ville vi inte ta med hundarna. Därför gick vi en rastrunda först.

Vi möttes i Bredaryd vid sporthallen. Det var skönt att se några ungdomar på isen. Det är inte alla som sitter inne och spelar dataspel hela tiden. Cacherna vi tänkt oss till fanns i skogen mellan väg 27, infarten till Bredaryd från Lannahållet och sporthallen. Det var förstås 1000sjöar som placerat ut dem, D/T 1/3,5. När han berättade om dem för mig innan de kom, sa han att de inte var så svåra men kanske lite svåra att nå. Det var en ganska bra beskrivning.


Vi hittade en stig som förde oss lite närmare den första gömman. Området mellan vägarna bestod mest av tallbevuxen mosse. Vi tänkte att det nog var lättare att gå här medan det fortfarande var fruset. Vi kom fram till en brant sluttning. Här var det bara att sätta sig på rumpan och åka ner på termobyxorna. Sen var vi nere på mossplanet och kunde traska vidare mot gömman.


Gömman fanns på en ö i mossen. Vi hittade den snabbt och med gemensamma ansträngningar kunde vi logga den häftiga loggboken. Det var en riktigt fin gömma, som jag gav favvopoäng. Platsen låg nära vägarna. Vi hörde hela tiden bilarna som körde förbi. Ibland såg vi dem också mellan träden. Ändå var det en väldigt avskild plats dit få personer hittar. Det är ju vi geocachare som hittar sådana här platser.


Sen fortsatte vi mot nästa gömma, som var en mystericache. Det gick bra att ta sig fram mellan träden. Jag såg blåbärsris, lingonris, klockljung och till och med tranbärsrevor under det tunna snötäcket.


Det var inte så långt att gå, men på sommaren skulle det nog vara betydligt besvärligare att ta sig fram. Det är nog mest skogens djur som håller till här. Vi hittade legor efter rådjuren och följde deras stigar på vissa ställen när det passade.


Trots närheten till trafiken var det en lugn och skön plats. Jag gillar att gå på mossar. På sportlovet hoppas jag att jag kan ge mig ut på Store Mosse igen. Idag var det lite kallt i luften. Det kändes i kinderna, men samtidigt var det skönt att komma ut i friska luften.


Eftersom det var en myst så fanns inte gömman på koordinaterna, men det skulle finnas en ledtråd. Det gjorde det och den pekade i rätt riktning. Vi följde den och sen var det raka spåret till gömman. Här var det en vanlig liten burk. Vi skrev förstås i loggboken och lade tillbaka burken på samma ställe. Jag tog hand om geocoinet som låg i den. Det ska jag transportera vidare till en annan cache.


Närmaste vägen ut var mot parkeringen vid infoskylten på infarten till samhället. Det var också den rekommenderade parkeringsplatsen i beskrivningarna av cacherna. Vi tog oss enkelt ut dit genom att hoppa över ett fruset dike. Sen promenerade vi vägen tillbaka till sporthallen där bilarna väntade på oss.


Ungdomarna var kvar på isen och vi hejade på dem. Sen åkte vi till Smålänningen och firade fynden av skatterna med en fika. Det är billigt att fika där. För 50 kronor fick jag en stor köttbullsmacka, en biskvi och en mugg kaffe med mjölk. Det var gott.


Solen såg vi inte så mycket av under turen, men månen hade gått upp på himlen och lyste med sitt bleka sken på oss. Solens sista strålar lyste på de vackra molnen på himlen ovanför talltopparna. Det var vackert.


När jag kom hem, eldade jag i pannan. Senare kom maken hem med ännu fler saker från föräldrahemmet. En fårskinnsfäll var inte helt fel att ha under fötterna på våra kalla golv. Det är ju bara i köket som vi har varma golv. Jag stickade klart mina sockar. De värmer också fötterna. Imorgon ska vi jobba länge så då lär det inte bli utflykter eller några geocacher.

tisdag 22 januari 2013

Dagens skratt


Vad är det för monster som rusade runt i vårt vardagsrum ikväll?


Full fart var det bland prylarna. Det fanns ingen tid att hämta kameran så det fick bli mobilkameran. Då blir det gärna lite suddigt. Rummet är ganska fullbelamrat nu. Vi håller på att tömma svärfars hus, som sagt, och prylarna verkar hamna hos oss. Åtminstone en del.


Det var förstås Takko, som tagit sig vatten över huvudet, eller kanske var det en semlekartong. Maken kom hem med innehållet i kartongen, men det hade försvunnit. Takko älskar allt som vi tuggar i oss och hade förstås kört nosen i kartongen. Sen kom han inte ut. Men vi fick oss ett gott skratt på kvällskvisten.


Det är klart att jag befriade fången, men inte förrän äventyret var dokumenterat. Sen lugnade han ner sig och lade sig i soffan som han brukar. Tidigare på eftermiddagen fick vi besök av Katrin och geohunden Tess. De flyttar snart in till stan och kom förbi med en bok de lånat. Det var väl mest Katrin som studerat den. Tess tyckte att katterna var roliga att leka med och jagade ut den störste av dem alla, Sigge. Han kan behöva komma ut och röra på sig. Sen blev det fika. Det blev mycket fika idag, men det smakade gott med en vaniljmunk och kaffe. När gästerna kom, hade vi precis kommit hem från en timslång skogspromenad. Kylan bet i kinderna, men det var skönt att röra på sig.


Igår startade UV-scouterna sin termin. Då var det också fart och fläkt. Nytt för i år är att vi slagit ihop Mini-UV och UV-scout och kör samtidigt. Första samlingen brukar alltid vara en kväll med lekar och tävlingar. Det blev killarna mot tjejerna i en femkamp. Tjejerna vann överlägset. Jag tror de tog alla grenarna.


Kylan verkar hålla i sig några dagar till. Vi får klä på oss de varma kläderna. Igår kom vi till en utkyld skola. Det var något fel på värmepannorna, men det ordnades under dagen. Idag var det lite varmare. Imorgon är det nog tillbaka på normala temperaturer. Ilväll kurade vi ihop oss i soffan med strumpstickningen och tittade på Bygglov. Fullt med kuddar, en varm filt, en katt på ena sidan och hunden på den andra. Det är så man håller värmen.

söndag 20 januari 2013

Gömda och glömda


Det var riktigt kallt i morse, när jag tittade ut på termometern utanför köksfönstret. Det var minst -14. Det kändes också i kinderna, när jag tog ut hunden för en kort runda innan maken och jag åkte till gudstjänsten. Det var vackert med all rimfrost på träden med den blågrå himlen bakom. Nån kamera fick jag inte fram, men ni vet nog hur det kan se ut.


Det var en bra gudstjänst. Vi fick lyssna på en man som berättade lite av sin livsberättelse. Det är alltid intressant. Hela den här veckan, som ju är den ekumeniska böneveckan, har kyrkorna i vårt område haft samlingar på temat De glömda barnen. Hela Människan har ett arbete bl a i Värnamo som syftar till att stödja och hjälpa utsatta barn. Det finns fler barn än vi tror som har det svårt. Det kan handla om barn till missbrukande föräldrar eller i familjer där det finns psykisk ohälsa. I skolan möter vi också barn som vi anar att de tillhör de glömda barnen. Det kan vara barn som kommer till skolan i tunna kläder därför att de inte har varma vinterkläder. De kanske inte har ätit frukost därför att det inte fanns något i kylskåpet. Det finns de som får klara sig själva. Oftast visar de inget och de kan vara bra på att dölja. De är lojala mot föräldrarna trots att dessa struntar i dem. Då är det bra att det finns de som bryr sig om dem. Som t ex Hela Människan. Det är kristen tro i praktiken. Det finns mer att läsa om de glömda barnen här. Vi fick också lyssna till en bra predikan av Lars-Gunnar Wetterbrand som jobbar på Hela Människan. Vi samlade in pengar till deras arbete. Efter gudstjänsten var det mingelfika. Sen åkte vi hem genom det vackra men kalla landskapet.


Det kändes inte så lockande att ge sig ut i kylan, men jag hade tänkt serva några av mina gömmor idag. En av dem hade rapporterats fuktig därför att packningen var trasig. Det visade sig varas sant. Jag hade med mig en annan behållare av samma modell och färg men något mindre. Så bytte helt enkelt ut hela cachen. Den gamla loggremsan ligger nu här hemma på tork. Man kan trots allt läsa loggarna. Jag hoppas den nya ska hålla bättre.


Den andra gömman, en multicache, var jag tvungen att plocka in. En geocachare hade skrivit i loggen att de mött någon som höll på att röja vid platsen för slutgömman. Han hade berättat för dem att det skulle bli slutavverkning i februari eller mars. Det var alltså stor risk att gömman skulle bli förstörd. När jag kom dit, såg jag att det var röjt. Jag fick kliva över en hel del grenar och småträd.


En så fin gömma vill man inte få förstörd. Jag plockade ner den och tog med en tillbaka till bilen. Första steget i multin fanns också i närheten. Den burken fick jag bända loss för den hade frusit fast. Det var lika bra att ta in den burken också. Den kanske hade klarat sig vid avverkningen, men man vill ju inte chansa. Dessutom kanske jag måste flytta hela gömman till en annan plats. Jag får avvakta och se vad som händer. Jag rekade lite på en annan plats som såg rätt lovande ut. Men jag väntar nog ett tag innan jag lägger ut den igen. Jag har några till som jag måste serva.


Det är roligt när fler här i trakterna börjar geocacha. Idag såg jag en nyfödd geocachare på Facebook. Hon hade hittat mitt TB-hotell. Jag hoppas hon hittar fler. Hon fick en inbjudan till FB-gruppen Geocaching Women. Där skrev hon att hon hittat sin första gömma och genast var det ett helt gäng som gratulerade.  Det är det som är så härligt med den gruppen. Alla peppar varandra.
När vi var ute och servade cacherna, hunden och jag, hade temperaturen stigit rejält. Jag hade pälsat på mig så jag blev svettig. Men det kanske bara var en tillfällig värmebölja. Nu har termometern börjat sjunka igen. Det får nog bli de varma stövlarna och termobyxorna imorgon. Jag har ju rastvakten på skolgården.

lördag 19 januari 2013

Soligt, men kyligt



I natt var det kallt och kylan hängde kvar på förmiddagen när vi gick vår lilla runda, hunden och jag. men det är vackert när solen skiner på snöiga skogar och fält. Allt glittrar och humöret stiger. Sen kan man ju alltid gå in i värmen och tina upp. 


Maken hade fixat semlor till fikat. Han kom hem samtidigt som vi kom från promenaden. Kaffe och en semla smakar alltid gott. Värre var det igår, när jag bryggde kaffe. Jag ville ha en kopp kaffe på eftermiddagen, när jag kom hem från jobbet, och satte på kaffebryggaren, värmde mjölken och bar in allt till soffbordet. Jag tog en klunk kaffe och spottade genast ut alltihop. Då såg jag att mjölken hade skurit sig. Det var inte så konstigt för allt smakade citronsyra. Jag köpte ett avkalkningsmedel till kaffebryggaren och tydligen hade maken använt det. Det var bara att hälla ut allt kaffe och köra en omgång med bara vatten i bryggaren. Då orkade jag inte vänta på att det skulle bli klart så jag tänkte att det får bli te i stället. Jag värmde vattnet i vattenkokaren och bryggde en mugg te. Så bar jag in den och satte mig för att avnjuta. Det var det suraste te jag någonsin druckit. Maken hade avkalkat vattenkokaren också. Det var inget annat att göra än att hälla ut teet också. Eftersom kaffebryggaren var färdig så kunde jag äntligen brygga mig en kopp. Fast jag smuttade prövande på den innan den blev godkänd. Jag undrar vad det var jag fick i mig. Senare på kvällen fick jag ont i magen. Det blev lite bättre efter en yoghurt och Novalucol. Idag mår jag bra.


Medan vi fikade fördelade vi dagens uppgifter. Jag tog på mig att åka till apoteket i stan för att fixa allergitabletter till maken. Han hade så mycket annat att fixa. Jag passade förstås på att uträtta några egna ärenden också. Några saker hittade jag inte, men det jämnar väl ut sig. Jag kom ju hem med några andra saker som jag inte hade planerat att köpa. Byxor inhandlades i alla fall. Det var det viktigaste.


Som avslutning på stadsbesöket sökte jag upp en av 1000sjöars gömmor nere vid Lagan. Jag parkerade vid koloniområdet vid södra infarten och gick gångvägen mot gömman. Jag har varit där någon gång förut och rekat, men då var det blött och svårt att tas sig fram dit. Det hade börjat skymma och jag ändrade snabbt mina planer. Det fick bli en nnan gömma den gången. Men idag sken solen och det har ju varit kallt ett tag så isarna borde bära även en tyngre tant och inte bara de nätta hararna. Det fanns gott om spår efter dem och nu även efter mig. Jag tog en liten omväg för att vara säker på att isen skulle bära. Sedan genade jag över de frusna småävjorna fram till gömman. Den hittade jag nästan med en gång och kunde signera med dagens datum. Sedan tog jag nästan samma väg tillbaka till bilen.


Det märks verkligen att det blivit ljusare. Förra gången var det nästan mörkt, nu hade solen en bra bit ner till horisonten. Ändå var det ungefär samma tid på dygnet som sist. När jag åkte hem hängde solen som ett stort eldklot över trädtopparna.


Högstadieskolan badade i solljus och bilen kastade långa skuggor på marken. Det var många människor ute på promenad idag både med och utan hundar. Det vackra vädret lockade ut dem, men kylan kanske förkortade utevistelsen. Imorgon verkar det bli lite varmare igen. Fast jag hoppas på lika soligt och fint väder som idag.


I torsdags skulle jag åkt på en tjejträff men den blev framflyttad ett par veckor. Eftersom vi skulle till Rydaholm hade jag tänkt stanna till hos mamma med en blomsterkvast. Hon fyllde nämligen år. Nu åkte jag i alla fall och kunde stanna en lite längre stund. Vi jobbade länge men efter gruppdiskussionen om bedömning för lärande åkte jag och hämtade hunden. Han kunde behöva komma ut lite. Jag inhandlade en tulpanbukett i blomsteraffären. Traditionerna måste man värna om.  Det brukar bli tulpaner till mor.


Mammas väninna Greta var också där och gratulerade och senare dök syrran upp med tårtan som mamma beställt. Det hade räckt med tårta, men mamma hade bakat flera sorters kakor som vi var tvungna att smaka på.


På hemvägen stannade jag till i stan och lämnade av sjalen som min svägerska beställt. Den blev ju klar i veckan. Jag visste att hon inte var hemma. Det hade mamma sagt, men den blev levererad i alla fall. På vägen dit kom jag på att jag inte fotograferat den. Det fick bli ett nödfoto på parkeringen utanför deras hus.


Nu är det kväll och dags att mysa lite i soffan. Det kan ju vara något bra på TV. Annars har jag ett par sockar att sticka. Den ena blev klar idag. Det är det tråkigaste med sockar att man måste sticka två likadana.