onsdag 31 december 2014

Gott Nytt År!


Det gamla året närmar sig slutet. Det är nu bara knappt en timme kvar. Sedan börjar ett nytt fantastiskt år, får vi hoppas och tro. Nyårshälsningarna har duggat in via Facebook och SMS en bra stund. På något sätt firar vi nog nyår allihopa, men inte över hela jordklotet. Det finns ju de som firar nyår vid andra tider på året.


Traditionsenligt firar vi i familjen nyår här hemma, i alla fall större delen av familjen. Yngste sonen firar med sina kompisar, men den äldste är hemma hos gamlingarna. I år är Ambjörn här också.

Vi brukar laga en trerätters middag tillsammans. Det brukar mest vara sonen och jag som planerar och lagar maten. Maken får ta hand om disken efteråt. Sonen och jag åkte och handlade tidigare på dan. Vi var nog lite sega efter gårdagen, men vi hann i tid innan Ässet stängde vid tretiden. De släckte lamporna en efter en så vi förstod att de ville att vi skulle betala. De ville nog också åka hem och fira nyår. Men vi fick tag på det vi behövde för nyårssupén.


Detta inlägg handlar mest om mat. Så ni som inte vill läsa om vår meny, kan sluta här. Vi började med en Apelsindoftande morotssoppa med ingefärsyoghurt och vitlöksbröd. Receptet hittade jag på ICA:a hemsida. Den var god och passar nog lika bra en kall höstkväll.


När förrätten ätits, började vi laga huvudrätten. Supén tar sin tid eftersom vi ändå har hela kvällen på oss. Det krävs lite planering av logistiken kring spisen. Fläskfilé skulle det bli. Jag helstekte den i ugnen efter att jag brynt den runt om i pannan. När den var klar och vilat en stund, skivade jag den. Jag hade kikat runt lite på olika recept men hittade inget som jag ville följa till 100%. Jag snodde lite här och där och improviserade. Det skulle bli bananbåtar, kom jag på. I foliebåtarna bottnade jag med fläskfilén i skivor. Sedan skivade jag bananer och lade dem över. På toppen skivade jag gorgonzola. Jag kunde tagit lite mer ost, men det blev bra ändå. Här är båtarna klara för gratinering.


Till bananbåtarna gjorde jag potatisrosor. Jag hade sett bilder på dessa på Pinterest och googlade fram ett recept som lät bra. Vi skivade potatisen på mandolinen och tryckte ner skivorna i muffinspannan. Över ringlade vi olivolja smaksatt med mycket vitlök, lite persilja, salt och peppar. Efter halva tiden hällde vi på en skvätt grädde och toppade med lite riven cheddar. De blev kanske lite väl knapriga för de fick vänta på att bananbåtarna skulle bli klara. Men de var goda. De påminde lite om hasselbackspotatis.


På nyårsafton brukar vi alltid servera maten på tallrikar och inte i karotter. Bananbåtarna och potatisrosorna fick sällskap av lite salladsmix och romanticatomater. Över grönsakerna ringlade jag min födelsedagspresent, dadelbalsamvinäger och olivolja med citron. Lite flingsalt och så var skapelsen komplett. Det blev väldigt gott med den balsamvinägern.



Festen fortsatte och vi blev alla mätta och glada. Lite TV-tittande ägnade de andra sig åt under kvällen. Själv satt jag och bloggade ifatt mig efter malmöresan. Det började droppa in nyårshälsningar via sociala medier. I Finland har de redan ett nytt år. Det är vi som ligger lite efter. Sonen skickade ett SMS medan det funkade, som han skrev.


Desserten förberedde vi tidigare på eftermiddagen. Det är skönt när något är klart och kan vänta i kykskåpet. Det blev pannacotta än en gång. Detta var en Kryddig yoghurtpannacotta med hallon. Receptet fanns även detta på ICA. Kryddorna var kanelstänger och stjärnanis som mortlades grovt och kokades i grädde med lite socker och vaniljsocker. Sedan silade jag grädden efter att den dragit ur smakerna. Den blandades med matyoghurt och gelatin innan den hälldes upp i portionsglasen.


Hallonen skulle egentligen blandas med honung och passeras, men jag gillar när hallonkärnorna känns så jag struntade i att passera. Dessutom tog jag bara lite florsocker i stället för honung. Hallonen hällde vi över pannacottan och sedan strödde vi lite flagad mandel på det. Vi avslutade med en bit Noblesse. Detta serverades med kaffe till dem som så önskade. I år fick jag pannacottan helt perfekt krämig. Hallonen var syrliga men det gillade vi.


Efter denna trerätterssupé var vi väldigt nöjda. Det var bara Takko som önskade lite mer. Han hade ju inte fått smaka så mycket av den goda maten. Men någon liten bit hade han fått. Nu hoppas vi att det inte blir för jobbigt för alla djur som är rädda för smällar. Jag hörde just nu de första smällarna. Trots att vi bor på landet hör vi smällarna långt bortifrån. Takko är som tur inte alls rädd.

Gott Nytt År, alla vänner! Vi hörs på det nya året.

So long, Malmö!


Efter en lång dag med skurmopp och trasor kunde vi stänga balkongdörren och pusta ut. Vi började rätt tidigt trots allt. Maken och jag åt frukost på hotellet vilket brukar vara trevligt och gott. Det var inte den bästa hotellfrukosten jag ätit men den var helt okej. Sen åkte vi till pojkarna i lägenheten där de sovit och ätit sin frukost. De hade plockat ner en del prylar i lådorna, men mycket återstod.


Toaletten och duschen var ju klar sen igår men det behövs alltid lite finish innan man lämnar. Idag kunde vi lasta kärran efter att maken hämtat den hos syrran där den stått över natten. Vi ville ju inte få den stulen. Sängen, bokhyllan, skrivbordet, matbordet och en hel del kartonger kunde bäras ut och stuvas på flaket.


Jag satte igång med kylskåpet, spisen och ugnen. Det lilla kompakta köket tog maken redan dagen innan, men vi hittade lite som han glömt i underskåpen. Snart började det blir lite tomt, men inte så att det ekade ännu. Vi bar ner några saker till källarförrådet. Sonen ska ner några dagar efter nyår och hälsa på kompisar så han behövde en madrass och lite annat.


Lite avbrott för mat måste man göra. Det blev samma ställe den här dagen också. Fast vi åt inte Hanks grillade utan vi tog den asiatiska buffén i stället.



Det fanns både kinesiskt och vietnamesiskt och kanske ännu fler varianter. För hungriga städare smakade det i alla fall bra och en skön paus i arbetet blev det också.


Sen var det bara att bita i det sura äpplet och fortsätta saneringen. Lite nödvändiga prylar kunde vi handla när vi ändå var inne på Mobilia. Men sen öste vi på. Jag tror vi gamlingar höll ut längst. Ungdomarna blev trötta men vi piskade på med morötterna. Vi kunde ju inte åka hem förrän vi var klara.


Till slut var sista hörnet städat och alla prylar packade. Det blev inte många hål över varken på släpet eller i bilen. Det var knappt sönerna fick plats. Lasten täcktes med presenningen och surrades. Sen vände vi kosan mot norr. Vi stannade till hos syrran och lämnade nyckeln där. Det kan vara bra ifall hon behöver titta till lägenheten eller visa den för någon hugad hyresgäst. Vi vet inte riktigt vad vi ska göra med den än, om vi ska sälja eller hyra ut. Medan vi städade ringde min mobil. Det var en från församlingen som ringde i ett annat ärende, men hon kanske har en som kan vara intresserad av att hyra. Vi får väl se vad som händer. Själva väntar vi ju på besked från Alvesta för sonens del.


Det blev en lång resa hem. Det kändes i alla fall så. Det gick inte så fort på E4:an och vi blev omkörda av många lastbilar. Vi stannade och tog en paus. Maken fick lite kaffe och bilen fick bensin. Vi andra klarade oss ändå. Vi slumrade ju mest. I Ljungby släppte vi av yngste sonen som skulle fira nyår med sina kompisar där. De flesta i hans gamla gäng från gymnasietiden verkar ha bosatt sig i Ljungby. Det är kul att de fortsätter att hålla kontakten. Vi andra kom så småningom till Forsheda där vi hämtade hunden hemma hos Ambjörn. Han blev glad när jag dök upp och ville genast åka hem. Det var nog skönt för oss alla att äntligen komma hem till vårt Rannäs igen.

Malmö via Alvesta


Äntligen kom det några vardagar mellan alla helger. I år är det ovanligt få vardagar på jullovet. Maken har tagit semesterdagar så han är ledig lika länge som jag. På måndagen steg vi upp tidigt för att vara på ett lov, men vi skulle ju iväg ner till Skåne hela familjen. Ja, inte Takko förstås, men vi tog en morgonpromenad, han och jag. Solen färgade himlen i sydost i morgonrodnadens färger. Det var kallt, -15 grader.


Bilen var packad med så få saker som möjligt och vi var redo att ge oss av. Takko lämnades av hos Ambjörn, som är vår räddning ibland, när vi ska bort och hunden inte kan följa med. Vi körde inte raka vägen till Malmö, som vi brukar, utan vi tog vägen om Alvesta. Sonen hade nämligen fått napp på en lägenhet där, som vi kunde titta på.


Jag glömde alldeles bort att ta kort i Alvesta. Vi kom lite tidigt och han som skulle visa oss var lite sen. Så vi tog en kopp kaffe och en bulle på stationen. Det var inte långt dit från lägenheten vilket är bra eftersom sonen måste åka tåg till jobbet om han ska bo där. Men det tar knappt en kvart och jobbet ligger nära stationen i Växjö.

Lägenheten låg en halvtrappa ner granne med tvättstugan. Det var en etta med riktigt kök. Vi blev nöjda med det vi såg och hyran var rimlig. Det skulle komma någon mer och titta på den samma dag, men vi skulle få besked på fredag. Nu håller vi tummarna och ber för att sonen ska få flytta in där så fort som möjligt. Tjejen som bodde där nu skulle flytta tvärsöver gatan så han kanske kunde komma intill innan januari månads slut. Annars hade hon lägenhetennmånaden ut.


Färden fortsatte sedan söderut via Älmhult och Hässleholm. Jag slumrade lite i framsätet. De andra gjorde nog detsamma i baksätet, men maken fick hålla sig vaken eftersom han körde. Det blev lite varmare ju längre åt söder vi kom och snön avtog även om det fortfarande var minusgrader.


När vi kom ner till Malmö, var det dags för lite lunch. Först var vi tvungna att åka hem till syrran och hämta nyckeln till sonens lägenhet eftersom han glömt sin egen nyckel hemma i Småland. Då var det tur att syrran hade en reservnyckel. Sen gick vi till Mobilia och åt på Hanks Grill.


Det blev Mix BBQ-tallrik med grillspett med lamm, kyckling och adana (turkisk kryddad köttfärs). Hungriga som vi var smakade allt gott. Såserna var goda att doppa både bröd, pommes och kött i.


Nästa anhalt blev lägenheten på Eriksfält. Vi var ju där för att städa och packa ihop alla sonens prylar, men eftersom sönerna skulle sova där natten som kom, kunde vi inte börja tömma den. Vi kunde packa ner sakerna i flyttlådor i alla fall och börja städa. Jag tog mig an toaletten med duschen. Det känns alltid bra att ha klarat av ett område. Vi jobbade fram till halv sju. Sen tvättade vi av oss dammet och åkte hem till min syster och svåger.


Syrran bjöd in oss på gröt och skinkmacka till kvällsmat vilket vi gärna tackade ja till. Det smakade förstås gott efter dagens saneringsarbete. Det är också roligt att träffas och prata lite. Tiden gick fort och vi behövde vila innan morgondagens stora insats på städfronten. Så vi tackade för oss och åkte vidare.


Vi lämnade av sönerna på Blekingsborgsgatan. Det blir aldrig riktigt mörkt i staden och alla ljusen var tända. En del husfasader var också belysta i andra färger än originalet. Staden blir trevlig med lite färg och ljus.


Maken och jag åkte in till vårt hotell som låg vid Stortorget. Först gick jag till fel hotell, när jag checkade in på eftermiddagen. Det fanns nämligen två Scandic Hotell vid Stortorget. Det ena hette Stortorget , men det vi skulle bo på hette Kramer. Det såg ut som ett litet slott. Vi bodde på andra våningen i rum 209. Maken ville gärna pröva relaxavdelningens faciliteter och började dona för ett besök i bastun. Jag valde i stället att ta en promenad i omgivningarna och leta upp någon geocache.


Det hade ju inte blivit några längre hundpromenader den här dagen så det var skönt med en liten fotvandring på kullerstensgatorna i centrala Malmö. Jag började med en enkel uppvärmningscache vid Malmö katedral. Den hittades enkelt och loggades utan problem då mugglarna höll sig undan.


Sedan valde jag mellan några multicacher eller en Whereigo, som jag hade laddat ner i mobilen eftersom min nya GPS inte har Whereigo. En sådan cache är ju inte så vanlig så jag bestämde mig för att pröva den. Den verkade inte så svår heller även om den var på engelska. Starten var på Lilla Torg där lampan lyste upp torget och folk fortfarande besökte uteserveringarna.


Sedan var det sex olika platser som skulle besökas. Alla hade intressanta byggnader att visa upp. Man fick ta dem i vilken ordning man ville så jag började med en av de närmaste. När jag kom till rätt plats, dök det upp ett OK och en beskrivning i appen som berättade om byggnaden. Sen var det bara att välja nästa. Det enda jobbiga var att man bara hade kompassen att gå efter. Kartan funkade inte. Man såg bara zonerna inte gator och hus.


Det innebar att jag hamnade på fel gata och fick gå runt kvarteret ett par gånger, men det blev ju en bra motionsrunda av det hela. Platserna hittades enkelt i alla fall och snart hade jag alla sex etapperna godkända.


Vid den sista hamnade jag i närheten av Gustav Adolfs Torg så jag gjorde en liten paus och gick dit. Det brukar vara vackert där med alla ljusdekorationer. Så även i år. Det var is på fontänen men inte lika mycket som vi sett tidigare år. De belysta träden i bakgrunden var vackra. I det som är bakom det mest belysta föll ljusen liksom ner genom grenverket. Det blev vackert och effektfullt mot det andra trädet med fast belysning.


På andra sidan fanns ett träd fyllt med färgglada lysande paket. Det var tydligen ingen som fick dem på julafton. De fick hänga kvar i trädets topp.


Isbjörnarna och pingvinerna hade visst möte här i Malmö. Isbjörnarna kommer ju norrifrån och pingvinerna bor på södra halvklotet. Det kanske var lagom att mötas här.


I den lilla parken vid torget gick man genom en ljusportal i ena änden och en annan i den andra änden. Däremellan huserade alla figurerna. Renarna var också på plats. Jag såg mig om i granskogen innan jag vände tillbaka mot finalgömman.


Det fanns en final att besöka i den här Whereigon, som hette Gamla Väster.  När jag kom dit, fick jag veta att jag klarat av det hela och kunde gå till slutkoordinaterna för att leta upp burken med loggboken. Den låg 221 m bort så jag traskade vidare. Först letade jag på fel ställe trots att det stämde med ledtråden. Sen såg jag i min GPS att jag var ca 1 m ifrån. Jag använde mobilen under rundvandringen men slutkoordinaterna knappade jag in i min GPS i stället. När jag letade vidare hittade ett annat lite mer undanskymt ställe som också motsvarade ledtråden och där fann jag den lilla burken. Jag krafsade ner mitt nick och dagens datum. Det var tur att det inte blev en DNF efter den långa promenaden.

Nu var jag ganska nöjd med dagens insatser och återvände till hotellet. Det var skönt att duscha av sig och krypa ner i den varma sängen för lite vila.

söndag 28 december 2014

Knytisevent på en kylslagen mellandag


Idag vaknade vi till riktig vinterkyla. Solen orkade knappt lysa igenom molnen. Det knarrade om bootsen när hunden och jag tog en liten morgonrunda. Det var skönt att komma in igen efter en liten stund. Snart skulle det vara dags för flera timmars utomhusvistelse.


Vid halv ett åkte jag inåt stan för att förbereda inför dagens event. Jag hoppade in på Ässet i Forsheda och fixade de sista grejerna. Sen susade jag mot Bolasksogen på Gröndal i Värnamo. Det var där jag ordnat ett Knytisevent i mellandagarna. En bil var redan på plats när jag anlände. Ardbeg10 och BlueSuede hjälpte mig att bära bort ved och andra attiraljer till grillplatsen där vi skulle hålla till. Vi tände en brasa i eldstaden på platsen och en annan i min medhavda eldkorg. Det skulle behövas värmekällor i den här kylan.


Sen började det droppa in deltagare från när och fjärran. Några träffade vi redan igår. Gårdagens eventsarrangör hade bestämt sig för att besöka Värnamo. Det kom dessutom både kronobergare och västgötar.


Korvarna plockades fram och sveddes vid brasorna. Min lilla bordsgrill fanns också tillgänglig för korvupphettning. Jag hann med att äta en chorizo med bröd och senap, medan jag minglade runt bland gästerna.


Den som ville fick gärna bidra till knytiseventet. Några hade med sig lite rester från julen. Det blev väl inget fullt julbord, men visst fanns det en del att smaska på. Andra lämnade av en spårbar eller visade upp sina fina coin.


Eldkorgen matades med ved lite då och då. Det behövdes då kylan kändes i händer och fötter framför allt. Men geocachare är ett härdat släkte som klarar extrema förhållanden.


Värmen spred sig och smälte snön i en radie runt korgen. Korvarna blev upphettade till ättemperatur. Under tiden pågick samtalen och historieberättandet. Många tips kunde utbytas.


Till efterrätt kunde man grilla en sötare sak, om man ville. Vid eldkorgen grillades det på alla håll och kanter.


Både gamla geocachare och blivande sådana deltog. Vi var drygt 20 cachare och en mugglarfamilj som nog inte förblir mugglare så länge till.


Allra sist anlände Anna-Lena, men de finaste gästerna kommer ju sist. På event får man komma när man vill. Loggboken var öppen för signering ända till slutet. Egentligen behöver man ingen loggbok på event, men jag tycker det är trevligt att plita ner sitt namn i en sådan.


En del hade långt hem och hade varit ute sedan morgonen. De droppade iväg några i taget. Ett litet gäng stannade kvar till slutet. Mystar och deras lösningar diskuterades. Klockan började närma sig 15.00 och då skulle de tre nya gömmorna släppas. Jag hörde inget pling i någon telefon, men 3 minuter över kollade jag min mobil och då hade de kommit.


Hela kvarvarande gänget gav sig av på en FTF-promenad till den närmaste gömman, Damen vid Dammen. Jag blev kvar vid grillplatsen och packade ihop mina prylar. Eldarna hade brunnit ut och jag kunde bära bort sakerna till bilen. När jag var klar, kom gänget tillbaka från första loggningen. Gömman var kvar. Jag var lite orolig att den hade mugglats sedan jag lade ut den för fjorton dagar sedan. Det är trots allt ett mugglartätt område. Vi får se hur länge den klarar sig.


Många var nöjda med att få en FTF och lämnade Gröndal för den här gången, men några fortsatte till de andra båda gömmorna. Offerröset var närmast. Det finns på andra sidan Gröndalsleden. Man får gå en bit och stigarna kanske är lite översnöade nu, men 1000sjöar hittade gömman. Den tredje nysläppta gömman finns vid RV27 strax utanför stan. Max 5 min heter den och det står skyltat på platsen med stora bokstäver. Västgötarna hade haft sådan tur att plinget kom när de var på väg hemåt. De kunde logga den längs vägen.

Jag lämnade också eventsområdet och staden för att köra RV27 västerut mot hemmet i Rannäs. När jag passerade den sista gömman, såg jag en välbekant figur som var på väg tillbaka till sin bil. Jag tutade glatt och fick en vink med armen tillbaka.


Hemma igen med alla saker kunde jag värma lite lutfisk, som var det som stått på middagsbordet här hemma. Det är inte min absoluta favorit på julbordet, men det går att äta särskilt om man är hungrig. Sen kunde jag sitta här vid datorn en stund och läsa alla loggar som droppat in under kvällen. Alla gömmorna fungerade. Det är alltid lite spännande att se om de funkar. Sen är det alltid roligt att läsa loggarna och ta del av allas upplevleser. Mina upplevelser har ni nu kunnat ta del av här i bloggen.