fredag 30 oktober 2015

Gammalt och nytt


Ett höstlov går så fort. De lediga, obokade dagarna försvann. Onsdagen fick det bli lite städning för på torsdagen hade jag planerat att åka till min mamma. Sonen kom med tåget från Växjö och kunde hoppa av vid stationen i Rydaholm kl. 11:51. Så jag och hunden mötte upp där. Sen åkte vi hem till Kolvarp där mamma hade lunch till oss. Efter lunchen plockade hon fram några gamla urklipp som hon hittat. Min pappa sparade på tidningsurklipp och de här var från 40-talet, alltså innan mamma och pappa träffades.


Det fann snågra intressanta urklipp som han sparat. Visserligen visste jag att i min släkt både på mammas och pappas sida har de blivit gamla. Min pappa var väl undantaget från regeln. Min mormor blev 101 år gammal. Jag kände till någon på pappas sida som väl blev 104 år. Här hittade jag ett urklipp som berättade om den första hundraåringen i Rydaholms socken. Stina Johannesson var min farmors moster och samtidigt hennes styvmor. Hennes egen mor gick bort och hennes far gifte om sig med den bortgångna fruns syster. Urklippet var från 1947 då hon fyllde 100 år. Jag vet inte hur länge hon levde efter det.


Pappa hade klistrat in en massa roliga tidningsurklipp i en bok. Där fanns en hel del krönikor och notiser fran 1940 och 1941. Det var en del namn som jag kände igen från byn. Många av dem har varit döda länge nu. Ett roligt klipp handlade om Kolvarps tjurförening. Det var bönderna i byn som hade en tjur ihop. Det var väl meningen att tjuren skulle flyttas runt bland gårdar för att betäcka alla korna. Vid föreningens årsmöte 1941 bestämde de att den gamla tjuren hade gjort sitt. Nu skulle de köpa in en ny yngre tjur, som skulle vara stationerad hos Karl persson, min farfar. Det var allts hemma på gården där jag är uppvuxen som den nya tjuren skulle hålla till, när han inte var ute och kurtiserade kor och kvigor.

Det var roligt att läsa de här gamla urklippen. Sen bryggde vi kaffe. Jag hade med mig en kaka som jag bakade igår. Den åt vi till kaffet innan vi åkte vidare. Vi hade fått ett uppdrag att utföra. Mamma ville att vi skulle åka till mormors och morfars grav och göra i ordning inför allhelgonahelgen. Vi fick med oss en bukett och granris. Själv hade jag köpt en gravljus att tända.


Det var en bit att åka för graven finns vid Nya Hjälmsryds kyrka. Vi åkte över Gällaryd och Ohs bruk. När vi svängde av mot Sandvik, kom jag på att det ju hade kommit en ny geocache vid Skuggebo. Sonen fick plocka fram den i min GPS och så åkte vi fram för att leta upp den. Det har funnits en gammal gömma men den är numera arkiverad. Den nya fanns inte så många meter ifrån den gamla. Det var sonen som fick syn på Alltid redo. Hunden skuttade mest runt och trasslade in sig i lövslyet. Sen fortsatte vi färden mot Nya Hjälmsryd.


Det var fler än vi som skulle pynta på gravarna. Vi placerade granriset framför gravstenen. Gravlyktan hade ett batteridrivet ljus men jag vet inte om batteriena fungerade. Vi satte dit gravljuset jag köpte och tände det. Det ska brinna i 110 timmar om det inte slocknar p g a regn eller blåst.


Sen satte vi dit buketten som mamma hade ordnat, eller om det var syrran. Den hade kottar och lite röda eterneller som dekoration. Dessutom satte jag dit två fåglar som jag köpte på Blomsterlandet. De påminde mig om mormor och morfar. De bodde ju vid sjön Hillen i Rörvik och matade ofta fåglarna i sjön.


Solen sken på träden vid kyrkan, men den går ned tidigt numera. Snart skulle det börja skymma. Vi gick tillbaka till bilen där hunden väntade. Sen körde vi inte stora vägen norrut utan en mindre väg där vi tänkte leta upp några gömmor som kom i somras när det var event här intill.


Den första var en enkel gömma som hette Betula. Det visste jag precis vad det betydde. Jag har sett många Betulor förut. Här var et jag som spanade in den lilla burken först. PÅ andra sidan vägen var det inte Betula utan ekar som växte. Nu börjar de också bli bruna. En hel del träd har nu tappat alla sina löv, men ekarna håller dem kvar länge. Det är inte längre så gult bland träden. Nu är det mera olika nyanser av brunt som gäller.


Nästa gömma passade bra att logga så här års. Den hade lite Halloweentema över sig. Nu firar jag ju inte Halloween, detta nya importerade jippo. Med tanke på händelsen i Trollhättan önskar man väl att fler skulle avstå från detta firande, men det är väl upp till var och en hur man gör. Själv firar jag hellre den gamla högtiden Alla helgons dag och tänder ljus.


Nu var det sonens tur att ha ögonen med sig. Han hittade Talk to the HAND precis där ledtråden sa att den skulle vara.


Sen promenerade vi nedför backen till bilen igen. Takko tyckte nog att det var för korta promenader. Vi hann ju bara gå en liten bit. Han fick nosa lite i buskarna och sedan gick vi tillbaka. Ibland fick han inte ens följa med ut. Men vi hade gått en längre runda på morgonen.


Den sista gömman längs den här lilla grusvägen var Elakingen. Det var en D5:a som jag besökte i somras men jag var av nöden tvungen att ge upp innan jag hittade den. Idag var vi två och dessutom hade jag fått en liten hint så jag visste lite mer vad jag letade efter även om hinten egentligen bara hade bekräftat mina misstankar.


Vi hittade cachingstigen som nu blivit lite bredare. Dessutom såg vi spår efter tidigare geocachares letande. Det var nästan så man kunde trott att det var vildsvinen som varit där. Det är inte bra när man rotar så att det syns långt efteråt. Till slut hittade jag den elaka gömman och kunde signera loggremsan. Sen gick vi tillbaka till hunden som väntade i bilen. Vi fortsatte resan norrut och kom ut på RV30.


Igår kom det ett antal nya gömmor i Vrigstad. När de kom, tänkte kjag att det var synd att de inte väntade ett dygn. Nu var de redan FTF:ade men vi kunde ju kolla in några av dem innan det blev mörkt. Den första hade vi fått ställa bilen och gå en bit till. Om det inte hade funnits en del mugglare som kollade in oss, hade vi kanske struntat i att man inte fick köra in på den lilla vägen, men nu hoppade vi över den. I stället letade vi upp den som hette Motion. Den fanns vid elljusspåret. Hinten avslöjade för oss var vi skulle leta. Densatt lite högt och lite hårt, men till slut lyckades sonen plocka fram burken åt mig.


Nästa gömma fanns vid motocrossbanan, men där var det mugglare som höll till så vi vände och körde över på andra sidan vägen till en annan parkering för att leta upp Moose i stället. Jag kanske hade en viss aning om att det fanns en älgpark i Vrigstad men det hade jag nästan förträngt. Den var inte öppen för älgarna ägnade sig åt annat just nu. De hade inte tid att ta emot besökare.


Vi såg inga älgar heller när vi spanade inåt skogen. Men vi hittade gömman och loggade den innan vi vände hemåt. Nu var det dags att åka hemåt. De andra gömmorna sparade vi till en annan gång. Vi behövde handla lite mat på hemvägen annars rullade bilen raka spåret hem till Rannäs.


Kvällen har ägnats åt att förbereda morgondagens avresa. Katrin och jag åker mot Örebro. Det blir nog inte raka spåret. Vi har lagt upp lite taktik inför vägen mot FAD 2015. Ett gäng resekryp och coin får följa med upp till Närke. Det blir väl inget bloggande om den resan förrän jag kommer hem på söndag.

tisdag 27 oktober 2015

Ett litet ljus i höstmörkret


Hösten är fortfarande ganska varm åtminstone på dagarna. När Takko och jag går vår morgonrunda, kan vi ibland se frost i gräset och bland de fallna löven, men det är inte kallt i luften. Tids nog breder väl kylan ut sig och vi får njuta av plusgraderna så länge det går.


För ett tag sedan tog jag in mitt olivträd som stått ute på verandan hela sommaren. Igår upptäckte jag att det finns små knoppar på trädet. Det lär väl aldrig bli några oliver av dem, men det var spännande att upptäcka. Det var första gången jag sett detta på det här trädet.


En annan ganska spännande växt, som jag har i mitt fönster, är den här ludna historien. Den kallas visst kängurutass och det kanske man kan förstå av utseendet. Jag hittade den i blomsteraffären för ett bra tag sedan och blev nyfiken på den.


Idag var det dags för ett av mina regelbundna besök i vår residensstad. Eftersom det är höstlov och jag är ledig behövde jag inte stressa iväg efter jobbet. Jag kunde åka lite tidigare än jag brukar. När hunden fått sin förmiddagsrunda och jag fått lite kaffe, åkte jag via Värnamo för att plocka upp Katrin som skulle följa med på denna utflykt till Södra Vätterbygden. Vi körde E4:an norrut och tog av vid Hyltena för att logga några gömmor längs vägen. Solen sken när vi kom fram. Hemma hade det varit dimmigt och grått så solglasögonen kom aldrig med i väskan.


Den första var en lite svårare myst som jag löst för ett bra tag sedan. Jag har varit på platsen och letat en gång tidigare, men då var jag själv och jag hade en tid att passa så jag fick ge upp innan jag hittade den. Idag var vi två som kunde leta efter Myst #10 - Matematik 1, som var en D5:a. För att lösa den behövde man kunna räkna tredjegradsekvationer och ekvationssystem med tre okända tal. Det är tur man har Internet så att man kan fräscha upp matematikkunskaperna. Visserligen jobbar vi med ekvationer även på mellanstadiet, men inte på den här nivån. Vi spanade av området vid GZ och ganska så direkt hörde jag Katrin säga att där var den. Det är bra med flera par ögon ibland. Loggremsan var lite möglig, men den var torr och det gick att logga på baksidan.


Sen åkte vi en liten bit tillbaka på samma väg vi kom. Vi kände oss väldigt nöjda med att ha loggat en gömma med den högsta svårighetsgraden. Vi passerade en annan gömma med lägre svårighetsgrad men med högre terrängranking. Vi kan ju alltid kolla in och se om vi kan få syn på den. Vi anade att den satt ganska högt upp eftersom namnet var Hur "tall" är du?. Även här var det Katrin som hade ögonen med sig. Den satt riktigt högt. Här behövdes det ett metspö av den längre sorten. Jag hämtade mitt som låg i bilen. Vi insåg snart att det inte skulle räcka så jag gick tillbaka och hämtade även stegen. Vi drog ut teleskopstegen och lutade den mot trädet bredvid tallen där petröret hängde. Jag fick klättra upp och balansera metspöet med en hand medan Katrin säkrade stegen åt mig. Efter ett par försök fick jag tag på den lilla burken och kunde skicka ner den till Katrin för loggning. Sen kom det svåra momentet att återställa den. På tredje försöket lyckades jag hänga tillbaka den på sin plats. Sen kunde vi nöjda packa ihop alla redskap och sätta oss i bilen för att fara vidare.


Vi hade en del ärenden till affärerna vid A6 så vi bestämde oss för att åka direkt dit. Det första vi gjorde där var att äta lunch. Katrin bjöd mig på Tjälknöl med pepparsås och grönsaksmix. Det var gott med lite mat. Det var som vanligt fullt med folk på IKEA där vi åt, kanske extra fullt på grund av höstlovet. Sen gick vi över till A6 och besökte Panduro och Clas Ohlsson. På det senare stället kompletterade vi cachingutrustningen inför kommande äventyr. Jag köpte en verktygslåda till mig själv som födelsedagspresent. Den ska få vara i bilen så att jag alltid har med mig en uppsättning användbara verktyg på mina resor.


Sen började det dra ihop sig till den inbokade tiden på Gräshagen. Vi åkte dit och framme på Lovisagatan kom jag på att jag glömt plocka ut kontanter. Homeopaten tar ju inte kort. Jag försökte få ut lite cash på ICA. Det har gått tidigare men idag blev det nobben från kassaapparaten. Jag fick gå utan pengar till undersökningen och sen fick vi ta en snabb tur ner till Torpa. På Klostergatan hittade vi en bankomat och kunde inkassera lite stålar så att vi kunde åka tillbaka till Gräshagen och betala.

Vi hade lite tid till att spendera bland burkarna innan vi ville åka söderut. Vi körde över Råslätt och försökte närma oss en gömma där, men där fanns det nyfikna mugglare så vi avbröt sökandet och drog vidare. Nästa ställe var ett skräpigt sådant. Här hade vi inte heller någon lyckad burkjakt. Vi gav upp och fortsatte mot Barnarp.


Vi svängde av precis nedanför Barnarpsbacken för här skulle det finnas några gömmor i en serie som kallades Lilla rundan. Den första fanns nästan vid korsningen. Det var lite brant sluttning där gömman skulle finnas i en stubbe. Det fanns dessutom flera stubbar som kunde vara aktuella att undersöka. Vi lyckades inte lokalisera vilken av dem det var uppifrån vägkanten så till slut gav jag mig av nedför branten. Jag trasslade mig igenom en massa sly och ris på marken. Det var lite mjukt och lerigt så det var lätt att glida iväg. Jag fick undersöka ett antal stubbar innan jag hittade den rätta där Lilla rundan "Sprickan" gömde sig. Det var en 2,5/2,5, alltså mittemellansvår.


Nästa gömma på Lilla rundan fanns lite längre in på vägen vid en bro. Vi körde ändå in för att vända så då kunde vi ju försöka hitta den också innan vi fortsatte. Vi letade enligt hintens anvisningar men GPS:en hoppade runt så vi gav till sist upp sökandet. Nu hade solen gått ned och himlen färgades rosa i väster på andra sidan bron. Det var dags att fara hemåt.


Vi gjorde ett stopp till på vägen i Vaggeryd. Där hade det kommit en ny gömma på en gammal plats för ett tag sedan. Old trafford 2 var den andra burken vi hittat vid den gamla fotbollsplanen. Den första har arkiverats och sen har det kommit en ny på nästan samma plats. Den var inte så svår att hitta så det gick rätt fort, men vi fick fickla oss fram i mörkret bland tallarna och gamla fotbollsmål. Sen var vi rätt nöjda med dagens resultat. Vi hade en tid vi ville passa i Värnamo så jag körde motorvägen söderut. Vi hann till och med åka hem till Katrin och dricka en kopp te innan det var dags för nästa aktivitet.


På Facebook hade vi sett att det skulle hållas en manifestation mot rasism i Rutan på Flanaden. Det var den vi tänkte deltaga i. Vi promenerade från Katrins lya för att tända våra små ljus i Rutan. Ganska många hade samlats för att protestera mot främlingsfientlighet och rasism. Det hölls tal och det sjöngs en sång tillsammans.


Några flyktingar hade också kommit för att vara med på manifestationen. Jag vet inte hur många människor det var som kom. Vi kunde ha varit många fler tycker jag, men det var inte dåligt att så många kom bara efter ett upprop på Facebook.


Zack och Fredrik var också med och manifesterade. De hade ju varit hemma medan vi var i Jönköping. Zack har vuxit och blivit riktigt stor nu.


Efter en kort stund började folk avlägsna sig. En del dröjde kvar och stod och pratade med varandra. Det började bli lite kyligt i luften. Vi drog oss också så småningom tillbaka.


Värnamo Nyheter rapporterade från manifestationen på sin hemsida. Där konstaterades att "Därmed har "Rutan" använts så som upphovsmannen filmaren Ruben Östlund tänkt: "Rutan är en frizon där tillit och omsorg råder. I den har vi samma rättigheter och skyldigheter utan åtskillnad."


När vi gick tillbaka till Karlsdal gick vi förbi en parkbänk. Där såg det nästan ut som om någon hade bäddat åt sig med tidningar. Vi får hoppas att så inte var fallet. Ingen ska behöva sova utomhus under några tidningar på en parkbänk i vårt land, tycker jag. Då råder inte tillit och omsorg.


Jag sade hejdå till de andra och åkte hemåt till mitt ombonade hem i Rannäs. Vi hade tänt några små ljus i höstmörkret. Var för sig lyser de små ljusen inte upp så mycket, men tillsammans kan de ge både värme och ljus åt många. "Ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det" skriver Johannes i Joh 1:5. Vi kan alla vara ljus i mörkret. Så länge vi brinner och står upp emot de mörka makterna kan de inte vinna. Men om vi tystnar, breder de ut sig och tar över makten. Det får vi inte låta ske.

söndag 25 oktober 2015

Nytt årsvarv påbörjat - igen


Den här helgen fanns det en hel del att fira. Lördagen var både friveckolördag och FN-dagen. På söndagen var det både min födelsedag och min namnsdag. Eftersom det fanns en del inplanerat i kalendern för söndagen så valde jag att fira födelsedagen redan på lördagen. Det var en friveckolördag jag föddes en gång för längesen. Fast det var på håret för jag såg dagens eller snarare nattens ljus kl. 00:05.


På lördagseftermiddagen tog maken och jag bilen och for mot Växjö. Där har vi fortfarande äldste sonen. Även om han numera är arbetssökande igen så bor han kvar ett tag till. Vi parkerade hemma hos honom för att lite senare ta en promenad till stadens centrum. Trädgårdarna lyste i höstfärger. Även parker och esplanader stod flammande i rött och gult. Vi gick "Unter den Linden" där de gula löven började glesna.


Den välkända växjösilhuetten reste sig över trädtoppar och hustak. Vi hade en fin utsikt mot den när vi gick gångbron över järnvägsspåren och ner på andra sidan på jakt efter en restaurang som inte var fullbokad.


Det fick bli en thairestaurang, Koh Thai, som serverade oss kryddstark och god mat. Sonen och jag började med varsin förrätt, kycklingspett med jordnötssås för min del och vårrullar till honom. Maken var lite putt för att de inte ens hade en lättöl. Det fanns bara vatten eller läsk.


Huvudrätten blev en lite starkare rätt med biff, grönsaker och ris. Gott var det i alla fall och mätta blev vi. Lite kaffe och en After Eight-platta till efterrätt var fullt tillräckligt.


Det var trevligt att umgås en stund med sonen. Sen promenerade vi tillbaka till hans lya och satt där och pratade vidare en stund innan vi tyckte att det var hög tid att åka hemåt. Även om vi fick tillbaka timmen som stals från oss i våras så behövs ett antal timmars skönhetssömn varje natt. Det är inte riktigt som förr när man kunde hoppa över en natts sömn då och då. Nu behöver man de där vilostunderna.


På hemvägen tänkte jag i alla fall svänga in om Värnamo när vi ändå passerade förbi. En liten stund efter att vi passerat åt andra hållet under eftermiddagen publicerades en ny gömma mitt i stan. Det var förstås grannen, 1000sjöar, som lade ut månadens gömma. Den FTF:ades snabbt av en annan geocachare som var på besök i stan. Vi kanske var ungefär vid hans hemort, Rydaholm, när den kom. Ornäsbjörken i Per o Kerstis stad hette gömman.


För trettio år sedan hade FN utlyst det året till ett trädår. Det uppmärksammades genom att man planterade ett riksträd vid Stockholms stadshus. Där var vi för några år sedan. Över hela landet planterades sedan en ornäsbjörk i varje kommun. Här planterades den 1987. Nu hade den vuxit till ett rejält träd. Den lilla burken var inte så svår att hitta trots att det var ganska mörkt i parken intill Lagan. Det svåra var att få ut loggremsan, men det lyckades med lite envishet och några vassa klor. Vi slapp i alla fall alla mugglare som funnits på platsen tidigare under dagen då det firades friveckolördag med sedvalig marknad i staden. Vi åkte vidare hemåt Rannäs efter uträttat uppdrag.


Söndagen var vikt åt tacksägelsegudstjänst i Missionskyrkan. Styrelsen hade lite olika uppdrag vid gudstjänsten och den efterföljande lunchen. Mitt uppdrag var att läsa ett inledningsord. Det hämtade jag från Kolosserbrevet kapitel 3 från vers 11 och framåt. Paulus uppmanar oss att visa vår tacksamhet. Det tror jag är bra att göra, men tacksamhet visar vi inte bara med ord. Det räcker inte att säga tack. Tacksamhet visar man också i handling. Jag tror att verklig tacksamhet inte bara handlar om ord och handlingar utan det är ett sätt att leva, en attitydfråga. Det handlar om vår inställning till livet.


Förra söndagen predikade pastorn över temat "Befriad från egot". Jag tror det hänger ihop med tacksamhet. När vi slutar att se allt vi har inklusive livet som en gåva och i stället betraktar det som en rättighet, då breder egoismen ut sig. Är det inte det som händer i vårt land nu? Det är så många som vill slå vakt om det vi har och inte släppa in några andra, inte dela med sig. Det här är vårt land. Kom inte hit. Dagens tema var "Befriad till att ge" och fick avsluta en predikoserie över ett antal veckor. För att kunna ge med generositet behöver vi uppleva och förstå att livet är en gåva, att allt vi har är till låns och att dela med sig gör alla rikare. Vi blir inte fattigare för att vi ger av vårt överflöd, men vi gör världen lite fattigare.


Efter gudstjänsten serverades det en buffélunch som alla värdgrupper bidragit med. Det fanns många goda rätter att välja bland. Som vanligt vill man ju smaka på alla sorterna så tallriken blev rätt full. Maten skänktes av dem som tillagade den och vi som åt betalade en avgift som går till församlingens missionsarbete. Den maten gjorde gott på flera olika sätt.


Efter lunchen var maken med i diskpatrullen innan vi åkte hem. Solen sken ett tag, men sen regnade det och blåste lite friska vindar. Löven flög över åkrarna. Om det håller i att blåsa, kommer nog snart löven har blåst av träden. Fast ekarna brukar vara sena med att släppa ifrån sig sina löv. Hunden och jag gick ut lite men det blev ingen lång runda den här dagen. Jag får kompensera honom imorgon. Då är jag ju ledig.


Än kan vi skörda lite från trädgården. Den sista björnbären har mognat. Maken hade hittat ett sista äpple från ett av våra äppelträd. Det blev inte många äpplen på det trädet i år vilket vi hade hoppats. Den sortens äpplen är syrliga och goda, men vi delade på det sista exemplaret och njöt för fullt av den goda smaken. Nu får vi vänta till nästa år och hoppas på en bättre skörd. Årsvarven rullar på och nu har jag påbörjat ytterligare ett.

lördag 24 oktober 2015

Höstsol i bokskogen


De senaste dagarna hade varit grå även om de varken varit kalla eller blåsiga. Oktobervädret kan ju vara sådant. Men igår var det en solig och skön dag. Dessutom var det fredag då och jag slutar lite tidigare det här året och det var sista dagen innan höstlovet. Jag åkte från skolan vid ettiden. På hemvägen kollar jag postlådan och där hittade jag ett paket till mig. Teadventskalendern hade kommit. Jag beställde den för ett tag sedan och nu var den här i god tid före advent. Jag hade den redan förra året och kunde doppa 24 olika teblandningar fram till dopparedan, en om dagen. Nu får jag spara lådan en dryg månad innan jag kan börja. I stället fick jag ta en promenad med hunden och fixa lite lunch till oss.


Det var för fint väder för att inte utnyttja dagen utomhus. Därför packade jag väskan, laddade ner veckans PQ i min GPS och åkte på en liten geocachingtur västerut. I Smålandsstenar blev jag lite kaffesugen. Det hade ju bara blivit en kopp på skolan. Det visade sig att många damer i min ålder, plus/minus 10, hade samma tanke. Det var väl bara jag som var solo. De andra kom parvis eller i grupp för en liten fredagsfika. Det kan vara mysigt med lite After Work med kompisarna och sitta där ens tund och prata. Min fikapaus blev kort för jag hade ju andra planer för resten av eftermiddagen. 


Jag fortsatte lite söderut innan jag svängde av västerut igen. Jag hade ett bestämt mål men längs vägen, eller en kort bit ifrån, fanns en grön låda på kartan i min GPS. Den låg vid Jansbergs hembygdspark och sådana platser tycker jag är intressanta. Det är svårt att motstå ett besök på platsen.


Hembygdsparken låg på sluttningen ner mot Jansbergssjön omgiven av en smålandsgärdsgård. Det stod en annan bil på parkeringen, men den åkte iväg när jag kom. Jag kunde undersöka stället helt på egen hand.


Stugorna var grå och såg verkligen gamla ut, men de verkade välskötta. Jag gick inte runt överallt men till de närmaste byggnaderna i alla fall. Mitt huvudsakliga ärende var ändå att logga gömman. Jag förstod ungefär var den skulle finnas, men det blev några varv runt innan blicken föll på rätt ställe.


Utanför den stora ljusblå ladan fanns ett spel, som skapade skuggspel på väggen. Jag funderade på vad det använts till och om det var hästar, oxar eller människor som drev det.


Bredvid stigen upptäckte jag en tjärbränna. Sådana använde man förr för att få fram tjära. Man eldade så att värmen fick tjäran att tränga ut ur veden och rinna ner i ett uppsamlingskärl. Jag har aldrig gjort det själv, men jag har sett metoden demonstreras.


Sedan fortsatte jag resan till dagens utvalda resmål. Jag har länge tänkt besöka platsen, men det har inte blivit av när jag haft vägarna åt det hållet. Nu skulle det passa bra. Där finns en bokskog som jag räknade med skulle vara helt fantastisk nu med sina höstfärger.


Vid parkeringen ställde jag bilen jämte en annan bil som redan var på plats. Sen hivade jag upp cachingväskan på axeln och gick för att studera infotavlorna för Mårås Naturreservat. Här fanns en utgammal bokskog som nog funnits här sedan boken invandrade till Sverige söderifrån.


Två gömmor skulle det finna i bokskogsreservatet. De verkade befinna sig i närheten av naturstigen som var utmärkt med stolpar. På stolparna fanns en liten skylt med en hermelin. Ibland fanns det även pilar.


Stigen var täckt av nedfallna boklöv. Dessa förmultnar ju långsamt så de får nog ligga kvar länge. Det var mjukt att gå på i alla fall. Det kan nog bli lite halt om det regnar mycket, men det har det ju inte gjort så stigen var torr och fin.


Det fanns gott om bokar i reservatet. Här nere i början av stigen var det mest lite yngre bokar, men högre upp på höjden fanns de riktigt gamla exemplaren. Ibland är marken under bokarna ganska kal för det är inte så mycket som klarar av att växa i skuggan under deras lövverk. Här fanns det mycket unga bokplantor så skogen föryngras hela tiden.


Mitt bland alla bokar stod en gammal reslig fura alldeles intill stigen. Det var verkligen en katt bland hermelinerna. Vilken vacker stam den hade. Lite smågranar fanns här och där. Annars var det mest bokar och inte så många andra lövträd.


Man såg ganska tydligt hur bokarna breder ut sina grenar i vågräta plan. På så sätt utnyttjar bladen varenda gnutta av solljuset som tränger ned mellan löven och kan maxa upptagningen av solljuset.


Nu sker väl inte så mycket aktivitet i bladen längre. Det gröna klorofyllet återkallas från bladens celler och drar sig in i stammen. Det är därför bladen förlorar sin gröna färg och börjar skifta i gult. Kvar i bladen finns bara de ämnen som ger dem gula och orange toner som t ex betakaroten. Än har vi inte sett så mycket av de röda färgerna på höstlöven. Det beror på att vi inte haft så många frostkalla nätter än. När bladen fryser bildas socker och samtidigt byter de färg till rött. Det finns mycket intressant att lära sig om växternas kemi.


Jag kanske inte tänkte så mycket på vetenskapliga undersökningar, när jag gick där på naturstigen under bokarnas skugga. Jag bara njöt av allt det vackra som naturen gav. Solljuset silade mellan lövverket och fick det att illumineras.


Markens stenar och trädens gamla rötter var täckta av grön mossa. Man kunde se spår av människors arbete i skogen i form av odlingsrösen. Där hade man staplat stenar som man plockade bort från de små åkertegarna där man odlade sin mat. Det hade funnits ett fyrtiotal tegar i området. De kan inte ha varit särskilt stora.


När träden dör, står de kvar många år och blir hem åt många arter. När de förlorar sin topp, kallas de högstubbar. När de sedan faller och lägger sig på marken, kallas de för lågor. Både högstubbarna och lågorna hade gott om tickor som drog nytta av den näring som finns där. På lågorna växte fnösketickor, som förr utnyttjades när man skulle tända eld. Man skar dem i remsosr och torkade dem för att använda som tändmaterial då de brann bra och var lätta att tända.


Det finns inte så många arter som kan växa på marken i en bokskog. De flesta blommor är vårblommor som utnyttjar tiden innan boklöven slår ut. Då finns fortfarande tillräckligt med ljus på marknivån. Harsyran klarar att växa lite skuggigare och kan hitta en skyddad växtplats till och med på trädens grova rötter.


Hela naturstigen är cirka 2 kilometer lång. Man får följa den en bra bit innan GPS:en börjar ticka ner avståndet till gömman Mårås Naturreservat #2. Efter ett tag svängde stigen upp mot platsen där Nordens äldsta bok har funnits. Den var cirka 400 år gammal när den dog.


Numera står den inte på plats utan har fallit och ligger på marken. Jag antog att detta var den fallna hjälten. Det fanns inga andra i närheten.


I en bokskog kan det vara svårt att få en bra nolla. GPS:en hoppar gärna runt och det leder till att man irrar runt en stund. Så gjorde jag här tills jag lade undan min GPS och gick på ledtråden i stället. Jag hittade gömman en liten bit ifrån, men som vanligt hade GPS:en sansat sig och landat några meter från gömman, när den väl var hittad.


Sedan fortsatte vandringen längs naturstigen mot de äldre delarna av naturreservatet. Här fanns också de lite äldre träden och ganska många högstubbar som stod kvar. Givetvis fanns det även lågor här. Stigen fortsatte sedan nedåt mot parkeringen, men det fanns en liten avstickare upp till toppen på höjden. Där fanns den andra gömman så det är klart att jag tog den vägen.


Mårås Naturreservat #1 var inte så svår att hitta den heller. Det var dock ingen liten som det stod i beskrivningen utan en mikro. Om inte bokskogen hade funnits i vägen, hade man nog haft en fin utsikt över Janbergssjön. Man kunde ana att den fanns bakom lövverket.


Efter loggningen av båda gömmorna i naturreservatet vandrade jag vidare den sista sträckan av naturstigen. Solen hade försvunnit bakom molnen och det var inte så lång tid kvar innan den skulle gå ned helt och hållet bakom horisonten.


Jag gick i sakta mak och njöt fortfarande av naturens skönhet. Plötsligt hör jag röster bakom mig och snart ser jag ett par personer närma sig. De hade lite mera bråttom än jag verkade det. Det kanske var de båda hundarna som var med som drev på tempot. Jag släppte förbi dem och gick sedan rsten av sträckan efter dem till parkeringen. De hade också sin bil stående där och gav sig av ganska snabbt.


Månen hade gått upp och syntes ovanför bokarnas trädtoppar nere mot sjön. Det var frotfarande ganska ljust på himlen, men månen lyste ändå klart. Jag hoppade in i bilen och körde vidare. Dagen huvudmål hade klarats av, men några fler gömmor borde jag hinna hitta innan det blev för mörkt.


Jag följde vägen mot Landeryd. Där var vi för ett par år sedan och tittade på tågen när de var i aktion under tågdagarna. Jag brydde mig aldrig om att leta upp gömman vid Landeryds järnvägsmuseum då. Det var ju fullt av mugglare i farten överallt och dessutom hade den varit mugglad.


Idag stannade jag till och kunde leta helt på egen hand. Det fanns inte en mugglare inom synhåll. Alla var väl hemma och samlades till fredagsmyset.


På spåren stod några gamla vagnar. En del var ganska färgglada, andra var enbart rostbruna. Månen lyste på oss allt klarare när det blev mörkare och mörkare. Jag klarade mig utan ficklampan trots allt, men så hittade jag burken rätt fort.


Nu var det dags att rulla vidare hemåt. Jag tog vägen ut till Nissastigen och svängde norrut igen. Det fanns en gömma vid en parkeringsplats längs vägen som jag stannat vid en annan gång. Då hittade jag inte burken och hade väl lite bråttom så jag gav upp sökandet. Nu blev det en snabb inbromsning och tvär gir in på parkeringen.


Ficklampan behövdes och jag fick leta ett bra tag den här gången också. GPS:en hoppade runt och nollade på flera ställen. Till slut skymtade jag något och där var den lilla burken och SOS Logga mig var snabbt loggad.


I Smålandsstenar fanns en ganska ny gömma av skuggebo som jag bestämde mig för att kolla in. Jag parkerade vid infoskyltarna vid södra infarten till orten. Sen gick jag längs en grusväg och kom fram till en öppen bok en bit innan järnvägsövergången. Om jag hade litat mera på min GPS, hade jag nog hittat gömman snabbare, men nu fick jag leta lite på fel ställen först. När ajg väl var på rätt plats, gick det enkelt att plocka fram den lilla nanon och logga remsan till 2"3. Sen var jag nöjd med dagens alla upplevelser. Det blev raka vägen hem till fredagsmys med en kopp te och nätloggning.