lördag 31 juli 2010

Carlssons MC-klubb

Carlssons MC-klubb

Efter gårdagens hällregn kom så en underbar lördag. Vi har tillbringat den på resande fot tillsammans i Carlssons MC-klubb. Visserligen kom det några regnstänk precis när vi skulle åka hemifrån, men resten av dagen var det mest solsken och hela tiden uppehåll.

Carlssons MC-klubb bildades i höstas på min systers bröllop. Vi konstaterade då att vi var så många i släkten som körde motorcykel att vi lika gärna kunde bilda en egen klubb. Vi är inte så formella och även personer utanför släkten är välkomna att vara med. Vi är fem syskon. Jag är äldst och sedan kommer två bröder och två systrar. Alla hette vi Carlsson från början, men numera är det ingen som har det efternamnet kvar. Därför är det kul att det får leva vidare i klubbnamnet. Alla syskon kör eller har kört motorcykel. Just nu är det bara en som inte äger en motorcykel. Dessutom har vi två ingifta svågrar och två systerdöttrar som kör.

Samling i Öhr

Idag var vi sex motorcyklar som samlades vid macken i Öhr. Tyvärr är min hoj fortfarande köroduglig, men man vill ju inte köra utan fungerande bromsar. Systern från Malmö hade lämnat sin hoj hemma. Men hon satt där bak för svågern hade kört upp hit till Småland i hällregnet igår kväll. Medan vi inväntade alla passade jag på att besöka lantcaféet och plantskolan i Öhr. Det fanns många fina saker där. Tyvärr kan man inte ta med så mycket på hojen så jag fick nöja mig med foton, som jag lägger ut på min pysselblogg.

Kaffe vid Pannkakshuset i Tolg

Det var många som var många som var kaffesugna direkt så första etappen på turen blev inte så lång. Vi åkte till Pannkakshuset i Tolg. Där stannade vi och provade deras meny. Jag testade pannkakor med brieost, ruccola och skinka. Det var gott. De andra tog pannkakor med äppelmos och glass eller sylt och glass.

Sedan var vi rustade för en lite längre tur genom de trakter där våra förfäder på mammas sida levt och verkat.  Vi åkte över Asa där mormor steg på ångbåten för att åka till Växjö i början av förra seklet. Vi passerade i närheten av Stora Kråkhult där hon växte upp. Många av platserna vi körde förbi är förknippade med personer och händelser i släktens historia. Här följer några bilder från bönpallens vy.






Vi körde fram till huset vid sjön Hillens strand i Rörvik där mormor och morfar bodde. Nu är det blått, men då var det pärongrönt.

Huset vid Hillen

Min bror - the road captain

Nästa generation övningskör
Dagens tur avslutades på broderns och svägerskans lantställe i Möcklehult. Där anslöt andra delar av släkten som inte följt med på mc-turen. Vi blev bjudna på grillfest med både korv och hamburgare och som efterrätt glass och kladdkakemuffins. Det var trevligt att träffas och pratas vid. Det är inte så ofta vi träffas alla syskonen med familjer. Trots att inte alla våra barn var med blev vi ganska många.

Grillfest på gång

Vår mamma kom också till festen
Dagens tur planerades och organiserades av min bror. MC-träffen fortsätter imorgon också. Då ska vi köra en annan runda och avsluta den på systerns och svågerns ställe. Vi hoppas förstås att vädret håller i sig. Ska det regna får det gärna göra det i natt för imorgon vill vi ha sol och uppehåll.

Bror och syster planerar morgondagens tur 

fredag 30 juli 2010

Sommarregn och "Heisse Liebe"



Nu behöver vi inte vara oroliga för vattenståndet i dammen länge. Det har regnat ganska mycket de senaste dagarna. Idag och i natt fyllde det på rejält i regnmätaren. Det blev inga blåbär plockade idag och inga skogshallon. Däremot blev det lite trädgårdshallon som vi värmde till glassen. En Heisse liebe smakar gott. 

Jag har inga trädgårdshallon för det finns så gott om skogshallon runtomkring gården. Det brukar kunna bli en hel del liter plockade. Men min svägerska har gott om trädgårdsvarianten i sin trädgård. Hon är en riktig trädgårdsentusiast och har en stor trädgård med massor av växter och ett stort växthus med vindruvor och tomater. Nu ska de sälja sitt hus och håller på att städa och röja. De ska flytta till en lägenhet nu när de båda är pensionärer. De ska bygga om och till sommarstugan i Halland och där har de också en jättestor trädgård. Annars skulle det nog inte gå att bara ha en lägenhet för henne. Det svåraste var nog att lämna växthuset som är ganska nybyggt. Vi var där hemma hos dem idag och grävde upp lite växter att plantera här hemma. Det var då vi fick plocka hallonen och en hel del krusbär. Våra krusbär verkar fått någon ohyra som äter upp alla bladen. 



Några blåbär och skogshallon plockade jag ju trots allt idag. men jag åt upp dem direkt. Trots regnet var jag tvungen att ta på gummistövlarna och regnrocken och gå hundrundan. Hunden krävde det. Vi hittade några kantareller också, men det kommer nog fler nu efter regnet. Det var rätt skönt att promenera fast det regnade. Idag såg vi inte ekorrarna. Det gjorde vi för några dagar sedan. Innan dess har de varit osynliga länge. Det var roligt att möta dem igen och se att de inte blivit tagna av något rovdjur.

Gulliver gillar min kaffekasse
Nu är det knappt två veckor kvar av den långa ledigheten. Det känns bra att ha lite tid kvar innan allt kör igång igen. Sista veckan brukar jag försöka städa och putsa fönster. Vi får se vad jag hinner eller rättare sagt får lust med. Den här sommaren har jag mest gjort det jag haft lust med. Det andra har jag struntat i. Det kan man ju inte göra sen. Imorgon hoppas jag att jag har lust att baka. Lite biscotti skulle smaka gott både till kaffe och te. Till helgen ska vi i alla fall ägna oss åt roligheter, men det berättar jag mer om en annan gång.

tisdag 27 juli 2010

Helgmys i Malmö

Syrrans trädgård prunkar
Nu är vi tillbaka igen. Helgen tillbringade vi i Malmö. Det var roligt att träffa sonen och umgås en hel helg. Det var också kul att träffa syrran och svågern. Extra roligt var att min mamma kunde följa med ner. Men nu är vi hemma igen. Måndagen har jag tagit det lugnt. Man blir trots allt ganska trött av att köra så många mil.

Vi åkte i fredags förmiddag. Maken åkte lite senare för han tog motorcykeln. Tyvärr kunde inte jag göra detsamma. Någon måste ju köra bilen med de övriga. Jag och yngste sonen hämtade mamma. Sedan fortsatte vi till Malmö. Mamma skulle bo hos syrran. Yngste sonen inkvarterades på golvet hos brorsan. Maken och jag tog in på hotell.

Invigning av nya uteplatsen
Malmö är en trevlig stad. Vi hade inga stora planer för helgen mer än att träffas och umgås. Det var i stort sett vad vi gjorde. Vi gick lite på stan i lördags. Sonen hittade några spel som han ville ha. jag var på Panduro och inhandlade lite pysselsaker. Annars hittade vi inte på så mycket. Vi hade tagit med badkläder men vädret var inte så inbjudande så vi avstod från badet. Vi missade några affärer och någon kulturell plats som vi tänkt besöka därför att de hade stängt. Egentligen är det bättre att besöka Malmö mitt i veckan på sommaren. Många roliga mindre affärer har semesterstängt eller lördagsstängt. Men det blir väl fler turer söderöver.


I stället blev det trevliga stunder med släkten. Vi blev bjudna både på lunch, när vi kom ner, och grillfest på lördagskvällen. Vårt favoritställe Plaka hade semesterstängt så det fick bli thaimat på söndagen.

På söndagseftermiddagen vände vi hemåt igen. Sonen följde med till Lund. Vi hade sett fram emot att besöka institutionen där han håller till på dagarna. Vi fick tyvärr bara se huset från utsidan för kortläsaren ville inte släppa in oss. Men det var i alla fall kul att se var han håller hus med sina bakterieodlingar.
Biologihuset i Lund
När vi släppt av sonen vid stationen i Lund, fortsatte vi hemåt Småland. Det tar ett tag att köra även om det går fort på de stora vägarna. Vi skulle ju skjutsa hem min mamma först. Det var nog skönt för henne att komma hem. Det är roligt att göra utflykter, men det är oftast lika roligt att komma hem igen.

Maken kom förstås hem före sonen och mig. Han hade hämtat hunden som ju också varit borta över helgen. Vi hade kunnat vara hemma minst 20 minuter tidigare om inte järnvägsbommarna hade hängt sig i Forsheda. Det är irriterande att ha bara några kilometer kvar och inte kunna ta sig över järnvägen som delar samhället mitt itu. Det var inte första gången det hände heller. När vi väntat ett bra tag och inget verkade hända, vände vi och körde över Bredaryd och Åeke. Det blev väl någon mil extra men vi kom trots allt hem.

Måndagen hände sedan inte mycket. Vi var väl ganska trötta efter helgen. Livet återgick till det vanliga som hundrundor och pasta med köttfärssås. Det hade regnat ca 35 mm medan vi var borta. Blåbären var stora och hallonen börjar rodna. Det finns en del att göra hemma också.

torsdag 22 juli 2010

Finn fem...

Grodan i dammen och kanske någon mer...

Liljebaggen äter upp mina liljor!!!!!
Kan det vara en gräsfjäril? Ser han inte att det är en hortensia?
Det finns säkert många fel i mina bilder, men ni behöver inte leka "Finn fem fel". Däremot kan ni få leka "Finn fem djur". Hittar ni alla fem? De rätta svaren kommer längst ner.

Nu är det gott om stora fina blåbär i skogarna. Jag hade tänkt åka och plocka på förmiddagen. Takko och jag tog vår vanliga runda innan frukost. Det var kvavt och fuktigt i luften. På hemvägen kom regnet. Vi hann hem innan vi blev genomblöta, men blåbären fick vänta. Vi tog en tur på eftermiddagen i stället. Då fick vi med oss maken och svärfar också. Gott att kunna frysa in lite blåbär att plocka fram till vintern.

Maken fick rensa blåbären för jag fick lite bråttom. Jag var nämligen bjuden på fika hos en kollega i stan. Nästan hela After Work-gänget var där. Det var kul att ses igen och höra lite om deras sommar. Det blev förstås lite skolprat också. Som en av dem sa, nu blommar renfanan och då är det snart slut på sommarlovet. God rabarbermarängpaj och Jordnötschokladbollar fick vi.
Glada kollegor
Imorgon ska Takko på "hundpensionat". Det är en trevlig tjej, som ska ta hand om honom medan vi är i Malmö. Det blir lite för ensamt för honom här hemma med bara katterna som sällskap. Huset och katterna är det också ordnat för. Takkos hundvakt har varit här både igår och idag så han fått lära känna henne lite mer. Det var ett bra tag sedan de sågs sist. Det kommer att gå jättebra. De har varit ute på promenad och lekt tillsammans. När hon skulle cykla hem idag, ville han följa med henne.
Takko leker med hundvakten
Jaha, hur gick det nu med "Finn fem djur"? Hittade ni alla fem? Grodan, liljebaggen och gräsfjärilen var väl inga problem. Den fjärde var en skräddare som satt på samma näckrosblad som grodan. Den femte, då? Det var förstås Takko.

måndag 19 juli 2010

Du var där

För några år sedan var jag i Apladalen en kväll och lyssnade på en fantastisk vissångerska och hennes musiker. Det var en fantastisk upplevelse. Inte för att vädret var skönt. Det var lite småregnigt. Inte för att konserten var gratis. Men för att hon sjöng så bra och hade så fantastiska texter i sina visor. Dessutom spelade de så bra. Sedan dess har hon blivit mer känd av allmänheten och setts flera gånger  i TV.

Jag köpte en skiva av henne förra året, Söder om kärleken. Det är förstås Sofia Karlsson det handlar om. När jag letade efter låtar på YouTube, råkade jag få fram en hel hög låtar med Sofia. Jag måste dela med mig av en av mina favoriter, den första låten på skivan. Inspelningen är från ett framträdande i Go´kväll.



Du skulle där  det skulle kunna vara en titel på en kristen sång, men det är det egentligen inte. Var och en kan ju få tolka in vad han eller hon vill förstås. Som kristen ligger tanken nära att det handlar om Gud. Han finns ju alltid där, varje stund nära oss, följer oss vart vi än går, var vi än är. Det kanske kan kännas obehagligt. Gud blir en stalker som inte lämnar oss ifred. Men det är det han gör. Han finns där och väntar på att vi ska ta initiativet. Han vill inte tvinga sig på oss. Vi måste vilja ha kontakt med honom. Men om vi vill, så finns han där.

En psaltarpsalm som handlar om Guds närhet är Ps 139. Den mest kända versen är nog vers 5: "Du omger mig på alla sidor, jag är helt i din hand."

Kardborren blommar
En del människor finns också alltid där för att stötta oss, trösta eller uppmuntra när vi behöver det som bäst. Sådana vänner vill vi både ha och va´. Men det finns också de som klänger sig fast som kardborrar fast vi inte vill. Oftast är det ensamma människor som inte vet hur de ska bete sig för att få riktiga vänner. De vill så gärna vara med oss, men det blir så fel. De får oss att känna olust i stället för värme och vänskap.

Ibland ser man detta på skolgården också. En del elever vet inte hur de ska göra för att få vara med de andra. De håller sig i närheten och klamrar sig fast, följer efter var de än går. Oftast skapar det mer irritation än vilja till vänskap. De här eleverna saknar social fingertoppskänsla. Vi får jobba ganska mycket med detta ibland på livskunskapslektionerna och annars med. Men det finns de som inser hur fel det blivit. Innan sommarlovet pratade jag med en av tjejerna i skolan, som irriterade sig på en av killarna i klassen. Han följde hela tiden efter henne och hennes kompisar för att han ville vara med dem. Sån var jag också när jag började skolan, sa hon, men jag fick lära mig att det inte funkar. Det måste han också göra, annars får han problem. Så långt hade hon kommit i sin utveckling. Det är så viktigt våra barn får lära sig att umgås med andra. Men det är inte alltid så lätt att hitta kompisar som accepterar en sådan som man är. Så har det nog alltid varit. Det var svårt när jag gick i skolan. Det är lika svårt idag.

Detta gäller inte bara barn, det gäller oss vuxna också. Det kan vara ännu svårare för vuxna som kan bära med sig många negativa upplevelser. Vi kan ha upplevt oss svikna många gånger i livet. Det kan hindra oss från att hitta vänner därför att vi inte litar på andra människor. Så relationer är ingen lätt sak.

Jag tror att bra relationer skapas där det finns tillit och en tillåtande atmosfär. Vi behöver känna att människor accepterar oss som vi är och att de litar och tror på oss.  Tänk om alla kunde få uppleva det.

lördag 17 juli 2010

Home again

Det ösregnade när jag vaknade idag. Både efterlängtat och inte. Maken skulle åka till Halland och hjälpa sin syster med sommarstugan. Jag valde mellan att följa med dit eller att åka hem till min mamma och hälsa på henne. Det blev det sistnämnda för min del. Takko fick följa med.

Mitt gamla hem som det är nu
Hos mamma fick vi fika tillsammans med min syster och syskonbarn. Vi pratade och tog del av senaste nyttt i släkten. Sedan gick Takko och jag en liten runda. Tyvärr glömde jag kameran då. Men efter lunchen med mamma gick vi tillbaka med kameran i högsta hugg.

Huset ser ju i stort sett ut som när jag bodde där, men färgerna är lite förändrade. Trädgården är mycket förändrad. Äppelträden är borta liksom de stora lönnarna vid grinden. Dammarna på andra sidan vägen fanns inte på min tid. Där gick kossorna och betade.

Vi tog vägen upp mot Norrefåll och passerade Skofållen där det växte olvon eller Midsommarkransar som farmor kallade dem. Sedan hörde vi vattnet porla i Rännlen, den lilla bäcken som vi lekte så mycket vid. Pappa gjorde ett vattenhjul till oss och hjälpte oss att bygga dammar i bäcken. Alarna hade vuxet till sig och ormbunkarna bredde ut sig i den fuktiga dungen. Men bäcken fanns kvar.



Vid Norrefåll har det funnits ett torp för länge sedan. Säkert hundra år sedan. Nu finns inget kvar av det. Men det är kul att se att min syster och svåger inte låter åkrarna växa igen. Jag tror att det är Hembygdsföreningen som satt upp en stolpe med en enkel skylt där det står Norrefåll. Den stod inne i grönskan vid stenmuren. Jag har för mig att det ordnades torpvandringar i byn för ett antal år sedan.


Bakom stenmuren växer det ett urgammalt äppelträd. Det får enormt stora äpplen, som inte tål stötar så bra men som är goda att göra äppelmos på. Vi har många gånger tänkt ta ympar från det trädet, men det har inte blivit av än. Det fanns äppelkart på det i år också.


Gammeläppelträdet
Om man går in på den södra trädan vid Norrefåll och följer stenmuren till vänster, kommer man till ett gammalt päronträd. Det var inte så stort när jag bodde hemma, men vi plockade päron på det då. De var ganska hårda men mamma lade in dem i burkar. De åt vi till efterrätten när det var kalas. Det blir säkert päron i år också. Men det kanske inte blir några inkokta päron av dem. Nu köper vi päron på burk, men det är inte samma sak eller smak.


Päronträdet
Efter promenaden pratade vi lite mer med mamma innan vi åkte hem igen. För hem är nu inte längre Kolvarp utan Rannäs. Det är nästan 40 år sedan jag flyttade hemifrån första gången. men det är roligt att komma tillbaka och hälsa på.
.
En av mina favoritsångerskor, som jag lyssnade mycket på när jag var ung, är Carole King. Titeln för dagens inlägg hämtade jag från en av hennes låtar. Lyssna och njut!

fredag 16 juli 2010

Nu blir det fredagsmys

Nu går rabatten i orange

Liljorna blir bara fler och fler
 När man är ledig så här länge, kan dagarna och veckorna flyta ihop. Man vet knappt vilken veckodag det är. Så är det inte annars. När man jobbar gäller det att ha koll på inte bara dagarna utan också timmarna. Annars kanske man håller fel lekton i fel klass.

Idag är det i alla fall fredag, början på helgen. De flesta brukar nog ha lite fredagsmys med familjen då. man kanske tittar på TV och äter något gott. Så är det i vanliga fall inte här. oftast är Takko och jag ensamma hemma. Sonen kanske är i huset och ibland gör vi något gott tillsammans. Maken är i Missionskyrkan och tampas med alla tonåringar. I bästa fall kommer han hem vid elvasnåret.  men nu är det sommar och Tonår har också sommarlov.

Skrabbelucker

På sommaren fikar vi alltid klockan elva. Frukost fixar var och en själv för vi har så olika tider. Maken är morgonpigg och vi andra är mer eller mindre morgontrötta. Men klockan elva står det kaffe antingen på bordet i köket eller på något av borden utomhus. Idag gjorde jag skrabbelucker till fikat. Jag trodde inte det fanns något tilltugg så jag rörde ihop lite smet. Det var innan jag kom på att jag köpte några havrekakor igår. men de passar lika bra en annan dag.

Skrabbelucker gör vi ofta på UV-scouterna. De är en hybrid mellan pannkakor och sockerkaka.  Man steker dem i pannan. på spisen eller över öppen eld. Det gör vi på läger eller när vi har hajk. Idag gjorde jag dem i våffeljärnet. jag tänkte att det var smidigare än i stekpannan och det var det. De blev inte lika höga och man fick pensla lite smör på dem för att sockret skulle fastna. Men goda blev de. Fast det var mest jag som gillade dem. De andra är ju inga scoutfantaster.

Ikväll åt vi blåbär, som Takko och jag plockade när vi gick skogsrundan. Jag plockade och han vaktade. Det är alltid gott med färska blåbär. Sonen är på bio med sina kompisar så vi får mysa själva.

Takko patrullerar vid dammen
Nästa fredag ska vi i alla fall mysa med grabbarna. Då åker vi till Skåne. Vi har fixat hotellrum, hundvakt och katt-och husvakt så att vi kan åka bort några dagar. Om inte sonen kommer hem, så får ju vi åka till honom.

onsdag 14 juli 2010

Öppna dörrar

En gammal dörr i Nydala kyrka
Den här sommaren har husets dörrar stått vidöppna. En del fönster också. Fast jag lärde mig när jag bodde i Österrike att man ska stänga igen på solsidan och öppna på skuggsidan om man vill ha det svalt inomhus.  Det gör jag. Vissa rum är alltid svalare än andra. Ibland är det skönt att gå ut i köket för det ligger åt norr medan vardagsrummet blir varmare med fönster åt alla de andra väderstrecken. 

Mitt favoritställe så här års är absolut verandan. Där tillbringar den mesta tiden som jag är vaken. Vi tar en liten promenad när vi vaknat. Sedan äter vi frukost på verandan. En stor del av dagen sitter jag i min gunga, läser, löser ett och annat korsord, sudoku, kakuro eller gudoku, stickar lite på mina projekt eller bara funderar på livet i största allmänhet. Takko ligger på golvet vid mina fötter om han inte vill att jag ska kasta bollar som han kan springa och hämta. Ett skönt liv alltså.

Korgen med senaste stickprojektet
Jag sitter förstås lite vid datorn också. Kollar bloggar och andra intressanta hemsidor. Läser inlägg på  Facebook och spelar något spel då och då. På Facebook får jag varje dag en påminnelse från Gud. Jag vet att det är någon som hjälper honom. Ibland träffar de verkligen rätt med orden. De fastnar och tankarna börjar spinna runt i hjärnan. Idag stod det så här:

... that when you come to a wall, you can either climb it, or you can simply walk around until you find a door. Don't make life so hard, - look for the doors!

Om vi stöter på motgångar i livet, är det så lätt att antingen ge upp eller stånga oss blodiga mot dem. Ibland behöver vi ta ett steg tillbaka, inse att det här inte var den rätta vägen just nu och söka oss andra vägar. Lite längre bort kanske det finns en dörr som vi inte ser för tillfället. För sonen var det skönt att dörren öppnades för fortsatta studier. Nu hoppas vi att maken ska hitta en dörr till ett nytt jobb. Själv ser jag hur många dörrar som helst och alla står på glänt. Det finns så mycket jag vill pröva på och hinna med. Ibland behöver jag nog hjälp att välja den rätta dörren.

Dörrar kan utestänga oss från mycket, men de kan också skydda oss. När Jesus säger att han är dörren , tror jag att det är det senare han har i tankarna. Han vill skydda oss och bara se till så att inget som kan skada oss kommer in. Det finns många som tycker att kristendomen är instängd. Det finns så mycket kristna inte får eller ska göra. Det är inte så jag känner det. För mig är kristen tro en öppning till en annan gemenskap med människor och med Gud.


Just nu ska jag nog göra som katterna på kökssoffan - sträcka ut mig och sova en runda.

måndag 12 juli 2010

Jordgubbstårta = sommar

Äkta hemgjord jordgubbtårta ska det va´!

Stora bitar på fatet!
 En sommar utan jordgubbstårta vore ingen sommar. Det hör till sommarens fröjder att äta jordgubbstårta. Jag var i affären och handlade på förmiddagen innan det blev alltför varmt. Då köpte jag en liter jordgubbar. Maken har nämligen pratat om jordgubbstårta flera dagar. När jag kom hem sa jag att vi kunde göra en tårta eftersom det är Takkos födelsedag. Han fyller fem år idag. Det tyckte inte maken var något att fira, men hur som helst så ställde han sig i värmen och vispade ihop en tårtbotten. Sen blev det jag som fick lägga ihop den och garnera med jordgubbarna. Det ska vara jordgubbar och vaniljkräm emellan bottnarna och grädde och massor av gubbar uppepå.

Takko - födelsedagsbarnet!
Vi hade faktiskt en sak till att fira. Sent i eftermiddag kom sonen och berättade att han varit inne och kollat efter antagningsbesked till högskolan. Han hade kommit in!!! Det var också en anledning att gratulera och fira med tårta. En av hans kompisar fick han kontakt med och han hade också blivit antagen. Senare ikväll fick han veta att även den tredje av kompisarna hade kommit in. Kul att alla fixade det. Nu blir det till att ordna lägenhet i Karlskrona.

Nybliven teknologie studerande!
Idag var det en aning behagligare väder. Särskilt ikväll var det riktigt skönt ute. Jag tog ett dopp i karet igen efter att jag vattnat i trädgården. Jag hoppas att det kommer regn imorgon som de pratat om på TV. Vi behöver det. Det kom bara 3 mm igår. Blåbären och hallonen behöver mycket ner och det behöver trädgården också.

Näckrosen i dammen
Näckrosen har slagit ut i dammen. Jag var lite orolig ett tag att den inte klarat vintern så bra. Sedan kom äntligen bladen och för någon vecka sedan skymtade den första knoppen. Småkatterna lekte runt dammen ikväll och hade riktigt roligt. Annars gör vi inte så mycket på dagarna. Jag stickar lite på min handduk i mönstret "Linoleum". Den blir jätteskön. Vi planerar att åka ner till sonen i Malmö någon eller några dagar, men vi vet inte riktigt när det blir. Vi måste nog ordna med hundvakt först.

Medelhavsvärme, vindbyar och åskskurar

Liljorna har slagit ut
Idag har vädret varit lite mer omväxlande än de senaste dagarna. Det började ju i morse som igår och i förrgår. Det var klibbigt varmt, rena medelhavsvärmen som kommit till våra breddgrader. Det är sådana här dagar som gör att juli månad inte får några toppoäng av mig. Juli är aldrig lagom. Det är antingen regn och kyla eller så är det stekhett och brunbränt av torkan. Jag mår inte bra när det är 33 grader i skuggan vilket det var idag.

Maken är ju lite finurlig av sig. Han kom på att vi kunde släpa fram det gamla badkaret som stå ute bakom pannrummet och fylla det med vatten. Där kan vi sedan svalka oss. När vi gjort det kan vi tömma karets vatten i dammen där vattennivån kryper allt längre ner. Han fyllde badkaret går med vatten som vi hämtar från nästan 100 meters djup. Det var kallt, iskallt. men idag var det varmt i vattnet. Fast svalkade gjorde det. Takko fick sig ett dopp. Då piggnade han till betydligt. Sonen kylde i alla fall fötterna. Jag sträckte ut mig och försökte kyla ner hela kroppen. Det var skönt.

Karbad vid dammen
Annars är det den svalaste platsen man kan hitta som gäller. Ibland är det köket som ju ligger mot norr. Ibland är det verandan, särskilt om det fläktar lite. Där sitter jag gärna och stickar i min gunga. Den svalaste platsen hade kanske varit potatiskällaren under huset, men där är lite mörkt trots lampan och luktar lite konstigt.

Vår veranda har en ovanligt bred trappa. Den går längs hela verandans framsida. Den är inte vacker. Vi har försökt laga den så den ser lite lappad ut. Men den är skön att sitta på. Där kan man också ställa ut krukor med växter. Då blir det ännu mera medelhavsstämning. Jag planterade om lite för några dagar sedan i alla krukor. Penséerna har varit fina länge men nu hade de gjort sitt i alla fall i krukorna. Nu är det i stället fuchsiorna och pelargonerna som fått nya platser. De blommar inte än men de kommer nog. Blommar gör i alla fall herrestadsbegonian och den blå hortensian.

På verandatrappan
Andra sidan av trappan
Mitt lilla miniväxthus har jag äntligen lyckats bygga ihop igen. Det brukar komma fram betydligt tidigare, men i år är inte som andra år. Nu kom det fram trots allt. jag fick tejpa ihop plastväggarna med lite silvertejp här och där. I det fick min chiliplantor flytta ut. Nu har jag snart inga växter kvar inne på fönsterbrädorna. Det blir för varmt där.

Plötsligt upptäcker jag att hela växthuset tippat framåt och ligger ner på "näsan". jag rusar dit och befarar att alla mina chiliplantor ska ha knäckts. De som hade fått så många blommor och redan utvecklats många små frukter. Det var en kraftig vindby som hade vält hela växthuset. Tack och lov kunde jag rädda alla plantor. jag vet inte om namnskyltarna hamnat rätt, men det ger väl sig när frukter visar sin rätta färg. Nu är växthuset ordentligt fastsurrat i spaljén bakom. Lite ny jord i krukorna och en skvätt vatten som ordnar sig nog allt.

Miniväxthuset är tillbaka på plats
Framåt kvällen kom äntligen urladdningen som det laddats för i flera dagar. Det började mullra och så småningom syntes blixtarna också. Först kom det en liten regnskur och vi tänkte att blev det bara det här. Men senare kom det en lite rejälare skur. Temperaturen sjönk till en behagligare nivå. Vi kunde till och med gå hundrundan. Takko har varit lite besviken de senaste dagarna och undrat varför hundrundan blivit så kort. Det var riktigt skönt och blinningarna var inte alltför elaka.

Det behövs en urladdning ibland. Det kan göra även bland människor. Vi kan samla på oss irritation och ilska som behöver laddas ur. Det gäller bara att välja rätt tillfälle och att se till så att alla förstår varför man blev så arg. En del av oss samlar gärna på hög och det kan vara en småsak som utlöser alltihop. De som råkar befinna sig i närheten kanske inte fattar varför den lilla saken skapade ett sånt stort hallå. Som alltid handlar det om kommunikation. Det är en av de viktigaste sakerna vi kan lära våra barn - att kommunicera sina känslor. Om man kan sätta ord på vad man känner och kan förklara vad det är man vill, klarar man sig långt här i livet.