Medelhavsvärme, vindbyar och åskskurar

Liljorna har slagit ut

Idag har vädret varit lite mer omväxlande än de senaste dagarna. Det började ju i morse som igår och i förrgår. Det var klibbigt varmt, rena medelhavsvärmen som kommit till våra breddgrader. Det är sådana här dagar som gör att juli månad inte får några toppoäng av mig. Juli är aldrig lagom. Det är antingen regn och kyla eller så är det stekhett och brunbränt av torkan. Jag mår inte bra när det är 33 grader i skuggan vilket det var idag.

Maken är ju lite finurlig av sig. Han kom på att vi kunde släpa fram det gamla badkaret som stå ute bakom pannrummet och fylla det med vatten. Där kan vi sedan svalka oss. När vi gjort det kan vi tömma karets vatten i dammen där vattennivån kryper allt längre ner. Han fyllde badkaret går med vatten som vi hämtar från nästan 100 meters djup. Det var kallt, iskallt. men idag var det varmt i vattnet. Fast svalkade gjorde det. Takko fick sig ett dopp. Då piggnade han till betydligt. Sonen kylde i alla fall fötterna. Jag sträckte ut mig och försökte kyla ner hela kroppen. Det var skönt.

Karbad vid dammen

Annars är det den svalaste platsen man kan hitta som gäller. Ibland är det köket som ju ligger mot norr. Ibland är det verandan, särskilt om det fläktar lite. Där sitter jag gärna och stickar i min gunga. Den svalaste platsen hade kanske varit potatiskällaren under huset, men där är lite mörkt trots lampan och luktar lite konstigt.

Vår veranda har en ovanligt bred trappa. Den går längs hela verandans framsida. Den är inte vacker. Vi har försökt laga den så den ser lite lappad ut. Men den är skön att sitta på. Där kan man också ställa ut krukor med växter. Då blir det ännu mera medelhavsstämning. Jag planterade om lite för några dagar sedan i alla krukor. Penséerna har varit fina länge men nu hade de gjort sitt i alla fall i krukorna. Nu är det i stället fuchsiorna och pelargonerna som fått nya platser. De blommar inte än men de kommer nog. Blommar gör i alla fall herrestadsbegonian och den blå hortensian.

På verandatrappan

Andra sidan av trappan

Mitt lilla miniväxthus har jag äntligen lyckats bygga ihop igen. Det brukar komma fram betydligt tidigare, men i år är inte som andra år. Nu kom det fram trots allt. jag fick tejpa ihop plastväggarna med lite silvertejp här och där. I det fick min chiliplantor flytta ut. Nu har jag snart inga växter kvar inne på fönsterbrädorna. Det blir för varmt där.

Plötsligt upptäcker jag att hela växthuset tippat framåt och ligger ner på "näsan". jag rusar dit och befarar att alla mina chiliplantor ska ha knäckts. De som hade fått så många blommor och redan utvecklats många små frukter. Det var en kraftig vindby som hade vält hela växthuset. Tack och lov kunde jag rädda alla plantor. jag vet inte om namnskyltarna hamnat rätt, men det ger väl sig när frukter visar sin rätta färg. Nu är växthuset ordentligt fastsurrat i spaljén bakom. Lite ny jord i krukorna och en skvätt vatten som ordnar sig nog allt.

Miniväxthuset är tillbaka på plats

Framåt kvällen kom äntligen urladdningen som det laddats för i flera dagar. Det började mullra och så småningom syntes blixtarna också. Först kom det en liten regnskur och vi tänkte att blev det bara det här. Men senare kom det en lite rejälare skur. Temperaturen sjönk till en behagligare nivå. Vi kunde till och med gå hundrundan. Takko har varit lite besviken de senaste dagarna och undrat varför hundrundan blivit så kort. Det var riktigt skönt och blinningarna var inte alltför elaka.

Det behövs en urladdning ibland. Det kan göra även bland människor. Vi kan samla på oss irritation och ilska som behöver laddas ur. Det gäller bara att välja rätt tillfälle och att se till så att alla förstår varför man blev så arg. En del av oss samlar gärna på hög och det kan vara en småsak som utlöser alltihop. De som råkar befinna sig i närheten kanske inte fattar varför den lilla saken skapade ett sånt stort hallå. Som alltid handlar det om kommunikation. Det är en av de viktigaste sakerna vi kan lära våra barn - att kommunicera sina känslor. Om man kan sätta ord på vad man känner och kan förklara vad det är man vill, klarar man sig långt här i livet.