fredag 29 januari 2016

Rapport från en soffa


Två dagar har jag varit helt försoffad. Jag varknade i torsdags och kände mig inte riktigt bra i magen, men det dröjde ett tag fram på förmiddagen innan magsjukan visade sitt rätta ansikte. Som tur var hade jag stannat hemma från jobbet. Annars hade jag nog inte tagit mig hem för egen maskin. Torsdagen tillbringade jag mest i sängen, när jag inte satt på toaletten. På eftermiddagen flyttade ajg ner till soffan. Jag lyckades lösa något korsord i pauserna. Det här Gudokuts lösenord avslöjar den här dagens nyckelord.


Takko höll mig sällskap tills maken kom hem. Jag försökte verkligen få i mig vätska men den verkade rinna rakt igenom mig. Kanske fick jag ändå behålla lite. På kvällen prövade jag lite yoghurt och det verkade funka. I morse mådde jag inte mycket bättre och matsedeln var densamma. När maken kom hem, fixade han lite nyponsoppa till mig. Ikväll verkar jag kunna behålla en del och får lite mer energi. Det gör lite ont i magen och den är öm om man klämmer på den.


Jag har insett att den här helgens inbokade aktiviteter får strykas ur kalendern. Nu gäller det att återhämta sig så fort som möjligt. Idag skulle vi hämtat min nya bil, men det fick vi skjuta på till nästa vecka. Just nu behöver jag ingen bil. Jag stannar nog där jag är. Lite mer energi har jag nog fått för jag löste en ny myst som kom tidigare idag. Om jag hade varit frisk, kunde jag gett mig ut på en FTF-jakt i Svanaholm, men den avstod jag gärna från. Det blir fler tillfällen att logga den nya gömman.


Lite frisk luft har jag ändå fått. Vi hundägare får ge oss ut även om det regnar och om magen protesterar. Det blev inga långa promenader för hunden och mig, men maken gick en längre runda när han kom hem. Nu har snön helt försvunnit längs stigen. Det går fort. Förra fredagen pulsade vi i snön. Men det kan snabbt ändra sig och så har vi vinter igen. Jag önskade bara att magsjukan kunde försvinna lika snabbt som snön.

tisdag 26 januari 2016

Vilovardag i snösmältningen


Vintern har tillfälligt tagit paus. Blidväder rullar in och snön smälter snabbt särskilt när det regnar. Människorna börjar ana vårens ankomst. Tänk vad besvikna de ska bli. Det är fortfarande bara januari månad. Det blir inte vår i januari hur mycket vi än vill det. Det kommer säkert ett bakslag eller flera. Jag vill hellre ha kvar vintern ett tag till. Det är inget kul med vårväder så här års. Det blir bara en längre tid man måste stå ut med regn. Det kommer inga gröna små grässtrån och söta blomknoppar än på flera månader. Det blir så lång tid man måste stå ut med allt det fula som snön trollade bort. Därför hoppas jag på mera snö. Den som lever får väl se.


Det blev en oväntad vilodag idag på en vanlig tisdag. Igår var det studiedag. Halva dagen träffades hela kollegiet tillsammans med vår coach för lite olika olika övningar. Sen kunde vi som går Mattelyftet åka hem. Vi fick en halvdags kompledigt som kompensation för utebliven planeringstid. Det var bara att tacka och ta emot. Jag ägnade dagen åt att ringa vårdcentralen och prata med en sjuksköterska som bokade in mig på en tid hos doktorn. Mina ryggsmärtor vill inte ge med sig så doktorn fick känna på ryggen och på revbenen. Hon lyssnade på lungorna men de lät bara bra. Det fanns ett konstigt knäppande när hon klämde på femte eller sjätte revbenet. Det kanske fanns lite sprickor som gett mig denna värk som inte vill gå över. Jag åkte hem med en påse som innehöll två sorters värktabletter och en sorts tablett för magen. Jag har nog haft den här medicinen förut och efter ett par timmar hade den börjat verka. Dessutom fick jag en remiss till röntgen. Lite foton på mina revben ska det bli framöver.


Jag åkte hem för att vila inför dagens lektioner, men det blev inga sådana. Doktorn var lite skeptisk till mitt besked att jag ränkte jobba som vanligt. Hon var förvånad över att jag hade jobbat hela tiden men ryggsmärtorna. Jag anade att hon tyckte att jag borde vila lite. I morse fick jag ge henne rätt. Det fick bli en vilodag. Men imorgon ska jag jobba igen. Då fortsätter utvecklingssamtalen och jag vill inte gärna ställa in dem.


 Idag blev det som sagt vila och några korta promenader på vägar och stigar där sn och is smält bort alltmer.  På förmiddagen såg den plöjda åkern ut som ovan. På eftermiddagen hade åkern tittat fram ännu mer.


Takko tyckte inte heller om att tassa fram i det blöta. Jag tror han också gillar snön mer än tövädret. Det ska fortsätta så här så vi får vänja oss. Den enda fördelen med snösmältningen är väl att cacherna tinar fram och vi kan ge oss ut på burkjakt med större chans att hitta gömmorna.


Nu önskar jag bara att ryggsmärtorna ska smälta bort lika fort som snön. Dags att öppna kvällsapoteket i Rannäs och inta nästa dos medan jag funderar på dagens Herregud&CO. Träffsäker som vanligt.


söndag 24 januari 2016

Dimmigt både här och där


Det har nog varit lite dimmigt både här och där den senaste tiden. Jag gillar inte att ta starka värktabletter eller liknande mediciner för jag blir oftast lite yr eller illamående. Magen brukar protestera dessutom. Men ibland är det nödvändigt. Ryggen har inte velat samarbeta och smärtan har flyttat runt lite.

Idag var det även dimmigt utomhus. Jag tog det som vanligt lugnt på morgonen, men på eftermiddagen ville vi ut en runda både hunden och jag.


Det blir inte så många eller så långa promenader för hunden, när matte har ont av varje steg. I eftermiddags struntade jag i värken och gav mig ut i alla fall. Vi tänkte ta en tur söderut och promenera längs ett garanterat rakt och backfritt spår.


Vi körde till Lagan och parkerade intill den gamla banvallen som numera är en gång- och cykelväg, en så kallad GC-väg. Det passar väl bra för oss geocachare, speciellt eftersom det fanns ett antal gömmor längs spåret.


Vi åkte förbi den första, eller egentligen den sista, eftersom numreringen börjar i Ljungby och slutar i Lagan. Vi skulle återkomma till den. Vår första blev i stället HT# RAILWAY TRAIL 19. Vi hittade burken rätt snabbt och kunde lirka loss den från isen. Det var mildväder idag så den hade nog lossnat snart. Det var en tejpad glasburk men loggremsan var torr.


Sen fortsatte vi vår söndagspromenad söderut längs det lättvandrade spåret. Vi kom fram till den före detta stationsbyggnaden i Lagan. Inga tåg stannar ju här längre så jag antar att stationen har en annan funktion idag. Här var ledtråden tydlig så vi förstod vart vi skulle. Där hittade vi också gömman HT# RAILWAY TRAIL 18.


Banvallen snöröjdes visst inte. Inte heller sandades den, men den var ändå lätt att ta sig fram på. Det fanns en upptrampad stig som vi följde. Det var en hel del hundar och hundägare ut på motionspass. Vi mötte flera bl a en liten Jack Russell Terrier som ville hälsa på sin kusin Parson Russell Terriern Takko.


Vi korsade några vägar men det var inte mycket trafik i Lagan den här söndagseftermiddagen. Det var rätt skönt väder även om luftfuktigheten var ganska hög.


Jag tror vi närmade oss platser som vi besökt förut för nu började jag känna igen mig. Takko nosade vidare i spåret. Här fanns en liten bänk att sätta sig och vila på medan man tittade på utsikten över Lagan. Vi hade ingen fika med oss så vi avstod.


Vi letade i stället upp gömman som skulle finnas lite högre upp. Jag spanade uppåt, men Takko tittade mest nere i backen. Det var där på marken jag hittade burken till slut. Den måste ha ramlat ner. Jag loggade HT# RAILWAY TRAIL 17 och funderade sedan på var den egentligen skulle ha placerats. Med ledtråden i minnet hängde jag den på ett troligt ställe, men jag kan ju inte vara säker på att den sitter rätt nu.


Banvallsleden fortsatte söderut och vi lämnade tätorten bakom oss. GC-vägen fortsatte ända ner till Ljungby, men vi tänkte vända tillbaka efter nästa gömma, HT# RAILWAY TRAIL 16. Resten av gömmorna sparar vi till våren då solen skiner och snön är borta. Cyklarna kanske kan få följa med och underlätta loggandet.


Nu började det skymma men än behövdes inte pannlampan för att se. Gömman var lätt att lokalisera med hjälp av hinten. När vi närmade oss föremålet i fråga, såg jag burken. Så den gömman gick lätt att logga.


Takko gillade att vara ute och nosa på alla spännande spår i snön. Inte var det kallt heller för nos och tassar.


Eftersom vi traskat ca 1 km söderut, fick vi nu gå lika långt tillbaka. Nu hade vi inga små stopp längs vägen så vi var snart tillbaka vid bilen. Först hade jag tänkt ta bilen till den sista gömman, men sen ångrade jag mig och vi fortsatte 300 m norrut till fots.


Vi gick förbi Bergadalskyrkan. Det såg inte ut att vara någon gudstjänst där för det var tomt på parkeringen och mörkt i huset. På andra sidan gömman fanns en annan kyrka, Berga Kyrka, som ligger uppe på en höjd som så många gamla kyrkor brukar göra. Man kan säga att gömman flankerades av två kyrkor.


Nu var det mörkt ute. Jag behövde visserligen inte pannlampan för att hitta burken, men den gick åt för att kunna logga den. Därmed var alla de fem inplanerade gömmorna hittade och loggade.


Vi gick så tillbaka till GeoFabian som stod parkerad en bit bort. Trots att det är lite besvärligt att ta sig i och ur bilen när ryggen krånglar, var det skönt att sätta sig och vända nosen norrut. Vi tog den stora autostradan mot Värnamo för att inhandla lite nödvändiga och även lite onödiga saker på vägen hem. Voltaren var nödvändigt. Det funkade faktiskt. Smärtan dämpades lite i ryggen, men det gör fortfarande ont när jag ska resa mig eller vrida på mig i sidled. Mindre nödvändigt var väl godispåsen, men godis är gott ibland.


Detta kanske inte var sista geoturen med GeoFabian, men snart pensionerar jag honom. Hans efterträdare är utsedd. Igår provkörde vi en Kia Cee´d och den blev det. I slutet av nästa vecka ska vi hämta den och avsluta denna dyra affär. Det är inte billigt att köpa bil, men om man jämför så får vi rätt mycket för pengarna. Nu gäller det bara att lära känna GeoKian för alla bilar har ju sina egenheter precis som vi människor.

fredag 22 januari 2016

Veckorapport från GeoFabian och Takko


Alla undrar säkert hur det har gått för GeoFabian. Han kan berätta att det behövdes lite extra styrkande kraft till batteriet. Sen hostade han igång och kunde skjutsa sin chaufför till jobbet. Visserligen finns det en hel del skavanker som skulle behöva åtgärdas men rullar gör han både fram och tillbaka.


På tisdagen var det snö på vägen. Det kom några centimeter och lade sig på allt och alla. Tallen fick en lätt överdrag i vitt. Den här dagen var himlen mulen och grå.


När vi kommit hem var det Takkos tur att luftas. Vi fick pulsa fram i den nyfallna snön. De mindre vägarna ligger långt ner på listan för de som plogar bort snön. Stigarna finns inte ens med på listan. Det är bara maken som brukar dra en repa över kullen. Annars får vi trampa upp stigen själva.


Ekarna på kullen hade också fått ett snötäcke. Det mesta av snön låg kvar, men då och då kom det en liten pust och snöflingor dalade ned i nacke på oss. Det glittrade om iskristallerna.


Takko gillade att lufsa fram i snön och nosa på alla spår efter både hundar, katter, harar, rådjur och rävar.


Lite snö fastnade i nosen men han verkade inte bry sig. Det var väl roligare att skutta och gräva i snön.


Snön döljer en hel del. Många fulheter försvinner när de kamoufleras av ett snötäcke. Men snön kan också försköna och accentuera detaljer i naturen och i trädgården, som annars försvinner i mångfalden.


Den här veckan har de första utvecklingssamtalen klarats av i skolan. Onsdagen blev lite längre än vanligt, men det får jag ta igen en annan gång. Magsjukan och influensan härjar och i vissa klasser var det många borta. En del fick gå hem under skoldagen för att de mådde illa. Än har jag klarat mig bra. Jag är mest rädd för magsjukan för den finns ju inget vaccin mot. Influensan har jag fått en spruta mot, men det finns ingen garanti. Virus och bakterier är mästare på att förändra sig och då hjälper inte vaccinet.


På torsdagen sken solen när GeoFabian rattades hemåt Rannäs. Egentligen skulle jag jobbat länge, men jag fick avstå från Mattelyftet p g a min värkande rygg. Ibland kan man inte pressa sig mer och det gäller att känna sina begränsningar.


Man blir förstås lite piggare av att se solens strålar lysa upp trädtopparna täckta av rimfrost och snö. Bakom dem var himlen klarblå.


Hemma blev det lite fika för att ytterligare uppliva livsandarna innan eftermiddagspromenaden med Takko. Nu hade solen gått i moln och börjat dala bakom skogen i väster.


Vägen till skogen var plogad och det var bara att följa spåren. Takko följde förstås lite sidospår och spännande dofter som kanske kommit i dagern när plogen vänt upp snön i vallar längs kanterna.


Hararna hade skuttat rakt över åkrarna även de hade gjort lite avstickare. Rådjuren krafsar och letar efter något ätbart under snön. De har det nog svårt nu att hitta mat.


Månen var redan uppe i öster och lyste svagt på den blekblå himlen. Det blev kallare igen. På morgonen hade temperaturen varit neråt 18-gradersstrecket, men den steg snabbt under dagen. Det är ganska stora skillnader i temperatur på dagarna.


Så blev det fredag igen. Lite mildare väder förebådade den kommande helgens ännu mildare dagar. Lektionerna och planeringen klarades snabbt av och redan strax innan ett kunde jag åka hemåt och ta ut hunden på en runda, äta lite lunch och göra mig i ordning för en fredagstur.


GeoFabian och jag hämtade upp Katrin i stan. Sen köpte vi lite fikabröd att ta med innan vi drog mot Gällaryd. Vid kyrkan skulle det finna sen snösäker gömma. Vi var ju lite sugna på att hitta en gömma. Det var ett bra tag sedan nu. Snön ställer till det för burkletare. Vi anade var den borde finnas, men antingen var den bort eller så var den infrusen. Vi kunde inte få tag på någon burk så det fick bli en DNF.


Julkrubban stod kvar utanför kyrkan. än hade inte Jesus flytt till Egypten och herdarna hade inte återvänt till sin fårahjord på ängarna. Vi flydde väl inte precis, men i alla fall jag återvände till mina barndomstrakter. Vi styrde mot Kolvarp för att hälsa på min mamma. Fikabröd hade vi med oss och kaffe kunde vi brygga hos henne. 90-åringen såg ut att må bra. Hon hade vilat hela veckan efter helgens firande. Nu är det vår tur att vila den här helgen. Det kanske kan bli en annan burkletartur med bättre resultat. Det piggar ju också upp.

måndag 18 januari 2016

Stackars GeoFabian är krasslig


Ännu en kylig morgon att vakna upp till och dessutom måndag. Jag vaknade tidigt men kunde somna om ett par timmar till innan larmet ljöd. Maken åkte iväg mot sitt jobb och jag tog en runda med hunden. Sen var det dags för mig att åka till mitt jobb. En kollega hade messat att hon var sjuk och en annan skulle på ett möte, så det var viktigt vi andra var på plats. Det brydde sig inte Geo Fabian om. Han bara rosslade lite när jag vred om nyckeln. Tre rosslingar och sen var finito. Det lät lite som jag kände mig när jag vaknade, men jag hade ju bitit ihop och pallrat mig iväg. Det tyckte tydligen inte GeoFabian var någon bra idé. Han ville förstås stå kvar hemma på gårdsplanen.


Ingen svarade på skolans telefoner så det fick bli några SMS till kollegorna innan jag letade upp termobrallorna och gav mig av på en frisk morgonpromenad. Jag fick snart upp flåset och det var nästan svettigt inuti dunjackan och termobrallorna. Det var isigt på vägen och efter ett tag fick jag ont i ryggen. Förmodligen spände jag mig trots att jag hade broddar under skorna. Jag kom i alla fall till slut fram till skolan innan första lektionen var slut.


Det ryggonda höll i sig hela dagen och känns fortfarande en del. När lektionerna var slut, skyndade jag att plocka fram datorn inför utvecklingssamtalen som börjat idag. Det blev två samtal som klarades av utan problem om man nu inte räknar med datastrulet. Det gick inte skriva ut IUP:erna. Det får vi fixa en annan dag. Sen packade ajg ihop och klädde på mig för att traska hemåt igen. Nu var det varmare så jag avstod termobrallorna. Jag passerade den här fina boken med sin silvriga stam och sina bronsfärgade blad. Det en vacker kombination.


Det var riktigt mörkt på himlen at det ena hållet. Jag hade hört rykten om analkande snö så jag tog det långa benet före. Jag ville hinna hem innan snön kom.


Åt andra hållet, åt hemhållet, såg det lite bättre ut. Solen skymtade i en reva i molnen. Jag pinnade på och kom äntligen hem till stugan. Det var visserligen inte så varmt inne i stugan. Jag hade glömt att ställa om från varmvatten enbart till husvärme så det hade blivit lite kallare inomhus. Luftvärmepumpen fick jobba på bra.


Hunden och jag tog en liten runda och kollade in alla spår i snön. Det var både rådjur och katter som gått på skarsnön. När maken kom hem, fick han titta till den krassliga GeoFabian. Vi får hoppas att han hurknar till tills imorgon så jag slipper gå då med. En liten vitamininjektion till batteriet kanske kan hjälpa. Men snart är det nog dags att pensionera GeoFabian. Han klarar nog inte hälsokontrollen nästa månad. Vi får väl se vad som händer framöver.


Det kom några snöflingor lite senare ikväll, men inga stoa mängder. Det kanske kommer mer i natt, vem vet. Imorgon är det i alla fall inga utvecklingssamtal. Så då kanske jag kan komma hem lite tidigare än idag. Bara jag slipper gå.