lördag 31 december 2011

Slutet gott, allting gott!

 Det blev en grå och disig sista dag på det här året. Kallare blev det också under natten och vi kunde vakna till en värld täckt av rimfrost. Det är vackert med rimfrosten men alla bilder blir väldigt grå om solen inte kommer fram.
 Den här dagen hade jag bjudit mina cachingkompisar klokare och pjf70 på elvakaffe. De kom och vi satt en bra stund och pratade om släktforskning och allt möjligt annat. Sedan gav vi oss av alla tre tillsammans med tre hundar i en liten Yaris för att leta geocacher en sista gång det här året. Vi tänkte hjälpa varandra att beta av några som gäckat oss. Den första hade jag redan loggat men inte mina vänner. Efter lite klättrande bland stenar kunde burken plockas fram. Hundarna ville gärna vara med och klättra men var nog mest i vägen. Vi ville ju inte ramla i vattnet i den lilla dammen som idag var täckt av ett tunt islager.
Nästa gömma hade alla gått bet på, men idag gick det bättre. Den var inte där vi trodde, men ganska nära där vi nollade med GPS:erna. Jag har ju inte min telefon för tillfället och är alltså hänvisad till den vanliga GPS:n. Det kändes riktigt gott att kunna markera Röset hittad i den.
 Vi fortsatte till en närbelägen gömma till fots. Denna gömma var en liten utmaning. Det var mycket vatten i sjön och gömman fanns i strandkanten. Den kallas Wet Test. Det var jag som fick kliva i det iskalla vattnet nästan upp till stövelskaftens kant, men jag lyckades få tag på den kluriga cachen till slut.
 Hundarna var lyckliga när de fick springa fritt och leka med varandra. Det var en brun, en svart och en vit hund av olika storlek och modell, två tikar och en hanhund.
 Bolmen låg blank och grå, när vi anlände till badplatsen vid Liljenäs. Det var inget badväder precis. Här hade jag redan hittat gömman och kunde konstatera att den fanns på plats. Sedan hittade de andra den också. Den är lite klurig för den befinner sig inte på den nivå man förväntar sig och man måste treva med fingrarna för den syns inte.
 Så var det dags för Slättö kvarn, där jag varit flera gånger utan att hitta gömman. Senast var sonen och jag där i början av veckan. Det blev inget fynd loggat den här gången heller, men nu vet jag var den finns. Experterna jag anlitade kunde berätta var jag ska leta när väl vattnet dragit sig tillbaka. Idag forsade det mer än nägonsin och det skulle vara livsfarligt att försöka nå gömman.
 Än var vi inte nöjda. Det var fortfarande ljust ute om än grått. Därför fortsatte vi söderut längs Bolmens västra strand. Vi kom fram till en liten idyllisk hamn, nu utan båtar, men med en enkel geocache, som kunde loggas utan problem.
 Färden gick vidare på småvägarna vid länsgränsen mellan Jönköping och Halland. I Flahult finns en bro som ska husera en burk. Vi letade som vi tror på rätt ställe, men ingen cache kom fram. Pjf70 fick i stället syn på burken som flöt i vattnet nedanför bron. Den var delvis vattenfylld, men vi kunde skriva i loggboken i alla fall.  Enligt beskrivningen skulle svärföräldrarna till cacheägaren bo i det röda huset bredvid gömman. Det lyste i huset så vi tog med burken dit och knackade på. Svärmor kom och öppnade. Vi fick en liten pratstund med henne. De var i stugan över helgerna, men imorgon skulle de åka ner till cacheägaren i Skåne. Burken fick komma in för att torka till. Jag såg nyss att ägaren plockat bort den tillfälligt från listan.
 En spännande gömma skulle finnas i en jaktstuga på andra sidan länsgränsen. Vi drog dit, men tyvärr var stugan låst. Så den kunde vi inte leta reda på. Vi får hoppas att den är öppen en annan gång eller att burken flyttas till en mera tillgänglig plats.
Nu hade mörkret infallit och vi åkte vidare mot Jälluntofta. En del cacher vi passerade visste vi att inget hittat på ett bra tag eller att vi skulle behöva promenera en bra bit. De struntade vi i. I stället åkte ända fram till den häftiga, gamla skyttepaviljongen i Jälluntofta. Burken hittades och loggades relativt snabbt i ficklampornas sken.

Den sista gömman fick vi gå en bit till över våta men frusna marker. Den befanns sig en bit från vägen i Stora Segerstad. Den hittade jag efter en liten stunds letande bland stenarna i muren. Sedan följde vi muren tillbaka och fick hoppa ner på vägen. Nu var vi nöjda med våra fynd. Totalt hittade vi 8 cacher. Jag kunde logga 6 nya och är nu uppe i 267 fynd, ett bra resultat mitt första geocachingår.
 Det var kallt om fötterna även om de var torra tack vare stövlarna. Hundarna var trötta och vi också. Alla åkte hem, lagade mat och beredde sig på att fira nyårsafton.

Så här långt hann jag skriva när jag plötsligt blir avbruten. Strax efter kl 21 ringer nämligen telefonen. I andra änden hörs klokare som undrar om jag vill ut på FTF-jakt. 1000sjöar har släppt en ny cache mellan Bredaryd och Reftele. Det är klart att jag hänger med. Vi slängde på oss kläder, kängor, pannlampor och laddade GPS:n med rekordfart. Så möttes vi vid macken i Bredaryd och stuvade in oss i min lilla bil. Vi räknade inte med att så många skulle ge sig ut på jakten men lite spännande är det ju att smyga omkring mitt i skogen sent på kvällen.
 Gömman lokaliserades trots allt ganska snabbt när vi väl tagit oss fram dit genom snåren och hoppat över pölarna. Utsikten såg vi inte mycket av i mörkret. Cachen var lurig, en typisk 1000sjöar-cache, men vi var lurigare och lyckades hitta loggboken och plita dit våra nickname.
Nöjda kunde vi återvända mot våra hem igen med ännu en cache i bagaget, dessutom en FTF. Det blev verkligen ett bra slut på cachingåret, 268 fynd.

Nu ska vi ta det lugnt fram till tolvslaget. Jag önskar alla läsare ett riktigt Gott Nytt År!










torsdag 29 december 2011

Bara vanligt vatten i massor

Massor av vatten i Storån vid Slättö kvarn
 Nu var det dags att ge sig ut och leta burkar igen. Det kanske inte var den bästa dagen för geocaching, men sonen och jag gav oss iväg i alla fall. Resultatet av dagens letande var inte så lysande, men vi kom ut i naturen och fick se en hel del. Först åkte vi till Slättö kvarn. Där ville jag ha hjälp med att hitta en cache som gäckat mig ett bra tag. Tyvärr lyckades vi inte lokalisera den idag heller. Jag måste nog få lite experthjälp från de som hittat den. Mycket vatten var det i Storån. Jag tror aldrig jag sett så mycket vatten här förut.
Massor av vatten vid Storåns utlopp i Bolmen
 Ännu mera vatten var det när vi kom till Storåns utlopp i Bolmen en liten bit söderut. Vi körde så långt det gick och promenerade sedan några hundra meter. Jag anade redan från början att det skulle vara rejält blött vid gömman. Det var den nog. Vi vände när vi såg den vattensjuka marken. Den gömman får vänta till torrare tider.
Massor av svanar
 Några som gillar den varma blöta vintern är nog alla svanar som stannat kvar i trakterna i stället för att flyga söderut. På en åker såg vi massor, en del vuxna och en hel del ungfåglar i sina gråa fjäderskrudar. Vi gillade däremot inte duggregnet som stundtals övergick i strilande regn. Temperaturen låg kring 4-gradersstrecket och det blåste en hel del så det var kallt om öron och fingrar.
En liten cache hittad av sonen
 Vid tredje gömman hade vi äntligen lite tur eller om det var sonens skicklighet. Ute på udden som kallas Grönhammar vid Liljenäs gård har jag varit förut. För så där 25 år sedan brukade man ha friluftsgudstjänster där. Vi spelade med i musikkåren som medverkade flera gånger. Sedan slutade man med den traditionen och så småningom slutade musikkåren också. Idag har vi ingen musikkår. Brassmusik är inte lika populärt idag. Senast jag var här var i höstas då batteriet tog slut i mobilen och jag fick överge letandet efter cachen. Men nu fann vi den. Sonen hittade den precis där jag hade varit och letat allra först. Att man inte lär sig. Om man ska pilla och rota, ska man göra det ordentligt. Nåja, den kom fram trots allt.
Grön vinter vid Nästasjön
 Bolmenrundan avslutades, men jag tänkte fortsätta till några fler ställen. Sonen däremot hade fått nog och frös så när vi passerade hembyn lämnade jag av honom där. Själv fortsatte jag till Nästasjön där jag rekat en gång tidigare men inte gjort något försök att hitta geocachen på östra sidan. Den på västra sidan tog jag i våras redan. Regnet piskade i ansiktet när jag traskade över ängarna ner mot sjökanten. Inga får var ute i hagarna, inga traktorer heller, inga människor syntes till. Gömman hittades enkelt och den alldeles nya burken kunde öppnas och loggboken signeras.
Massor av vatten vid Store Mosse
Store Mosse har öppet hela jullovet. Vid Naturum passade jag på att besöka toaletten och dricka mitt medhavda kaffe. Det var gott att värma sig lite inomhus och komma undan duggregnet som fuktade ner allt och alla. Det var massor av vatten utanför fönstret. Kävsjön svämmade över den omgivande mossen och gungflyet utanför. Vi behöver verkligen inte lida brist på vatten i det här landet.
Installationer vid Naturum, Store Mosse:
"Genom ett rosa skimmer"
 Från parkeringen och runt transtigen fanns ett antal installationer med ljus- och ljudeffekter som kallades "Skogsrum och klimat". Det handlade om hur klimatet förändras genom avskogning och användnigen av fossila bränslen. Vid ingången och vid parkeringen fanns rosa tygdraperingar som skulle påminna oss om att inte se konsekvenserna genom ett rosa skimmer.
"Isen smälter"
 Mitt i skogen fanns en bild av Turning Torso omgiven av vatten. Om all is skulle smälta, kanske bilden blir verklighet. När jag närmade mig bilden tändes en lampa som lyste upp den.
"Av bomull eller björk"
 På ett annat ställe hängde några jeans uppochner. Mina byxor var nästan lika blöta som de var. Jag hade varit borta vid Wibecksplatsen och krälat runt och letat efter cachen där. Den ska inte vara så svår, men den gäckar mig i alla fall. GPS:n nollar mitt på trädäcket och hur jag än lyste med min nya starkare ficklampa kunde jag inte hitta någon burk. Ännu en cache som jag behöver hjälp med. Man blir väl blind efter ett tags letande.
Ljusslingor mitt i skogen
 På vägen tillbaka hann det skymma ordentligt. Då lyste ljusinstallationerna mellan träden. Man kunde följa slingorna på marken längs stigen.
Challenge: "These boots are made for walking"
 Även om jag inte hittade den gäckande cachen kunde jag logga en challenge i alla fall. Challenges är utmaningar som man kan anta. Det finns fotochallenges och actionchallenges. Den här antog jag för ett bratag sedan, men har inte haft möjlighet att slutföra den förrän nu. Den gick ut på att fotografera sina favoritvandringskängor vid en vandringsled. Det skulle egentligen vara den värsta leden man gått, men jag nöjde mig med den här. Den jobbigaste leden jag gått finns nog uppe i fjällvärlden.
Kävsjö kyrka i skymningen
I skymningen stannade jag till vid Kävsjö kyrka. Förra gången jag ar här blev det för mörkt för att leta. Nu hade jag ficklampan med mig, men det gick inte bättre för det. Till slut tröttnade jag på regn och blåst och åkte hemåt igen. När jag passerade Hillerstorp, svängde jag in där och åkte fram till hamnen. Där finns en ny gömma, som jag kunde plocka fram i ficklampans sken ganska enkelt. Men då var det riktigt mörkt. Färden gick hemåt över High Chaparall och Forsheda. Jag stannade till vid affären och provianterade. Det blev fisk i ugn med potatis till middag.

Tre cacher och en challenge får jag väl vara nöjd med trots allt. Jag fick ju dessutom se en hel del och röra på mig i friska naturen. Den kanske kändes lite väl frisk ibland. Men man kan ju inte bara sitta inne och uggla på lovet. Hunden fick stanna hemma hos andre sonen idag. Vi var ute på en hundrunda tidigare på morgonen. Nästa gång kanske han kan få följa med på geocachingturen.

tisdag 27 december 2011

Lata dagar

Gulliver har hittat julfriden
 Julen ska man inte stressa sig igen utan njuta av några lata dagar och umgås med familj och släktingar. Maken jobbade ju juldagen också så vi andra tog det riktigt lugnt. Vi åt rester, tog en hundpromenad i sakta mak lite då och då och tittade på TV. Annars gjorde vi väl som Gulliver. Vi hittade en plats att lata oss på. Hela helgen har ju varit blåsig, men vi har haft ström hela tiden och varma dagar men en del sol.
Lutfisk med släkten
 Annandagen var maken ledig. Då blev det lutfisk till middag. Det är inte min favorit, men maken älskar den och det gör svärfar, min mamma och min syster. Därför brukar de komma och äta lutfisk med oss. Tyvärr kunde inte mamma komma för hon orkade inte riktigt med resan. Hon fick en bit lutfisk i en burk som syrran tog med tillbaka till henne. Men syrran, svågern och deras inneboende, en tjej från Filippinerna, och svärfar kom.
Lutfisk m m
Lutfisken hör julen till och med åren har jag lärt mig äta en liten bit. Inte för att jag gillar den utan mest för att den hör till julen. Det är bra att det finns kvar av de andra delikatesserna på julbordet. Efterrätten däremot gillar jag, ris a la malta med fruktsallad på julens frukter. Det satt fint.
Takko verkar tycka det ser mumsigt ut
Det tråkiga är att min mobiltelefon lagt av. Jag uppdaterade den igår och efter det kom det en röd varningstriangel på skärmen. Det gick inte att komma åt något längre och i morse var den helt död. Alltså var det bara att sätta sig i bilen och åka in med den till stan. Hela familjen packade in sig i min lilla bil. Makene och en av sönerna skulle hämta en presenning och då upptäckte de att det ar punka på ett av SAAB:ens däck. Så det fick också följa med in. Det blev alltså stora reparationsdagen. Däcket var snabbt ordnat, men telefonen fick tyvärr skickas in. Så nu har jag bara en lånetelefon, en Nokia som jag inte alls kan med. Jag kommer inte åt alla mina kontakter och inte Internet heller som det ska. Inte kan jag geocacha för apparna får jag inte heller fram. Det blir till att använda bara GPS:n. Vilken tur att jag lyckats ladda ner en betydligt bättre karta i den nu. Det var rättare sagt sonen som gjorde det. Man får sätta dem i arbete nu när man har dem hemma. Ett par veckor lär det ta innan jag kan få tillbaka min egen telefon.
Mellandagsstickning
 Lite stickning har jag hunnit med också. Jag stickade klart en halstub inte för att man behöver den i det här milda vädret. Men det är alltid kul att få saker färdiga. Sedan har jag börjat nysta upp några härvor garn som jag köpte vid det senaste besöket i Jönköping. Det ska bli en kofta vad det lider.
Mellandagspyssel
Min julklappsbok har jag hunnit börja läsa i. Men jag sträckläser inte utan suger lite på karamellen. Den verkar vara i samma stil som Damernas detektivbyrå som hör till mina favoriter. Båda utspelar sig i Afrika och ger ett annat perspektiv på tillvaron. Det kan behövas ibland. Vi gör lätt vårt eget till den allmänna normen, men vi är trots allt en minoritet i världen vi som har det så här.
Mrs Angels tårtbageri
Det känns gott att ha några dagar utan en massa krav. Många tycker att vi lärare har så långa lov och så mycket ledigt, men det är bara på de här lite längre loven vi verkligen kan koppla av från vårt jobb. Ändå märker jag i flödet på Twitter att många kollegor har svårt att lämna skolan i tankarna. Den finns där hela tiden. Detär därför jag tycker det är bra att ha andra saker att göra som geocaching och stickning. Sen tänker de väl inte heller på att loven har vi ju faktiskt jobbat in. Det är inte så många som har 45-timmarsvecka utan att det handlar om övertid eller egenföretagande. Det är mycket jobb de veckor vi jobbar. Därför är det skönt att kunna släppa det för några dagar i alla fall.

lördag 24 december 2011

Julafton med traditioner

Gulliver vill vara med
 Julafton har vi nog alla olika traditioner som vi följer mer eller mindre strikt. En del traditioner håller vi hårt på, andra kan vi släppa vissa år. Ibland kommer det nya traditioner, en del blir kortlivade, andra består. Traditioner ger kontinuitet och igenkännande, men de kan också konservera och hämma. Vi har ganska många traditioner när det gäller just den här dagen, men vi kan gärna ändra på dem om det skulle behövas.

Min dag började med sprängande huvudvärk. Två tabletter och en stund under täcket gjorde susen. Sen var jag igång. Vår första tradition på julafton är att fika och titta på när man utlyser julfreden i Åbo. Vi hör talet och lyssnar till Björneborgarnas marsch och finska nationalsången. Samtidigt mumsar vi på Drottning Kristinas julbröd med saffran, drömtårta och nötkakor enligt pojkarnas farmors modell. Då är julen inne.
Julmat på faten
 Sedan är det dags att förbereda jullunchen med dopp i grytan och alla andra läckerheter. Vi hämtade svärfar som ju inte har någon bil längre. Jag har förstått att ett julbord kan innehålla väldigt olika saker. Vi har nog efter alla år reducerat det till de maträtter som vi verkligen äter för att vi gillar dem och inte för att de hör till ett julbord. Det betyder inte att alla gillar allt som serveras, men alla har nog några favoriter. Jag skulle kunna leva hela julen på skinka och sillsallad.

Efter julmaten delar vi julklappar. Numera är det inte så många julklappar under granen, men några finns det att dela ut. I år skulle maken jobba sena passet så han gav sig av vid tretiden och lämnade på vägen av sin far hos sin syster. Han lär nog få en hel del körningar ikväll när alla ringer färdtjänsten och vill hem från olika julkalas. Ända till midnatt jobbar han.
Syskonträff
 Vi andra gav oss också så småningom iväg hem till min syster där vi syskon med familjer skulle träffas. Vi har knytkalas och äter mer julmat. En av mina bröder fattades. Han jobbar precis som maken fast han kör de sjuka i ambulansen. Det är roligt att träffa alla. Vi ses ju inte så ofta. Vi bor ju utspridda från Malmö till Stockholm.
Julklappsleken kan börja
 Efter maten sjunger vi julsånger och läser julevangeliet. Det hör till julfirandet. Sedan kan julklappsleken inledas. Alla som vill vara med tar med en julklapp till potten. Vi drar ett nummer och etta får välja ett paket att öppna. Nummer två kan välja att ta ettans julklapp eller välja ett nytt paket. Jag hade nummer 13 av 18 så jag hade en del att välja bland. Det var ingen som hade tagit någon annans julklapp, alla valde nytt paket. Men jag tog en fin skål från min svåger så han fick välja nytt. Det blev lite slagsmål om skålen, men jag fick den till slut. En liten pakt med sonen så rodde vi hem den. Men alla fick något med sig hem och var ganska nöjda med kvällens lek.
Pepparkakor efter mormors recept och mammas formar
 Kvällen avslutas med gröt förstås. Jag fick ingen mandel i år. När vi var yngre bakade alltid mamma stora pepparkaksfigurer till jul. Vi fick varsin tomte och varsin gris att knapra på under dagen. Till och med när jag bodde i Österrike så skickade hon ner dem till mig. De var inte hela när de kom fram men de smakade som de skulle och påminde mig om våra svenska jultraditioner. Receptet på pepparkaksdeg kommer från vår mormor. Numera är det min yngsta syster som har formarna. Hon hade bakat tomtar och grisar till alla. Traditionen lever vidare.
Mina julklappar
 Nu är vi hemma igen och snart är det juldagen. Då kan vi ta det lite lugnt och äta rester. Maken jobbar då med. Jag kan sätta mig i soffan och läsa min julklappsbok med lite godis i min nya skål. Det kan ju bli en tradition som startar.

fredag 23 december 2011

Jul i vårt hus

Årets gran
 Nu är granen klädd och gottebordet dukat. Vi har provsmakat skinkan på en bit bröd med lite julmust till. Då är det jul i vårt hus.

Dagen började tidigt. Maken väckte mig när han åkte till jobbet så där kvart i sex. Jag masade mig upp och satte in skinkan i ugnen. Sedan gick jag tillbaka till sängen och sov en liten runda till. Det var ju ingen skola idag. Vi kunde sova ut. Det blev frukost i lugn och ro. Hunden och jag tog en lång runda till skogen innan vi fikade med sönerna. När skinkan var klar drog vi till stan för de sista inköpen.

Sedan har vi städat huset och gjort julfint. Vi gjorde en paus och åkte till julbönen i missionskyrkan. Detvar trevligt med ett litet avbrott för sång och bön. Efteråt var det glöggmingel då vi kunde prata med en del som kommit hem för att fira jul med familjen. Precis som sönerna är det många andra som utvandrat.
Årets gottebord
Vi har det bra som har familj att fira jul med. Det är inte alla som har. Vi blev påminda om det vid julbönen. Även om det finns familjemedlemmar är det inte säkert att de kommer hem. Det finns nog fler ensamma än man tror.

Hemma igen avslutade vi julstädningen. Köket gör vi alltid sist. Sedan lägger jag på en ny duk och pyntar lite. Julgodiset plockas fram på det gamla serveringsbordet. Frukt och nötter ska också finnas. Sedan kan jag lägga upp fötterna på fotpallen och njuta av julfriden. I år inföll den innan midnatt, men så har jag tagit det lite med ro det där med städningen. Det finns många dagar efter julhelgen då jag kan göra det där jag inte hann nu. Så God Jul, alla vänner! Nu är det jul.

torsdag 22 december 2011

Fler julänglar och jullov

Snötäckt julros
 Jag förväntar mig varje dag att snön ska vara borta. Det har ju gluntats om mildväder till jul. Fast det kanske var imorgon det skulle komma. Igår kväll tog jag med kameran ut och förevigade julrosen som blommar under snön och vårt hagtornsträd där fågelmatarna hänger. Jag tycker det är dåligt med småfåglar i år. Förr försvann fröerna på två dagar. Nu finns det fortfarande kvar efter en vecka. Jag hoppas det betyder att fåglarna hittat mat på annat håll och inte att de dukat under för vintern.
Hagtornsträdet  i snö
 Sista skoldagen innan jullovet börjar inleddes med avslutningsprogram i kyrkan. Det var sång av olika klasser, solosång, tal av både rektor, kyrkoherden och elevrådets ordförande som alla önskade oss en god jul och ett skönt jullov. Sedan fortsatte vi i klassrummen med julmys. Vi tittade på julkalender och fikade. En frågesport hann vi också med. Fröknarna fick presenter. I år fick vi ett fat med en lykta och en tändsticksask i bleckplåt. Passar fint här hemma. Men det räckte inte med det. På kortet stod det att vi skulle få en prenumeration på en tidning men inte inte vilken. Det ska bli spännande att se vad som dyker upp i postlådan framöver.
Personalmys med smörgåstårta...
 Efteråt fortsatte vi med personalmys då vi åt smörgåstårta och lekte vår traditionella paketlek. Som vanligt var det några julklappar som det blev slagsmål om. Mitt bidrag var ett ljus i form av en snöboll och hörde till de populära klapparna.
... paketlek...
 Leken går till så att alla som lämnat en julklapp får dra ett nummer. Ettan börjar med att välja ett paket och öppnar detta. Nummer 2 kan sedan välja att antingen ta ettans julklapp eller välja ett nytt paket. Så fortsätter vi tills alla har valt och den sista klappen är öppnad. I år var vi 17 deltagare. Alla får något med sig hem och vi har haft roligt en stund tillsammans. Det viktigaste är kanske inte vad man får utan gemenskapen innan vi kramar om varann och skiljs åt.
... med populära julklappar.
 En av de populära presenterna var en ängel. Jag fick med mig en kasse med servetter och en flaska tomtens julmust. Den syns till vänster på bilden. De flesta kompade ut några timmar och åkte hem efter myset. jag stannade kvar en stund och jobbade klart en del med vårt matteprojekt som jag inte hunnit tidigare i veckan då jag hoppat in och tagit lektioner åt en kollega.
Virkad ängel
 På tal om änglar så har jag några fler änglar att visa upp. Den virkade ängeln har jag gett bort till en kollega, men jag tog ett foto på den innan den blev inslagen. Ängeln utanför dörren måste frysa för det hängde från händer, hår och klänning.
Ängel med istappar
 Hela dagen har jag varit tung i huvudet och känt av huvudvärken i pannan. Den ökade hela tiden så när den blev för jobbig åkte jag hem. De andra var i stan för att hämta karlskronasonen som kom med tåget. Så nu är alla på plats. Igår skrev jag en attgöralista och när jag kom hem var de flesta punkterna på listan strukna. Det var skönt att slippa göra allt själv.
Snöig hundpromenad
 Hunden blev förstås glad när jag tog med honom på en liten promenad i vinterlandskapet. Bäst att ta med kameran. Man vet aldrig när det blir barmark och mörkt igen.
Rannäs i vinterskrud
 Idag var visst årets kortaste dag. Så nu vänder det och blir allt ljusare för varje dag. Det gillar jag som inte är så förtjust i mörker.
Vinterståndare med snöluvor
Nackdelen med snö är att det ofta blir isigt och halt på vägarna.  Jag har nog blivit lite försiktigare efter min halkolycka. Om man kan halka mitt i juli, så kan samma sak hända i december. Några fler armbrott vill jag inte vara med om. Det räcker med den värk jag har ibland nu. Matlagning och städning innebär många rörelser som inte känns smärtfria, men det går trots allt bra.
Mot skogen
Efter promenaden vilade vi oss en stund i soffan och blundade så att huvudvärken fick en chans att försvinna. När maken och pojkarna kom hem, fixade de lite mat och sedan kändes det lite bättre. Då öppnade vi sillsalladsfabriken. Malmösonen och jag hackade för brinnande livet för sillsallad är ett måste på vårt julbord. Det mesta kan jag vara utan med inte den blandningen efter ett gammat familjerecept. Under tiden lyssnade vi på Carola som sjöng om julens budskap. Det var mer inspirerande än ishockeyreferaten på radion. Det mesta av julmaten är färdig i skafferi, kyl och frys. Det är bara skinkan som ska ugnsbakas imorgon. Sen kan dopparedan komma.
Sillsalladsfabriken är igång
Nu är det bara städning och pyntning kvar. Maken jobbar tre dagar så vi får utnyttja de korta stunder vi har tillsammans. Vårt traditionella julabad får vi hoppa över. Vi har nog badat någon av de sista dagarna innan jul varje år ända sedan pojkarna var små. I år får vi ta det i mellandagarna. Det fanns helt enkelt inte någon tid när alla var lediga samtidigt. Men det går ju lika bra efter jul. Samma sak med städningen. Det vi inte hinner innan jul, får vi ta efter. Lite skum belysning och stearinljus så är det ingen som märker dammet i hörnen. Det viktigaste med julen är ändå gemenskapen. Då kommer både julglädjen och julefriden.