söndag 18 december 2011

Mera julstök och snö

Sol bakom granarna
Det varnades för snöväder igår, men det såg jag aldrig någon. Maken sa att det började komma några flingor när han kom hem från jobbet. Men i morse var marken vit. Tyvärr lär den inte ligga kvar till jul. Det är inte tillräckligt kallt och det slaskar en del.
Tallskogen
 Först var jag på adventsgudstjänst. Konfirmanderna läste texter om glädje varvat med sånger. Det är ju det julen är - glädjens högtid. En stor glädje, sa ängeln till herdarna. Efter gudstjänsten fortsatte vi med mingelfika - prat och kaffe. Sedan åkte jag hem till hunden. Maken jobbade ju som vanligt. Detta var fjärde söndagen han jobbade så han har missat alla adventsgudstjänsterna. Imorgon är han ledig, men då jobbar jag.
Takko gömmer sig
 Hunden och jag tog en långpromenad till skogs. Han försvann nästan bland allt det vita. Det är vackert med all snö som låg som puder på granar och blåbärsris. Solen skymtade bakom molnen.
Nästan hemma igen
 Hemma igen fick vi bära in ved och tända i pannan. Så är det när man eldar med ved och vill ha varmt i stugan. Andra punkten på attgöralistan var att baka en drömtårta och den blev fin. Passade på att baka en fruktkaka också, men den blev inte så lyckad. Den kanske smakar bättre än den ser ut, men den måste mogna några dagar innan vi kan provsmaka den. Det gör inte så mycket om den misslyckades för det
är ändå bara jag som äter den.
Dammen i snö
Liiite julgodis måste man ju göra. För det mesta gör vi alldeles för mycket. En del går åt direkt och de andra sorterna blir kvar tills de blir torra. Snickers är enkelt att göra så det rörde jag snabbt ihop en lite form som ska skäras när kakan svalnat. Mozartkulorna får jag vänta med. Jag hade köpt allt utom formarna som jag brukar lägga dem i. Man kan doppa dem i choklad men jag brukar hälla chokladen i en ischokladform och trycka ner nougat/marsipankulan i den och så toppa med lite mer choklad som täcker och lite garnityr som silverkulor eller strössel. Jag får handla formar imorgon.
Knäcken är klar
 Knäcken har stått på spisen medan jag skrivit detta inlägg. Det blev några pauser för att kolla smeten och göra kulprovet. Nu är den klar och upphälld i knäckformarna. God var den också. Jag tror jag lyckats ganska bra i år med. Förra året var knäcken perfekt. Kanske har jag lyckats igen.
Solen går ned i Rannäs
Nu är det mörkt igen och jag börjar känna mig seg som knäck. Jag hann i alla fall det mesta av det jag tänkt mig den här helgen. Det är dags att ringa pojkarna och kolla läget. Snart kommer de hem. Sedan blir det en kopp te och en skinkmacka på det grova brödet jag bakade igår och kanske en liten bit drömtårta. Vi måste ju testa om den duger till julfikat.

Imorgon ska jag åka till röntgen och bli fotograferad. Det är ingen idé att klä upp sig eller sminka sig. De är bra intresserade av mitt skelett. Det ska bli spännande att få se vad de hittar. Lite som CSI fast utan mordoffer. Än lever liket.

1 kommentar:

  1. Visst är det fint med det vcita. Alldeles lagom mycket ttycker jag. Fast lite halt blev det.
    Körde förbi Forsheda när mörkret föll. Tycker om att vara ute på vägarna i juletid. Det är så fint med alla ljus. Fast det finns ju förstås de som stör friden med alla kulörta lyktor...Trösten är att de blir färre och färre.
    Knäcken ser god ut. Kommer att fixa vår på fredag. Vill ha godiset så färskt som möjligt till jul. Lycka till på röntgen... hoppas att de bara hittar sån´t som är lätt att utreda.

    SvaraRadera