onsdag 25 februari 2009

Kungligheter

Jaha, nu var det officiellt. Äntligen säger många. Victoria ska gifta sig med sin Daniel och hela pressen och alla rojalister jublar. Äntligen något annat att skriva om än finanskrisen. Jag är inte rojalist. Inte så att jag har något emot kungahuset. De sköter väl sig ganska bra. Men jag kan inte säga att jag är för det heller. Det känns på något sätt orättvist, inte för att vi vanliga inte har samma förmåner och rättigheter utan snarare för att de kungliga inte har våra möjligheter och rättigheter. Ändå är jag inte republikan. Det känns ännu orättvisare. Vad är det som säger att de, som har tillgång till mest pengar och som gapar mer än andra, är bättre ledare? Det stora landet i väster avskräcker. Så vad gör man? Man låter det vara som det är, status quo. Vickan verkar ju vara rätt trevlig ändå. Egentligen är ju hon oclså bara en vanlig människa.

Annat var det förr, när kungar ledde folket i krig och dömde i tvister mellan medborgarna i fredstid. Jag tänker på den tiden när kung David och kung Salomo levde. Vi läser och samtalar om den tiden på våra bibelkvällar med UV-scouterna den här terminen. Då var det prakt och överdåd, men det var också ett farligt liv. Det var inte ovanligt att en kung blev mördad. Nu för tiden är det mest presidenter och ministrar som drabbas. Det nog nog många som undrat hur länge Obama får klara sig.

Men även om kung David och kung Salomo levde ett annorlunda liv, var de bara vanliga människor med sina fel och brister. Jag tänker framför allt på kung David. Han var verkligen inte perfekt. Han kunde bl a blivit dömt för anstiftan till mord om han levt idag. Men det som var sympatiskt hos honom var att han insåg hur fel det var och att han ångrade sig djupt. Därför kan man läsa om hans liv utan att det känns som om man hamnat i en dokusåpa. Visst finns det likheter, men dagens dokusåpor verkar mest gå ut på att deltagarna ska göra bort sig för all framtid utan att de fattar det. Jag har svårt att förstå vitsen med dessa program. Människorna i dem känns inte som riktiga människor av kött och blod. De är bara rollfigurer i ett spel. Ändå skrivs det spaltmetrar med pseudonyheter om dem.

Då är det intressantare att följa verkliga människor med riktiga jobb. De kan förstås också göra bort sig ibland, men då får de ta konsekvenserna och försöka ställa allt till rätta så långt det är möjligt. Ett enkelt ursäkta eller ett förlåt, kan rätta till mycket och återupprätta människor. Det fick kung David erfara. Han har skrivit många sånger i Psaltaren som handlar om hur Gud upprättade honom igen, när han handlat helt fel men ångrat sig. Läs Psalm 32 i Psaltaren så förstår du vad jag menar. Idag är det inte många som lika villigt erkänner sina misstag som David, men då får de inte heller del av förlåtelsen och upprättelsen igen.

söndag 22 februari 2009

Nya glasögon

Jag fick nya glasögon för någon vecka sedan. (Fick och fick - jag fick betala dem och det är inte billigt med glasögon, men nödvändigt.) Nu ser jag skarpt igen. Man märker inte alltid hur skärpan förändras. Man ser sämre och sämre. Plötsligt en dag upptäcker man att det inte hjälper att putsa glasögonen. Man ser inte helt klart ändå. Det blir jobbigt att läsa eller jobba vid datorn. Ögonen blir ansträngda och huvudvärken lurar i bakhuvudet. Då förstår man att det är dags att byta till andra starkare glasögon.

Ibland är det på samma sätt i livet. Man kan behöva putsa livets glasögon då och då. Det är så mycket elände som fastnar. Ibland måste man rensa bort sådant som solkar ner livet. Först då kan man se klart på saker runt omkring och situationer man hamnar i. Det är inte alltid man klarar av att själv upptäcka det solkiga. Det kan behövas någon annan som kan se med andra ögon. Själv är det lätt att man blir hemmablind.

Jag tror att det behövs människor som ser på saker och ting med andra ögon. Min stora förebild, Jesus, var en sådan människa. Han såg ofta andra saker än de människor han mötte. Men han hade också förmågan att få andra människor att se, både rent fysiskt genom att bota blinda och bildligt genom att förklara livet på ett helt nytt sätt. Han berättade ofta i liknelser. En liknelse handlar om ögat som kroppens lampa. "När ditt öga är ogrumlat får hela din kropp ljus, men när det är fördärvat är det mörkt i din kropp. Se alltså till att ljuset inom dig inte är mörker." (Luk 11:34-35) Ljuset hör ihop med det goda, mörkret med det onda och det själviska. Jag tror att Jesus menar att vi ska vara öppna för det goda och inte låta det onda grumla vår sikt.

Ögat är själens spegel brukar man också säga. Våra ögon kan avslöja hur vi mår. Den som inte är helt ärlig, kan ha svårt att se andra i ögonen. Han irrar runt med blicken eller slår ner den. Ögonen avslöjar honom. Men den som inte har något att dölja, kan se på livet med öppna och klara ögon. Det är väl så vi önskar att det ska vara i alla relationer. Som Johannes skriver i sitt första brev: "Om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra." (1 Joh 1:7) Gemenskap är ett bra ord, gemenskap vill vi ha. Men all gemenskap förutsätter öppenhet och ärlighet. Kom ut ur skuggorna! Vandra i ljuset!

fredag 20 februari 2009

Trivsamt

Mina elever har fått skriva faktatexter om djur. Det är alltid roligt att läsa deras alster. Visst blir det en del formella fel och innehållet är inte alltid helt korrekt. Men de går ju bara i fyran. Idag läste jag igenom några av texterna. Jag fastnade speciellt för den som handlade om älgen, vårt ståtliga hjortdjur, som jag ibland kan se nere på ängarna, om jag tittar ut. Eleven skrev: "Älgen trivs i hela landet utom på Gotland." Man måste förstås tycka synd om de gotländska älgarna, som inte verkar trivas på sin ö, men det är inte så illa som det låter. Det förstår man, om man vet att det inte finns några älgar på Gotland. Eleverna borde kanske ha bytt ut ordet "trivs" mot ordet "finns". Att finnas och att trivas är inte riktigt samma sak.

Visst vore det skönt om de båda orden hade varit synonymer till varandra. Vi vill ju gärna trivas där vi är. Ikväll är det fredag och i många av landets TV-soffor sitter familjerna och fredagsmyser. Man äter något gott, tittar på finalen på "På spåret" och bara myser. Jag tror att fredagsmyset är ett sätt att stänga ute det tråkiga och jobbiga som vi möter i vardagen. Nu är det helg.

För en gångs skull lever vi i nuet. Annars är det så mycket annat som upptar våra tankar. Antingen grämer vi oss över sådant som varit eller så oroar vi oss för framtiden, inte minst i dessa dagar av kriser. Ibland kan vi vara lite mer positiva. Då kanske vi kan se tillbaka med nostalgi eller så drömmer vi om det som ska hända. Men ingenting av det här kan vi påverka. Det är egentligen bara nuet vi kan göra något åt. Det är här och nu vi kan leva och trivas. "Carpe diem! Fånga dagen!" För några år sedan skrev jag den här dikten, som handlar just om det:

http://www.trivsamt.nu/

Vi tror att det är i framtiden
som vi ska förverkliga våra drömmar,
att imorgon blir livet så
som vi önskar
och hoppas
och tror.

Men livet är här och nu.
Det är nu vi får förverkliga våra drömmar.
Det är nu vi får uppleva att livet är värt att leva.

Ibland dröjer vi oss kvar
på sajten nostalgi.då,
ibland söker vi oss
till livet.com/häftigt.
men det är på trivsamt.nu
som verkligheten finns.

Att trivas hör nuet till.
grämelse och hat hör dåtiden till,
oro och ångest till framtiden,
men trivsel och förnöjsamhet hör nuet till.
Det verkliga livet är
trivsamt.nu.

Njut av den här stunden. Den kommer aldrig mer tillbaka.

(OBS! Vad jag vet finns varken trivsamt.nu, nostalgi.då eller livet.com/häftigt. Men det hade varit roligt om trivsamt.nu hade funnits. Kanske någon som vill ta tag i den saken.)

Ha en bra dag!

torsdag 19 februari 2009

Tankställen

Du har kommit till mitt tankställe. Åtminstone hoppas jag att det ska få vara det. Jag tänker mig ett tankställe som en plats där man kan få fylla på sina tankar. Mina tankar om olika saker och händelser kanske kan få bli bränsle för dina tankar och ta dig ett steg längre. Jag lovar inte att skriva varje dag. Det löftet tror jag inte att jag kan hålla. Men jag vill skriva så ofta jag kan om tankar, händelser, bibelord eller andra citat, som satt igång mina tankar och funderingar.

När vi kör bil, måste vi tanka då och då. Annars stannar bilen till slut. Det finns många olika tankställen, som man kan stanna vid och fylla på bränsle. De flesta av oss kör nog till samma bensinmack varje gång, eller i varje fall samma märke. För mig är min kyrka ett tankställe. Det känns skönt att komma dit och fylla på ny energi. Det handlar inte om byggnaden även om det kan kännas skönt att bara sitta och vara i en kyrkolokal. För mig handlar det mer om den gemenskap som jag upplever med andra kristna när vi möts. Igår träffades den gemenskapsgrupp som jag tillhör. Vi fikade, pratade och bad tillsammans. Det ger mig alltid ny kraft så att jag orkar en dag till. Gud ger mig den styrka som jag behöver just idag.

"De som litar till Herren får ny kraft, de får vingar som örnar." Jes 40:31

Ibland vill man kanske besöka ett annat tankställe. Det går för det mesta bra även om man inte alltid känner igen sig. Så är det med kyrkan också. Det finns många olika kyrkor över hela världen. Alla kanske man inte känner sig hemma i, men det finns oftast någon som man kan trivas med och där man kan hämta ny kraft och inspiration. Jag vill i alla fall tro det. Men som med mycket annat så kommer inte gemenskapen och inspirationen till oss om vi inte är öppna för den och beredda att ta emot. Det är som på bensinmacken. Man måste öppna tanklocket och sätta igång bensinpumpen. Annars kommer det inget. Jag hoppas att mina tankar kan få landa hos dig.