torsdag 30 maj 2013

2K+2 M M


En dag i maj brukar vi alltid cykla iväg med hela mellanstadiet för att fiska i Storån vid Slättö kvarn. I år kunde vi inte göra. Det var fiskeförbud fram till 15 juni. Så vi fick ordna ett alternativ för avstå helt ville vi inte göra. Det brukar vara en fantastisk dag. Vårt alternativ blev att cykla ut till Rannäs och ha vår aktivitetsdag nere vid vårt vindskydd.


Det blåste lite till och från med solen sken och vi hade ett perfekt väder för utedag. Några fiskade, andra satt och pratade eller gick en klurig runda för att komma på olika huvudstäder i världen. Vi grillade korv och sen blev det skogsbingo för dem som ville. Ganska många föräldrar och andra släktingar var också med. Några har varit med flera gånger. De tar gärna ledigt för att vara med på denna utflykt.


Det enda som inte blev bra var att det var en lång skoldag. Vi brukar åka när vi har kort dag. Det räcker att vara ute till kl 13 och sen cykla hem. På den extra timmen till kl 14 hann det bli lite gruff även om det inte blev otrevligt. Det märks att det går mot slutet av läsåret. Inte minst sexorna trappar ner och visar ibland tendenser till att strunta i regler och tillsägelser. Vi blir nog alla glada när skolavslutningsdagen kommer.


Den något kryptiska titeln på detta inlägg kräver väl en förklaring. Den kommer nu. Efter fiskedagen åkte jag hem och rastade hunden. Sen åkte jag till Växjö för att geocacha. Idag är det precis 2 år sedan jag hittade min allra första gömma. Min senaste utmaning som jag satt upp för mig själv var att försöka logga nummer 2000 innan tvåårsdagen. Det innebar att jag fått ligga i en hel del den senaste tiden. Det blev några powertrailer nere i Halland. Dessutom loggade vi ju ett trettiotal burkar i lördags. Så inför växjöresan stod jag på 1998.

Anledningen till att jag valde Växjö var att det finns så många roliga gömmor där. Jag skulle ha åkt till Luciaeventet i december men så blev det inte. Nu har jag kvar alla gömmorna som släpptes då. Först försökte jag mig på en myst som vi löst, men där var något lurt. Jag tror det var rätt plats, men jag hittade ingen burk. Det blev i stället en tradd i närheten av en rastgård för hundar som blev första fyndet och nummer 1999. Först hittade jag ett hundkoppel med en nyckel. Sen gällde det att hitta vart nyckeln gick. Det lyckades till sist.


En milstolpe som ett jämnt tusental vill man ju gärna ska vara lite speciell. Mitt tusende fynd gjorde jag på toppen av Småland vid Tomtabacken förra sommaren. Som nummer 2000 ville jag ha en ny cachetyp som jag inte provat förut. Det blev en wherigo, som är som ett dataspel. Man går till olika zoner och då kommer det uppgifter i GPS:en som man ska lösa. Till sist kommer man fram till en burk med loggbok att logga. Det var en enkel och mycket trevlig wherigo jag gav mig ut på. Jag gick efter pilen och hamnade först lite snett då jag kom fram till ett stup. Det blev till att vända och ta cykel- och gångvägarna i stället. Jag var ju i stan nu. På landet blir det oftast raka vägen, man i stan får man ibland gå runt p g a staket och andra hinder. jag hittade i alla fall gömman och därmed min tvåtusende cache.

När det var klart tänkte jag försöka mig på några andra cachetyper. Som mest hade jag tidigare tagit ter olika cachetyper på en dag. Det borde jag faktiskt kunna slå. Jag hade ju redan en tradd och en wherigo. Nästa blev en letterbok som var jättetrevlig. Den bestod av två steg. Vid det första krävdes lite geografikunskaper eller googlekontakt. Det gick smärtfritt och snart hittade jag finalen och kunde logga.


Det fanns gott om gömmor i området, men jag hade ju inte så mycket tid på mig. Även om det är ljust länge nu ville jag komma hem inte alltför sent. Därför hoppade jag över en del gömmor. jag får återkomma till dem en annan gång. Nu vet jag ju lite om hur där ser ut. Det blev en fjärde gömma, en multi den här gången. Den hade också två steg och var inte särskilt svår. Alla dagens gömmor var finurliga. De anknöt både till omgivningarna och till temat. Alla cacher i serien hade namn efter olika attribut som cacher kan ha. De jag loggade var:
Dogs Allowed
Lost and Found Tour
Tourist Friendly
Telephone nearby


Det började bli sent och jag blev hungrig. Annars hade jag nog kunnat ta fler olika cachetyper. Det fanns säkert någon myst jag kunnat logga. Strax utanför stan fanns det en Earth cache. men jag stannade till vid McD och åt kvällsmat och sen bestämde jag mig för att köra hemåt. Jag hade ju redan uppnått dagens mål. Jag hade loggat min tvåtusende cache. Det är det som 2K står för i titeln. Dessutom hade jag hittat två till. +2 kan ju stå för det eller för att det idag är tvåårsjubileum. Som extra bonus slog jag mitt eget rekord genom att logga fyra olika cachetyper på samma dag.


Solen sken på min färd västerut. När jag kom till Bredasten färgades himlen alldeles röd. Det var vackert och en fin avslutning både på resan och på dagen. Jag har haft en del att fundera på den senaste tiden. Den intensiva geocachingen har hjälpt mig att inte börja grubbla för mycket. Ibland kan man behöva tid för att landa i det man redan vet. Det behöver sjunka in. När det har gjort det får jag väl berätta lite mer här. Tills dess får vi njuta av försommaren. Det är så fantastiskt ute nu.

söndag 26 maj 2013

Målinriktat på mors dag


Så här dagen efter har jag väl inte fått så mycket gjort. Det var inte dagens mål heller. Vissa dagar behöver man ta det lilla lugna. Särskilt om dagen innan varit intensiv eller krävande. När man är mitt inne i aktiviteter eller jobb, hinner man inte alltid reflektera så mycket. Det gör man däremot om man kopplar av lite. Mina tankar idag har handlat om mål, målintiktning, målfokusering m.m. Vi sätter ofta upp mål för oss i olika sammanhang. Det tycker jag oftast är bra. Om man inte har mål, blir det mesta planlöst och man vet aldrig när man är klar med något.


I skolans värld har det handlat mycket om mål ända sedan förra läroplanen. Vi sätter mål för undervisningen, mål för elevernas lärande, skolans mål, kommunens mål etc. Undervisningens mål dokumenteras i lokala pedagogiska planeringar. Elevernas mål skrivs in i den individuella utvecklingsplanen. Egentligen tycker jag detta är bra, men när detta ska genomföras i verkligheten, kan det oss övermäktigt. Målen blir så många att de bli svåra att överblicka och kanske ännu svårare att realisera.

När så vår nuvarande läroplan kom, pratades det inte längre lika ofta om mål. Nu kom ett annat ord in i bilden - kunskapskrav. Jag har skrivit om detta förut. För mig är det ganska stor nyansskillnad mellan kunskapskrav och mål. Det ena känns mycket mera negativt och betungande än det andra. Mål är för mig i grund och botten något positivt, något som jag ser fram emot och jobbar för att nå. Kunskapskrav sätt av någon annan, ska driva mig framåt, men pressar mig också till det yttersta. Det kanske är den här förskjutningen från de inre, egna målen, som man själv sätter upp, till de yttre kunskapskraven, som sätts av någon annan, som fått många att tappa sugen. Jag får nog erkänna att jag hör till den skaran. Jag känner mig inte lika entusiastisk och engagerad som förr. Ibland har skolan, mitt jobb, blivit tråkig och oerhört krävande. Inte minst så här i slutet av ett läsår kan vi känna en enorm press och en stor trötthet.

Jag tror att vi hamnat i det andra diket just nu. Om vi förr hade en "flumskola", vilket jag inte upplevt på många år, så har vi nu hamnat i en kravskola. Jag tror inte på varken det ena eller det andra. Jag tror på att sätta krav, men rimliga sådana så att vi inte tappar tron på oss själva. Jag tror också på att sätta upp mål, egna sådana så att vi inte tappar vårt intresse och vårt engagemang. Skolans uppgift är att balansera mellan dessa. Det är det som är vår utmaning.


Personligen gillar jag att sätta upp mål även för mina fritidsintressen. Men det ska vara kortsiktiga. Det är klart att jag kan ha långsiktiga mål också, men de tenderar till att rinna ut i sanden för att jag kommer på nya saker hela tiden. Det är lite annorlunda med de kortare målen. Det ena kan ge det andra. När man når ett mål, kan man sätta upp ytterligare ett. Ett intresse som jag tappat helt just nu är trädgården. Ända sedan jag bröt armen har det intresset legat i träda. Eftersom jag fortfarande får ont av sådana aktiviteter, har nästan gett upp. Jag planterade några växter i krukor och sådde några frön. Men jag känner mig verkligen inte inspirerad att fortsätta.

Geocaching däremot tycker fortfarande är väldigt roligt. Just nu har jag som mål att försöka nå 2000 loggade cacher inom 2 år från mitt första fynd. Den dagen infaller på torsdag och just nu står jag på 1945 loggade. Det vore kul att lyckas men igen katastrof om det inte går. Att sätta upp mål är lite som att tävla mot sig själv. Jag utmanar mig själv. Man kan tävla mot andra också, men jag är ju ingen utpräglad tävlingsmänniska.

Man kan bli mätt på geocaching också. Jag har förstått att det finns flera som tröttnar efter ett tag. Ibland tar annat över. Det kommer nya saker. Några har börjat med turfing eller munzee. Jag har prövat någon av dessa aktiviteter, men jag kan förstå de som fastnat för dem. De påminner om geocaching. Andra kanske tappar sugen ett tag därför att andra delar a livet kräver mycket just då. Man behöver ju trots allt ha tiden att ägna sig åt sin hobby. Då kan det vara bra att göra en paus. Sen finns det de som nästan blivit utbrända på geocaching. Jag tror att om man kör alldeles för hårt så kommer en dag då man nästan storknar. Man ska inte tänka på geocaching eller vad det nu är man sysslar med varenda sekund. Till slut blir det inte roligt. Det blir en mani. Nej, det gäller att hålla sig på en lagom nivå och att ägna sig åt andra saker också. Man ska längta lite till de tillfällena man har att utöva sin hobby. Det finns de som lägger av och aldrig kommer tillbaka, medan andra gör en paus och börjar igen efter ett tag. Än så länge har jag inte drabbats. Jag tror en anledning är att jag hittat andra att geocachar med. Det mesta blir roligare tillsammans med andra. Det kan också vara ett sätt att komma tillbaka, att något tar med en ut på en tur.


Idag hade jag bara två saker jag ville göra, två mål att uppnå. Det ena var att plocka en bukett liljekonvaljer och åka ut till mamma med dem. Det är ju Mors dag idag. Själv fick jag en gratulation via SMS från den ene sonen och en muntlig från den andre i telefonen. När jag kom ut till Kolvarp, var halva släkten där. Det var bara att sätta sig vid kaffebordet direkt. Det var trevligt att träffa nästan alla syskonen och några syskonbarn också. Det var bara en bror som fattades.


Efter fikat gick vi ut och matade karparna i dammen med brödbitar. De kom simmande och högg efter maten. Jag lärde mig en del om karpar. Det fanns två olika sorter i dammen, fjällkarpar och spegelkarpar. De åt olika saker, men alla verkade gilla bröd. De hade väl bara ett mål i sikte och det bestod av bröd.


 De andra åkte hem till sitt. Jag stannade kvar en liten stund och pratade med mamma. Takko fick komma in och hälsa på henne. Innan fick han vara i bilen. Det blir så jobbigt för honom med så mycket folk. Sen åkte vi också. Vi tog vägen förbi Skaftarps kvarn och servade en av mina gömmor. Den har nog försvunnit eller flyttats väl långt från sin rätta plats. Jag var där för ett tag sedan och kunde inte heller hitta den. Nu hade jag med mig en ny burk att placera ut. Dessutom bytte jag ställe för gömman. Nu hamnade den lite närmare kvarnen som gett cachen dess namn. Eftersom jag flyttade den så långt, måste en reviewer ändra på koordinaterna åt mig. Så nu väntar jag på att det ska ske innan jag aktiverar den igen. Detta var det andra målet för dagen.


Imorgon är en annan dag. Då är det andra aktiviteter och andra mål att uppnå. Mitt närmsta mål är annars att nå sängen.

Titanus giganteus - premiären


I skogarna mellan Dumme mosse och Bottnaryd strax väster om Jönköping finns en alldeles speciell Travelbug. Det kanske är fel att kalla den så för den är i högsta grad stationär. Den reser ingenstans. Det r vi som får resa till den. 1000sjöar gjorde en förfrågan och vi var flera som ville haka. Till slut blev vi trots allt bara fyra, men vi hade riktigt roligt hos Titanus giganteus. Skalbaggen består av nästan 90 cacher som man kan logga. Det finns ett stort antal traddar, men också mystar och multisar.


Några hade vi löst hemma och fått fram de riktiga koordinaterna till. Det gällde bland annat dagens första fynd, CC12 A07 - Aurvandil welcomes you to CC12. Här kände vi oss verkligen välkomnade till ett riktigt äventyr. 


Vi fortsatte med bilen fram till en vändplan där vi tänkte börja vår jakt på gömmorna. Vi hamnade i en omväxlande terräng med skogar där blåbärsriset blommade för fullt. Här kan det nog bli mycket blåbär.


Ibland var skogen avverkad och vi hamnade på ett kalhygge. Där var det lite kämpigt att ta sig över. Uppe på höjden ovanför såg vi platsen där Caching Camp 2012 hölls. Det var nämligen under det eventet som alla cacherna släpptes. Idag var det ungdomar som tjoade och tjimmade där. De kanske såg oss ute på hygget och hejade på oss.


Hygget blommade. Det var tuvullen som var fulla av vita bomullsbollar.


På ett annat ställe hittade jag andra blommor. Där var det blött och marken täcktes av vitmossor. Det var ganska blött på många ställen, men vi klarade oss med skor och kängor.


Efter en stund ute bland burkarna kom vi tillbaka till bilen och plockade fram ryggsäckarna med fikat. Som alltid smakade det bra med mat efter ett tag ute i naturen. Mina tre följeslagare var från vänster 1000sjöar, Ardbeg10 och Danne100.


Där fanns många roliga och kreativa gömmor. Jag hittade platsen för en av favoriterna, men var fanns burken? Danne100 var den som hittade den. Sen fick vi pilla fram den och logga med gemensamma ansträngningar.


En del burkar krävde lite samarbete. Men gemensamma ansträngningar går det i alla fall lättare. De flesta gömmorna bestod av PET-rör men det fanns även några större burkar.


En del gömmor var ganska traditionella. Det fanns gott om stubbar i skogarna. I några av dem fanns burkar att logga.


Andra gömmor var annorlunda även om man kunde gissa sig till en del med hjälp av namnet, beskrivningen, hinten eller tidigare loggar. Det är ju så man gör, kollar allt, innan så man vet vad man ska leta efter. Den stora spindeln hade ramlat ner så vi fick skaffa den ett tillfälligt boende och kontakta cacheägaren.


Vi såg många högstubbar på vår vandring i skogarna. Den här hade en finurlig gömma och beboddes av ett stort antal myror, som kröp ut och in i hålen. Danne100 studerar deras aktiviteter.


Ibland satte vi oss och pustade ett tag innan vi fortsatte. Det gäller att hushålla med krafterna. Men 1000sjöar var nästan alltid på språng. Han satte iväg i full fart så vi fick bara haka på.


Ibland var det lite lättare terräng, men för det mesta höll den sig till 2,5-3,5. Koordinaterna var fr det mesta bra. Vi hade ju fyra GPS:er som hjälpte oss att hitta rätt riktning. Här är det Ardbeg10 som ställer in koo för nästa gömma.


Diken fanns det i skogen som vi fick ta oss över. Här hittade vi en liten bäck. Den tog vi ett skutt över för att komma tillbaka till bilen igen. Vi flyttade bilen ett antal gånger och fortsatte att leta gömmor på de nya positionen.


Gles tallskog med ris och lavar på marken är enkel att gå i. Här var det också lite torrare. Då gick det fortare att ta sig mellan gömmorna. Fast ibland var det lite kuperat och när solen gassade blev vi lite svettiga. Ibland kom lite friska fläktar och gav svalka. Vi hade uppehållsväder hela dagen och klarade oss ifrån regnet.


Det fanns också två gamla gömmor i området. Någon hade tagit dem tidigare, men vi som inte gjort det passade på. Den ena fanns vid en gammal kvarn.


Inuti byggnaden fanns gamla redskap kvar. Det fanns flera hus vid bäcken. En del skulle nog kunna rasa när som helst.


Det blommade på marken av harsyra och violer. De lyser så vackert under träden.


Vi flyttade på oss igen och tog oss över till andra sidan. Där för 1000sjöar klättra i en stor gran. Burken satt högt upp, men han var snabbt uppe och loggade den.


Några mystar loggade vi. Både Ardbeg10, Danne100 och jag hade löst några stycken. En del var lätta, andra svåra. Vi kanske inte alltid löste dem på rätt sätt, men så länge man hittar burken är alla sätt bra. Vi hoppade över en del för att vi inte visste hur vi skulle göra. Andra avstod vi från därför att de var mörkercacher.





Om vi kunde undvek vi att gå ut på mossen, men ibland var det nödvändigt att gå en bit ut. Vi hoppade över de som låg där det var som allra blötast. Vi får nog återkomma när vi inte är lika trötta och ta med gummistövlarna.


Det finns många burkar kvar att logga i Caching Camp-serien. Vi kanske väntar med en del till hösten. Nu kommer myggor och knott säkert att invadera skogarna. Vi hade inga större problem med dem idag.


Ibland blir man glad för en klassisk gömma med ett klassiskt kamouflage. Om man ser ett antal pinnar som ligger parallellt vid en sten eller en stubbe, kan man ana att här finns en gömma.


När vi summerade dagens fynd, hade vi loggat olika antal allihop. För min del blev det 31 gömmor varav 29 av gömmorna i Caching Camp 12. Det får man vara mycket nöjd med. Danne100 hade gärna tagit några till, mn vi andra var nöjda med dagen och kände att nu var vi trötta och ville hem. Fötterna värkte och varje gång vi satte oss att vila blev det allt svårare att ta sig upp igen.


Vi återvände till bilen och åkte hemåt. Mötesplatsen på morgonen hade varit i Öreryd vid nissastigen. De andra bilarna stod kvar där. Jag åkte med 1000sjöar till Bredaryd där min bil väntade på mig. Det var skönt att komma hem, ta en varm dusch och äta lite mat. Sen gäller det förstås att logga alla fynd. Det kommer att ta ett tag. Jag lägger till en bild på Titanus giganteus, som den ser utefter loggningen, lite senare när jag är klar.


Så här blev dagens resultat. Vi lyckades inte förvandla hela Titanus till en guldbagge, men ddet sägs att det tar 3 dagar. Vi fick nöja oss med nästan hela bakkroppen och bakbenen. Det tyckte vi var bra jobbat.
Fortsättning följer.

fredag 24 maj 2013

Efter regnet


Det är fula dagar nu, men då gör det inte så mycket om det regnar hela dagen. Det har det gjort de senaste dagarna, men framåt kvällen har solen tittat fram igen. Igår hade vi presidiebesök på skolan. BUN:s presidium brukar besöka olika skolor ibland. Nu var det vår tur. Fem politiker började med att besöka klass 6 och klass 1 på första lektionen. De är inte precis kända för att komma i tid, så de fick smyga in efter att lektionen startat. Själv satt jag i rummet bredvid och genomförde nationella prov med tre killar som var borta när de egentligen genomfördes. Så nu är jag helt klar med matteprovet. Det är bara några kvar på det muntliga engelskaprovet. Det ska bli gott när allt är rättat och registrerat. Då kan man lämna allt bakom sig. Ibland måste man beta av saker och få avsluta. Det är inte förrän då man kan släppa det. Men det är svårt ibland i det här yrket. Vi blir oftast aldrig färdiga. Men idag har jag avslutat NTA-temat Rörelse och konstruktion. Eleverna i femman hjälpte mig att sortera och packa lådan dessutom. Nu är den förseglad och klar att hämtas.


Igår kväll var det helt underbart ute. Det regnade som sagt hela dagen, men på kvällen sken solen. Jag tog bilen och åkte en liten runda. Först  till Blomsterlandet för att köpa lite jord och några växter. Sen åkte jag en bra bit för att logga lite cacher. Jag hamnade nere i Ryssby. Där började jag med att besöka kyrkan.



Vid kyrkan stod två gamla runstenar med spännande inskriptioner. De var mer intressanta än cachen som inte var så märkvärdig men loggbar. Jag gillar ju när platsen har något att berätta. Här berättades om en viking som var god och glad i mat.



Gömmor med matteanknytning hamnar högst på listan och det fanns en sådan i Ryssby av alla ställen. En konstnär hade planterat buskar i en Fibonaccispiral. Även här var gömman enkel att hitta och burken inte särskilt minnesvärd. Men platsen var kul att besöka. Den låg nära den lokala affären och många ville handla innan den stängde. Trots det gick det bra att logga ostört.


Vid huset mittemot satt en katt utanför dörren och ville bli insläppt. Han påminde om våra katter men e har egen ingång. Han satt kvar även när jag åkte vidare.


Jag åkte ner till den f d stationen. Järnvägen försvann för längesen och huset brändes upp därför att det skymde utsikten över sjön, kunde jag läsa i cachebeskrivningen. På den nygjorda perrongen stod några förstenade väskor kvar.


Det blåste från sjön och vågorna rullade mot stranden. Men utsikten var ganska fin. jag stannade inte så länge utan fortsatte min runda.


Vid en gammal väg fanns ännu en gömma. Jag parkerade vid gymnasiet och gick längs vägen. Utanför skolan fanns en hel del ungdomar som liksom jag njöt av kvällssolen.


Efter några andra gömmor hamnade jag i Borsna och välkomnades av ett gäng andra ungdomar. Det var en flock ungdjur som nyfiket följde mitt sökande efter Borsnollywood.


Man kan förstå varför gömman kallas så. Skylten påminner om Hollywoodskylten. Här kunde jag suttit en stund och vilar, men jag ville vidare så fort gömman hittats och loggats.


Den näst sista gömman fanns vid ättestupan i Sicklinge. Jag har varit här i närheten förut men avskräckts lite av terränggraderingen. Nu stannade jag till och gav mig in i skogen för att kolla om det var möjligt att logga denna gömma. Mitt i skogen fanns en brant klippvägg som kanske används som ättestupa förr. Eftersom jag lyckades klättra hela vägen uppför branten, kände jag mig inte mogen eller tillräckligt gammal för att hoppa. Jag har fler cacher att logga och ett liv att leva även om större delen av det ligger bakom mig. Det är bara att acceptera livets gång. Idag var jag på återbesök och kontroll hos läkaren. Det var en ny läkare, inte min gamla läkare geocacharen. Så det blev inget cachingsnack, men jag fick saklig och bra information om läget. Så nu är det bara att köra vidare. Det blir fler prover om tre månader och återbesök om ett halvår, om inget annat inträffar.




Gårdagens sista gömma fanns vid Feringe flygplats, ännu en plats jag bara passerat förbi de senaste åren. Det var längesen jag var framme här. Nu var det tomt och ödsligt. Gömman hittades enkelt. Sen fortsatte jag på småvägarna hemåt.


Efter sjukhusbesöket idag på eftermiddagen åkte jag hem. Jag hade ont i huvudet.Egentligen hade vi arbetsplatsträff, men den orkade jag inte med. Det fick bli lite mat, kaffe och huvudvärkstablett. Sen vilade jag lite och gick ut med hunden. När jag kände mig lite piggare tog jag itu med en uppgift som länge legat utan åtgärd. En av mina gömmor från höstens event i Fänestad har varit avaktiverad ett bra tag. Reviewern har efterlyst åtgärder så jag tänkte att nu får jag ta tag i det. Grejerna fanns för gömman var inte trasig. Den behövde bara flyttas därför att skogen den funnits i blivit avverkad. Jag åkte till platsen och hittade ett annat ställe att placera den. Det var lite pyssel eftersom det var en multicache i två steg, men första steget kunde vara kvar. Det var bara finalen som måste flyttas.


När den gömman var klart, fortsatte jag mot Store Mosse för att byta loggblad i en av cacherna där, Kittlakull. Den loggen hade anmälts som fuktig och det stämde. Jag bytte till en torr remsa så nu kan den loggas igen. Alla mina ter cacher vid Store Mosse loggas regelbundet och är omtyckta.


Jag behövde ju också en ny logg den här dagen, inte bara idka service på cacher. Jag hade lagt in en PQ över Skillingaryd/Vaggeryd och fortsatte ditåt. Det blev Skillingaryds Folkets park som jag siktade på. Jag parkerade och skuttade över järnvägen fast det kändes lite läskigt. Gömman hittades snabbt trots att den var lite klurig och smälte fint in i omgivningarna. Det var inte mycket kvar av folkparken, bara några betongblock. Sen gick jag tillbaka till bilen. Tanken var väl att leta upp några gömmor till, men GPS:en var inte samarbetsvillig. Den ville inte visa en enda cache varken i listan eller på kartan. Den närmsta fanns i Gnosjö. Då plockade ja fram mobilen, men c:geo bara tuggade och ville inte heller visa några cacher. Då gav jag upp och drog hemåt. Det var lika så gott. Hunden och maken väntade, men det blev en notering för dagen i alla fall. Imorgon ska vi ha friidrottsdag.