söndag 28 september 2014

En dag i Borås


Det blev en lite oplanerad tur till Borås i helgen. Visst hade jag funderat på det tidigare, men det blev hastigt bestämt. Det blir så ibland när man inte vet hur mycket man orkar med och inte vill boka upp sig föratt sedan få lämna återbud. Jag åkte själv och kunde bestämma takten helt och hållet. Syfestivalen gågick hela helgen och det var dit jag ämnade ta mig.


Några gömmor tänkte jag också försöka logga så jag laddade GPS:en med en PQ. Dessutom kollade jag några challengecacher och insåg att jag klarade kraven på två som låg nästan längs vägen. Jag fick göra en liten avstickare mot Varbergshållet, men de kunde det vara värt. Jag missade infarten till den första, men jag hittade nästa infart och den var förbunden med den första. Det fanns visst en cache vid nästa också och den hittade snabbt. Sen promenerade jag tillbaka till den som jag missade och loggade den.


Vid vägkanten växte lummer som skickade ut sin revor över asfalten. Sporkapslarna skickade den upp son kandelabrar i luften. Det är häftiga växter. På vägen tillbaka till bilen kom jag på att att jag ju inte kvalificerat mig för den första av gömmorna. Jag fick skriva en liten notering i stället för att logga. Sen körde jag vidare till den andra som jag kvalificerat mig till. Den var också lätthittad. Jag kunde sen fortsätta in mot Borås.
Challenge #049 - 1000 olika utläggare
Challenge #072 - 1000 cacher i andra svenska län
Challenge #217 - 50 souvenirer


Syfestivalen höll som vanligt till i Åhaga. Det var som vanligt svårt att hitta en parkeringsplats, men till slut gick det. En hundralapp kostade inträdet. Jag hade varit lite orolig för att det skulle vara för mycket folk för min smak, men det var inte så farligt trångt ändå. Det är inte trängseln i sig som jag drar mig för utan alla virus som florerar där massor av människor möts. Jag är ju väldigt infektionskänslig och känner av attackerna från dessa otäcka organismer. Nu gick det bra trots allt, vad jag vet.


Inne i mässlokalerna fanns det många intressanta utställare. En del känner man igen sen tidigare besök och från sociala medier. Tant Kofta har jag träffat förut och även stickat efter hennes mönster. Jag hade min uppifrånochnerkofta på mig.


Magasin Duett har jag handlat av på nätet. Min snart klara Siri-kofta har jag stickat av deras Supersoftgarn. Nu passade jag på att komplettera med knappar och ett band som ska täcka den klippta framkanten.


En ny bekantskap var Fingerfärda som sålde vackra silkegarner och egna mönster. De färgade mullbärssilke i underbara färger. Jag var tvungen att ta en bild på fatet med härvorna. Dessutom fick tre härvor i den mörka blågröna färgen följa med hem. Mitt nästa projekt får bli en tröja i detta läckra och lätta garn.


Det var ingen idé att stå i matkön inne i mässlokalen. Burger King hade också en lång kö. Så det fick bli en grillad med mos på ICA Maxi. Sen tänkte jag ta mig till Pickesjön för att gå en runda runt den. Det var inte lätt att hitta dit. Många vägar som fanns på kartan i min GPS var avstängda p g a vägarbeten. Jag hamnade på en liten väg som blev smalare och smalare. Dessutom hamnade jag längre och längre från mitt mål men mellan oss fanns det långsmala sjöar. Till slut hade jag rundat dem och kom ut vid ett industriområde. Jag var nära att ge upp försöket och börja leta efter andra gömmor i stället, men jag körde ändå åt rätt håll. Plötsligt såg jag en gatuskylt med namnet Pickesjövägen. Det svängde jag in på och kom till slut fram till rätt ställe.


Jag parkerade på den lilla parkeringen där andra bilar stod och gav mig av på vägarna runt sjön. Det skulle vara en populär runda för motionärer och friluftsfolk. Jag stötte på ganska många under vandringen så det stämde nog. Vid infotavlan kunde man samla information till en multi. Det gjorde jag när jag kom tillbaka efter att ha rundat sjön. Pickesjön Multi var den sista gömman jag loggade innan jag åkte hem.


Första delen av rundan gick genom lövskogarna. Där fanns gott om bokar men stigarna fram till gömmorna var inte så tydliga. Gömmorna var här placerade en liten bit ifrån vägen, men man såg nästan hela tiden sjön bakom träden.


Det blåste en hel del så det gick vågor på sjön, men inne i skogen var det lä. Gömma nummer 2 hittade jag aldrig, men det var den enda DNF:en. Den kanske fanns där även om jag tror jag letade i varenda klippskreva som fanns.


Leden följde grusvägarna på båda sidor om sjön så man hade kunnat köra bil ed sträckorna. Mitt på leden mellan grusvägarna fanns en bred grusad stig som var lätt att ta sig fram på. Cykel hade varit ett utmärkt fordon utom i början, men man hade fått lämna den vid vägkanten när man letade upp burken. Naturen var ganska omväxlande. Jag gick genom blandskog, granskog och tallskog.


På andra sidan sjön km jag fram till ett gammalt kulturlandskap. Där hade det nog funnits ett torp. Det fanns gott om grillplatser runt om sjön, men jag hade ingen fika med mig så jag stannade aldrig. Lövträden har börjat skifta i höstfärger. Ute på ön lyste asparna i rött. Man kunde ana att lönnarna snart skulle skifta färg.


Gömmorna var ganska lätta att hitta. Det var som regel stora burkar gömda under stenar, rötter eller i stubbar. I granskogen hittade jag några naturliga stentrappor som förde mig upp till toppen på kullen där gömman fanns. Jag började närma mig slutet och det kändes i benen och ryggen. Trött var jag också. Det var kanske därför jag tappade min kamera efteratt jag tagit detta foto.


Jag fortsatte min vandring ovetande om vad som hänt. jag loggade nästa gömma och fortsatte till den sista i serien, Pickesjön #12. När jag nästan var framme vid den och ville ta en bildpå utsikten, upptäckte jag min förlust. Det var bara att vända och följa mitt spår tillbaka. Som tur var hitade jag kameran på marken ovanför stentrappan. Sen kunde jag fortsatta till sista gömman. Där hittade inte den sista siffran jag behövde till bonusgömman. jag provade några olika alternativ, men GPS.en ville inte visa mig något troligt gömställe så jag avstod från att leta efter den.

Här är ett litet smakprov på gömmorna:






Efter första tredjedelen av rundan gjorde jag en liten avstickare till en annan gömma som inte ingick i serien. Det skulle vara en stor låda och den hette Ammodepån. Vid vägkanten fanns det gott om gullris. Numera såg det mest ut som gråris för den gula färgen hade övergått i gråludet.


Det var en mysig skog jag hamnat i. På marken mellan granarna bredde mossorna ut sig som mjuka mattor. Det sviktade i steget.


Jag såg spår efter andra som letat här. Nygjorda stigar hade blottlagt marken under mosstäcket. Vid ett stort stenblock hittade jag det de hade letat efter. jag letadeefter något annat mindre synligt. det tog ett tag att koppla på cachingblicken. Gömman var väl kamouflerad, men til slut föll blicken på täckelset och jag förstod snabbt att här var den. En stor ammobox kunde lyftas fram och i den hittade jag ett litet petrör med loggremsa att skriva på. En fin gömma var det i alla fall och väl värd den extra avstickaren. Jag hittade en tvärsöverstig som jag kunde följa. Den förde mig tillbaka till stigen runt sjön.


Dagens resultat blev:

  • 10 knappar och ett kantband
  • tre härvor mullbärssilke och ett tröjmönster
  • två mystar, båda challengecacher
  • en multi
  • 12 traddar
  • två cacher i storleken large
  • totalt 15 loggade gömmor
  • ca 5 km fotvandring
  • 20 mil i bil


måndag 22 september 2014

Pärlbröllop


Idag är det exakt trettio år sedan det hände - 22 september 1984. Vi firar alltså pärlbröllop idag. Det är också 63 år sedan mina föräldrar gifte sig. Min pappa fick aldrig uppleva vår bröllopsdag, men mamma finns med oss fortfarande efter så många år.


Visst såg vi lite yngre och smalare ut på den tiden. men det går nog att känna igen oss. Mycket har hänt sedan dess för livet rullar ju på hela tiden och ger oss nya upplevelser att minnas.


Då var det bara vi två. Sedan kom pojkarna. Nu är det bara vi två igen som bor här hemma, men vi har våra pojkar på besöksavstånd i alla fall. Hemma har också ändrats. Först var det Långgatan 10 i Forsheda, nu är det Rannäs Skattegård.


Idag blev det inte så mycket firande. Det blev ju mest i lördags. Sen kanske firar igen lite längre fram tillsammans med sönerna.


Igår tog vi det lugnt. Maken var lite förkyld och trött, så han vilade mest. Det började regna mitt på dagen, när vi skulle åkt till Lövö och grillat. Vi ställde in den aktiviteten. Det blir säkert fler tillfällen då vädret är lite bättre.


Hunden ville förstås ut i alla fall, så jag fick gå en runda med honom. Asparna längs vägen tappar sina löv och de är redan röda. Björklöven blir gula och fladdrar ner från grenarna vid minsta vindpust. Hösten är här. Vi får vara glada ändå att höststormen i helgen inte drog här förbi.


Här såg det nästan ut som om Takko krympt där han balanserar uppe på svamppiedestalen för sådana jättesvampar vi väl inte i våra skogar.


Skogsvägen kantades av guldgula löv från björkarna. Himlen var mest jämngrå hela dagen. Lite blöta om fötterna blev vi allt. Vi gick hela skogsrundan när vi ändå var ute och rörde på oss. Det vär rätt skönt, men ännu skönare att komma hem och in i värmen.


På kvällen var det gudstjänst i Missionskyrkan. Jag fick åka själv eftersom maken var lite krasslig. Men jag var inte ensam i kyrkan. Det var mycket folk som kom för att lyssna på Anneli Persson från Mercy Ships. Lite känd har hon ju blivit efter TV-programmen om sjukhusskeppet som hon jobbat på. De sänds på torsdagarna i SVT, Landgång med Anne Lundberg. Anneli berättade både om sitt liv och om människor hon mött i Afrika när hon jobbat på båten. Det var väldigt intressant och jag rekommenderar alla att titta på programmen. Två delar har redan sänds och finns på Svtplay men det kommer fler avsnitt.


Idag var det inte lika tråkigt väder som igår. Solen tittade till och med fram på vår lilla promenad, men det har blivit lite kyligare. Det är nog dags att plocka fram vantar och mössa. Vilken tur att jag stickade en ny mössa för ett tag sedan.


Annars stickar jag nu mest på min Siri-kofta. Den blir nog varm och skön när det blir ännu kallare i luften. Det är dags att klippa upp mitt fram och sticka kanterna. Det känns alltid lite läskigt att klippa i arbetet, men det måste ske om det ska bli en kofta. Nästa gång kanske jag gör den som en tröja i stället.

lördag 20 september 2014

Sista sommardagen?


Det ser ut som om detta var den sista sommardagen på det här året. Imorgon ska det bli kyligare och sen kommer regnet tillbaka, säger de som kan tyda väder. Efter förmiddagens promenad med hunden och en runda med sopkvasten och trasorna tänkte jag att det var bäst att utnyttja den fina dagen med en tur till Apladalen. Maken hade för flera dagar sedan sagt att jag kunde åka på en tur på lördagen, men jag måste vara hemma klockan 18. Då skulle middagen vara klar.


I Apladalen pågick årets skördefest. Vi var där förra året och det var sig likt även i år. Det var mycket folk på plats och bilarna stod parkerade längs Tånnögatan i långa rader. Många lokala producenter var på plats och sålde sina produkter. Det var både mat och hantverk. Mat kan i och för sig vara hantverk. Jag provsmakade lite korv och ostkaka. Andra intressanta produkter var kaffe och choklad. Både Arabusta och Sakeusboden sålde kaffe.


Smederna var på plats och visade sitt hantverk. I bakgrunden hördes hela tiden dunkandet från en gammal maskin. Gamla traktorer kunde man också studera närmare och även provsitta.


I ett stånd hittade jag min kompis Katrin som berättade om släktforskning och geocaching för intresserade besökare. Hon håller kurser i båda ämnena på Vuxenskolan. Andra föreningar var också där och berättade om sin verksamhet.


Det enda jag köpte var ett glas nypressad äppeljuice med ingefära. Jag såg på medan han pressade frukten. Den var syrlig och god.


Katrin packade ihop sina saker och sa att vi kunde åka hem till henne och fika. Jag tog hennes campingstol i bilen så hon slapp ta den på cykeln hem. Hon cyklade åt sitt håll och jag gick till bilen. På vägen såg jag en valurna som måste hamnat lite fel eller så var det bara dekalen. Det kanske är så många ser på rösterna, de är bortkastade. Jag åkte till Blomsterlandet och handlade lite saker innan jag körde hem till Katrin. Där mötte jag också Fredrik och Tess. Vid fikat pratade vi lite om att ordna ett event om ett tag. Vi gjorde upp lite planer och imorgon ska vi åka ut och reka lite.


Det var dags för mig att åka hem till den utlovade middagen. Maken hade tingat en kock, i alla fall en blivande sådan. Oskar är en av mina f.d. elever som börjat på restaurangprogrammet och siktar på att bli kock. Han skulle laga en trerätters middag till oss. Dessutom hade maken bjudit in Ambjörn, som hjälpte till att servera. Han hade också varit ute med Takko och gått en hel timme. Förrätten serverades och det var en väldigt god Toast Skagen. Det började riktigt bra.


Huvudrätten kom in med rostade rotfrukter, kyckling och kantarellsås. Kantarellerna hade jag plockat själv för dem hittade de i frysen. Kycklingen var saftig och god. Jag orkade inte äta upp hela den stora portionen så det fick bli en matlåda att ta med till jobbet nästa vecka. Sen fick vi vila oss en stund medan desserten blev klar.


Citronmarängpaj är en av mina favoriter. Det hade Oskar fått lära sig att baka på skolan. Maken avstod från att smaka den för han gillar inte sådana pajer, men där missade han något riktigt gott, tycker jag. Den var mycket god.


Vi fick vaniljglass och varma bär till så han fick äta det i stället. Sen var vi proppmätta. Det finns mycket paj kvar tills imorgon.


Det här var första dagen i firandet. Vi kan fortsätta att fira även imorgon, men framför allt på måndag. Det är då den rätta dagen för firandet är inne. Eftersom vi jobbar då, måste vi ju tjuvstarta lite. På måndag är det vår trettioåriga bröllopsdag. Det kan väl vara värt att fira i dagarna tre.

fredag 19 september 2014

Mot Ängland och FTF #100


Jag kan meddela att skolans värld inte är tidlös. Där går allt enligt klockan efter ett inrutat schema. Så var det även den här veckan. Lektionerna avlöser varandra. Kanske en liten rast emellan. Sen full fart igen. Efter lektionerna vidtar utvecklingssamtal och andra möten. Ibland blir det även morgonmöten som idag. Då känns det bra när fredagen går över i eftermiddag och alla elever lämnar skolan. En stund senare kan även jag packa ihop och åka hemåt till hunden och helgen.


Igårkväll landade en ny gömma i grannbyn i min mejlbox. Jag läste beskrivning och attribut och insåg att jag nog var för trött för FTF-jakt i mörkret. Någon bråkdel av en sekund drog tanken på en morgonlogg genom huvudet, men jag är ju egentligen ingen morgonmänniska och dessutom hade vi tidigt morgonmöte på skolan inför Skolinspektionens besök på måndag. Men när jag kom hem efter veckans arbete, upptäckte jag att gömman fortfarande var ologgad, i allafall på nätet.

Jag kontaktade Katrin, som råkade befinna sig i Gislaved, och vi lade upp planerna inför en FTF-jakt. Någon timme senare träffades vi Bredaryd. Då var även Fredrik med. Vi gav oss in i skogen på stigar där vi fick ta oss över hinder efter hinder fram mot gömman, som kallas Ängland.


På vägen till Gislaved hade Katrin rekat lite på platsen innan hon måste ge sig av för att inte missa den avtalade tiden. Då hade hon attackerats av myriader av älgflugor, dessa hemska små kryp. Cachebeskrivningen varnade också för dessa odjur, men vi hade fixat fram skyddsutrustning. jag hittae inte min mygghatt, men makens biutstyrsel låg där, så den fick följa med. Den består av en tunn jacka och hatt med myggnät emellan. Den luktade något vedervärdigt, mn hellre det än att bli anfallen av älgflugorna. Den hamnade sedan i tvättstugan för sanering.

Vi letade en stund vid nollan, men sen insåg vi att skulle använda en funktion i GPS:en för att ta oss till ett hjälpmedel. Sikta och kör står det. Man ritar in riktningen i grader och anger avståndet i meter. Sen låser man inställningen och går i kompassens riktning. När vi närmade oss platsen, såg jag hjälpmedlet. Först visste vi inte riktigt hur det skulle användas, men närde andra lokaliserat själva gömman, förstod vi att vi skulle släppa efter, så det gjorde jag och de andra kuned fånga objektet.


De väntade på att jag skulle ta mig till gömman innan vi öppnade burken. Nu var det allt lite spännande. Skulle den vara ologgad? Det var den. Trots att vi såg spår efter andra besökare var det tydligen ingen som hittat den innan oss. Vi kunde logga en FTF till. Detta blev min FTF #100. De andra har passerat denna nivå för längesen. Dessutom fick jag ännu en månad med en FTF-logg, nr 16 i rad.

Själva gömman kan jag inte visa. Då skulle jag avslöja lite för mycket. men det var en riktigt rolig gömma, annorlunda, fyndig och humoristisk. Det är sådana gömmor jag gillar.


När vi återställt gömman, gick vi raka vägen mot bilarna. Vi klarade oss bra och inga älgflugor följde med oss ut ur skogen. Fredrik föreslog att vi skulle fira med en fika på Smålänningen. Det säger vi sällan nej till en fika,så bilarna fick rulla in på den parkeringen. Deras räckmackor är både billiga och goda så en sådan hamnade på min bricka. En liten morotskaka smög sig också dit. Vi satt en stund och pratade i cafeterian. Sen blev edt en tur in i varuhuset också, men jag kom ut utan några varor. Det blev proviantering på ICA i Forsheda i stället.


På kvällen kunde jag ta det lite lugnt. Jag har bara plockat iordning lite. Det ska hängas upp nya gardiner och putsas lite fönster, men det kan vänta tills imorgon. På agendan för helgen står också ett besök i Apladalen och skördefesten där. På kvällen imorgon har maken ordnat lite firande av vår 30-åriga bröllopsdag. Den är inte förrän på måndag, men vi kan ju tjuvstarta lite. På söndag kväll har vi besök i Missionskyrkan av Anneli Persson, som vi sett i TV senast igår. Hon är med på sjukhusbåten som Anne Lundberg besöker i TV-programmet Landgång. Det ska bli spännande att höra vad hon har att berätta. Så är planerna och jag hoppas de går i lås.