måndag 22 september 2014

Pärlbröllop


Idag är det exakt trettio år sedan det hände - 22 september 1984. Vi firar alltså pärlbröllop idag. Det är också 63 år sedan mina föräldrar gifte sig. Min pappa fick aldrig uppleva vår bröllopsdag, men mamma finns med oss fortfarande efter så många år.


Visst såg vi lite yngre och smalare ut på den tiden. men det går nog att känna igen oss. Mycket har hänt sedan dess för livet rullar ju på hela tiden och ger oss nya upplevelser att minnas.


Då var det bara vi två. Sedan kom pojkarna. Nu är det bara vi två igen som bor här hemma, men vi har våra pojkar på besöksavstånd i alla fall. Hemma har också ändrats. Först var det Långgatan 10 i Forsheda, nu är det Rannäs Skattegård.


Idag blev det inte så mycket firande. Det blev ju mest i lördags. Sen kanske firar igen lite längre fram tillsammans med sönerna.


Igår tog vi det lugnt. Maken var lite förkyld och trött, så han vilade mest. Det började regna mitt på dagen, när vi skulle åkt till Lövö och grillat. Vi ställde in den aktiviteten. Det blir säkert fler tillfällen då vädret är lite bättre.


Hunden ville förstås ut i alla fall, så jag fick gå en runda med honom. Asparna längs vägen tappar sina löv och de är redan röda. Björklöven blir gula och fladdrar ner från grenarna vid minsta vindpust. Hösten är här. Vi får vara glada ändå att höststormen i helgen inte drog här förbi.


Här såg det nästan ut som om Takko krympt där han balanserar uppe på svamppiedestalen för sådana jättesvampar vi väl inte i våra skogar.


Skogsvägen kantades av guldgula löv från björkarna. Himlen var mest jämngrå hela dagen. Lite blöta om fötterna blev vi allt. Vi gick hela skogsrundan när vi ändå var ute och rörde på oss. Det vär rätt skönt, men ännu skönare att komma hem och in i värmen.


På kvällen var det gudstjänst i Missionskyrkan. Jag fick åka själv eftersom maken var lite krasslig. Men jag var inte ensam i kyrkan. Det var mycket folk som kom för att lyssna på Anneli Persson från Mercy Ships. Lite känd har hon ju blivit efter TV-programmen om sjukhusskeppet som hon jobbat på. De sänds på torsdagarna i SVT, Landgång med Anne Lundberg. Anneli berättade både om sitt liv och om människor hon mött i Afrika när hon jobbat på båten. Det var väldigt intressant och jag rekommenderar alla att titta på programmen. Två delar har redan sänds och finns på Svtplay men det kommer fler avsnitt.


Idag var det inte lika tråkigt väder som igår. Solen tittade till och med fram på vår lilla promenad, men det har blivit lite kyligare. Det är nog dags att plocka fram vantar och mössa. Vilken tur att jag stickade en ny mössa för ett tag sedan.


Annars stickar jag nu mest på min Siri-kofta. Den blir nog varm och skön när det blir ännu kallare i luften. Det är dags att klippa upp mitt fram och sticka kanterna. Det känns alltid lite läskigt att klippa i arbetet, men det måste ske om det ska bli en kofta. Nästa gång kanske jag gör den som en tröja i stället.

1 kommentar:

  1. Återigen grattis till trettio år. Konstaterar att det var 40 år sedan jag träffade C-E vid nyår som var. Ojojoj, så lång tid... Inte så många som fixar att leva ihop så länge. ( I augusti var det ... 37 år sedan var det sedan vi flyttade ihop) Stickar bara sockar nu för tiden.... förr stickade jag hur mycket tröjor som helst. Vore kanske läge att sticka en sådan igen..... Stickning är synnerligen avkopplande... förhoppningsvis ska jag få några mer timmar ledig tid än vad det blivit de senaste veckorna. .... Bloggandet blir det inte så mycket med heller, men det gör inte så mycket, det väller ut för mycket bitterhet mellan raderna där. Borde nog gå till en terapeut i stället. : ) HA det så bra!

    SvaraRadera