fredag 30 augusti 2013

Krassligheter och förevent


Måndagens halsont blev ännu värre på tisdagen. Då vaknade jag med en brännande känsla i både hals och bröst plus huvudvärk och en stigande temperatur. Höstterminens första förkylning var ett faktum. Jag blev inte så förvånad egentligen. Det var som vanligt bara en tidsfråga innan den skulle komma. Jag är ju ganska så infektionskänslig. När skolan börjar kommer också infektionerna. Tisdag och onsdag hade jag feber. På torsdagen var jag feberfri om än ganska matt. Men jag trodde att jag skulle kunna jobba idag. Så blev det inte. På eftermiddagen blev jag stucken i hårbottnen av en geting eller kanske var det  två. Det resulterade i svidande värk och en sömnlös natt. Då är det inte läge att jobba. Nu har det lugnat ner sig, men mina bästa vänner just är väl Fröken Strepsils, Herr Ibumetin, Fru Bisolvon och lilla Lambi. 


I måndags lyckades jag ju ta en cache innan dagen var slut. Frågan var hur jag skulle kunna fortsätta att logga dagens cache trots feber och huvudvärk. Framåt kvällen brukar det lugna sig lite. Då gäller det att passa på. Men det kan ju vara bra att ha någon med sig. Katrin skulle också logga någon burk så vi gjorde sällskap till Hånger. Vi började med den nyaste, Välkommen till Hånger. Den hittade jag ganska enkelt.

Sen fortsatte vi till Hånger gamla station. Järnvägen är ju borta och stationshuset finns inte kvar. Jag var här och letade när denna gömman kom, men då hade jag ingen tur. Den här gång fann vi den. Katrin blev lite misstänksam och när jag kände efter så var den där. Sen kollade vi den enda gömma vi hade kvar i Hånger, Kvarnen i Lyckanshöjd, men där var nog lite för mycket vatten. Det krävs allt vadarbyxor. Kanske nästa investering.

På tisdagen kom också mina egna gömmor. Först kom Vägs ände uppe i Urbergaskogen. Lite senare publicerades min tredje fotomyst, Sägnen om Enskälle, i Bredaryd. Jag kunde bara sitta hemma och läsa de första loggarna.

 Onsdagen låg jag mest nedbäddad i sängen. Stackars Takko fick pyssla om mig i stället för tvärtom. Men medikamenterna tog slut så jag var tvungen att ge mig ut på inköpstur. Då kunde jag också besöka en av Katrins nya gömmor, Tättingar. Det var en mysig burk, som hittades utan större ansträngningar. I krislägen är det bra med enkla gömmor.

Så blev det torsdag och äntligen var jag feberfri när jag vaknade. Det höll i sig hela dagen och jag kände mig mycket piggare. Jag var till och med så alert att jag löste den myst som kom mitt på dagen med detsamma. Viltmannen hade lagt ut en myst i Anderstorp, Krypto. Lösningen var enkel men jag ville inte åka själv för jag var ju fortfarande lite krasslig. Katrin löste kryptot, hakade på och så gav vi oss av. Än hade ingen loggat på nätet. Vi hade lite svårt att hitta en bra väg till gömman. Den visade sig ligga ute på en liten mosse mitt i samhället. Katrin gillar inte mossmarker, men hon följde efter mig när jag stegade ut bland vitmossa, sileshår, hjortron och tranbär.


Vi kom fram till nollan och började leta. Var gömmer man en normalstor burk på det här stället? Till slut föll min blick på något som var misstänkt likt en gömma. Det var en stor fin burk och loggboken var tom. Vi kunde bara gratulera varandra till ytterligare en FTF. Katrin hade redan tagit en tidigare på morgonen. För mig blev det dagens första och enda cache.


I den stora burken fanns en massa mindre burkar med lock. Vi gissade att man skulle använda dem till att plocka bär i. På den lilla mossen vi passerade fanns det massor av tranbär. De var kanske inte så mogna än, men vi kunde inte motstå att plocka varsin burk.


Nu står burkarna i våra frysar. Tranbär ska ju frysa innan  man använder dem. Vi år väl se om det blir någon tranbärssylt av FTF-priset. Det fanns många burkar så de som kommer efter kan också plocka bär. Det fanns lingon och blåbär i skogen också.


På väg till gömman såg vi en förskola som var ute i skogen och lekte. När vi gick tillbaka möte vi först en man och en lite flicka. De hade inte svenska som sitt modersmål. De plockade blåbär som de mumsade på. Förskolebarnen kom och undrade vad vi gjorde. Vi visade våra burkar och berättade om tranbären. De lekte i skogen och tranbär visade sig vara det rätta lösenordet. Så vi fick passera vakterna som spärrade stigen.

 Efter den utflykten var ganska matt och trött. Så sen åkte jag hem och vilade. Jag hade ju tänkt jobba på fredagen. Nu blev det inte så på grund av getingarna. De attackerade mig när jag skulle vattna mina krukor på verandan. Ibland blir det inte som man tänkt sig, men jag fick en dags vila till.

 Idag har jag varit ganska pigg förutom när jag får en hostattack. De kan ta all kraft från mig och jag blir alldeles matt. Eftersom jag inte sovit en blund innan klockan fem i morse, vilade jag hela förmiddagen. Vid femtiden började det regna och sen har det kommit skurar hela dagen. Min bil behövde in till verkstan för att undersökas. Det lyser nämligen en liten lampa igen på instrumentpanelen. Det är lite olustigt att köra då även om instruktionsboken säger att det går bra att köra vidare till närmsta märkesverkstad. På eftermiddagen tog jag en tur in till verkstan, men de hade inte tid att titta på den idag. Inte förrän på måndag ska den bli undersökt och diagnosticerad. Hoppas det är något billigt fel.

På hemvägen handlade jag lite. Det var lite tomt i kylskåpet. Sen åkte jag förbi Brandstationen där Fredrik lagt ut en gömma. Tänk att det fanns en liten skogsdunge här mitt i stan.


Sen fortsatte jag ut till Stomsjö, där räddningstjänsten har en Övningsplats. Det regnade lite medan jag letade på båda ställena, men inte värre än att det gick logga. På vägen in till stan däremot, hamnade jag i ett skyfall.


Härute stod några bilar som brandmännen nog lekte lite med då och då. De tränade nog på att släcka bränder i bilar här. Jag gav mig inte in på övningsplatsen för det fanns en skylt med tillträde förbjudet.


Jag tog samma väg tillbaka och körde förbi några riktigt stora grushögar. De var maffigt höga. Gruset kanske används vid vägbygget på RV27 eller något annat ställe. Jag åkte i alla fall hem för att förbereda nästa aktivitet.


Den sista gömman i Augustiutmaningen 2013 skulle släppas ikväll. Det var min egen gömma, Skogsbiblioteket, en bokbytarcache här i Rannässkogarna. Jag tänkte var på plats när FTF-jägarna anlände. Därför laddade jag kaffebryggaren och packade ner termosen, lite kåsor, bullar och kakor i cykelkorgen. Jag cyklade iväg när det höll uppe.


Först kollade jag så att ingen redan loggat gömman, men loggboken var tom. Plinget kom i mobilen. Sen var det bara att vänta. Det var tyst och lugnt i skogen. Lite trafik hördes på avstånd. Det droppade efter regnet från granarna ner på plåttaket. Så hörde jag en bil närma sig. Vem skulle det vara som kom först?


Det var en välbekant bredarydsbil av ägaren ibland kallad kinesen, ibland Geelyn. Det var förstås 1000sjöar som kom allra först. han hittade gömman och kunde ta FTF:en.


Bil nummer två anlände från Hånger. Halva Team Boro och Benneman tog STF:en. De hade ju lite längre hit. å andra sidan så visste ju alla att det var jag som skulle lägga ut dagens cache. Den borde komma i mina hemtrakter.


Den tredje bilen dök upp efter en liten stund. Det var klokare och pjf70 som kom från Värnamo för att logga dagens cache. Nu började det likna ett litet event. Man kunde ju se det som ett förevent till morgondagens stora event. I morgon eftermiddag blir det grillevent i Fänestad som avslutning på hela Augustiutmaningen.


Kaffet och bullarna var uppskattade. Tess var förstås också med och hon gillade bullarna hon med. Sist anlände en bil från Gislaved. Det var tomju som också ville logga. Det var riktigt trevligt att vara på plats vid cachesläppet. Spännande var det också att se vem som skulle vinna racet. Efter en stunds snack skildes vi åt, men vi kommer ju att ses allihopa imorgon i Fänestad.
Augustikalendern, som jag skrev ut i början av månaden, har nu trettio dagar överkryssade. Trettio souvenirer har bärgats. Imorgon blir det den sista. Eventet räknas ju också som en logg. Därför vet jag att den sista souveniren också kommer att bli min. Utmaningen är snart klar och roligt har vi haft under tiden.

Idag fyller min äldste son 27 år. Trots alla andra aktiviteter har jag inte glömt honom. Jag ringde till honom och sa grattis tidigare idag. Vi ska fira honom lite längre fram, kanske nästa helg.

måndag 26 augusti 2013

På djupt vatten och höga höjder




Augustidagarna kommer och går. Snart är det inte många kvar. I torsdags var jag ute efter jobbet och placerade ut några egna cacher. Nu när jobbet kallar, får man skynda sig på eftermiddagar och kvällar för det skymmer rätt så fort. Men jag hann få ut de två gömmor jag tänkt mig.

Sen skulle jag logga en egen dagens cache. Jag fortsatte resan in till stan. Fullmånen steg bakom molnen och den kändes enorm. Vägarbetena fortsätter på RV27, men nu har vi väl vant oss vid att snirkla fram mellan konerna.


Bilen fick rulla ner till Osudden. Vidöstern låg blank som en spegel. Jag skymtade en båt med en fiskare lite längre ut. Annars var där väldigt lugnt. De flesta var väl inne i centrum och firade värnamodagarna. Jag promenerade över bron och svängde vänster in mot stan. Inte visste jag att det hade funnits en röd lada vid vägen. Nu hittade jag ett stort buskage där det skulle finnas en gömma, Den gamle röde ladan. Jag letade en bra stund och var nästan beredd på att ge upp. Då kontaktade jag Katrin, som satt på DN-galan i Stockholm. En liten vink om att det kanske var bättre att kolla i mobilappen gav resultat. Dessutom var det bra att få veta vilken nivå man ska leta på. Där var den ju. Den var inte lätt att hitta i kvällsmörkret.


Sen återvände jag till bilen och körde vidare. Det blev en liten omväg över Store Mosse. Min gömma vid Kittlakull behövde en torr loggremsa. Det var snabbt fixat och sen kunde jag åka hem.


På fredagen publicerades två av mina gömmor i Augustiutmaningen. Den ena var Åreveds skjutsstation.  Det är ett spännande ställe där den gamla gästgivargården låg. Nu finns inget kvar i Åreved. Maken var med och placerade ut gömman. Hans farfars farvar den siste skjutshållaren i byn.


Den andra var nummer två i serien Fotokonst, Folkrörelsekvinnan. Fotomystar är uppskattade och dessa är inte så svåra. Det kommer nog att bli ganska många när serien väl är klar. Nummer tre publiceras imorgon. Gömman finns inte vid konstverket, men någonstans där kan man hitta koordinaterna till gömman.

Jag måste ju också hitta en cache den här dagen. Mina gissningar var att det skulle vara foktomt i Apladalen så jag åkte dit för att leta efter Drängastenarna. Det var en klurig cache, men jag hittade den till sist.


På lördagen hade vi lite annat på programmet. Kvällen var bokad så det fick bli en runda tidigare på dagen. jag frågade maken om han ville följa med. Han var inte så begeistrad i geocachandet, men jag lovade bjuda på mat. Då följde han med. Valet av gömma anpassades till sällskapet. jag tänkte att Bunkern skulle vara spännande även för maken. Jodå, dess historia intresserade honom.

Jag hittade burken med en gång och kunde skriva mitt namn i loggboken. Vi funderade på vad bunkern hade använts till och hur gammal den är.


Den motvillige cacharen ville inte vara med på bild. Han gick mot bilen och jag fick följa efter. Sen blev det en snabblunch med kyckling på Burger King. Vi skynda oss hem för att hinna duscha och göra oss i ordning för kvällsaktiviteterna.


Det var nämligen avslutning på sommarhemmet i Fänestad för den här säsongen. Det var vår värdgrupp som hade ansvaret för det praktiska. Först var det gudstjänst då Johannes Djerf predikade. Han var ungdomsledare hos oss innan han blev färdig pastor. Nu jobbar han i Törestorp.


Efter gudstjänsten grillade vi hamburgare och serverade med olika tillbehör. Det blev många hamburgare som delades ut.


Sen fanns det kaffe och en kaka till efterrätt. Både gamla och unga var med i gemenskapen.


Vädret var också med oss. Det var varmt och skönt och uppehåll hela tiden. Sen städade vi undan alla rester och stängde sommarhemmet. Men grilltunnan fick vara kvar. Den behöver vi på lördag vid eventet.


Söndagen var jag helt ledig förutom den där högen med matteböcker som väntade på rättning. Katrin ringde och undrade om jag ville ut och ro. Hon skulle titta till en gömma. Vi gav oss av vid tolvtiden. På vägen stannade vi i Anderstorp och loggade Anderstorps kommunhus. 

Katrin frågade om jag ville logga hennes cache på Gränsen mellan Mo och Västbo härader. Vi stannade till och jag hittade den väl kamouflerade gömman.


Sen åkte vi fram till Viksjön för att ta båten därifrån. Vi var lite hungiga så vi åt vår matsäck vid stugan innan vi gav oss av. Katrin rodde, jag satt i aktern och Tess stod i fören. Det blåste lite motvind, men det var skönt ute på sjön. Tess gnydde och när vi tittade efter upptäckte Katrin att båten tagit in vatten. Hon började ösa och då så hon att det vällde in vatten från ett litet hål i fören.


Det var illa. Vi utförde lite akrobatiska övningar som resulterade i att Tess och jag bytte plats. Jag fick sitta i fören och täppa till hålet med mitt finger medan Katrin rodde för glatta livet tillbaka till stugan. Vi kom inte längre. Plan B var att hyra båt vid Hestraviken, men där var det stängt. Vi kom aldrig ut till gömman, men den hittades idag på Furö.


I stället för en roddtur, blev det en cachingtur med bilen. Första målet var Isaberg. Där finns en ny äventyrsbana uppe bland trädtopparna. Det fanns en hel del besökare som försökte ta sig runt banan.



Vi tittade på dem underifrån. Dt såg lite farligt ut, men de hade säkerhetsutrustning på sig. Sen fortsatte vi mot gömman, Isaberg Tree Top.


På vägen upp hittade självaste cacheägaren som höll på att plocka de goda blåbären på Isabergs branta sluttning. Vi pratades vid en stund innan vi fortsatte.


Det var ännu brantare där burken var, men vi hittade den på ett fint gömställe. Det fanns två resekryp som vi tog med oss.


Vi plockade också en del blåbär, men de hamnade i munnen och inte i någon hink. Stora och fina var de, och många.


Platsen var utmärkt med en blå prick. Här finns det blåbär, skrek den. Eller så var det ett vanligt motionsspår som passerade här förbi.


KiW, som vi ratade med, berättade att han just öppnat en cache som varit avaktiverad ett tag. Vi åkte förstås dit. Den låg lite längre norrut längs Nissastigen, RV26.


Svampskogen hette cachen, men det skulle visst vara dåligt med svamp i år. Vi hittad en och annan sopp.


Vid gömman var det tät skog och GPS:en fladdrade. Vi letade en god stund. Till slut fick jag syn på den lilla burken. Det gäller att komma från rätt håll.


På vägen tillbaka hittade jag mattlummer. Det började lida mot kvällen så vi vände nosen hemåt. jag hade ju mina matteböcker som väntade.


Den sista cachen för dagen fanns vi vid ett fågeltorn vid Anderstorps Stormosse. Det invigdes i våras.  Det syntes att allt var nytt. Vi gick stigen fram till tornet och hittade den välgömda burken innan nästa besökare anlände. Det var först ett äldre par som vi pratade med en stund. Sen kom en man på cykel.


Fåglarna däremot visade sig inte. Det var fin utsikt från tornet, men flygmyrorna hade invaderat den övre plattformen. Vi lämnade tornet och åkte hem.

Idag var det skolan igen, första riktiga måndagen på terminen. Jag vaknade med halsont och har haft ont i halsen hela dagen. Det känns inte bra. På kvällen hade vi planering av scoutprogrammet den här terminen. Jag vet inte riktigt hur mycket jag orkar vara med. Vi får väl se. Sen åkte jag till stan för att handla lite. Mammas hästkur mot halsont kräver ingefära så det behövde inhandlas tillsammans med lite annat smått och gott. Jag passade också på att logga Katrins gömma Råttan, som kom idag. Den fick bli dagens cache. Då var det bara fem dagar kvar att logga. Imorgon är det mina cacher som kommer. men jag har några andra som jag kan leta upp.