Tisdag i Limmared

I tisdags gav vi oss av på en dagsutflykt till Limmared och Tranemo. Det var som vanligt klokare, pjf70 och jag. Vi får inte glömma GeoTess. Den här gången loggade vi under namnet Team Tess. De var alltså hon som var bossen. Vi åkte på eftermiddagen och stannade för att logga en cache på infarten mot samhället. Sen provianterade vi lite på ICA. Där såg vi en kändis, Siw Malmqvist, som stod efter oss i kön. Det blev ett kort stopp vid Limmareds Wärdshus för att logga en alldeles färsk cache. Där kunde man beställa en tallriksstor wienerschnitzel förr i tiden, fick jag veta. Fast de äkta beställer man i Österrike.

Sen åkte vi direkt till dagens mål, rundan runt Ösjön. Vi parkerade bilen vid badplatsen. Där fanns redan några badsugna. Det såg inte helt fel ut med ett dopp även om vädret var lite svalare.

Vi andra hann knappt plocka ur våra saker ur bilen innan Fredrik och Tess hade hittat den första gömman. Den hörde inte till rundan utan var en cache i serien 7häradsjul.

Sen gav vi oss ut på stigarna runt sjön. Det var fina stigar att gå på. Vi bar lätt packning och kunde traska på raskt tempo. Temperaturen var inte så hög, men det var fuktigt i luften så man blev svettig ändå.

Tess passade förstås på att bada i första bästa bäck. Sen höll hon knappt på att komma upp för kanterna var höga. Hon hittade till slut en annan väg och kom rusande förbi mig. Lite vatten och lervälling hamnade på mina byxor när hon strök förbi. Hon tyckte väl att jag också kunde behöva lite svalka.

Vi kom fram till första gömman som jag hittade under en sten. Den hade nog ramlat ur sitt skydd, men vi kunde logga och sen återställde vi den som vi trodde det skulle vara. Det fanns nio cacher i rundan Ösjön runt. Vi hittade alla i den serien.

Det fanns också några fler äldre cacher. Mount Limmared gjorde skäl för namnet. Här fick man klättra lite bland branta klippor. Jag gjorde ett försök att ta mig upp, men Fredrik är lite smidigare så han fick ta över loggandet.

Nästa gömma gömde sig ute på en udde med tallar. Vi letade runt lite en stund och spanade efter den rätta tallen. Plötsligt säger Katrin och jag samtidigt: Där är den! Det var egentligen en enkel gömma som det ska vara på en sådan här familjevänlig runda.

Vi såg i loggarna att familjen Lundin aka Vispen varit här tidigare. Därför undrade vi om de glömt kvar någon lillvisp i skogen. Jag frågade dem på Facebookgruppen geocaching Sjuhärad, men de sa att e hade alla visparna i lådan.

Vi fortsatte rundan runt sjön. Det fanns en gammal till, men den hittade vi inte trots idogt letande. Så vi fortsatte. Ibland var det spångat men det behövdes inte efter den här sommarens torka. Det var torrt och fint överallt. Det var i luften vätan fanns. Vi hörde lite muller på avstånd.

När vi passerat en bro över en liten bäck, fanns en trevlig gömma i en björk. Här letade vi ett bra tag. Sen började jag läsa upp gamla loggar och kom till Anna-Lenas. Det var hon som satte oss på spåret med sin trevliga logg. Vi får tacka henne för detta.

Nu var vi väl ungefär halvvägs och jag började längta efter en liten paus. Jag sa till Katrin att nästa gömma är på en udde. Det skulle sitta fint med en rastplats där. När vi kom fram var det precis vad det fanns. Dessutom en grillplats. Vi nöjde os med gömman och en liten vilopaus.

Gömman var trevlig här också. Den hade till och med en pil som visade var den fanns. Gömmorna på rundan var omväxlande. Det är bra eftersom man ofta tar alla på en gång. Det kan bli lite tjatigt med petrör i granar hela vägen.

Från udden hade vi fin utsikt över sjön. Vi såg ända bort till badplatsen. Jag såg till och med min bil som stod där ensam och övergiven.

Efter lite vatten och några chokladbitar var vi klara att ge oss på sista delen av rundan. Mullrandet närmade sig och det kom några små droppar, men vi traskade vidare.

Jag gissar att det kan vara ganska blött ibland. Bräderna på spången var hala så vi gick försiktigt för att inte halka.

Vi kom ut från skogen upp på en skogsväg. Här fanns en annan gömma som vi hittade ganska enkelt bland stubbarna på slänten.

Det fanns en gammal skylt vid stigen, men det fanns ingen text och ingen färg på den, bara lavar. Vi förstod att vi skulle följa skogsvägen.

Vid vägkanten fanns det riktigt gott om skogshallon. De plockade vi och kalasade på medan vi gick, ter trallande jäntor och en kille.

Myrstackarna var stora i de här trakterna. Men myrorna var snälla.

Vi kom fram till några hus, men de såg rätt tomma ut. Det kanske var sommarstugor. Så är det på många ställen. Landsbygden avfolkas på vintern.

Vi hittade många olika förvildade blommor. En gång hade nog trädgården varit fin på det här stället. Nu växte de fritt verkade det som.

Mullret hade ökat mer och mer. Nu kom regnet  också. Vi ställde oss under några träd och loggade gömman. Sen avtog regnet som tur var så vi kunde fortsätta vår vandring.

De sista gömmorna var lätta och vi var lättade över att snart vara tillbaka. Ljungen blommade längs vägen. Det fanns alltså lite trots den svåra vintern. Efter regnet kom alla smågrodor fram och hoppade hage på landsvägen. Vi fick se upp så vi inte trampade på dem.

Tillbaka vid badplatsen vilade vi lite. Det regnade fortfarande lite. Tess badade förstås och Katrin svalkade fötterna. Jag drack mitt kaffe och åt en macka innan vi packade ihop för att fortsätta vår geocachingtur.

det fanns naågra andra gömmor i närheten som vi kunde nå med bil. Jag körde in på en skumpig skogsväg fram till en gömma i 7häradsjulsserien. När vi kom fram, började det ösregna. Vi väntade lite. Sen tog Fredrik ett av paraplyerna på hatthyllan och gav sig ut för att leta. När det dröjde, krängde jag på mig min regnjacka och gav mig ut i regnet jag med. Det var det som behövdes för att han skulle hitta gömman. Katrin fick logga i bilen för att inte väta ner pappret.

Vi hitade någon mer gömma i en stenmur. Sen åkte vi genom skogen mot Tranemohållet.Vi passerade Stoms kraftverk och stannade till för att logga den cachen. Det var ett spännande ställe. Det fanns två gömmor till längs en stig men vi sparade dem till ett annat tillfälle. Vi var lite hungriga och åkte in till tranemogrillen för att äta kvällsmat. Sen loggade vi den nya cachen vid Tranemo kyrka. Här fanns en cache tidigare som vi loggat, men den är arkiverad och det har kommit en ny i Kyrkrundan-serien.

Det var dags att vända bilen mot hemhållet. Vid Kroksjöns fiskecamp fanns också en ny gömma. Den ena av dem som funnits där tidigare är arkiverad. Den loggade vi när vi åkte förbi nån gång. Nu hade det kommit en ny på andra sidan vägen. När vi rullade upp loggremsan såg vi en välbekant gul signatur. 1000sjöar och Virrepinnen hade loggat den på morgonen på väg till Borås för att cacha. Vi tog den på hemvägen.

Kroksjön är en trevlig liten sjö. Sjön låg spegelblank så här på kvällskvisten. Det fann en hel del som campade och fiskade runt sjön.

Ute på ön finns ännu en gömma som vi pratat om varenda gång vi åkt förbi på RV27. Ändå har vi aldrig stannat för att logga den. Nu skulle det bli av. Vi tog vägen runt sjön och parkerade vid vägkanten. Sen följde vi en bred stig fram till bron över till ön.

Det var en del familjer som fiskade från bryggorna även på ön. Några av dem passade på att gå tillbaka över bron precis när vi skulle leta efter burken. Jag hade precis lokaliserat den när de kom. De undrade nog vad tanterna gjorde där.

Vi förklarade aldrig för dem utan låtsades som ingenting. Vadå, det är väl helt naturligt att krypa runt i buskarna och rota under broar. Vi loggade i alla fall boken och stoppade tillbaka den i burken.

Sen traskade vi över bron igen för att promenera tillbaka till bilen. Vi var rätt nöjda nu med dagen. Det blev visst 19 cacher till slut. Jag trodde det var 18, men jag hade missat att logga en i GPS:en.

Fiskarna, som flyttade på sig, stod nu på en annan brygga och spanade efter oss. Vi anade att de nog att skulle gå tillbaka och kolla vad det var vi hade gjort där vid bron. Vi får hoppas att de låter gömman vara kvar eller inte hittar den. Den var väl gömd. Sen susade vi hemåt i sommarnatten. Det blev inte så sent.