måndag 31 december 2012

Gott Nytt År


Jag önskar alla som läser min blogg ett härligt år med allt ni behöver. Ibland önskar vi oss överflöd och lyx, men egentligen vill vi ofta ha saker som vi inte för oss framåt och utvecklar oss till bättre människor. Det räcker med det vi behöver.

I vår familj har vi en tradition att laga en trerätters middag tillsammans på nyårsafton, åtminstone vi som är hemma. Yngste sonen firar med ett gäng kompisar, men vi andra är hemma. Jag gjorde förrätten. Det blev getostkräm på rostade baguetteskivor, färska fikon och en kompott på päron, lime och muskovadosocker. Om jag får säga det själv, så smakade det riktigt bra. Maken fixade huvudrätten, schnitzel med krispig potatis och bearnaisesås. Han glömde de gröna bönorna, men det gjorde inget för sonen svängde ihop en sallad. Snart ska vi avsmaka efterrätten. I år blir det en klassisk, enkel med glass och bär.

Det har hänt mycket under det gångna året. Nu hoppas vi på ett härligt 2013. Gott Nytt År!

söndag 30 december 2012

Vintercaching i Vaggeryd

Fulparkering

Några plusgrader och en del regnskurar var utlovade denna dag då Katrin och jag tänkte ge oss ut på cachejakt. Det fick inte hindra oss. De känns som evigheter sedan jag loggade en burk senast. Vi drog iväg framåt lunchtid. Färden gick till Vaggerydstrakterna. Där hade det kommit ett antal nya burkar sen vi besökte kommunen. Vi räknade med att det kunde vara enklare att cacha i samhället om det skulle regna alltför mycket. Nu blev det en hel del skogscacher i alla fall trots regnet och blöt snö att trava i.


Första stoppet blev redan i Skillingaryds norra regioner. Jag fick göra en riktig fulparkering  efter att ha kört runt i rondellerna, men det var ingen trafik att tala om när jag stannade. Vi insåg redan när vi läste tidigare loggar att här måste någon av oss klättra. Det blev Katrin som tog på klätterhandskarna och gav sig upp. Då plötsligt verkade det som om vi hamnat vid Trafalgar Square. Det kom en hel karavan av bilar och kretsade runt oss med nyfikna ögon. De undrade säkert vad tanterna hade där att göra.


Till slut nådde Katrin upp till den lilla grisen. Cachens namn var "Vår julskinka har rymt...". Vi fångade in den, loggade den och lät den sen vara kvar för att äta upp sig inför nästa jul. Årets upplaga är ju rean över.


När cachen var loggad gäller det att ta sig ner igen. Det klarade hon galant och kunde pusta ut med båda fötterna på jorden. Vi återvände till bilen och hastade vidare norrut.

Graffiti

Nästa gömma fick vi traska en bit genom för att komma till. Ett antal brocacher har dykt upp på sistone i VGD. Detta var en av dem med tillnamnet Graffiti. Vi förstod varför när vi kom fram. Här letade vi länge men det var inte lätt att hitta någon burk bland alla granarna. Det började regna på oss och granriset var blött. Så till slut gav vi upp och återvände till bilen utan att ha loggat cachen. Granar var inte riktigt vår grej idag. Vi gick bet på en annan grancache också lite senare. Men den hade å andra sidan en riktigt hög svårighetsgrad.

Old trafford?

Sedan besökte vi några enklare gömmor. En av dem hade Katrin redan loggat, menhon väntade tålmodigt i bilen medan jag traskade bort och loggade den. Det kom ett par gömmor så sent som igår. Old Trafford? låg bra till för oss. Där hade det funnits en gammal grusplan där man spelat fotboll. Fotboll är ju inte riktigt min grej, men till och med jag vet vad det namnet står för. Sedan fortsatte vi till nästa nykomling, Källemo ind.omr. När vi letat lite, fick Katrin fram burken.

Keps och regnpncho klarar vätan

Det var ganska blött att cacha idag. Dels regnade det tidvis rätt bra, dels var alla träd fulla av vattens om droppade ner på oss. Sen fick vi pulsa i blöt snö eller halka runt som Bambi på hal isgata. Men vi klarade det. Jag bytte om till mina varma Muckboots och krängde på mig regnbyxorna. Värst var nog imman och vattendropparna på glasögonen och att fingrarna blev kalla och stela.


Dagens trevligaste serie var Hundtassens Adventscacher. Vi började med den sista, 4:e Advent. Den gjorde oss riktigt glada. Trots att både advent och jul är förbi, fick vi allt lite julstämning av det brinnande ljuset. Vägen fram till gömman var inte plogad. Egentligen hade vi tänkt fortsätta genom skogen men vi ville inte köra fast i snösörjan så vi vände.


I stället åkte vi till de andra adventscacherna. Nu tog vi dem i rätt ordning. 1:a Advent hittades bland granarna i skogen. Den lyste så välkomnande mot oss.


Ialla adventscacherna lyste batteridrivna blockljus med siffror på. Det fanns trevliga dekorationer och en loggbok att signera. Här hade man inte snålat på rekvisitan.


Utsidan var också dekorerad med lämpliga detaljer. Det fanns fönster på stugorna som lyste välkomnande medan skymningen sänkte sig över oss. Det hann bli ganska mörkt innan vi kom till den sista.


2:a Advent var dekorerad med bomullssnö och blänkande kulor. Jag hoppas ingen misstycker att jag lägger ut några spoilerbilder. De var så fina. Dessutom vet man ju vad man ska leta efter när man väl hittat enav dem.


Den sista gömman, 3:e Advent, var den glittrigaste av dem. Vi får tacka Hundtassen för alla fina adventsgömmor. De lyste upp vår dag. När vi hittat alla fyra, satte vi oss i bilen och plockade fram vårt fika. Det smakade gott med lite kaffe och tilltugg.


En del geocachegömmor tar oss till vackra eller speciella platser som cacheägaren vill visa upp. Vid andra gömmor är det själva gömman som är speciell. Ibland blir man överraskad vid fyndet. Några av gömmorna låg vackert nere vid en å. Andra var mitt i skogarna runt Vaggeryd, där det var mest tallar och granar att visa upp. När det mörknar kan man missa en del vackra platser. Tyvärr mörknar det ganska tidigt så här års. Vintercaching är på sätt och vis svårare än sommarcaching. Enav dagens gömmor fick vi hoppa över. Katrin hade redan loggat den och visste var den var. Just nu var den täckt av snö och där var inte läge att gräva. jag får återkomma när det blir snöfritt. Nu vet jag var jag ska leta.


Denssita gömmanvi hittade blev Vaggeryds kyrka. Det är vanligt att det finns cacher placerade vid kyrkor. Det finns ju en kyrka på nästan alla orter. Ett tag var det standard att varje cachingtur skulle innehålla åtminstone en kyrkcache.


Vaggeryds kyrka är inte av den vanliga sorten, stora vita med torn. Den är modernare i sin arkitektur och material. Vi hittade cachen ganska fort efter att ha parkerat bakom kyrkan och promenerat fram. På andra sidan vägen lyste en stjärna som om den visade oss vägen till gömman.


Nu var det mörkt och det kändes bra att vända hemåt igen. Jag körde över Lanna och lämnade av Katrin, som idag kom upp i 1400 loggade cacher. Jag ligger lite efter, men 2012 har varit ett bra cachingår med en bra bit över tusen loggar, närmare bestämt 1092. Än är ju inte året slut, så det kan ju bli några till. Men det får bli bonus i så fall.

Hobbit, ett bioäventyr


För en kort tid hade vi lite minusgrader. Isen lade sig i dikena och på kanalen och bildade vackra mönster. Det var lite kallt om benen utan termobyxor. Vägarna var isiga, men jag föredrar lite minusgrader framför några grader plus och iskanor på alla vägar. Idag var det riktigt halt där bilarna hade kört. Hunden halkade till ett par gånger han också.


Efter den korta köldperioden kom takdroppet tillbaka. Nu är det blött och geggigt i stället. Dimman ligger stundtals tät över markerna och sikten blir obefintlig. Så var det när vi åkte iväg ikväll, men när vi körde hem började det lätta.


De senaste dagarna har jag mest latat mig. Man får väl vara lat ibland, när man är ledig. Jag har stickat lite. Det blir ett par sockar till maken med tiden. Så har jag sytt en kasse till av gamla kaffepåsar. Det blev en annan modell den här gången, en handlarkasse. Det kan man behöva ha med sig så man slipper köpa papperskassar varenda gång. Återbruk är bra.


På dagens program var bara en enda sak inbokad. Maken hade ordnat biljetter till Hobbit på Klämman i Smålandsstenar. Han jobbar ju på platsen och företaget bjöd på biobiljetter till de anställda. Respektive och barn fick komma med för 50 kr/pers. Det är klart vi uttnyttjade det erbjudandet. Vi hade ju ändå tänkt gå och se den filmen. Yngste sonen hoppade av. Han hoppade på att annat gäng kompisar som också skulle se samma film fast lite senare i Värnamo. Det är klart de vill träffas hela gänget nu när alla är hemma på jullov. Annars är de utspridda lite här och där.


Vi skjutsade sonen till en av kompisarna som han skulle åka med. Sen fortsatte vi till Smålandsstenar och kom fram i mycket god tid. I rondellen vid Torghuset vilade några roliga tomtar, som jag passade på att fotografera. Gislaveds kommun brukar ha roliga rondellinstallationer i juletid. I reftelerondellen fanns en tomte med släde och ett hus. Det såg jag inte förrän på hemvägen. Jag kanske slumrade lite på ditvägen.


Filmen var i alla fall bra, om man gillar fantasy. Vi såg den i 3D. Glasögonen var lite jobbiga för de skavde på näsan, men effekterna var ibland häftiga. Jag har ju läst boken, men jag måste erkänna att jag glömt en hel del. Sagan om ringen-trilogin var bättre tycker jag. Denna utspelar sig före trilogin, så det finns en del förklaringar till händelser i den serien. Det ska visst bli en trilogi av denna boken också. Filmen slutade halvvägs in i boken, men det kanske kan bli två filmer av resten. Slutet gav verkligen en brygga till fortsättningen, en cliffhanger.


När vi kom hem, var vi hungriga. Det blev en enkel skinkmacka och te, innan SMS:ade att han ville bli hämtad i Forsheda. Nu varvar vi ner så vi kommer upp imorgon. Då kanske det äntligen kan bli lite geocaching. Det är flera veckor sedan jag loggade en burk. Jag har visserligen lagt ut gömmor, men nu är det väl dags att logga lite också.

torsdag 27 december 2012

Work of heart


Första vardagen efter julhelgen behöver vi förstås proviantera lite och uträtta en del ärenden i staden. Sönerna och jag tog en liten tur på stan. Ett av målen var att besöka Vandalorum. jag har inte hunnit gå på de nya utställningarna och det var ju tur eftersom sönerna gärna hängde med. Som en av Vandalorums vänner gick jag in gratis, men de andra fick jag betala för.


Först tittade vi på designutställningen i Lada 1. Där fanns båda kända och okända alster från hela Norden. Vi kände bl a igen det gula skåpet för National Geographic. Det var inte bara möbler utan också textilier andra bruksföremål.


Allt man ser på en utställning kanske inte passar hemma. Inte hos oss i alla fall. Hästlampan var häftig, men den hade aldrig fått plats i vårt vardagsrum. Den var riktigt stor.


Den utställning som intresserade mig mest fanns i Lada 2. Där visades verk av Janeric Johansson. Han arbetat som konstnär i över 40 år, men är autodidakt. Han föddes i Vetlanda men bor nu i Malmö. Dessutom har han en studio i Kunming i Kina. Jag har har följt honom genom åren och sett flera av hans utställningar och jag gillar hans konstverk. Det finns mer på hans hemsida.


Först möttes vi av en massa fotografier på kineser. Vi brukar ju säga att alla asiater ser likadana ut. Detsamma säger de om oss västerlänningar. Det här verket hade arbetsnamnet China Faces, men det fick till slut namnet Face China. De såg faktiskt inte likadana ut. De är individer precis som vi fast de är så många fler. Det fanns en del intressanta texter bredvid verken som handlade om konstnärens möten med människor i Kina.



Många av tavlorna var tredimensionella. De var målade i akrylfärger på duk men hade också inslag av galvaniserad plåt. Plåtarna var oftast veckade och man kunde se olika motiv beroende på i vilken vinkel man stod. På någon kunde man från ena hållet läsa "Lies" och från andra hållet "Truth". Den stora målningen på bilden ovan har små veckade plåtar på de fyra sidorna. På dessa kunde man i en viss vinkel läsa väderstrecken på engelska. Om det fanns ord på kinesiska vet jag inte. Min kinesiska är inte så bra.



Ute på golvet stod skulpturer av veckad plåt. Ibland såg man motiv från ett par olika håll. Sedan när man stod i en annan del av rummet och tittade ditåt, upptäckte man ett helt annat motiv. Plötsligt kunde jag läsa "Vandalorum" på en av skulpturerna. Det var spännande konstverk. Man kunde tydligt se inspirationen både från Norden och från Kina.



Jag tyckte också om den stora röda målningen "Watershed". Ordet används för att beskriva något som dramatiskt förändrar historien. Det påminde mig om vårt samtal igår när jag träffade ina syskon med familjer. Vi pratade bl a om vattendelare och hur den trakt där vi växte upp var en vattendelare. Alla åar öster om trakten rinner ut i Östersjön medan åarna väster om oss rinner ut på västkusten. Vi bodde mittemellan. Jag tror att det inte bara är händelser eller geografiska objekt som kan vara vattendelare. En person kan också vara en slags vattendelare. Det tål att fundera vidare på.


En sak hade Janeric Johanssons utställning gemensamt med designutställningen i den andra ladan. Båda hade hästar bland motiven. Det fanns många fina teckningar av hästar i rörelse. De gillade jag skarpt.



När vi var nöjda med vår rundvandring tittade vi in i butiken där man kunde köpa dyra desigvaror. Det fanns många fina saker, men de är som sagt lite dyra. Jag köpte bara en liten bok av Janeric Johansson, "made in China". Där berättar han en del om sina verk och om sina upplevelser i Kina.


När vi kom ut började det redan skymma. Dagarna är inte långa så här års. Större delen av vår vakna tid tillbringar vi i mörker. Det kan delvis bero på att jag sover lite längre nu är jag är ledig och är uppe lite senare på nätterna. Det är tur att vi får lte dagsljus i alla fall och att det går mot ljusare tider igen.


När man kommer till Vandalorum och besöker utställningarna får man som brukligt är på sådana institutioner ett litet klistermärke att sätta på kläderna. Det visar att vi har betalat. De flesta lämnar sina märken på stolpen innan de kommer till parkeringen. Den var nästan helt klädd i klistermärken. Det kan man kanske kalla för en installation.

På hemvägen handlade vi lite mat. Pojkarna hade önskat sig fisksoppa till middag. Så det blev det. Så mycket mer gjorde vi inte. Det är lite kallt i huset för cirkulationspumpen har visst lagt av. Den får vi försöka byta imorgon. Det är tur vi har en liten elektriskt fläkt att ta till. En varm tröja, en pläd och en stor mugg hett te gör det ännu bättre. Så vi klarar oss.

För barnens skull

Idag snubblade jag över en länk till Micke Gunnarssons hemsida. Där hittade jag flera bra saker som angår oss som värnar om våra barn i skolan. Det har ju pratats, inte minst av vår utbildningsminister, om att flytta ner betygen ända till årskurs 4. Micke har startat en namninsamling mot detta. Han, liksom jag, menar att det inte kommer att gagna barnen. Som lärare kan jag se hur mycket arbetet med betygen i sexan har påverkat min undervisningssituation. Om vi ska sätta betyg redan i fyran, skulle det betyda stora förändringar. Tiden kommer i mycket större utsträckning att gå åt till en annan typ av bedömningsarbete, till det som kan dokumenteras på ett papper eller i en fil och utgöra ett underlag för betygssättning. Det blir mindre tid för det arbete som verkligen gagnar barnen, de personliga mötena, muntlig och skriftlig feedback, tillfällen då vi kan pröva och våga misslyckas. Vi vill inte ha en skola där man inte får misslyckas. Då får vi rädda elever, som inte vågar delta av rädsla för att få ett dåligt betyg. Vi vill ha en skola som gynnar alla barn.

Lyssna på den roliga låten från Micke Gunnarsson.


onsdag 26 december 2012

En annan dag i julen


Den här annandagen var det åter dags att styra mot föräldrahemmet. När vi inte kan träffas alla på julafton, brukar det bli en samling även på annandagen. Eftersom mamma inte gärna ger sig ut på vägarna så träffades vi hos henne den här gången också.


Den här gången var fyra av fem syskon med familjer där. En syster saknades men vi vill inte bli smittade av deras influensabaciller. Vi får träffas en annan gång.


Det blev inte julmat. Vi hade med oss lite olika pajer och sallader. Jag gjorde min lök- och ädelostpaj. Min och min, receptet hörde jag på Go´kväll och noterade i skallen. Sen har jag improviserat några gånger. Idag var den riktigt god.


Den yngre generationen ägnade sig åt lite spel. Ryktet går verkade vara ett trevligt spel. Alla kusiner och några övriga var fullt koncentrerade när de ritade och gissade. De blev riktigt skickliga på att förmedla sina ord.


Framåt kvällen åkte vi hemåt igen. Vi missade Julens sånger i Missionskyrkan. Vi kom inte hem i tid. Vi fick lyssna på Spotify i stället och titta på TV. Jag satt i soffan och stickade medan jag tittade på Fjällbackamorden. Jag har ju läst böckerna, men det här var nyskrivna avsnitt.


Hela dagen har det regnat. Så nu smälter snön bort. Det blir halt på väggarna. Då behöver jag fälla ut broddarna på min kängor när jag ska ut med hunden. Han studsar ju runt och verkar inte bry sig om att det är halt. Ibland känns det som om jag hasar mig fram på isgatan. Då är det bättre med lite minusgrder och riktig snö. Det är väl inte försent än.


Mina vantar har blivit klara och nu har jag börjat sticka på ett par sockar. Det går ganska fort att sticka ett par medan man tittar på TV eller pratar med familjen.

Imorgon är det vardag igen, men alla är fortfarande lediga. Vi får hitta på lite roligt tillsammans medan alla är hemma. Lite planer har vi.

måndag 24 december 2012

Julfred i stugan


Vi fick en vit jul även om det var plusgrader när vi vaknade i morse. Det droppade från taken och vägarna var hala och blöta att promenera på. Maken var ute med traktorn och körde undan den snö som föll igår kväll och i natt. Han är ju så morgonpigg av sig så det hann han innan vi andra steg upp. Julaftons morgon brukar vara en ganska lugn stund innan hela dagsprogrammet startar. Hunden och jag gick vår långa skogsrunda som bara delvis var plogad. Det var lite jobbigare att ta sig fram i skogen men det var skönt för oss båda.

Tillbaka i stugvärmen var det dags att sätta på kaffet. Klockan 11 fikar vi alltid framför TV:n medan vi tittar på sändningen från Åbo. Det är en gammal tradition i vår familj att utlysa julfreden och lyssna på Björneborgarnas marsch.


Sen är det hög tid att greja med de sista rätterna till julbordet. I år var det bara vi själva som åt vid första sittningen. Svärfar brukar vara med men han stannade på hemmet. Ett julbord kan ju se lite olika ut i olika hus, men det brukar se lika ut från år till år. Vi har våra favoriter som bara måste vara med. Jag tyckte själv att vi fått till lagom mycket det här året. Det fanns allt vi ville ha med och som kommer att ätas upp under de närmsta dagarna. Det är så tråkigt att behöva kasta mat.


När hunden och katterna fått sitt julbord, hann jag till och med fixa lite med den sista julklappen. maken hade önskat sig en likadan kaffepåskasse som jag har fast med kortare handtag. Jag har inte hunnit sy den tidigare, men nu satte jag igång. Det går ganska fort när man väl börjat. Den blev inte riktigt klar innan vi var tvungna att åka vidare. De andra tittade på Kalle Anka. Sen packade vi ihop allt som skulle med och åkte hem till mitt föräldrahem. Där blev det mer julmat.


Alla mina syskon var inte med i år, men vi var tre av fem med familjer. Totalt var vi 17 personer som samlades. Efter maten brukar vi sjunga lite julsånger och läsa julevangeliet tillsammans. I år var det Ida som läste. I år blev det ingen julklappslek och ingen julgröt. Det var ingen som orkade äta gröt. Så det blev bara en kopp kaffe. Det räckte gott och väl. Det blev inte så sent för en del skulle vidare till andra ställen och vi ville åka hem till vårt. Vi ses ju snart igen. På annandagen träffas vi alla utom möjligtvis min syster i Malmö. De hade båda fått influensan och fick stanna i Skåne.


Maken gjorde en snölykta i morse. Det var ju kramsnö då. Vi satte ett gravljus inuti. Den lyste fortfarande när vi kom hem, men den var lite mindre. Det var fortfarande plusgrader så snön smälter undan för undan. Men det var lite halt på gångarna.

När lugnet lägrade sig kunde jag återvända till symaskinen och göra klart väskan till maken. Han blev mycket nöjd med den och ska ha den till jobbet. Jag har samlat en massa kaffepåsar så det räcker nog till en kasse till.Men det får bli en annan dag. Nu har vi julfred i stugan. God Jul till er alla önskas.