fredag 29 november 2013

Veckan som gått


I morse var det en fantastisk soluppgång. Jag hann inte riktigt ut när himlen var som rödast. jag skulle precis ge mig ut och höll på att klä på mig jackan, när jag hörde ett stort brak ute i köket. Jag rusade dit och upptäckte att vattenkokare låg på golvet. Någon av katterna hade förstås vält ner den. Tyvärr var den full med vatten som hade runnit ut på golvet. Det blev en stor pöl. Här förslog inte skurtrasan. Jag fick hämta ett gammalt frottébadlakan. De suger upp bra. Det fick gå snabbt för jag hade bråttom till jobbet.


I vanliga fall börjar jag lite senare på fredagar och de första timmarna har jag egen planering. Men idag skulle vi gå på en adventssamling i missionskyrkan. Efter en kort runda med hunden åkte jag direkt dit. De andra promenerade från skolan och kom efter en stund. Efter samlingen gick de samma väg tillbaka. Jag tog förstås bilen. På rasten fikade och en mamma i förskoleklassen bjöd på en kaka från Palestina. Den var saftig och god. Resten av dagen flöt på som den brukar och snart var det dags att åka hem igen. Äntligen var det helg. 


Livet i skolan flöt på som vanligt hela veckan. En del cachingturer har det blivit på eftermiddagar och kvällar också. I tisdags skulle jag in på en föreläsning i Värnamo Missionskyrka. Benneman hade kommit med en ny gömma i stan och den passade jag på att logga på vägen dit. Benjamins och Daniels cache hette den. Jag åkte i god tid för jag räknade med att det skulle komma mycket folk till föreläsningen. Det var nämligen Tomas Sjödin som skulle tala över ämnet Det händer när du vilar. Jag har börjat läsa hans bok med samma titel. Den är bra och det var föreläsningen också. Den gav många tankar, men som han själv sa så visste vi redan det mesta. Han är så bra på att förklara enkelt och vardagsnära sådant som vi ofta krånglar till. jag åkte hem nöjd med kvällen och rikare på positiva tankar.


Idag blev det en snabbvisit i Jönköping. egentligen hade jag inte tänkt att åka så långt, men jag hade en del ärenden och det mesta av det jag ville ha tag på fanns på A6. Så då bestämde jag mig för att åka i alla fall. Jag var lite orolig för att det skulle börja snöa rejält. Temperaturen sjönk när jag körde norrut. Men det regnade mest hela vägen. Jag hittade nästan allt jag behövde på Clas Ohlson så jag behövde aldrig in på IKEA förutom ett toabesök. När jag ändå var i stan, passade jag på att leta upp en gömma. det finns ganska många och jag valde en av de närmaste, The secret birdhouse. Platsen verkade bekant, men jag tror inte jag varit vid den här gömman förut. Det kanske har funnits en annan gömma där tidigare eller så hittade jag aldrig den. Som vanligt var det en klurig och fin konstruktion av LeyaQman, men jag hittade ingången direkt och loggade snabbt. Sen åkte jag hemåt. I höjd med Taberg började det komma lite snöflingor, men som tur var blev det ingen stort snöfall. jag minns en annan gång då det snöade lovikkavantar hela vägen mellan Jönköping och Rannäs. Då var det inte roligt att köra. Nu hoppas jag att det inte kommer mer snö imorgon. Då ska vi åka iväg på den hemliga resan. Hemlig för maken, men jag har full koll. Rapport kommer senare. Kvällen ägnades åt att ställa fram adventsljusstakarna i fönstren och hänga upp stjärnor och andra lysande figurer. Nu ska jag bara göra i ordning de fyra ljusen i adventsljusstaken så att vi kan tända dem när vi kommer hem på söndag kväll.

måndag 25 november 2013

Kvällsbak


Alla har vi väl våra traditioner. Inte minst inför advent och julen kommer de fram. Hos oss är en av traditionerna att baka speciella saffransbröd inför första advent. Det blev kvällens aktivitet för mig.


Jag fick god hjälp av Sammy. Han var mest intresserad av ägget, som jag skulle pensla de jästa bröden med. Det är klart han fick det som blev över. Nu kommer hans päls att glänsa för det gör den om man ger katterna ägg.


När all god fyllning är nedpetad i gropar och pärlsockret och mandelspånen är strödda över, är det dags för ugnsvärmen. Det blir varmt och skönt i köket, när ugnen är på. Idag var det riktigt kallt, när vi kom ut på morgonpromenaden. Det var minus sju i bilen till jobbet och det blåste kallt om öronen på rastvakten.


Takko övervakade kvällens aktiviteter från sin bädd. Det kunde kanske bli ett smakprov, så blev det inte. När bröden är klara och svalnade, ska de frysas in. Även om vi inte är hemma till helgen, måste vi ju hålla på traditionerna. När vi kommer hem, får vi tända det första ljuset och smaka på saffransbröden.


Jag har bokat ett hotellrum på hemlig ort. Maken vet inte vart vi ska än mer än att helgen kommer att innehålla ett besök på en julmarknad. Det ska bli roligt att åka bort några dagar, bo på hotell och njuta av hotellfrukosten. Hunden får hälsa på sin extrahusse och det blir andra som vaktar huset. Om jag hinner städa och pynta huset innan helgen, det får vi se. Annars finns det ju fler dagar, om Gud vill och vi får leva.

söndag 24 november 2013

Kvällsjobb och helgrunda


Den här veckan har det varit många möten. Minst ett om dagen. Det tycker jag är lite för mycket. Dessutom var det kvällskonferens i torsdags. Så då var vi kvar i skolan till halv sju. Det var väl i och för sig intressant, men man är lite mör i huvudet efter en sådan dag. När jag kom hem, var jag både trött och hungrig. Det blev lite kvällsmat innan jag satte mig vid datorn. Då upptäckte jag att det kommit en ny mysterycache bara 9 km hemifrån. Egentligen var jag ju för trött för att ge mig ut i mörkret mitt i skogen och jag tänkte vänta tills en annan dag. Men så såg jag att det var en mörkercache. Då var det bara att ladda koordinaterna i GPS:en, klä på sig ordentligt och åka mot Dalstorp. Jag mötte maken vid postlådorna, men han är ju van vid att det kan bli snabba utryckningar.


Jag rattade bilen till Anneberg och sen in på en liten skogsväg där jag parkerade. Sen blev det till att traska genom skogen och över gamla åkrar nu täckta av bruna ormbunkar som man trasslade in fötterna i. Över stigen hade stormen Simone lagt en stor gran. Men jag kom helskinnad fram till anvisad plats. Jag såg något uppe i ett träd som lyste när jag riktade ficklampan mot det. Där var första steget. Det var inte lätt att läsa alla siffror, men än är jag tydligen inte skumögd för jag lyckades knappa in rätt slutkoordinater. Sen gick jag mot dessa. Jag hittade dessutom resterna av den gamla backstugan som hade funnits på platsen. Kvar var bara en grop där jordkällaren förmodligen funnits. Man borde återvända i dagsljus för att se den intressanta platsen. Ganska snart hittade jag slutgömman väl dold för nyfikna blickar. Fast det kommer nog inte så många hit. När jag öppnade lådan, kunde jag konstatera att jag var först. Så det blev en dagens logg den här dagen också och dessutom en FTF.


Idag fyller en av mina vänner 60 år. Det är Anna-Lena i Grimsås. Vi lärde känna varandra genom bloggarna för snart fem år sedan. Sedan har vi träffats många gånger och vi har också geocachingen gemensamt. När jag fyllde 60 förra året, fick jag en gömma av henne. Nu var det min tur att återgälda. I tisdags var Katrin och jag ute och rekade några platser för gömmor i Hjälshammar utanför Värnamo. Där bor hennes dotter så hon brukar vara där ibland. Vi tyckte det var lämpligt att placera gömmorna där.


Katrin skulle åka till Norge för att besöka sin dotter så hon var tvungen att placera ut sin burk i tisdags, men jag hade några dagar på mig. I fredags hade jag inga lektioner för mina elever var i Värnamo på bad- och skridskodag. Jag hade först medarbetarsamtal med chefen och sen jobbade jag med att packa NTA-lådor och planera på skolan. Jag fick hoppa in och äta lunch med treorna också. Sen tänkte jag försöka kompa ut lite tid, men det blev visst bara ungefär en halvtimma. Sen åkte jag till Hjälshammar för att sätta upp mina gömmor.


Eftersom jubilaren gillar rundor, valde vi att lägga ut tre cacher som en början på en runda runt Hjälshammar. Den första placerade vi alldeles i närheten av dotterns hus. Det är en letterbox. I gömmorna finns saker som anknyter till Anna-Lenas olika intressen. Här finns en plåtburk i form av en engelsk brevlåda. Den innehåller loggboken och stämpel. Hon gillar ju att åka till London för att gå på fotboll och musikaler. Det finns också en fotboll som illustrerar det intresset.

Katrins gömma finns i närheten av ett fornminne. Det är en stor sten vid vägkanten, som har små skålgropar uppe på sig. De kallas också älvkvarnar. Vi gillar alla sådana spännande historiska platser. Så det passar bra med en gömma här.


Den tredje gömman finns i skogen alldeles intill motorvägen. I Hjälshammar hör man hela tiden bruset av trafiken. Rundan går längs en körväg precis på andra sidan staketet intill motorvägen. Här finns väl ingen speciellt att berätta om platsen som vi känner till. Men i burken finns en liten katt, som vill berätta om Anna-Lenas intresse för katter. Hon har två egna, Fritz och Fransson.

Vi skickade koordinaterna och ledtrådarna till jubilaren redan igår. Hon kunde ju få ett litet försprång ifall hon ville leta upp gömmorna den här helgen. De publiceras inte förrän sent kväll. Nu är hon inte så intresserad av FTF-jakter. Jag vet att hon kommer att vänta med loggandet till lite senare. Förhoppningsvis ska gömmorna finnas kvar och kanske bli en början på en lång runda. Det roliga är väl att det finns ett Dalstorp här också.

Happy Birthday, Mrs L! #1 - Holken
Happy Birthday, Mrs L! #2 - Älvkvarnarna
Happy Birthday, Mrs L! # 3 - Skrevan


Efter utplaceringen av födelsedagscacherna fortsatte jag neråt Ljungby för att försöka logga någon egen cache den här dagen. Det hann att bli mörkt så det blev lite svårt att leta. Jag försökte på två olika multicacher . Den ena fanns vid ett gravfält. Jag hittade alla stegen men inte slutburken vilket var lite surt. Sen försökte jag på en Gottnyttårgömma och där hade jag bättre lycka. Det tog en stund men funnen blev den. Sen åkte jag hem till hunden och fredagsmyset. Fast jag mådde inte riktigt bra. På hemvägen fick jag flimmer i synfältet och det brukar innebära att migrän är på gång. Det dröjde dock ett tag.


Det hann bli lördag och jag hann åka på en liten cachingtur med hunden till Skillingaryd först. Där fanns en multicache vid ett elljusspår på Grönelund. Jag har alltid tvekat inför den gömman eftersom den innehöll sju steg och en promenad på minst 3 km. Men den här gången skulle vi ge oss på den. Det var enkelt att följa spåret. Här kunde man lätt gått med barnvagn och hela familjen. Delstegen bestod av metallbrickor där nya koordinater var instansade. Det kan vara lite svårt att läsa siffrorna på sådana, men jag har ett litet knep som jag brukar använda mig av. Jag tar lite jord och smetar över texten. Lite av jorden fastnar i skårorna och då syns texten lite bättre. Fast det är svårt om marken är frusen. Nu hittade jag lätt alla delstegen och skyndade tillbaka mot slutgömman. Där blev jag föst lite konfunderad över nollan, men sen följde jag min första ingivelse och där var den lilla burken. Jag hade tänkt fortsätta till en nyare gömma vid den gamla soptippen. Men nu hade migränen hunnit ifatt mig. Så vi åkte direkt hem och kröp i säng.


Så småningom släppte huvudvärken och jag kunde stiga upp igen. På kvällen kom det ytterligare två nya gömmor i Skillingaryd. Så nu fanns det ju tre anledningar att återvända. Det skedde fortare än jag trodde för idag sken solen och då kan man ju inte sitta inne och uggla. Även om det var lite kyligt i luften, åkte jag min runda. Jag började med Gamla soptippen. Här fick jag klättra lite för att kunna logga. Det var fler bekanta namn som loggat tidigare på dagen.


De två nya fanns inne i samhället, den ena vid Fågelforsskolan och den andra vid Skogskyrkogården. Jag passerade skolan och såg att där var fullt med folk som varit på gudstjänsten i missionskyrkan. Därför fortsatte jag till kyrkogården först. Det var inga problem att hitta den lilla burken. Sen återvände jag till skolan och nu var där inte så många mugglare. Jag kunde vänta ut dem och snabbt plocka fram burken ur dess gömställe. Sen åkte jag hemåt igen. Jag handlade in lite på vägen. Imorgon ska jag försöka baka mina adventsbullar och då måste jag ha alla ingredienser hemma. Vi närmar oss advent och jul.

På söndagskvällarna brukar jag kontakta pojkarna och höra hur de har det. Malmösonen hade glädjande nyheter att berätta. Han söker ju jobb, men det verkar svårt. Nu har han i alla fall fått ett praktikjobb på ett av sjukhusets labb. Det var kul. Han börjar om en vecka. Karlskronasonen har ju flera år kvar att plugga men senaste tentan gick bra. Själv får jag sätta mig och rätta lite matteböcker nu och kanske ta en kopp te.

onsdag 20 november 2013

Första snön


I morse var det frost på marken och jag fick skrapa rutorna på bilen innan jag åkte iväg till jobbet. Det var lite kyligt hela dagen. Jag huttrade lite när jag var ute på min rastvakt. Sen fick jag jobba extra länge idag. Vi hade ett möte efter ordinarie arbetstid. Så när jag åkte hem var det redan mörkt. Hunden ville ut direkt så vi gick en runda. Sen kom jag på tt jag glömt handla mjölk och yoghurt. Då blir det kris. Det var lika bra att åka till affären. När jag kom hem därifrån föll de första snöflingorna.


Lite senare gick hunden och jag ut en liten sväng på gården. Han nosade runt överallt, nyfiken på det vita luddiga. Men han har ju varit med om många vintrar så han kanske kom ihåg att det var roligt att leka i snön. Vildsvinen har varit framme på åkern. Det berättade killen som arrenderar jakten hos oss. Han var här och kollade till utfodringsstället nere i skogsbrynet, när jag kom hem från jobbet. Jag hoppas de håller sig bort från huset och trädgården.


Det är nog dags att pynta om lite på trappan. Jag har inte haft varken ork eller lust att göra något på länge. Snart är det advent och då vill man ju pynta lite. Om inte snön har täckt allt får jag väl ge mig ut och leta upp lite mossa och ris. Å andra sidan kan jag nog vänta för snön kanske försvinner lika fort som den kom. Imorgon lär det ändå vara mörkt när jag kommer hem. Då jobbar vi ännu senare. Det är kvällskonferens.


Ljusslingorna på verandan behöver jag inte tänka på. De sitter uppe året om och har redan tjänstgjort ett tag. Jag gillar ljusslingor när det är mörkt omkring oss. November kan vara otroligt mörk. Nu behöver vi alla lyktor, lampor och ljusslingor vi har.

måndag 18 november 2013

Novembersol


Helgen har väl innehållit både sol och regn. Däremellan var det mest gråmulet. Hela helgen hade vi möten i Missionskyrkan med en gästande talare. Jag var med med i fredags kväll och på den första samlingen i lördags. Men de andra orkade jag inte med. Jag får lov att ta det lite lugnt ibland eftersom jag blir trött av den ständiga förkylningen. Jag märker också att jag påverkas av att möta många människor. Då möter jag ju förstås också många olika sorters virus. Jag får vara glad om jag slipper feber och alltför mycket snörvlande.


Men jag mår bra av att vara ute i skog och mark. Man kan bli fysiskt trött av långa promenader, men det är en skön trötthetskänsla. Takko följer gärna med. I lördags tog vi en liten tur till Lanna för att besöka en geocache som vi letat efter tidigare, Liljans-Berg, som låg vid ett gammalt torpställe. Det tog en bra stund för oss även den här gången. Trots att jag visste hur den borde se ut, var den otroligt klurigt gömd. Jag fick anropa Katrin, som är cacheägaren, och be om en liten ledtråd. Strax efteråt hittade jag den. Sen kunde vi med lätta steg promenera tillbaka till bilen som stod vid Jarlavallen.

På hemvägen kollade vi upp en av mina egna gömmor. Jag hade fått meddelande om att första steget i en multi var trasigt. Det stämde väl så det fick följa med hem för reparation. Efter mötet åkte jag tillbaka med det reparerade steget. Så det gick snabbt att fixa den gömman.


På söndagsmorgonen vaknade vi till en solig dag. Den var som gjord för en utflykt. Jag tog det lugnt på förmiddagen och gav mig av tillsammans med hunden vid ettiden. Vi åkte genom Rydaholm mot Moheda. På vägen fanns en badplats vid Tolestorp där det skulle finnas en gömma. När vi kom fram, kände jag igen mig. Här har jag varit förut och letat. Först gick vi ner till sjön. Det stod en annan bil vid parkeringen när vi kom. Men vi såg inte någon i närheten.


Sen började vi leta efter gömman. Den fanns vid stenmuren. Jag gillar inte att rota bland stenar. Förra gången letade jag e stund utan att hitta gömman. GPS:en ville ha mig på andra sidan muren. Så var det den här gången också. Men nu hittade jag burken ganska fort. När vi satt oss i bilen och jag börjat kolla vart vi skulle åka, anlände ytterligare en bil. Först funderade jag på om det var geocachare, men de började plocka fram picknickkorg och filt.Så de hade nog andra ärenden hit.


Dagens huvudmål var annars Moheda. För ett tag sedan kom en hel serie spännande gömmor där. Det var en geocachare som fyllde 40 år, Andkar73. Hans kompisar hade lagt ut tolv gömmor som alla hade anknytning till något av hans intressen. Den första vi stötte på låg precis vid vägen och råkade vara Andkar73 #4 Vintersportaren/Pow. Hunden fick vänta i bilen medan jag kollade upp den. Här behövdes en bättre penna än den som fanns vid gömman. Så jag fick hämta en i bilen innan jag kunde signera loggboken, som bestod av ett par skidor uppspända vid en trädstam.


Bilen fick stå kvar på andra sidan vägen. Det var också på den sidan vi fortsatte vår söndagspromenad. Vid nästa gömma, Andkar73 #5 Rick, hade stormen Simone dragit fram och skadat gömman. Själva burken var borta men det gick att logga på kamouflaget. Det hade flera gjort före mig. Vi gick på vidare på en smal stig mellan nedfallna träd och rotvältor. Vilken tur att det inte blåste den här dagen.


En multi fanns längs rundan,  Andkar73 #6 TV-kungen/Familjen Korch. Här gällde det att ha koll på TV-serier och det hör ju inte till mina starka sidor. jag skickade en nödrop till Katrin och fick ett förslag. Det var inte helt rätt. Till slut var det ändå jag som med logikens hjälp löste problemet. Slutgömman följde det inslagna temat och hittades ganska snabbt på de löst koordinaterna.


Sedan fortsatte rundan längs en skogsväg. Den gick över ett kalhygge med frötallar som tydligen klarat stormen.


Nästa gömma var Andkar73 #7 Freda´Forever!. Tydligen gillade födelsedagsbarnet åttiotalsgruppen Freda´. De kommer jag väl ihåg. Vem minns inte Vindarna och Uno Svenningssons coola röst. Gömman var stilenlig och ännu en trevlig upplevelse.


Vid nästa gömma var vi tvungna att ge oss ut på kalhygget. Det var inte så lätt att ta sig fram mellan spåren efter skogsmaskinerna och rishögarna, men vi tog oss över till gömman.


Här hittade vi en burk med solkräm, numera tom. Andkar73 hatade visst att sola. Därför hette gömman Andkar73 #8 Solkräm/A whiter shade of pale. Den satt lite högre, men det var inga problem att nå den.


Än sken solen på träden längs vägen där vi gick, men snart skulle det börja skymma. Så vi skyndade vidare längs skogsvägen.


Andkar73 var visst teknist och det handlade nästa gömma om, Andkar73 #9 Teknisten. Här fanns en stor loggbok, men tyvärr höll inte burken tätt så den var fuktig. Det var flera av loggarna, men inte värre än att det gick att skriva i dem.

Den sista gömman på denna sidan om vägen var lite lurig att hitta. Det var tur att jag sett flera sådana förut. Här var temat körsång, men burken hade egentligen inget med sång att göra. Andkar73 #10 Körsångaren var cachens namn. Vi letade runt ett tag innan jag plötsligt fick syn på den på en annan nivå än jag väntat mig.

När vi kom ut på den stora vägen, tog vi oss över till andra sidan där det skulle finnas en klättercache. Jag hittade gömman, men den här gången avstod jag från att klättra. Jag vill helst ha lite mer backup än hunden ifall det händer något. Annars hade jag nog fixat loggen till Andkar73#11 Mohedaloafern vs Mohedatoffeln. Nummer tolv i serien glömde jag bort, men den fanns inne i samhället. Där finns ett antal andra gömmor som är ologgade för mig. Så vid ett annat tillfälle får jag väl försöka på de resterande.


I stället fortsatte vi in på en annan skogsväg som ledde oss tillbaka mot den första gömman vi hittade. Nummer 1 i serien hette Andkar73 #1 Loafers forever. Jag kände igen konceptet då jag har en liknande gömma själv. Fast hos mig består den av en foppatoffel.


När vi närmade oss nästa gömma, var jag inte säker på att kunna logga den heller. Den hade högterrängfaktor. men nr vi kom fram, visade det sig att Simone hade gjort det lättare för oss att logga burken. Det stora trädet där gömman fanns låg på marken. Det var gott om granris att kliva över.


Det såg lite farligt ut med alla kablar kors och tvärs. Vid fallet hade nog trädet rivit ner kablarna. Takko fick vänta lite vid sidan om.


Reparationer pågick nog men frågan är om de hade någon koll på alla dessa små trådar  med plasthölje i all världens färger.


Gömman hette förstås Andkar73 #2 Dansa i neon. Det var inga problem att logga den när den låg i marknivå. Neongrön var den också.


Dagens sista gömma var Andkar73 #3 Älgen. Den fanns vid ett jakttorn längs vägen. Den var egentligen rätt enkel men jag fick leta ett tag. Det kanske var för att jag var ganska trött efter promenaden med hunden. Vid bilen igen var det skönt att sätta sig och köra hemåt. Vi mötte inte en människa förutom det gäng som promenerade förbi oss vid den allra första gömman. Men någon hade observerat min bil i alla fall under dagen. Jag fick en logg på min bil-TB.

Nu var det nästan mörkt men inte riktigt. Vi åkte hemåt igen, men först gjorde vi en avstickare hem till Kolvarp för att hälsa på min mamma. Hon satt vid sitt köksbord som vanligt och blev glad över besöket. Vi stannade inte så länge. Hon var lite hes och det var jobbigt för henne att prata en massa. Efter en stund åkte vi vidare mot Forsheda och Rannäs. Nu var vi rejält hungriga och trötta, men vi var väldigt nöjda med dagens runda i alla fall.

söndag 10 november 2013

En grå söndag i november


November brukar vara grå. Så var det också idag. Även om det inte regnade som det gjorde igår, var det gråmulet hela dagen. Sonen skulle ge sig av mot Karlskrona vid lunchtid. Jag stannade hemma från gudstjänsten och fikade med honom innan vi åkte mot stan. Han hade stämt träff med de andra resenärerna på Biltemas parkering. Där lämnade jag honom. De åkte RV27 och jag tog E4:an norrut.


När jag kom hem och laddade upp mina kamerabilder i datorn, upptäckte jag några bilder som inte jag hade tagit. Det var nog sonen som fotat våra katter. Han är ju en stor kattälskare. Det är han som namnger alla katter i huset. Överst har vi Freja, Timon och Percival. Närmast har ovan är Tor. För några år sedan fick alla katter japanska namn. Nu verkar det vara fornnordiska namn som gäller. De är ju lite lättare att uttala och komma ihåg.


När vi skilts åt fortsatte jag norrut. Vi avbröt ju vårt sökande efter en mystfinal igår och den tänkte jag försöka hitta idag. Då var det mest för att det regnade rätt bra, men också för att vi inte riktigt hittade en bra väg till gömman. Idag förstod jag varför. Det måste ha varit fel koordinater inladdade i GPS:en. När jag knappade in de lösta siffrorna, fick jag fram en mycket bättre plats att leta på. Jag hade varit i området tidigare så därför visste jag ungefär var jag kunde parkera. Platsen var tom och öde, men Munkaleden passerade tydligen här förbi.


Jag tog stigen utmed ån. Området hör till Skillingaryds skjutfält och många av byggnaderna är väldigt speciella, tycker jag. Det röda huset jag passerade var smalt och högt med spetsigt tak. Det påminde om en fågelfrömatare jag sett någonstans.


Lagan flöt sakta förbi. Nu var det mycket vatten i ån. Annat var det för bara några veckor sedan. Det är bra att vattennivåerna blir lite mer normala även om det innebär regn och rusk. Det hör ju trots allt till årstiden. På andra sidan Lagan flöt trafiken i en strid ström på motorvägen. Men jag gick i sakta mak stigen fram mot gömman.


Sen vek jag av in i skogen bredvid. Snart kom jag fram till nollan och där fick jag syn på burken. Den passade väl in i miljön. På skyltar längs stigen varnades för att detta var ett skjutfält och man skulle inte plocka upp föremål som liknade detta. Vilken tur att det stod cachens GC-nummer på den. Det var en riktigt trevlig myst som kunde loggas och därmed var alla skillingarydsmystar lösta och loggade och jag kunde promenera med lätta steg tillbaka till den parkerade bilen och fortsätta färden.


Det fanns en annan gömma  lite längre norrut i Skillingaryd som jag letat efter utan att finna. Jag hittade platsen en sen kväll i duggregn tillsammans med hunden. Vi letade ett tag och tyckte att vi hittat det perfekta stället för cachen, men där var den inte. Då gav vi upp och åkte vidare. Sen dess hade jag fått en liten hint av en annan geocachare som fått den från självaste cacheägaren, geo:wera. Idag hade jag inga problem att hitta den. Den satt på ett svårnått ställe, men det löste sig med hjälp av redskap på platsen, men den satt inte fast ordentligt då ståltrådarna som höll den gått sönder. Jag hoppas den sitter kvar tills den kan lagas. Geo:wera brukar alltid rimma i sina loggar, så det fick en logg på vers. Så här skrev jag:

Moppen stod kvar, 
när vi återvände,
en relik från forna dar,
undrar vad som hände?

Förra gången gick det inte bra
här för hunden och tanten.
Han ville bara mot bilen dra
och sova för hela slanten.

Efter en liten, liten hint
från en cachingpolare,
gick det riktigt geschwint
att hitta gömman, den coolare.

Loggad och klar
tillbaka den far.
Det gick med all hast
trots att den knappt satt fast.

Om den ska ha en fortsatt karriär
och vara med om ytterligare 40-årig era,
behövs nog lite omvårdnad här
av jubilerande geo:wera.

Tack för en trevlig gömma 
och för den roliga letarstunden
Denna kommer vi inte att glömma.
Grattis från tanten och hunden!


Sen tyckte jag att det räckte med utflykter och åkte över Hign Chaparall hem. På vägen passerade jag en fårahage där alla fåren stod samlade runtom den vita plastbalen. jag antar att det fanns hål på ämpliga ställen runtom, men det såg onekligen lite roligt ut. Jag var tvungen att stanna för att ta ett kort på fårens restaurang. När jag kom hem hade maken börjat laga kålpudding till middag. Det var inte dumt en ruggig novembersöndag. Sen var det dags att sätta sig vid datorn och skriva IUP:er för hela slanten. Sista veckan med utvecklingssamtal börjar imorgon. Det ska bli skönt att ha gjort dem. Men jag hann titta på Allt för Sverige också.