lördag 31 januari 2015

Fredagsfärd och lördagslättja


Efter den tvådagarsvecka på jobbet var jag ganska trött, när jag åkte hem till Rannäs för att ta helg. Men hunden var pigg, framför allt pigg på en skogspromenad. Ibland kan det vara uppiggande att gå en runda i friska luften så jag tog med mig honom ut.

Man måste inte alltid utgå från trappan här hemma. Ibland kan man pröva andra stigar. Det hade kommit en ny gömma bara några kilometer hemifrån medan jag hade feber och låg nedbäddad. Jag visste hur det såg ut på platsen och det hade snöat på natten, så jag hade inga förhoppningar om att hitta en liten burk mitt i allt det vita. Men att gå en promenad längs en annan skogsväg än den vanliga kunde vara skäl nog att ta bilen mot Torskinge. Vi fick en fin promenad, men någon gömma hittade vi inte. Den kanske får sparas tills snön har försvunnit.


Efter den lilla utflykten återvände vi till hemmets lugna vrå. Hunden fick mat och jag tog en fika. Sen packade jag ner lite prylar i cachingväskan och åkte på en underhållsrunda. Första stoppet blev vid missionskyrkan i Forsheda. Gömman fanns på plats men upphängningen behövde fixas till. Sen körde jag norrut till Fänestad. Min allra enklaste cache, en drive-in som man lätt ser från bilen, hade fått en DNF. Det har hänt förut att den blivit mugglad och jag har hittat delarna utspridda på marken. Därför tänkte jag kolla upp den. Om den var borta nu igen, tänkte jag arkivera den. Men när jag stannade bilen bredvid gömman så såg jag den lilla burken. Jag hoppade ur bilen och tittade så att loggremsan var loggbar. Sen kunde jag åka vidare.


Dagens viktigaste uppdrag var att återplacera en gömma som jag haft inne ett tag p g a skogsavverkning. Därför styrde jag bilen mot blåbärsskogen i Rannäs. Mors lilla Olle skulle få komma hem igen. Längs Moenvägen låg travarna med de avverkade träden kapade i lämpliga längder. Vägen var lite spårig under snölagret och det fanns djupa gropar med vatten i. Fabian tog sig sakta men säkert framåt utan problem. På ett ställe stod det vatten över vägen och jag visste inte hur djup gropen var så jag gick ut och kollade. Det var inte så farligt och snart hade Fabian och jag tagit oss över det hindret.


Jag parkerade och fortsatte till fots i spåren efter skogsmaskinerna. Det fanns andra fotspår men de gick åt andra hållet. Däremot såg jag inga spår efter stormen Egon. Det var bl a hans fel att gömman inte placerats ut igen lite tidigare. Det gamla gömstället var borta, men jag hittade ett nytt inte så långt ifrån det gamla. Där hoppas jag att Olle ska trivas.


Sen var dagens uppdrag avklarade och jag kunde återvända till cachingbasen igen. Efter lite nätloggning så var alla mina gömmor öppna och klara för loggning igen. Visst kan det finnas några som behöver omsorg, men det finns inga rapporterade problem i alla fall.

Fredagskvällarna brukar jag oftast ge mig ut och resa. Inte IRL men virtuellt genom På Spåret. Maken var inte hemma så Takko och jag fick lösa de kluriga gåtorna själva och det klarade vi bra. Jag fixade första resmålet på 10 poäng och de andra lika snabbt som de tävlande lagen. Frågorna på de olika resmålen klarade vi nog ungefär lika bra som lagen, men Vem där brukar jag vara hopplöst borta på. Bilderna bara flimrar förbi alldeles för fort för att jag ska hinna uppfatta några ledtrådar, men när jag summerade dagens poäng, hade jag ändå vunnit över lagen på TV.


Idag var det Lata Lördag här hemma. Vi gjorde inte alltför mycket. Vi lagade till lite Pasta Carbonara till lunch. Sen gjorde vi oss i ordning för församlingens årsmöte i missionskyrkan. Där klubbade vi snabbt igenom alla val och förslag till budget. Ett årsmöte innebär både en blick tillbaka i backspegeln men också att titta framåt genom vindrutan. En del läggs till handlingarna, annat föreslås och planeras för framtiden. Vi åt smörgåstårta och samtalade vidare vid borden. Det var som vanligt många bra synpunkter och tankar som kom fram. Nu börjar det vanliga arbetet igen och till veckan träffas vi i styrelsen för fortsatt arbete.

När vi åkte hem från kyrkan, började snöflingor falla genom luften. Det utlovade snövädret verkar ha tagit en annan rutt, men nu kanske det har nått hit till oss i alla fall. Vi får väl se när vi vaknar imorgon om världen har fått några fler lager av det vita.

torsdag 29 januari 2015

Back on track


Idag när jag kom hem från jobbet, sken solen över Rannäs mellan molnskyarna. Det varade förstås inte så länge, men vi kunde njuta av några strålar en kort stund i alla fall.


Hunden längtade efter en liten promenad och det blev det givetvis. Snön hade fastnat på trädstammarna en bra bit upp. Det kanske inte var så konstigt för när jag tittade ut genom fönstret på skolan, snöade det i sidled på fotbollsplanen. I morse kändes det lilla snöfallet som isnålar i ansiktet, men nu var det inte så bitande på kinderna.


När vi kom ut på vägen, skymtade månen åt andra hållet. Den syntes också genom molnslöjorna som drog förbi. Det blåste nog där uppe bland molnen för man såg hur skyarna passerade. Nere på marken var det inte så farligt med vindarna.


Himlen uppvisade en hel skala med färger beroende på åt vilket håll man tittade. Molnen lyste nästan rosa åt solhållet. Längre åt nordväst blev de mera gråblå. Däremellan skymtade faktiskt den ljusblå himlen. Det var variation på himmelspaletten den här eftermiddagen.


Det var första dagen jag jobbade den här veckan. Ända sedan i fredags har jag varit hemma med feberoch kraftig förkylning. Det har värkt i leder och luftvägar. Jag har både nyst, snörvlat och hostat mig igenom dagar och nätter. Orken har gått på sparlåga och jag sovit 10-12 timmar per dygn vilket är väldigt mycket för mig. När jag har varit uppe, har jag inte orkat göra så mycket heller. Så i tisdags kväll vände det. Jag kan nästa säga på minuten när jag plötsligt kände att nu var jag på gång igen åt rätt håll. Det tar ju tid att komma tillbaka så jag valde att stanna hemma en dag till. Det var först idag som jag åkte till skolan. Trots enorm trötthet på eftermiddagen genomförde jag mina lektioner och två utvecklingssamtal. Jag fick boka om sex stycken andra samtal som jag skulle haft tidigare i veckan. Nu hoppas jag att det dröjer längre tills nästa förkylning.


På verandatrappan här hemma står ett blått fat med en liten julros. Den har blommat sen strax före jul. Den ger sig inte trots snöfall och bistra vindar i en liten kruka. Ibland har den sett hängig ut under snön, men sen kommer den igen så fort det blir lite mildare. När jag förbi idag var det som om den hälsade på mig och sa: "Vi reser oss alltid igen både du och jag." Vi kämpar oss alltid tillbaka trots allt som drabbar oss. Det kändes lite trösterikt och uppiggande. Det finns en enorm växtkraft därinne. Livet ger inte upp i första taget.


När det var som jobbigast, sov jag som sagt halva dygnet. Takko gjorder mig sällskap. Han anpassar sig till hur mycket jag orkar, men några korta promenader fick han i alla fall varje dag. Sen satt vi lite i soffan och tittade på TV, eller låg under en filt. Dagarna blev lika dimmiga som bilden av hunden och mig.


Varmt te, hostmedicin och andra kurer har jag slukat. Kroppstemperaturen har pendlat lite upp och ned. Men det var väl C. S. Lewis som sa att man aldrig kan få en kopp te eller en bok som är för stor. När jag orkade tänka lite längre tankar, satt jag en stund vid datorn och kollade vad som hände därute. Jag löste några kluriga mystar och hittade på några egna. Man måste ju hålla igång hjärnan också. När jag orkar och har tid, ska jag placera ut burkarna, men de kommer inte att släppas förrän längre fram.


På ljusbrickan har de stickmönstrade ljusen lyst upp vår tillvaro. Tulpanerna i vasen påminner om den vår som är på väg även om den har en lång väg kvar att färdas. Trots att det stundom varit väldigt milt den här vinterna, kan man visst inte kalla det för vår förrän efter 15 februari, även om dygnsmedeltemperaturen är över nollan. Det är vinter ändå.


Takko har varit glad över att jag varit hemma hos honom, men han släppte ändå iväg mig till jobbet idag. Imorgon är det redan fredag. Det blir en kort jobbvecka för mig, men nästa vecka blir det extra mycket jobb. Då får jag försöka ta ifatt alla utvecklingssamtal och planera det jag inte orkat göra den här veckan, men innan dess är det en helg. Det är årsmöte med församlingen och vi är mitt inne i våra 40 dagar med Guds nåd.

lördag 24 januari 2015

Ännu mera vinter i Rannäs


Vintern verkar vara här på riktigt nu. Den är inte bara på besök några dagar utan nu är den här på en längre visit. Det har snöat lite lätt i flera dagar till och från. Motiven som jag fotograferade för några dagar sedan ser helt annorlunda ut idag.


Många beklagar sig över vintern, men inte jag. Det kan faktiskt vara trevligt med lite snö och kyla. Det är egentligen det som känns mest naturligt så här års även om vi kanske får vänja oss vid ett annat klimat så småningom. Snön bäddar in det grå i ett rent och fint lager. Det blir ljust omkring oss.


Stolparna vid stigen har fått nya mössor. Kramsnön klibbar fast vid allt, men eleverna i skolan gillade att det var kramsnö. De var ute på rasten och rullade snöbollar till snögubbar och borgar. Annars brukar de inte vilja säga att de leker, men nu kom femmorna in och berättade att de hade lekt på rasten. De blir både roligare lekar och fler lekar när snön kommer. Fast det kan ju bli en del bråk också, när snöbollskrigen rasar. Vi har några platser på skolgården där de får leka snöbollskrig. Går man dit, får man tåla leken, men ibland kan det ändå bli lite väl hårt.



Vi går våra rundor oavsett vädret, hunden och jag, och då behöver jag också verkligen mössan. Ibland blir det både mössa och huva på. Hunden klarar sig bra, men om det både blåser och snöar så vill han inte vara ute så länge. Då vänder han och skuttar hemåt.


Igår började jag mina utecklingssamtal för den här terminen. Jag kände mig inte riktigt bra. Halsen sved redan på onsdagskvällen, men jag åkte ändå till uppstarten av 40 dagar i missionskyrkan.Det var en bra samling. På torsdagen hade jag lite ont i huvudet också, men jag tog en tablett och åkte till jobbet. Jag vill inte gärna ställa in in planerade samtal. Det blir så jobbigt att boka om tider och det drar ut på tiden. Vi har tre veckor avsatta för samtal så vi ska kunna vara klara innan februarilovet. Det gick bra, men sen var jag trött och riktigt hängig. Det fick bli fler tabletter och mammas huskur innan jag kröp ner under täcket.


När jag vaknade, var värkte det inte bara i hals och huvud. Hela kroppen gjorde ont. En rejäl förkylning hade slagit till. Det var bara att ta det lugnt hemma i sängen och hoppas på att febern skulle gå ner. Vila, varm dryck och lite medikamenter hjälpte. Ikväll mår jag lite bättre, men näsgångarna är täppta och orken är inte mycket att skryta med. Det blev bara en kort hundrunda. Då pälsade jag på mig ordentligt för att inte bli för nedkyld.


I det här vädret blir det inte så många andra aktiviteter än de som går utföra inomhus. Jag passar på att läsa lite. Ett tag hade jag värk i handlederna och då kunde jag inte sticka, men nu verkar det gå bra igen. Men det är inte alltid lusten infinner sig varken för att sticka eller läsa. Inte blir det mycket geocaching heller. Jag fick ett ryck och började lösa lite mystar. Det kan man alltid göra om man har tid över för det håller igång hjärncellerna. Det fanns ett helt gäng mystar i Tranåstrakten, som jag löst. När det blir bättre väder och ledigheten infaller, kan  jag kanske ta en tur dit och försöka logga dem också. Nu blir det mest skrivbordsarbete.

söndag 18 januari 2015

En vända till Växjö


Denna januarisöndag fanns inte mycket på programmet. Vi bestämde oss för en sovmorgon då alla fick sova så länge de ville. Sen skulle vi ta en vända till Växjö för att lämna av sonen i den lägenhet han för tillfället lånar av en kompis flickvän. Vi var tvungna att vara där vid fyratiden för då skulle de komma från Malmö och hämta lite grejer. Men vi hade ju gott om tid.

Vi hann med ett besök på Biltema för att inhandla spolarvätska innan vi letade upp en parkeringsruta inne i stan. Vi hittade en tom sådan på Teatertorget. Sen gick vi en av gågatorna och nästan direkt såg jag en indisk restaurang, King of India. Den borde passa oss. Vi gick in och fick ett bord. I menyn fanns ett stort antal indiska rätter som alla fick det att vattnas i munnen. Till slut hade vi berstämt oss för tre olika rätter. Vi fick en frisk sallad medan vi väntade på huvudrätten.


Sonen fick sedan in en tandoorikyckling med speciell kryddning.


Jag valde Chicken Punjabi och det ångrar jag verkligen inte. Den var supergod, perfekt kryddad.


Maken tog en Chicken Tikka Marsala. Den var god men lite mildare i smaken.


Vi länsade förstås fat och skålar. Ett naan-bröd med vitlök passar bra till för då kan man suga upp de goda såserna med det. Mätta och nöjda, men 500 kr fattigare, kunde vi lämna restaurangen. När vi kom ut på gatan, ringde sonens kompis. De hade kommit lite tidigare än väntat så vi skyndade oss mot Öster i Växjö.


Sonens tillfälliga bostad befinner sig på Sandviksvägen. Där lånar han en etta. Hon som bor där egentligen pluggar på distans och är inte i Växjö mer än några dagar per månad. Nu var hon och pojkvännen där för att hämta lite saker från lägenheten.


Vi släppte in dem så att de kunde packa sina prylar. Det var en fin lägenhet med ett stort rum och riktigt kök. Dusch och toalett var minimal men resten var rymligt. Sonen och maken stannade i lägenheten medan jag gav mig ut på en promenad i omgivningarna.


Om man följde gatan ner, kom man till Sandviksverket. Här nere skulle det finnas en gömma som hette Österskogen. Några cacher borde jag kunna leta upp på promenaden. Min GPS nollade mitt på gatan, men när jag läst beskrivning och sett storleken på burken, förstod jag var den kunde finnas. Mycket riktigt var den placerad på ett klurigt ställe. Loggremsan var lite fuktig för zippåsen hade blivit perforerad, men det gick bra att logga i alla fall. Gömman syns på bilden, gissa var!


Sen vände jag tillbaka en bit och fortsatte promenaden på gator och gångvägar lite väster om bostadsområdet. I den lilla skogen mellan husen och gatorna var det inte så vackert så här års, men till sommaren kommer det nog att dofta av kaprifol här. I den här skogen hade Aurora10 en gömma som inte skulle vara så svår. Det var en cache i i Julcachekalendern 2013.


Ledtråden var till viss hjälp så jag såg direkt vart jag skulle gå. Burken hittades med en gång och snart var mitt andra fynd för dagen loggat. Det fanns många fler gömmor i området, men de flesta hade jag tagit för ett par år sedan då vi var här med teamet. Det var kanske en km till nästa.


Därrför avslutade jag cachingrundan och gick gångvägen mot sonens tillhåll. Det var bara ett par hundra meter dit. Han såg mig genom fönstret och vinkade. De släppte in mig via porttelefonen. De andra var snart färdiga med packandet och gav sig av. Under tiden fixade vi lite kaffe. Jag hade visst en chokladbit i cachingväskan som vi kunde dela på.


En stund senare var det så dags för maken och mig att lämna sonen och återvända till Finnveden. Jag slumrade mest i bilen medan maken rattade Fabian. Jag vaknade till när vi svängde in vid macken i Forsheda. Därhemma väntade hunden som också ville ta en promenad. Det fick han även om den inte blev så lång. Det var ju mörkt nu.

lördag 17 januari 2015

Januarijubilar



I vår släkt ät det många som fyller år i januari. En del har vi redan hunnit gratulera, men dagens jubilar firade vi på den rätta dagen. 17 januari föddes min mamma även folkbokföringen säger något annat. 89 år fyllde hon den här gången.

Dagen började i lugn och ro. Jag kunde sova ut och sen softa medan de andra flyttade runt på sonens pick och pack. Jag tog en runda med hunden och vi åt lite soppa till lunch. Senare vankades det festmat. Vi gav oss hemifrån och inhandlade tulpaner på vägen till Kolvarp. Det är en tradition att mamma får en bukett tulpaner på sin födelsedag.


Festen började mede smörgåstårta och ostbricka. Den var riktigt god tårtan och inte så kladdig av majonäs. En stor bit lyckades jag få med mig på tallriken och mätt blev jag dessutom.


Alla kunde förstås inte vara med, men vi femton i alla fall på kalaset. Faten länsades men det fanns smörgåstårta kvar.


Det är alltid trevligt att träffa släkten och prata lite. Det kan bli ganska högljutt när vi ses. Några hör lite dåligt så vi måste höja rösterna ibland.


Lite senare blev det kaffe och tårta. Till det smakade vi också på äkta skånsk spettkaka som syrran haft med sig från den sydligaste av våra svenska provinser. Ett specialverktyg hade hon inhandlat så att vi kunde skåra mästerverket på rätt sätt. Dagens jubilar är förtjust i detta bakverk. Det hör väl inte till mina favoriter men jag kan äta en bit eller två om jag får kaffe till.

Efter ett antal timmar återvände vi till Rannäs där hunden väntade på oss. Årets januarijubileum var avklarat.

fredag 16 januari 2015

Fredagsmys(t), klippt och serv(er)at


Fredag igen! Veckorna går fort. Jag får väl säga som min mormor sa när hon närmade sig 100: "Först så är det måndag och sen är det fredag och det var den veckan." Förra fredagen kommer jag knappt ihåg, men det är väl inte så konstigt. Då hade jag varit sjuk och sängliggande. Det vill man ju helst glömma. Den här fredagen hände det lite mer.


Efter skolan hade jag bokat tid för klippning. Man behöver ansa testarna ibland. Det tog inte så lång stund. Sen hade jag några fler ärenden på stan, som inte heller behövde ta hela dagen. Jag hann till och med fixa ett par av dem innan klippningen. Två av mina fotomystar behövde lite omsorg. Den ena var Folkrörelsekvinnan, som fick en ny loggremsa i stället för den fullskrivna. Den siste loggaren hade satt burken väldigt högt, men jag lyckades få ner den. Sen var det Kopparkatedralen där första steget hade försvunnit. Den lilla klisterremsan hade väl blåst bort. Den nya gjorde nästan detsamma. Den ville inte fästa på underlagen, men som tur var hade jag tänkt ut ett alternativ. Jag fick flytta steget några meter så löste det sig. Ny bild till beskrivningen knäpptes och sen kunde jag uppsöka frisören.


Efter pratstunden med frisören fortsatte jag mot Prostskogen. Där var jag för bara ett litet tag sedan, men jag bytte aldrig loggbok då. Jag hade fått indikationer på att den var väldigt blöt. Det visade sig stämma. Jag tog en liten promenad längs Prostsjön. Snart var jag framme vid burken och kunde plocka ur de blöta loggremsorna, torka ur själva burken och lägga i en ny fin och torr loggbok i en zippåse. Nu får vi hoppas att den håller ett tag. Jag hittade fina små och billiga böcker på Tiger när jag var i Malmö sist.


Sen gick jag tillbaka till bilen, men jag stannade och fotograferade lite vid strandpromenden. Det är fin utsikt över sjön. Idag var det snöfritt men det låg ett tunt lager is på vattnet.


Trollet står kvar på sin plats. Här finns många gamla träd med knöliga utväxter, så kallade vrilar. Det här trädet tycker jag ser ut att ha fått en inneboende. Trollet kikar ut på dem som passerar förbi på stigen.


Alarna låter sina grenar med förra årets kottar hänga ut över vattnet en bra bit. Det låg en stock i vattenbrynet, men den hade nog legat där ett tag. Det var inte stormens verk. Det blåste en del även idag, men det var inte kallt.


Veckans väder har annars varit lite växlande, ömsom under nollan, ömsom över densamma. Det har varit ett litet centimetertjockt lager snö, som nästa dag smält bort för att den tredje dagen ge ett islager att halka fram på. Vi går våra rundor, hunden och jag, även om de inte alltid blir så långa. Några dagar har vi tagit den långa turen.


Vi möter inte så många motionärer så här års även om inte alla har gett upp. Hunden ger förstås inte upp i första taget, men när det snöar eller regnar lite rejälare, vänder han gärna nosen hemåt igen.


Det gör jag gärna också när de förhållandena råder, men jag skulle nog sakna våra promenader om jag inte kunde ge mig ut på dem dagligen. Det blir ju frisk luft både morgon och kväll.


I onsdags var det en bönesamling i Missionskyrkan. Hela den här veckan är ju en bönevecka inte bara här hos oss utan över hela landet. Alla kyrkorna här i området ordnar en gemensam bönevecka. Det är samlingar nästan varje kväll i olika kyrkor. Jag orkar inte gå på alla, men jag kunde i alla fall gå på den i onsdags. Det var en bra samling. Det fanns mycket att nämna i bönen. Vi bad för de konflikthärdar som finns i vår värld och för de människor som drabbas av förföljelse och krig och kanske måste fly. Vi bad öppenhet och respekt för alla i behov av hjälp från oss som inte är i samma situation.

Nästa vecka börjar årets satsning i vår församling. I ganska många år har vi satsat 40 dagar med ett speciellt tema. Årets tema är 40 dagar med Guds nåd. Även i år har vi gjort en liten andaktsbok. I den läser vi bibelord och texter som medlemmar i församlingen har skrivit. Vi stannar upp inför ord som barmhärtighet, förlåtelse, försoning, förnyelse och upprättelse. Det här året har jag inte varit lika engagerad i arbetet med andaktsboken. Det är andra som dragit det tyngsta lasset. På onsdag kör vi igång, men man kunde köpa andaktsboken redan i onsdags.


Efter promenaden till Prostskogen hade jag fortfarande gott om tid i stan. Jag tänkte inte åka hem och sedan behöva köra en gång till in till stan för att hämta sonen vid tåget. Nu började det skymma lite, men jag åkte upp till Gröndal och tog ännu en liten promenad, den här gången för att logga en gömma. Jag parkerade vid slutet av en av gatorna och gick sedan gångstigen mot ett litet skogsparti.


Gömman var en myst som kom för någon vecka sedan. O, vad lurig! var namnet på den. Det var en klurig gåta av en sådan typ som jag oftast inte alls begriper mig på. Det var en massa grupper av siffror. Det kanske är mitt matematiska sinne som förvillar mig för ibland handlar det inte om siffrorna. Jag fick lite tips från en ung geocachare som löst den och loggat. Några fler har löst den och fått grönt i geocheckern, men det är inte så många som loggat på plats än. Idag var det min tur. Ja, det var nog mer tur än skicklighet som gjorde att jag hittade den relativt snabbt. Ficklampans ljuskägla svepte över granar och björkar. Plötsligt såg jag den lilla luriga burken. Därför tog det inte så lång stund som jag förväntat mig.


Jag hade visst ännu mer tid att fördriva. Det blev både en fika och lite shopping innan det var dags att bege sig till stationen. Tåget från Växjö anlände punktligt och sonen klev ut på perrongen. Sen åkte vi hemåt med ett kort stopp vid affären för att handla lite mat. Det blev varma mackor ikväll medan vi tittade på På spåret. Den här gången var jag snabbare än deltagarna på att gissa rätt resmål. Jag tog både Rio de Janeiro och Helsingborg på 10 poäng. Leeds tog lite längre stund, men jag hade det på tungan samtidigt som de tävlande. De andra frågorna gick det väl både bra och dåligt på. Det är så det mesta är här i livet, ibland uppåt och ibland nedåt.