fredag 31 oktober 2014

Nattljus i Alingsås


Gråare kan det knappast bli. En morgon var det alldeles grått utanför fönstret. När vi kom ut, hunden och jag, hörde vi gässen flyga över våra huvuden men vi såg dem inte. Det lättade lite och då passerade ett stort V-format fågelsträck på väg söderut. Det enda positiva nu är väl att det inte är så kallt som det kan vara så här års.


Torsdagen på höstlovet hade jag vikt åt ett besök i Alingsås. Katrin skulle följt med men fick lämna återbud. Därför blev det bara Anna-lena och jag som åkte. Hon bjöd på jättegod lunch hemma hos sig innan vi gav oss iväg. Vi hade bara planerat in ett stopp längs vägen. I Hedared finns en gammal stavkyrka och den ville jag gärna se. Anna-lena hade förstås varit här förut.


Här fanns information att läsa om denna stavkyrka. Det var nog så här de första kyrkorna som byggdes i Sverige såg ut. Det skulle finnas en cache utanför muren, men den hittade vi inte trots att Anna-Lena funnit den tidigare. Den kanske var mugglad.


Det visade sig att kyrkan var öppen och vi gick förstås in för att beskåda målningarna. Det var en liten kyrka. I storlek påminde den om Torskinge kyrka, men denna var i trä.


Det fanns vackra, färgglada målningar överallt på väggarna. Även i taket fanns bilder så man fick lyfta blicken.


Det fanns inte mycket plats för prästen i koret, men dt fungerade nog ändå. Tänk så olika kyrkor ser ut. Vi gick ut igen och fortsatte bakom kyrkan där det skulle finnas en cache i Kyrkrundeserien.


Vi passerade förbi församlingshemmet och där hittade vi en bekant stenformation. Man hade lagt stenar i en ring i olika färger och storlekar som stämde med Martin Lönnebos Frälsarkrans. Det var verkligen en fin krans man fått till. Här kan man gå runt stenarna och be enligt Frälsarkransen.


Vi gick vidare mot gömman, men blev lite fundersamma över placeringen. Vid nollan verkade det inte finnas någon gömma, bra en massa skräp. När jag granskade sräpet lite noggrannare, förstod jag at det var gömman som låg där utslängt och saboterad. Vi samlade ihop alltihop. Loggboken var dyngsur och nästan geggig så den kunde vi inte signera. Det fick bli fotologg. Vi räddade en TB och gömde sedan resterna där vi trodde de egentligen skulle ha legat.



Efter detta stopp fortsatte vi mot Alingsås. Vi parkerade bilen vid stationen och promenerade en runda. Vi hittade en gömma på vägen efter en stunds letande. I planteringarna blommade fortfarande tidlösan. Det kan tyckas vara lite märkligt med en sådan blomma här på en plats där man brukar vara så beroende av tiden, men tidlösan blir väl en bra kontrast.


På andra sidan spåret skulle det finnas ytterligare en gömma, men den hittade vi inte trots att vi letade ett bra tag. Det var fler än vi som misslyckats så vi var i gott sällskap. Det blev ganska många DNF:er under dagen, men vi fick en hel del loggade också.


Det var fortfarande ljust och vi var ju här egentligen för kvällens aktiviteter. Varje år ordnas Lights in Alingsås och det var den egentliga anledningen till besöket. Men som vanligt kan vi ju kombinera med geocaching. Vi promenerade en bit bort till Gustav Adolfsskolan. Här fanns en liten gömma med en rolig hint. Vi funderade på innebörden, men det visade sig att det inte var riktigt som vi tänkt oss. Anna-Lena plockade fram den efter ett tag.


Vi hittade lite vägvisare så vi förstod att här gick ljusrundan förbi. Då vände vi tillbakain mot centrum för att leta upp lite gömmor på annat håll.


Genom stan flyter Lillån, som sedan rinner ut i Säveån. Det skulle finnas en gömma alldeles intill ån, men där satt en man på bänken och han verkade vilja stanna kvar ett tag. Så vi fortsatte till mystfinal. jag hade löst mysten Dots innan besöket och nu promenerade vi gatan fram för att hitta burken. Det gick ganska lätt och sen gick vi samma väg tillbaka.


Nu var mannen på bänken borta och vi kunde hälsa på hos Charles Hill. Jag trodde att det namnet var en travestering på ett svensk namn, men det visade sig att han faktiskt hette så och inte Kalle Kulle. Han såg lite stel och frusen ut, men han vakade bra över gömman. Nu kunde vi plocka fram den utan problem med mugglare trots att det var mycket folk ute på stan.


Nu var vi fikasugna och är man i Alingsås måste man ju fika. Vi gick till Ljungblads konditori som verkade vara ett anrik sådant. Där var en lite gammaldags mysig atmosfär, mysbelysning och mycket konst på väggarna. Det var skönt att sätta sig ner lite i värmen. Bilden lånar jag från Anna-Lena.


Dt blev en Toscabulle och en Ljusbakelse. De var goda båda. Bakelsen smakade mycket nötter i botten. Sen var där sylt och grädde täckt av vit marsipan. En kopp kaffe till var perfekt. Det var många som ville fika samtidigt som vi. Vi förstod att en hel del av dem skulle bevista ljusshowen också.


När det blivit tillräckligt mörkt startade Lights in Alingsås. Då tändes ljusinstallationerna längs slingan. Den började vid Åhmanska parken. Där intill fanns också Ljuskansliet där man kunde boka guidade turer, men vi valde att gå vår egen runda med lite egna avstickare. På torget fanns en stor skärm där det växte fram bilder. Alla gillade inte bilderna. Några unga mammor med barn i sittvagnar tyckte inte att det var så barnvänligt.


Vi följde slingan förbi skolan som vi besökt tidigare pådagen. Det fanns lite installationer längs vägen som skolklasser eller företag och föreningar gjort. De åtta stora installationerna längs rundan hade olika inhyrda ljusteam skapat. De flesta fanns i Nolhagaparken som var ett ganska stort område med många strövstigar. Gläntan hette nästa och där fick vi lyssna till Griegs "Morgonstämning" tolkad av en tysk musiker. Alla installationerna hade Griegs musik som tema.

Vi kunde smyga iväg in bland träden och buskarna för att logga ett gömma som hette Huldasväg. Det var en fin gömma.


I parken finns en stenlabyrint. Där var nästa installation placerad. Där fanns även första steget till en multicache. Man skulle räkna alla stenarna och ta reda på ett årtal. Det sistnämnda var inte så svårt, men jag undrar om vi fick rätt antal stenar. Vi räknade ut finalen, men vi besökte den aldrig. Jag kollade i geocheckern här hemma och då fick vi rött. Vi får räkna en gång till om vi kommer dit igen.


En del musik var sorglig och vid Stråket kunde vi lyssna till det dystra men vackra stycket om "Åses död". Det var stämningsfullt.

Det blev ytterligare en avstickare med DNF nere vid Säveån. Vi gav upp sökandet efter rätt stubbe och återvände till ljusslingan.


Vid Nolhaga slott hade Anna-Lena varit på en middag med deckarföreställning. Då loggade hon gömman Castle View så den fick jag leta upp själv och logga. Den var inte svår även om terrängen kanske var svårare än vad som angavs.


Slottet var också belyst och även fontänen utanför. Här mötte vi hästarna som drog vagnar med besökare på en guidad tur. De fick snällt hålla sig till rundan, men det gjorde inte vi.


Vi gjorde en extra runda till Tropikhuset för att leta upp en gömma, som Anna-Lena inte hittade förra gången. Det gick inte bättre för oss den här gången. Trots att vi sökte en bra stund ville den inte visa sig. Visade sig gjorde dock papegojorna som övervakade vårt sökande.


Innan nästa stora installation vek vi av mot en Earthcache. Sådana brukar vara väldigt intressanta. Det blev väldigt mörkt när vi lämnade ljusslingan så det var gott att ha ficklampan med sig. Vi hittade nog inte den bästa vägen dit, men vi tog oss upp bakom en kommunal kompostanläggning och hittade Jättegryta i flyttblock. Det blev verkligen dagens höjdpunkt. På sidan av ett stort flyttblock, som låg i skogen på den branta sluttningen i sprickdalen, fanns en urgröpning skapad av en sten i en isälv nån gång för längesen. Bilden är lånad från min medcachares kamera.


Jag ordnade en egen ljusinstallation en stund med hjälp av ficklampan. Vår uppgift var att mäta djup och bredd på jättegrytan och att svara på ytterligare en fråga. Det svaret kunde jag googla fram när jag kom hem. Jag skickade in svaren och i morse fick jag OK från CO att logga jordgömman. Efter uträttat uppdrag vände vi tillbaka mot ljusrundan igen.



Nu kom vi fram till rundans med dramatiska och även mest kända stycke av Grieg, "I bergakungens sal". Den installationen fanns i en skreva mellan branta bergväggar. En gångstig passerade rakt igen. Där var väggarna belysta och man anade bergakungen själv i blått sken mot berget. Här blev vi så tagna så ingen av oss fick fram kameran.


I skogen som följde därefter fanns många installationer som byggde "Solveigs sång". Svampar skimrade i blått sken liksom fjärilar. Det fanns många skärmar som lystes upp bakifrån. Här var det ganska brant sluttning bakom installationen,men vi höll oss nere på stigen. Vi försökte hitta två gömmor längs Naturstigen, men ingen av dem fanns på plats. Vi blev lite trötta på DNF:erna och de blöta cacherna.


Nere vid ån var träden upplysta och de speglade sig i åns vatten. Det var vackert men svårt att fånga på bild. Vi förstod också att trädgårdar kunde delta med ljusinstallationer. En del hade alltså redan satt upp sina ljusslingor i buskarna. jag kan väl erkänna att jag redan tänt en ljusslinga på verandan här hemma. Det blir så mörkt annars i november.


Den sista stora installationen vid Plantariet illustrerade "Anitras dans". Det är också ett berömt stycke som de lyckades bra att ljussätta. Mitt foto är väl ock mindre bra men kanske kan ge en liten hint om upplevelsen. Det var sista installationen på rundan och vi gick tillbaka mot torget.


Då passerade vi en öppen kyrka som var ljussatt inuti. Vi slank in och satte oss på en stol. Inuti kyrkan var det fullt av björkar. Ljudet av fågesång hördes i högtalarna och bilder av fåglar visades på skärmen varvat med andra bilder och bibelord. Det var vackert och rofyllt att sitta där en stund. På det draperade korset i centrum stod det "Fri och förlåten". Det blev för mig en bra avslutning på ljusslingan.


På vägen tillbaka till bilen hittade vi dagens sista gömma vid Kabomhuset. Det kändes också bra att inte behöva sluta med två DNF:er. Vid stationen fanns en pizzeria. Anna-Lena tyckte att vi kunde ta en pizza till kvällsmat. Hon bjöd mig på en god Hawaii. Sen åkte vi hem hela långa vägen i ett svep. jag lämnade av henne i Stockremma och körde sen direkt hem. Det blev en lång dag ven om jag inte startade i ottan. Tack, Anna-Lena, för alla mat och för sällskapet på resan!

tisdag 28 oktober 2014

Många mil för Fabian


Höstlovet är nog ett av de trevligaste loven på läsåret. Jag läste just om att det förr kallades potatislov och inte alls var så avkopplande för barnen som fick jobba hemma på gården. Jag kom ihåg att vi hade potatislov och skurlov när jag gick i skolan. Vid de senare var vi lediga därför att skolan skulle storstädas. Som lärare har jag haft studiedagar under höstlovsveckan, men sedan ganska många år tillbaka är vi helt lediga. I gengäld börjar vi några dagar tidigare i augusti. Jag njuter av den helt lediga veckan. För mig är hösten, trots att jag egentligen gillar den, ofta både lång och ansträngande. Givetvis påverkar mitt dåliga immunförsvar läget.

Igår var det dags att åka till homeopaten i Jönköping och fylla på pillerförrådet. Fyra olika sorter brukar jag få ordinerade. En av de mest verksamma tog slut i lördags. Det var alltså hög tid för ett återbesök. På förmiddagen plockade jag upp Katrin i stan. Hon följde gärna med så jag slapp åka alldeles själv. Vi kom fram i tid till hälsokliniken på Gräshagen. Där träffade jag homeopaten och fick mina piller. Det blev inte många foton tagna den här dagen så jag återanvänder en gammal bild på den röda solhatten, Echinacea, som är en av de växter som används i min medicin. 

Medan jag var inne hos homeopaten hade Katrin spanat efter en gömma som skulle finnas på andra sidan gatan. Det var en av Megahampes burkar. Han fick visst lite burkar i present från andra cachare vid sitt födelsedagsevent och nu har han lagt ut dem som tackburkar. Denna hette Tack till MrDPD. Vi letade ett tag vid staketet, men så vände jag mig om och min blick föll på något litet runt och svart som låg inne vid en husgrund. Några långa kliv så var jag där och visst var det en liten petpreform. 


Det var egentligen en dag som inte inbjöd till utomhusaktiviteter som geocaching. Det var riktigt grått och luften var full av små små vattendroppar som gjorde att man blev blöt bara av att vistas ute. Glasögonen täcktes av dessa molndroppar. Vi var hungriga och lite shoppingsugna också, så vi drog iväg till IKEA på A6. Där började vi med lunch i värsta lunchrusningen, men vi fick både mat och en plats att sitta på. Sen blev det en rundvandring genom varuhuset. Som vanligt kommer man ut med lite mer än man hade på listan. Sen drack vi kaffe innan vi återgick till utomhusaktiviteterna.


Vi valde att åka söderut genom Tabergsådalen. Det fanns många gömmor, men ibland få ställen att stanna på. Andra gömmor hade lite hög T-faktor. Dem valde vi också bort. Vem vill halka nerför branta stup i regnväder? I Norrahammar prövade vi en enkel gömma. Den fanns på Bruakullen. Norrahammar är ju väldigt kuperat. Vi fick köra uppför en kulle och parkera vid biblioteket/Folkets Hus. Gömman skulle finnas 4 m bort. Katrin hittade den snabbt och loggade.


Sen åkte vi tillbaka nerför backen och vidare söderut genom Taberg mot Månsarp. Den ovan nämnde MrDPD är en geocachare som bor i Hovslätt. Han har lagt ut en serie multigömmor i dalgången. Jag loggade en i Norrahammar i somras nån gång. Taberg och Norrahammar har fyra multisar vid infarterna till orterna från olika håll. I Hovslätt och Månsarp finns det två multisar. Alla orterna har sedan en final. Man får delar av koordinaterna till finalen i de andra gömmorna. Första stegen hittar man vid de stora gula skyltarna som välkomnar oss till just den orten. Sen får man räkna lite för att få fram koordinaterna till själva burken.


Vid många av skyltarna fanns det ingen plats att stanna. Då hade vi fått gå tillbaka en bit i regnet och det ville vi inte den här dagen. Men i Månsarp hittade vi en liten plats att stanna bilen på. Vid den första skylten vid norra infarten fick Katrin hoppa ut och leta upp de siffror vi behövde. Vid den andra skylten vid södra infarten var det min tur att spana efter siffror.


Den första burken hittade vi snabbt inte alls långt ifrån oss. Vid den andra var det lite längre. Vi parkerade på en liten parkeringsplats. Några grabbar satt på en bänk och spanade in oss. Vi ville ju inte avslöja gömmans placering, men det gick bra att logga. Jag plockade fram kameran som täckmantel och Katrin körde med skosnöretricket. Det gick alldeles utmärkt och grabbarna verkade inte bry sig om oss längre.


Nu hade vi koordinaterna till finalgömman också så vi åkte mot dessa. Vi hamnade i ett bostadsområde där vi ställde bilen vid gatans slut och promenerade de sista hundrafemtio meterna. Katrin fick göra en hjältemodig insats och plocka fram burken medan jag vaktade den tekniska utrustningen. Här blev vi observerade av två damer och två herrar, men de verkade kunna hålla snattran i alla fall ett tag. Det var förstås fyra gräsänder som simmade i vattnet intill gömman.
Välkommen till Tabergsådalen "Månsarp-N"
Välkommen till Tabergsådalen "Månsarp-S"
Välkommen till Tabergsådalen Månsarp final


Nu var vi nöjda med de fem gömmor vi loggat den här dagen. Jag hade nått mitt mål att komma upp till #3300 loggade burkar. Så då kunde vi åka hemåt igen. Nu blir det ju mörkt lite tidigare och då kan det vara skönt att komma hem inte alltför sent. Jag hann hem till hunden innan maken kom hem från jobbet.


Idag fick Fabian rulla ännu fler mil, men nu var det soligt och fint väder hela vägen. Jag åkte hemifrån vid halv 12 och körde de mindre vägarna ner till Lagan där jag anslöt till E4:an. Sen rullade milen snabbt under karossen på Fabian. Strax före 14 var jag nere i Malmö och anropade sonen. Han kom ut och vi begav oss genast till Mobilia för lite lunch. Jag var riktigt hungrig och då smakade den asiatiska buffén bra.

Sen gick vi en inköpsrunda på Mobilia innan vi återvände till hans lya på andra sidan Stadiongatan. Eftersom han fått jobb i Växjö, behövde han packa ihop lite och ta med sig hem till Småland. Han hade redan packat det mesta, men det fanns ett kylskåp att tömma och lite sanering att göra. Han fick bära ut alla grejer och tömma kylskåpet medan jag diskade och rengjorde pentryt. Sen stängde vi igen hans lilla etta på 19,5 kvadratmeter där han bott i nio år. Om han får stanna på jobbet i Växjö efter provanställningen, får vi väl sälja lägenheten i Malmö.


Det började skymma när vi åkte från Malmö. Bensintanken var nästan tom så vi fick stanna och tanka i Åstorp vid Checkpoint Sweden. Medan jag tankade fick sonen uppdraget att kolla i min GPS om det fanns någon gömma i närheten. 43 m, sa han. Det var ju alldeles för långt för att gå, så vi tog bilen ända fram. Vi stannade 2-3 m från den, men GPS:en ville först ha det till 11 m. Därför lyste jag med ficklampan in mot buskarna, men sonen vände på klacken och kikade åt ett annat håll. Snabbt hade han hittat burken bakom några stenar. Det var ett TB-hotell, men de spårbara hade en annan loggare tagit tidigare samma dag. 

När vi ändå hade startat upp GPS:en kollade vi om det fanns några andra intressanta gömmor i närheten. Star Wars #1 Jabba the Hut lät ju spännande. När pojkarna var lite yngre kom Star Wars-filmerna. De ville gärna se dem så jag fick packa bilen full med grabbarna och deras polare och dra till Jönköping på bio. Därför har jag sett alla filmerna. Sonen guidade mig genom alla rondellerna i Åstorp. Vi parkerade i en liten parkeringsruta och letade upp burken under en trappa till ett till synes övergivet hus mitt inne i samhället. 

Sen var vi ganska nöjda med dagens fynd och körde ut på den stora autostradan igen. Den förde oss norrut mot Småland genom höstmörkret. Vid åttatiden var vi hemma i Rannäs. Då hade Fabian fått rulla många mil med oss. Mätaren hade nån gång under färden slagit över till 17 000 mil. Trotjänaren rullar på trots diverse krämpor. Det får jag också göra.

söndag 26 oktober 2014

Firat födelsedagar


Igår var det friveckolördag och dessutom min födelsedag. Den kombinationen var det också det år jag föddes, alltså är jag född på friveckolördag. Något marknadsbesök blev det inte för min del. Vi var bjudna på 50-årskalas i Växjö.


Min svägerska fyller år om några dagar och hade bjudit hela släkten på kalas i Ulriksbergskyrkan i Växjö.


Nästan alla var där. Några fattades förstås, men så brukar det vara. Det är svårt att samla alla på en gång.


Vi blev bjudna på god mat. Det fanns älggryta och fläskfilé, sallad och ris, som vi högg in på.


Som vanligt finns det mycket att prata om, när vi träffas. En del träffar man ju bara nån gång om året och då finns det en hel del att berätta.


Sen blev det rundvandring i kyrklokalerna. Ulriksbergskyrkans församling är en sammanslagning av en EFK-församling och en pingstförsamling.


Min bror visade oss runt och berättade om församlingen och dess verksamhet.


En del hittade spännande utrymmen där de fick utlopp för sitt barnasinne. Det fanns också en förskola i anslutning till kyrkan.


Andra tog det lite lugnare och strosade runt med händerna bekvämt i byxfickorna.


Sonen och jag fixade fram en lapp att sätta upp på kyrkans anslagstavla. Han har ju fått jobb i Växjö och flyttar dit nästa helg. Efter helgen börjar han på sjukhusets labb. Till att börja med kan han bo hos min bror och svägerska som har ett ledigt rum, men sen behöver han förstås en egen bostad. Det kanske finns någon som har en ledig lägenhet och läser hans lapp.


Alla mina syskon var förstås på plats med respektive. Mamma var också med.


Blommor fick jubilaren givetvis. Jag fick också en liten present från henne eftersom jag fyllde år den dagen.


Lite presenter hade vi också med oss.


Några tal hölls till jubilaren.


Hon blev dessutom utsatt för ett test. Eftersom hon reser mycket i jobbet, fick hon försöka para ihop länders namn, huvudstäder och flaggor. Länder och huvudstäder var hon jätteduktig på, men det var svårare med flaggorna.


Sen blev det kaffe och tårtor. Det hör ju till födelsedagsfirandet.


Innan vi tackade för oss och åkte hemåt, gjorde vi en liten snabbvisit hemma hos min bror och svägerska så att sonen fick se rummet han kan bo i. Vi träffade Stefan, deras döva, vita katt. Sen vände vi hemåt mot Rannäs igen. Där väntade hunden på oss.


Idag kunde vi ju sova extra länge. Omställningen till vintertid/normaltid gav oss en extra timme. Vi hade ingen gudstjänst på förmiddagen, men på eftermiddagen var det körövning inför julkonserten om drygt en månad. Det var roligt att sjunga i kör igen. Förra året var jag inte med, me i år ska jag försöka.


Idag blev också min kofta klar att användas. Äntligen var alla knappar och band påsydda och kanterna stadgade med lite virkning. Det kommer nog att bli en favoritkofta, tror jag. Sonen återvände till Skåne med min syster och svåger. Om några dagar ska jag åka ner och hämta honom och en del av hans pick och pack. Det blir lite omställning nu när han fått jobb i Växjö, men det är kul att han kommer lite närmare hemåt och blir smålänning igen.