Andra dagen med Carlssons MC-klubb startade där den första slutade, alltså i Möcklehult. Det var där vi möttes för att åka ännu en härlig runda tillsammans. Detta var hojen vi åkte på den här helgen, en Triumph Legend.
När vi startade var vi sex cyklar. Det brukar bli några som bara är med första dagen och några som ansluter andra dagen. Passagerarna kan också växla lite. Medelåldern var betydligt lägre andra dagens början. Inslaget från den yngre generationen ökade.
Från Möcklehult åkte vi en kortare sträcka till Lammhult. Där fanns det möjlighet att tanka upp hojarna inför dagens tur. Där anslöt också en kompis till min svåger. Så då var vi sju motorcyklar.
Färden gick österut på delvis okända vägar. Det är tur man har en road captain som leder kortegen. Vädret var lika härligt idag och vägarna torra och fina.
Efter en timme ungefär var vi framme i Norrhult. Äntligen, får jag väl säga. Sista delen var jag alldeles stel och bortdomnad i ben och höfter. Syrrans hoj är inte så bekväm för passageraren. Man satt i en enda position med höfter och knän helt låsta. med hälarna på fotpinnarna kunde jag röra fötterna lite i sidled och uppochned. Då bli man rätt stel efter ett tag. Det kan till och med vara svårt att räta ut kroppen när man ska kliva av. Precis när vi klivit av kommer två motorcyklar indundrande. Det var min syster och en till som hade haft lite annat på förmiddagen och därför mötte upp här. Perfekt tajmat!
I Norrhult finns Rosdala Glasbruk som tillverkar armaturglas. Där finns också en butik som har servering. Där skulle vi äta och vila. Den som ville fick handla.
Vi såg oss om i butiken och kände igen en del glasföremål. Det var en mysig butik. På övre våningen var det museum.
Vi beställde det vi ville ha och sen satte vi oss ute på verandan. Det fanns platser inne och ute i trädgården också, men där ute var det redan fullt. Vi blev anvisade platserna på verandan och det var perfekt för oss.
Vi satt och pratade medan vi väntade på maten. Den kom i lite omgångar. Vi var ju 14 personer nu som skulle serveras. Vi kunde ju vila medan vi väntade.
I butiken hittade jag lite nostalgi. Det var längesen jag såg dessa tre tablettaskar, Viol, Salmiak och Friska Fläktar. De kommer man ihåg från sin barndom. Jag gillade alla tre, så det är klart att jag inte kunde motstå dem. Det blev en av varje som följde med hem.
Så kom då maten på borden. maken och jag hade beställt Rosdalawrap. Den innehöll potatissallad och isterband. Det smakade gott för hungriga knuttar.
Sen var det dags att sätta sig upp på cykeln igen. Vi drog vidare på de småländska småvägarna. Det finns gott om dem och ofta går de genom vackra trakter.
Nu var vi ju nio motorcyklar och 14 personer. Så det blev ett ordentligt led. Men det var inga problem att hålla ihop. Nu var ju alla vana vid att köra i grupp.
Här vid den gamla bron fanns det också en cache, men den hann vi inte stanna för. Kanske kan jag återvända och logga lite fler i de här trakterna en annan gång. Det är ingen idé att gräma sig över missade gömmor. Den här helgen hade ett annat fokus och dagens cache var redan tagen. Bron var en permanent uppmonterad krigsbro, den enda i Sverige. Man får lära sig mycket, när man geocachar.
Nu gick resan tillbaka västerut men på andra vägar än de vi åkte tidigare. Vi åkte genom de småländska skogarna och passerade många små byar och orter längs vägen.
Alla gillar inte grusvägar, men ibland måste man ta en grusväg för att komma fram till målet. jag tycker inte att det är så farligt att köra på grusväg. Det gäller bara att ha lite fart och se upp för djupa spår och rullgrus.
Målet var Nykulla Utsiktstorn. Mitt i skogen låg det. Det reste sig 25 meter upp över de 258 m ö h. Vi anade att här skulle vi kunna få en fantastisk utsikt över Småland.
Hembygdsföreningen höll tornet bemannat och öppet i varje fall på sommaren. de tog 20 kr i inträde men det var det värt. Man kunde köpa glass och vykort också. Under tornet fanns en geocache. Jag letade upp och loggade den medan de andra började klättra uppför trapporna. Sen följde maken och jag efter.
Det fanns 104 trappsteg upp till toppen och man passerade flera våningar. På de nedre, lite större avsatserna hade hembygdsföreningen ett litet museum med gamla, intressanta föremål.
Det blev lite trångt uppe på utsiktsplattformen när alla kommit upp. Det var högt upp och man fick inte ha anlag för svindel om man tittade ner.
Utsikten var helt fantastisk. Man skulle visst kunna se 10 kyrktorn bland annat Växjö domkyrka, men då behövde man nog kikare. Vi såg några kyrkor i alla fall. På avsatsen under fanns kyrkornas namn uppsatta i den riktning de låg.
Vädret var perfekt och vi kunde se långt bort. Överallt var det skog, små sjöar och röda stugor med vita knutar. Det är det som är Småland.
Det fläktade lite häruppe ovanför trädtopparna, men det var bara skönt. Efter en stund gick vi ner alla trappstegen igen, men tornet är väl värt ett besök av dem som har vägarna förbi.
Vi fortsatte vår resa. Nu var etapperna lite kortare som tur var för rumpan och benen stelnade fortare. Vi började känna av de två dagarnas motorcykelåkande.
För varje stopp blev det svårare att stiga av. Sista pausen tog vi i Ör. För tre år sedan startade vi här den ena av dagarna. Här finns en lanthandel och en blomsterhandel.
Då fanns inte godisbutiken för den var alldeles nystartad. Det fanns ca 200 sorter att välja bland så några av dem hittade ner i en påse att ta med hem.
Road captain manade på och snart var vi ute på den sista gemensamma etappen för dagen och för det här året.
Nu närmade vi oss barndomshemmets trakter och både vägar och orter blev välbekanta. Den allra sista biten eskorterades vi av brorsonen i bil tillsammans med svägerskan och brorsdottern.
Hemma i Kolvarp väntade resten av släkten. Systern hade kört i förväg från Ör och hade kvällsmaten redo. Vi åt soppa och mackor som smakade underbart efter dagens äventyr på vägarna.
Sen blev det glasstårta och kaffe som avslutning på hela helgens mc-träff. Nästa år är det vår tur att arrangera träffen. När vi tackade årets arrangörer, gav vi en liten hint om vart vi tänkte oss. Så första helgen i augusti 2014 åker vi förmodligen till Halland. Där finns det också fina motorcykelvägar. Maken och jag drog oss hemåt. Min bil stod kvar i Forsheda och jag kunde hämta hunden. Han blev förstås glad och gillade att få komma hem. Det gjorde vi också. Maken skulle börja jobba på måndagen, men som tur var hade jag tre dagar till innan mitt jobb börjar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar