Krassligheter och förevent

Måndagens halsont blev ännu värre på tisdagen. Då vaknade jag med en brännande känsla i både hals och bröst plus huvudvärk och en stigande temperatur. Höstterminens första förkylning var ett faktum. Jag blev inte så förvånad egentligen. Det var som vanligt bara en tidsfråga innan den skulle komma. Jag är ju ganska så infektionskänslig. När skolan börjar kommer också infektionerna. Tisdag och onsdag hade jag feber. På torsdagen var jag feberfri om än ganska matt. Men jag trodde att jag skulle kunna jobba idag. Så blev det inte. På eftermiddagen blev jag stucken i hårbottnen av en geting eller kanske var det  två. Det resulterade i svidande värk och en sömnlös natt. Då är det inte läge att jobba. Nu har det lugnat ner sig, men mina bästa vänner just är väl Fröken Strepsils, Herr Ibumetin, Fru Bisolvon och lilla Lambi. 

I måndags lyckades jag ju ta en cache innan dagen var slut. Frågan var hur jag skulle kunna fortsätta att logga dagens cache trots feber och huvudvärk. Framåt kvällen brukar det lugna sig lite. Då gäller det att passa på. Men det kan ju vara bra att ha någon med sig. Katrin skulle också logga någon burk så vi gjorde sällskap till Hånger. Vi började med den nyaste, Välkommen till Hånger. Den hittade jag ganska enkelt.

Sen fortsatte vi till Hånger gamla station. Järnvägen är ju borta och stationshuset finns inte kvar. Jag var här och letade när denna gömman kom, men då hade jag ingen tur. Den här gång fann vi den. Katrin blev lite misstänksam och när jag kände efter så var den där. Sen kollade vi den enda gömma vi hade kvar i Hånger, Kvarnen i Lyckanshöjd, men där var nog lite för mycket vatten. Det krävs allt vadarbyxor. Kanske nästa investering.

På tisdagen kom också mina egna gömmor. Först kom Vägs ände uppe i Urbergaskogen. Lite senare publicerades min tredje fotomyst, Sägnen om Enskälle, i Bredaryd. Jag kunde bara sitta hemma och läsa de första loggarna.

 Onsdagen låg jag mest nedbäddad i sängen. Stackars Takko fick pyssla om mig i stället för tvärtom. Men medikamenterna tog slut så jag var tvungen att ge mig ut på inköpstur. Då kunde jag också besöka en av Katrins nya gömmor, Tättingar. Det var en mysig burk, som hittades utan större ansträngningar. I krislägen är det bra med enkla gömmor.

Så blev det torsdag och äntligen var jag feberfri när jag vaknade. Det höll i sig hela dagen och jag kände mig mycket piggare. Jag var till och med så alert att jag löste den myst som kom mitt på dagen med detsamma. Viltmannen hade lagt ut en myst i Anderstorp, Krypto. Lösningen var enkel men jag ville inte åka själv för jag var ju fortfarande lite krasslig. Katrin löste kryptot, hakade på och så gav vi oss av. Än hade ingen loggat på nätet. Vi hade lite svårt att hitta en bra väg till gömman. Den visade sig ligga ute på en liten mosse mitt i samhället. Katrin gillar inte mossmarker, men hon följde efter mig när jag stegade ut bland vitmossa, sileshår, hjortron och tranbär.

Vi kom fram till nollan och började leta. Var gömmer man en normalstor burk på det här stället? Till slut föll min blick på något som var misstänkt likt en gömma. Det var en stor fin burk och loggboken var tom. Vi kunde bara gratulera varandra till ytterligare en FTF. Katrin hade redan tagit en tidigare på morgonen. För mig blev det dagens första och enda cache.

I den stora burken fanns en massa mindre burkar med lock. Vi gissade att man skulle använda dem till att plocka bär i. På den lilla mossen vi passerade fanns det massor av tranbär. De var kanske inte så mogna än, men vi kunde inte motstå att plocka varsin burk.

Nu står burkarna i våra frysar. Tranbär ska ju frysa innan  man använder dem. Vi år väl se om det blir någon tranbärssylt av FTF-priset. Det fanns många burkar så de som kommer efter kan också plocka bär. Det fanns lingon och blåbär i skogen också.

På väg till gömman såg vi en förskola som var ute i skogen och lekte. När vi gick tillbaka möte vi först en man och en lite flicka. De hade inte svenska som sitt modersmål. De plockade blåbär som de mumsade på. Förskolebarnen kom och undrade vad vi gjorde. Vi visade våra burkar och berättade om tranbären. De lekte i skogen och tranbär visade sig vara det rätta lösenordet. Så vi fick passera vakterna som spärrade stigen.

 Efter den utflykten var ganska matt och trött. Så sen åkte jag hem och vilade. Jag hade ju tänkt jobba på fredagen. Nu blev det inte så på grund av getingarna. De attackerade mig när jag skulle vattna mina krukor på verandan. Ibland blir det inte som man tänkt sig, men jag fick en dags vila till.

 Idag har jag varit ganska pigg förutom när jag får en hostattack. De kan ta all kraft från mig och jag blir alldeles matt. Eftersom jag inte sovit en blund innan klockan fem i morse, vilade jag hela förmiddagen. Vid femtiden började det regna och sen har det kommit skurar hela dagen. Min bil behövde in till verkstan för att undersökas. Det lyser nämligen en liten lampa igen på instrumentpanelen. Det är lite olustigt att köra då även om instruktionsboken säger att det går bra att köra vidare till närmsta märkesverkstad. På eftermiddagen tog jag en tur in till verkstan, men de hade inte tid att titta på den idag. Inte förrän på måndag ska den bli undersökt och diagnosticerad. Hoppas det är något billigt fel.

På hemvägen handlade jag lite. Det var lite tomt i kylskåpet. Sen åkte jag förbi Brandstationen där Fredrik lagt ut en gömma. Tänk att det fanns en liten skogsdunge här mitt i stan.

Sen fortsatte jag ut till Stomsjö, där räddningstjänsten har en Övningsplats. Det regnade lite medan jag letade på båda ställena, men inte värre än att det gick logga. På vägen in till stan däremot, hamnade jag i ett skyfall.

Härute stod några bilar som brandmännen nog lekte lite med då och då. De tränade nog på att släcka bränder i bilar här. Jag gav mig inte in på övningsplatsen för det fanns en skylt med tillträde förbjudet.

Jag tog samma väg tillbaka och körde förbi några riktigt stora grushögar. De var maffigt höga. Gruset kanske används vid vägbygget på RV27 eller något annat ställe. Jag åkte i alla fall hem för att förbereda nästa aktivitet.

Den sista gömman i Augustiutmaningen 2013 skulle släppas ikväll. Det var min egen gömma, Skogsbiblioteket, en bokbytarcache här i Rannässkogarna. Jag tänkte var på plats när FTF-jägarna anlände. Därför laddade jag kaffebryggaren och packade ner termosen, lite kåsor, bullar och kakor i cykelkorgen. Jag cyklade iväg när det höll uppe.

Först kollade jag så att ingen redan loggat gömman, men loggboken var tom. Plinget kom i mobilen. Sen var det bara att vänta. Det var tyst och lugnt i skogen. Lite trafik hördes på avstånd. Det droppade efter regnet från granarna ner på plåttaket. Så hörde jag en bil närma sig. Vem skulle det vara som kom först?

Det var en välbekant bredarydsbil av ägaren ibland kallad kinesen, ibland Geelyn. Det var förstås 1000sjöar som kom allra först. han hittade gömman och kunde ta FTF:en.

Bil nummer två anlände från Hånger. Halva Team Boro och Benneman tog STF:en. De hade ju lite längre hit. å andra sidan så visste ju alla att det var jag som skulle lägga ut dagens cache. Den borde komma i mina hemtrakter.

Den tredje bilen dök upp efter en liten stund. Det var klokare och pjf70 som kom från Värnamo för att logga dagens cache. Nu började det likna ett litet event. Man kunde ju se det som ett förevent till morgondagens stora event. I morgon eftermiddag blir det grillevent i Fänestad som avslutning på hela Augustiutmaningen.

Kaffet och bullarna var uppskattade. Tess var förstås också med och hon gillade bullarna hon med. Sist anlände en bil från Gislaved. Det var tomju som också ville logga. Det var riktigt trevligt att vara på plats vid cachesläppet. Spännande var det också att se vem som skulle vinna racet. Efter en stunds snack skildes vi åt, men vi kommer ju att ses allihopa imorgon i Fänestad.

Augustikalendern, som jag skrev ut i början av månaden, har nu trettio dagar överkryssade. Trettio souvenirer har bärgats. Imorgon blir det den sista. Eventet räknas ju också som en logg. Därför vet jag att den sista souveniren också kommer att bli min. Utmaningen är snart klar och roligt har vi haft under tiden.

Idag fyller min äldste son 27 år. Trots alla andra aktiviteter har jag inte glömt honom. Jag ringde till honom och sa grattis tidigare idag. Vi ska fira honom lite längre fram, kanske nästa helg.