Vägval

Den stora valdagen detta s k supervalår är inne. Spännande lär det bli även om första vallokalsundersökningen visade på ett regeringsskifte. Vi började dagen med att åka till skolan och rösta. Sen fortsatte vi till Missionskyrkan för att fira gudstjänst. Det var ett tag sedan jag var med p g a sjukdom och trötthet, så det kändes bra att vara tillbaka. Några av mina gamla elever spelade och sjöng lovsånger. De var jätteduktiga. Det är roligt när nya förmågor får chansen att vara med. Predikan anknöt till dagens tema. Den handlade om församlingens valmanifest. Fyra viktiga punkter lyftes fram, men tyvärr kommer jag inte riktigt ihåg alla formuleringarna. jag minns att det handlade om en hälsosam gudsbild, om kunskap för livet, om omsorg om varandra och om meningsfullt arbete. Vi gör att val dagligen. En del val är viktigare än andra, men även små val kan förändra situationen både för oss själva och för andra.

Efter mingelfikat åkte vi hem och bytte om. Vädret såg ut att bli lika fint som det brukar vara på valdagen. jag förslog att vi skulle ta en mc-tur. Vi vet inte hur många fina dagar det finns kvar på det här året så det gäller att passa på. Vi åkte en lång runda på småvägar som vi knappt åkt förut. Någon väg var avstängd så därför fick vi ta andra vägar, men vi kryssade oss fram över länsgränsen mot Hallands än ett par gånger och kom så småningom fram till Smålandsstenar. Där parkerade vi vid Torghuset där vi kunde se alla som var på väg till vallokalen för att rösta.

Nu var vi hungriga och ville ha mat. Det blev kinarestaurangen som som vi valde den här gången. tre små rätter föll valet på. Det smakade gott även om det inte var de godaste tre små rätterna jag ätit. Jag fick min biff med purjolök även om den inte var med i originalet. Efterrätten var förstås friterade bananer med glass. Vi blev mätta och kunde fortsätta färden.

Det brukar inte bli så många gömmor loggade på våra mc-turer. Då är fokus mer på resan. Men jag föreslog att vi skulle åka till Kyrkparken i Gislaved om vi hade vägarna där förbi. Så blev det. maken parkerade och satte sig på en bänk för att vänta medan jag gick för att leta upp den lilla burken. Det var en nano förstod jag och jag anade var den skulle finnas. Det fanns inte så många platsr att gömma den på. När jag rullade ut den lilla loggremsan, såg jag att en annan bekant geocachare varit där tidigare idag.

Det var vackert i den lilla parken med små dammar och planteringar. Rudbeckiorna hade besök av flygande gäster.

Jag gick en liten runda med kameran och fotade några av blommorna. Snart vissnar de och både naturen och parkerna blir kala och trista, men vi ska inte ta ut det i förskott utan njuta av skönheten så länge en varar.

Planteringarna var spännande med lite ovanliga växter och ovanliga kombinationer. Jag gillade dem verkligen. Här var lammöronen täta i botten medan de flikiga brunröda bladen stack upp och på toppen hittade jag röda borstar. Jag vet inte vad den här växten kallas, men rolig var den. Några röda dahlior gömde sig bland lammöronen. De upptäckte jag inte förrän jag gick tätt intill.

Maken vaknade till från sin slummer när jag kom tillbaka. Han kan sova varsomhelst och hursomhelst. Nu var det dags att dra vidare. Han föreslog att vi skulle åka över Anderstorp och då tyckte jag att vi kunde åka till Fredriksfors. Det är en spännande plats som jag bara hört talas om.

Vi åkte alltså till Anderstorp och sedan över Tokarp in på en nygrusad smal väg mellan sjöarna. När vi kommit uppför en backe hittade vi en skogsväg som nog kunde ta oss till forsen. Vi parkerade där och gick de sista 350 metrarna på den stundtals leriga skogsvägen.

GPS:en lurade oss lite. Den ville ha gömman på andra sidan forsen. Maken klev rätt över vattnet, men jag gick tillbaka en bit och hittade ett sätt att ta mig fram till forsen från andra hållet. Under tiden hade maken hittat lådan och räckte den till mig när jag kom fram. Det var bara att signera loggboken. Sen fick han återställa den på samma plats.

Här hade Anderstorps första småndustri funnits. 1765 anlade Fredrik Ulrik Fleetwood ett manufakturverk här. Det läste jag i cachebeskrivningen. Aha, sa maken, en vapentillverkning. Den varade visst inte så länge. redan 1799 lades verksamheten ner. Idag kan man inte tro att det funnits en industri här ute i skogen.

Solen sken och det var riktigt varmt att gå i full mc-mundering. Vi tog oss tillbaka samma väg och for vidare mot hemmet. Vägarna förde oss hem till Rannäs. Därhemma väntade hunden på oss. Han ville ha sin mat och lite sällskap.

Resten av kvällen får vi väl följa valresultatet fast det kan bli lite tjatigt att titta hela tiden på det. Jag kan ju sticka lite på min kofta och rätta några matteläxor. Imorgon är det vardag igen och det gäller vilket resultat det än blir.

Guldgula fynd i Källstorp

Än finns det en hel del blommor i trädgården. Jag gillar de färgglada höstblommorna. Fuchsiaknopparnas blodsdroppar lyser bland de gröna bladen. När de slår ut visar de sina underkjolar i olika färger. Jag tycker nästan de ser ut som dansande älvor med pistillerna och ståndarna som hänger ner som ben under kjolarna.

Höstanemonerna är en av mina favoriter. Deras färger är lite blekare men de är ändå så vackra.

I en kruka blommar en stor mörkröd dahlia. I år lät jag dahliorna vara kvar i sina krukor där jag drivit upp dem sedan jag plockade fram dem ur potatiskällaren i våras. De har inte blommat så rikligt det här året, men de kan ju komma igen till ett annat år. Lite mera gödsel skulle nog gjort susen.

I dammen blommar fortfarande en röda näckrosen. Flera stora blommor flyter omkring bland bladen. jag undrar hur många blomknoppar det har funnits där i år. Det kommer bara fler och fler.

Efter dagens arbete i skolan åkte jag hem till hunden och helgen. Solen sken och det var härligt väder ute så vi bestämde oss för en liten runda. Jag handlade några bullar och en dricka på vägen som vi kunde ha som fika. Det fick bli en utflykt till Draven. En enda grön låda har länge lyst mot mig på geocachingkartan över området. Det var dags att försöka göra om den till en glad gubbe i stället.

Platsen heter Källstorp och har varit ett torp, men nu finns inga byggnader kvar. Här har jag varit ett flertal gånger både före och efter jag började geocacha, men gömman har alltid lyckats gäcka mig. Ibland berodde misslyckandet förstås på att jag letat för dåligt, men vid något tillfälle var det mugglare som hindrade mig att leta och vid ett annat avbröt jag sökandet när kreaturen blev för närgångna. Jag var rädd att hunden skulle bli ihjältrampad av dem.

Jag hade hoppats att ungdjuren inte skulle vara där nu, men redan när vi närmade oss parkeringen efter att ha kört den smala gräsbevuxna vägen fram dit såg jag djuren på andra sidan staketet. Vi började därför med att fika vid bilen. Jag hade ju min lilla pall i bagaget och hunden höll jag kopplad intill mig. Han var allt lite nervös med de stora djuren så nära inpå, men det var riktigt skönt att sitta där och se ut över fågelsjön, njuta av det sköna vädret och av en god bulle.

Sen fick hunden stanna i bilen och vakta den medan jag gick mot gömman för att leta en stund. Som vanligt nollade det lite här och där, fram och tillbaka gick spåret. Det tog en bra stund även den här gången och jag var nära att ge upp igen.

Då skymtade jag den välgömda burken och lättad kunde jag äntligen logga den sista gömman runt Draven. Jag hittade den på ett ställe som jag letat på tidigare utan resultat. Idag hade jag ögonen med mig och belönades med ett nytt fynd.

Jag gick i en sväng tillbaka mot bilen. Här gick jag för några år sedan vid den här tidpunkten på året och då hittade jag en massa kantareller som tröst för misslyckandet att hitta burken. Idag spanade jag efter de guldgula läckerheterna i gräset. Visst fanns de där även om de inte syntes lika tydligt som de andra svamparna som det fanns gott om i år.

Men när jag såg mig om upptäckte jag fler och fler gula kantareller halvt gömda i gräset och mossan. En del exemplar var riktigt stora och de växte i grupper. Jag hade som tur var med mig en påse att plocka dem i. Den blev nästan full av härliga svampar som doftade underbart.

När jag kom hem, vägde jag påsen och vågen stannade på 2,2 kg. Det var ett tag sedan jag hittade så mycket kantareller. Nu gäller det att rensa och förvälla innan de sparas för framtida njutningar.

Hunden och jag åkte hemåt igen. Vi hörde en del fåglar ute vid Draven men vi såg inte så många. I skogen flög en gröngöling framför oss längs en smala vägen. När vi kom hem, höll solen på att sjunka ned bakom grantopparna, men den lyste upp molnen på himlen. Maken var på tonårssamlingen så vi fick ha vårt fredagsmys själva. Valdebatten på TV hoppade vi över. Det är ändå bara en massa påhopp. Lite te och några varv på stickningen så var vi nöjda med den här dagen.

Valfritt och skolan i det fria

I onsdags fick jag lite sovmorgon. När hände det sist? Egentligen var hela dagen lektionsfri för hela mellanstadiet flyttade ut i det fria. En gång var tredje år åker vi alla till Store Mosse och vandrar från Kittlakull till Lövö. Mitt uppdrag den här gången var att möta dem i Lövö, när de kom fram dit, och servera hamburgare till 90 personer.

Först hämtade jag all mat i skolans kök. Det var hamburgare och bröd med tillbehör och dricka. Sen fikade jag med de andra lärarna på lågstadiet som var kvar i skolan innan jag gav mig av mot Lövö. På vägen stannade jag vid Missionskyrkan och lånade några stekplåtar. Sen gick färden mot Lövö där jag började med att hugga upp lite ved och starta brasan.

Kreaturen höll sig lite längre bort på kullarna. Det såg lugnt ut i Bregottfabriken. Jag kunde öppna grindarna och köra in bilen på den ingärdade området så jag slapp bära all mat nån längre sträcka, men jag var noga med att stänga grindarna igen så de inte skulle ta sig in på området vid husen. Att döma av komockorna i gräset hade någon inte varit lika noggrann som jag. Ett ungt turistande par från ett annat land kom för att studera kartan. De skulle gå ut på mossen. Jag kunde tipsa dem om lämpliga stigar att gå och varna dem för invasionen av elever från Hanahöjskolan.

Jag skickade ett litet sms till en kollega och fick svar ganska snabbt. De hade precis anlänt till fikastället på halva vandringssträckan så det skulle dröja ett tag innan de kom fram till Lövö. Jag kunde sitta en stund och filosofera för mig själv medan brasan sprakade. Vår specialpedagog anlände med bil. Hon skulle hämta några vandrare som skulle vidare till Naturum. Alla barn fixar inte sådana här utflyktsdagar som bryter mönstret. Därför hade en del personal tagit med sig de eleverna till Naturum för att gå en mindre sträcka och grilla sina hamburgare där. Några kanske klarade av vandringen men inte den fria leken vid Lövö. Det var därför hon kom för att hämta elever. Medan vi väntade hjälpte hon mig att bära maten från bilen till grillplatsen.

Sen skymtade vi vandrarna borta vid skogsbrynet. En kollega, som gått först och satt ut tipsfrågor om mossen, kom fram en stund innan de andra började droppa in. Snart var det fullt av elever på Lövö. Det brukar vara en trevlig dag då vi kan umgås och ha kul tillsammans. Det behövs inte så mycket program mer än vandringen. De sköter programmet själva. Några brukar vilja gå bort till fågeltornet och kolla efter fåglar och andra djur.

Det blir alltid lite hektiskt en stund när hamburgarna ska grillas och serveras, men snart är alla mätta och belåtna. Då kan vi sätta oss och ta det lite lugnt. Eleverna har mycket att upptäcka på egen hand. Alla brukar vara glada och positiva. De är uppfyllda av upplevelsen ute på mossvidderna. Det är den där mosskänslan vi vill förmedla till dem.

Den stora bussen kan inte köra in ända fram till Lövö. Den smala grusvägen ut till den större belagda vägen är 4 km lång. Men bussbolaget kom med tre mindre bussar och skjutsade ut eleverna i skytteltrafik till den stora bussen som väntade där ute. Vi fick vänta vid grindarna medan bussarna körde fram och tillbaka. De sista grupperna packades in i de små bussarna och två elever fick åka med mig i min bil. Då fick alla plats och kunde ta sig tillbaka till skolan efter en härlig dag.

Valet har förstås uppmärksammats även i skolan. Igår hade vi skolval för mellanstadiet. Klass 6 var valförrättare. Alla klasser har jobbat med temat Demokrati. De har lärt sig om hur Sverige styrs och om de olika partierna.

I sexan hade de jobbat i grupp och gjort valaffischer. I vanliga fall brukar väl inte valaffischerna hänga inne i vallokalen, men det fick de göra hos oss i lilla gympasalen som fungerade som vår vallokal.

Klasserna hade olika tider då de gick dit för att rösta. Där gick det till på samma sätt som det kommer att göra på söndag. Vid dörren satt ett par elever och delade ut kuverten. Några i taget fick gå bort till scenen där valsedlarna låg i olika högar.

Sen gick de en och en och ställde sig bakom en skärm för att stoppa i sedlarna i kuverten. Det var de äkta skärmarna som används på söndag som vi också använde. På söndag är det på högstadieskolan som röstningen kommer att ske.

Nästa steg var förstås att gå med sina tre kuvert och sitt röstkort fram till valförrättarna, som prickade av dem på klasslistan, som utgjorde röstlängden, och stoppade ner kuverten i tre olika valurnor. En del elever var lite nervösa. Det var lite högtidligt och jag tror de kände att det här var något viktigt. Efteråt var det några elever i sexan som räknade rösterna. På en mattelektion ska vi sedan räkna ut hur många procent partierna fått. Det kan ju vara spännande att jämföra med valresultatet efter söndagens val, som verkar kunna bli en rysare. Blocken ligger ganska lika och det parti vi inte vill ska ha något att säga till om verkar få en vågmästarroll. Men vi får göra vad vi kan på söndag, vi som inte har avlagt våra röster än.

Gammelskogen i Ryfors

Igår var det dags att göra ett återbesök i residensstaden. Som vanligt så gick besöket snabbt och snart stod jag på gatan igen med pillerpåsen i handen. Eftersom jag bara åt en lätt lunch när jag var hemma och rastade hunden, var jag förstås hungrig och passade jag på att testa snabbmaten vid Jordbron. Några fler inköp blev det inte den här gången för resten av resan ägnades åt skogspromenad och burkjakt.

Eftersom jag inte hade några loggar i Mullsjö kommun, tänkte jag åka dit och gå en liten runda. Det började regna på vägen, men det såg ändå lite hppfullt ut framåt. Jag parkerade på en parkeringsplats där man fick stå i 8 timmar, men så länge tänkte jag inte stanna. Leden som jag valt ut gick genom Ryfors Gammelskog och följde rullstolsspåret där. Det fanns gott om leder i området, Ryforsleden, Stråkenleden, Södra Vätterleden var några namn jag såg på skyltarna.

Handikappleden var lätt att vandra på. Den var bred och gruslagd och förde mig rakt in i gammelskogen.

Här var gott om markeringar på träden. Det gällde förstås bara at komma ihåg vilken färg man skulle följa.

En gammelskog är enligt Wikipedia en skog som är mer än 130-150 år gammal. Det är sällan skog får stå så länge innan den avverkas. I Ryfors Gammelskog får skogen åldras utan inverkan från skogsbruket. Träden här är 150-200 år gamla. Tallarna kan till och med vara 300 år. De får stå kvar tills de dör. Gammelskogen är på väg mot urskogen. Här röjs det inte mer än på stigarna. Det blev en riktig kontrast mellan den välskötta stigen och den vildvuxna skogen vid sidan om.

Det skulle finnas fem gömmor längs rullstolsleden och dessutom några andra gömmor. Den första av rullstolsgömmorna, Tillhör skogen, letade jag länge efter. GPS:en hoppade runt och det lite småduggande regnet gjorde det inte bättre. Jag hittade ett föremål som stämde någorlunda in på hinten, men det var tomt. Till slut fick jag ge upp.

Sen gjorde jag en liten avstickare på Stråkenleden för att logga en gömma som hette Talarstolen. Så här i valtider är det många som ställer sig i talarstolarna, men det är inte alltid de har så mycket att säga. Valdebatterna har aldrig lockat mig att lyssna. De handlar oftast mer om att smutskasta motståndarna än att berätta vad man själv vill göra. Här i skogen var det tyst från talarstolen. Det var bara skogens sus som hördes och bruset från Tidans vatten.

På marken och på stenar och stubbar växte det olika sorters mossor i täta mattor. Kammossa, husmossa, väggmossa, kvastmossa, björnmossa - här fanns många sorter.

Mitt bland björnmossa upptäckte jag några bekanta blad. De satt på revor som slingrade sig över mossan. Det var alldeles för sent att få se den lilla, vackra blomman, som är vår egen landskapsblomma, Linnean. Men jag kan tänka mig hur vackert det var här när den blommade.

Stensötan och andra ormbunksväxter fanns det också gott om. De trivs här in det skuggiga och fuktiga miljön under trädens skuggande kronor.

Om det inte hade varit så blött på marken, kanske jag lagt mig ner och provat den mjuka, gröna mossmattan, som bredde ut sig mellan trädstammarna. Det hade nog regnat en hel del här på sistone för det fanns pölar på stigen och det var blött överallt. Det kom lite regnstänk då och då, men jag hade ju regnjackan på mig så jag klarade mig bra.

Efter ett tag ljusnade det och jag kom fram till Utsikten. Ett grönt fält låg framför mig och på andra sidan skymtade gårdar. Ryfors herrgård skulle ligga där i närheten. Här kunde man rasta om man ville, men jag tyckte det var lite för blött på bänkarna. Dessutom hade jag inget fika med och jag var fortfarande mätt. Jag nöjde mig med att leta upp gömman som fannss på platsen.

I en gammelskog bör det finnas inte bara mossor utan också lavar. Skägglavarna växte tätt på en del av de gamla träden. Det var vackert när solen glittrade i vattendropparna som fastnat i skägget. Solen tittade så småningom fram.

Det kanske var de här tallarna som inspirerade till V-jeansen på 70-talet. De fanns säkert redan då. Här gick jag på stigen på väg mot en gömma som hette V-form. Enligt GPS:en hade jag 38 m kvar dit, när jag plötsligt ser den här V-formen precis framför mig. Det är kalrt jag kollar i V-et och där låg ju en burk. medan jag stod still på platsen och loggade tickade GPS:en ner till 11 m. Det var ungefär den noggrannheten jag hade den här småregniga dagen, men med sådana hintar funkar det ju ändå.

En del av rullstolsleden var nog inte lika lätt att ta sig fram med rullstol på som det var i början. Stigen blev smalare och lite ojämnare här och där. Jag gjorde ytterligare en avstickare ner till Pinnabron. Den cachen hörde inte till rullstolsserien. Bron var riktigt häftig, men jag var glad att jag slapp pinna över den. Ån är Tidan som flyter norrut ut i Stråken.

Det fanns gott om gamla stubbar  olika stadier av förruttnelse. Vid den här stubben växte det lummer och lingonris.

Det varriktigt vackert nere vid Tidans strand, när solen tittae fram bakom molnen och lyste på de gröna bladen.

Nästa gömma hette Övergången. Det var inte Tidan den ledde över. Det visade sig vara en färist som skulle hindra kreaturen från att ta sig över in i gammelskogen. Nu kom jag ut från skogen till odlade marker och betesmarker.

Gömman skulle vara en 1/1:a så jag letade efter något synligt som man skulle kunna nå från en rullstol. Därför tog det ett tag innan jag spanad in den lilla burken. Visst såg man den, men bara om man lämnade stigen och kröp ner vid sidan av färisten. jag tror inte att någon rullstolsburen skulle kunna få tag på den. Ännu svårare måste det vara att lägga tillbaka den. jag råkade tappa ner den i det blöta under färisten och fick kravla mig ner för att plocka upp den igen. Till slut låg den på samma plats där jag hittade den och jag kunde fortsätta min vandring.

Redan på långt håll hörde jag bruset från det forsande vattnet vid den gamla kvarnen i Ryd. Det var ett behagligt ljud. Det kan man oftast inte säga om bruset från våra trafikleder, men bruset från vatten är något helt annat. Det kan till och med vara rogivande.

Kvarnbygnaden var också spännande och vacker med sin övanlia väggbeklädnad. När jag studerat platsen en stund vände jag mig mot gömman som kallades Flitiga Lisa. Även här visades jag ca 11 m fel, men jag hittade den där jag trodde den skulle vara. Det var en liten rolig burk.

Fyra av fem i rullstolsserien loggade jag därmed. Jag fortsatte längs och kom då förbi en märklig gammal al. Det var ett perfekt klätterträd att leka i, men jag hade ju ingenatt leka med. Så jag fick bara beundra det och fantisera lite över vem som gömde sig i stammens knotiga bark. Det såg ut som om någon stod där förstenad.

Stigen om ut vid Ryfors bruk. Det var en spännande plats är det skulle finnas en stångjärnshammare. Man höll på med markarbeten men arbetet hade väl slutat för dagen då klockan närmade sig kvällstid. Jag kunde ta mig ner bland husen intill strömmen utan att se en människa.

Det var gott om vatten i dammen ovanför och det föll ner i rännan i en dånande och skummande kaskad.

Här skulle det också finnas en häftig gömma av tidigare loggar att döma. Av hinten fick jag vet att den satt fast i rostigt. Det gjorde den också, men det var inte det rostiga på bilden. Jag tänker inte avslöja så mycket mer om den gömman än att den verkligen var både häftig och kul. Hinten stämde på pricken. Gömman väldigt passande namn var Stångjärnshammaren och  andra förbannade verktyg.

Loggremsan däremot var ett sorgligt kapitel. Den var en blöt klump, men jag lyckades krafsa dit lite bokstäver och siffror.

Sen gick jag tillbaka längs vägen till parkeringen där jag startade min vandring. Där kunde jag läsa lite mer om själva bruket. På något sätt hade jag missat gömman som fanns där leden började. Det kanske var för att jag hade knappat in den första i rullstolsserien. Nu kollade jag in den som hette Gammelskogen. Jag förstod snart att den satt högt upp, högre än jag nådde. Även om det fanns något att kliva på så vstod jag då det var väldigt halt där. Det räcker att bryta armen en gång vid geocaching. Jag åkte vidare mot andra gömmor.

Kackerlackamacka var en enkel gömma vid en campingparkering som loggades snabbt när ett par med hund passerat. Sen åkte jag till Nyhem där pingströrelsen har en av sina stora konferenser under midsommarhelgen varje år. Gömman hittade jag inte, men det var visst fler som letat förgäves efter denna 1/1:a. Så den var nog mugglad.

Två gömmor till hann jag med innan jag vände hemåt. Den ena fanns vid rastplatsen vid Risbrodammen. Det var tur att det inte var så många som rastade där den här kvällen. Den allra sista gömman ingick i en serie av cacher runt Risbrodammen och var en enkel och lätthittad gömma intill vägen i Krabberyd. Tio gömmor kunde jag därmed ladda upp när jag kom hem.

Jag fortsatte på småvägarna eftersom jag hörde på radion att göteborgsbacken var helt avstängd på grund av lastbilshaverier. Därför kom jag ner till Jönköping i närheten av en av mina tidigare boplatser där, Bymarken. Det var längesen jag åkte på de gatorna, men jag stannade inte utan fortsatte söderut. Ganska trött kom jag hem för att välkomnas av en lycklig hund. äntligen någon som kom hem till honom. Maken var inte hemma, men han kom hem lite senare från styrelsemötet. Om jag inte haft återbesöket i Jönköping skulle jag också varit med på samma möte. I stället fick jag njuta av en skön promenad i Gammelskogen.