Sista sommardagen?

Det ser ut som om detta var den sista sommardagen på det här året. Imorgon ska det bli kyligare och sen kommer regnet tillbaka, säger de som kan tyda väder. Efter förmiddagens promenad med hunden och en runda med sopkvasten och trasorna tänkte jag att det var bäst att utnyttja den fina dagen med en tur till Apladalen. Maken hade för flera dagar sedan sagt att jag kunde åka på en tur på lördagen, men jag måste vara hemma klockan 18. Då skulle middagen vara klar.

I Apladalen pågick årets skördefest. Vi var där förra året och det var sig likt även i år. Det var mycket folk på plats och bilarna stod parkerade längs Tånnögatan i långa rader. Många lokala producenter var på plats och sålde sina produkter. Det var både mat och hantverk. Mat kan i och för sig vara hantverk. Jag provsmakade lite korv och ostkaka. Andra intressanta produkter var kaffe och choklad. Både Arabusta och Sakeusboden sålde kaffe.

Smederna var på plats och visade sitt hantverk. I bakgrunden hördes hela tiden dunkandet från en gammal maskin. Gamla traktorer kunde man också studera närmare och även provsitta.

I ett stånd hittade jag min kompis Katrin som berättade om släktforskning och geocaching för intresserade besökare. Hon håller kurser i båda ämnena på Vuxenskolan. Andra föreningar var också där och berättade om sin verksamhet.

Det enda jag köpte var ett glas nypressad äppeljuice med ingefära. Jag såg på medan han pressade frukten. Den var syrlig och god.

Katrin packade ihop sina saker och sa att vi kunde åka hem till henne och fika. Jag tog hennes campingstol i bilen så hon slapp ta den på cykeln hem. Hon cyklade åt sitt håll och jag gick till bilen. På vägen såg jag en valurna som måste hamnat lite fel eller så var det bara dekalen. Det kanske är så många ser på rösterna, de är bortkastade. Jag åkte till Blomsterlandet och handlade lite saker innan jag körde hem till Katrin. Där mötte jag också Fredrik och Tess. Vid fikat pratade vi lite om att ordna ett event om ett tag. Vi gjorde upp lite planer och imorgon ska vi åka ut och reka lite.

Det var dags för mig att åka hem till den utlovade middagen. Maken hade tingat en kock, i alla fall en blivande sådan. Oskar är en av mina f.d. elever som börjat på restaurangprogrammet och siktar på att bli kock. Han skulle laga en trerätters middag till oss. Dessutom hade maken bjudit in Ambjörn, som hjälpte till att servera. Han hade också varit ute med Takko och gått en hel timme. Förrätten serverades och det var en väldigt god Toast Skagen. Det började riktigt bra.

Huvudrätten kom in med rostade rotfrukter, kyckling och kantarellsås. Kantarellerna hade jag plockat själv för dem hittade de i frysen. Kycklingen var saftig och god. Jag orkade inte äta upp hela den stora portionen så det fick bli en matlåda att ta med till jobbet nästa vecka. Sen fick vi vila oss en stund medan desserten blev klar.

Citronmarängpaj är en av mina favoriter. Det hade Oskar fått lära sig att baka på skolan. Maken avstod från att smaka den för han gillar inte sådana pajer, men där missade han något riktigt gott, tycker jag. Den var mycket god.

Vi fick vaniljglass och varma bär till så han fick äta det i stället. Sen var vi proppmätta. Det finns mycket paj kvar tills imorgon.

Det här var första dagen i firandet. Vi kan fortsätta att fira även imorgon, men framför allt på måndag. Det är då den rätta dagen för firandet är inne. Eftersom vi jobbar då, måste vi ju tjuvstarta lite. På måndag är det vår trettioåriga bröllopsdag. Det kan väl vara värt att fira i dagarna tre.

Mot Ängland och FTF #100

Jag kan meddela att skolans värld inte är tidlös. Där går allt enligt klockan efter ett inrutat schema. Så var det även den här veckan. Lektionerna avlöser varandra. Kanske en liten rast emellan. Sen full fart igen. Efter lektionerna vidtar utvecklingssamtal och andra möten. Ibland blir det även morgonmöten som idag. Då känns det bra när fredagen går över i eftermiddag och alla elever lämnar skolan. En stund senare kan även jag packa ihop och åka hemåt till hunden och helgen.

Igårkväll landade en ny gömma i grannbyn i min mejlbox. Jag läste beskrivning och attribut och insåg att jag nog var för trött för FTF-jakt i mörkret. Någon bråkdel av en sekund drog tanken på en morgonlogg genom huvudet, men jag är ju egentligen ingen morgonmänniska och dessutom hade vi tidigt morgonmöte på skolan inför Skolinspektionens besök på måndag. Men när jag kom hem efter veckans arbete, upptäckte jag att gömman fortfarande var ologgad, i allafall på nätet.

Jag kontaktade Katrin, som råkade befinna sig i Gislaved, och vi lade upp planerna inför en FTF-jakt. Någon timme senare träffades vi Bredaryd. Då var även Fredrik med. Vi gav oss in i skogen på stigar där vi fick ta oss över hinder efter hinder fram mot gömman, som kallas Ängland.

På vägen till Gislaved hade Katrin rekat lite på platsen innan hon måste ge sig av för att inte missa den avtalade tiden. Då hade hon attackerats av myriader av älgflugor, dessa hemska små kryp. Cachebeskrivningen varnade också för dessa odjur, men vi hade fixat fram skyddsutrustning. jag hittae inte min mygghatt, men makens biutstyrsel låg där, så den fick följa med. Den består av en tunn jacka och hatt med myggnät emellan. Den luktade något vedervärdigt, mn hellre det än att bli anfallen av älgflugorna. Den hamnade sedan i tvättstugan för sanering.

Vi letade en stund vid nollan, men sen insåg vi att skulle använda en funktion i GPS:en för att ta oss till ett hjälpmedel. Sikta och kör står det. Man ritar in riktningen i grader och anger avståndet i meter. Sen låser man inställningen och går i kompassens riktning. När vi närmade oss platsen, såg jag hjälpmedlet. Först visste vi inte riktigt hur det skulle användas, men närde andra lokaliserat själva gömman, förstod vi att vi skulle släppa efter, så det gjorde jag och de andra kuned fånga objektet.

De väntade på att jag skulle ta mig till gömman innan vi öppnade burken. Nu var det allt lite spännande. Skulle den vara ologgad? Det var den. Trots att vi såg spår efter andra besökare var det tydligen ingen som hittat den innan oss. Vi kunde logga en FTF till. Detta blev min FTF #100. De andra har passerat denna nivå för längesen. Dessutom fick jag ännu en månad med en FTF-logg, nr 16 i rad.

Själva gömman kan jag inte visa. Då skulle jag avslöja lite för mycket. men det var en riktigt rolig gömma, annorlunda, fyndig och humoristisk. Det är sådana gömmor jag gillar.

När vi återställt gömman, gick vi raka vägen mot bilarna. Vi klarade oss bra och inga älgflugor följde med oss ut ur skogen. Fredrik föreslog att vi skulle fira med en fika på Smålänningen. Det säger vi sällan nej till en fika,så bilarna fick rulla in på den parkeringen. Deras räckmackor är både billiga och goda så en sådan hamnade på min bricka. En liten morotskaka smög sig också dit. Vi satt en stund och pratade i cafeterian. Sen blev edt en tur in i varuhuset också, men jag kom ut utan några varor. Det blev proviantering på ICA i Forsheda i stället.

På kvällen kunde jag ta det lite lugnt. Jag har bara plockat iordning lite. Det ska hängas upp nya gardiner och putsas lite fönster, men det kan vänta tills imorgon. På agendan för helgen står också ett besök i Apladalen och skördefesten där. På kvällen imorgon har maken ordnat lite firande av vår 30-åriga bröllopsdag. Den är inte förrän på måndag, men vi kan ju tjuvstarta lite. På söndag kväll har vi besök i Missionskyrkan av Anneli Persson, som vi sett i TV senast igår. Hon är med på sjukhusbåten som Anne Lundberg besöker i TV-programmet Landgång. Det ska bli spännande att höra vad hon har att berätta. Så är planerna och jag hoppas de går i lås.

Vägval

Den stora valdagen detta s k supervalår är inne. Spännande lär det bli även om första vallokalsundersökningen visade på ett regeringsskifte. Vi började dagen med att åka till skolan och rösta. Sen fortsatte vi till Missionskyrkan för att fira gudstjänst. Det var ett tag sedan jag var med p g a sjukdom och trötthet, så det kändes bra att vara tillbaka. Några av mina gamla elever spelade och sjöng lovsånger. De var jätteduktiga. Det är roligt när nya förmågor får chansen att vara med. Predikan anknöt till dagens tema. Den handlade om församlingens valmanifest. Fyra viktiga punkter lyftes fram, men tyvärr kommer jag inte riktigt ihåg alla formuleringarna. jag minns att det handlade om en hälsosam gudsbild, om kunskap för livet, om omsorg om varandra och om meningsfullt arbete. Vi gör att val dagligen. En del val är viktigare än andra, men även små val kan förändra situationen både för oss själva och för andra.

Efter mingelfikat åkte vi hem och bytte om. Vädret såg ut att bli lika fint som det brukar vara på valdagen. jag förslog att vi skulle ta en mc-tur. Vi vet inte hur många fina dagar det finns kvar på det här året så det gäller att passa på. Vi åkte en lång runda på småvägar som vi knappt åkt förut. Någon väg var avstängd så därför fick vi ta andra vägar, men vi kryssade oss fram över länsgränsen mot Hallands än ett par gånger och kom så småningom fram till Smålandsstenar. Där parkerade vi vid Torghuset där vi kunde se alla som var på väg till vallokalen för att rösta.

Nu var vi hungriga och ville ha mat. Det blev kinarestaurangen som som vi valde den här gången. tre små rätter föll valet på. Det smakade gott även om det inte var de godaste tre små rätterna jag ätit. Jag fick min biff med purjolök även om den inte var med i originalet. Efterrätten var förstås friterade bananer med glass. Vi blev mätta och kunde fortsätta färden.

Det brukar inte bli så många gömmor loggade på våra mc-turer. Då är fokus mer på resan. Men jag föreslog att vi skulle åka till Kyrkparken i Gislaved om vi hade vägarna där förbi. Så blev det. maken parkerade och satte sig på en bänk för att vänta medan jag gick för att leta upp den lilla burken. Det var en nano förstod jag och jag anade var den skulle finnas. Det fanns inte så många platsr att gömma den på. När jag rullade ut den lilla loggremsan, såg jag att en annan bekant geocachare varit där tidigare idag.

Det var vackert i den lilla parken med små dammar och planteringar. Rudbeckiorna hade besök av flygande gäster.

Jag gick en liten runda med kameran och fotade några av blommorna. Snart vissnar de och både naturen och parkerna blir kala och trista, men vi ska inte ta ut det i förskott utan njuta av skönheten så länge en varar.

Planteringarna var spännande med lite ovanliga växter och ovanliga kombinationer. Jag gillade dem verkligen. Här var lammöronen täta i botten medan de flikiga brunröda bladen stack upp och på toppen hittade jag röda borstar. Jag vet inte vad den här växten kallas, men rolig var den. Några röda dahlior gömde sig bland lammöronen. De upptäckte jag inte förrän jag gick tätt intill.

Maken vaknade till från sin slummer när jag kom tillbaka. Han kan sova varsomhelst och hursomhelst. Nu var det dags att dra vidare. Han föreslog att vi skulle åka över Anderstorp och då tyckte jag att vi kunde åka till Fredriksfors. Det är en spännande plats som jag bara hört talas om.

Vi åkte alltså till Anderstorp och sedan över Tokarp in på en nygrusad smal väg mellan sjöarna. När vi kommit uppför en backe hittade vi en skogsväg som nog kunde ta oss till forsen. Vi parkerade där och gick de sista 350 metrarna på den stundtals leriga skogsvägen.

GPS:en lurade oss lite. Den ville ha gömman på andra sidan forsen. Maken klev rätt över vattnet, men jag gick tillbaka en bit och hittade ett sätt att ta mig fram till forsen från andra hållet. Under tiden hade maken hittat lådan och räckte den till mig när jag kom fram. Det var bara att signera loggboken. Sen fick han återställa den på samma plats.

Här hade Anderstorps första småndustri funnits. 1765 anlade Fredrik Ulrik Fleetwood ett manufakturverk här. Det läste jag i cachebeskrivningen. Aha, sa maken, en vapentillverkning. Den varade visst inte så länge. redan 1799 lades verksamheten ner. Idag kan man inte tro att det funnits en industri här ute i skogen.

Solen sken och det var riktigt varmt att gå i full mc-mundering. Vi tog oss tillbaka samma väg och for vidare mot hemmet. Vägarna förde oss hem till Rannäs. Därhemma väntade hunden på oss. Han ville ha sin mat och lite sällskap.

Resten av kvällen får vi väl följa valresultatet fast det kan bli lite tjatigt att titta hela tiden på det. Jag kan ju sticka lite på min kofta och rätta några matteläxor. Imorgon är det vardag igen och det gäller vilket resultat det än blir.

Guldgula fynd i Källstorp

Än finns det en hel del blommor i trädgården. Jag gillar de färgglada höstblommorna. Fuchsiaknopparnas blodsdroppar lyser bland de gröna bladen. När de slår ut visar de sina underkjolar i olika färger. Jag tycker nästan de ser ut som dansande älvor med pistillerna och ståndarna som hänger ner som ben under kjolarna.

Höstanemonerna är en av mina favoriter. Deras färger är lite blekare men de är ändå så vackra.

I en kruka blommar en stor mörkröd dahlia. I år lät jag dahliorna vara kvar i sina krukor där jag drivit upp dem sedan jag plockade fram dem ur potatiskällaren i våras. De har inte blommat så rikligt det här året, men de kan ju komma igen till ett annat år. Lite mera gödsel skulle nog gjort susen.

I dammen blommar fortfarande en röda näckrosen. Flera stora blommor flyter omkring bland bladen. jag undrar hur många blomknoppar det har funnits där i år. Det kommer bara fler och fler.

Efter dagens arbete i skolan åkte jag hem till hunden och helgen. Solen sken och det var härligt väder ute så vi bestämde oss för en liten runda. Jag handlade några bullar och en dricka på vägen som vi kunde ha som fika. Det fick bli en utflykt till Draven. En enda grön låda har länge lyst mot mig på geocachingkartan över området. Det var dags att försöka göra om den till en glad gubbe i stället.

Platsen heter Källstorp och har varit ett torp, men nu finns inga byggnader kvar. Här har jag varit ett flertal gånger både före och efter jag började geocacha, men gömman har alltid lyckats gäcka mig. Ibland berodde misslyckandet förstås på att jag letat för dåligt, men vid något tillfälle var det mugglare som hindrade mig att leta och vid ett annat avbröt jag sökandet när kreaturen blev för närgångna. Jag var rädd att hunden skulle bli ihjältrampad av dem.

Jag hade hoppats att ungdjuren inte skulle vara där nu, men redan när vi närmade oss parkeringen efter att ha kört den smala gräsbevuxna vägen fram dit såg jag djuren på andra sidan staketet. Vi började därför med att fika vid bilen. Jag hade ju min lilla pall i bagaget och hunden höll jag kopplad intill mig. Han var allt lite nervös med de stora djuren så nära inpå, men det var riktigt skönt att sitta där och se ut över fågelsjön, njuta av det sköna vädret och av en god bulle.

Sen fick hunden stanna i bilen och vakta den medan jag gick mot gömman för att leta en stund. Som vanligt nollade det lite här och där, fram och tillbaka gick spåret. Det tog en bra stund även den här gången och jag var nära att ge upp igen.

Då skymtade jag den välgömda burken och lättad kunde jag äntligen logga den sista gömman runt Draven. Jag hittade den på ett ställe som jag letat på tidigare utan resultat. Idag hade jag ögonen med mig och belönades med ett nytt fynd.

Jag gick i en sväng tillbaka mot bilen. Här gick jag för några år sedan vid den här tidpunkten på året och då hittade jag en massa kantareller som tröst för misslyckandet att hitta burken. Idag spanade jag efter de guldgula läckerheterna i gräset. Visst fanns de där även om de inte syntes lika tydligt som de andra svamparna som det fanns gott om i år.

Men när jag såg mig om upptäckte jag fler och fler gula kantareller halvt gömda i gräset och mossan. En del exemplar var riktigt stora och de växte i grupper. Jag hade som tur var med mig en påse att plocka dem i. Den blev nästan full av härliga svampar som doftade underbart.

När jag kom hem, vägde jag påsen och vågen stannade på 2,2 kg. Det var ett tag sedan jag hittade så mycket kantareller. Nu gäller det att rensa och förvälla innan de sparas för framtida njutningar.

Hunden och jag åkte hemåt igen. Vi hörde en del fåglar ute vid Draven men vi såg inte så många. I skogen flög en gröngöling framför oss längs en smala vägen. När vi kom hem, höll solen på att sjunka ned bakom grantopparna, men den lyste upp molnen på himlen. Maken var på tonårssamlingen så vi fick ha vårt fredagsmys själva. Valdebatten på TV hoppade vi över. Det är ändå bara en massa påhopp. Lite te och några varv på stickningen så var vi nöjda med den här dagen.

Valfritt och skolan i det fria

I onsdags fick jag lite sovmorgon. När hände det sist? Egentligen var hela dagen lektionsfri för hela mellanstadiet flyttade ut i det fria. En gång var tredje år åker vi alla till Store Mosse och vandrar från Kittlakull till Lövö. Mitt uppdrag den här gången var att möta dem i Lövö, när de kom fram dit, och servera hamburgare till 90 personer.

Först hämtade jag all mat i skolans kök. Det var hamburgare och bröd med tillbehör och dricka. Sen fikade jag med de andra lärarna på lågstadiet som var kvar i skolan innan jag gav mig av mot Lövö. På vägen stannade jag vid Missionskyrkan och lånade några stekplåtar. Sen gick färden mot Lövö där jag började med att hugga upp lite ved och starta brasan.

Kreaturen höll sig lite längre bort på kullarna. Det såg lugnt ut i Bregottfabriken. Jag kunde öppna grindarna och köra in bilen på den ingärdade området så jag slapp bära all mat nån längre sträcka, men jag var noga med att stänga grindarna igen så de inte skulle ta sig in på området vid husen. Att döma av komockorna i gräset hade någon inte varit lika noggrann som jag. Ett ungt turistande par från ett annat land kom för att studera kartan. De skulle gå ut på mossen. Jag kunde tipsa dem om lämpliga stigar att gå och varna dem för invasionen av elever från Hanahöjskolan.

Jag skickade ett litet sms till en kollega och fick svar ganska snabbt. De hade precis anlänt till fikastället på halva vandringssträckan så det skulle dröja ett tag innan de kom fram till Lövö. Jag kunde sitta en stund och filosofera för mig själv medan brasan sprakade. Vår specialpedagog anlände med bil. Hon skulle hämta några vandrare som skulle vidare till Naturum. Alla barn fixar inte sådana här utflyktsdagar som bryter mönstret. Därför hade en del personal tagit med sig de eleverna till Naturum för att gå en mindre sträcka och grilla sina hamburgare där. Några kanske klarade av vandringen men inte den fria leken vid Lövö. Det var därför hon kom för att hämta elever. Medan vi väntade hjälpte hon mig att bära maten från bilen till grillplatsen.

Sen skymtade vi vandrarna borta vid skogsbrynet. En kollega, som gått först och satt ut tipsfrågor om mossen, kom fram en stund innan de andra började droppa in. Snart var det fullt av elever på Lövö. Det brukar vara en trevlig dag då vi kan umgås och ha kul tillsammans. Det behövs inte så mycket program mer än vandringen. De sköter programmet själva. Några brukar vilja gå bort till fågeltornet och kolla efter fåglar och andra djur.

Det blir alltid lite hektiskt en stund när hamburgarna ska grillas och serveras, men snart är alla mätta och belåtna. Då kan vi sätta oss och ta det lite lugnt. Eleverna har mycket att upptäcka på egen hand. Alla brukar vara glada och positiva. De är uppfyllda av upplevelsen ute på mossvidderna. Det är den där mosskänslan vi vill förmedla till dem.

Den stora bussen kan inte köra in ända fram till Lövö. Den smala grusvägen ut till den större belagda vägen är 4 km lång. Men bussbolaget kom med tre mindre bussar och skjutsade ut eleverna i skytteltrafik till den stora bussen som väntade där ute. Vi fick vänta vid grindarna medan bussarna körde fram och tillbaka. De sista grupperna packades in i de små bussarna och två elever fick åka med mig i min bil. Då fick alla plats och kunde ta sig tillbaka till skolan efter en härlig dag.

Valet har förstås uppmärksammats även i skolan. Igår hade vi skolval för mellanstadiet. Klass 6 var valförrättare. Alla klasser har jobbat med temat Demokrati. De har lärt sig om hur Sverige styrs och om de olika partierna.

I sexan hade de jobbat i grupp och gjort valaffischer. I vanliga fall brukar väl inte valaffischerna hänga inne i vallokalen, men det fick de göra hos oss i lilla gympasalen som fungerade som vår vallokal.

Klasserna hade olika tider då de gick dit för att rösta. Där gick det till på samma sätt som det kommer att göra på söndag. Vid dörren satt ett par elever och delade ut kuverten. Några i taget fick gå bort till scenen där valsedlarna låg i olika högar.

Sen gick de en och en och ställde sig bakom en skärm för att stoppa i sedlarna i kuverten. Det var de äkta skärmarna som används på söndag som vi också använde. På söndag är det på högstadieskolan som röstningen kommer att ske.

Nästa steg var förstås att gå med sina tre kuvert och sitt röstkort fram till valförrättarna, som prickade av dem på klasslistan, som utgjorde röstlängden, och stoppade ner kuverten i tre olika valurnor. En del elever var lite nervösa. Det var lite högtidligt och jag tror de kände att det här var något viktigt. Efteråt var det några elever i sexan som räknade rösterna. På en mattelektion ska vi sedan räkna ut hur många procent partierna fått. Det kan ju vara spännande att jämföra med valresultatet efter söndagens val, som verkar kunna bli en rysare. Blocken ligger ganska lika och det parti vi inte vill ska ha något att säga till om verkar få en vågmästarroll. Men vi får göra vad vi kan på söndag, vi som inte har avlagt våra röster än.